PM- Sanddynskusten i Laholmbukten efter stormen Berit nov 2011

Transkript

1 PM- Sanddynskusten i Laholmbukten efter stormen Berit nov 2011 Under en gemensam fältdag den 7 dec besökte Margareta Lindgren, Krister Larsson och Kill Persson sanddyns- och strandhedsområden från Skummeslöv (gränsen till Båstad) i söder till Mellbystrand (Birger Pers Väg) i norr. Margareta hade besökt området redan dagen efter stormen (28 nov) och en del av bildmaterialet är från det besöket. Syftet med besöket var att utröna konsekvenserna av stormen i relation till det pågående restaureringsprojektet i Skummeslöv och med tanke på ett planerat liknande projekt i Mellbystrand. Har våra åtgärder med vresrosgrävning på drygt sex hektar och klippning av cirka två hektar i Skummeslöv påverkat erosionen av dynkanten, i så fall var och på vilket sätt? I Mellbystrand är inga restaureringsåtgärder utförda. Vilka är konsekvenserna av den hårda vinden på m/s från väst till nordväst i kombination med det höga vattenståndet på 1,4 m över medelvattenståndet? Erosion i sand och dynlandskap är en naturlig företeelse och skapar dynamik och förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv. Den naturliga dynamiken är att hårda stormar tar bort delar av dynerna medan dessa byggs upp igen under perioder med torka och lågvatten. Naturen har på så sätt en läkande kraft som inte är lika drastisk, som pågår mellan stormarna. Så från ett biologiskt och naturgeografiskt perspektiv är det som inträffat en ovanlig men ingalunda onaturlig händelse. Från ett plan- och beredskapsperspektiv med en bebyggelse i direkt anslutning till sandheden innebär det inträffade på sikt ett hot. Detta måste tas på allvar och i kombination med en kommande och förväntad havsnivåhöjning är stora problem för bebyggelse i närhet till havsstranden att vänta. Detta sker helt oberoende av om vi bedriver strandhedsprojekt eller inte. Erosion i denna storleksordning har inte förekommit varken under stormarna Gudrun eller Per. Inte sedan 1970-talet eller början på talet har dynkanten varit så pressad mot öster där den är idag. Betongfundament som byggdes i dynfronten vid den tidpunkten är nu åter synliga. 1

2 Inget område är det andra likt och det är stora skillnader på hur erosion skett. Dynernas storlek och höjd har stor betydelse. Vi gör nu ett försök till att dra vissa generella slutsatser av det som inträffat. Berit har påverkat kusten genom erosion betydligt mer än vad Gudrun gjorde. Gudrun blåste från sydväst och Bjärehalvön skyddade oss troligen den gången. Erfarenheterna och konklusioner kan sammanfattas såhär: En omfattande vågerosion i den yttre dynfronten har ägt rum. På de högre dynerna har även vinderosionen varit påtaglig. Dyner i Mellbystrand. Kolonivägen, söderut. Dyner i Mellbystrand. Nedanför strandhotellet, Mellbystrand. 2

3 Flackt hedlandskap. Skummeslöv Kattvägen norrut. Flackt hedlandskap Skummeslöv. Kattvägen, norrut. Flackt hedlandskap. Skummeslöv Kattvägen, nordost. Flackt hedlandskap Skummeslöv. Kattvägen, nordöst Taggtråd sattes upp på 70-talet för att skydda dynerna. Kolonivägen, söderut. Mellbystrand. 3

4 Fördynen är helt bortspolad och en brant dynfront har bildats. Söder om Kolonivägen, Mellbystrand. Betongfundament vid dräneringsrör. Gjutet 1982 kom fram under stormen. Mellbystrand. Där vägar bryter genom vinkelrät mot dynfronten är vågerosionen kraftig. Vägmaterial (asfalt, makadam) har brutits upp och till delar spolats bort. På sina håll har havsvatten sköljt upp och skapat en driftvall långt upp på heden. Vattnet har följt vägarna ända upp i nivå med tomtgränserna. Detta har bara skett vid vägar, på några ställen. 4

5 Asfalt och makadam har spolats långt upp på Berntssons väg. Skummeslöv. Vattnet har följt vägen upp över heden och spolat upp sand och asfalt. Tallsätravägen. Skummeslöv. Vägen borteroderad. Norr om strandhotellet (Kristinavägen). Mellbystrand. 5

6 Även småstigar har fungerat som insläpp för vatten och marken runt har eroderats bort. I Skummeslöv har det bildats urgröpningar, kilformade hål in i heden runt stigarna och i Mellbystrand har det bildats stora urgröpningar i dynfronten som kan stupa flera meter ner och på några ställen har vattnet lyckats ta sig igenom dynen och upp på heden flera meter upp. Stor stig upp till toaletten har orsakat en djup urgröpning långt in på heden. Vid Vindvägen i mellersta Skummeslöv. Vy söderut från Vindvägen. Stigar, vägar och utlopp har orsakat erosion långt upp på heden. 6

7 Exempel på kraftig erosion vid en gångstig över heden i Mellbystrand (Norr om Mellbyvägen). Bilden är tagen från stranden. En djup kil har gröpts ut i dynkanten och bildat ett trattliknande hål. Samma dynkant uppifrån. Dyntopparna är borta och havet har tagit sig igenom dynen. Samma plats men fotot är taget åt öster där stigen går. 7

8 Diken som mynnar på stranden med betongfundament verkar skapa extra turbulens i vattnet och skapa trattliknande urgröpningar även i den låga <1 m dynkanten mot stranden. Många betongfundament med rör är nu helt blottlagda och ligger som stoder ute på stranden. Dräneringsutlopp vid Kolonivägen, Mellbystrand. Nerfarten vid Stora Strandvägen. Skummeslöv. Pumpstationen utanför reningsverket. Stor erosion i dynkanten vid breddutlopp. 8

9 Stora stigar även de vinkelräta mot stranden verkar skapa trattliknande urgröpningar upp till 5-8 m in över strandheden i Skummeslöv. Den yttre dynkanten är lika påverkad av vågerosionen där det finns kvar vresros som där det bara finns dyngräs (klippta områden). På vissa ställen verkar gräsen (strandråg, sandrör) fungera bättre än vresros då dessa har ett mycket fintrådigare sammanhängande rotsystem som bildar en filt. Vresrosbestånd håller dynkanten sämre än grässvålen på bilden nedan. Mellbystrand, norr om Kolonivägen. Samma område. Ingen vresros på dynen. Grässvålen håller kanten bättre. Erosionen har skett nerifrån av vatten. 9

10 På en del områden där sanden legat blottlagd efter vresrosgrävning har havet kommit in på bred front men stannat vid en inre ny lite högre dynrygg som bidats i gränsen mellan grävt område och gammal vegetation (denna har utvecklats tack vare att det funnits ett lite torrare sandbälte som tillåtit sanden att flyga upp och fastna i vegetationen). Skummeslöv. En ny inre, något högra dynrygg har bildats av torr sand som blåst upp och lagt sig i dynkanten mellan ljunghed och grävt vresrosområde och dyngräset har etablerat sig. Söder om Rydholmsvägen. På någon enstaka plats några hundra meter norr om Vallbergavägen har ett redan tidigare grävt område blivit så flackt att havsvatten sköljt upp över strandheden. Här kan vi konstatera att vresrosgrävningen gjort att vattnet kommit in över heden på grund av att dynen blev för flack (här är dynerna annars ca 2-3 meter). Bör återställas genom att dynen byggs upp igen inom projektet. På något ställe har troligen också kombinationen betongfundament, stig och vresrosgrävning orsakat ökad erosion. En kombination av betongfundament och väg/stig och vresrosgrävning har orsakat erosion. Vid Vindvägen, Skummeslöv. 10

