Man lämnar ju bort det viktigaste man har så man vill ju att det ska bli bra!

Transkript

1 ÖREBRO UNIVERSITET Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap Huvudområde: pedagogik Man lämnar ju bort det viktigaste man har så man vill ju att det ska bli bra! Pedagogers och föräldrars tankar om inskolning i förskolan Maria Gunnarsson & Helena Hammarbäck Pedagogik C, Pedagogik med didaktisk inriktning III Examensarbete, 15 högskolepoäng Höstterminen 2012

2 Förord Vi vill först och främst tacka de pedagoger och föräldrar som tagit sig tid att svara på våra frågor. Utan dem hade det inte blivit någon uppsats. Vi har nu levt med denna uppsats dag som natt i ett antal veckor och vi ska villigt erkänna att vi pendlat mellan hopp och förtvivlan under skrivandets gång. Men som tur är har vi blivit hejade på och fått peppning av nära och kära och då fått mer ork att skriva vidare. Vi vill också tacka vår handledare Margareta Borg och vår härliga seminariegrupp för intressanta och roliga diskussioner. Maria Gunnarsson & Helena Hammarbäck

3 Sammanfattning Inskolning är starten för barnet i förskolans värld och kan rymma många känslor för barnet, föräldrarna och pedagogerna. I föreliggande studie är vårt syfte att belysa två inskolningsmodeller som pedagogerna på vår utvalda förskola arbetar med, genom att undersöka hur pedagoger resonerar kring dem och om de anser att någon modell är mer lämplig och i så fall varför. Studien undersöker även föräldrars centrala tankegångar kring valet av inskolningsmodell till deras barn. I denna studie så undersöks de två inskolningsmodellerna ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv för att söka ta reda på om någon av inskolningsmodellerna är mer lämplig än den andra för barnet. Vårt empiriska material utgörs av åtta kvalitativa intervjuer med pedagoger och föräldrar, fyra intervjuer med pedagoger samt fyra intervjuer med föräldrar. Av resultatet framkommer det ett antal viktiga faktorer som både pedagoger och föräldrar anser vara av stor vikt vid en inskolning och i valet av inskolningsmodell. Pedagoger och föräldrar benämnde trygghet som det viktigaste målet för inskolningen. Ett väl fungerande samarbete med föräldrarna och en god relation är även av stor betydelse för pedagogerna under inskolningen. Pedagogernas och föräldrarnas resonemang skiljer sig något från den tidigare forskningen och den teoretiska utgångspunkten vad gäller barns tidiga relationer. Pedagogerna och föräldrarna i vår studie gav uttryck för att den föräldraaktiva modellen fungerade bra och att det var den modell de föredrog att använda sig av medan anknytningsteorin som legat som grund för denna undersökning anser att det bästa för barnet är en lång och gradvis invänjning, som ges större möjlighet till vid en traditionell inskolning. Vårt resultat visar alltså en motsägelse mellan vad tidigare forskning antyder vara bäst för barnet vid en inskolning mot vad pedagoger och föräldrar i vår undersökning ger uttryck för. I vår uppsats intar vi ett jämförande perspektiv och vår studie kan ses som ett exempel på hur pedagoger och föräldrar resonerar kring barns inskolning i förskolan samt valet mellan två inskolningsmodeller. Nyckelord: förskola, inskolning, anknytning, trygghet

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Frågeställningar Presentation av de två inskolningsmodellerna som vår utvalda förskola använder sig av Traditionell inskolning Föräldraaktiv inskolning Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter Dagliga separationer och tidig daghemsstart Kompletterande anknytningsperson i förskola Barns relation till en sekundär anknytningsperson Barns relation till sin mamma, pappa och förskollärare Samarbete mellan pedagog och föräldrar Anknytningsteorin Inre arbetsmodeller En jämförelse mellan Donald Winnicotts och John Bowlbys teorier Begreppet trygg bas En trygg bas i förskolan Anknytning i förskoleåldern Metod Metodval och avgränsning Metodval Avgränsning Urval Genomförande Validitet och tillförlitlighet... 19

5 5.5 Forskningsetiska överväganden Resultatredovisning Pedagogernas resonemang kring de båda inskolningsmodellerna Pedagogernas tankar kring om någon av inskolningsmodellerna är mer lämplig och i så fall varför? Föräldrarnas centrala tankegångar kring valet av inskolningsmodell Diskussion Samarbete mellan pedagoger och föräldrar och vikten av att skapa goda relationer Trygghet Delaktighet Att knyta an till en eller flera pedagoger Vikten av utbildning om barns anknytningsbeteende för pedagogerna Avslutande reflektion Metoddiskussion Förslag för vidare forskning Referenser Bilaga 1 Bilaga 2

6 1. Inledning Inskolning kan rymma många känslor för barn, föräldrar och pedagoger. Det kan vara skrämmande, spännande och omvälvande för alla parter. Naturligtvis vill alla att starten i barnets förskoletid ska bli så trygg och bra som möjligt. Det tar tid för ett barn att få förtroende för pedagogerna, men viktigt att tänka på är att det är inte bara barnens förtroende du som pedagog behöver utan även föräldrarnas. Känner barnet att föräldrarna har förtroende för pedagogerna påverkas invänjningen positivt (Gunilla Niss 2009). Det står att läsa i förskolans läroplan (1998/2010), om vikten av att pedagogerna visar föräldrarna respekt och att de tar ansvar för att en bra relation utvecklas. Det är viktigt att barnen tillsammans med sina föräldrar får en bra start i förskolan. Vi har under vår utbildning på lärarprogrammet inte stött på inskolning särskilt mycket. Det har visserligen berörts i en del av kurslitteraturen men inte tagit stor plats. Mer litteratur och diskussioner om inskolning är något vi som blivande förskollärare efterfrågar. Vi anser att du som färdig förskollärare förväntas möta och klara av olika utmaningar och inskolning är en stor del av dem. Vi har noterat då vi läst tidigare C-uppsatser gällande inskolning i förskolan att det ofta nämns att forskning kring inskolningsmodeller och deras betydelse för barnets fortsatta utveckling är bristfällig. Även forskning och jämförande studier kring inskolningsmodeller för att söka finna den mest lämpliga inskolningsmodellen efterfrågas. När vi inför denna C-uppsats såg tillbaka på våra egna erfarenheter av inskolning så uppmärksammade vi att vi tidigare inte har reflekterat så mycket kring vad föräldrar egentligen tycker och tänker om inskolning. Vi har endast fått erfara hur pedagoger resonerar kring inskolning under våra tidigare VFU- perioder och även vad de anser vara av stor vikt att tänka på kring detta. Att ha ett väl fungerande samarbete med föräldrarna är något som alltid har diskuterats mellan pedagogerna har vi uppmärksammat, men det är sällan som föräldrarna har fått vara med och vara delaktiga i valet av inskolningsmodell. Att som förälder lämna ifrån sig det käraste man har till förskolan, där någon annan ska ta hand om ditt barn kan vara en omvälvande och skrämmande känsla. Därför ansåg vi att även föräldrarnas tankar och åsikter om inskolning är en viktig aspekt att ta del av. Våra egna erfarenheter om inskolning i förskolan är att en förskola använder sig av en bestämd inskolningsmodell som alla barnen ska skolas in med. Marie Arnesson Eriksson (2010) nämner att det är arbetslaget som väljer vilken form av inskolning som de ska arbeta med och ta ställning till. Detta är även vår erfarenhet, att det är arbetslaget på förskolan som

7 har valt vilken inskolningsmodell de vill använda sig av och att det då endast är en modell de valt. Utifrån detta, våra egna erfarenheter och litteraturen så fann vi det mycket intressant att få möjligheten att genomföra vår undersökning på en förskola som valt att arbeta med två inskolningsmodeller och där föräldrarna är delaktiga i valet av inskolningsmodell. Vi fann det ännu mer intressant att genomföra denna undersökning efter att vi tagit del av Ingrid Pramling Samuelssons uttalande i Dagens nyheter ( ). Hon vill inte uttala sig om den ena modellen är bättre än den andra utan istället efterfrågar hon en modell där förskolan har en dialog med föräldrarna om hur inskolningen ska läggas upp efter familjens behov. Pramling Samuelsson (2008) säger avslutningsvis, barn är ju olika. Vår önskan är att i samband med vårt uppsatsskrivande skapa ny kunskap om hur pedagoger och föräldrar anser att en bra inskolning ska gå till. Vi har i denna uppsats valt att använda oss av benämningen föräldrar i stället för vårdnadshavare, då merparten av våra referenser också gör det. 2. Syfte Avsikten med vår C-uppsats är att belysa vilka aspekter som föräldrar och pedagoger anser vara viktiga i valet av inskolningsmodell. Vi vill undersöka hur föräldrar och pedagoger ser på inskolningsmodellerna för att försöka ta reda på om de upplever några fördelar respektive nackdelar hos dem. Mot bakgrund av att de pedagoger som tackat ja till att bli intervjuade har erfarenhet av båda inskolningsmodellerna finner vi det intressant att få ta del av deras kunskaper och personliga åsikter. 2.1 Frågeställningar - Hur resonerar pedagogerna kring de båda inskolningsmodellerna? - Anser pedagogerna att någon modell är mer lämplig och i så fall varför? - Vilka är de centrala tankegångarna hos föräldrarna i valet av inskolningsmodell?

8 3. Presentation av de två inskolningsmodellerna som vår utvalda förskola använder sig av I följande avsnitt kommer för vår studie två aktuella modeller för inskolning att presenteras. Dessa två inskolningsmodeller är de som vår utvalda förskola valt att arbeta med. De aktuella modellerna är den traditionella varianten som vanligtvis sker under en längre tid, oftast under två veckor samt den kortare varianten som benämns föräldraaktiv inskolning eller tredagarsinskolning (Arnesson Eriksson 2010). 3.1 Traditionell inskolning När det gäller denna metod pågår inskolningen under en längre tid och föräldrar och barn vistas korta stunder på förskolan. Till att börja med rör det sig om någon timme om dagen. Arnesson Eriksson (2010) beskriver det som att ledorden för de första inskolningsdagarna är kort och kul. Med det menar hon att den korta tid som barnet tillbringar på förskolan i början av inskolningen inte ska trötta ut barnet utan att de ska vara sugna på att komma tillbaka och fortsätta utforska den spännande lekmiljön. Efter några dagar utökas både tid och aktiviteter på förskolan. Det kan vara att äta lunch, vara med på vila/läsvila eller äta mellanmål för att ta några exempel på dagligt förekommande aktiviteter på förskolan. När pedagogen och föräldern märker att barnet känner sig mer trygg och hemmastadd på förskolan är det dags för föräldern att under korta stunder lämna barnet själv med pedagogerna och de andra barnen. För varje dag som går lämnar föräldern barnet längre stunder på förskolan. Det är viktigt för pedagogerna att bekräfta barnet om det är ledset och upprepade gånger berätta att mamma/pappa kommer om en stund. Detta att som barn bli lämnad av föräldern kan vara väldigt jobbigt och därför är det extra viktigt för den pedagog som har huvudansvaret för inskolningen att finnas nära tillhands och vara en trygghet som barnet känner igen (Arnesson Eriksson 2010). 3.2 Föräldraaktiv inskolning Denna inskolningsmodell kallas även tredagarsinskolning, kortinskolning eller heldagsinskolning. När det gäller denna modell sköter föräldern all omvårdnad av sitt barn och deltar aktivt i alla aktiviteter på förskolan. Arnesson Eriksson (2010) beskriver att då signalerar föräldern till sitt barn att det är roligt i förskolan. Vidare menar hon att det skapar trygghet för barnet att inte behöva oroa sig för att bli lämnat medan barnet successivt vänjer sig vid pedagogerna, miljön och rutinerna. Här handlar det om att föräldern är tryggheten och barnet övar sig på att vara i förskolan snarare än att bli lämnat där. Arnesson Eriksson (2010)

9 menar att många pedagoger anser det viktigt att det inte sker några avsked under den föräldraaktiva delen och att det sen när det är dags för föräldern att lämna så förespråkas ett kort och tydligt avsked. En stor fördel med föräldraaktiv inskolning är att föräldrarna får en ordentlig insyn i verksamheten och en större förståelse för pedagogernas arbete. Efter de föräldraaktiva dagarna har de flesta förskolor en jourperiod när föräldrarna är beredda att snabbt infinna sig på förskolan om pedagogerna ringer. För att kort sammanfatta denna modell så är föräldrarna med sitt barn i cirka tre hela dagar och sen lämnas barnet enligt förälders och pedagogens överenskommelse. Utifrån barnets behov kan det bli aktuellt med fler dagar än just tre. Föräldern som skolar in har dock jour någon vecka så att den snabbt kan infinna sig på förskolan om det behövs (Arnesson Eriksson 2010). Det är svårt att finna ett exakt startdatum när denna inskolningsmodell uppkom vilket vi tror kan bero på att denna modell har uppstått ur den traditionella för att sedan ha omformats utifrån vad som efterfrågas av föräldrar.

10 4. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter Då detta arbete söker att studera fenomenet inskolning i förskolan så beskrivs i följande avsnitt tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som är av relevans för denna studie Dagliga separationer och tidig daghemsstart Tidigare svensk forskning som gjorts inom området anknytning är Ingrid Hårsmans (1994) studie om dagliga separationer och tidig daghemsstart. Huvudsyftet i undersökningen är att studera 6-12 månader (åldern då de började på daghem ) gamla barns omedelbara reaktioner på att börja på daghem samt beskriva den fortsatta anpassningsprocessen till att vistas på daghem under en uppföljningsperiod på fem månader. Hårsmans (1994) syfte är att inta barnens perspektiv och främst se på barnens anpassningsprocesser när de börjar på förskola, som hon valt att benämna daghem i denna studie. Även vi kommer fortsättningsvis använda oss av den benämningen i denna redogörelse av Hårsmans (1994) studie. Hårsman (1994) utarbetade en teoretisk modell för små barns separationsreaktioner. Modellen innefattar barnets relation med mamman, dess anpassning till daghem och även den kognitiva utvecklingen och är en funktion av främst tio faktorer; de så kallade modellfaktorerna. Vi kommer inte här att beskriva de tio faktorerna var för sig, utan endast de faktorer som har betydelse för vår egen undersökning. Den första av dessa faktorer handlar om separationens omfattning och längd, barnets tidigare erfarenheter eller vana vid tidigare separationer från föräldrarna. Den andra faktorn behandlar arten av moderns 1 relation till barnet och även relationer mellan dagvårdaren och barnet. Karaktären och kvaliteten i barnets relationer till modern (bindningspersonen) antas här ha betydelse för barnets omedelbara separationsreaktioner. Bindningen mellan barnet och dess vårdare behandlas utifrån attachmentteorin 2 där trygga barn förväntas ha en generellt högre tolerans mot separationer än vad otrygga barn har. Här behandlar även Hårsman (1994) aspekten, att separationen från modern antas bli lättare att hantera för barnet tillsammans med en person som barnet känner väl. Tredje faktorn behandlar arten av barnets relation till modern, barnets ålder och utvecklingsnivå och även personlighetsfaktorer. 1 Hårsman (1994) använder sig av benämningen modern i sin studie. 2 Hårsman (1994) översätter attachment med bindning, senare kom attachment att översättas med anknytning.

11 Detta anser vi som relevant för vår egen studie, främst gällande personlighetsfaktorer hos barn, då alla barn är olika och reagerar olika i olika situationer, som till exempel när de ska börja på förskolan. Sammanfattningsvis så menar Hårsman (1994) att analyser av individuella variationer i barnens initiala reaktioner i daghemsmiljön pekar på att de dagliga separationernas omfattning, kvaliteten i personal barninteraktionen och bindningens utvecklingsnivå bidrar till att förklara barnens olika reaktioner. Ytterligare en viktig faktor är relationen mellan hem och daghem Kompletterande anknytningsperson på förskola Birthe Hagström (2010) har i sin avhandling Kompletterande anknytningsperson på förskola, skrivit om pedagogen som kompletterande anknytningsperson för barn med otrygg anknytning i förskolan. Hon nämner att för barn som upplever en omsorgsbrist i hemmet så kan en anpassad förskolevistelse ha betydelse för utvecklingen. Utifrån detta antagande så startades ett projekt på en förskola där pedagogerna fick utbildning i syfte att utveckla sin kompetens för att sedan kunna jobba som kompletterande anknytningsperson för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Hon vill visa på betydelsen av att pedagogerna får utbildning kring barns anknytning för att de ska kunna tillgodose alla barns behov av bland annat den anledningen att barnen spenderar en stor del av sin tid på förskolan. Detta innebär att förskolan har ett stort förebyggande ansvar och en avgörande betydelse för barn som växer upp med brister i omsorgen. Några viktiga resultat som hon visar på som kan ha betydelse för att förskolan ska kunna spela en viktig roll som kompletterande omsorgsgivare är; personaltätheten, fortbildning för pedagogerna, en viss praktisk erfarenhet och en god samverkan mellan pedagoger och föräldrar. Hagström (2010) menar att läroplanen inte är en garanti för att utsatta barn får sina behov tillgodosedda utan att personalen utformar innehållet i förskolan utifrån kunskap om vad som är betydelsefullt för små barn, som kunskap om anknytningsteorin och barns självutveckling. Ytterligare en relevant aspekt som Hagström (2010) presenterar är att det saknas empiriska belägg för betydelsen av barns anknytning tillsammans med annan vårdnadshavare än föräldern, men teorierna visar att fortbildning mot att utveckla pedagogers möjlighet att bidra med att trygga anknytningsmönster utvecklas hos barn i förskolan är ett angeläget utvecklingsområde.

12 4.1.3 Barns relation till en sekundär anknytningsperson Vi har funnit det svårt att via våra sökningar efter internationell forskning hitta aktuell och nyare forskning som tar upp ämnet anknytning i förskolan. Vi har dock funnit ett par artiklar som diskuterar om just anknytning och pedagogen som kompletterande anknytningsperson, vilket vi anser kunna tillföra vår egen undersökning något. Richard Bowlby (2007) 3 har gjort en studie om mödrar med sociala och emotionella svårigheter och deras barn i åldern 6 månader upp till 5 år. Syftet med hans undersökning var att undersöka barns behov av att skapa sekundära anknytningar till deras vårdare under deras föräldrafria tid i barnomsorgen. Bowlby (2007) resonerar omkring anknytningsteorin och försvarar den något gamla teorin med att påtala att den under åren har attackerats, lovordats och testats från så många vinklar, så det är hög sannolikhet att den är korrekt, trots att en första skiss av teorin utgavs på 1950-talet. Bowlby (2007) påtalar i sin artikel att barn blir vanligtvis inte påverkade av några få timmar av separation från deras primära anknytningsperson om de har ett andra band med en annan sekundär anknytningsperson som bryr sig om dem. Utifrån ett anknytningsteoretiskt sätt att se på förskolan bör vissa faktorer tänkas på enligt Bowlby (2007) som gör att ett barn ska klara av separationerna från sina föräldrar och dessa är: a) barn under 9 månader ska inte gå i förskolan b) pedagogerna uppmuntrar barnen att skapa sekundära band till dem, vilket stöds av barnens föräldrar c) att barnen under sina första veckor i förskolan får ha med sig sina föräldrar, vilket är det första steget till att sekundär anknytning skapas d) att de i förskolan introducerar några få minuters separation mellan barn och förälder och gradvis ökar tiden så att barnen ska få inse att de kan ta skydd hos deras pedagog e) att varaktigheten av omsorgen hålls kort för barnen medan deras sekundära band utvecklas f) att barnen går deltid på förskolan tills de är 18 månader gamla. Viktiga faktorer är även att pedagogerna har tillräckligt med utbildning för att kunna möta de psykiska, psykologiska och emotionella krav som ställs på dem av barnen i förskolan och att föräldrarna underhåller sitt eget primära band till sitt barn. En slutsats Bowlby (2007) framför är att för att ett litet barn ska klara av de dagliga separationerna från sina föräldrar i förskolan är det en absolut nödvändighet att barnet knyter an till en pedagog Barns anknytning till sin mamma, pappa och förskollärare Mer forskning som berör barn och deras anknytning på förskolan tas upp i Zlatka Cugmas (2007) artikel Child s attachment to his/her mother, father and kindergarten teacher, där 3 Richard Bowlby är son till John Bowlby.

13 Cugmas (2007) bland annat diskuterar mycket om förskollärarens betydelse för barn som kommer från ett hem med otrygg anknytning. Här kommer en kort redogörelse för Cugmas (2007) forskning och dess resultat. Cugmas (2007) har genomfört en studie i Slovenien, som handlar om anknytningen och dess kvalité gällande barn i åldern 3-7 år. Cugmas (2007) har tittat på hur anknytningen ser ut mellan barn-mor, barn-far och sedan jämfört den med anknytningen barn-förskollärare och hur den utvecklas och därefter rangordnat dem. I resultatet så presenterar Cugmas (2007) bland annat vikten av att barn med en otrygg anknytning i hemmet blir mer beroende av sin förskollärare än barn med en trygg anknytning. Förskolläraren får kompensera för barnets dåliga anknytning till föräldrarna och Cugmas (2007) menar att barn som tidigare har fått erfara dåliga relationer och en dålig anknytning till sina föräldrar kan utforma en säker anknytning med nya vårdare som då en förskollärare. För att kunna bygga upp en säker anknytning till ett sådant barn som har dåliga erfarenheter så behöver förskolläraren vara mer känslig än vid andra barn - vuxenanknytningar Samarbete mellan pedagog och föräldrar Gunilla Niss & Anna-Karin Söderström (2006) betonar att samarbetet mellan pedagoger och föräldrar är oerhört viktigt. För småbarnsföräldrar så anses behovet av samarbete med sina barns pedagoger vara stort. Detta förklarar Niss & Söderström (2006) med att småbarn som precis har börjat förskolan inte har förmågan att berätta vad de vill och vad som händer med dem men att barnen istället visar på olika sätt om de är nöjda eller ej. Detta blir då en del av samarbetet, att pedagoger tillsammans med föräldrarna tolkar vad det är barnen menar. Kontakten och samarbetet mellan pedagogen och föräldern är av stor betydelse för barnet. En god relation ger bra förutsättningar för att barnet ska kunna känna sig tryggt i verksamheten. Niss & Söderström (2006) poängterar att det är pedagogen som har ansvaret att skapa förutsättningar för ett positivt samarbete. De menar även att det är viktigt att barnet får lära känna minst två pedagoger på förskolan, då sannolikheten är stor att någon av dem alltid finns till hands när inskolningen är slut. Lene Lind (1995) menar att föräldrarna måste först och främst få uppleva att deras barn trivs i förskolan. Alla föräldrar är olika och har mycket olika uppfattningar och önskningar. Föräldrarna behöver få uppleva att man tar hänsyn till deras individuella önskemål. Föräldrarna behöver även personlig kontakt, att få möta öppenhet och att känna trygghet. Lind (1995) påpekar att grunden för ett bra samarbete läggs vid första mötet mellan pedagog och

14 föräldrar och även under inskolningen. Föräldrarna måste ha tillit till pedagogen för att de lugnt ska kunna lämna över barnet till förskolan. Denna tillit menar Lind (1995) byggs upp genom att föräldrarna lär känna pedagogen och förskolan innan de lämnar barnet. Hur länge föräldrarna bör vara med under inskolningen måste enligt Lind (1995) bedömas utifrån barnets, föräldrarnas och pedagogens behov. Här läggs grunden för en god kontakt som i framtiden kan utmynna i ett väl fungerande samarbete. Gunilla Niss (2009) menar att kärnan i förskolans arbete är att skapa goda relationer både mellan vuxna och barn och mellan barnen och det är en förutsättning för att barnen ska kunna känna sig trygga. Niss (2009) menar att det är en självklarhet att inskolningen måste ske gradvis, särskilt för de yngsta barnen. Hon påpekar att det krävs ett samarbete mellan pedagoger och föräldrar för att utforma inskolningen så att den i varje enskilt fall passar för såväl som barnet och föräldern som för verksamheten och de övriga barnen. Det är när pedagogerna lyckas med att få föräldrarnas förtroende som inskolningen påverkas positivt för barnet. Det centrala med inskolningen menar Niss (2009) är att få barnet att knyta an till en eller helst två personer. Niss (2009) påtalar att det är föräldrarnas uppgift under inskolningen att ge barnen trygghet, och att barnen måste kunna tanka trygghet vid behov hos föräldern. För att barnen ska bli trygga på förskolan så måste inskolningen utformas så att barnen får lust att vara där tillsammans med pedagogerna. 4.2 Anknytningsteorin Nedan beskrivs den teori som ligger till grund för detta arbete. Den teori som vår studie tar sin utgångspunkt i är anknytningsteorin, som fokuserar på barnets behov av nära relationer och hur de fungerar i dem. Anknytningsteorin avser förmågan att knyta nära relationer (John Bowlby 1988/2010). Här kommer vi att redogöra för begreppet anknytning och dess förgrundsfigur. John Bowlby (1988/2010) är den forskare som sannolikt har haft störst inflytande på forskningen inom det område som behandlar små barns relationer till andra människor. Han var den första med att använda begreppet attachment som beskrivning av relationen mellan barn och förälder. Han framhåller att förälderns uppgift är att tillhandahålla en trygg bas för sitt växande barn och att föräldern måste förstå och respektera barnets anknytningsbeteende. Bowlby (1988/2010) påtalar anknytningens roll och nämner att den har stor betydelse för vår utveckling och våra nära relationer. Han nämner även att anknytningsteorin betraktar benägenheten att knyta intima känslomässiga band till särskilda individer som en grundläggande del i människans

15 natur (Bowlby 1988/2010). Bowlby tar sin utgångspunkt i grundantagandet att ett barn behöver få erfara en fortlöpande, varm och intim relation till sin mor 4, eller till ett mer eller mindre permanent moderssubstitut, detta för att kunna utvecklas och upprätthålla en god hälsa (Carlo Perris 1996). Enligt Lars Jalmert (2005) följer forskningen de mönster som är rådande i samhället. Han påtalar trots att könsmaktsordningen som vi lever i föreskriver att det är kvinnor som ska leva nära de allra minsta barnen så kan man konstatera att det ändå är ett stort antal män som inom forskningen har uttalat sig om hur barnens tidiga relationer bör se ut. En av ståndpunkterna som Bowlby (1988/2010) framför är att ett barn under sitt första levnadsår endast knyter an till en person för att senare utöka mängden anknytningspersoner ju äldre barnet blir. Den första personen som ett barn knyter an till kallar Bowlby (1988/2010) för primär vårdnadshavare, som i allmänhet är barnets biologiska mamma. Anders Broberg, Pehr Granqvist, Tord Ivarsson & Pia Risholm Mothander (2006) ger en bred genomgång av John Bowlbys anknytningsteori i sin bok Anknytningsteori - betydelsen av nära och känslomässiga relationer. Utifrån Broberg m.fl. (2006) så framför John Bowlby att de flesta barn i åldern 0-2 år utvecklar anknytningsrelationer till en mindre grupp människor på 3-5 personer. Broberg m.fl. (2006) påtalar dock att senare forskning som de i sin bok även utgår ifrån, visar på att barn utvecklar olika anknytningsrelationer parallellt under de första levnadsåren, då på basis av varje relations särskilda förutsättningar. De menar att det utifrån barnens perspektiv ändå ligger något i begreppet, mamman som primär vårdnadshavare, då det oftast är mamman som har en benägenhet att vara den fasta punkten i små barns liv, genom sitt engagemang och den tid som hon lägger ner på sitt barn (Broberg m.fl. 2006). Anknytningsteorin syftar till att förklara den process vars resultat är ett psykologiskt band mellan barnet och dess närmsta vårdare. Teorin skildrar även hur anknytningen utvecklas till mentala representationer, som Bowlby kallar för inre arbetsmodeller, hos barnet av barnet självt, hos viktiga närstående och samspelet mellan dem. Anknytning handlar om vårt behov av och hur vi fungerar i nära relationer. Anknytningsteorin handlar om det som vi alla människor lever i till vardags, i relationer mellan barn och föräldrar eller mellan två parter i ett kärleksförhållande (Broberg m.fl. 2006). 4 Bowlby (1988/2010) förklarar att han använder sig främst av modern i sina exempel gällande barns föräldrar, eftersom det då gick att se utifrån rekryterande stickprov i forskningssyfte att spädbarn övervägande vårdades av modern.

16 4.2.1 Inre arbetsmodeller Anknytningsrelationerna regleras genom ett beteendesystem som utvecklas under spädbarnsåldern hos människor (Broberg m.fl. 2006). Detta system läser av den fysiska närheten till, och den psykologiska tillgängligheten av en klok och stark anknytningsperson. Hur väl anknytningen lyckas fylla denna funktion av fysisk och psykisk trygghet beror på anknytningspersonens tillgänglighet. De inre arbetsmodellerna handlar om mentala representationer av verkligheten i allmänhet och i detta fall om aspekter av verkligheten som är viktiga ur överlevnads- och reproduktionssynpunkt. De erfarenheter som barnet får från samspel med en anknytningsperson resulterar i att modeller av andra människor och modeller av självet utvecklas. Det är extra viktigt att anknytningspersonen finns nära då barnets anknytningssystem är högaktiverat, det vill säga då barnet är ledset eller blivit skrämt, för de erfarenheter som barnet gör i dessa situationer är speciellt viktiga för utvecklingen av arbetsmodellerna. Om anknytningspersonen finns där, pålitligt tillgänglig för barnet så lär sig barnet att fara kan hanteras med anknytningspersonens hjälp. Ett barn som möts av en trygg och varm reaktion när det har blivit skrämt utvecklar en högre känsla av värde hos sig själv, än ett barn som får höra sluta pjoska nu och möts av irriterade ansiktsuttryck (Broberg m.fl. 2006). Inre arbetsmodeller skapas utifrån hur samspelet med en bestämd vårdare utvecklas. Barnet har ofta fler än en anknytningsperson och därför är det inte överraskande att arbetsmodeller av olika vårdare (t.ex. mamma och pappa) kan utvecklas olika. Enligt flertalet anknytningsteoretiker ska anknytningsmodellerna i olika relationer ses som hierarkiskt ordnade. På den lägsta nivån i hierarkin så finns interaktionsepisoder med olika personer och dessa utgör basen för arbetsmodellerna i just den relationen. Även om barnets tidiga modeller av mamma och pappa skiljer sig åt, kommer arbetsmodellerna av övriga anknytningspersoner under dess barndom att generaliseras till en uppsättning arbetsmodeller som rör föräldrarna. Utifrån barnets erfarenheter med föräldrarna generaliseras också modellerna till allmänna modeller av självet och andra, som bildar den högsta nivån i hierarkin av arbetsmodellerna (Broberg m.fl. 2006) En jämförelse mellan Donald Winnicotts och John Bowlbys teorier Anledningen till att vi valt att kort redogöra för några delar ur Donald Winnicotts teori om den tidiga relationen mellan föräldrar och barn är att den har flera gemensamma drag med Bowlbys forskning. Denna jämförelse har som syfte att styrka vår valda teoretiska

17 utgångspunkt med att visa att flera forskare har fått fram många liknande resultat i sina studier kring barns anknytning och tidiga relationer. Winnicott utvecklade objektrelationsteorin som en tillämpning och vidareutveckling av psykoanalysen. Winnicott utvecklade begreppet holding som han använde för att beskriva föräldrarnas vaksamhetskänsla och emotionella närhet gentemot barnet som han även kallar för - den primära moderliga upptagenheten (Gerd Abrahamsen 1999). Bowlby (1988/2010) däremot valde att använda sig av begreppet anknytning för att beskriva de emotionella band som växer fram mellan barnet och dess anknytningspersoner som utvecklas ur barnets behov av att få omvårdnad och förälderns vilja att ge omvårdnad. Bowlbys syn på omsorgspersonens roll gällande att bygga upp en trygg bas för barnet ligger väldigt nära Winnicotts begrepp holding. Även Winnicott uppmärksammade att om barnet får uppleva opålitlighet i sina samspelsprocesser med andra, så kan detta upplevas som ett trauma för barnet om det blir till ett återkommande mönster. När barnet får uppleva kontinuerlig opålitlighet från andra så stör detta barnets självutveckling. Detta kommer då att påverka barnets upplevelse av sin omvärld (Abrahamsen 1999). Detta kan vi jämföra med Bowlbys (1988/2010) inre arbetsmodeller som förklarar att utifrån de erfarenheter barnet får från samspel med andra, resulterar i att modeller av självet utvecklas. Som Bowlby påpekar så är det av stor betydelse hur anknytningspersonen är och hur den väljer att hantera olika situationer som barnet upplever, för hur barnet sedan kommer utveckla självet och en känsla av värde hos sig själv (1988/2010) Begreppet trygg bas Bowlby (1988/2010) beskriver ett centralt inslag i vad han menar med föräldraomvårdnad, att båda föräldrarna ska utgöra en trygg tillflykt, bas för barnet. I denna roll, som trygg bas för barnet så ska man finnas till hands, beredd att om det krävs, uppmuntra och bistå barnet. Begreppet definieras som att barnet är biologiskt förberett på att använda omvårdnadspersonen, vanligtvis modern, som en trygg bas för utforskande av omgivningen och som en säker tillflyktsort att återvända till om omvärlden skulle uppfattas som farlig av barnet. Begreppet trygg bas fångar barnets upplevelser av att det finns en vuxen som är beredd att tillhandahålla en emotionell utgångspunkt för erfarenheter i världen. Det är inte förälderns omedelbara närhet som barnet främst strävar efter utan efter förälderns tillgänglighet med sin anknytning (Broberg m.fl. 2006).

18 4.2.4 En trygg bas i förskolan Begreppet trygg bas utgör en viktig del även i förskolan, och enligt Perris (1996) så är utforskandet av omgivningen den viktigaste förutsättningen för barnet då det ska lära sig nya saker och så småningom komma att bli en självständig individ. Kärnan i begreppet trygg bas är att den ska utgöra en sorts språngbräda för utforskning och nyfikenhet hos barnet. Perris (1996) nämner även att man lätt kan föreställa sig att då ett barn konfronteras med nya spännande saker eller en för det okänd person, måste barnet bestämma sig för om det verkligen ska våga utforska det nya och spännande och närma sig den okända människan eller om det ska låta sig skrämmas och dra sig undan till sin trygga bas. Det är då modern spelar en avgörande roll för barnets fortsatta lust att gå vidare och utforska omvärlden och barnets engagemang i nya människor. Det är viktigt att barnet kan återvända till basen och tanka emotionellt (Perris 1996). Abrahamsen (1999) nämner att barn som börjar på förskola eller hos dagmamma måste vara ifrån sina föräldrar under många timmar per dag. Barnet måste då gå in i relationer med nya och främmande vuxna. När 1-åringar börjar på förskola upplever de att de är långt borta från det som de i vanliga fall är förtrogna med till vardags, både fysiskt, mentalt och känslomässigt. Barnen känner sig då ängsliga och hjälplösa och gör allt för att komma bort från det som de upplever som främmande och obekant. Barnen börjar då att leta efter något säkert och tryggt, vilket är det psykologiska svaret på det obehag och den otrygghet som barnen känner. Abrahamsen (1999) påtalar att ett gott samarbete mellan förskola och föräldrar är oerhört viktigt, dels för att barnen ska känna sig trygga och få en god start men även för att föräldrarna ska få se och uppleva att just deras barn blir sett och förstått Anknytning i förskoleåldern Anknytningens betydelse för barn som går på förskola är något som enligt Broberg m.fl. (2006) inte diskuteras i någon vidare utsträckning. De menar att ofta så anses anknytningen bli mindre viktig när barnen börjar på förskolan vilket de tror beror på att den psykologiska forskningen som finns om förskolebarn inte handlar om anknytning utan istället om barnets lekutveckling, jagutveckling, kognitiv utveckling och gränssättning. De påtalar dock att barnet behöver, för att säkra sin överlevnad, en nära relation till en eller flera omvårdande vuxna långt upp i åren. Broberg m.fl. (2006) förklarar att i takt med att barnet börjar på förskolan och längre separationer sker från anknytningspersonen kommer barnets trygghet alltmer att regleras med hjälp av arbetsmodellerna snarare än genom den fysiska närheten till anknytningspersonen. I takt med att barnet blir äldre så blir dess kognitiva förmåga allt mer

19 utvecklad och det börjar förstå andra människor och även barnets språkliga förmåga utvecklas och gör det möjligt för barnet att kommunicera mer flexibelt med olika anknytningspersoner. Abrahamsen (1999) menar att det faktiska förhållandet mellan barnet och omsorgspersonen anses vara helt avgörande för den psykiska utvecklingen. Av den anledningen att små barn som går på förskola är borta från sina föräldrar större delen av dagen så blir det viktigt att se på kvaliteten i de relationer som erbjuds barnet under tiden som föräldrarna är frånvarande.

20 5. Metod I metodkapitlet redogörs för vilken metod som vi har använt oss av för att samla in empiri för vår undersökning. Som Andreas Fejes & Robert Thornberg (2009) beskriver, metod är de tekniker forskaren använder sig av för insamling av data, respektive tekniker som används för analys av data. Metod är i detta avseende sättet vi utför vår studie på. Därefter redogör vi för vilka avgränsningar som gjorts inom ramen för denna C-uppsats och hur vi gjort vårt urval. Även studiens genomförande beskrivs samt studiens validitet och tillförlitlighet. Till sist berättas det om de forskningsetiska överväganden vi som forskare tagit hänsyn till. 5.1 Metodval och avgränsning Metodval I denna studie används en kvalitativ metod. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för insamlingen av empiri i vår undersökning. Här intar vi också ett jämförande perspektiv, då vi vill visa på både likheter och skillnader i våra intervjupersoners uttalanden. Det finns vissa drag av fenomenografi i vår studie. Lars Owe Dahlgren & Kristina Johansson (2009) nämner att fenomenografin är inriktad på att beskriva människors sätt att förstå sin omvärld och är en metod som är väl lämpad för att beskriva och analysera människors tankar om olika fenomen. Den kvalitativa forskningsintervjuns syfte enligt Steinar Kvale & Svend Brinkmann (2009) är att förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur den intervjuades egna perspektiv. Som Martyn Denscombe (2009) påtalar så lämpar sig intervjuer för datainsamling på uppfattningar, känslor, åsikter och erfarenheter. Han nämner även att forskaren via intervjuer, har en möjlighet att genom ett försiktigt och hänsynsfullt tillvägagångssätt uppmuntra deltagarna att diskutera kring personliga och känsliga frågor. En intervjuprocess ger den intervjuade en möjlighet att tillhandahålla en redogörelse för sina egna erfarenheter. Det blir då deras version som berättas med deras egna ord. De intervjuade får även möjlighet att beskriva situationen som just de ser den och de får chansen att presentera vissa motiveringar och bakomliggande idéer - ur deras synvinkel (Denscombe 2009). Detta ansåg vi vara relevant för denna sorts studie. Vi valde att använda oss av så kallade semistrukturerade intervjuer med både pedagoger och föräldrar. Syftet med att använda semistrukturerade intervjuer är att låta de intervjuade personerna få möjlighet att utveckla sina tankar och idéer som kan komma att dyka upp under

21 intervjuns gång. Meningen var då att dessa tankar och idéer skulle kunna berika vår undersökning på ett positivt sätt. En semistrukturerad intervju består av en färdig lista med ämnen som ska behandlas och frågor som ska besvaras men här väljer intervjuaren att inta en mer flexibel position gällande ämnenas ordningsföljd och låta den intervjuade få tala mer utförligt och få utveckla sina tankar och idéer om ämnet (Denscombe 2009). Vi använde oss av en intervjuguide (bilagor) där vi formulerade lämpliga frågor utifrån det ämne vi ville behandla i våra intervjuer Avgränsning Vi uteslöt enkäter som metod då det hade krävt en större urvalsgrupp vilket vi inte ansåg som relevant då vi slutligen valde en förskola specifikt just för att undersöka deras arbetssätt gällande inskolning. Enkätundersökningar är mer riktade mot storskaliga projekt och den data som produceras med hjälp av en sådan undersökning har en tendens att bli mer bred och omfattande snarare än djup och detaljrik (Denscombe 2009). Ett alternativ hade varit, vilket vi övervägde i planering inför vår C-uppsats, att använda oss av både enkäter och intervjuer i vår studie. Valet föll dock slutligen som innan nämnt på kvalitativa intervjuer, då vi ansåg att det inom ramen för en C-uppsats kan bli svårt att både få ihop en djuplodande och en brett täckande studie. Vi har i denna studie valt att fokusera på pedagogers och föräldrars perspektiv gällande inskolning via intervjuer och därmed så uteslöt vi barnperspektivet. Ett barnperspektiv hade krävt en längre tids studie, då hade en observationsstudie varit mer lämplig för att uppmärksamma barnets reaktioner vid en inskolning. Barnen är oftast så pass små när de börjar på förskolan, att en intervjustudie då inte skulle vara möjlig. Eftersom vi hade begränsat med tid till denna undersökning fann vi det omöjligt att genomföra en observationsstudie. I detta arbete så har vi även valt att inte utgå ifrån någon köns- eller genusaspekt då vårt fokus ligger på att visa på kunskap om vad anknytningsteorin säger och vad teorin utifrån vår undersökning kan komma att bidra med för kunskap gällande inskolning i förskolan. 5.2 Urval Vi är sedan tidigare bekanta med denna förskola som är belägen i Mellansverige och vi ansåg att detta var till vår fördel då vi skulle genomföra kvalitativa intervjuer. Urvalet kan ses som ett subjektivt urval som Denscombe (2009) kallar det då forskaren handplockar urvalet för

22 undersökningen. Urvalet kan också betraktas som ett bekvämlighetsurval då vi valt denna förskola för att vi är bekanta med den sedan tidigare (Denscombe 2009). Totalt så arbetar sju stycken pedagoger på förskolan, och de har arbetat mellan 5-23 år. Samtliga pedagoger arbetar med barn i åldrarna 1-5 år som är uppdelade på två avdelningar. Totalt så går det ca: 40 barn på förskolan. Vi har även intervjuat fyra föräldrar till olika barn som alla har skolat in ett eller flera barn på förskolan. Pedagogerna och föräldrarna har valts ut oavsett åldersgrupp, utbildning eller könstillhörighet av den anledningen att vi inte avser att göra några sådana jämförelser i vår studie. Vi finner det relevant att ge en kort presentation av föräldrarna för att ge en bild av hur många barn de har och vilken inskolningsmodell som de använt sig av till sina barn. Förälder 1 har skolat in ett barn och använde sig av den föräldraaktiva modellen. Förälder 2 har skolat in två barn och använde sig av den traditionella modellen till det äldsta barnet och den föräldraaktiva till det yngsta. Förälder 3 har skolat in tre barn och har använt sig av den traditionella modellen till alla tre barn. Förälder 4 har skolat in tre barn och till de två äldsta använt sig av den traditionella och till det yngsta barnet användes den föräldraaktiva modellen. 5.3 Genomförande Vi tog tidigt kontakt med vår utvalda förskola per telefon för att höra om de var intresserade av att ställa upp i vår undersökning. Vid denna kontakt så gjorde vi en kort presentation av vår tanke bakom undersökningen och förklarade att vi ville genomföra intervjuer med några pedagoger och frågade även då om vi fick spela in intervjuerna. Vi kom även överens om hur lång tid som kunde avsättas för en intervju. Vår förhoppning var att de åtminstone skulle kunna avsätta en halvtimme men gärna mer eftersom vi ville få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. Eftersom denna förskola är känd för oss sedan tidigare så hade vi även en relativt god kännedom om ett antal föräldrar som har sina barn på förskolan. Vi tog kontakt via telefon med fyra föräldrar till olika barn och frågade dem om de var intresserade att ställa upp i vår undersökning och presenterade även här lite kort om vad den skulle handla om. Sedan så skickade vi ut de olika intervjufrågorna till pedagogerna och föräldrarna så att de i förväg och i lugn och ro skulle få möjlighet att läsa dem. I samma utskick som intervjufrågorna så informerade vi deltagarna om vad deras deltagande skulle resultera i och

23 om att den information de delgav oss skulle användas i vår C-uppsats. Vi informerade om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande och att de i uppsatsen skulle vara anonyma, allt enligt rekommendationer från Vetenskapsrådet (2011). Vi är medvetna om de risker som finns gällande att skicka ut intervjufrågorna i förväg och vi har beaktat Kvale & Brinkmanns (2009) åsikter gällande detta. De diskuterar kring hur mycket information som forskaren ska ge undersökningspersonerna. Att ge information om en undersökning innebär att forskaren känsligt balanserar mellan att ge för mycket information och att utelämna viktiga aspekter som kan ses som betydelsefulla för undersökningspersonen. En risk med detta som Kvale & Brinkmann (2009) påtalar är att forskaren kan gå miste om intervjupersonernas spontana åsikter om ämnet. Gällande föräldraintervjuerna så ansåg vi att det var positivt att de fick information i form av intervjufrågorna i förväg eftersom vi skulle fråga om deras barn och att de fick möjligheten att tänka tillbaka på inskolningen av sitt/sina barn. Ytterligare en anledning till att vi valde att skicka ut intervjufrågorna i förväg var tidsaspekten. Om pedagogerna då fick intervjufrågorna i förväg kunde de förbereda sig och då få med vad de tycker var viktigast på varje fråga. Vi upprättade sedan två intervjubilagor med olika frågor, en för pedagoger och en för föräldrar. Vi genomförde intervjuerna tillsammans, detta gjorde vi för att vi då kunde komplettera varandra och ställa möjliga följdfrågor under intervjuerna. Sedan transkriberade vi samtliga intervjuer för att vi inte skulle missa någon viktig information. Vi gick sedan igenom pedagogernas intervjuer för sig och föräldrarnas intervjuer för sig för att vi ansåg att det utifrån detta arbetssätt blev enklare att utgå ifrån våra frågeställningar och förhålla oss till dem. Vi sorterade sedan ut svaren och valde att använda oss av ett urval av vårt material som hade fokus på det område vi hade för avsikt att undersöka. Vi har inspirerats av Dahlgren & Johanssons (2009) fenomenografiska analysmodell. Vi började med att bekanta oss med materialet, då vi läste intervjuerna ett flertal gånger. Vi gick sedan vidare med att skilja ut delar ur intervjuerna som vi ansåg vara mest betydelsefulla för vår undersökning. Sedan letade vi efter likheter och skillnader i vårt material. Eftersom vi gör en jämförande studie så letade vi efter både likheter och skillnader att använda oss av och vi lägger lika mycket fokus på dem båda. Slutligen sorterade vi in respondenternas svar under vardera övergripande frågeställning som vi redogör för i kapitel 6. Vi skiljer pedagogers och föräldrars svar åt i resultatdelen för att lättare visa på en jämförande analys. Dessa svar resonerar vi sedan om och jämför i vår

24 diskussion under de olika kategorierna. De olika kategorierna i vår diskussion skapades utifrån de svar våra respondenter gett. 5.4 Validitet och tillförlitlighet Validitet enligt Kvale & Brinkmann (2009), hänför sig till sanningen, giltigheten, riktigheten och styrkan i ett yttrande. Validitet som man använder den inom samhällsvetenskapen handlar om att kontrollera om en metod undersöker det den påstås undersöka. Validiteten omfattar dock mer än frågan om begreppsbildning och vilka metoder som används, då den även handlar om forskaren som person och dennes moraliska integritet. Validiteten för vår studie anser vi vara god. Vi spelade in alla intervjuer för att öka tillförlitligheten i vår studie. Vi kunde därmed lyssna på svaren vid flera tillfällen. Vi har även lyssnat på intervjuerna tillsammans för att få en likvärdig tolkning. Tillförlitlighet behandlas ofta i relation till frågan om ett resultat kan reproduceras vid andra tidpunkter av andra forskare. Liknande resultat skulle kunna finnas av andra forskare. Denscombe (2009) nämner att det sannolikt inte går i någon absolut bemärkelse att inom kvalitativ forskning ta reda på om forskningsinstrumentet skulle ge samma resultat till någon annan forskare. Denscombe (2009) talar istället om att man som forskare kan visa på en pålitlighet, genom att forskningen tydligt återspeglar procedurer och olika beslut som andra forskare då kan se och bedöma. 5.5 Forskningsetiska överväganden Vi har i egenskap av forskare använt oss av vetenskapsrådets forskningsresonemang, God forskningssed (2011) som uppmärksammar de etiska frågor som dyker upp under forskningsprocessens gång. Vetenskapsrådet (2011) skriver att vid enkäter och intervjuer kan kravet på skydd av de medverkandes identitet tillgodoses med hjälp av användningen av kodnycklar och genom att svaren maskeras och anonymiseras. Detta har vi i vår undersökning tagit hänsyn till då vi inte har skrivit ut någon deltagares namn utan har gett dem varsin synonym som t.ex. pedagog 1, pedagog 2. Det är med hänsyn till individskyddskravet som alla i vår undersökning är anonyma. Deltagarna erbjöds även anonymitet i enlighet med konfidentialitetskravet vilket innebär skydd mot att obehöriga tar del av personuppgifterna. Deltagarna som vi valt ut till vår undersökning fick själva bestämma om de ville delta i vår studie och vi förklarade att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande, detta förklarade vi då eftersom vi i vår studie utgick ifrån samtyckeskravet. Deltagarna fick även i vår undersökning information om att det insamlade materialet endast skulle användas till vårt forskningsändamål.