Personer som ska vara folkbokförda

Transkript

1 REMISSYTTRANDE 1(5) Datum Dnr AdmD Finansdepartementet Stockholm Folkbokföringsutredningens slutbetänkande Folkbokföringen (SOU 2009:75) Inledningsvis konstaterar kammarrätten att utredningen har lämnat ett välskrivet och gediget arbete. Utifrån de synpunkter som domstolen har att beakta, finns inget att erinra mot de förslag som läggs fram i utredningen. Förslagen föranleder dock följande kommentarer. I de fall författning inte anges särskilt avses folkbokföringslagen (1991:481). Personer som ska vara folkbokförda Genom förslaget undantas bl.a. utomlands födda barn till i Sverige folkbokförda kvinnor. Förslaget är väl motiverat, men det bör i sammanhanget beaktas att en folkbokföringsanmälan av barnet har utgjort ett incitament att kontrollera moderns korrekta folkbokföringsort vilket utredningen själv påpekar (s. 214). Denna kontrollmöjlighet skulle vid en lagändring gå förlorad. Ett alternativ skulle kunna vara att folkbokföra utomlands födda barn i Sverige endast i de fall modern eller den vårdnadshavande fadern rätteligen är folkbokförd i landet. Ett annat alternativ skulle kunna vara att endast registrera dessa i folkbokföringsdatabasen. Rätt folkbokföringsort Kammarrätten har inte några invändningar mot att enskilda inte längre ska folkbokföras i församling och inte heller mot att en ny indelning i form av distrikt ska registreras i folkbokföringsdatabasen. Utredningen har motiverat varför folkbokföring inte kan ske i distrikt (s. 294). Det framstår emellertid som oklart vad det är för skillnad mellan att folkbokföras i ett distrikt och att distriktet registreras i folkbokföringsdatabasen. 6 första och tredje stycket innehåller förklaringar av vad som utgör folkbokföringsort respektive födelsehemort. Eftersom begreppen inte har nämnts tidigare i bestämmelsen kan förslagsvis första styckets sista mening ersättas med (folkbokföringsort) och tredje styckets sista mening med (födelsehemort). Av tredje Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2302 Birger Jarls Torg Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se Internet:

2 REMISSYTTRANDE 2(5) stycket bör det vidare framgå att den enbart avser barn som enligt 2 ska folkbokföras i Sverige. Avsikten med den föreslagna lydelsen av 7 första stycket är bl.a. att ge möjlighet till en mer nyanserad bedömning (s. 336) i avsikt att få ett resultat som har större förankring i verkligheten. Tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen om dubbel bosättning är dock i dag något oklar, vilket också exemplen i utredningen visar. Den nu föreslagna lydelsen innebär beträffande begreppet övriga omständigheter inte någon ändring i tidigare praxis (s. 177, 311). Det kan därför ifrågasättas om den nu föreslagna lydelsen ger någon ytterligare klarhet i var en person med dubbel bosättning ska folkbokföras. Den enda skillnaden är att anknytning till familjen inte tillmäts lika stor betydelse. För att underlätta framtida praxisbildning torde det behövas ytterligare vägledning. Genom förslaget införs i både 3 och 20 en definition av vad som utgör regelmässig dygnsvila i ett land. En motsvarande definition gällande regelmässig dygnsvila på en fastighet finns i dag i 7. En definition av begreppet skulle eventuellt kunna införas på endast en plats i lagtexten, förslagsvis bland de inledande bestämmelserna, eftersom repetitionen tynger lagtexten. Vad gäller 7 bör vidare av innehållsmässiga skäl övervägas om inte 12 borde införlivas som ett eget stycke i stället för 7 andra stycket samtidigt som 7 andra stycket i förslaget borde sammanföras med 7 a. En sådan struktur framstår som mer lättförståelig. I författningskommentaren till 7 andra stycket (s. 530) uppges att dubbel bosättning får anses föreligga när någon av föräldrarna påstår att barnet bor även hos denne även om den andre föräldern förnekar detta. En sådan tolkning går enligt kammarrättens mening inte att utläsa ur den föreslagna lagtexten. Föräldrarnas meningsskiljaktigheter i denna del borde däremot föranleda en utredning hos Skatteverket. Genom införandet av 7 a, såsom den nu är formulerad i utredningens förslag, frångår man principen om att den enskildes önskemål inte ska vägas in när folkbokföringsort ska bestämmas. Förslaget öppnar för att föräldrar anpassar sina utsagor efter ett önskat resultat i folkbokföringsfrågan även om uppgifterna inte är med sanningen överensstämmande. Vidare kan vissa tillämpningssvårigheter komma att uppstå vid bedömningen av lika mycket. Den föreslagna uppdelningen av olika personkategorier i 9 och 10 framstår som till viss del omotiverad, särskilt placeringen av vissa tjänstemän m.fl. i 9 1 som mer synes höra hemma under 10. Den föreslagna utformningen av 10 innehåller för övrigt upprepning av den avsedda personkategorin flera gånger, vilket tynger lagtexten. Bestämmelsen bör kunna omformuleras på lämpligt sätt. Genom den föreslagna lagstiftningen kommer vissa äldre som vistas på ett särskilt boende att folkbokföras på boendet istället för i ursprungsbostaden. Den äldre kan då komma att folkbokföras på annan adress än maken/sambon. I det fall att den äldre innan flytten har levt i samboskap bör det klargöras att detta samboskap utifrån juridisk synvinkel inte upphör enbart på grund av flytten till äldreboendet och den ändrade folkbokföringen. Sedan tidigare ska en nyanserad bedömning göras när en sambo vistas för långvarig vård på annan ort (se Karnovs kommentar

3 REMISSYTTRANDE 3(5) till 2 sambolagen [2003:376]). Motsvarande tillämpning av sambolagen vid vistelse på särskilda boenden framstår som lämplig. Vid införandet av tidsfristen på tre månader i 26 bör även första styckets sista mening justeras på lämpligt sätt. Såsom förslaget är utformat ska den som är avregistrerad som försvunnen och åter ska folkbokföras, anmäla detta till Skatteverket inom tre månader. Av bestämmelsen framgår dock inte från vilken tidpunkt denna frist ska räknas för den avregistrerade i det fall att denne inte lämnat landet och flyttar in. Den föreslagna formuleringen av 35 tredje stycket synes förutsätta en förhandsbedömning av om det finns anledning att ändra ett beslut innan beslutet kan tas upp till prövning. En sådan ordning framstår som mindre lämplig. Kammarrätten vill därför av innehållsmässiga skäl, men även av förenklingsskäl, föreslå följande formulering: Om ett beslut om folkbokföring omprövas eller överklagas ska beslutet prövas i sak även om ett nytt beslut om folkbokföring har fattats efter det klandrade beslutet. Skydd av person Kammarrätten välkomnar utredningens förslag att hanteringen av ärenden rörande skyddsbehovsmarkering ska kringgärdas av ökad kontroll, såsom inhämtande av yttrande från polismyndighet och socialnämnd, jämfört med vad som i vissa fall sker i dag när det gäller sekretessmarkering. Kammarrätten har nämligen haft erfarenhet av att det räckt med en ansökan från den enskilde tillsammans med en polisanmälan från denne att han eller hon känt sig hotad, vilket enligt kammarrättens mening inte kan anses vara tillräckligt. I förslaget till 3 kap. 2 c lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet föreslås att ett beslut om införande av skyddsbehovsmarkering ska omprövas senast inom tre år. Förslaget framstår som lämpligt mot bakgrund av den trygghet som markering är avsedd att ge. Den i relation till sekretessmarkering förlängda omprövningsfristen löser dock inte de problem som kan uppstå vid bedömning av om hotbilden upphört eller om skyddsbehovsmarkeringen enbart gett önskad effekt. Det bör påpekas att begreppet skyddsbehov ligger nära begreppet skyddsbehövande som används i utlänningslagen (2005:716). Det skulle kunna inträffa att en person som söker uppehållsstillstånd och åberopar att han eller hon är skyddsbehövande i utlänningslagens mening får en skyddsbehovsmarkering innan målet om uppehållstillstånd är klart. Även om denna situation torde uppstå tämligen sällan skulle det kunna få olämpliga följder. I avsnitt berörs frågan om båda vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad ska samtycka vid en flyttanmälan avseende barnet i fråga, även i de fall där barnet och den ena vårdnadshavaren har en sekretess- eller skyddsbehovsmarkering till skydd mot den andra vårdnadshavaren. Frågan berörs främst i relation till sekretessfrågor. Enligt kammarrättens mening bör det dock övervägas om ett sam

4 REMISSYTTRANDE 4(5) tycke från den andra vårdnadshavaren inte kan avvaras med hänsyn till risken för att sekretessbelagda uppgifter kan röjas. Dessutom framstår samtycket inte som avgörande i frågan om barnet ska folkbokföras på den nya orten eller inte. Övriga bestämmelser I det fall att Skatteverket tar över utfärdandet av registreringsbevis för EES-medborgare samt även registrerar EES-medborgare och deras familjemedlemmar bör man överväga om det inte också finns anledning att överlåta åt Skatteverket att även utfärda uppehållskort för familjemedlemmar som inte är unionsmedborgare (s. 184 f.). Övriga kommentarer 2 kap. 3 första stycket andra meningen sista ledet i förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) bör formuleras den fastighet ligger på vilken han eller hon senast var folkbokförd. 9 kap. 2 andra meningen i förslaget till ändring av samma lag bör formuleras Den som är folkbokförd enbart i en kommun eftersom även de som är folkbokförda på en fastighet är folkbokförda i en kommun. Av formuleringen av 2 i förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:589) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet följer att uppgift om registrering av en person i folkbokföringsdatabasen med stöd av särskilda bestämmelser ska registreras i folkbokföringsdatabasen. En sådan upprepning torde inte vara avsedd varför bestämmelsen borde omformuleras på lämpligt sätt. Förslagen innehåller överklaganderätt av Skatteverkets beslut i fråga om registrering av personer med uppehållsrätt och registrering av skyddsbehov samt en överklaganderätt för en vårdnadshavare ensam när det gäller ett folkbokföringsbeslut avseende ett barn trots att det föreligger gemensam vårdnad. Ändringarna som föreslås i utredningen medför sammantaget ökade kostnader för förvaltningsdomstolarna. Detta yttrande har beslutats av kammarrättspresidenten Thomas Rolén, kammarrättsrådet Siiri Lewis och tf. kammarrättsassessorn Gustav Forsberg, föredragande. Thomas Rolén Gustav Forsberg

5 REMISSYTTRANDE 5(5) Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Länsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå