Vem är brottsoffret?

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Vem är brottsoffret? En kvalitativ studie om hur ungdomars föreställningar av brottsoffer kan se ut. Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Vårterminen 2011 Isa Strandberg

2

3 Sammanfattning Det här är en studie baserad på fokusgruppsintervjuer med 12 ungdomar mellan 17- och 20 år. Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur dessa ungdomar resonerar och tänker kring begreppet brottsoffer, och frågeställningen kring detta lyder: Vilka bilder har ungdomar (17-20 år) av brottsoffer? Går det att se likheter mellan ungdomarnas bilder och Christies teori om det idealiska brottsoffret? (Med idealiskt offer syftar Christie på en eller flera individer som, när de drabbas av brott, lättast får fullständig och legitim status som offer (Christie 2001, s. 47). (Se vidare teoridel.)) Förutom en jämförelse med Christies idealiska offer (Christie 2001, s. 47ff), som består av en rad egenskaper och förutsättningar som gör en person till det mest legitima brottsoffret, så analyserades studien utifrån Yvonne Hirdmans genussystem, en genusteori som betonar sociala konstruktioner av olikheter mellan manligt och kvinnligt. I fokusgrupperna diskuterades skillnader mellan könen som brottsoffer med resultat av att det finns skillnader i hur kvinnor och män uppfattas som brottsoffer; där kvinnor har lättare att bli sedda som offer enligt fördomar och stereotypa mallar (i likhet med Christies idealiska offer). Deltagarna trodde att det var svårare för män att känna sig som brottsoffer i och med de normer som råder i samhället om hur män ska vara, vilket även visat sig i en studie av Veronica Burcar och Malin Åkerström (2009). Deltagarnas resonemang visade på en stor medvetenhet av att det finns fördomar och stereotypa bilder, samt att de själva hade sådana, vilket de främst trodde kom från medier och uppfostran. Samtliga deltagare ansåg att det i verkligheten inte finns några bättre eller sämre lämpade personer för att vara ett brottsoffer, utan att alla som har blivit utsatt för brott kan vara, och får känna sig, som ett offer (det var dock delade meningar om det hade någon betydelse om brottet var anmält eller ej). För vissa deltagare var det svårare att se grupperingar av människor, organisationer och företag som potentiella brottsoffer vilket problematiserade de stereotypa bilderna av att det normativt handlar om en ensam utsatt person som faller offer för brott.

4

5 Innehållsförteckning Introduktion 1 Bakgrund 1 Syfte och frågeställning 1 Teori 2 Nils Christies idealiska offer 2 Yvonne Hirdmans genussystem 4 Tidigare forskning 5 Idealiska offer 6 Ickeidealiska offer 8 En annan uppfattning av det idealiska offret 9 Avslutande kommentar om tidigare forskning 10 Vetenskaplig förankring 11 Konstruktivistisk idealism 11 Hermeneutik 11 Metod 12 Kvalitativ studie 12 Fokusgruppsintervjuer 12 Förförståelse; forskarens roll i fokusgrupperna 13 Urval 13 För och nackdelar med kvalitativ forskning (fokusgrupper) 14 Validitet och reliabilitet 15 Kvalitativ innehållsanalys av transkriberingarna 15 Kategorisering 16 För och nackdelar med innehållsanalys 16 Validitet och reliabilitet 16 Etiska överväganden 17 Resultat 18 Associationer till begreppet brottsoffer 18 Idealiskt/stereotypt brottsoffer 19 Andra brottsoffer 22 Tjejer respektive killar som brottsoffer 23

6 Verklighet kontra stereotyper varifrån påverkas man? 24 Ordet offer 25 Analys 26 Diskussion och slutsatser 29 Vidare forskning 30 Referenser 31 Övriga källor 33 Bilaga 1 Intervjuguide 34

7 Introduktion Varje morgon på väg till jobb och skola läser många personer dagspressen. Dagligen finns det nyheter om begångna brott, men jag upplever en ihållande samstämmighet bland reportrarna då deras fokus oftast ligger på framställningen av det svaga brottsoffret och ett samhälle präglat av vi och dem med gärningsmannen som främmande, hotfull och överlägset brottsoffret, vilket David Garland beskriver som the criminology of the other (Garland 2010, s. 137). Genom detta föddes min idé om att föra diskussioner med ungdomar/unga vuxna i fokusgrupper. Bakgrund Från 1970-talet har det inom kriminalpolitiken skett en förändring i synen på kriminalvård, förövare och brottsoffer; från en syn av att i första hand vårda gärningspersoner till en numera ökad fångpopulation och således mindre fokus på vården (Garland 2010: 81ff) (von Hofer 2007, s. 4). Parallellt med detta har brottsoffret fått en allt större plats och prioritering i samhället (Garland 2010, s. 121ff). I Sverige kan märkas en utveckling där kriminella är en del av samhället och där samhället på så vis fått en omprioritering av resurser; från behandling av gärningspersoner till brottsoffers upprättelse genom fängelsestraff och ekonomisk ersättning (Garland 2010, s. 113ff). Genom uppsvinget av fokus på brottsoffret har ett begrepp framkommit inom kriminologin, nämligen viktimologi läran om (brotts)offer (Sarnecki 2009, s. 487). Termen presenterades första gången runt 40-talet, men det var först 1968 som en bok, The Victim and his Criminal: A study in functional responsibility (Schafer), publicerades där poängen var att offret istället för gärningsmannen bör stå i centrum för forskningen (Sarnecki 2009, s. 487). Det var dock först på 70-talet när brottsofferfrågan fick högre status som begreppet viktimologi hade sitt genombrott (Sarnecki 2009, s. 487). Syfte och frågeställning Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur ungdomar kan resonera och tänka kring begreppet brottsoffer 1 ; en viktig förståelse inom arbete med ungdomar i brottssammanhang. Förhoppningsvis leder en större förståelse kring ungdomars tankegångar till en större kunskap av bemötandet gentemot dem, samt i det brottspreventiva arbetet riktat mot unga personer. Den här 1 Jag ställer mig själv lite kritisk till användandet av ordet offer då jag tror att det kan upplevas väldigt laddat och således stämma bättre överens med Nils Christies kriterier för ett idealiskt brottsoffer (Christie 2001, s. 47ff). 1

8 studien syftar till att, genom samtal och diskussion med ett antal ungdomar, få en djupare förståelse för vad ordet brottsoffer kan innebära i en åldersgrupp på år. Studien kan sedan ge en grund för fortsatt forskning inom området såväl till en utvecklad kvalitativ studie som till kvantitativ forskning. Den huvudsakliga frågeställning som behandlas i denna studie är följande: Vilka föreställningar har ungdomar (17-20 år) av brottsoffer? Går det att se likheter mellan ungdomarnas föreställningar och Christies teori om det idealiska brottsoffret? I fokusgrupperna där området i fråga diskuteras tas frågor upp som exempelvis vilka ord som förknippas med brottsoffer. Är det ett laddat ord, och i så fall på vilket sätt? Görs det någon skillnad på hur ett brottsoffer ska vara mellan tjejer och killar? Vem får vara brottsoffer? Hur upplever ungdomar brottsoffer beroende på vilket brott det är eller i kontrasten till gärningsperson, provokation och omständigheter kring händelsen? Finns det ett typiskt/idealiskt brottsoffer och finns det i så fall ett verkligt 2 brottsoffer. Teori Nils Christies idealiska offer Den norske kriminologen Nils Christie menar att det i likhet med att det finns hjältar och förrädare i samhället även finns personer som lättast får fullständig och legitim status som offer det idealiska offret (Christie 2001, s. 47). Christie har listat fem egenskaper som denna person bör inneha för att vara ett idealiskt offer (Christie 2001, s. 48): 1) Offret är svagt. Sjuka, gamla eller mycket unga människor passar särskilt bra som idealiska offer. 2) Offret är upptaget med ett respektabelt projekt; att ta hand om sin syster. 3) Hon är på en plats som hon inte kan klandras för att vara på; på gatan under dagtid. 4) Gärningsmannen är stor och ond. 5) Gärningsmannen är okänd och har ingen personlig relation till offret. 2 Ett verkligt brottsoffer syftar här på ett brottsoffer som inte nödvändigtvis stämmer överens med en stereotyp bild. Verklighetsbilden kan ses med utgångspunkt från vanligaste brotten ur kriminalstatistik eller egna brottsoffererfarenheter från deltagarna i fokusgrupperna. Begreppet verkligt brottsoffer är brett och öppet för tolkning hos intervjudeltagarna. 2

9 Ytterligare ett viktigt element är balansgången mellan att offret ska vara tillräckligt stark för att bli hörd men samtidigt tillräckligt svagt för att inte bli ett hot mot den allmänna offentliga sympati som förknippas med offerskap i den aktuella kontexten (Christie 2001, s. 51). Ett vanligt förekommande händelseförlopp, men dock motsatsen till ett idealiskt offer, är krogslagsmål mellan män (Christie 2001, s. 57). Trots att skadorna kan vara allvarligare än för en brottsutsatt person som stämmer in i mallen för det idealiska offret får inte det manliga våldsoffret samma legitima status i och med att han 1) är stark 2) inte är upptagen med ett respektabelt projekt 3) ej vistats på en plats han inte kan klandras för (krogen) 4) inte är fysiskt underlägsen förövaren, och 5) gärningsmannen är oftast känd i detta sammanhang (Christie 2001, s. 48). Den fysiska överlägsenheten är dock inte alltid en självklar offeridentifikation vilket tydliggörs i familjevåld, där oftast kvinnan för övrigt stämmer in i mallen som ett idealiskt offer (Christie 2001, s. 49). I sådana situationer kan partnerrelationen komplicera offerroller och gärningsmannaroller då det finns förutfattade meningar om provokation, möjligheten att lämna partnern/hemmet och att det kanske fanns någon anledning till handlingen, raka motsatsen till ett oskyldigt våldtäktsoffer begånget av okänd gärningsman (Christie 2001, s. 49). För att det ska finnas ett idealiskt offer menar Christie att det måste finnas en idealisk gärningsman. Denna polarisering förstärker respektive part genom att ju mer idealisk gärningsmannen är desto mer idealisk blir offret och vise versa, men de idealiska bilderna stämmer dock oftast inte in på verkligheten (Christie 2001, s. 54, 57). Christie påpekar att informationsflödet från massmedia förstärker bilder av riskområden (Christie 2001, s. 57). Det finns ett feministiskt dilemma i den idealiska offerrollen vilket innebär att ju mer jämställt det blir mellan kvinnor och män desto mindre legitim status som idealiskt brottsoffer innehar kvinnan (Christie 2001, s. 58). Detta eftersom det idealiska brottsoffret har egenskaper som kan kopplas till femininiteter (som t.ex. svaghet) med motsättning av maskuliniteter (som t.ex. fysisk styrka) (se resultatavsnittet). Det blir ett isärhållande (se Hirdman nedan) mellan manligt och kvinnligt som ger kvinnan ett överläge i legitimitet av brottsofferidentitet, och då isärhållandet urholkas minskar kvinnans försprång av egenskaper förknippade med idealiska brottsoffer. Det finns också kontexter där Christies idealiska offer (Christie 2001, s. 47ff) inte stämmer överens med den rådande lämpligheten av brottsoffer, så som medlingsverksamheten vilket Rytterbro redogjort för i sin studie (Rytterbro 2003, s. 106). Något annat som Christie själv problematiserar är att 3

10 verklighetsbilden inte representeras av offer utifrån Christies listade offeregenskaper (Christie 2001, s. 47ff). Från kriminalstatistik och offerundersökningar framgår det att det oftast är män som faller offer för brotten (von Hofer 2008, s. 47) och män är en kategori som kan ha svårt att uppnå offeridentitet (Burcar & Åkerström 2009, s. 37ff). Christies tankar om det idealiska brottsoffret är intressant i denna studies frågeställning för att se om det finns några likheter bland dessa ungdomars uppfattning om offeregenskaper och den offermodell som Christie utformar. Detta i och med att offermodellen som Christie målar upp inte behöver stämma överens med verkligheten men eventuellt kan uppfattas som verklighet av människor via massmedial rapportering på grund av den ständiga upprepningen av det som media väljer att rapportera (Christie 2001, s. 57). Kanske ungdomarnas uppfattning om hur ett brottsoffer ska och förväntas att vara stämmer mer överens med verkligheten då ett typiskt brottsoffer i så fall skulle vara den unge manliga våldsdrabbade. Yvonne Hirdmans genussystem Hirdman betraktas som den första att använda termerna genus och genussystem i Sverige (Ambjörnsson 2003, s. 17). Hon menar att det finns två logiker som bär upp genussystemet: isärhållandets tabu och den manliga normen (Ambjörnsson 2003, s. 17). Isärhållande syftar på uppdelningen man och kvinna och de normer som bestämmer olikheterna sinsemellan. Det är isärhållandet som i sin tur verkar bestämmande och styrande (Hirdman 2007: 227) och som legitimerar den manliga normen (Hirdman 2007, s. 213). Hirdman menar att det finns en dynamisk struktur av processer, föreställningar och förväntningar som ger upphov till mönstereffekter och regelbundenheter. I processen är även kvinnor medskapare (Hirdman 2007, s. 212, 216). Hirdman urskiljer tre reproduktionsprocesser i vilket hon urskiljer ett slags genuskontrakt (2007, s ). Dessa är 1) kulturell överlagring i avseende på föreställningar om idealtypsrelationerna, relationerna mellan män och kvinnor, 2) social integration om att det finns konkreta bestämmelser för könens interaktion på arbetsmarknads- och integrationsnivå och 3) socialisering med syfte på den direkta inlärningen (Hirdman 2007, s ). Det som dock är oföränderligt är själva fortplantningen men Hirdman ställer sig frågande till vad det innebär för förståelsen av genussystemet (2007, s. 223). Kontentan av systemet är att ju mer isärhållandets logiker (påvisningen av olikheterna mellan manligt och kvinnligt) fungerar desto svårare blir det att ifrågasätta den manliga normen (Hirdman 2007, s. 223). Den tabubelagda könsolikheten förändras 4

11 bl.a. i medievärlden från farlighet till att bli en tillgång just eftersom medier idag delas av så många (Hirdman 2007, s. 226). Hirdmans genusteori är relevant i denna studie för att hennes genussystem uppmärksammar en betydande faktor i fråga om vem som är ett legitimt brottsoffer (se föregående avsnitt), nämligen idealtypsrelationer, om hur män och kvinnor bör vara (Hirdman 2007, s. 216) i likhet med Christies idealiska brottsoffer (Christie 2001, s. 47ff). I denna studie jämförs resultaten i vad ungdomarna resonerar kring brottsoffer och kön med Hirdmans genussystem för att urskilja om det i deras bilder av brottsoffer finns några idealtypsrelationer, alltså vad skillnaden är mellan kvinnor och män i rollen som brottsoffer. Finns det femininiteter och maskuliniteter kopplade till begreppet brottsoffer och i så fall hur ser detta ut i jämförelse med idealiska offer och stereotypa bilder? Tidigare forskning Historiskt sätt påbörjades den viktimologiska forskningen på 1940-talet och har sedan dess ökat (Lindgren, Pettersson & Hägglund 2001, s ). En stor mängd av forskningen har fokuserats på offer för sexualbrott och mycket forskning har bedrivits kvantitativt, så som nationella offerundersökningar där allmänhetens erfarenheter av brott studerats (Lindgren, Pettersson & Hägglund 2001, s. 78). Eftersom denna studie genomförts utifrån Christies idealiska offer (Christie 2001, s. 47ff) kategoriserades den valda tidigare forskningen utifrån Christies teori om offer: idealiska brottsoffer och ickeidealiska brottsoffer. För att belysa forskningen ur ett genusperspektiv, då femininitet och maskulinitet finns att urskilja i Christies offermallar (Christie 2001, s. 47ff), lyftes även denna diskussion fram. I kategorin idealiska brottsoffer (Christie 2001, s. 47ff) presenteras en studie om barn som offer av Maria Eriksson (2009) eftersom barn är oskyldiga och sårbara och därav lätt skulle kunna få en legitim status som offer (Christie 2001, s. 47). Ur genusperspektiv visar studien en skillnad mellan flickor och pojkar som offer. Ett typexempel på kategorin ickeidealiska offer är unga män som är inblandade i krogslagsmål (Lindgren, Pettersson & Hägglund 2004, s. 36) som dessutom har studerats av Veronika Burcar och Malin Åkerström (2009). Även här framställdes genusperspektiv då respondenterna förknippade offerrollen som feminin och påströk sin maskulinitet genom att 5

12 inte se sig själva som offer (Burcar & Åkerström 2009, s. 37ff). 3 För att visa att bilden av det idealiska brottsoffret kan skifta beroende på vilken kontext som råder finns en studie av Lise-Lotte Rytterbro (2003). Där beskrivs medlingsverksamhetens idealiska offer vilket innefattas av helt andra egenskaper än Christies idealiska offer. Kontentan är att en idealisk rollbeskrivning endast är ideal i förhållande till den kontext och kultur där den är skapad; i Sverige eller utomlands, för allmänheten eller för en viss myndighet/arbetskategori (som medlingsverksamheten är ett exempel på). Idealiska offer Vad betyder socialarbetares föreställning om barn, som bevittnat våld utövat av pappan riktat mot mamman, i deras bemötande gentemot barnen? Maria Eriksson (2009) har skrivit om de olika offerbilderna som framkommit utifrån semistrukturerade kvalitativa intervjuer med barn, 8-17 år, som genomgått en utredning och varit i kontakt med socialarbetare (Eriksson 2009, s. 433). Syftet med Erikssons studie var att diskutera hur socialarbetares bemötande mot barn som bevittnat våld kan vara kopplat till föreställningar av idealiska offer (någon definition på detta redogör inte Eriksson för men utgångspunkten här är dock i idealiskt offer i likhet med det som Christie beskriver (Christie 2001, s. 47ff)), ålder och kön. Studien resulterade i att fyra sociala positioner framträdde i barnens berättelser: skyddat offer, oskyddat offer, osynligt offer och deltagande offer. Eriksson poängterar att barns egna uppfattningar och tolkningar inte har varit en central roll i tidigare forskning och att det många gånger är tabubelagt att prata om våld inom familjer och den privata sfären (Eriksson 2009, s ). Samtidigt har även barns förmåga att beskriva och ha åsikter ifrågasatts och detta har bidragit till en dubbelhet där barn å ena sidan blir betraktade som subjekt och å andra sidan som objekt, en balansgång mellan rättsprinciper och välfärdsprinciper (Eriksson 2009, s. 430). Eriksson positionerar sig som konstruktivist (se kommande metodavsnitt) och studien är baserad på tidigare forskning om gruppen socialarbetare i Sverige där såväl barnens beskrivningar som socialarbetarnas bemötande gentemot barnen har iakttagits genom exempelvis graden av deltagande från barnens sida som socialarbetaren ger plats för. Det Eriksson har sett utifrån detta är att socialarbetare inte bemöter barnen i roll utav deltagande offer utan som antingen skyddat offer, oskyddat offer eller osynligt offer. Det andra steget i analysen av materialet är att Eriksson 3 Här menas normativ manlighet och kvinnlighet med de normer som är rådande i dagens samhälle (Sverige) och som styr vad allmänheten förknippar med manligt och kvinnligt. Fokus är inte på det biologiska könet utan de egenskaper som gör en till manlig respektive kvinnlig (genus). 6

13 diskuterat vilka föreställningar om barnet som idealiskt offer, ålder, flickor och pojkar betyder för socialarbetarnas bemötande gentemot barn som bevittnat våld (Eriksson 2009, s ). Det skyddade offret, en av offerrollerna som Eriksson urskiljde i studien, innebär att barnet inte träffar pappan (som utfört våld) eller att kontakten med pappan inte varit förknippat med våld. Orsakerna kan vara att vuxna har iakttagit barnets utsatthet och försökt att skydda denne från vidare våldsbevittning, till exempel mellan pappan och en ny partner. I det här scenariot har barnet inte fått så mycket information och inte fått tillfälle att prata om händelsen (Eriksson 2009, s. 435). Det osynliga offret beskriver våldet som skett på ett sätt där denne ställer sig utanför upplevelsen helt och hållet vilket tyder på att barnet i fråga fortfarande befinner sig i en svår situation och fortfarande är mycket rädd för pappan (2009, s. 436). Det oskyddade offret försöker söka hjälp hos vuxna varav viktimiseringen blivit synlig för socialarbetare, men utan att få något vidare skydd. Den sistnämnda rollen som deltagande offer innebär att barnet varit delaktig i dialogen med socialarbetaren om våldsupplevelsen (Eriksson 2009, s ). Barnets kompetens och deltagande undergräver barnets status som offer, därav har socialarbetare haft det svårare att föreställa sig barnet som offer innan de båda möts (Eriksson 2009, s. 440). Föreställningen (som Eriksson uttrycker sig) om ett idealiskt offer (Christie 2001, s. 47ff) underlättar för socialarbetare att se barnet som offer och således bemöta barnet med den utgångspunkten. Vad gäller flick- och pojkrollen menar Eriksson att det, i dikotomin offer och gärningsman, finns starka kopplingar till såväl kön som egenskaper där femininitet är kopplat till passivitet och hjälplöshet offerrollen och maskulinitet är kopplat till deltagande, dominans, kontroll och våld gärningsmannen (Eriksson 2009, s. 440). De fyra positionerna är intressanta i den här rådande studien så tillvida om det går att urskilja positionerna i intervjudeltagarnas beskrivningar och diskussioner om brottsoffer. Det är även av intresse att se om intervjudeltagarna uppfattar att en individ ses mindre som ett offer ju mer deltagande denne är. Det är viktigt att poängtera att barnen kan ha blivit påverkade innan och under intervjun, bland annat på grund av maktförhållandet mellan intervjuaren och respondenten, alltså vuxen kontra barn, samt att mammorna innan intervjun skulle informera barnen och kan således uppgett olika mycket information (Eriksson 2009, s ). Tiden skiljde sig även mellan barnen i fråga om hur nära i tid våldet hade inträffat, mellan två veckor och två år, vilket är ganska stor skillnad. 7

14 Eriksson menar även att barn med upplevelser av väldigt allvarlig karaktär eller problematiska möten med socialarbetare är underrepresenterade vilket kan leda till en skev eller ledande bild av upplevelserna (Eriksson 2009, s. 433). Ickeidealiska offer Med en inledning och motivering att forskning om brottsoffer i stora delar uteslutit män som offer (Burcar 2005, s. 15) har Veronika Burcar samtalat med tio män från Skåne, år, om deras offerroll. Alla deltagande män har antingen blivit rånade eller överfallna av en eller flera män i deras egen ålder, mestadels utomhus (Burcar & Åkerström 2009, s. 39). Intervjuerna har ägt rum på intervjuarens kontor eller på caféer och bibliotek på förfrågan från intervjudeltagarna. Burcar, tillsammans med Malin Åkerström, har sedan analyserat de transkriberade intervjuerna innehållsmässigt, narrativt och diskursivt. Analysen ser dem som buildning blocks av identiteten: vad männen säger och hur de uttrycker det (Burcar & Åkerström 2009, s ). I tidigare genusforskning har det presenterats att det finns starka associationer mellan pojkar/män och våld. En del forskare menar att män och offerskap är inkompatibelt eftersom manlighet förknippas med dominans, styrka och kontroll och passar därför inte in i rollen som offer (Burcar & Åkerström 2009, s ). Det Burcar och Åkerström (2009) såg i studien var att när männen försökte positionera sig som offer så uppmärksammande de sin egen oskyldighet (Burcar & Åkerström 2009, s. 41). Genom skratt, ordval och sätt att säga saker på förklarade männen sin manlighet (Burcar & Åkerström 2009, s. 51). Männen förmildrade sina egna skador men lät vänner och familj dramatisera allvaret i dem och talade även om att de anhöriga var i mer chock än brottsoffret själv. Skadorna, men även varför männen var passiva, förklarades genom att tala om att gärningsmannen bar vapen (Burcar & Åkerström 2009, s. 45). Vad gäller hjälp från Brottsofferjouren förklarar en man att han inte behöver den hjälpen, men samtidigt kritiserar han till vilka de vänder sig till i deras information; utsatta kvinnor (Burcar & Åkerström 2009, s. 51). För att poängtera deras manlighet pratar männen om kontroll av situationen och beskriver det som manligt att gå därifrån, något som annars skulle kunna uppfattas som feminint att inte agera själv. Många av männen kände sig inte som offer trots att de förstod att de teoretiskt är brottsoffer eftersom begreppet som sådant innefattas av andra konnotationer än dess formella betydelse (Burcar & Åkerström 2009, s. 44, 47). 8

15 Studien kan ses som ett axplock av hur män kan resonera och identifiera sig som offer, den studerade gruppens sanning. Resultatet kan ha påverkats av att Burcar och Åkerström eventuellt haft en förförståelse och idé om att männen kommer ha svårt att identifiera sig som offer (Burcar & Åkerström 2009, s. 37), vilket kan ha påverkat deras tolkningar och vad de har valt att presentera utifrån intervjuerna. En annan uppfattning av det idealiska offret Lise-Lotte Rytterbro (2003) vill med denna studie visa hur offer och gärningsmän är konstruerade i medlingskontexten i Sverige och Norge och hur konstruktionen både påverkar och blir påverkad av kriminalpolitiken (Rytterbro 2003, s. 102). Inledningsvis klargör Rytterbro att brottsoffret är betraktat som svagt, oskyldigt och passivt (i likhet med Christies idealiska offer, en liknelse som gjorts för denna studie och inte av Rytterbro själv (Christie 2001, s. 47)) och skiljer på bilden av vilket offer som är anses lämpligt och idealiskt för medling i brott. Studien är genomförd med kvalitativ data, som intervjuer med medlare och möten med personer intresserade av medling. Informationen om medling är hämtad från poliser, kriminologer, socialarbetare, medlare, jurister och representanter från svenska kyrkan och övervakningstjänst. Detta är kombinerat med kvantitativ data om bl.a. vilka typer av brottsliga handlingar som det oftast medlas om (Rytterbro 2003, s ). Rytterbro beskriver medlingens utgångspunkt som att brott är sett som en konflikt mellan lagbrytare, offer och samhället och att gärningsmannen inte ses som ond utan snarare sjuk eller som ett offer för omständigheterna och därmed i behov av rehabilitering. Medlingen går ut på att gärningsmannen och brottsoffret pratar med varandra med hjälp av en neutral medlare med passiv roll i syfte att nå någon slags överenskommelse mellan parterna (Rytterbro 2003, s ). En utgångspunkt för gärningsmannen är att denne är ångerfull samt har erkänt brott. Rytterbro jämför olika offer, i likhet med Christies offerteori, och menar att när offret deltar i medling förlorar denne rollen som passiv och blir således aktiv tillsammans med gärningsmannen (Rytterbro 2003, s ). (Inom medlingen är brottsoffret den som tagit skada från konsekvenserna av en brottslig handling (Rytterbro 2003, s. 106). Det som framkom av den kvalitativa datainsamlingen är att de brottsoffer som är lämpliga inom medlingen inte innefattas av huruvida de är individer eller organisationer. Det idealiska brottsoffret inom medlingsverksamheten är baserat utifrån vem som begick brottet där målgruppen är förstagångsförbrytare där även ålder är av betydelse för lämpligheten (Rytterbro 2003, s. 106, 9

16 113). Den bästa kombinationen, enligt en intervjudeltagare, är ett moget brottsoffer och en omogen förövare då i form av en ung förstagångsförbrytare (Rytterbro 2003, s. 107, 116). Kvantitativa data, från National Council of Crime Prevention, visar att det vanligast förekommande brottsoffret inom medling representeras av olika företag (60 %). I Sverige är den vanligast förekommande brottsliga handlingen inom medlingsverksamheten snatteri (27 %) följt av vandalism/graffiti (23 %) vilket ger en bild av vilka offer som oftast är aktuella (Rytterbro 2003, s ). Olämpliga offer, utifrån kvalitativa data för medling, är de offer som lovprisar gärningsmannen för att delta, begär så mycket ekonomisk ersättning som möjligt av förövaren eller de som bara vill snoka i den unge gärningsmannens liv. Inom familjevåld och sexualbrott kan det, men behöver inte, vara opassande att genomföra medling då det kan vara komplicerade förhållanden sinsemellan (Rytterbro 2003, s. 111). En slutsats angående offer inom medling är således att det idealiska offret är en samhällsmedlem som aktivt gör sin plikt för brottsprevention i samhället och ska samtidigt utgöra sig som brottsoffer i medlingen. Från den synvinkeln, menar Rytterbro, är medlingen inte en självklar bra handling (Rytterbro 2003, s. 119). Genom att ha samtalat med olika källor angående medlingsverksamheten förstärker det kvalitén på arbetet gentemot om Rytterbro endast skulle basera data med de som aktivt medlar. Analysen förstärks även genom komplement av kvantitativ forskning. Dock är det svårt att med sekundärdata uppskatta kvaliteten i deras forskning (Bryman 2002, s. 211). Den kvalitativa datan är insamlad både muntligt och skriftligt där det är viktigt att påpeka skillnaden då muntligt tal innefattas av såväl kroppsspråk som röstläge vilket går förlorat i skriftspråk (Kvale & Brinkmann 2009, s. 194). Avslutande kommentar om tidigare forskning I Burcar och Åkserström samt Erikssons studie beskrivs skillnader mellan män och kvinnor, flickor och pojkar, vilket är av relevans att jämföra och diskutera i och med den här rådande studien. Rytterbro talar om en annan kontext där brottsofferidentitet formas där det idealiska brottsoffret inom medlingskontexten ser annorlunda ut gentemot Christies idealiska brottsoffer (Christie 2001, s.47ff). I fråga om vilken uppfattning intervjudeltagarna i denna pågående studie har angående vilka som får vara och är brottsoffer så är Rytterbros studie en referensram och jämförelse. 10

17 Vetenskaplig förankring Konstruktivistisk idealism Denna studie utgår från en konstruktivistisk syn vilket innebär att omvärlden ses som att verkligheten är socialt konstruerad (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 11) i interaktion mellan människor samt kollektiva handlingar (Sarnecki 2009, s. 203). Denna vetenskapliga förankring är vald eftersom syftet med studien stämmer överens med synen i fråga, med fokus på mellanmänsklig interaktion. Forskningssynen i studien i fråga samstämmer med Max Webers syn som betonar förståelseperspektivet (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 248ff). Förståelsens (samt förförståelsens) väsentlighet påpekades av Gadamer som har sina rötter i hermeneutiken, alltså läran om läsning och tolkning (Bergström & Boréus 2005, s. 24ff) (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 249). Konstruktivism handlar i huvudsak om vad som är konstruerat, vem som konstruerar det och hur det konstrueras (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 248). Fokus ligger huvudsakligen på vad som sägs i fokusgruppsintervjuerna. Genom att visa på sociala konstruktioner finns det även möjlighet till dekonstruktion, vilket ses som forskarens uppgift (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 248). Konstruktivismen har sina rötter i psykologin och därav finns en koppling till sociala identiteter (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 249) som blir centralt i fråga om vad som identifierar ett brottsoffer. Utifrån konstruktivism är det viktigt att genomföra studien i interaktion med den berörda gruppen då uppfattning, tankar och funderingar är svåra att enbart mäta i statistisk kvantitativa data (Bryman 2002, s. 249). Hermeneutik I hermeneutiken studerar man tolkning av texter och då är det centrala meningen i texten, alltså fokus på det som eftersöks (Kvale & Brinkmann 2009, s. 66). Tolkarens förförståelse har en betydande roll och syftet med tolkningen är att få en gemensam förståelse av meningen i texten (Kvale & Brinkmann 2009, s. 66). Hur detta går till kan beskrivas med den hermeneutiska cirkeln, en process från delar till helhetsuppfattning (Hartman 2004, s. 274). Cirkulering inom hermeneutiken tolkas som en god cirkel i tanken att kunskapen blir allt djupare i en spiralliknande effekt (Kvale & Brinkmann 2009, s. 226). Hermeneutiken speglar det rådande synsättet vid den här studiens transkribering och meningstolkning. 11

18 Metod Kvalitativ studie Den här studien är kvalitativ vilket innebär att den fokuserar mer på ord än på siffror i jämförelse med den kvantitativa forskningen (Bryman 2002, s. 249), men det finns ytterligare tre skillnader (Bryman 2002, s ): Induktivt teorin grundar sig på resultaten. Tolkningsinriktad eller interpretativ fokus är på den sociala verkligheten utifrån hur deltagarna i den specifika miljön tolkar verkligheten. (Här avses såväl intervjudeltagarna samt forskaren som tolkar det intervjudeltagarna säger.) Ontologisk ståndpunkt i form av konstruktivism sociala egenskaper är resultat från interaktion människor emellan. En kvalitativ forskning försöker förstå livsvärlden hos en eller en grupp individer (Hartman 2004, s. 273). Därav är denna metod vald för denna studie eftersom syftet med den här studien är att förstå hur en grupp personer tänker kring ett begrepp och alltså inte att kvantifiera ett resultat i syfte att generalisera vilket kvantitativa studier har i åtanke. Fokusgruppsintervjuer Fokusgruppsintervjuer innebär att mer än en person sitter och diskuterar de specifika frågeställningarna (Bryman 2002, s. 127). Strukturen för fokusgrupper, liksom denna studie, liknar den fokuserade intervjun; en intervjuform som innehåller öppna frågor men som berör ett specifikt område av intresse för forskaren (Bryman 2002, s. 127). I den här studien används fokusgruppsintervjuer av flera orsaker. Dels för att få igång en diskussion då frågorna utgår från den vetenskapliga förankringen, som konstruktivist, vilket innebär att forskaren, tillsammans och i interaktion med intervjudeltagarna, utforskar ett ämne (Kvale & Brinkmann 2009, s. 65) Standardiseringen, hur mycket forskaren i förväg bestämmer angående den form (vilka frågor och på vilket sätt de ställs) frågorna ska ha (Hartman 2004, s. 232), är inte särskilt hög då intervjuerna är öppna för diskussionens utveckling och riktning. I denna studie är det två respektive tre personer (se kommande urvalsavsnitt), exklusive intervjuledaren (forskaren i det här fallet), som deltar i varje grupp och går således även bitvis att benämna som parintervjuer. Dock fokuseras det här på fokusgruppsintervjuer eftersom syftet med intervjuerna, som interaktion och diskussion samt med utgångspunkt från konstruktivismen, mer samstämmer med beskrivningar för fokusgrupper. 12

19 Intervjuerna strukturerades efter en intervjuguide men guiden fungerar dock mestadels som stödpunkter då intervjusituationens riktning var öppen. Vid slutet av varje intervju användes guiden som checklista så att alla punkter var berörda. (För hela intervjuguiden: se bilaga.) Förförståelse; forskarens roll i fokusgrupperna Forskarrollen, som belyses inom hermeneutiken (Hartman 2004, s. 274), är en ledande och samtidigt deltagande intervjuare. I den här studien finns hos forskaren erfarenheter som lekmannamedlare, med kontakter med såväl brottsoffer som gärningsmän (oftast ungdomar upp till 21 år), vilket har skapat en uppfattning om beteende och föreställningar om krav på hur personer bör bete sig i rollen som offer eller gärningsman. En förförståelse finns även genom en allmän kriminologisk förkunskap. Förkunskapen påverkar frågorna vid intervjutillfället och framförallt i analysen och i meningarna som tas fram ur texten för att tolka. I och med en medvetenhet om förförståelsen kan det öka trovärdigheten i resultatet och uppfattas i likhet med objektivitet så tillvida att läsaren är medveten om att forskaren inte utgår och kan vara objektiv i denna typ utav studie. Forskaren är medveten om sin påverkan, men med en strävan genom icke ledande frågor om att vara öppen för ungdomarnas uppfattningar (Kvale & Brinkmann 2009, s. 90). Rollen som intervjuledare under fokusgruppsintervjuerna var att se till att alla fick tala men att ingen kände sig tvingad (Obert & Forsell 2008, s. 40). Dessutom är det forskarens roll att sedan välja ut och kategorisera det som sagts under intervjuerna. Urval De fem fokusgrupperna med sammanlagt 12 personer bestod av tre grupper med två personer i varje samt två grupper med vardera tre personer. Ungdomarna var elever från Tyresö Gymnasium, gymnasieelever från Halmstad samt ungdomar ur Hanvikens fotbollslag plus intervjuledaren med uppgift att styra diskussionen så att deltagarna inte kom bort från ämnet i fråga (Obert & Forsell 2008, s. 37ff). Sammanlagt deltog sex tjejer och sex killar, olika fördelade i grupperna. Att det var få personer i varje grupp har att göra med att studiens syfte är att frambringa deltagarnas egna tankar och funderingar vilket lämpar sig för mindre grupper (Bryman 2002, s. 330). Varför två av grupperna bestod av tre personer och inte två är för att fler ungdomar dessa tillfällen ville vara med och för att få en bra gruppdynamik. För att de andra två skulle ställa upp resonerades det att studien skulle gynnas av detta i proportion till alternativet då kanske ingen skulle ställa upp. 13

20 I studien användes bekvämlighetsurval, även kallat tillfällighetsurval (Hartman 2004, s. 243). Via en personlig kontakt fanns Tyresö Gymnasiums elever tillgängliga. Gymnasiet blev då en bekväm och rimlig plats att både få tillgång till intervjudeltagare och lokal för att genomföra intervjuerna. Genom att på lektionstid gå ut till klasser och informera om studien fångades de elever upp som var intresserade av att delta. I Halmstad skedde urvalet även där genom en personlig kontakt, med möte på en neutral plats. Vad gäller fotbollslaget skedde intervjun i anslutning till träning i deras lokaler. Då det är svårt att få personer att vilja vara med skedde mötena så smidigt som möjligt för de deltagande med anpassning och flexibilitet från intervjuledaren. Intervjuledaren kände ingen av de deltagande sedan tidigare. Av etiska skäl är det viktigt att kontrollera så intervjudeltagaren fyllt 15 år för att undvika konflikt med målsmans samtycke (Vetenskapsrådet 2002, s. 9). För och nackdelar med kvalitativ forskning (fokusgrupper) Det positiva med bekvämlighetsurval är ekonomiskt och tidsmässigt. Nackdelen är att resultatet inte blir representativt och det går inte att generalisera som t.ex. att slutsatserna skulle gälla alla svenska ungdomar, men det är inte heller syftet med kvalitativa studier (Hartman 2004, s. 243) (Bryman 2002, s. 93). Vid intervjuer är den mänskliga faktorn mycket betydelsefull. Med det menas att ungdomarna som intervjuas har rätt att inte dyka upp vid tillfället samt att inte säga någonting under intervjun. Fokusgruppsintervjuer är även tidsmässigt krävande och svåra att transkribera (eftersom det på det inspelade materialet är många röster att höra skillnad på) vilket kan anses vara en nackdel (Bryman 2002, s. 328). I förhållande till intervjuer med bara en respondent har forskaren i fokusgruppsintervjuer mindre inflytande över intervjuns gång vilket kan vara en begränsning om syftet är ha strukturerade intervjuer (Bryman 2002, s. 338). Med utgångspunkt från konstruktivismen ses detta dock inte som en begränsning i denna studie utan snarare en tillgång med öppenhet för fri dialog och diskussion mellan intervjudeltagarna. Det positiva utifrån detta är också att det är flera deltagare varav meningar skapas kollektivt (Bryman 2002, s. 327) vilket är intressant att bevittna och högst relevant då syftet är att studera interaktionskonstruktioner som exempelvis uppfattningar om brottsoffer i det här fallet. Organiseringen kring fokusgrupper är en begränsning då det kan vara svårt att få deltagare att vilja ställa upp. Fika har erbjudits till de som kommer vid intervjutillfället, ett lockbete men dock ingen garanti för att deltagarna dyker upp (Bryman 2002, s. 338). 14

21 Validitet och reliabilitet Intervjudeltagarna hade koppling till varandra i och med att de går i samma skola eller fotbollslag, vilket kan betyda att de tar antaganden för givna i att det finns en underliggande förståelse som inte utomstående uppfattar vilket kan påverka reliabiliteten (hur pass tillförlitlig studien är) (Bryman 2002, s. 333). Det kan skapa en trygghet för intervjudeltagarna att de är flera vid intervjun, framför allt eftersom tanken är att de ska prata om deras egna föreställningar, åsikter och tankar. Konsekvensen av detta blir att de påverkar varandra, men förhoppningsvis uppmuntrar de även varandra att våga prata. Det kan även ha motsatt effekt då deltagarna kan välja att utelämna åsikter på grund av att de inte vill dela detta med personer som de kommer att träffa igen. Validiteten (om vi undersöker det vi vill undersöka (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 119)) är relativt hög i och med att diskussionerna påverkas av interaktioner deltagarna emellan, samt att syftet just är att få en ökad förståelse för hur dessa ungdomar resonerar kring frågeställningen. Maktfördelningen kan även påverka intervjusituationen i och med att deltagarna är flera och gruppledaren/forskaren är ensam, plus att intervjun mestadels exempelvis sker på skolan där deltagarna går vilket kan generera trygghet hos dem. Kvalitativ innehållsanalys av transkriberingarna Textanalys generellt fungerar som ett filter över en text i syfte att skapa mening. I innehållsanalys mäts olika företeelser i en text, eller genom att kvantifiera, räkna, förekomsten av ord eller företeelser (kvantitativ) (Bergström & Boréus 2005, s ). Det handlar om att identifiera speciella beteckningar i texten (Krippendorff 2004, s. 25). Med den kvalitativa innehållsanalysen kan inte bara det utskriva poängteras utan även tolkas mellan raderna och funderas kring vad texten säger och vad den kan ge för effekt på andra (Krippendorff 2004, s. 23). I en kvalitativ innehållsanalys är det viktigt att vara medveten om att en text (vilket inte bara innefattar skrivna texter utan även symboler och bilder m.m.) (Krippendorff 2004, s. 19) alltid är producerad av någon, avsändaren, i syfte att ha en mening för den som läser/tar texten till sig, alltså mottagaren (Krippendorff 2004, s. 19) (Bergström & Boréus 2005, s. 27ff). Forskarrollen, i syfte att analysera texten i fråga, kallas för uttolkaren, där förförståelsen är av betydelse (Bergström & Boréus 2005, s. 32). Texterna, transkriberingarna, väljs ut av uttolkaren, med medvetenhet om uttolkarens förförståelse, vilket är en tolkningsstrategi utifrån fem väsentliga element inom textanalys: texten, det sociala sammanhang i vilket texten producerats eller konsumerats (inklusive 15

22 diskurser den kan relateras till), avsändaren, mottagaren och uttolkaren (Bergström & Boréus 2005, s. 24). En del av innehållsanalys handlar om vad texten kan åsamka och uppmuntra (Krippendorff 2004, s. 23) vilket blir aktuellt vid eventuell vidare forskning på det som framkommer i denna studie. Uttolkaren och förförståelsen inkluderas i epistemologisk (kunskapssyner) (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 21, 61ff) innehållsanalys (Krippendorff 2004, s. 22). Kategorisering Varje inspelad intervju varade mellan 40 och 60 minuter lång. Allt som spelades in var inte relevant för studien (bland annat när intervjudeltagare kom ifrån ämnet i fråga) och därför valdes endast det relevanta ut för transkribering. Det som valdes ut styrdes av kategorierna som bestämdes efter att alla fokusgrupper genomförts samt i samverkan med frågeställning och teori. Därefter analyserades och jämfördes citat ur kategorierna med varandra och med frågeställningen. De kategorier som framkom i denna studie är: associationer till brottsoffer, idealiskt/stereotypt offer, andra brottsoffer, tjejer respektive killar som brottsoffer, verklighet kontra stereotyper, och varifrån man påverkas (vad som kan tänkas ha påverkat deras bild av brottsoffer och om detta stämmer överens med deras bild av verkligheten) samt själva ordet offer. Kategoriseringen gjordes med utgångspunkt från Christies idealiska offer samt Hirdmans genussystem, och således även forskarens förförståelse. För och nackdelar med innehållsanalys En nackdel med innehållsanalys är subjektiviteten, att forskarens förförståelse (Bergström & Boréus 2005, s. 25) påverkar kategoriseringen (Bryman 2007, s. 368). Forskaren har här en stor inverkan på vilket material ur intervjuerna som väljs ut för transkribering och sedan i transkriberad form analyseras. Inverkan från forskaren sker då i flera steg; först vid intervjutillfället, sedan vid transkriberingen och slutligen i analysen av texterna. Fördelar däremot är att det inom innehållsanalys är tillåtet att läsa mellan raderna och tolka (Krippendorff 2004, s. 23) I innehållsanalys kan forskaren även omarbeta tematiseringar och kategoriseringar under studiens gång, till skillnad från den kvantitativa där kategorier ofta bestäms i förväg (Bryman 2007, s. 368). Validitet och reliabilitet Validiteten kan inom konstruktivismen bli lite problematisk och uppfattas lite annorlunda vid kvalitativ innehållsanalys i och med att forskaren/analytikern är, med sin förförståelse, med och konstruerar studieobjektet (Bergström & Boréus 2005, s. 35) (Krippendorff 2004, s. 39). Genom studiens teoretiska utgångspunkt, den konstruktivistiska, och forskarens förförståelse som 16

23 innefattar bland annat kunskap om Christies idealiska offer gör att analysen präglas av förförståelsen. Detta ger sig uttryck i kategoriseringens utformning och valet av vad som ska transkriberas. Det ger sig även uttryck i hur forskaren tolkar det outsagda i texten. Som konstruktivism ses möjligheten till en god validitet även genom att öka förförståelsen för sin egen förförståelse (Bergström & Boréus 2005, s. 35). Reliabiliteten blir speciellt aktuell i denna studie vid tolkningsaspekten (Bergström & Boréus 2005, s. 35). Även här spelar förförståelsen roll i hur texten tolkas. Eftersom detta är en analys som präglas av ett aktivt medverkande av forskaren som analyserar, och dennes förförståelse, är replikerbarheten låg till skillnad från studier där forskaren kan inta en mer objektiv roll, som enkätundersökningar exempelvis (Sohlberg & Sohlberg 2009, s. 67). I och med deltagandet i den aktuella studien är forskaren inte objektiv (Krippendorff 2004, s. 22) i dennes tolkning och analysen är heller inte generaliserbar, det vill säga att det, i det här fallet, inte inkluderar allas föreställningar av brottsoffer utan endast en specifik grupps föreställningar. Detta kan anses vara en nackdel, men man kan även se det i positiv bemärkelse i och med att syftet med kvalitativa studier inte är att generalisera (Bryman 2002, s. 271). I detta fall är syftet att visa på hur det kan se ut och varför det ser ut som det gör, och inte på hur det ser ut. Hänsyn måste även tas vid transkriberingen då muntligt språk övergår till skriftspråk (Kvale & Brinkmann 2009, s. 200). Reliabiliteten påverkas eftersom utskriften blir en tolkning av talet vilket speglas av den hermeneutiska cirkeln (se tidigare Hermeneutik) (Hartman 2004, s. 274). Tonläge, kroppsspråk och små läten och utdragningar av vokaler försvinner i transkriberingen vilket påverkar uppfattningen om sättet att säga en mening på. Etiska överväganden Deltagandet var frivilligt och intervjudeltagarna blev informerade om detta enligt informationskravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). Anonymitet utlovades vid publicering och så tillvida avidentifiering från utskrift av intervjun som innefattas av konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 12) (Kvale & Brinkmann 2010, s.79, 84, 88) till alla berörda i fokusgrupperna. Då det kan framkomma känslig information från intervjudeltagarna prioriterades sekretessen som utlovats för intervjudeltagarnas välmående. Intervjudeltagarna blev även uppmanade att inte föra vidare vad som sades på intervjun med hänsyn för varandra. Då intervjudeltagarna i de flesta fall umgås i samma område, som skola eller fotbollslag, är det viktigt om de själva får bestämma vad andra får veta om hur de har resonerat eller vad de berättat om. Det kan även vara så att de berättar något personligt och då kan det bli känsligt om någon annan från 17

24 fokusgruppen än de själva berättar om detta. Det är inte, utifrån presenterade citat, möjligt för icke deltagande att koppla citaten till någon person då personlig information och namn är borttagna. Dock finns inte kontroll på om deltagarna berättar vem som sagt vad i efterhand. Resultat Här följer beskrivningar tagna utifrån kategoriseringen från intervjumaterialet vilket har skett i tre steg; först genom urval från den inspelade intervjun om vad som ska transkriberas, och därefter urval från transkriberade delar i vilka som ska presenteras nedan. Beskrivningar är bitvis omformulerade från citaten så det lättare går att framföra de olika fokusgruppernas innehåll. Ett exempel på hur det kan se ut är: Intervjuledare (IL): Om jag säger brottsoffer, vad tänker ni på då? Intervjuperson (tjej): Den personen som har blivit rånad typ. IL: Mm. Intervjuperson (kille): Eller överfallen, jag vet inte. Omformuleringen: Associationer till brottsoffer är någon som blivit rånad och/eller överfallen. Vid citat ur fokusgruppsintervjuerna är, av hänsyn till de deltagande, inte de olika grupperna redovisade separat då det kan avslöja de deltagandes identiteter. Dock framgår det om det är en tjej eller kille som uttalar sig. Är det citat på citat sker detta vid intervjutillfället i en följd (se ovanstående exempel), annars är det en överhoppad rad som markering att det är citat tagna från olika ställen ur intervjuerna. Om något är borttaget ur ett citat, i syfte att korta ner det och presentera det väsentliga (forskarens värdering med utgångspunkt från studiens frågeställning och syfte), markeras detta som ( )., utan parantes, betyder i den här studien en kortare paus. Parentes i samband med citat är forskarens förtydliganden, som alltså inte hör till citatet. Associationer till begreppet brottsoffer Varje fokusgrupp inleddes med frågan Om jag säger brottsoffer, vad tänker ni på då?. Reaktionerna som framkom var sammanfattningsvis en person som blivit nedslagen, rånad, överfallen och våldtagen samt att det är personer som blivit utsatta för någonting. Andra associationer som kom tidigt i intervjustadiet var ett blodigt brottsoffer och att personen antingen var ung eller gammal, sårad och rädd. Gemensamt för alla deltagande var att den första associationen handlade om en ensam individ som i de flesta fall varit utsatt för något brott av fysisk karaktär (vid rån handlade det exempelvis om knivhot i samband med detta). Ett undantag 18