EU-kommissionens förslag till reviderat mottagandedirektiv

Transkript

1 REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Diarienr KST 2016/381 Ert datum Ert diarienr Ju2016/05298/EMA Justitiedepartementet Enheten för migration och asylpolitik Stockholm EU-kommissionens förslag till reviderat mottagandedirektiv Kammarrätten, som har fått tillfälle att yttra sig över förslaget, har följande synpunkter och kommentarer. Allmänna överväganden Som uppmärksammats av såväl Regeringskansliet som Migrationsverket innebär förslaget att vissa lagändringar kan behöva göras i utlänningslagen (2005:716), lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (se Regeringskansliets Faktapromemoria 2015/16:FPM129 och Migrationsverkets remissyttrande, dnr ). Förslaget innebär vidare att det införs flera nya grunder för att besluta om var en person ska befinna sig under tiden som ansökan prövas (artikel 7.2) och också nya grunder för förvar (artikel 8.3). Det kan därför bli vanligare med sådana beslut som också ska kunna överklagas. Förslagen torde medföra en ökad måltillströmning till förvaltningsdomstolarna. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2302 Birger Jarls Torg Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se Internet:

2 REMISSYTTRANDE 2 (5) Närmare om olika artiklar i direktivet Artikel 4 Kammarrätten konstaterar att bestämmelsen i artikel 4 om möjligheten för medlemsstaterna att införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagningsvillkor för sökande och deras anhöriga står i direkt motsatsförhållande till ett av direktivets primära syften, nämligen att minska incitamenten till sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna. Artikel 7 I artikel 7.2 och artikel 7.3 föreslås ytterligare grunder för medlemsstaterna att fatta individuella beslut om restriktioner i de sökandes rörelsefrihet, bl.a. för att förhindra att sökanden avviker. Kammarrätten noterar att skäl 15 i ingressen ger intrycket av att kontrollåtgärder i form av övervakning av en sökande som tidigare avvikit närmast ska vara obligatoriska. Sådana långtgående skyldigheter framgår inte av artikel 7.2 och artikel 7.3 där det föreskrivs att den berörda medlemsstaten ska om nödvändigt besluta om bosättning på en viss plats respektive att medlemsstaten om det finns skäl att anse att det finns en risk för att en sökande avviker vid behov ska kräva att en sökande anmäler sig till behöriga myndigheter. Kammarrätten noterar vidare att enligt artikel 7.8 ska en medlemsstat som fattar beslut enligt artikel 7 omedelbart underrätta sökanden skriftligt, på ett språk som sökanden förstår eller rimligen kan förväntas förstå, om antagandet av ett sådant beslut, om förfarandet för att överklaga beslutet i enlighet med artikel 25 och om följderna av att inte efterleva de skyldigheter som beslutet innebär. Enligt kammarrätten är det oklart om avsikten med artikel 7.8 är att kravet på skriftlig underrättelse på olika språk även ska omfatta domstolarnas avgöranden efter ett överklagande av sådana individuella beslut som avses i artikel 7. Mot bakgrund av att språket i domstolar och förvaltningsmyndigheter som fullgör

3 REMISSYTTRANDE 3 (5) uppgifter i offentlig verksamhet är svenska bör omfattningen av skyldigheten i artikel 7.8 klargöras (se 10 språklag [2009:600], 8 förvaltningslagen [1986:223] och 50 förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Kammarrätten anser dock att domstolarna ska undantas från denna skyldighet. Artikel 8 Precis som uppmärksammats i Regeringskansliets faktapromemoria kan införandet av en ny grund för förvarstagande i artikel 8.3 c kräva författningsändringar. Kammarrätten noterar vidare att det av sista stycket i artikel 8.3 framgår att grunderna för förvar ska fastställas enligt nationell rätt. Med beaktande av att artikel 8 hänvisar till EU-förordningar som kommer att vara direkt tillämpliga i medlemsstaterna ställer sig domstolen frågande till den föreslagna utformningen av artikeln. Artikel 23 Enligt artikel 23 ska medlemsstaterna se till att en förmyndare blir förordnad för ett ensamkommande barn senast fem arbetsdagar från det att barnet har lämnat in en ansökan om internationellt skydd. Medlemsstaterna ska även se till att en förmyndare inte samtidigt ges ansvar för ett oproportionerligt stort antal ensamkommande barn. Med tanke på den rådande situationen i Sverige och att det på flera håll råder brist på gode män vill kammarrätten betona de praktiska svårigheter som förslaget i dess nuvarande form kan komma att medföra. Här kan även noteras att den svenska översättningen av artikeln använder begreppet förmyndare (i den engelska versionen guardian ) när det som avses är god man.

4 REMISSYTTRANDE 4 (5) Avslutande synpunkter Utöver vad som redan anmärkts om översättning vill kammarrätten betona att det är viktigt att den svenska översättningen av direktivet använder de termer och begrepp som gäller enligt svensk lagstiftning m.m. Avslutningsvis vill kammarrätten framhålla att förslaget innebär att Europeiska unionens asylbyrå får ett större mandat att utöva tillsyn över hur medlemsstaterna följer direktivets bestämmelser. Medlemsstaterna ska även ta hänsyn till operationella normer och indikatorer som utarbetats av asylbyrån (artikel 27). Kammarrätten konstaterar att förslaget i dess nuvarande form medför en omfattande byråkrati vilket kan försvåra hanteringen och påverka effektiviteten hos de ansvariga nationella myndigheterna. Eftersom det ännu inte är fastställt hur asylbyråns roll kommer att utformas rent konkret, konstaterar kammarrätten att den överstatliga problematik som asylbyråns mandat kan ge upphov till bör analyseras vidare. Detta yttrande har beslutats av lagmannen Anita Linder och kammarrättsrådet Erika Odung. Föredragande har varit Julia Vinterskog. Anita Linder Julia Vinterskog

5 REMISSYTTRANDE 5 (5) Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Förvaltningsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Förvaltningsrätten i Göteborg Förvaltningsrätten i Malmö Förvaltningsrätten i Luleå Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå