Suffixet som kom smygandes tillbaka

Transkript

1 Suffixet som kom smygandes tillbaka En kvantitativ korpusundersökning av s-particip i svenska Hanna Reillo

2 Suffixet som kom smygandes En kvantitativ korpusundersökning av s-particip i svenska Hanna Reillo Sammanfattning S-particip är ett gammalt, sällsynt och relativt outforskat fenomen i svenskan. Ett s-particip utgörs av ett verb som avletts med ändelsen -andes/endes, och förekommer som ett alternativ till particip med samma ändelse utan finalt -s. Fenomenet kan hittas åtminstone så långt tillbaka i tiden som på 1300-talet och förekommer än idag. Syftet med denna uppsats är att undersöka s-particip i jämförelse med particip utan finalt -s, när participet i fråga står som huvudord i bundet predikativ. Frekvensen av de båda varianterna undersöks. Därtill undersöks vilka verb som vanligen avleds till de båda participvarianterna, samt vilka verb de är bundna till i störst utsträckning. Materialet som används för undersökningen är Språkbankens Korp (bloggmix ), en korpussamling från Göteborgs universitet. Resultaten tyder på att s-particip och s-lös particip som huvudord i bundet predikativ skiljer sig åt i användningsfrekvens, vad gäller vilka verb som avleds till de respektive participformerna, och även gällande vilka verb de är bundna till. Abstract The -s participle is an old and rare and phenomenon in the Swedish language on which little research has been done. An -s participle refers to a verb which is derived through adding -andes/-endes, and is an alternative to the participle with the same endning but without the final -s. The phenomenon can be found as far back as the 14th century and is still in use today. The aim of this paper is to compare the frequencies of the -s participle to its equivalent without the -s ending, when they function as head in a bound verb construction. Frequencies of both participle variants are investigated, as well as which verbs the participles are most frequently derived from, and which verbs are most frequently bound to the participles. The material used comes from the corpus collection Språkbanken Korp (Bloggmix ), from the University of Gothenburg. The results show that the two participle variant as head in a bound verb construction differ in frequency and that they function together with different verbs both in derivation to participles and in which verbs they tend to be bound to. 1

3 Nyckelord s-particip, presens particip, bundet predikativ, suffix. Keywords -s participle, present tense participle, bound verb construction, suffix, endning variants. 2

4 Innehållsförteckning 1 Inledning S-particip kontra S-lös particip 4 2 Bakgrund En syntaktisk-semantisk analys av s-particip En synkron analys samt en diakron förklaring av s-particip som fritt predikativ S-particip enligt Svenska Akademiens Grammatik S-particip enligt andra grammatikböcker 6 3 Uppsatsens syfte Motivering och inspiration Syfte 7 4 Metod Material Undersökningen av s-particip som huvudord i bundet predikativ Undersökning av s-lösa particip som huvudord i bundet predikativ Jämförelsen av s-particip och s-lös particip som huvudord i bundet predikativ 9 5 Resultat S-particip som huvudord i bundet predikativ S-lös particip som huvudord i bundet predikativ S-particip och s-lös particip i jämförelse 13 6 Diskussion S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: frekvens S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: avledning S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: bundna verb Metodologiska problem Framtida forskning Slutsats 17 Referenser 17 3

5 1 Inledning 1.1 S-particip kontra S-lös particip I svenskan finns en mycket sällsynt och perifer form av particip som kallas s-particip (Eklund & Wirén, 2005, s.102). Formen härstammar från adverbiell användning av genitiver, som även har gett upphov till adverb som historiskt har slutat på -is, t. ex. särdeles (historiskt: särdelis ), inbördes (historiskt: inbyrdis ), m. fl. (Wessén, 1965, s. 27). S-particip skapas genom att ett verb avleds med ändelsen -ande/-ende med tillägg av suffixet -s. S-particip används främst i två olika konstruktioner: som huvudord i fritt predikativ och som huvudord i bundet predikativ (Teleman et al., s.614). Som fritt predikativ fungerar s-particip likt ett verb, som i exemplet Han kom ut ur buskarna, smygandes framåt, och också som s-particip som huvudord i bundet predikativ, som i exemplet Han kom smygandes. I Svenska Akademiens Grammatik ( SAG Teleman et al. 1999, s.614) beskrivs formen som vanligast förekommande i talspråk samt i ledigt skriftspråk, och ytterligare beskrivs att formen förekommer tillsammans med komma. En något mer frekvent förekommande variant är s-lös particip, vilken formas genom att verb avleds på samma sätt som s-particip men utan finalt -s, d.v.s. -ende/-ande, till exempel smygande eller ovetande. Detta görs för att skapa en adverbiell konstruktion. Att -s läggs till finalt gör inte att konstruktionen blir en passivkonstruktion, som annars är fallet med verb då man tillför suffixet -s (t. ex. Cykeln cyklas ), utan verbet förblir aktivt i sin funktion (Teleman et al., 1999, s. 615). Det är alltså viktigt att inte förväxla s-particip med passivkonstruktioner. Finalt -s ger heller ingen betydelseskillnad för ordet. SAG (Teleman et al., 1999, s. 159) beskriver bundet predikativ som ett predikativ som omfattas av verbets valens och som är mer eller mindre obligatoriskt som bestämning till verbet, till skillnad från fritt predikativ som inte omfattas av verbets valens (Teleman et al., 1999, s. 173). I denna uppsats kommer bundna predikativ innefatta både obligatoriska och icke-obligatoriska bestämningar till verbet ifråga. SAG Teleman et al., 1999, 614) skriver också att s-particip endast förekommer som huvudord till komma. Denna uppsats kommer behandla alla verb som förekommer i en konstruktion tillsammans med ett s-particip som att s-participet ifråga är huvudord i bundet predikativ. I denna uppsats kommer alltså s-particip som huvudord i bundet predikativ behandlas annorlunda än det beskrivs i SAG (Teleman et al., 1999.). Till exempel skulle hoppa flaxandes räknas som ett huvudord i bundet predikativ, d.v.s. flaxandes tolkas i denna konstruktion som huvudord. Termen huvudord i denna uppsats uttrycker det ord som uppsatsen har för avsikt att fokusera på, och utgår alltså inte från beskrivningen av huvudord enligt SAG (Teleman et al., 1999, s. 179). 4

6 2 Bakgrund S-particip är en mycket gammal grammatisk form i det svenska språket. Formen kan hittas i skrift så långt tillbaka som i Järteckenboken (Ahlberg, 1942, s.102). Järteckenboken är en kristen skrift som skrevs ned under 1300-talet och då senast år I förekomsten som just huvudord i bundet predikativ har s-particip också funnits i svenskan sedan länge. Exempel på detta kan man finna så långt tillbaka som under yngre fornsvenska (Bergman, 1968, s. 92): thin hustrw Elizabeth wardher födandes tig en son. Detta exempel kommer ur Nya Testamentet, Lukas 1. S-particip följer med in i äldre nysvenska ca under åren : hwars Domare bli ståndandes (Bergman, 1968, s. 139) och finns kvar i svenska språket än idag. Få kvantitativa studier har gjorts av s-particip, då det tidigare har varit i stort sett omöjligt att utföra sådana, eftersom det funnits för lite tillgänglig data för att kunna ge några relevanta och pålitliga resultat. Fram till nyligen har de korpusar med informellt och ledigt skriftspråk som funnits att tillgå varit för små, och någon tillräckligt stor korpus med talspråk finns inte, för att en sådan sällsynt form som s-particip ska ge tillräckligt med träffar för att man skulle kunna dra några kvantitativa slutsatser om dess förekomst (Eklund & Wirén, 2005). Däremot har det gjorts både syntaktiska, semantiska och lexikala studier av s-particip, av författare som Nilsson (2004) och Eklund & Wirén (2005). Dessa har gjort kvantitativa studier och förklara olika aspekter och förekomster av s-particip i olika konstruktioner. Dessa studier beskrivs i En syntaktisk-semantisk analys av s-particip Nilsson (2004) syftar till att förklara vad som grammatiskt och semantiskt främjar respektive begränsar användningen av s-particip. Hon ger en syntaktisk-semantisk beskrivning med hjälp av en kvantitativ metod över vilka kontexter s-particip förekommer i. Detta gör hon genom att använda sig av Språkbankens Korp där hon tittar på presstext, romantext och källtext från olika tider. Nilsson gör två olika sökningar: en där hon söker på alla s-particip som förekommer i korpusen och en sökning där hon väljer ut s-lösa particip. Hon jämför sedan de två olika sökningarnas resultat med varandra för att se vad som är unikt för s-particip och inte. De syntaktiska resultat Nilsson kommer fram till är att s-particip i störst utsträckning förekommer som bunden participfras och dessutom är vanligast bundet till verbet komma, medan s-lösa particip rent syntaktiskt är vanligast som framförställt attribut, eller som fria predikativ. Det visar på att s-particip och s-lösa particip har olika syntaktisk funktion: s-particip fungerar oftare som adverbiell konstruktion (d.v.s. i bundet predikativ) och s-lös particip fungerar oftare som adjektivisk konstruktion (d.v.s. som framförställt attribut eller fritt predikativ). De semantiska resultaten visar också på att s-particip har adverbiell betydelse medan s-lösa particip har adjektivisk betydelse, t. ex ovetandes och olovandes. Dessutom är en tredjedel av de s-lösa participen lexikaliserade adjektiv (Nilsson, 2004, s.13). De semantiska och syntaktiska resultaten stämmer alltså överens. Enligt Nilssons egen tolkning verkar s-particip vara mer dynamiska än s-lösa particip och de verkar även oftare vara avledda från rörelseverb. Resultaten visar dock inte på något sådant, och detta är Nilssons egna slutsatser. 5

7 2.2 En synkron analys samt en diakron förklaring av s-particip som fritt predikativ Eklund & Wirén (2005) syftar till att diakront förklara s-participens historia från 1600-talet fram till år 2005, samt att ge en synkron analys av s-participens förekomst i modern svenska. Detta gör de genom att titta på vad som främjar respektive begränsar s-particip i jämförelse med s-lös particip, och de fokuserar då på denna participform när den förekommer som fritt predikativ, t. ex. njutandes en iskall Mojito. S-particip har enligt Eklund & Wirén varit av intresse och diskuterats av språkforskare ända sedan 1600-talet (2005, s.97). S-participen förekommer i de gamla landskapslagarna, i bibelutgåvor och i lagtexter, etc. Trots att fenomenet har funnits så pass länge och språkforskare varit medvetna om formen, så finns dock ingen pålitlig och tillfredsställande beskrivning av det (2005, s. 97). S-particip har använts mer frekvent över tiden för att sedan minska, och formen har även genomgått förändringar i status. Under första halvan av 1900-talet var s-participet lågfrekvent, men användningen har under senare halvan av århundradet ökat i användning. S-particip är på grund av denna upp- och nedgång över tid intressant för forskare att undersöka (2005, s. 97). Eftersom en undersökning av s-particip i korpusen år 2005 gav alldeles för få träffar, och undersökningen var av kvantitativ karaktär bestämde sig Eklund & Wirén (2005) för att utföra den med hjälp av Internet. De använde sig då av sökmotorn Google och såg alla sidträffar på svenska som korpus. De tog fram minimala par av s-particip respektive dess s-lösa variant. Sedan filtrerades alla minimala par bort som inte var fria predikativ. Genom att göra analys på de träffar de fick kunde de se att s-particip är mycket sällsynt avledda från verb som hanterar abstrakta relationer, som exempelvis beståendes av som endast utgör 0,02% av träffarna, eller innefattandes av som utgör 4%. Resultaten visar på att s-particip är betydligt vanligare avledda från verb som har att göra med rörelse, befintlighet och fysisk verksamhet, samt från verb som har med känslor, värderingar och önskningar att göra. 2.3 S-particip enligt Svenska Akademiens Grammatik I SAG (Teleman et al., 1999, s ) finns en paragraf om s-particip där det står att läsa att s-particip används i talspråk, samt i ledigt och informellt skriftspråk. Enligt SAG är också s-particip vanligast förekommande som fritt predikativ eller som huvudord i bundet predikativ tillsammans med verbet komma. Vidare beskriver SAG att den aktiva betydelsen hos particip inte ändras då suffixet -s sätts finalt, att s-particip kan vara vanligare i regionalt språk än i standardspråk, samt att det, med några få undantag, inte normalt sett avleds från deponensverb, det vill säga verb som ser ut att vara passiva men som är aktiva i sin betydelse. Exempel på undantag till detta är: färdandes, låtsandes och minnandes (Teleman et al., 1999, s.615). Dessa är inte s-particip då det finala -s :et kommer från verbens grundform ( färdas, låtsas och minnas ) och inte är en avledning. 2.4 S-particip enligt andra grammatikböcker Utöver SAG (Teleman et al., 1999) nämner grammatikböcker knappt, om överhuvudtaget, s-particip. Hedlund (1992, s ), som är en avhandling om particip, nämner endast kort 6

8 s-particip, och ger inte någon närmare beskrivning av fenomenet. Grammatikböckerna av Bolander (2005, s ) och Olsson (1999, s.37, 41, 73, 120, 126) beskriver inte alls s-particip. Frånvaron av beskrivning av formen kan verka onödigt att referera till, men är av stor vikt, då det visar på att författarna till de olika grammatikböckerna anser att s-particip är en form som utgör en ytterst liten och sällsynt del av det svenska språket och att det därför inte är värt att nämna. Frånvaron av s-particip kan också tolkas som att författarna anser att det är en variant av s-lös particip, som varken tillför eller ändrar betydelsen hos den mer frekvent förekommande varianten. De grammatikböcker som faktiskt nämner s-particip, t. ex. SAG (1999), nämner ofta endast att det är en variant av presens particip utan att förklara mer om det än så. De benämner inte heller formen som s-particip. Hedlund (1992) skriver i sin avhandling On participles om particip i svenska språket sett ur ett syntaktiskt perspektiv och behandlar, som nämndes ovan, endast s-particip kortfattat (Hedlund, 1992, s ). Hon förklarar det som en variant av particip; s-particip som huvudord i bundet predikativ nämns inte. Hedlund skriver också att particip kan avledas från de flesta verb (1992, s. 81), men om detta gäller både s-lös particip och s-particip framgår inte. 7

9 3 Uppsatsens syfte 3.1 Motivering och inspiration Att s-particip är ett sådant sällsynt fenomen, som ändå har förekommit åtminstone sedan medeltiden, gör fenomenet mycket intressant. Som går att läsa i bakgrunden (2.2) ökar och minskar användningen av s-particip kraftigt över tid, men finns alltid stabilt kvar i språket. Att s-participet aldrig dör ut och alltid verkar återta sin popularitet efter en svacka i användningen gör det till ett intressant ämne att undersöka. 3.2 Syfte I den här uppsatsen undersöks s-particip som huvudord i bundet predikativ med hjälp av en kvantitativ metod. Här gör jag ingen skillnad på huruvida s-participet är ett predikativ tillhörande subjekt eller objekt, och jag tar heller inte hänsyn till hur pass bundet participet är till sitt verb, d.v.s om det är obligatoriskt eller inte. Subjektspredikativ innebär att predikativet i fråga binds till och säger något om subjektet i satsen, t. ex. Niklas kom dundrandes nedför trappan. Objektspredikativ binds till och säger något om objektet i satsen (Olsson, 1999, s.120), t. ex. Niklas såg hu Julia kom dundrandes nedför trappan. Skillnaden ligger alltså i vem eller vad predikativet binds till. I denna studie görs dock alltså ingen skillnad på s-participet är ett subjekts- eller objektspredikativ. Frågeställningarna som uppsatsen ämnar besvara är: 1. Hur frekvent är s-particip respektive s-lös particip som huvudord i bundet predikativ i det svenska språket? 2. Vilka verb avleds till s-particip som huvudord i bundet predikativ respektive till s-lös particip som huvudord i bundet predikativ (mest frekvent)? 3. Vilka verb är s-particip respektive s-lösa particip som huvudord i bundet predikativ mest frekvent bundna till? 8

10 4 Metod 4.1 Material För att utföra undersökningen för denna uppsats har Språkbankens korpussamling Korp använts. De korpusar som använts härifrån är Bloggmix för åren Anledningen till att just dessa korpusar har valts är att de innehåller informellt och ledigt skriftspråk i bloggformat. Avsikten med undersökningen var ursprungligen att undersöka talspråk. Detta gick inte att genomföra, då korpusar med talspråk är i stort sett för små eller inte annoterade. Istället användes det material som kan anses ligga närmast talspråket, nämligen ledigt och informellt skriftspråk, i form av bloggar. Åren valdes då undersökningen skulle vara så synkron som möjligt och en treårsperiod kan anses vara en god avgränsning för en synkron studie. Om man väljer fler år, blir studien inte synkron och undersöker man färre år, får man inte tillräckligt med träffar på s-particip. Det senaste året av Bloggmix som finns att tillgå är år 2017 och därför valdes detta som det sista året. Undersökningens mål var att göra en uppskattning av förekomsten av s-particip och s-lös particip i det undersökta materialet, samt att relativt ytligt beskriva dessa syntaktisk-semantiskt, genom att undersöka vilka verb participen är bundna till samt undersöka vilka verb som avleds till participformerna. Ett av problemen med att söka efter s-particip i materialet är att s-particip är konsekvent feltaggade som adverb i Korp (på grund av att den är autotaggad) och därför är de svåra att få fram. För att komma runt detta problem användes reguljära uttryck (regex) för att få fram exakt det undersökningen avsåg. Reguljära uttryck är ett sätt att skriva söksträngar för att göra specifika sökningar, som används inom både datavetenskap och datorlingvistik/språkteknologi. Ytterligare ett problem som finns med Korp är att just eftersom den är autotaggad är det lätt att få med annat än s-particip som huvudord i bundet predikativ, vid sökningar. Sökningar på s-particip, reguljära uttryck till trots, genererar även träffar på substansivierade particip i genitiv som måste sorteras bort för hand. Exempel på sådana substantiv är de troendes, de vederbörandes, de boendes, osv. Det är ett tidskrävande arbete att sortera bort dessa, men det är ett nödvändigt ont för att resultaten ska bli så pålitliga som möjligt. I Nilssons (2004) studie av particip räknades vara + particip bort, då Nilsson inte ansåg detta vara en adverbiell konstruktion. I denna undersökning räknas konstruktionen som adverbiell, eftersom vara + particip rent grammatiskt är just en adverbiell konstruktion, även om den semantiskt kan bete sig som något annat, t. ex. en adjektivkonstruktion. Verb + particip räknas alltså här som bundet predikativ, där participet står som huvudord. 4.2 Undersökningen av s-particip som huvudord i bundet predikativ För att få fram sökträffar på s-particip, användes reguljära uttryck, eftersom s-particip, som nämnts ovan, är feltaggade som adverb i Korp. Genom att använda en söksträng av reguljära uttryck kan det som ska undersökas tas fram mer specifikt. Dock genererar den använda söksträngen, som tidigare nämnts, träffar som inte är de eftersökta i form av substansivieringar av s-particip i genitivform samt även i form av fria predikativ. Dessa måste därmed sorteras bort manuellt. 9

11 Undersökningen utfördes genom en utökad sökning, där ord är regexp och söksträngen är: [a-ö]+[ae]ndes. Det strängen gör är följande: [a-ö] matchar alla gemener i det svenska alfabetet + matchar föregående tecken, det vill säga [a-ö] en eller flera gånger [ae]ndes matchar bokstaven a eller e följt av ndes Exempelvis kan strängen förklaras så här: [a-ö]+ = smyg eller ligg eller skratt [ae]ndes = andes Resultatet blir smygandes eller liggandes eller skrattandes I Korp finns en inbyggd slumpgenerator, det vill säga en funktion där träffarna visas slumpmässigt. Denna funktion användes, istället för att använda en extern slumpgenerator. En slumpgenerator används för att stickproven ska bli så randomiserade och generaliserbara som möjligt, utan påverkan från den som tar ut stickproven. Sedan togs de första hundra träffarna ut och sorterades manuellt. Därefter togs ytterligare stickprov för att komma upp i hundra stickprov. Hundra stickprov valdes för att detta skulle ge tillräckligt många s-particip att undersöka och jämföra med s-lösa particip. 4.3 Undersökning av s-lösa particip Söksträngen för s-lösa particip ( [a-ö]+[ae]nde ), plus ett tillägg av ordklass (d.v.s. particip) genererar s-lösa particip. Annat än s-lösa particip som huvudord i bundet predikativ i form av fria predikativ samt substansivieringar av particip kommer med vid sökningen, och även här krävs alltså en manuell rensning. Undersökningen utfördes på samma sätt som för s-particip, genom att göra en utökad sökning, där ord är regexp och söksträngen för den är [a-ö]+[ae]nde (se detaljerad förklaring i 3.2). Här togs alltså -s bort från söksträngen (-s gäller endast s-particip). Genom OCH, som är en funktion i Korp för att snäva av sökkriteriet, lades vidare en sökruta till där kriteriet ordklass är particip adderades. Även här användes Korps inbyggda slumpgenerator. 4.4 Jämförelsen av s-particip och s-lös particip När sökningarna var klara jämfördes resultaten för s-particip med dem för s-lös particip på följande punkter: Total frekvens av s-particip respektive s-lös particip som huvudord i bundet predikativ räknades ut bland de hundra stickproven, för att se hur många s-particip som fanns i hela korpusen. En sökning på s-particip som huvudord i bundet predikativ gjordes för att se hur stor andel av korpusen som var s-particip i denna funktion. Ett urval på hundra stickprov av s-particip som huvudord i bundet predikativ gjordes och träffar som inte var s-particip som huvudord i bundet predikativ rensades bort. Andelen träffar av s-particip som huvudord i bundet predikativ som fanns kvar efter rensningen (66% av de hundra stickproven) applicerades på sökningens totala antal träffar (2690 st). Det vill säga, procenten bundna predikativ med s-particip som huvudord applicerades på alla träffar av s-particip, inklusive de 10

12 träffar som inte var s-particip som huvudord i bundet predikativ bland de senare (0,66x2690=1775). Detta gjordes eftersom ett av syftena med studien är att ta reda på hur frekvent s-particip är, jämfört med antalet ord i den undersökta korpusen. För att ta reda på detta behöver en procent som uppskattar s-participfrekvensen i korpusen tas fram. För att komma fram till det rätta antalet träffar av s-particip, måste de träffar som inte var s-particip som huvudord i bunder predikativ rensas bort från de hundra stickproven och det procent träffar som sen finns kvar multipliceras med det totala antalet träffar, inklusive träffar som inte var s-particip som huvudord i bundet predikativ. Sedan delades antalet träffar på hela korpusenn, för att få fram en uppskattning av hur många s-particip som huvudord i bundet predikativ det går på antalet ord i korpusen. En sökning på s-lös particip som huvudord i bundet predikativ gjordes för att se hur stor andel av korpusen som var s-lösa particip i denna funktion. Ett urval på hundra stickprov av s-lösa particip gjordes även här och de träffar som inte var s-lösa particip som huvudord i bundet predikativ. rensades bort. Andelen träffar som fanns kvar efter rensningen (42%), applicerades på sökningens totala antal träffar ( st). Det vill säga, procenten bundna predikativ med s-lösa particip som huvudord, applicerades på alla träffar av s-lösa particip, inklusive de träffar som inte var s-lös particip som huvudord i bundet predikativ bland de senare. Anledningen till denna uträkning är densamma som för för s-particip (se föregående punkt). Vilka verb som avleds till particip undersöktes för respektive participvariant och sammanställdes i tabeller efter frekvens. Exempelvis är smygandes avlett från verbet smyga, som får ändelsen -andes. Vilka verb som de båda participvarianterna är bundna till undersöktes och sammanställdes efter frekvens i tabeller. Exempelvis kan participet smygandes vara bundet till verbet komma, som i exemplet komma smygandes. 11

13 5 Resultat 5.1 S-particip som huvudord i bundet predikativ De tre olika korpusarna som undersökningen gjordes i innehöll totalt ord. Av dessa gav söksträngen för s-particip som huvudord i bundet predikativ totalt 2690 träffar, då med träffar som inte var s-particip som huvudord i bundet predikativ inräknat. De träffar som inte var s-particip som huvudord i bundet predikativ utgjorde cirka en tredjedel av de 100 stickproven och därmed utgjorde endast 66% träffar det som söktes. Uppskattningsvis är s-participen i korpusen alltså 1775 stycken (d.v.s 66% av 2690). Det betyder att det går en s-particip som huvudord i bundet predikativ på ord, det vill säga att s-particip utgör 0,0037% av hela den undersökta korpusen. För att veta hur många s-particip det går per ord i korpusen, delades korpusens totala antal ord med sökningens uppskattade antal s-particip som huvudord i bundet predikativ ( /1775=26 594). Detta betyder att s-particip är betydligt vanligare i den här korpusen, än i tidigare undersökta korpusen där det uppskattades gå en s-particip på ord (Eklund & Wirén, 2005, s.102). Resultaten för vilka verb som är mest frekvent bundna till s-particip sammanfattas i tabell De verb som är bundna till s-particip och endast förekommer en gång är listade för sig efter tabellen. Alla tabeller i denna uppsats är skapade med Google Kalkylark. Verb Antal Komma 28 Bli 11 Ha 12 Vara 6 Somna 4 Hitta 3 Se 3 Ligga 2 Få 2 Sitta 2 Gå 2 Spendera 2 Lämna 2 Tillbringa 2 Finna 2 Sova 2 Tabell Verb som s-particip är bundna till De verb som är bundna till s-particip med endast en förekomst är: vakna, leva, jogga, verka, släpa, läsa, bära, föra, leta, ta, krypa, höra, fastna, få ske och smita. 12

14 Det är tydligt att verben som s-particip är bundna till oftare är hjälpverb, snarare än innehållsverb. Innehållsverb finns också med i resultaten, men de är inte lika många som hjälpverben. Verben komma, bli och ha är mest frekventa och utgör tillsammans 51% av förekomsterna. Av innehållsverben är somna/somnade vanligast och utgör 6% av förekomsterna. Av de verb som avleds till particip är ligga, hänga, sitta, springa och smyga de vanligaste, och utgör tillsammans 42%. Andra verb avleds förstås också. Alla verb listas tabell nedan. De verb som endast förekommer en gång redovisas för sig under tabellen. Particip Avlett från verb Antal Liggandes Ligga 12 Hängandes Hänga 10 Sittandes Sitta 9 Springandes Springa 6 Smygandes Smyga 5 Farandes Fara 3 Ståendes Stå 3 Ovetandes Veta 3 Flygandes Flyga 3 Gåendes Gå 2 Gråtandes Gråta 2 Sovandes Sova 2 Dragandes Dra 2 Skrikandes Skrika 2 Hostandes Hosta 2 Tabell Verb som avleds till s-particip De verb avledda till s-particip som endast förekommer en gång är: huka, (slö)kika, rulla, chanta, halta, snarka, läsa, dölja, kämpa, sladda, (åt)njuta, snyfta, gasta, vakta, rinna, spela, leka, bo, guppa, lova, köra, vagga, stampa, snusa, skaka, huttra och rusa. 5.2 S-lös particip som huvudord i bundet predikativ Sökningen på s-lösa particip som huvudord i bundet predikativ gav totalt träffar. 58% av de hundra stickproven var inte s-lös particip som huvudord i bundet predikativ och fick sorteras bort manuellt. Uppskattningsvis är alltså 42%, eller ,6 träffar s-lösa particip. 13

15 Träffarna utgör 0,06% av de totala korpusen som undersöktes. Alltså går det en s-lös particip på 1469 ord ( /32129,6=1469). Det vanligaste verb som s-lösa particip är bundna till vara, som ensamt utgör 75% av förekomsterna. Alla verb som är bundna till s-lösa particip i undersökningen listas i tabell nedan. Verb som endast förekom en enda gång listas efter tabellen. Verb Antal Vara 75 Bli 7 Se 3 Ha 2 Göra 2 Känna 2 Sova 2 Tabell Verb som s-lösa particip är bundna till De verb bundna till s-lös particip som förekommer endast en gång är: lämna, låta, få, fräscha (upp), bjuda (på), bygga, lägga (ut), bestå (av), ge, undvika, hitta (någon), visa och sitta (fast). S-lösa particip tenderar att avledas från många olika verb med få förekomster vardera. Det verb som participformerna vanligast avleds från är bero, som står för 5% av förekomsterna. Alla verb avledda till particip listas i tabell nedan. De avledda verb som endast förekommer en gång listas under tabellen. Particip Avlett från verb Totalt Beroende, oberoende Bero 5 Återkommande Återkomma 3 Tidskrävande Kräva (tid) 3 Liknande Likna 3 Underhållande Underhålla 2 Sammanhänga nde Hänga (samman) 2 Drivande Driva 2 Följande Följa 2 Skrämmande Skrämma 2 Lovande Lova 2 Utmanande Utmana 2 Imponerande Imponera 2 Uppiggande Pigga (upp) 2 14

16 Liggande Ligga 2 Tabell Verb som avleds till s-lösa particip De verb avledda till s-lösa particip som endast förekommer en gång är: hela, stråla, jogga, spraka, treva, sträva (bakåt), förekomma, beräkna, löpa, springa, fuska, välkomna, bölja, brista, hisna, föröda, sova, bestämma, amma, prestera, övergå, härda, leva, utveckla, stödja, bedåra, locka, tilltala, motivera, omfatta, framträda, fascinera, förvåna, störa, förlåta, packa, mola, träffa, fixera, övertyga, kittla, nära, läka, betyda, gälla, sitta, irritera, flagna, roa, tillåta, brinna, skälla, förstår, täcka, framkalla, rengöra, bli, växa, avvisa, flacka (kring), och försköna. 5.3 S-particip och s-lös particip i jämförelse Som man kan utläsa av resultaten ovan så är s-lös particip betydligt mer vanliga förekommande än s-particip i det undersökta materialet. Uppskattningsvis utgör s-lös particip 0,06% av korpusen, medan s-particip endast utgör 0,0037%. Det går alltså en s-particip på ord, medan det går en s-lös particip på 1469 ord. Vilka verb som avleds till s-particip respektive s-lös particip skiljer sig åt. De fem vanligast avledda verben för s-particip är ligga, hänga, sitta, springa och smyga, som listas i tabell ovan och utgör 32% av alla verb som avleds till s-particip. De fem vanligaste avledda verben för s-lös particip är bero, återkomma, kräva (tid) och likna, men dessa utgör endast 14% av alla träffar av s-lösa particip. De återstående 86% består av en mängd olika verb som endast förekommer en eller två gånger vardera (se tabell 5.2.2). Det betyder att verben som vanligen avleds till s-particip är färre än de som avleds till s-lösa particip, det vill säga att det är mer variation på vilka verb som avleds till s-lös particip än på de som avleds till s-particip. De verb som participerna är bundna till är i störst utsträckning hjälpverb, vilket gäller för båda participvarianterna. S-lös particip är dock mest frekvent bundet till ett enda hjälpverb: vara, i grundform vara. Detta verb utgör 75% av träffarna i materialet. Hjälpverben som är bundna till s-particip varierar mer och utgörs mest frekvent av komma, bli och ha, som tillsammans utgör 51% av verben. 15

17 6 Diskussion 6.1 S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: frekvens Den första frågeställningen denna uppsats hade att besvara var hur vanliga s-particip och s-lös particip är när de står som huvudord i bundet predikativ. När man jämför de uppskattade resultaten för hur frekvent s-particip som huvudord i bundet predikativ är, med s-lös particip som huvudord i bundet predikativ, så ser man att den s-lösa varianten är vanligare. Den utgör 0,06% av den undersökta korpusen, medan s-particip endast utgör 0,000037%. Detta stämmer överens med tidigare resultat, de resultat som Eklund & Wiréns (2005) undersökning visar angående s-particip som fritt predikativ. Resultaten visar både på hur sällsynt particip som form i sig är i svenskan, och hur ytterst sällsynt s-participformen är (Eklund & Wirén, 2005, s.102). Om man jämför med tidigare forskning på s-particip som fritt predikativ (Eklund & Wirén, 2005) kan vi dock se att både s-particip och s-lös particip är betydligt vanligare som huvudord i bundet predikativ, enligt den här undersökningens statistiskt uppskattade resultat. Eklund & Wirén (2005) kommer fram till att det går en s-particip som fritt predikativ på ord i sin undersökning på nätet, och i den här uppsatsens undersökning är s-particip så vanligt som att det går en s-particip som huvudord i bundet predikativ på ord. En aspekt av Eklund & Wiréns (2005) undersökning är att de gör sin undersökning via Google på sidträffar på svenska. Att det endast är sidor på svenska som de får fram är svårt att avgöra, då en sökning på nätet inte är fullständigt säkert. De baserar också sina resultat på alla träffar de får, inte endast på informellt och ledigt skriftspråk som denna uppsats fokuserar på, vilket kan vara anledningen till att det är vanligare i den här uppsatsens undersökta material. Det tyder på att s-particip är vanligare i just informellt och ledigt skriftspråk (och talspråk), precis som SAG (Teleman et al., 1999, s ) beskriver. Undersökningen i denna uppsats tyder också på att s-particip som huvudord i bundet predikativ är mer frekvent förekommande än s-particip som fritt predikativ. Som Eklund & Wirén (2005) skriver varierar användningen av s-particip kraftigt över tid. Resultaten i denna studie tyder på just detta, då de är mycket stor skillnad på antalet s-particip per ord i denna korpusundersökning jämfört med antalet s-particip per ord i Eklund & Wiréns (2005) studie. 14 år skiljer studierna och detta kan alltså vara en anledning till att s-particip är betydligt vanligare i denna studie än i Eklund & Wiréns (2005). Det vill säga att denna studies resultat tyder på att användningen av s-particip har ökat kraftigt mellan 2005 och S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: verb som avletts Den andra frågeställningen som uppsatsen syftar till att besvara, är vilka verb som vanligen avleds till s-particip respektive s-lös particip som huvudord i bundet predikativ. Denna fråga besvaras i och diskuteras i detta stycke. Resultaten över vilka verb som avleds till s-particip stämmer överens med det Hedlund (1992) beskriver, nämligen att de flesta verb kan avledas till particip, men nämner inte hur detta förhåller sig med s-particip. Det kan ses i resultaten över både s-particip och s-lösa particip i den här uppsatsen, då verben tenderar att variera. Verben som avleds till 16

18 s-lösa particip varierar dock i större utsträckning än de som avleds till s-particip, så frågan är om s-particip faktiskt kan avledas från alla verb eller bara från ett stort antal specifika verb. Hos s-participen tyder resultaten på att de oftast avleds i syfte att beskriva rörelse eller position, som t. ex. smygandes och sittandes. De avleds och får adverbiell funktion. Att s-particip tenderar att vara bundet till verbet komma (se 6.4) stämmer överens med att en adverbielll funktion skapas genom att avleda verb till s-particip. Komma är ett hjälpverb som kan användas i serieverbkonstruktioner, t. ex. kommer smygandes. Tillsammans beskriver verbet + s-particip en handling eller ett tillstånd, vilket kan ses i resultaten (se 5.1) och bibehåller funktionen av ett verb. För s-lösa particip tyder resultaten på att verben avleds för att skapa en beskrivning av det subjekt eller objekt som det tillhör, snarare än att verka som ett verb i sig självt. Detta betyder att verb i stor utsträckning tenderar att avledas till s-lös particip för att skapa en adjektivisk funktion. Detta stämmer överens med att s-lösa particip oftast är bundna till verbet vara ( se 5.4), vilket kan användas när man vill beskriva något eller någon. De mest frekvent förekommande s-lösa participen är mer eller mindre lexikaliserade adjektiv, t. ex. beroende, återkommande och underhållande, vilket också stödjer att s-lösa particip skulle ha en adjektivisk funktion. Betydelsedomänerna som verben ingår i, och som både Eklund & Wirén (2005) och Nilsson (2004) delar in sina resultat i, verkar dock skilja sig åt. Detta lämnar jag dock åt framtida forskning, eftersom den här uppsatsen inte syftar till att undersöka semantiska aspekter av s-particip ingående. 6.3 S-particip kontra s-lös particip som huvudord i bundet predikativ: bundna verb Den tredje och sista frågeställningen som denna uppsats syftar till att besvara är vilka verb s-particip respektive s-lösa particip mest frekvent är bundna till. Resultaten finns att se i och diskuteras i detta stycke. De verb som de olika s-participen är bundna till verkar till största delen vara hjälpverb snarare än innehållsverb. De senare finns också representerade i resultaten, men förekomsten av dessa är inte alls lika många som för hjälpverb. Att komma är det verb som s-particip mest frekvent är bundet till stödjer det man kan läsa i SAG (Teleman et al., 1999, s.614) om att s-particip som huvudord i bundet predikativ oftast är bundet till just komma. Detta stämmer vidare överens med att verben som avleds till s-particip tenderar att vara verb som beskriver rörelse och befintlighet (se 5.3). Komma är, som tidigare nämnt, ett verb som kan användas som hjälpverb i serieverbkonstruktioner. Bundet till s-particip tyder de uppskattade resultaten i denna uppsats på att verbet ( komma + s-particip) i stor utsträckning beskriver att något eller någon är i rörelse eller i ett tillstånd av befintlighet. Bli och ha utgör också en stor del av de verb som s-particip tenderar att vara bundna till och även dessa verb är verb som kan användas för att skapa serieverbkonstruktioner som beskriver rörelse eller befintlighet. Resultaten för s-lösa particip tyder på att det verb som det oftast är bundet till är vara, det är så vanligt att det utgör hela 75% av förekomsterna i materialet. Detta tyder på att s-lösa particip används för att beskriva något eller någon adjektiviskt, eftersom vara är ett kopulaverb som används i konstruktioner med predikativa adjektiv, och i detta fall som kan användas just för en adjektivisk funktion. Att många av de mest frekvent förekommande s-lösa participen är lexikaliserade adjektiv stödjer denna slutsats. 17

19 S-particip används i stor utsträckning i en adverbiell funktion och är oftast bundet till komma, bli och ha för att skapa denna funktion. S-lös particip har istället oftast en adjektivisk funktion, vilket skapas genom att binda participet till verbet vara. Man kan alltså utläsa av resultaten att de två olika participformerna inte används på exakt samma sätt, utan används för att uttrycka olika grammatiska funktioner. Detta kan ses både i vilka verb de två olika formerna är bundna till och i vilka verb som avleds till de två olika participerna. 6.4 Metodologiska problem Ursprungligen avsåg denna uppsats att undersöka talspråk, men som nämnts tidigare finns för tillfället ingen tillräckligt stor korpus med annoterat talspråk. Därmed har det som ligger närmast talspråk fått undersökas, d.v.s. informellt och ledigt skriftspråk i form av bloggtexter. Problemet med bloggtexter är att, även om det är en ledigare variant av skriftspråk, så är det inte talspråk. Detta är ett problem som den här undersökningen och den här uppsatsen tyvärr inte kan ta sig runt, utan här måste olika korpusar få tid på sig att skapas och växa sig tillräckligt stora, så att undersökningar av talspråk går att göra. Korp är en autotaggad korpussamling, förutom den del som SUC (Stockholm-Umeå Corpus) utgör, som är manuellt taggad. Autotaggningen av s-particip har blivit fel i Korp vad gäller s-particip, som är taggade som adverb. Problemet med detta är att man inte bara hur som helst kan söka på s-particip och få fram pålitliga resultat. I den här uppsatsen kunde detta problem kringgås med hjälp av reguljära uttryck och manuell rensning av de träffar som inte var s-particip och s-lös particip som huvudord i bundet predikativ som kom med i sökningen. Detta är tidskrävande och kan skapa problem rent tidsmässigt om man ska ta fram en större datamängd än vad som har gjorts här. Alla resultat i denna uppsats är endast en uppskattning av förekomster i materialet, då det hade krävts mer tid och en vidare avgränsning för att kunna göra en mer djupgående studie av s-particip som huvudord i bundet predikativ. Resultaten visar en uppskattad tendens, men skulle behöva undersökas djupare för att komma verkligheten ännu närmare. Som tidigare nämnts togs det i uträkningen för den totala förekomsten av s-particip respektive s-lös particip ut hundra stickprov för vardera participform ut. Hundra stickprov av s-particip utgör en mycket större andel av de totala förekomsterna av s-particip (som är 2690 st), än vad hundra stickprov av s-lösa particip utgör (som är st). Det är inte optimalt, vilket jag är medveten om, men inom ramen för en studie på kandidatnivå kan det ändå ses som en lämplig metod. 6.5 Framtida forskning Fenomenet s-particip som huvudord i bundet predikativ är hittills ett i stort sett outforskat ämne och möjligheterna till framtida forskning är många. Här nedan följer en lista på forskningsfrågor som skulle kunna undersökas i framtiden. Hur pass bundna är verbet och dess particip, d.v.s. om s-participet är obligatoriskt eller inte? Är verbet mer ett hjälpverb åt participet eller är det ett innehållsord? Vilka verb och particip är vanligast tillsammans i bundet predikativ? Är det skillnad mellan s-particip som huvudord i bundet predikativ när det fungerar som subjektspredikat och när det fungerar som objektspredikat? I vilka kontexter används s-particip som huvudord i bundet predikativ? 18

20 Vara + s-particip är en konstruktion som grammatiskt är en adverbiell konstruktion men som kan te sig adjektivisk rent semantiskt (Nilsson, 2004). Skiljer den konstruktionen sig åt från andra konstruktioner med andra verb + s-particip? Hur i så fall? De intressanta frågeställningarna är många och ovan nämns endast ett fåtal. Nämnas bör också att alla dessa frågeställningar skulle kunna undersökas både ur ett synkront och ett diakront perspektiv, för att göra så uttömmande undersökningar som möjligt. Framtida forskning bör även ha möjlighet att undersöka talspråk, som inte har kunnat användas i denna uppsats. Att replikera denna uppsats undersökning under bättre förutsättningar och med mer tid skulle också vara av nytta, för att antingen styrka de uppskattade resultaten som uppsatsen beskriver eller för att visa på andra tendenser. Resultaten i denna uppsats är, som tidigare nämnts, endast en uppskattning av förekomster i det tillgängliga materialet och skulle behöva undersökas vidare. 6.6 Slutsatser Den här uppsatsen har som syfte att ge en enklare grammatisk beskrivning av ett tidigare relativt outforskat ämne i svenskan. Arbetet med att beskriva s-particip i svenskan har bara börjat och mycket återstår att göra. Den här uppsatsen beskriver endast s-particip i en funktion: s-particip som huvudord i bundet predikativ. Trots att tidigare forskning har gjorts på t. ex. s-particip som fritt predikativ (Eklund & Wirén, 2005) är det tydligt att dessa två (s-particip som huvudord i bundet predikativ och s-particip som fritt predikativ) följs åt i vilka verb som avleds till s-particip och att dessa skiljer sig åt gentemot vilka verb som avleds till s-lös particip. Slutsatsen man kan dra av detta är att de båda participformerna kan ha fördel av att delas upp i två och inte klumpas samman i grammatikböcker som två varianter av samma grammatiska fenomen. Verb + s-particip beskriver verbet och verbets egenskaper, medan verb + s-lös particip beskriver subjektets/objektets egenskaper. Den viktigaste slutsatsen är att att de två participformerna har olika funktioner som huvudord i bundet predikativ. S-particip har genom att det oftast är bundet till komma, bli och ha en adverbiell funktion, medan s-lös particip har en adjektivisk funktion genom att oftast vara bundet till vara. Även verben de båda participformerna avleds från visar på olika funktioner. De har, som sagt, inte samma funktion, utan uttrycker två olika grammatiska funktioner. De bör därmed beskrivas och behandlas därefter. 19

21 Referenser Ahlberg, Märta Presensparticipet i fornsvenskan. En syntaktisk studie. Lund. Bergman, Gösta Kortfattad svensk språkhistoria. Lund: Berlingska Boktryckeriet. Bolander, Maria Funktionell grammatik. 2:a upplagan. Stockholm: Liber AB. Eklund, Robert & Wirén, Mats Njutandes av en Monte Christo no 5 och en iskall Mojito. Förhandlingar vid Tjugoåttonde sammankomsten för svenskans beskrivning. Svenskans Beskrivning 28. s Hedlund, Cecilia On participles. Institutitionen för lingvistik. Stockholms Universitet. Nilsson, Emma, Varför kom inte du ridandes på en häst? En syntaktisk-semantisk studie av s-participet i nusvenskt riksspråk. C-uppsats i Svenska språket/nordiska språk, Institutitionen för Nordiska språk, Uppsala Universitet, vt Olsson, Hugo Språket - så fungerar det: Lärobok i allmän grammatik och lingvistik. Malmö: Elanders Berlings. Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan & Andersson, Erik Svenska Akademiens Grammatik 2: Ord. Värnamo: Fälth & Hässler. Wessén, Elias Svensk språkhistoria III. Grundlinjer till historisk syntax. 2:a upplagan. Stockholm: Almqvist & Wiksell. 20

22 21