IVAs synpunkter på delrapporten från Utredningen om Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Registrator Stockholm IVAs synpunkter på delrapporten från Utredningen om Innovationsstödjande verksamheter vid universitet och högskolor Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har inbjudits att yttra sig över rubricerat uppdrag och vill härmed framföra följande. IVA har med stort intresse läst utredarens rapport, och delar i stora stycken den analys som görs av det rådande läget inom universitets och högskolesektorn. I vårt remissvar fokuserar vi på de förslag till åtgärder som läggs fram och avstår huvudsakligen från att ge detaljerade kommenterar på den föregående analysen. Utredaren lämnar ett stort antal förslag utan inbördes prioritering. Detta är något olyckligt då det lämnar frågan öppen om vilka som är de viktigaste åtgärderna, samtidigt som mottagaren ges en stor tolkningsfrihet. Generella kommentarer Följande vill vi framföra som extra viktigt att beakta: 1. Utredaren lyckas på ett bra sätt beskriva situationen för den innovationsstödjande verksamheten vid universitet och högskolor och inom vilka områden det finns behov av åtgärder. Detta sagt, även om utredaren slår fast att en uppfinning eller ett forskningsresultat i sig inte är en innovation, utan att en innovation har ägt rum först då en ny metod, produkt, eller tjänst etc. implementerats i en faktisk verksamhet, så fastnar mycket av analysen och förslagen i en linjär definition av innovationsprocessen (forskningsresultat => kommersialisering => implementering/värdeskapande) och på vad som krävs för att stötta denna typ av process. Detta är inte oviktigt men vi anser att horisonten måste vidgas. Kommersialisering av forskningsresultat är en sak, men innovationsstödet bör omfatta alla typer av innovationer som springer ur kunskap som förmedlas eller genereras inom universitet och högskolor. Kort sagt, här behövs en helhetssyn och ett systemtänkande (se också kommentaren till förslag A, samt kommentarer om utbildningarnas innehåll). Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien Postadress: Box 5073, Stockholm Besöksadress: Grev Turegatan 16, Stockholm Tel: Fax: Organisationsnummer: E-post: info@iva.se Webbplats:

2 2. Som utredaren noterat är antalet aktörer inom det svenska innovationsstödjande strukturerna redan stort och att en nettoökning av detta antal inte bör komma ifråga utan mycket starka skäl. Här finns en risk att varje universitet och högskola etablerar nya strukturer och för att skapa förutsättningar för effektivt resursutnyttjande bör ställas krav på att universitet och högskolor samarbetar och samordnar sina insatser. För att detta skall vara möjligt krävs sannolikt nischning/specialisering av de olika universitetens stödsystem vad gäller t.ex. tech transfer. Otvetydigt krävs också spetskompetens med industriell affärslivserfarenhet för att dessa enheter skall fungera bra. I detta sammanhang kan också frågan om ökad specialisering/nischning av olika universitets/högskolors inriktning behöva diskuteras. 3. Utredaren lyfter förtjänstfullt fram betydelsen av entreprenörskap. Detta är bra, men kan med fördel betonas ytterligare, framförallt vad gäller betydelsen av entreprenöriellt agerande och förhållningssätt generellt som framgångsfaktorer för att stimulera innovation. I detta sammanhang tar utredaren upp behovet av spetsutbildning inriktad på entreprenörskap. Vi instämmer i detta och vill gärna se a. Obligatoriska, moment om entreprenörskap/innovation och dess betydelse i grund- och forskarutbildning. b. Ökad interaktion mellan utbildningarna och näringsliv, myndigheter och andra aktörer särskilt vad gäller skarpa projekt i samverkan, praktikperioder. c. Ökad studentmedverkan i universitetens innovationssystem 4. Vad gäller implementering av den innovationsstödjande verksamheten är utredarens förslag om ytterligare finansiellt stöd en central punkt. Det är viktigt för att skapa verkligt utrymme för förändring, och för att skapa acceptans bland forskare och universitetslärare, att tillskotten till universitetens stödsystem är reella, d.v.s. de får inte utgöra en del i ett nollsummespel där annan finansiering blir neddragen. Vidare så måste denna medelstilldelning bygga på väldefinierade kriterier för att skapa incitament och drivkrafter såväl mellan som inom universitet/högskola. Specifika kommentarer på utredarens förslag: A Det är bra att även det konstnärliga utvecklingsarbetet påpekas. Däremot bör specificeras ytterligare att detta arbete även bör ske i samarbete mellan vetenskap och konstnärligt utvecklingsarbete. Dessutom, som författaren tidigare nämner, bör studenternas roll i innovationsprocessen ägnas större uppmärksamhet. Förslaget bör därför inte inskränkas till att endast inkludera kunskap som vunnits genom forskning utan till istället innefatta alla idéer som genereras vid högskolorna, vilket även kan inkludera nya processer och metoder samt idéer och ny kunskap framvuxna inom utbildningsverksamheten. B-C För att kunna tydliggöra universitetens roll i innovationssystem behöver detta problematiseras ytterligare på en högre nivå för att tydligare klargöra även andra aktörers

3 roll i innovationssystemet. Som rapporten belyser består innovationssystemet idag av alldeles för många aktörer som i viss mån överlappar varandras aktiviteter och resurser. Detta blir ännu viktigare då lärosätena inte ska bära huvudansvaret utan svara för kompletterande insatser. Frågan blir då vem bär huvudansvaret och vem ser till att de alla aktörers aktiviteter, inklusive högskolornas, synkroniseras? D Lärosätenas roll är mycket viktig i det regionala innovationssystemet. Däremot kan man ifrågasätta huruvida de ska ansvara för ledning och samordning eftersom lärosätena i landet skiljer sig markant åt både vad gäller inriktning, resurser, industriell närvaro och erfarenhet. Det bör även tilläggas att inte alla län är representerade med ett lärosäte samtidigt som det i vissa län finns flera lärosäten representerade. Dessutom kan man ifrågasätta i vilken grad det regionala innovationssystemet bör regleras eftersom detta är ett system under ständig evolution med aktörer som kommer och går, inte minst vad gäller de industriella aktörerna. Dessutom är det viktigt för universitet att ha uttalade nationella, EU-orienterade och globala näringslivsinteraktioner. E-F Ökade basresurser till lärosätenas innovationsrelaterade aktiviteter är ett mycket välkommet förslag och ett måste om lärosätena skall kunna fortsätta utveckla innovationsstödet. Vad gäller de statliga forskningsfinansiärernas roll i basresursfördelningen kan detta komma att ifrågasättas varför det bör förtydligas om och hur detta kommer att påverka forskningsfinansiärernas budget för forskning. Ett alternativt förslag är att basresurserna bör fördelas som direkt resursfördelning och forskningsfinansiärerna sedan bistår med resurser för innovationsrelaterad forskning som stöd för lärosätenas innovationsarbete. G Detta förslag är mycket välkommet och nödvändigt för att innovation och entreprenörskap skall ges samma förutsättningar och betydelse som lärosätenas andra aktiviteter d.v.s. utbildning och forskning. Dessutom bör innovations- och andra samverkansfrågor hanteras av en styrelse eller kommitté inom universitetet med samma status som gäller för forskning, forskarutbildning och utbildning. H Ökat utrymme för utbildning inom innovation och entreprenörskap är mycket välkommet. Det bör vara ett eller flera obligatoriskt moment och även anpassas och integreras redan i grundutbildningen. Vidare bör en ökad interaktion ske mellan utbildningarna och näringsliv, myndigheter och andra aktörer särskilt vad gäller skarpa projekt i samverkan, praktikperioder etc. I Ökade resurser för spetsutbildning men även forskning inriktad på inte endast entreprenörskap utan även på innovationskunskap generellt är mycket viktigt för alla aktörer som ingår i lärosätet d.v.s. inte endast studenter i grundutbildning. Det bör påpekas att det inte endast är grundläggande kunskap och färdigheter i entreprenörskap och management som behövs utan även bl.a. juridisk kunskap (immaterialrätt, avtal etc), marknadsanalys, produktutveckling och förhandlingsteknik. Särskilt viktigt att påpeka är att tjänster/service är en kraftig undervärderad del av ekonomin. Inom detta område torde studenter ha särskilt mycket att bidra med.

4 J Det föreslagna tillägget är positivt, däremot är kunskap inom innovation och entreprenörskap inte endast viktigt för eget företagande utan för företagande i allmänhet och även för anställning inom offentlig verksamhet eller NGOs. K Att ge ökat stöd till unga forskare för innovationsrelaterade aktiviteter och utbildning är mycket viktigt eftersom dessa enligt studier ofta saknar kunskap om sina rättigheter gällande arbete med innovation och entreprenörskap. Med ökad kunskap skulle innovationsförmågan bland dessa kunna öka ytterligare. Dessutom spelar dessa unga forskare ofta en central roll i start-up företagen. L Obligatoriska moment relaterade till innovation och entreprenörskap är mycket viktigt att införliva redan i grundutbildningen. Tillsammans med ökat stöd för innovationsrelaterade aktiviteter för studenter, inte minst vad gäller servicerelaterade innovationer, kan detta bidra till en påtagligt ökad medverkan av studenter i universitetens omsättning av kunskap till nytta för samhället. M Fokus bör inte ligga på kvantitet d.v.s. att alla lärosäten bör ha tillgång till ett holdingbolag utan snarare på att förbättra kvaliteten på existerande holdingbolags verksamhet. Enligt flertalet studier med både forskare och andra intressenter är en av orsakerna till varför inte forskare väljer att utnyttja lärosätenas innovationsstödssystem att kvaliteten och kunskapen gällande innovations- och entreprenörsrelaterade aktiviteter (inklusive juridiska, närverkande och förhandlingsteknik) inte uppfattas som tillräckligt professionell, vilket till stor del torde bero på otillräckliga resurser och brist på personer med omfattande affärslivserfarenhet. Ett alternativ kan vara att specialisera redan etablerade bolag och därmed fokusera på kvalitet samtidigt som samarbeten mellan lärosätena stimuleras. På detta sätt skulle de idag begränsade resurserna bättre kunna utnyttjas. Självklart bör de lärosäten som ännu inte har något holdingbolag även ges möjlighet att etablera ett om intresse finns. N - O Eftersom resurserna till det innovationsstödjande arbetet är begränsat bör lärosätenas olika fokus och specialisering uppmuntras och stärkas. Detta kan även komma att resultera i ytterligare samarbeten mellan lärosätena och ge ökad kvalitet och förmåga att stödja innovationer. P - Q Detta förslag är välkommet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inte bara fokusera på de tidiga faserna utan även på senare faser när möjlighet och anledning finns att vidareutveckla uppfinningarna till eventuella prototyper eller att genomföra kliniska prövningar. Detta är inte minst viktigt i de branscher där tiden mellan uppfinning och slutgiltig produkt/service är lång. R Sekretesslagen är en viktig del av innovationsprocessen. Samtidigt bör denna inte regleras till den grad att det inte ges utrymme för samarbete och överlåtande mellan olika

5 aktörer, även open innovation -begreppet bör vägas in i denna reglering. Det bör även, till större del än vad som utnyttjas idag, ges möjlighet att sammanföra flera idéer som kompletterar varandra för att stärka en innovation. S Ett ökat incitament för högskolans anställda är mycket välkommet. Detta bör inte endast gälla inom ramen för lärosätenas egen resursfördelning utan även allokering av externa resurser. Däremot är det viktigt att komma ihåg att de forskare som bedriver excellent forskning inom områden med uttalat grundforskningsfokus inte motarbetas med införande av dessa incitamentsstrukturer. T Vad gäller flödestal är det mycket viktigt att detta följer en input-output modell d.v.s. att de insatser och förutsättningar som råder vid lärosätena kopplas till output. Dessa s.k. flödestal som föreslås bör inte endast vara av kvantitativ karaktär eftersom det då är lätt att rangordna lärosäten utan att ta hänsyn till de förutsättningar som råder. Därför är det önskvärt att inte kalla dessa för flödestal. Dessutom bör dessa indikatorer delas upp på olika nivåer som relaterar till tid d.v.s. kortsiktiga och långsiktiga indikatorer och effekter. Det är även av vikt att dessa mått identifieras och förklaras av kompetenta personer som har erfarenhet av liknande verksamhet. U En utvärdering av lärosätenas innovationsverksamhet välkomnas och en officiell sådan skulle kunna äga rum var fjärde år. Det är dock mycket viktigt att insamling av data och annan information sker kontinuerligt och delvis standardiserat. För detta krävs specifika resurser som även ger möjlighet att bygga upp databaser för lagring och senare fördjupade analyser och forskning. Yttrandet har utarbetats av Johan Weigelt, akademisekreterare/vice verkställande direktör och ledamöter från IVAs avdelning XI - Utbildning och forskning, i samråd med IVAs projekt Innovation för tillväxt och Innovationskraft Sverige. Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är en fristående akademi med uppgift att främja tekniska och ekonomiska vetenskaper samt näringslivets utveckling. I samarbete med näringsliv och högskola initierar och förslår IVA åtgärder som stärker Sveriges industriella kompetens och konkurrenskraft. För mer information om IVA och IVAs projekt, se IVAs webbplats: Stockholm 18 juni 2012 Björn O Nilsson Verkställande direktör