Innovationskontoren fick därför sätta upp sina egna mätetal och mål för projektet och dessa såg alltså olika ut från universitet till universitet.

Transkript

1 Ett fotavtryck i det svenska innovationssystemet. Vad gör vi egentligen? Ian Hill, Cumbria County Council, UK -Learning from the Mid-term review of the Key Actors Programme. Det har skett en förändring i systemet, fokus ligger inte längre på tillverkningsindustrin utan snarare på de kunskapsintensiva företagen. Det bästa sättet att ta hand om idéerna är genom att ge stöd till entreprenörerna. För tre år sedan, i samband med denna förändring lanserades Nyckelaktörsprogrammet med fokus på innovationsstödsprocessen. Programmets syftade till att professionalisera Sveriges forsknings- och innovationssystem. Ian Hill har fått i uppdrag av VINNOVA att utvärdera Nyckelaktörsprogrammet och han anser att det finns mycket att lära från detta projekt. Från början involverades sju universitet från sex olika regioner i ett långsiktigt program för att få till en hållbar utveckling, nu är universiteten åtta stycken. Istället för den vanliga projektfinansieringsperioden på tre år fick innovationskontoren en projektfinansiering på åtta år. Syftet var att varje region arbetade fram ett eget innovationssupport-system. Systemet är situationsbaserat, det som passar en situation eller region behöver inte passa eller fungera för en annan, något Ian verkligen betonar. Innovationskontoren fick därför sätta upp sina egna mätetal och mål för projektet och dessa såg alltså olika ut från universitet till universitet. För att sätta igång och få fart på innovationsförmågan utgjordes några av målen som kortsiktiga och långsiktiga aktiviteter. Bland de kortsiktiga fanns: -ökat entreprenörskap bland studenter -SMF aktiviteter -förbättra spin-out stödet För att bygga upp innovationskapaciteten behövdes långsiktiga aktiviteter som: -förändrade strukturer -stärka professionalismen hos universitetsanställda -skapa nätverk Programmet stimulerade ett så kallat step change innovation delivery. Genom att sätta upp de olika målen kom universiteten nu att tänka på ett nytt och mer systematiskt sätt. Ian anser innovation på allvar måste bli en del av universitetskulturen och en del av syftet med universiteten. Ian fann även fyra utmaningar inom innovationssystemet för universiteten och deras partners: 1/ Vi måste bredda vår syn på innovation, inte se det enbart som en produkt utan som en process. Fakulteter så som humaniora, musik och teologi måste även de engageras, därför bör vi även uppmärksamma social innovation. Allt behöver inte generera ekonomiska värden utan även sociala värden är viktiga. 2/ I dagsläget finns det ingen struktur för hur man bäst ska närma sig entreprenörer, trots att många studenter kommer att bli egna företagare. Idéer finns det massor i Sverige, men inget system för att plocka

2 upp dem. Ett förslag är forskare att istället för att undervisa på universiteten kan engagera sig i entreprenörskap. 3/ I Sverige är det rådande systemet mycket komplext. Integration med andra tillvägagångssätt och program är nu ett måste och som universiteten måste göra själva, ingen har hittills gjort det åt dem och som det ser ut kommer ingen att göra det i framtiden heller. Att göra det själv är något universiteten har blivit ganska bra på men allt extrajobb runt omkring tar fokus från själva innovationen. enskilda universitet har utvecklat bra system, men i takt med att olika policys ändras måste även universiteten ändra sina system. 4/ Skapa en förändrad universitetskultur. Innovation måste på allvar bli en del av universitetskulturen och en del av syftet med universiteten. Aktiviteter som gör innovation naturligt och lätthanterligt är det som måste eftersträvas. Detta uppnås genom att ledare inom universiteten uppmuntras att se annorlunda på innovation. Om universiteten i Sverige börjar tänka på innovation som en möjlighet och som del av kulturen öppnar det dörrar för mycket nytt och nyttigt. Att satsa pengar eller att lägga pengar på något är lätt men att få det att hålla är svårt. Kortsiktiga vinster ställs mot långsiktiga förändringar. Det senare kan exempelvis göras genom utvecklandet av nätverkssystem. Ian Hill avslutar med att säga att breddning sker när fler personer med olika bakgrund kommer in och blir del av systemet. Ändra alltså inte på vad som görs utan på hur det görs! Göran Hessling, Chefsjurist, Linköpings Universitet Curt Karlsson-rapporten Curt Karlsson-rapporten är ett regeringsuppdrag och ett inspel till FoI-propositionen Rapporten är resultatet av en utredning av stödsystemet för hantering av innovationer och immateriella tillgångar vid universitet och högskolor. Chefsjuristen Göran Hessling förordnades att vara sekreterare i utredningen. Av vikt är att alla aktörer inom innovationssystemet förstår sin roll. Göran menar att det nu är dags att omvandla ord till handling efter tjugo år av diskussioner fram och tillbaka. Här har staten en stor roll och den måste göra sitt jobb genom satsningar. Summering av analysen i punktform -innovationssupportsystemet fungerar förvånansvärt bra -det nationella innovationssupportsystemet är inte perfekt men kan med lätthet göras bättre -finns stor potential för en förändring, krävs dock omfattande och konsekventa politiska beslut -de strategiska aspekterna saknas; vad som görs idag och det som ska göras i framtiden förklaras inte närmare av universiteten. -IPR: finns ingen säkerhet/sekretess. Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn av sekretesslagen. Att alla resultat är tillgängliga utgör problem vid en patentprocess, det kan dock gynna innovationer till viss mån. Förslag Top-down perspektiv 1. Högskolors och universitets uppdrag ska även innefatta aktiviteter knutna till den tredje uppgiften och de ska kunna tillhandahålla information om dessa aktiviteter. Högskolorna och universiteten ska försäkra att kunskap är baserade på forskning, konstnärlig forskning och utvecklingsaktiviteter och nytta ska alltså kunna härledas från forskningsresultaten. 2. Marknadsföring av innovation: innovation måste främjas på samma sätt som andra aktiviteter vid universitetet främjas. Basen för innovationer finns, vilket är kunskapen baserad på forskningsresultat,

3 men supporten saknas för att på ett tidigt stadium lyfta fram och utveckla innovationen. Lärare och elever ska informeras om möjligheterna och ges stöd och råd i den inledande fasen av innovationsprocessen. 3. Statens roll: att tydliggöra vad som gäller för universiteten, vad deras ansvarsområde är inom det regionala innovationssystemet. Ge universiteten en aktivare roll inom regionens innovationssystem. 4. Ge universiteten ett speciellt anslag eller bidrag motsvarande två procent av statens budget för forskning och utbildning på kandidatnivå. 5. Motsvarande två procent från varje anslag från det svenska forskningsrådet, VR, FAS och FORMAS. Totalt handlar det om 300 miljoner kronor per år. 6. Jobba efter top-down modell. Intressera inte bara de redan intresserade och involverade, utan nå ledarskapet så som rektorer och högskolestyrelsen, endast på detta sätt kan innovationsprojektet få genomslag. Alla stora beslut som innefattar marknadsföring av innovationssystemet ska därför följa topdown modellen. 7. Stärk och befäst utbildningens roll i innovations- och entreprenörsutvecklingen. Staten måste stärka innovationer och entreprenörskap genom att förstärka utbildningens roll i processen. Exempelvis genom förändringar inom examinationsordningen (endast förslag). 8. Elit-masterprogram i entreprenörskap måste finnas på alla stora universitet i Sverige, i dagsläget finns dessa endast på Chalmers, Göteborgs universitet och Lunds universitet. 9. Ge alla universitet tillgång till universitetsförvaltningsbolag (University Holding Company) som ett viktigt instrument för innovationsmarknadsförande aktiviteter. 10. Förvaltningsbolagen bör ges en reviderad/uppdaterad uppgift - som en icke vinstdrivande organisation med mandat att agera i den inledande fasen 11. Ge universiteten mandat att dra nytta av förvaltningsbolagen, att kapitalisera. 