UPPDRAGSLEDARE. Olof Persson UPPRÄTTAD AV. Olof Persson Johanna Schmidt

Transkript

1 14 FÖRDJUPAD EROSIONSUT REDNI NG MELLB YSTRAND UPPDRAG Laholm stranderosion UPPDRAGSNUMMER UPPDRAGSLEDARE Olof Persson UPPRÄTTAD AV Olof Persson Johanna Schmidt DATUM GRANSKAD AV Caroline Fredriksson Inledning Under åren tog Laholms kommun fram en strategi för utvecklingen av de centrala delarna av Mellbystrand. I visionen pekades ett område vid grönytan/parkeringsplatsen på Fähretomten vid Norra Strandvägen/Birger Pers väg ut som ett potentiellt område för anläggande av ett hotell. Detta område är nu föremål för ett förslag till en detaljplan. Förslaget omfattar en hotellbyggnad placerad i höjd med den befintliga Norra Strandvägen samt ett antal möteslokaler belägna i dynlandskapet. På grund av den erosion som skett i området, främst under senare år, och den förväntade ökade erosionen som en följd av stigande havsmedelnivå har Sweco, som tidigare översiktligt utrett erosionssituationen längs hela kommunens kuststräcka (Sweco, 2017), fått i uppdrag att utreda förslaget till detaljplan i erosionshänseende mer i detalj. Tidigare utredning - Laholm stranderosion (Sweco, 2017) I rapporten Laholm stranderosion (Sweco, 2017) undersöktes erosionsförhållanden längs kommunens kuststräcka genom flygbildsanalys av vegetationslinjens läge. Analysen visade att kuststräckan i Mellbystrand var relativt stabil under perioden Under perioden var stranden generellt sett måttligt påverkad av erosion och under perioden , den ur stormsynpunkt hårdast drabbade perioden, var stranden tydligt påverkad av erosion (Figur 1). Den observerade erosionen under denna period bedöms vara ett resultat av stormerosion orsakad av de senaste årens hårda stormar, då erosionen under denna period skett snabbare än under tidigare perioder. 1 (10) Sweco Environment AB PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

2 Figur 1 Strandlinjeanalys , Mellbystrand (Sweco, 2017). Det aktuella detaljplaneområdet är markerat med orange cirkel. I Sweco (2017) rekommenderas att planeringen av hotellet bör föregås av grundliga utredningar av förutsättningarna i ett klimatperspektiv, för att undvika att beslut som tas idag orsakar problem längre fram i tiden. I rapporten konstateras att ett strand- och dynlandskap är en dynamisk miljö, och med en stigande havsmedelnivå förväntas stranden och dynerna förflyttas längre in mot land, om inte aktiva åtgärder vidtas för att förhindra detta. Utredningen beskriver möjliga skyddsåtgärder för att förhindra strandlinjens tillbakadragning. Sammanfattningsvis avrådes från att anlägga hårda skydd i det aktuella området, då sådana skydd riskerar påverka områdets karaktär negativt och förvärra erosionen i det aktuella och omkringliggande områden. Områdesbeskrivning Strandområdet utanför det planerade hotellet är en välbesökt badplats. Dynsystemet i området är väl utvecklat med en bredd av cirka 140 m (Figur 2 och Figur 3), även om det utsatts för ökad erosion under senare år. 2 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

