Betänkandet Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44)

Transkript

1 REMISSYTTRANDE 1 (7) Datum Diarienr AdmD Justitiedepartementet Enheten för processrätt och domstolsfrågor Stockholm Betänkandet Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) Kammarrätten har anmodats att yttra sig över rubricerat betänkande. Inledning Kammarrätten anser att betänkandet är väl genomarbetat. Slutsatsen att den allmänna ordningen för domstolsprövningen måste sörja för att alla mål avgörs inom rimlig tid och med hög kompetens, är den enda rimliga. Vidare instämmer kammarrätten i att tyngdpunkten i dömandet ska ligga i första instans, att treinstanssystemet som huvudregel ska behållas samt att domstolsväsendet ska genomsyras av en helhetssyn. Det är viktigt att tydliggöra domstolarnas rollfördelning med en första instans som prövar målen i dess helhet, en andra instans som överprövar första instansens avgöranden och en högsta instans som svarar för prejudikatbildningen. Kammarrätten håller i stort med de överväganden och förslag som presenteras i betänkandet. När det gäller utredningens diskussion om mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) har kammarrätten dock i vissa delar en annan uppfattning än utredningen. I efterföljande avsnitt, som i princip följer rubrikerna i betänkandet, kommenteras vissa delar av betänkandet. Avslutningsvis följer avsnittet Övriga synpunkter. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2302 Birger Jarls Torg Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se Internet:

2 REMISSYTTRANDE 2 (7) Generella åtgärder Prövningstillstånd i hovrätt och kammarrätt Den allmänna debatten om prövningstillstånd vilar ibland på missuppfattningen att den prövning som föregår ett beslut om prövningstillstånd inte är fullständig och därför brister i rättssäkerhet. Kammarrätten vill därför framhålla att till grund för denna prövning ligger överklagandeskriften jämte allt material som underinstansen haft tillgång till. Avgörandet föregås av en fullständig föredragning där en grundlig rättsutredning presenteras. Ett krav på prövningstillstånd kan således inte anses leda till sämre rättssäkerhet. Istället medger ett sådant system att tid frigörs som annars skulle gå åt till kommunicering och domsskrivning m.m. Detta leder till att fler mål hinner avgöras inom rimlig tid, vilket är en viktig rättssäkerhetsaspekt. Kammarrätten är mycket positiv till ett i princip generellt krav på prövningstillstånd för överklagande till kammarrätt. Det är angeläget att systemet med prövningstillstånd nu utvidgas till att omfatta fler måltyper. Systemet med prövningstillstånd leder till betydande effektivitetsvinster för processen i kammarrätten och medför även att önskemålet om att förlägga tyngdpunkten i dömandet till första instans kan tillgodoses. Detta gäller inte minst för skattemålen. Det är nämligen inte helt ovanligt att klagandena i skattemål anlitar ombud eller lägger fram samtliga argument först i samband med överklagandet till kammarrätten, vilket medför att instansordningsprincipen åsidosätts. Ett system med prövningstillstånd leder också till att prejudikatbildningen går fortare, vilket är särskilt viktigt inom ett så snabbt föränderligt rättsområde som skatterätten. Systemet innebär således att Högsta förvaltningsdomstolen får bättre förutsättningar för att kunna fullgöra sin uppgift som prejudikatbildande instans. Enligt kammarrättens mening bör dock de s.k. tvångsvårdsmålen undantas från kravet på prövningstillstånd i kammarrätt. Till skillnad från andra förvaltningsrättsliga mål är kammarrättens uppgift i merparten av tvångsvårdsmålen inte bara att överpröva förvaltningsrättens avgöranden, utan även att göra en prövning av de nya omständigheter som framkommit efter det att förvaltningsrätten skilt målet ifrån sig. Eftersom kammarrätten i dessa mål även har rollen som