12. En översyn av den svenska offentlighets- och sekretesslagens inverkan på hanteringen av IPR på universiteten 13. Nationellt fokus på EU:s rekommendationer vad gäller universitetens genomförande och hantering av IPR 14. Nationellt initiativ i fråga om hanteringsutbildning av IPR i samarbete med Patent- och registreringsverket, VINNOVA och aktörer som SNITTS. Avslutningsvis säger Göran; Låt oss hoppas på en förändring! Några frågor och svar F. Det talas om att informera om möjligheterna, varför inte informera anställda om skyldigheter? S. Viktigt att inte provocera. Vi måste först och främst skapa ett konsekvent juridiskt ramverk, inte bråka om vilka ord vi ska använda oss av. Ingen rektor eller fakultetsansvarig får förneka att en förändring är viktig. Vi måste kunna jobba med innovation som vi jobbar med allt annat på universiteten, allt ska ske på lika villkor och med lika stor tyngdpunkt. Politikerna har en typ av hands-off inställning då lärare och professorer har så hög status, vi måste få med oss dessa med ett förmånligt lagverk och rutiner. F. Vem ska stå för förändringen och få det att gå ihop och fungera? S. Är de styrande de rätta att sköta detta? Departementen, ligger frågan på rätt bord? Det finns en klyfta som måste överbyggas. Vi står inför ett problem där vi som är samlade här idag inte är de som kan ta upp detta med regeringen, oss lyssnar de inte riktigt på. Men om regeringen är de som ska besluta hur systemet ska se ut och hur utvecklingen ska gå till så skulle det inte heller gynna oss då de besitter för lite kunskap. F. Fokus ligger ofta på de ekonomiska frågorna, tar det fokus från Tech Transfer? Finns det inte en risk att när regeringen satsar på att fixa med skatterna så känner de att de gjort tillräckligt, att innovation anses vara fixat och avklarat och på så sätt glöms bort? S. Trots att vi jobbat med detta i 10 år måste vi trots det ideligen förklara vad det egentligen är vi gör. Därför är det viktigt att vi som jobbar med detta träffas och utbyter åsikter.

4 Hur ska vi göra för att intressera regeringen? Vi försöker påverka den och hur policyn ska se ut, men om regeringen är upptagen med annat så glöms vi snabbt bort. Och det handlar inte om pengar, inte egentligen för pengar har vi tillräckligt för att kunna fortsätta som vi gör. Men långsiktigt skulle vi kunna göra så mycket mer, vi får inte missa chansen som har har givit oss då innovation verkligen är på tapeten i den offentliga debatten. Missar vi den nu kommer vi tvingas fortsätta förklara vad det är vi egentligen håller på med... Ian menar att Karlsson rapporten visar att regeringen inte kan påtvinga en kulturell förändring inom universiteten. Däremot kan de genom lagändringar och annat underlätta för en början på förändrings-och effektiviseringsprocessen, sedan kan universiteten själva ändra och få till hållbara strukturer. Ian själv strävar efter den kulturella förändringen inom universiteten och sammanbinder sin rapport med Karlssonrapporten på denna punkt. F. Skulle det underlätta om vi inom yrket skapade en term, en term som sammanfattar allt det vi gör? En term för den tredje saken. Vem tycker ni ska skapa termen? F. Att skapa en sådan term skulle inte hjälpa mycket, kan inte fånga upp alla aktiviteter. Finns alltför många sammanlänkande aspekter som tillsammans blir till det vi gör, alla aspekterna är viktiga som fristående. F. Paradigmskifte. Förr sa man att det fanns olika aspekter av att lära ut, att olika discipliner skilde sig åt till den grad att själva utlärandet i en inte kunde likställas med utlärandet i en annan. Om trettio år kommer det komma en term som med koncensus kommer innefatta det vi gör, det tror jag verkligen. S. Ian svarar att han brukar använda sig av ordet kapitalisation, alltså att kapitalisera. Detta tycker han innefattar det vi gör på ett bra sätt utan att behöva vara en rent ekonomisk kapitalisation, men vårt jobb ger avkastning på många olika sätt. F. Drivkraften inom akademin är att bli publicerad. Innovation är en del av forskning. S. I dagsläget stämmer detta. Men vårt mål är att tech transfer ska jämställas med att bli publicerad genom att universiteten gör detta möjligt med hjälp av incitament. Helst ska man inte behöva välja mellan att göra det ena eller det andra. Att göra båda sakerna ger större utdelning då företag kommer att intressera sig för det du publicerar och akademin intressera sig för dina innovationer. F. Idag är universiteten en plats där lärare lär ut och där forskare forskar, denna syn måste ändras. 