3 Under senare år har utnyttjandet av strand- och dynområdet ökat. I det aktuella området är en av kommunens huvudnedfarter till stranden belägen, och det aktuella strandområdet är beläget direkt nedanför det område som kommunen planlägger för att skapa en centrumkärna i Mellbystrand. Bakom dynsystemet ligger sammanhållen bostadsbebyggelse. Norr om det tilltänkta läget för hotellet är bebyggelsen (utöver dynstugorna) belägen öster om Norra Strandvägen, medan bebyggelsen söder om det tilltänkta läget för hotellet är belägen även väster om Norra Strandvägen (Figur 2). I figuren kan ses att dynlandskapets utbredning är mindre söder om det aktuella detaljplaneområdet, vilket bedöms bero på att den bebyggelse som finns här har begränsat dynlandskapet från att utvecklas lika naturligt som norr om detaljplaneområdet (så kallad kustzonsinklämning (coastal squeeze)). I dynlandskapet ligger så kallade dynstugor (Figur 3). Dessa är huvudsakligen mindre sommarstugor utan anslutning till kommunalt VA. Historiskt sett har enskilda dynstugor underminerats såväl som översandats av dynsystemets naturliga variationer. Strax norr om Birger Pers väg är hus belägna precis i dynkanten (Figur 4). Fastighetsägarna här har på eget bevåg försökt skydda sig mot erosion genom att armera sanden. Om dessa hus ska kunna ligga kvar i framtiden kommer det sannolikt att behövas någon form av skydd mot erosion och översvämning. Figur 2 Befintlig bebyggelse I det aktuella området, norr och söder om det planerade hotellets tilltänkta läge (orange cirkel). Befintlig bebyggelse väster om Norra Strandvägen är markerad med röd oval. (Flygfotografi från Eniro.se) 3 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

4 Figur 3 Befintliga dynstugor samt bar sand i en så kallad urblåsningsränna i dynlandskapet Figur 4 Befintlig bebyggelse belägen precis i dynkanten 4 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

5 En nedgång i trä har konstruerats i närheten av campingplatsen Marias Camping. Stora delar av den dyn som nedgången passerar har dock grävts i vid anläggandet av nedgången, som går genom dynen istället för över den (Figur 5). Som en följd av detta har erosionen ökat lokalt och dynstabiliteten har minskats. Nedgången kräver dessutom mycket underhåll då dess placering gör att sanden snabbt blåser över och täcker nedgångens trädäck. En lämpligare utformning av denna typ av nedgångar, som generellt sett är positiva för dynernas utveckling och motståndskraft mot erosion, är att nedgången anläggs på pålar och går över dynen (Figur 6). Figur 5 Nedgång i trä som anlagts genom dynen I det befintliga dynsystemet finns flera så kallade urblåsningsrännor (blowout), det vill säga lokala skador i dynen orsakade av vind (Figur 3 ovan). Urblåsningsrännor är naturligt uppkommande skador, som kan uppstå relativt snabbt som en följd av vinddriven sandtransport. Sårbarheten för denna typ av erosion ökar drastiskt om vegetation saknas. Fördjupad analys avseende dynsystemets utveckling i ett klimatperspektiv En stigande havsmedelnivå kommer att leda till ökad erosion. Processen har beskrivits i Laholm stranderosion (Sweco, 2017), och kommer att få till följd att strandens profil flyttar sig inåt land. Kustlinje såväl som sanddyner kommer att påverkas av fenomenet. I föreliggande utredning har dynsystemet i Mellbystrands norra delar analyserats mer i detalj, för att uppskatta de sandvolymer som skulle krävas för att motverka den tillbakadragning som en havsmedelnivåhöjning med 1 m förväntas medföra (den uppskattade havsmedelnivåhöjningen till år 2100). Metod Om inga åtgärder vidtas för att motverka den erosion som uppstår till följd av stigande havsmedelnivåer kommer kustlinje och sanddyner att flytta sig inåt land. Hur stor påverkan kommer 5 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

6 att bli på sanddynerna bedöms genom att beräkna storleken på tillbakadragandet av dynfoten. Bruuns formel (Bruun, 1962) i sitt grundutförande är utvecklad för att utifrån strandens lutning och havets höjning beräkna strandlinjens förflyttning och har använts i Swecos tidigare utredning (Sweco, 2017). För att även kunna ta hänsyn till förekomsten av sanddyner har Bruuns formel i denna utredning justerats, och varianten av formeln beskrivs genom: R = S B D C +D B +h dyn, där R (m) är dynfotens tillbakagång, S (m) är havsnivåhöjningen, B (m) är sträckan ut till konvergensdjupet (se vidare nedan) från dynfoten, D C (m) är konvergensdjupet, D B (m) är dynfotens höjd över medelvattennivån och h dyn (m) är sanddynernas medelhöjd (mätt från dynfoten). Täljaren i sambandets högerled (S B) representerar den sandvolym som behövs för att kompensera för erosionen orsakad av havsmedelnivåhöjningen. Konvergensdjupet (depth of closure) är det djup till vilket den aktiva strandprofilen sträcker sig. För att bestämma egenskaperna hos sanddynerna i intresseområdet har profiler analyserats baserat på den befintliga höjdmodellen över Laholms kommuns kustområde (som är baserad på data från nya nationella höjdmodellen). Baserat på dessa profiler kan det konstateras att dynfoten ligger på en ungefärlig höjd av +1,5 +2 m (angivet i RH2000). Sanddynernas medelhöjd, h dyn, har beräknats till cirka 3 m genom att integrera sanddynernas höjd över dynfoten och dividera med dynlandskapets bredd. För att motverka att kustlinje och dynsystem förflyttas inåt land som en följd av havsmedelnivåhöjningen, kan strandfodring användas. Metoden strandfodring beskrivs i Sweco (2017) och innebär kortfattat att sand från en extern deposition tillförs ett strandområde, för att kompensera för eroderade sandvolymer. Det framtida sandbehovet för att motverka stranderosion till följd av förhöjd havsmedelnivå beräknas genom (Fredriksson et al., 2017): V = L S B, där V (m 3 ) är volymen sand, L (m) är kustavsnittets längd, S (m) är havsnivåhöjningen och B (m) är sträckan ut till konvergensdjupet. Sandbehovet har beräknats för en havsmedelnivåhöjning om 1 m. Konvergensdjupet antas vara 5 7 m. Avståndet från sanddynernas fot till dessa djup har utifrån sjökort uppskattats till mellan 800 och m. Kuststräckan direkt framför det aktuella området (tomten för det planerade hotellet) är ungefär 110 m. Dock kräver strandfodring som metod att åtgärder även vidtas i omkringliggande områden för att uppnå önskad effekt, då sanden även transporteras längs med kustlinjen. En rimlig utbredning av det område som skulle behöva strandfodras, beaktat övrig befintlig bebyggelse i området, är den kuststräcka i Mellbystrand längs vilken det finns strandnära bebyggelse. Denna sträcka motsvarar cirka 1,2 km. 6 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

7 Resultat Om inga åtgärder vidtas bedöms dynfotens tillbakagång som resultat av 1 m havsmedelnivåhöjning i det studerade området bli cirka m, vilket motsvarar % av det nuvarande dynlandskapets utbredning. Detta korrelerar väl med den mer översiktliga beräkningen av strandens tillbakadragning som presenteras i Sweco (2017). Tillbakadragningen kan jämföras med den nuvarande utbredningen av dynlandskapet som är cirka 140 m. För att bevara strandlinjens nuvarande läge om havet stiger med en meter skulle sandbehovet vid strandfodring (uttryckt per meter kuststräcka) vara m 3 /m. Strandfodring i ovan nämnda område i Mellbystrand (cirka 1,2 km), för att motverka erosionen orsakad av 1 m havsmedelnivåhöjning, motsvarar då ett sandbehov på cirka m 3. Strandfodring i området direkt utanför hotellet (cirka 110 m) motsvarar ett sandbehov på i storleksordningen m 3. Kostnaden för sand kan grovt uppskattas till i storleksordningen 100 kr/m 3. Kostnaden för sand påverkas dock i stor utsträckning av var sanden kan utvinnas och de transportsträckor som detta resulterar i. I sandkostnaden är inte inkluderat kostnader förknippade med de tillståndsansökningar som krävs för sandutvinning och strandfodring. Strandfordring är tillståndspliktigt enligt miljöbalken (vattenverksamhet) medan marin sandutvinning är tillståndspliktigt enligt miljöbalken såväl som kontinentalsockellagen. Processen att hitta lämpliga områden för sandutvinning och att erhålla de tillstånd som krävs för denna verksamhet samt för strandfodring är generellt sett långvariga (flera år). Resultaten är behäftade med osäkerheter till följd av de antaganden och förenklingar som gjorts. I beräkningarna tas inte hänsyn till eventuell erosion på grund av gradienter i den kustparallella sedimenttransporten. Bedömningen är att de senare årens erosion i området huvudsakligen är orsakad av stormar, men om det sker en systematisk erosion i området redan idag och denna skulle fortsätta, så skulle denna erosionseffekt adderas till ovanstående beräknade erosion orsakad av havsmedelnivåhöjningen. Det bör också nämnas att en havsmedelnivåhöjning på 1 m till år 2100 är en prognos behäftad med stora osäkerheter. Mer säkert är att en höjning om 1 m faktiskt kommer att ske, men om det sker just år 2100 är osäkert. En mindre eller högre höjning skulle påverka resultatet proportionellt, det vill säga en höjning om 0,5 m skulle medföra att dynerna backar halva avståndet och en höjning om 2 m skulle medföra att dynerna backar det dubbla avståndet. Hotellets påverkan på erosionssituationen Belastning från besökare Det är rimligt att anta att ett hotell i området kommer att leda till att fler människor kommer att besöka strand- och dynområdet. Fler människor som rör sig framförallt i dynlandskapet medför en större belastning med ökad erosionsrisk som följd. Denna negativa effekt kan dock åtgärdas genom att anlägga nedgångar till stranden över dynlandskapet dit besökare leds och genom att informera besökare om de konsekvenser som följer av rörelse och aktiviteter i dynlandskapet. 7 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

8 Som nämnts ovan bör nedgångar anläggas över och inte genom dynlandskapet. Ett exempel på en väl utformad nedgång är från Ängelholms kommun (Figur 6). Genom att leda besökare till denna typ av nedgångar kan belastningen på dynsystemet eventuellt minskas jämfört med dagens situation, trots att fler människor kommer att röra sig i området totalt sett. Syftet med att undvika att människor rör sig i dynlandskapet är dels att minska den direkta mekaniska påverkan som människor orsakar och dels att undvika att vegetationen i dynlandskapet skadas, vilket i sin tur leder till ökad vinderosion. Figur 6 Upphöjd gång över dynsystemet i Ängelholms kommun Lokala vindmönster Byggnader kan påverka lokala vindmöster, och runt byggnader kan det lokalt uppstå högre hastighet än de generella vindhastigheterna i ett område. Det planerade hotellets huvudbyggnad bedöms inte leda till ökad erosion som en följd av påverkan på lokala vindmönster, då avståndet till dynlandskapet är relativt stort. Eventuella lokaler ute i dynlandskapet bedöms dock kunna medföra risk för att lokala förhöjda vindhastigheter orsakar urblåsningsrännor bredvid byggnaderna. På sikt riskerar detta att leda till att byggnaderna undermineras och att den vinddrivna erosionen i dynlandskapet ökar. 8 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