11 Större stig och vresrosgrävning på och bakom dynkanten har gjort att vattnet har släpps in och eroderat bort en del av dynen. Skummeslöv, norr om Vallbergavägen. I Mellbystrand visar ställningar, flaggstänger och andra anordningar på stranden tydligt att när man bryter vinden börjar den snurra och skadorna i dynerna bakom blir omfattande. Detta talar emot alla former av anordningar på stranden. Ett stort blåshål bakom järnklätterställningen har utvecklats. (Inte helt nytt men har blivit betydligt större efter stormen Berit). Nedanför strandhotellet Mellbystrand. 11

12 Förslag på åtgärder Slutsatsen blir från vår sida att det erosionsproblem som kan uppstå efter hårda stormar med mycket höga vattenstånd är starkt kopplat till de vägar, diken och i några fall större stigar som bryter igenom den yttre dynfronten. Då skapas trattar mellan strandplanet och den ovanliggande marken som med vattnets kraft förstoras och tar med sig såväl vägmaterial som sand och dynvegetation. Minska antalet nedfarter till stranden. Kanske blir skadorna mindre på nedfarterna om de inte ligger vinkelrätt mot dynfronten. ( SV-NV riktning då det troligen är mindre vågor i den riktningen för att Bjärehalvön skyddar). Ett sätt att snabba på den yttre dynfrontens sandpålagring är att samla dyngrästuvor med sin rotfilt som läggs i låga vallar några meter framför dynkanten. Kan eventuellt grävas ner lite i ett grunt dike för att stabilisera kanten.(obs ingen tång då den är mycket näringsrik). Dessa låga vallar fångar på så vis in den sand som transporteras av vinden över strandplanen. Kan också maskinellt täckas av ett sandlager. Även låga sandgärden eller risläggning kan prövas på särskilt utsatta platser (speciellt i Mellbystrand där stora skador uppkommit). De trattar som bildats vid vägar och diken/stigar är lämpliga platser att pröva denna metod för att se att man får de effekter man vill. I Mellbystrand kan allt det frispolade växtmaterialet köras in mot stupet där det kommer att pålagras med nedfallande sand uppifrån och inflygande sand utifrån. Lämplig tidpunkt är feb-mars då sanden torkar upp och är porös. Sandrörelser på stranden är en naturlig process då sanden på våren torkar upp och driver samman i lägre eller högre dyner. Motverkande mot detta kan vara att sanden packas av allt för mycket körning på själva strandplanen. Erosionsproblemen i området bör följas upp och dokumenteras efter varje ny storm och mellan stormarna för att få bättre erfarenheter av hur den naturliga läkningsprocessen av dynerna mellan stormarna sker. Vilka skyddsåtgärder bidrar effektivast till att skapa en miljö som har en större stormfasthet och som samtidigt är gynnsam för badliv och annat friluftsliv samt de växter och djur som naturligt har sin hemvist här. Projektet Inom restaureringsprojektet i Skummeslöv kommer ingen vresrosgrävning i dynfronten att ske under Vi behöver mer erfarenheter av hur snabbt/långsamt återställningen i den yttre dynfronten sker. På den inre strandheden, med tillräckligt avstånd till bebyggelsen, kommer grävning av mindre sandblottor, röjning, klippning och naturvårdsbränning att fortsätta enligt projektplanen. I kommande Mellbystrandsprojekt bör inga åtgärder ske som påverkar dyntopparna innan erfarenheter från ovanstående utvärderats. Grävning på dyntoppar kommer inte att bli aktuellt. Klippning av vresrosor och bränning som gynnar gräsvegetationen är troligen bra eftersom det inte direkt påverkar vegetationens rotfilt. Naturvårdsbehovet av att på detta vis bevara och förstärka naturvärden på den inre delen av strandheden är stort. 12

13 En fördyn med strandråg och saltarv söder om reningsverket innan stormen. Samma fördyn efter stormen. Betongfundamentet till utloppet har fått vattnet och virvla och delvis eroderat bort fördynen. Saltarven i kanten (gult) har till viss del hållit kvar sanden. Här kommer fördynen att lagras på av sand igen 13