10 % av forskningsjobbet gör forskaren, de resterande 90 % utförs av dennes team, det vill säga universitetet. Forskaren är alltså än värdefull anställd men det är dennes medhjälpare också och ju snabbare vi inser det desto bättre kan vi nyttja denna gedigna grund. S. Ja, vi behöver verkligen folk som kan upptäcka innovationerna på ett tidigt stadium och plocka upp de. F. I Sverige har vi inget innovationssystem. Det vi har är en variant på ett spin-off creation system, not making innovations. Varför har vi så svårt att skapa ett fungerande innovationssystem? S. Universiteten väljer att jobba med större företag istället då det är där de människor som kan kommersialisera innovationer finns. SMI är bra, kunskap går åt båda hållen, annars fungerar det inte. F. Vilka saker som vi gör i Sverige skulle du rekommendera en rektor vid universitet utanför Sverige att göra, Ian? S. Att skapa ett virtuellt kreationskontor: Hitta människor och skapa ett team för att på så sätt få fram ett fungerande system. Det är ju inte så att det är rektorer som får systemet att fungera. Hantering av innovationerna: Skulle rekommendera en kommitté, en samverkansprocess, för att göra innovationer till en lika viktig del som själva lärandet. Uppmuntra innovation istället för publication. Och det ska inte räcka för kommittén att prata om det utan faktiskt jobba för det! F. Hur finansiera det tredje uppdraget?

5 S. Tech transfer blir del av en nationell infrastruktur. Man måste satsa pengar under en längre period för att få detta att ske. Endast då kan det bli en del ev infrastrukturen och ge avkastning. Om alla delar av universitets arbete ska likställas så måste processerna på alla områden också likställas. Debatten som nu förs hjälper, men tyvärr kommer den inte ta oss ända fram. Vad anser ni som är här idag: vad är problemet vad gäller kapitaliseringen av innovationer, hur ska det kunna förbättras? Här delas alla upp i mindre grupper om fyra för att tillsammans identifiera problem de stöter på. De ska även söka komma med förlag på förbättringar. Grupperna kommer fram till följande: -Incitament är bra och behövs verkligen. -Relevans måste vara utgångspunkten för att kunna bli excellent och bör vara grunden för anslag. -Av vikt är att få in de unga i speciella uppgifter. Då lär de sig strukturerna vilket kommer hjälpa de i framtiden. -Att medverka i en publikation ger mycket uppmärksamhet, det måste lyftas fram; att samarbete är viktigt och bra. Joint publication är steget framåt och ger mer i anslag. -Vi måste jobba med kompetensutveckling och på så sätt bli viktiga för forskarna Men -Även om det skulle finnas klara riktlinjer så har universiteten svårt att få till det då de är decentraliserade. Decentralisering är bra men utgör alltså ett problem i detta fall.-det är svårt för oss som jobbar inom detta att veta vad som händer då relationerna mellan forskare och företag är personliga, vi har dålig insyn. Därför borde systemet formaliseras -Ledningen inte har något ansvar att fördela ansvar åt andra. -Ett viktigt problem är att det saknas mätningsmöjligheter/mätinstrument, varken framsteg eller misslyckanden går inte att mäta. Lösning: genom att bli tydliga med det vi gör kan vi med lätthet inkalla experter som kan mäta det vi gjort. Detta skulle i sig leda till att saker faktiskt också blir gjorda. Tech transfer måste kort och gott kunna utvärderas. Anslag är a och o, det får inte glömmas bort i diskussionen. Alltför många forskare tvingas lägga ner alltför mycket tid på att jaga anslag. Därför är Nyckelaktörsprogrammet en bra och långsiktig lösning. Entreprenörerna måste få resurserna, inte facilitatorerna. De som gör jobbet ska få pengarna. Ja, ni kan verkligen göra mer än ni tror vad gäller förändringen av universitetskulturen, säger Ian efter att grupperna vädrat sina åsikter. Göran hoppas att den nya propositionen verkar för systematisering. För än är vi varken relevanta eller excellenta och det är något som vi måste bli avslutar han.