9 Sandtransport kan även utgöra ett problem för hotellets huvudbyggnad, som riskerar att fungera som ett sandfång för vinddriven sandtransport från strand- och dynsystemet. Sådan sandtransport kan medföra ett stort underhållsbehov för att hålla hotellet och dess kringytor fria från sand. Sand som blåser bort ifrån dynlandskapet, inåt land, går förlorad från strandens dynamiska system och leder därmed till ökad erosion. Rekommendationer Generellt sett bedöms det som positivt att det planerade hotellet anläggs i området, då detta gynnar den strandrelaterade turismen. Intäkter från turism bedöms komma att utgöra en av de huvudsakliga intäkterna som ska vägas mot de kostnader som strandförvaltning i ett klimatperspektiv kommer att medföra. I det aktuella området finns sammanhängande bostadsbebyggelse, och det bedöms som rimligt att anta att det kommer att finnas en vilja att skydda denna bebyggelse samt den infrastruktur som är kopplad till bebyggelsen (vägar, ledningsnät etc.). Idag utgör strand- och dynsystemet det huvudsakliga skyddet av denna bebyggelse mot erosion och översvämning/ våguppspolning. Det är önskvärt att det skydd som strand och dynlandskap utgör bevaras i ett klimatperspektiv. Den metodik som bedöms kunna säkra dessa värden på sikt är strandfodring (Sweco, 2017). Det avråds från att anlägga hårda skydd i det aktuella området, då sådana skydd riskerar påverka områdets karaktär negativt och förvärra erosionen i det aktuella och omkringliggande områden. I förslaget till detaljplan anges att lägsta nivå på färdigt golv ska regleras till minst +4,5 m (RH2000). Detta bedöms som en relativt säker nivå, förutsatt att strand- och dynsystemet finns kvar som skydd mot havet. Om dynsystemet skulle försvinna, och vågor tillåtas slå in direkt mot hotellet, bedöms våguppspolning kunna ske till nivåer överstigande nivån +4,5 m. För att ytterligare öka hotellets resiliens skulle hotellets markplan kunna anläggas som översvämningståligt. Hotellets huvudbyggnad och dess kringbyggnader i form av terrasser och poolområde bör inte anläggas väster om Norra Strandvägen. Generellt sett minskar risken för erosion såväl som för översvämning desto längre österut hotellet placeras. Även risken för kustzonsinklämning (se ovan under Områdesbeskrivning) minskar genom att tillskapa yta mellan hotellet och dynlandskapet. Vid placering bör beaktas att dynsystemet är dynamiskt. Att tillskapa plats där dynsystemet kan tillåtas röra sig utan negativa konsekvenser för hotellet innebär ett mer hållbart byggande. I de skisser som finns framtagna för hotellets utformning (kommunen skisser framtagna av Krook & Tjäder) ingår fyra stycken byggnader placerade ute i dynlandskapet, tänkta som mötesrum och för spabehandlingar. För byggnadernas funktion skulle de behöva anslutas till kommunalt VA. I ett erosionsperspektiv avrådes från att byggnader placeras ute i dynlandskapet. Anledningarna till detta är flera; beaktat dynlandskapets dynamik, bedöms riskerna för bebyggelse av denna typ som stora. Riskerna omfattar både erosion med risk för underminering och översandning. Även de VA-ledningar som skulle behöva anläggas i dynsystemet bedöms som sårbara för erosion, med risk för läckage av avloppsvatten som följd. Byggnader i dynlandskapet bedöms också öka erosionsrisken genom påverkan på lokala vindmönster invid byggnaderna. Denna typ av lokal vinderosion kan leda till att större urblåsningsrännor skapas, vilket i 9 (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx

10 sin tur kan leda till underminering av byggnaderna. Erfarenheter från andra dynstugor i området vittnar om att dynlandskapet är dynamiskt. All störning som skulle behöva ske i samband med anläggningsfasen av byggnaderna i dynlandskapet, framförallt avseende VA-ledningar där omfattande schaktning skulle krävas, är negativ i erosionshänseende genom omlagring av sand och skador på växtligheten. Allra mest olämplig i ett erosionsperspektiv är den byggnad som är planerad närmast havet i underlagsmaterialet (det så kallade Strandhuset). Strax norr om hotellets läge ligger befintlig bebyggelse placerad precis i dynkanten (Figur 4). Denna bebyggelse är redan idag utsatt för erosion, och fastighetsägare försöker löpande skydda bebyggelsen. Enligt resonemang ovan förväntas erosionen i området öka som en direkt följd av havsmedelnivåns stigning. Problem förknippade med ökad belastning från människor som rör sig i dynlandskapet (se ovan under Belastning från besökare) skulle kunna hanteras genom att anlägga nedgångar över dynsystemet (vanligtvis träspänger på pålar) dit besökare leds samt genom att informera besökare om de konsekvenser som följer av rörelse och aktiviteter i dynlandskapet. Syftet med att undvika att människor rör sig i dynlandskapet är dels att minska den direkta mekaniska påverkan som människor orsakar och dels att undvika att vegetationen i dynlandskapet skadas och minskar i utbredning, vilket i sin tur leder till ökad vinderosion. Referenser Bruun, P. (1962): Sea-level rise as a cause of shore erosion. Journal Waterways and Harbours Division, Vol. 88(1-3), pp Fredriksson, C., Almström, B., Hanson, H., Larson, M., Persson, O. (2017): Estimation of required beach nourishment volumes along the south coast of Sweden during VATTEN Journal of Water Management and Research 73: Lund 2017 Krook & Tjäder (2018): Skisser Hotell Sand Mellbystrand. Presentation av situationsplan etc Ansvarig: ST. Projektnummer: Sweco (2017): Laholm stranderosion Uppdragsansvarig: Olof Persson. Uppdragsnummer (10) PO p:\1215\ \000\19 original\sweco - fördjupad erosionsutredning avseende planerat hotell i mellbystrand.docx