FN har sedan sommaren 2004 en fredsbevarande mission i Burundi (ONUB) med ett mandat under FN-stadgans artikel VII. Mandatet är brett och

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Burundi Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Nu kan slutet skönjas på det inbördeskrig som sedan tolv år pågått i Burundi. Under 2005 har en serie val hållits vilka inleddes med en folkomröstning om en ny konstitution. Valen ansågs generellt ha varit fria och rättvisa. Med den nya regeringen som sedan september 2005 finns på plats avslutades (med nästan ett års försening) den transitionsprocess som beslutades i Arusha-avtalen Stridigheter pågår emellertid fortfarande i landet och regeringen har ännu inte slutit eldupphöravtal med hutu-rebellrörelsen FNL. Den 31 augusti installerades ledaren för den förra rebellgruppen CNDD/FDD, Pierre Nkurunziza, som landets president. Den nya konstitutionen garanterar 60 procent av platserna i parlamentet till hutus och 40 procent till tutsis. Vidare avsätts 30 procent av platserna i parlamentet och regeringen till kvinnor samt tillses att twa, ett pygméfolk, är representerade. Inbördeskrigets mörka skugga vilar fortfarande över det burundiska samhällslivet och påverkar i hög utsträckning respekten för och uppfyllande av de mänskliga rättigheterna (MR) i Burundi. Rättsväsendet är mycket svagt, förhållandena i fängelserna är undermåliga, våld mot barn och kvinnor vanligt förekommande, straffriheten är utbredd, yttrandefriheten begränsad - möjligen med en tendens mot ökad frihet - och formellt oberoende media kontrollerad av myndigheter. Stora förväntningar ställs nu på den nytillträdda regeringen om att vända den dystra MR-situation som sedan decennier rått i landet. Några negativa händelser har redan inträffat under hösten i samband med ett stort antal arresteringar utförda av säkerhetstjänsten av misstänkta FNL-anhängare. Dessa har kritiserats av MR-organisationer för att strida mot nationell och internationell rätt, bland annat har det förekommit uppgifter om tortyr. FN har sedan sommaren 2004 en fredsbevarande mission i Burundi (ONUB) med ett mandat under FN-stadgans artikel VII. Mandatet är brett och

2 2 innefattar utöver säkerhetsfrågorna och stöd till avväpning även civila delar som rapportörer/övervakare av de mänskliga rättigheterna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Burundi har anslutit sig till och ratificerat de centrala konventionerna på området rörande de mänskliga rättigheterna. - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Dock har landet inte anslutit sig till de fakultativa protokollen om enskild klagorätt respektive om avskaffande av dödsstraffet; - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR); - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD); - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW); - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT); - Konventionen om barnets rättigheter (CRC); - Flyktingkonventionen samt - Afrikanska stadgan om mänskliga- och folkens rättigheter. - Romstadgan om inrättandet av en permanent internationell brottmålsdomstol (ICC). 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Även om fredsprocessen nu är inne i ett intensivt och förhoppningsvis avslutande skede, råder alltjämt inbördeskrig. Detta så länge som FNL står utanför fredsprocessen Rapporter om brutala övergrepp av såväl regeringstrupper som rebellgrupper har förekommit under året. Den nye presidenten lovade i sitt installationstal att han skulle upprätthålla de mänskliga rättigheterna, men det återstår att se hur kraftfullt han kommer att driva dessa frågor. Under hösten har illavarslande händelser rapporterats. Ett hundratal civila personer som misstänks vara FNL-anhängare har anhållits av säkerhetstjänsten i Bujumbura. Ytterligare ett hundratal misstänkta FNLanhängare på skilda orter utanför huvudstaden har utsatts för godtyckliga arresteringar. Det har också förekommit uppgifter om att tortyr har använts. Ett klart brott mot humanitär rätt var en massaker på civila tutsiflyktingar (banyamulenge) från DR Kongo den 13 augusti 2004 i lägret Gatumba, beläget mindre är 2 km från den kongolesiska gränsen. Enligt uppgifter dödades 162 civila personer och mer än 100 personer skadades i attacken. En burundisk undersökning har utförts men rapporten har ännu inte publicerats. Uppgifter förekommer om att säkerhetstjänst och polis behandlar fångar

3 brutalt. Enligt uppgift har dock insikten om problemen hos de ansvariga ökat. Fängelseförhållandena är alltjämt bedrövliga. Genom insatser av Internationella Röda korskommittén (ICRC) har de sanitära förhållandena förbättrats under de senaste åren. 4. Dödsstraff År 2000 verkställdes senast militära dödsdomar mot två soldater. Inga rapporter finns om verkställda domar innevarande år. 5. Rättssäkerhet Enligt konstitutionen är rättssystemet självständigt. Politiska påtryckningar, få resurser och det rådande instabila säkerhetsläget i landet bidrar till att myndigheter inte klarar av att upprätthålla ett fullgott rättssystem. Organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter på plats framhåller avsaknad av domar, avsaknad av juridisk rådgivning och bristande bevisföring som strukturella problem i systemet. Rättssystemet är fortfarande kontrollerat av den etniska minoritetsgruppen tutsi. Endast 10 procent av landets jurister kommer från hutumajoriteten och av domarna i landets högsta domstolsinstans är endast 5 procent hutuer. Detta trots att hutus utgör 85 procent av befolkningen. En ny lag om decentralisering av domstolsväsendet med inrättandet av nya domstolar har medfört att steg har tagits för att få flera domare med hutubakgrund. 6. Personlig frihet Det är inte ovanligt att individer arresteras på godtyckliga grunder, fängslas utan domar och hålls av polisen i flera år i stället för i fängelseceller. Uppgifter gör gällande att det inte sällan åligger individen att påvisa sin oskuld för att undkomma fängelsestraff. På grund av rätts- och polissystemets snedfördelning förfördelas hutuer och lokalbefolkning som härrör från rebellkontrollerade områden. Det har undantagsvis förekommit fall där myndigheter misstänks av politiska skäl ha omöjliggjort för personer att resa utomlands. I samband med fredsprocessens gradvisa genomförande har före detta ministrar och andra exilledare börjat återvända till Burundi. Dessa har i princip inte råkat ut för några svåra trakasserier från myndigheter eller privatpersoner. Inrikesresor kan fortfarande vara behäftade med stora säkerhetsrisker, i synnerhet i stridsområden. 3

4 7. Straffrihet Straffrihet är allmänt utbredd som följd av inbördeskriget. Armén har under en lång tid kunnat begå övergrepp utan påföljd från myndigheters sida. Det bristande rättssystemet innebär även att individer kan köpa sig fria eller undgå straff med hjälp av personliga kontakter. Det påstås att man tar itu med brott som militären i regeringsarmén misstänks ha begått men ofta förefaller fallen avskrivas eller enklare disciplinpåföljd utdömas. Allvarliga brott som rör folkmord och brott mot den humanitära rätten kommer i framtiden att kunna hanteras av den enhet inom domstolsväsendet som skall etableras. I denna skall både nationella och internationella experter ingå. Detta skall ske efter en rekommendation av den internationella undersökningskommission som på FN:s säkerhetsråds uppdrag utrett frågan. Kommissionen föreslog också att en nationell sanningskommission upprättas. Den nya regeringen har inlett diskussioner med FN om det legala ramverket för dessa institutioner. 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrandefriheten är beskuren av regeringen. Regeringen tillåter en fri media men utövar kontroll på framför allt de fria radiostationerna i landet. Staten har kontroll över nästan samtliga lokala media-institutioner i landet. En betydande grad av självcensur förekommer. Det förekommer att militär och polis ofredar och arresterar journalister. Trots detta anser vissa bedömare att det finns en viss tendens mot ökad frihet i media. Mötesfriheten är beskuren. Politiska demonstrationer bryts vanligen upp av polis och militär. Religionsfrihet råder i Burundi. 9. De politiska institutionerna Efter folkomröstningen om konstitutionen samt lokal-, parlaments-, senatsoch presidentval (indirekt) som ägt rum under året har hela det politiska landskapet omdanats. Till skillnad från i Rwanda, där allt tal om etnicitet är förbjudet, garanteras 40 procent av platserna i parlamentet och i regeringen för tutsis medan 60 procent går till hutus. Det uppskattas finnas cirka 15 procent tutsis, 84 procent hutus och 1 procent twa, ett pygméfolk. Inför valet lämnade flera tutsipolitiker det tidigare tutsidominerade partiet Uprona och gick över till CNDD/FDD. Den stora förloraren i valet var hutupartiet Frodebu. I parlamentet är 30 procent av platserna vikta för kvinnor och det finns ett antal särskilt utsedda representanter för twa. Även i regeringen är 30 procent av ministrarna kvinnor. Valet av president sker i direkta val. Landets nationella 4

5 5 armé skall till 50 procent bestå av hutus respektive tutsis. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Det finns uppgifter om diskriminering mot individer på grund av regional tillhörighet, ras eller kön. Inbördeskriget har medfört svåra arbetsförhållanden för många, inte minst ute på landsbygden. Fackföreningar finns. De två ledande är Confederation of Free Unions of Burundi och The Confederation of Burundi Unions. Rätt till strejk återfinns i lagstiftningen. En arbetsdomstol som skall medla i arbetstvister finns i Bujumbura. Löner skall följa upprättade löneskalor. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgången till hälsoservice är underutvecklad och ojämnt fördelad inom samhällsklasserna och regionerna. Majoriteten av läkarna återfinns i huvudstaden. Förekomsten av hiv/aids uppges vara mer än 18 procent i städerna och 7 procent på landsbygden (2003), med en genomsnittlig förekomst om 11,3 procent i landet. Medellivslängden var 41 år Mer än en miljon personer är för närvarande beroende av humanitär hjälp. Återvändande flyktingar från Tanzania har bidragit till att behovet av humanitär hjälp har ökat under 2005 och kommer vara fortsatt högt Rätten till utbildning Inbördeskriget har medfört en avsevärd försämring av skolsystemet. Resurserna har endast räckt till viss utbetalning av löner vilket har lett till att lärare har varit tvungna att välja andra yrken för att finna försörjning. Många ur lärarkåren har dessutom mördats eller gått i exil som följd utav inbördeskriget. När den nya presidenten tillträdde i år proklamerade han att skolan skulle vara fri för alla. Det resulterade i att existerande skolor svämmades över av förhoppningsfulla elever. 50 procent av befolkningen är läs- och skrivkunniga (år 2002). Utbildningsmässigt förfördelas kvinnor. Internationella enskilda organisationer, bland annat Norska flyktingrådet, har sökt att motarbeta detta genom att erbjuda skolutbildning till flickor som inte fått lågstadieutbildning. I vissa skolor försöker man ta upp frågor om de mänskliga rättigheterna.

6 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Burundi intar den 169:e platsen av de 177 länder som ingår i UNDP:s ranking baserat på Human Development Indicators. Enligt UNDP levde 36,2 procent av befolkningen under den nationella fattigdomsnivån under åren Den främsta orsaken till medborgarnas prekära levnadsstandard i Burundi är utan tvivel det långvariga inbördeskriget. 14. Kvinnans ställning Den nya konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön, men den burundiska kvinnans ställning är fortfarande underordnad vad gäller sociala och legala rättigheter. Kvinnan har varken arvs- eller äganderättigheter. En änka förvaltar endast sina omyndiga barns tillgångar. Även om kvinnor enligt lagstiftningen har rätt till samma lön som män är deras möjlighet att få kvalificerade arbeten mycket små. På landsbygden tvingas flickor tidigt bistå i hemmet vilket leder till begränsad skolgång. Den nya regeringen har angivit att förbättra kvinnans ställning i Burundi är en prioriterad fråga. Våld mot kvinnor uppges vara vanligt förekommande, såväl i hemmet som i krigszoner. Få rättsfall finns rörande övergrepp mot kvinnor. Flera kvinnonätverk finns i landet som arbetar med att stärka kvinnans roll i samhället och fredsprocessen. UNICEF har under året bland annat samarbetat med paraplyorganisationen CAFOB (Collectif des associations et ONG Féminines du Burundi) i syfte att stärka kvinnliga ledares kunskaper om projekthantering och projektfinansiering. 15. Barnets rättigheter Burundi har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Rådande strider i landet och resursknapphet har medfört att myndigheterna inte haft möjlighet att uppfylla åtagandena i konventionen på ett tillfredsställande sätt. Barnarbete är vanligt förekommande, inte minst på landsbygden. Enligt uppgifter har alla barnsoldater i den reguljära armén demobiliserats. Det förekommer uppgifter om att FNL fortfarande rekryterar barn. Det finns beräkningar om att barn är föräldralösa på grund av konflikten och ytterligare på grund av aids. Gatubarn är också ett problem och det uppskattas finnas gatubarn. Fängelserna håller inte barn åtskilda från vuxna och många små barn lever i fängelser med sina mödrar som avtjänar straff. 6

7 16. Olika befolkningsgruppers situation Med en ny hutudominerad regering kan diskriminering av hutus förväntas kraftfullt bekämpas. Det är emellertid en gigantisk uppgift att få till stånd nationell försoning och komma till rätta med det misstroende som finns mellan tutsis och hutus. Många bedömare anser att landet måste göra upp med sin blodiga historia och öppet redovisa de massakrer som förekommit på båda sidor under det långa inbördeskriget. Den ovan nämnda sanningskommissionen som skall etableras skulle kunna spela en viktig roll härvidlag liksom den domstolsenhet som skall behandla folkmord. Den etniska gruppen twa, som utgör 1 procent av befolkningen, utsätts för diskriminering. Majoriteten av twa saknar formell utbildning och har i praktiken inte tillgång till myndigheters service. Det kan noteras att organisationen Centre Jeunes Kamenge i Burundi erhöll 2002 års The Right Livelihood Award, en svensk utmärkelse som även är känt som det alternativa Nobelpriset. Detta bland annat för arbetet med att skapa mötesplatser för unga från olika etniska grupper. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning I den nuvarande konstitutionen tillkännages lika rättigheter för alla medborgare oavsett personens bakgrund, ras, etnicitet, kön, färg, språk, sociala situation, religiösa/filosofiska uppfattning, fysiska/psykiska funktionshinder, hiv/aids status eller annan obotlig sjukdom. Explicit lagstiftning till skydd för homo-, bi- och transsexuella personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna saknas och konstitutionen förbjuder äktenskap mellan personer av samma kön. 18. Flyktingars rättigheter Det finns för närvarande ett stort antal internflyktingar i uppsamlingsplatser i landet. Därtill uppges det finnas stora antal icke-registrerade internflyktingar. Dessutom finns det totalt närmare en miljon landsflyktiga burundier kvar utanför landet främst i Tanzania. Under 2005 har fler än flyktingar återvänt till Burundi och under 2006 förväntas ännu flera återvända. Stridigheter i Bujumbura rural uppges under 2005 ha orsakat nya internflyktingar. 19. Funktionshindrades situation Konstitutionen kräver likabehandling för funktionshindrade, men det finns ännu ingen explicit lagstiftning som behandlar denna grupp. Myndigheter kan ännu inte sägas prioritera de funktionshindrades situation. Uppgifter om diskriminering finns. Samtidigt förekommer obekräftade uppgifter om särskilda tjänster för funktionshindrade inom vissa myndigheter och företag. Ett flertal enskilda organisationer verkar för att främja de funktionshindrades situation i landet. 7

8 8 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter Det finns ett antal organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i landet, såväl lokala som internationella, som tillåts verka förhållandevis självständigt. Av de mest respekterade lokala organisationerna kan särskilt ITEKA (La Ligue burundaise des droits de l homme) och ABDP (Association Burundi Promte La Defense Des Droites Des Prisonniers) nämnas. ITEKA arbetar bland annat med rättegångar och advokathjälp. I fråga om internationella organisationer kan särskilt Human Rights Watch i Burundi lyftas fram. 21. Fältverksamhet eller rådgivning inom mänskliga rättigheter ONUB har en särskild MR-enhet med ett 40-tal internationella och 25 nationella MR-observatörer i landet, vilka samverkar med OHCHR kontor i Bujumbura. Det finns utbildningsprogram för främjande av de mänskliga rättigheterna och stöd utgår till reformering och uppbyggnad av rättsväsendet samt stöd till utbildning och rekrytering av advokater. Samarbetet med regeringen uppges fungera tillfredsställande. Även regeringens samarbete med FN:s rapportör för de mänskliga rättigheterna i Burundi uppges fungera väl.