Bokens alla sidor Utvärdering

Transkript

1 Bokens alla sidor Utvärdering Foton: Maria Linderström, Per Lundström och Christina Wassberg Collage: Elisabeth Strömberg 1

2 Utvärdering handlar om att i efterhand upptäcka, kartlägga och bedöma offentliga åtgärders resultat i syfte att åstadkomma ökad självreflexion, fördjupad förståelse och bättre grundade beslut. Evert Vedung, professor i statsvetenskap Bakgrund Det läsfrämjande projektet Bokens alla sidor startade i januari 2008 och avslutades tre år senare, i december Länsbibliotek Östergötland har varit initiativtagare och ägare till projektet. Östergötlands museum, Film i Öst och Riksteatern Östergötland har varit samarbetspartners. Östergötlands museum har haft en aktiv roll genom att projektledarna varit museipedagoger. Nio av 13 östgötakommuner har deltagit. De deltagande kommunerna var Norrköping, Linköping (som pga besparingar hoppade av projektet efter en tid), Mjölby/Skänninge, Motala, Ödeshög, Kinda, Boxholm, Vadstena och Söderköping. Skäl som angivits för att inte samtliga 13 kommuner ingått i projektet är faktorer som sparkrav, tidsbrist och personalens sammansättning. Bakgrunden till projektet är att allt fler ungdomar väljer bort böcker och läsning. Detta framgår av flera undersökningar, bl.a. från Statistiska Centralbyrån, SCB. Det minskade läsandet kan på sikt påverka ordförråd och därmed textförståelsen överlag. I förlängningen kan ett bristfälligt språk påverka barn och ungas förmåga till delaktighet i ett demokratiskt samhälle, skriver Länsbiblioteket i sin projektansökan. I ansökan framgår att det finns stora skillnader i vilken utsträckning barn har tillgång till kultur och eget skapande, beroende på bl a geografiska avstånd och föräldrars ekonomiska situation. Där påpekas också att de regionala kulturinstitutionerna vill utveckla nya former för samverkan som gör det möjligt för fler barn och ungdomar i regionen att ta del av ett kulturellt utbud. Syfte och mål med Bokens alla sidor är bl a att väcka läslust och ge barn och ungdomar upplevelser som möjliggör förståelsen av en text. Genom att visa andra sätt att möta boken på, exempelvis genom olika slags konstarter, ska deras intresse för böcker, berättelser och läsning stimuleras. Ytterligare ett syfte är att ge bibliotekspersonalen inspiration från andra kulturområden för att på så vis utveckla nya varaktiga metoder och arbetssätt för litteraturförmedling. Det tyska litteraturhuset LesArt har varit en inspirationskälla till Bokens alla sidor. Projektet är finansierat bl.a. av Kulturrådet med kronor under tre år, dvs totalt :- därifrån. Parallellt med Bokens alla sidor har även det regionövergripande läsfrämjandeprojektet Läskonster pågått. Fyra av de intervjuade bibliotekarierna har deltagit även i det. 2

3 Bokens alla sidor Grundtanken i projektet bygger på s k bokevent. Bokevent Ett bokevent handlar om att under några timmar uppleva en berättelse på ett annorlunda sätt. Barnen/ungdomarna arbetar under ledning av några vuxna med en bok utifrån exempelvis högläsning, drama, rollspel, filmande eller bildskapande. En museipedagog är med i eventen, liksom en bibliotekarie samt en utomstående kulturaktör som exempelvis dramapedagog, skådespelare, konstnär, musiker, skrivarpedagog eller dansare. Formen kan se olika ut beroende på vilken bok som man utgått ifrån, hur gruppen ser ut och vilken kulturaktör som deltar. Gemensamt för eventen är att alla unga deltar aktivt i dem. Ett event är alltså något helt annat än att läsa en bok i ensamhet. Istället gör deltagarna något i grupp, tillsammans, utan att ha läst boken. Det kan till exempel innebära att en museipedagog först ikläder sig en roll och berättar delar av en bok i jagform. Därefter kommer en kulturaktör in, tex en dramapedagog eller konstnär, och tillsammans med barnen/ungdomarna utvecklar de berättelsens tema. Även bibliotekarien deltar aktivt. Böcker som man arbetat med på eventen har bl a varit Hungerspelen, Ful, Skämmerskans dotter och Hålla masken. Teman och samtalsämnen som man utvecklat på olika sätt har varit allt som rör livet från känslor av ensamhet till rättssystem och maktförhållanden. Den ursprungliga tanken var att dessa bokevent skulle genomföras på barns och ungdomars fritid. Så har också blivit fallet på några platser, men de flesta event har hållits med klasser på skoltid. Anledningen är att det kan vara svårt att fånga ungdomars intresse för den här typen av aktivitet på fritiden och att biblioteken ibland tyckt det varit svårt att hitta samarbetspartners på fritiden (fritidsgårdar). Främst har eventen kommit att vända sig till unga mellan 13 och 16 år, dvs högstadieelever. Hur många bokevent som arrangerats varierar från kommun till kommun. De flesta har gjort mellan ett och fyra stycken. Totalt har ett 20-tal event genomförts i länet. Bokevent light För att kunna behålla idén med bokevent även efter projektets slut, har också en form av bokevent-light arbetats fram. Den bygger på att bibliotekarierna själva ska kunna genomföra ett bokevent, utan att anlita någon utomstående kulturaktör, vilket alltid är en kostnad. Ett bokevent-light innebär att bibliotekarien gör en bokpresentation med inspiration från de tips och lärdomar som kommit från projektledarna och andra kulturaktörer, och med eventuell hjälp av material som redan finns på plats, till exempel lera, papper och färger. En tipslista på internet ( har arbetats fram under projektets gång där bibliotekarierna kan få hjälp med hur de ska genomföra ett sådant light-event. Tanken är att projektidén på så sätt ska bli mer bestående. 3

4 Utvärderingens syfte Denna utvärdering har tre syften. Det första är att ta reda på om bokeventen gjort någon bestående skillnad för bibliotekariernas sätt att arbeta med läsfrämjande insatser. Dessutom ska utvärderingen visa om bibliotekarierna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med olika kulturaktörer och i så fall vad. Den ska också visa om museipedagogerna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med biblioteken och i så fall vad. Metod 15 intervjuer har genomförts, antingen på plats eller via telefon. För att få bakgrunden till projektet intervjuades Länsbibliotekets chef Kerstin Olsson, som varit projektägare, dvs huvudansvarig för projektet. Dessutom intervjuades Annika Holmén, bibliotekskonsulent med ansvar för verksamhet som stimulerar intresset för läsning och litteratur. Hon anställdes när projektet varit igång under en tid. Hennes ansvar har varit att hålla ihop projektet på ett övergripande plan. Östergötlands museum har haft en viktig roll genom att projektledarna varit museipedagoger och anställda där. Under projekttiden byttes de ut, totalt har tre projektledare funnits med. Att de byttes ut beror på anställningsvillkor, föräldraledighet etc. Projektledaren har varit spindeln i nätet, tillsammans med bibliotekskonsulenten har hon drivit projektet framåt och genom sin pedagogiska kunskap haft en aktiv roll i bokeventen. Två av projektledarna intervjuas i utvärderingen. Ursprungligen skulle alla tre ha intervjuats men pga kostnadsskäl blev det två. Samtliga tio bibliotekarier i länet som deltog i Bokens alla sidor har intervjuats. Dessutom har en fritidsledare och en ungdomslots i Kinda kommun intervjuats. Denna intervju har gjorts utanför de frågeställningar som utvärderingen har. Därför redovisas den separat, nedan. Anledningen till att intervjun finns med i utvärderingen är att fritidsgården i Kisa, inom ramen för projektet, gjort en insats som upplevs som ett extraordinärt arbete värt att lyftas fram. Det mesta av deras satsning har dock främst skett inom deras egen verksamhet, utan inblandning från bibliotek eller museum, även om fritidspersonalen kontinuerligt rapporterat in sitt arbete till projektledaren på museet. Stora delar av arbetet har också skett ideellt från personalens sida

5 Läsprojektet i Kisa En resa i känslor Ord har blivit till bilder, till upplevelser, till vänskap och samtal om livets stora frågor. Kan en bok förändra ens syn på livet? Kanske skulle sju tonårstjejer i Kisa svara ja på den frågan. En 19 veckor lång resa i känslor. Så blev namnet på den ett år långa boksatsning fritidsgården i Kisa gjorde inom ramen för läsfrämjandeprojektet Bokens alla sidor. Den lockade sju flickor i åldrarna år att på sin fritid djupdyka i den första boken, Omöjlig kärlek, i Twilight-serien av Stephenie Meyer. Vi ville göra en större satsning, utöver den som biblioteket föreslog. Vi såg möjligheten med att använda en bok för att bygga upp en relation med deltagarna, men det skulle kräva många träffar, säger fritidsledare Per Lundström. Totalt blev det därför 35 träffar, en tre dagars resa till Stockholm och en utställning på temat Omöjlig kärlek som visats på biblioteket i Kisa, på Östergötlands museum i Linköping och som ska vidare till biblioteken i Linköping och Norrköping. Både Per Lundström och ungdomslotsen* Lena Johansson har flera års erfarenhet av att jobba med ungdomar, men när de berättar om fritidsgårdens läsprojekt så förmedlar de starkt att upplevelsen tillsammans med de unga tjejerna varit något utöver det vanliga i deras arbete. Träffarna runt Twilight utvecklades till så mycket mer än att bara prata om en bok. Vi fick en enorm gruppkänsla, tjejerna tyckte vi blev som en familj. Genom att utgå ifrån boken avdramatiserade vi ämnen, vi pratade om allt ifrån matlagning till utsatthet, relationer och sex, säger Lena Johansson. Foto: Markus Hall Vi drog nytta av det som hände i boken och förde över det till oss själva och vår egen verklighet. En av bokens huvudpersoner, Edward, har en knepig familjesituation. Så vi gjorde familjeträd på varje flickas familj och konstaterade att familjer kan se ut på olika sätt, säger Per Lundström. Lena Johansson var först skeptisk till Twilightboken. Jag tyckte den var lite av skräplitteratur. Den är klyschig, tjejen är svag, killen stark, hon ger upp allt för honom. Men samtidigt är det en bredd i boken, det finns mycket att 5

6 ta upp och diskutera, den är jättepopulär, nutidsrelaterad och man kan gå vidare och läsa flera böcker i samma serie om man vill. Twilight lockade, liksom affischen om 19 veckors djupdykning i känslor. 12 flickor nappade, men efter några träffar var det sju kvar. En lagom stor grupp för att få en välgrundad gruppkänsla, tycker Per och Lena. De försökte även få med pojkar, men det var svårt. Vi satsade till exempel på att göra affischen med information om läsprojektet lite tuff, med döskallar och annat. Men ingen kille nappade då. Däremot senare, när de såg hur mycket kul tjejerna fick göra. Men då var det för sent, gruppen var redan sammansvetsad och trygg, berättar Per. Under året har fyra bokevent genomförts i samarbete med biblioteket i Kisa och museets projektledare. På bokeventen har vardera en konstnär, en författare, musiker och en dramapedagog deltagit. Mellan dessa event har de egna träffarna på fritidsgården pågått. Mycket av det som gjorts på dessa träffar har utgått från flickornas initiativ och önskemål. Vi har skrivit dikter, gjort egna dramaövningar, lagat mat utifrån boken, fotat på temat omöjlig kärlek, intervjuat folk om vad omöjlig kärlek är för dom både unga och gamla. Vi har ordnat övernattning, tittat på film, stått på torget och samlat ihop pengar till en studieresa till Stockholm, berättar Lena. Vi har lyft ut texter ur boken och levt i dem. Tjejerna var till exempel ute och fotade utifrån temat omöjlig och möjlig kärlek. Bland annat tog de bilder på en gravsten för att symbolisera det svåra i att kunna älska en människa som dött ifrån en. De var kloka nog att redigera bort namn och sådant från de bilderna. De valde bokcitat, skrev med stor omsorg för hand och gjorde vackra ramar. De gick in för allt så mycket! Vårt arbete präglades av deras glädje, påpekar Per. Som en, av flera effekter, har även några av flickorna i gruppen gått med i fotoklubben i Kisa där det annars mest är 65-plussare som är medlemmar. Utifrån boken har både känslor och samhällsfrågor lyfts fram på ett naturligt sätt. De har diskuterat homosexualitet, pratat ekologisk hållbarhet, besökt secondhandaffärer och träffat ensamkommande flyktingungdomar i Kisa, till exempel. Vi inser hur enormt givande det varit att ha en bok att samlas kring, den har varit en röd tråd genom våra träffar och genom den har en gruppdynamik utvecklats. Alla har blivit sedda och hörda. De har blivit trygga i gruppen. Det är en otroligt bra lärdom och jag vill absolut göra något liknande igen och kommer att göra det, säger Lena. Hur gick det då med själva syftet med projektet att väcka läslust? De flesta tjejerna var inte några flitiga läsare när de gick med i projektet, enligt Per och Lena. Det fanns heller inget tvång på att de skulle läsa Twilightboken, men alla läste den, utom en av flickorna som började, men aldrig avslutade boken. Så för just den här gruppen har läslusten överlag väckts, menar de, även om projektet kom att omfatta så oändligt mycket mer än att enbart väcka läslust. Vi kommer att fortsätta träffas i den här gruppen. Tjejerna har föreslagit att vi ska läsa en ny bok och samla in pengar till välgörenhet utifrån arbetet de gör med boken. Det kommer vi att göra, inom ramen för min ungdomslotsbudget, säger Lena. Fritidsgården får inga pengar för att fortsätta projektet. Det har finansierats genom visst bidrag från länsbiblioteket, men väldigt mycket av arbetet har varit ideellt från fritidsledarnas och ungdomslotsens sida. Samarbetet med andra institutioner och kulturaktörer har stimulerat dem, tycker de. Vi har ju i och för sig kört på mycket själva, men samarbetet med biblioteket och museet har varit bra och vi har varit med på fyra olika kulturevent. Där fick vi en del 6

7 uppslag med att gå vidare med drama och att skriva. Och genom kontakterna med museet fick vi ju möjlighet att ställa ut där. Det betydde massor för tjejerna, berättar Lena. De hoppas i framtiden kunna samarbeta med kulturinstitutionerna i andra projekt. Gärna också med skolan eller socialtjänsten. Utöver allt positivt som hänt inom ramen för projektet har deras egen yrkesroll stärkts. Jag har sällan kommit ungdomar så nära som i det här projektet. Genom den närheten sker ett förebyggande arbete. Man bidrar till att stärka deras självkänsla när man kan prata om allt, i lugn och ro. Det ger dem en extra vuxenkontakt, påpekar Per. Lena sammanfattar året så här: Som ungdomslots har jag fått med mig ytterligare en dimension av vad det innebär att vara ung idag. Och jag har sett drivkraften hos de unga. Om man ger dem möjligheten så vill de så mycket. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här bra. Eva Bergstedt * Att vara ungdomslots innebär att föra ungdomarnas talan gentemot politiker. Lena Johansson har en egen budget för detta arbete och arbetar direkt under kommunstyrelsen i Kinda. Fritidsgården lyder under kultur- och fritidsnämnden Fakta: På fritidsgården i Kisa blev två fritidsledare och en ungdomslots intresserade av projektet Bokens alla sidor efter att biblioteket vänt sig till dem med en förfrågan om de ville delta. Eftersom fritidsgården ville utöka antalet träffar, och dessutom ha dem förlagda på ungdomarnas fritid, så drev de stora delar av projektet i egen regi, men med stöd av Bokens alla sidor. Fyra bokevent genomfördes, arrangerade inom ramen för projektet. I dessa event deltog en konstnär, en dramapedagog, Östgötamusiken och en skrivarpedagog. En väsentlig del av arbetet har skett ideellt från fritidsledarnas och ungdomslotsens sida. Den personal som deltagit i projektet på fritidsgården i Kisa var: Fritidsledare Per Lundström, per.lundstrom@kinda.se Fritidsledare Ann Hultén ann.hulten@kinda.se Ungdomslots Lena Johansson, lena.johansson@kinda.se Fritidsledare Ann Hultén var inte närvarande vid intervjun Fritidsgården frågade de sju deltagande flickorna om vad de tyckt om läsfrämjandeprojektet Omöjlig kärlek. Så här svarade de: * Jag tycker att omöjligkärlek har varit SUPER KUL! Våran grupp fick en bra sammanhållning. Kanske något som var mindre bra var väl Östgöta musiken. Det var väl inte speciellt kul men det gjorde absolut inget för vi skratta lika mycket den gången som alla andra gånger. Genom Omöjlig kärlek har jag också fått lära känna nya människor. 7

8 Att vara tillsammans med ok är som att vara med familjen. Omöjlig kärlek är ett minne för livet. Jag vill inte byta ut det mot allt i världen. Jag har lärt mig så mycket också. Vill ju så klart fortsätta ha våran grupp ett år till, men sånt går ju kanske inte alltid att ordna. Vill bara avsluta med att skriva; jag älskar er. OK för alltid! * Jag tycker nästan allt har varit roligt. Något som inte var kul när vi var på bibblan och lyssnade på författaren. De vi gjort/uppgifterna har varit roliga och givande. Jag har verkligen trivts iden hära gruppen. Mycket skratt! Mycket kärlek till er som gjort det så bra! * Det har varit så roligt! Det som gjorde så det blev roligt vara att vi har gjort roliga saker och att vi/jag träffat många kompisar. Det tråkiga med allt var att lyssna på blåsmusiken och att Ann och Lena varit borta!(ann var sjukskriven och Lena på semester) Älska er i OK! * Det är svårt att beskriva vad den gruppen har gett mig, för den har gett mig så mycket. Nästan allt har varit kul. Vi har haft roliga aktiviteter och trevligt sällskap att gör dem med. Det tråkigaste har varit några få gånger då det inte fanns så mycket att göra. Men det är såklart förståligt eftersom två av tre ledare var borta. Men i helhet har detta projekt varit helt underbart kul! En härlig upplevelse. :) * Jag tycker det har varit kul och lärorikt. Vi alla har ungefär likadan humor, för det har varit mycket skratt! :D Det enda som var tråkigt var nä satt i matsalen och lyssnade på folkmusiken! Allt annat har varit kul mer eller mindre men inget som var tråkigt. Höjdpunkten var när vi sov över. Då hade vi massa kul. Och så kan jag garantera att det blir super kul i sommar. Det bästa med Ann, Lena och Pelle är att dom alla tre har så fin personlighet + humor! Vi i omöjligkärlek älskar er alla! Puss på er! * Jag tykcer det har varit helt underbart, ni är bäst! Det allra bästa måste varit när vi sov över, det kanske inte hade så mycket med Omöjlig kärlek att göra, men det var superkul! Och det tråkigaste, eller det minst kul haha, var när östgötabandet kom och spelade. Fattar inte hur det ska förknippas med OK/twilight. Men det har hur som helst varit väldigt inspirerande och lärorikt. Något man kan ha nytta av längre fram, och hela perioden kommer ju absolut vara ett minne för livet! Vi är bara så bra! Älskar er. * omöjlig kärlek har varit en fantastisk resa med massor av goá tjejer och ledare! Vi har haft jättekul och har hittat på massa olika saker. 8

9 Vi har både varit seriösa och flummiga :) Det bästa med OK har varit att vi blivit som en enda stor familj. Det har varit mycket variation såman har aldrig tröttnat. Det var bara en gång det inte var så kul, det var när vi lyssnade på blåsinstrument. Men då satt vi stilla hela tiden vilket inte var så kul. Men förövrigt = jättekul! Hoppas vi kommer hålla på mer! Här nedan kan du nu läsa om resultaten av själva utvärderingen. I följande avsnitt redovisas först intervjuerna med bibliotekarierna, därefter intervjuerna med två projektledare från länsmuseet. Resultat Sammanställning av intervjuer med tio bibliotekarier Bibliotekarierna är överlag positiva till projekt i allmänhet som ett sätt att pröva nya idéer och utveckla verksamheten. Men den generella uppfattningen är att projekt inte gör underverk för utvecklingen av den dagliga verksamheten, däremot kan de vara injektionssprutor som behövs för att lyfta arbetet vid enstaka tillfällen, men också för att vidga vyerna och få inspiration till nya tänkesätt. De fyra bibliotekarier som deltagit både i Bokens alla sidor och i det parallella läsfrämjande projektet Läskonster (där nio län ingått) tycker att de båda projekten befruktat varandra i en positiv riktning. Samhällsnyttan med projektet Bokens alla sidor är enligt bibliotekarierna att uppmuntra barn och unga till mer läsning, att öka deras läsförståelse och ge dem tillgång till ett språk som på så vis underlättar för dem att förstå texter och göra sin röst hörd. Det finns alltså en demokratiaspekt på projektet. Bokens alla sidor gör också att de unga kommer i kontakt med olika kulturformer. Några bibliotekarier betonar dock att de i sin verksamhet redan jobbar på liknande sätt med skola eller olika kulturformer, detta projekt är en av flera vägar in i arbetet med att hitta nya vägar för läsfrämjande. Ingen kan säga om projektets övergripande syfte att få fler unga intresserade av läsning uppnåtts. Det bibliotekarierna däremot är eniga om är att de event som genomförts har varit lyckade. Ungdomarna, både pojkar och flickor som deltagit, har varit engagerade och tyckt det varit kul att vara med. Att en liten berättelse kan mynna ut i så många tankar! Det stärker en själv i att det man gör är viktigt. Berättandet, ordet att med enkla frågor få igång så mycket aktivitet. Flera lyfter också fram deltagande lärares entusiasm över det gränsöverskridande sättet att arbeta läsfrämjande. Enligt bibliotekarierna har lärarna blivit inspirerade att använda sig av bokevent och andra kulturformer även i sin undervisning. Lärarna blev imponerade. Ungarna gick in i arbetet med liv och lust, de ritade serier, gjorde animerad film. Vad de jobbar! sa lärarna. De som inte visat framfötterna i svenskundervisningen kunde visa intresse på eventen. Det stimulerade fram andra former av intelligens. Bibliotekarierna nämner i sammanhanget den nu pågående regeringssatsningen Skapande skola, där skola och olika former av kulturaktörer ska samverka. Flera 9

10 tycker att bokeventen har en given plats i detta samarbete. De intervjuade bibliotekarierna är generellt positiva till projektet Bokens alla sidor, men det varierar hur genomgripande det varit för deras arbete. Flera har bara genomfört något enstaka event och tycker därmed att de inte aktivt jobbat med projektet. Framgångsfaktorer i Bokens alla sidor är att: En del lärare blivit inspirerade till att arbeta annorlunda med läsning och litteratur. Ungdomarna som deltagit i eventen har varit positiva och delaktiga i de praktiska övningarna. De har fått en annan ingång in i en bok, jämfört med vad de är vana vid från skolan. Det inte varit något tvång för ungdomarna att läsa boken de jobbat med. Upplevelsen har på så vis varit mer lustbetonad, vilket i bästa fall kan gynna intresset för böcker och berättelser. Det eventuellt går att nå andra grupper än de redan läsvana med hjälp av andra kulturformer. Exempelvis kan dyslektiker få en större känsla för en berättelse när fokus inte ligger på att läsa eller skriva, utan på tex drama, bild eller dans. Man knyter nya kontakter med kulturaktörer och fördjupar dem. Man får nya idéer och också verktyg för hur man kan genomföra dem i en enklare variant (bokevent light). Problem och brister med projektet är att: Några pekar på att de försökt, men misslyckats med att få kontakt med fritidsgårdarna för ett samarbete. Några tycker det är en brist att det var vuxna som genomförde planeringen med eventen. Ungdomarna själva deltog inte på något sätt i planeringen, tex i val av bok. Det genomfördes för få event för att projektet verkligen skulle ge genomslag i verksamheten. Det har varit svårt att locka pojkar på deras fritid. Som i en del andra projekt: Det har varit svårt att hålla ork och entusiasm igång för att fortsätta med idéerna som fötts. Det behövs tid och pengar för att genomföra bokevent tillsammans med någon kulturaktör. Ett syfte med utvärderingen är att ta reda på om bokeventen gjort någon bestående skillnad för bibliotekariernas sätt att arbeta med läsfrämjande insatser. 1) Har bokeventen gjort någon bestående skillnad för bibliotekariernas sätt att arbeta med läsfrämjande insatser? På den direkta frågan svarar fem av bibliotekarierna antingen nej, inte i nuläget eller inte i vardagen. En svarar vet inte. De resterande fyra svarar ja, troligtvis och det har gett mer idéer vad man kan göra. Dvs minst hälften tycker inte att bokeventen gjort någon bestående skillnad för deras sätt att arbeta. Yrkesroll och verksamhet utvecklas inte specifikt av detta projekt, menar de. 10

11 Av det som sagts i intervjuerna går det inte att finna någon koppling till att exempelvis ålder eller kommunstorlek skulle medföra ett visst svar. Det finns även många positiva omdömen i helheten av svaren som de tio bibliotekarierna ger. Nedan ges en sammanfattning av vad var och en sagt om vad projektet betytt för de läsfrämjande insatserna: 1. Vi har stärkt samarbetet med en dramapedagog. Jag har blivit stärkt i hur jag vill jobba, har fått inspiration av Bokens alla sidor. Jag hoppas på att genomföra några bokevent light. Kanske också ett bokevent någon gång per år, om tiden finns. Det gäller också att hitta både intresserade barn och ungdomar och gärna ha samarbetspartners, gärna från andra bibliotek för att minska arbetsbördan. Min egen kompetens har utvecklats genom att jag har fått flera redskap att använda i den läsfrämjande verksamheten och jag har fått ytterligare en dimension i hur man kan tänka kring böcker och presentation av berättelser. 2. Att göra light-event är fullt möjligt. De ingår i vardagen som ett verktyg. Om man ska genomföra bokevent så behövs mer pengar, men det är ingen omöjlighet. Jag känner mig tryggare i min yrkesroll, har hittat metoder för läsfrämjande. Nu har jag idéer och verktyg. Det stärker mig som bibliotekarie och arbetssättet verkar nå ut till ungdomarna. Tankarna finns i det dagliga arbetet att ibland på bokpratet så kan något annat hända. Men faran med den grå vardagen är stor och överhängande. Det gäller att projektet pågår under en längre tid så att man får in rutiner, att bokevent ingår naturligt i verksamheten, kanske en gång per år. 3. Tanken finns att använda oss av tex kulturskolan och dramapedagogen. Kanske jobbar vi vidare där. Det gäller att hitta någon att samarbeta med. Och att hitta ungdomar som är intresserade. Men annat prioriteras. Detta ligger en bit ner på prio-listan. 4. Jag hoppas arbetet fortsätter kanske i ett annat projekt. Jag har lärt mig saker som är användbara. Men om det inte blir ett nytt projekt så vet jag inte i vilken form jag ska jobba. Jag hoppas ha ork och möjlighet att göra event i framtiden. Idén är bra. I så fall vill jag samarbeta med någon kulturaktör. 5. Idéerna hos oss ska förhoppningsvis gro men det kräver tid och planering att genomföra. Om jag ska jobba vidare med event så blir det i light-form. Det andra tar för mycket tid. Jag tycker jag har utvecklat min kompetens, hittat sätt som är obiblioteksaktiga. Men om arbetssättet är bestående, det vet jag inte. Men kanske kan man reflektera mer över hur man jobbar. Det är i sig en insats även om den inte syns så mycket. 6. Vi har regelbundna träffar med kulturaktörer. Då är det lättare att återuppta ett samarbete. Tankarna lever vidare. Det är lättare nu att veta hur vi kompletterar varandra. Jag kommer försöka att göra några event light. Om man gör för stort så är risken att det inte blir något av. Jag har absolut utvecklat min kompetens. Projektet har gjort en bestående skillnad på så vis att när man har provat ett event själv så vet man hur positivt det kan vara. 7. Jag kan tänka mig att allt återgår till det gamla om man inte hänger i. Egentligen är det bara jag som kan ta tillvara erfarenheterna. Jag ska försöka göra lite bokevent light men lite känns det som att O nej! Att det blir ytterligare nåt utöver det vanliga. Det är tråkigt att det känns så, men det blir så när man har för lite tid att förbereda sig på. Kanske försöker jag utveckla lokala kontakter med konstnärer och teatermänniskor. Men det handlar om ork, tid och pengar. Jag har fått nya idéer och mod att göra mer av de tillfällen när man träffar klasser. Jag har fått verktyg för hur man till exempel kan hantera högstadieungdomarna. 11

12 8. Man vet nu att museipedagogerna finns och kan ha det i åtanke. Och att kanske aktörer från andra verksamheter, som fritidsgård och förskola, kan göra läsfrämjande insatser, utanför biblioteket. De har en närmare kontakt med barn och ungdomar. Men att vi ändå har ett samröre med varandra i det arbetet. Det blir nog nåt eventlight emellanåt, typ på lov. Gärna i samarbete med flera bibliotek. Jag tycker inte jag har utvecklat min egen kompetens. Men det ger i och för sig tankar att se någon annan göra ett bokevent. Men för mig har projektet inte gjort någon bestående skillnad. 9. Projektet har funkat väldigt bra. Ungdomarna har verkligen varit positiva, de har tyckt om att berättelsen dramatiserades. Man vinner något på att göra sånt här. Kanske gör jag bokevent light någon gång för lite äldre ungdomar. Men jag tycker inte jag har utvecklat min egen kompetens. Det hela är inte så väsensskilt från det jag gjort innan. Så än så länge har inte projektet gjort någon bestående skillnad. 10. Vi har haft liknande verksamheter utanför projektet så någon bestående skillnad i vardagen har just det här projektet inte skapat. Samma idéer går in i varandra. Men tankarna finns med i bakhuvudet. Kanske gör vi något bokevent light, då krävs inte mer än lite kraft, energi och idéer. För vår del kommer vi att fortsätta samarbetet med andra kulturaktörer på olika sätt, men det är utanför projektet och ingår i vår ordinarie verksamhet. Svaret på fråga 1 är alltså att minst hälften av bibliotekarierna inte tycker att bokeventen gjort någon bestående skillnad för deras läsfrämjande arbete. Däremot framhåller många att de fått inspiration, kunskap och nya idéer som de bär med sig och kanske kommer att omsätta i praktisk handling när tid och ork finns, vid enskilda tillfällen. Flera poängterar också att enskilda lärare som deltagit i event under skoltid blivit entusiastiska över arbetssättet och att det därmed finns en möjlighet att skolan, genom Skapande skola, blir en part i ett eventuellt fortsatt arbete med bokevents. Ytterligare ett syfte med utvärderingen är att visa om bibliotekarierna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med olika kulturaktörer och i så fall vad. 2. Har bibliotekarierna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med andra kulturaktörer och i så fall vad? Många lyfter fram museipedagogernas arbete, att de varit skickliga både som projektledare och i den aktiva roll de haft vid eventen. De sammanfattade svaren från bibliotekarierna ser ut så här: 1. Ja. Jag har fått bra idéer, som till exempel en del värderingsövningar där man får testa sina egna värderingar, och tips på bra första träffar med namnlekar. Handfasta konkreta råd hur man kan arbeta läsfrämjande och inspirera barn till böckernas värld. Jag har blivit stärkt i hur jag vill jobba. Positionerna har flyttats fram, jag har fått redskap. Jag har tidigare samarbetat med en dramapedagog, nu 12

13 har vi stärkt samarbetet, delvis med inspiration från projektet. Men samarbetet har funnits där tidigare, redan innan projektet. 2. Jag har fått ansikten på folk och aha-upplevelser om vad andra kulturaktörer gör. Man kommer utanför sin egen bubbla. Man är en kugge, tillsammans kan vi göra mycket och det har stärkt mig i yrkesrollen, detta att vi kan erbjuda vissa saker. Det är fantastiskt att se att en liten berättelse kan mynna ut i så många tankar hos ungdomarna. Det stärker en själv i att det man gör är viktigt. Att berättandet, ordet och enkla frågor kan få igång så mycket aktivitet. Att man lämnar över mer till deltagarna. Det blir mindre monolog, vilket det annars ofta är. 3. Det har inspirerat mig i min yrkesroll kring hur man kan jobba, till exempel att visualisera berättelser. Men det har inte gett så stor påverkan på verksamheten. Jag har ju bara genomfört ett event. 4. Jag har fått bekräftat att man kan utveckla ett tema kring en bok. Jag tänker mer på min roll och hur jag beter mig, till exempel med kroppsspråk, att det är viktigt att vara tillmötesgående och att se varje elev på skolan. Samarbetet har öppnat nya möjligheter. Men jag vet inte om verksamheten utvecklats. Det hänger mycket på mig som bibliotekarie. Om man är engagerad så går det att genomföra saker. Men just nu är mina arbetsförutsättningar dåliga. 5. Jag vet inte om samarbetet påverkat mitt arbete som barnbibliotekarie, men det är bra att veta att olika kulturaktörer finns och att man kan ta hjälp därifrån om ekonomin tillåter. Det är en process hur man jobbar och det här projektet är en del av en längre process. Verksamheten får en liten injektionskick. Man ser andra göra på olika sätt och man får respekt för varandras kunskaper. Metoden hur man kan arbeta med en text, utan att bokprata eller kräva redovisning i skolan är bra. Man kan jobba på så olika sätt med en text fördjupa den, ta vara på känslan, stimulera fantasin. Och man får upp ögonen för att man har mycket ut av ett samarbete, att man både kan ta hjälp och våga göra mer på egen hand. Om man lägger ner mer omsorg på arbetet så handlar det ju också om en yrkesstolthet. Alla vill göra ett bra jobb. 6. Man får mer koll på de andra verksamheterna när man har ansikten på folk. På så sätt får man mer uppmärksamhet på vad andra kulturaktörer erbjuder barn och hur man kan samverka vidare. Innan var vi mer av enskilda öar. Med fler nätverk är det lättare att slänga iväg ett mail om man har en idé. Så tankarna lever vidare. 7. Jag har fått inspiration och nya idéer kring bokprat och biblioteksvisning. Det är kul att träffa nya människor och få ett utbyte. Men verksamheten har nog inte påverkats så mycket. Vi har bara gjort ett event, det känns mest som en prova pågrej. Om man inte hänger i så återgår allt till det gamla. 8. Jag tror inte arbetet och verksamheten har påverkats. Men jag vet ju nu vad fritidsgården kan åstadkomma. Och jag tror att även barnomsorgen vill göra sagostunder, de läser mycket för barnen. Kanske utnyttjas deras engagemang för lite. Kanske är de bättre rustade för att hålla i sagostunderna därför att de har den nära kontakten med barnen. 9. Projektet funkade väldigt bra och ungdomarna var entusiastiska men jag tycker inte att mitt arbete eller verksamheten påverkats. 10. Jag vet inte om det påverkat min yrkesroll. Men det är alltid bra att höra vad andra har gjort. Delar av verksamheten har kanske påverkats, men det beror inte så mycket på just det här projektet, utan på att vi redan har samarbeten som ingår i den ordinarie verksamheten. 13

14 Svaret på fråga 2 är alltså att bibliotekarierna generellt tycker att de fått inspiration och nya idéer i samarbetet med andra kulturaktörer. Men flera påpekar att det inte innebär att biblioteksverksamheten i sig utvecklas. Sammanställning av intervjuer med två projektledare De två projektledare som intervjuats är båda museipedagoger verksamma på Östergötlands museum. Som projektledare för Bokens alla sidor har de varit spindeln i nätet, tagit initiativ till bokevent, kontaktat kulturaktörer och erbjudit bibliotekarierna verktyg för hur de ska arbeta med böcker på ett nytt sätt. De har hållit i några inledande bokevent och workshops för bibliotekarierna och deras chefer som ett sätt att introducera dem i bokevent-tanken. Museipedagogerna har arbetat utifrån ett gemensamt förhållningssätt och på så vis överlappat varandra. De betonar båda vikten av att lämna över lärdomar och vidarebefordra expertkunnandet till dem som ska förvalta idéerna med projektet för framtiden. En av dem säger t ex att hon, vartefter projektet framskridit, klivit tillbaka lite grand i sin egen utförarroll, dvs den aktiva roll hon har haft vid genomförandet av eventen. Detta för att bibliotekarier och i något fall fritidsledare själva ska känna att de klarar att genomföra ett event på egen hand. På så vis är möjligheten större att idéerna och arbetssättet lever kvar även efter att projektet är över. Deras erfarenheter är att bokeventen sett olika ut, beroende på vilken bibliotekarie de arbetat med. En del vill agera ut mycket själva, andra är blyga och återhållsamma i aktiviteten. Några var egentligen inte intresserade av att vara med i ett event överhuvudtaget, tex på grund av att de inte riktigt orkar med mer jobb. Man får möta bibliotekarierna på var och ens nivå. Det går inte att komma utifrån och beordra folk att göra något som de inte känner sig bekväma med. Då får man ingen utveckling. De har mycket att göra. Alla vill inte göra något nytt. Jag kan inte bunta ihop alla, utan inse att de är individer. Vilken samhällsnytta ser de med Bokens alla sidor? En sammanfattning av deras svar visar att projektet öppnar en ny ingång till boken. Många unga förknippar böcker med skolan, dvs som något slags plikt. I projektet kommer berättelsen fram på andra sätt. Ungdomarna måste inte läsa boken, men kan ändå delta i kreativa processer kring dess handling som i sig kan vara stärkande för deras självförtroende. De elever som inte har lätt för traditionella lektioner kan få möjlighet att blomma ut i exempelvis bildskapande eller drama. I skolan är lärmiljön formell. På eventen är den informell. En av museipedagogerna säger så här: Om bara ett fåtal ungdomar fått förändringen i sig så är det värt det. En annan säger: När böckerna presenteras på ett annat sätt så kan man nå en större delaktighet Om man inte kan läsa så hamnar man utanför demokratin. Precis som bibliotekarierna lyfter de också fram ett eventuellt framtida samarbete med skolan genom regeringens satsning på Skapande skola, en satsning som ska leda till mer samarbete mellan skola och kultur. Bokeventen finns nu presenterade som en aktivitet och inlagda som ett alternativ för skolorna att välja på om de vill arbeta med Skapande skola. På så vis ökar möjligheten att eventen kommer att spridas och användas som metod inom skolans värld. 14

15 Framgångsfaktorer i projektet är bl a att: Nya metoder har införts vid biblioteken. Och även om det på sina håll genomförts enbart ett event så har det varit en spännvidd över länet. Att hela länet nås är viktigt ur en demokratiaspekt. Eventen har sett olika ut. Bibliotekarierna kan därför få idéer från varandra. Samarbetet med länsbiblioteket har varit öppet och tillåtande vilket lett till ett kreativt klimat. Läsfrämjandearbetet på fritidsgården i Kisa blev mycket lyckat. Engagemanget från barnens/ungdomarnas sida har varit stort. Metoden med bokevents fungerar. Att berätta är en uråldrig metod. Det är magiskt och fungerar även i vår tid. 30 årskurs åttor lyssnade och det var knäpptyst! Problem/brister i projektet som museipedagogerna pekar på är bl a att: Ingen av bibliotekarierna eller cheferna från början visste vad ett bokevent var. Förankringen hade kunnat bli tydligare, trots att några event och workshops genomfördes för dem. Det var svårt att nå ungdomar på deras fritid. Det tar lång tid och mycket kraft att skapa en relation till dem och få ihop dem till en grupp. Det uppstod en del problem med arvodering beroende på kulturaktörernas olika tariffer samt problem med a-kasseregler som gjorde att en del kulturarbetare tvingades tacka nej till uppdrag. De gärna hade genomfört fler event för att ge ett större genomslag i verksamheten. Det tredje syftet med utvärderingen är att visa om museipedagogerna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med biblioteken och i så fall vad. Vad säger de två museipedagogerna om detta? 3) Har museipedagogerna i sin yrkesroll fått ut något av samarbetet med biblioteken och i så fall vad? Sammanfattande svar från museipedagogerna: Jag har lärt mig hur man håller ett bokprat och hur man skapar ett bra samtal. Boken och berättandet kan jag överföra till den pedagogiska verksamheten här på museet. Jag har fått nya tankesätt och ser andra infallsvinklar på hur jag kan lösa saker. Jag vet också mer hur unga fungerar sett i relation till läsande och andra aktiviteter, som internet till exempel. Dessutom tänker jag mer utifrån böcker, kopplat till våra utställningar på museet. Böcker som tar upp frågor och teman som vi har i våra utställningar. Så det blir lite läsfrämjandeagenda, i smyg. Bibliotekarierna sitter på världens guldgruva med alla böcker. Nätverkande över olika yrkeskategorier berikar väldigt. Jag ser nya möjligheter med hur bibliotek och museum kan samarbeta. Dels genom att fortsätta med bokevent, dels genom att museet med alla sina miljöer kan plocka in litteratur som berikar våra syften. Vi har till exempel utställningen Östgötaliv med miljöer från medeltid då kan vi välja ut historiska böcker och med temat familjeliv, där vi pekar på hur människor levt i olika tider. Då kan man använda böcker som handlar om mellanmänskliga relationer. Ett tema handlar också om makt och 15

16 människovärde. Här kan vi få hjälp av bibliotekarierna att hitta böcker om makt utifrån olika perspektiv, alltifrån medias makt till våld och politisk makt. Det finns en styrka i att korsbefrukta, att jobba över både yrkesgränser och ämnesgränser. Mycket kan hända när man öppnar upp mellan yrkesroll, kompetens och ämne. Mötena leder till nya metoder. Bibliotekarierna ser andra saker än det jag ser. De är specialister på bok och text. De har en vana vid att se böcker från olika perspektiv och kan välja ut lämpliga böcker utifrån olika teman. De har vidgat mitt textbegrepp. Svaret på fråga 3 är alltså att museipedagogerna utvecklat sin egen yrkeskompetens genom samarbetet med bibliotekarierna. De har fått en ökad kunskap och idéer om vilken roll litteraturen kan ha i deras arbete som museipedagoger, bl a i skapandet av utställningar och i det direkta mötet med en lyssnande åhörarskara. Analys och reflektion Analys och reflektion kring fråga 1: Har bokeventen gjort någon bestående skillnad för bibliotekariernas sätt att arbeta med läsfrämjande insatser? Kan man förvänta sig att ett treårigt projekt ska leda till bestående förändringar i en verksamhet? Att, som i detta fall, bokeventen ska innebära genomgripande förändringar i det läsfrämjande arbetet vid biblioteken? Det mest trovärdiga svaret på den frågan i detta projekt är nej. Det enskilda bibliotekets arbete förändras inte mycket eller inte alls, utöver att man testar en ny metod vid ett eller flera enstaka tillfällen. Men den samlade erfarenheten av ett projekt gör att sannolikt något även händer i verksamheten, sett över tid. Det vittnar svaren om i denna utvärdering. Alla intervjuade är i stort sett positiva till projekt, som ett sätt att utveckla idéer, kunskap och verksamhet. Projekt är ett bra sätt att förvalta skattemedel på därför att de driver verksamheten framåt, anser de. Utan projekt avstannar utvecklingen. Utveckling i länet Samtidigt tycker alltså minst hälften av bibliotekarierna på en direkt fråga att verksamheten just vid deras bibliotek inte påverkats nämnvärt av projektet Bokens alla sidor. Det är först när man tittar övergripande på ett helt läns arbete som det är lättare att se tendenser till att något faktiskt händer (tex i form av fler samarbeten mellan bibliotek och kulturaktörer/institutioner) och ger verksamheten en skjuts framåt. Projektledarna vid museet lyfter tex fram demokratiaspekten att alla deltagande kommuner, oavsett storlek eller geografiskt avstånd till kulturinstitutioner, haft möjlighet att testa olika kulturformer. Individer påverkas De, och även flera bibliotekarier, påpekar också betydelsen av vad bokeventen kan ha för betydelse på individnivå. För varje enskild ungdom som får upp ögonen för 16

17 berättandet/boken så är det en vinst i sig som kan ha stor betydelse för en ung människas liv och framtid. En del konstaterar att de redan har vissa samarbeten och verksamheter som ligger i linje med projektets syfte. Även det talar för att biblioteken är på väg mot en viss riktning, exempelvis mot ett vidgat samarbete med andra kulturaktörer. Flera kuggar i samma maskineri driver utvecklingen framåt mot ett visst mål. På så vis får man se detta projekt Bokens alla sidor som en del i en övergripande strävan med målet att utveckla det läsfrämjande arbetet bland biblioteken i Sverige. Skapande skola Många betonar t ex att lärarna i flera fall fått inspiration till hur de kan jobba med läsning. De har blivit intresserade av metoden med bokevent för att på så sätt nå eleverna på ett nytt och mer otvunget sätt i inlärningssituationen. Den pågående satsningen Skapande skola nämns ett stort antal gånger i detta sammanhang. Skapande skola är ett initiativ från regeringen för att långsiktigt få in kulturella och konstnärliga uttryck i grundskolan. På så vis ska eleverna få en större tillgång till kultur och även få ökad möjlighet till eget skapande. Skolorna kan söka medel till projekt via Kulturrådet. Dvs initiativet måste komma från skolorna, det är de som kan söka pengar från Kulturrådet. Om skolorna hakar på denna möjlighet att söka profilpengar för bokevent så blir det en direkt fortsättning av Bokens alla sidor. Både bibliotekarier och museipedagoger ser Skapande skola som en fortsättning och utveckling av eventen. Annan inlärning Flera av de intervjuade tror att man med bokeventen kan nå andra grupper av ungdomar som annars är svåra att locka till läsning, exempelvis dyslektiker som kan nå fram till berättelsen genom andra uttrycksformer än att läsa eller skriva. Så här uttrycker en av museipedagogerna arbetet med bokevent: Som pedagog når man ingenstans om man inte har en trygghetskänsla i gruppen. Det jag kan göra är att sätta vissa ramar, till exempel genom mitt förhållningssätt, genom att möta eleverna där dom är. Det är deras verklighet jag kliver in i. Det handlar om en slags respekt, dom känner inte mig och dom bjuder på sig själva. Då måste jag också bjuda på mig själv. Genom att som museipedagog i bokeventen förmedla den attityden och det förhållningssättet till lärarna som befinner sig i en annan kontext med lagar, läroplaner, lärandemål etc så kan detta inspirera lärarna till att se på inlärning på ett annat sätt. Och det är uppenbarligen just det som också inträffat i vissa fall under dessa tre projektår. Enskilda lärares intresse har väckts. Fritidsgårdar som samarbetspartners En annan effekt som kan bli en följd av Bokens alla sidor och som några av de intervjuade nämner är att biblioteken utvecklar ett samarbete med fritidsgårdarna. Kisaexemplet visar på vilken oerhörd kraft som finns bland både personal och ungdomar när intresset lyfts fram och man bestämt sig för att satsa. Det är även några andra bibliotek som haft något enstaka samarbete med en fritidsgård och alltså haft ett eller flera event på ungdomars fritid. Men samarbetet har sedan dött ut. Några bibliotekarier har påpekat att det varit svårt att få kontakt med fritidsgårdarna eller att de inte verkat intresserade av ett samarbete. Ändå finns det ett intresse och en viss nyfikenhet från flera bibliotekariers sida att utveckla ett samarbete med fritidsgårdarna. Där finns en potential att nå nya grupper, i samarbete med fritidsgårdspersonalen som redan har en etablerad kontakt med ungdomarna. Kanske ska biblioteken, som 17

18 exempelvis en bibliotekarie är inne på, stå tillbaka och låta fritidsgårdarna bli huvudaktörer, med stöd av biblioteken? Även en av museipedagogerna är inne på tanken att hitta fler fritidsledare att samarbeta med. Exemplet Helsingborg Det finns exempel på samarbeten mellan bibliotek och fritidsgårdar, bl a i Helsingborg. Samarbetet där började för tre år sedan i form av ett projekt, men ingår nu i den ordinarie verksamheten. Från början var samtliga 13 fritidsgårdar i Helsingborg med, nu är nio kvar. Biblioteket är drivande och har huvudansvaret. Syftet är att väcka ett intresse för läsning inte minst bland ungdomar från icke läsvana miljöer. Man har lyckats nå flera unga på detta sätt, bl a åriga pojkar som inte har någon läsvana hemifrån och som nu självmant skaffat sig lånekort på biblioteket. Miljonsatsning kontra resultat Men! Tillbaka till Bokens alla sidor. Det finns även en rad frågor att fundera över kring detta projekt. Det har kostat kronor under de tre år det pågått. Utöver bokeventsatsningen håller ett sk litteraturhus på webben på att arbetas fram, som en läsfrämjande åtgärd. Totalt har ett 20-tal bokevent genomförts för barn och ungdomar, därtill kommer ett antal bokevent-light. Bibliotekschefer och bibliotekarier har fått en kompetenshöjning kring hur man kan jobba på andra sätt med böcker, och metoderna kring detta har utvecklats. Är detta ett tillräckligt bra resultat med tanke på att närmare en miljon kronor satsats? Kanske. Eller kunde mer ha gjorts inom ramen för projektet? Borde det ha satt ett större avtryck i verksamheten? Två av de intervjuade bibliotekarierna har inför intervjuerna spontant sagt att de inte tycker de har så mycket att säga om projektet eftersom de gjorde så lite under projekttiden. En av museets projektledare säger så här: Jag hade en del koll på biblioteksvärlden innan projektet började. Annars hade jag nog fått en chock. Nu hade jag en syn på vad deras arbete innebär, att det kan vara mycket stressigt. Då förstår man varför en del är motsträviga, slitna, inte orkar med. Det är omorganisationer, man får ha förståelse för vad det gör med människor. Det här förklarar varför bibliotekarierna inte kastar sig över en ny idé. Men en del gör det! Jag hade önskat jag hade haft kö, men det hade jag inte. Projektledarens reflektion ovan är samstämmig med vad flera bibliotekarier säger om brist på tid, pengar och ork. Att bibliotekarierna trots detta är positiva till att delta i projekt framkommer av deras svar. Men vad blir resultatet? Av bibliotekariernas svar framgår att de flesta inte tycker att bokeventen gjort någon bestående skillnad för deras läsfrämjande arbete. Det finns därför skäl att ställa några frågor, som i bästa fall och under lyckliga omständigheter, kan föra detta och kommande projekt vidare mot en större varaktighet. De frågor som söker sina svar är följande: När ska man som projektdeltagare vara nöjd med ett projekt, utöver den individuella stimulans man har fått? Finns det ett glapp i viljan att delta i ett projekt och att sedan genomföra det på ett ambitiöst sätt? Har man som projektdeltagare möjlighet att ta ett ansvar för att intentionerna med projektet fullföljs, även efter att det avslutats? Ska man överhuvudtaget ha ett sådant ansvar? 18