3 REMISSYTTRANDE 3 (7) omprövande instans gör sig önskemålet om att tyngdpunkten ska ligga i första instans inte lika gällande. En omprövning innebär även att målen ofta måste tillföras utredning om de omständigheter som inträffat efter förvaltningsrättens dom, dvs. kommunicering måste ske. Detta medför att de tidsvinster som krav på prövningstillstånd annars ger delvis går förlorade. Kammarrätten anser av dessa skäl att det är mindre lämpligt att införa prövningstillstånd i tvångsvårdmålen. Kammarrätten instämmer i utredningens bedömning att ny grund för att meddela prövningstillstånd, de s.k. granskningsfallen, bör införas (jfr. förslaget i departementspromemorian En mer Ändamålsenlig förvaltningsprocess [Ds 2010:17]). Vidare delar kammarrätten utredningens bedömning att beslut att inte meddela prövningstillstånd kan motiveras på annat sätt. För att inte uppnådda tidsvinster ska gå förlorade måste dock dessa beslut fortfarande vara standardiserade. Kammarrätten anser att nuvarande regler om domförhet vid behandling av frågor om prövningstillstånd är ändamålsenliga och fungerar väl. Rättssäkerheten garanteras av att två domare måste vara ense om slutet, i annat fall ska en tredje domare kallas in. Däremot bör det införas möjlighet i kammarrätt att låta en domare avgöra frågan om prövningstillstånd i mål som på grund av sin enkla beskaffenhet typiskt sett avgörs i förvaltningsrätt av en domare utan nämnd. Tidsplanering av mål i domstol Även om kammarrätten välkomnar åtgärder som ökar kontrollen över målens handläggning ifrågasätts vilka tidsvinster som kan vinnas med ett formellt krav på tidsplanering. Detta gäller speciellt om tidsplaneringen ska ske i samråd med parterna. Värdet för parterna kan också ifrågasättas då en formaliserad tidsplanering ofta inte kan ge mer exakt svar på när målet kommer att avgöras än idag, då man hänvisar till verksamhetsmålen. Däremot bör alla domstolar ha tydliga riktlinjer för kommuniceringstider och beviljande av anstånd, vilka kan delges parterna. Redan idag upprättar kammarrätten förhandlingsplaner i stora och komplicerade mål. Kammarrätten ser därför inget behov av att denna ordning formaliseras.

4 Domstolsintern specialisering REMISSYTTRANDE 4 (7) Kammarrätten anser att det bör vara upp till varje domstolschef att utifrån domstolens aktuella behov och förutsättningar fatta beslut om interna arbetsformer. Däremot är det positivt om kompetensen på domstolarna kartläggs och en förteckning över vilka som har olika specialistkunskaper läggs ut på intranätet. Även om utredningens uppdrag avser den dömande personalen vill kammarrätten i detta sammanhang uppmärksamma behovet av kvalificerad beredningspersonal. För en effektiv målhantering är det oerhört viktigt att målen bereds på ett kompetent sätt och att domarna förses med kvalificerade rättsutredningar och välskrivna förslag till domar och beslut. I sådana fall minskar behovet av specialiserade domare och verksamheten blir betydligt flexiblare. Särskilda åtgärder Kammarrätten instämmer i utredningens slutsats att särskilda åtgärder bör användas restriktivt samt att ett kompletterande underlag måste tas fram för de specifika måltyperna innan förändringar av särskilda åtgärder genomförs. Förkortad instanskedja Förslaget att kombinera en förkortad instanskedja med ventil leder till att de fyra kammarrätterna övertar Högsta förvaltningsdomstolens uppgift att identifiera prejudicerande frågor, vilket strider mot rollfördelningen mellan de olika domstolarna. Det finns vidare stor risk att kammarrätterna beviljar överklaganderätt i fler fall än Högsta förvaltningsdomstolen sedan meddelar prövningstillstånd, vilket blir oförutsebart för parterna. Kammarrätten har svårt att se några förvaltningsrättsliga måltyper där generell språngrevision kan bli aktuellt.

5 REMISSYTTRANDE 5 (7) Några måltyper som bör bli föremål för en fördjupad analys Sekretessmål Sekretessmålen avviker från andra förvaltningsrättsliga mål. De är enpartsmål och det finns därför ingen som kan överklaga ett beslut att lämna ut uppgifter. Om dessa mål flyttas ner från kammarrätterna innebär det i praktiken att prejudikatbildningen delvis läggs på de tolv förvaltningsrätterna. Kammarrätten ställer sig därför tveksam till en sådan ordning. Mål enligt lagen om elektronisk kommunikation För mål enligt LEK gäller enligt lagstiftning från 2008 flera särskilda åtgärder vid handläggningen i såväl förvaltningsrätt som kammarrätt. Av förarbetena till lagstiftningen framgår att syftet med åtgärderna främst är att åstadkomma en snabbare handläggning av mål enligt LEK. Enligt kammarrättens mening har det inte kommit fram något som tyder på att skälen för åtgärderna har försvagats. Kammarrätten delar således utredningens uppfattning att deltagande av ekonomiska experter samt regler om preklusion bör behållas i mål enligt LEK. Kammarrätten anser dock att även regeln om att vissa mål enligt LEK ska handläggas skyndsamt bör behållas. Reglerna om preklusion är enligt kammarrättens mening väsentligen ändamålsenliga i nuvarande utformning. En förändring i utredningens riktning, dvs. att låta förvaltningsrätten i varje mål besluta om preklusion ska tillämpas och i så fall vilka preklusionsfrister som ska gälla, riskerar att skapa rättsosäkerhet för parterna och tvister i kammarrätten om tillämpningen av preklusionsreglerna. Utredningens inställning är att mål enligt LEK borde kunna överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Erfarenheterna före 2008 är att Högsta förvaltningsdomstolen meddelade mycket få prövningstillstånd i mål enligt LEK relativt det antal avgöranden som överklagades från kammarrätten. Den förändring som utredningen förordar riskerar att försämra förutsättningarna för

6 REMISSYTTRANDE 6 (7) prejudikatbildningen i mål enligt LEK och dessutom förlänga handläggningstiderna fram till slutligt avgörande. Det bör framhållas att den nuvarande ordningen har gällt endast i ett fåtal år, varför kammarrätten anser att det i vart fall är för tidigt att överväga några reformer inom ramen för det befintliga regelverket. Däremot vill kammarrätten upprepa vad domstolen anfört i tidigare remissyttranden, nämligen att dessa mål lämpar sig bättre för laglighetsprövning. Migrationsmål På de skäl som utredningen anför anser kammarrätten att det är av stor vikt att de nuvarande reglerna om prövningstillstånd i migrationsmål behålls. Om ändringsdispens införs kan Migrationsöverdomstolen fortsättningsvis inte vara slutinstans utan prejudikatbildningen måste tas över av Högsta förvaltningsdomstolen. Övriga synpunkter Även om det inte omfattas av utredningens direktiv vill kammarrätten påpeka att kravet på att nämndemän i vissa fall ska ingå i rätten i hög grad påverkar målens handläggningstid. En generell översyn bör därför göras av behovet av nämndemän. Framför allt bör det övervägas om detta krav kan tas bort i kammarrätt vad gäller mål enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Frågan om prövningstillstånd i bl.a. skattemål har diskuterats och utretts under lång tid. Kammarrätten anser att det är av största vikt att den principiella frågan nu avgörs. De närmare lagtekniska lösningarna kan avgöras i ett senare skede. Kammarrätten vill även påminna om den framställan avseende sänkning av överklagandefrister i skattemål och socialförsäkringsmål som kammarrätten gav in till Justitiedepartementet i juni 2008 (kammarrättens diarienummer AdmD ).

7 REMISSYTTRANDE 7 (7) Detta yttrande har beslutats av kammarrättspresidenten Thomas Rolén, kammarrättslagmannen Magnus Ekman och tf kammarrättsassessorn Zandra Milton, föredragande. Thomas Rolén Zandra Milton Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Förvaltningsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå