Kemakta AR Riskbedömning BT Kemi Södra området. Mark Elert och Celia Jones

Transkript

1 Kemakta AR Riskbedömning BT Kemi Södra området Mark Elert och Celia Jones Mars

2 Omslagsfoto: Mark Elert. 2

3 Sammanfattning Inom den södra delen av BT Kemi-området finns föreningar från den tidigare verksamheten kvar i mark och grundvatten. Det rörs sig om bekämpningsmedel och kemikalier från tillverkningen, främst fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler och dinoseb, men även andra ämnen såsom organiska lösningsmedel, antimon och dioxin. Detta är ämnen som kan innebära hälsorisker för människor som exponeras, de kan negativt påverka markmiljön samt de kan spridas till Braån och negativt påverka miljön där. Huvuddelen av de förorenade massorna finns i eller i anslutning till de igenfyllda betsvämmorna som går längs Bangatan, men förorening finns också vid den rivna sockerfabriken (BT Kemis tidigare huvudbyggnad) och formuleringsbyggnaden (del av f.d. Lans Mekaniska Verkstad). Det södra området ska nu efterbehandlas för att kunna vara allmän platsmark och ett naturområde som kan användas för friluftsliv utan några oacceptabla risker för människor eller markmiljö. Föroreningar som lämnas kvar ska inte sprida sig till omgivningen och därigenom innebära en risk för Braån eller andra vattenrecipienter. Denna rapport redovisar en riskbedömning som har till syfte att avgöra vilka risker som finns med de kvarvarande föroreningarna samt vilket åtgärdsbehov som finns för att klara de uppställda åtgärdsmålen. Som grund för riskbedömningen ingår de kompletterande undersökningar som gjorts av de djupare jordlagren kring de stora betsvämmorna. Platsspecifika riktvärden En del av riskbedömningen är de platsspecifika riktvärdena. Om halten i jorden på området ligger under dessa riktvärden ska det inte uppkomma några oacceptabla risker, varken för människors hälsa, markmiljö eller Braån. Riktvärdena är försiktigt beräknade, vilket innebär att halter som överstiger riktvärdena inte med nödvändighet innebär en risk. De hälsoriskbaserade värden bygger på antaganden om hur ofta och hur länge personer kan tänkas vistas på området och hur de kan exponeras för markföroreningar. De strängaste kraven ställs på den ytliga jorden som innebär den största risken eftersom föroreningen som finns där är mest åtkomlig. Flera av föroreningarna kan tas upp av växter. Riktvärdena är satta så att det inte ska innebära någon risk att äta bär eller växter som finns på området. Även i detta fall är risken störst om föroreningen ligger nära markytan. Många av de ämnen som förekommer på BT Kemi-området är mycket giftiga för vissa typer av växter, vilket var syftet med ämnena som framställdes. Därigenom uppstår en påverkan på markmiljön redan vid mycket låga halter. Detta gäller framförallt i den ytliga jorden där den biologiska aktiviteten är stor. Det är dock inte säkert att förorening i låga halter påverkar markfunktionen i stort, exempelvis olika marklevande organismer och markens möjlighet att klara viktiga biologiska funktioner. De riktvärden som anges för skydd av markmiljön bedöms vara satta med en god marginal mot påverkan på markens funktion och möjliggör etablering av träd, buskar och andra växter på området. Riktvärden har också beräknats som anger den nivå som krävs för att ge ett skydd mot spridning till Braån och negativa effekter där. Dessa är beräknade med antaganden om genomsnittlig lakbarhet och vattenflöde genom jordlagren. Riktvärdena ger en indikation på vilka halter som kan accepteras i marken utan att miljön i Braån riskeras. 3

4 Däremot ger riktvärdena inte någon information om spridningen från olika delar av området eller vilka områden som behöver åtgärdas för att klara skyddet av Braån. Spridningsberäkningar För att få en bättre uppfattning om spridning från området har en enkel spridningsberäkning genomförts. Den har fokuserat på området kring de stora betsvämmorna eftersom detta område innehåller de största föroreningsmängderna och också har de högsta halterna i grundvattnet. Området kring betsvämmorna beräknas, baserat på medelhalter i jorden och mängd genomströmmande vatten, orsaka 75-80% av det totala utläckaget från det södra området. Spridningsberäkningen bygger på en vattenbalans som tagits fram från mätningar av genomsläpplighet (hydraulisk konduktivitet) och hydrauliska gradienter i olika vattenförande lager samt en bedömning av barriäreffekten av de tätare lager som finns i jordlagerprofilen. Vattenbalansen visar att huvuddelen av vattenomsättningen (ca 95 %) sker i de översta jordlagren, som huvudsakligen består av fyllning. I mindre omfattning (4 %) sker ett nedåtriktat flöde genom de leriga jordlager som utgör en övre barriär mellan de övre och undre jordmagasinen. Läckaget genom de täta lager som utgör en barriär för berggrundmagasinet är mycket litet (mindre än 1 % av den totala vattenomsättningen). Detta medför att huvuddelen av föroreningsläckaget kommer från det övre jordmagasinet. För klorfenoler och klorkresoler uppskattas att mer än 98 % av läckaget sker från det övre jordmagasinet och endast ett mycket litet läckage sker via det undre jordmagasinet och berggrundsmagasinet. Fördelningen är lite annorlunda för fenoxisyrorna som är mer lättrörliga. För dem uppskattas att ca 84 % av läckaget sker från det övre jordmagasinet och att 16 % sker via det undre jordmagasinet. Spridningen av summa fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler från betsvämmeområdet beräknas till ca 3 kg/år, vilket kan jämföras med totala spridningen från det södra området som har beräknats till ca 4 kg/år. Läckage till Braån Ett centralt motiv för att genomföra åtgärder inom BT Kemi-området är att minska läckaget till Braån. Läckaget till ån kommer både från kvarvarande föroreningar på det norra området och från de föroreningar som finns på det södra området. För att kunna bedöma omfattningen av de åtgärder som behövs är det nödvändigt att få en uppfattning om storleken på läckaget idag och hur det skulle förändras om pumpningen av dräneringssystemet på det norra området upphör. Eftersom det finns flera olika spridningsvägar är det svårt att bestämma läckaget från olika delar av området, men de mätningar som utförts ger ändå en samlad bild av vad det totala läckaget från området kan vara. Beräkningar av läckaget har gjorts med olika metoder som bygger på uppmätta data kompletterat med vissa antaganden. I det läckage som kan ses i dräneringssystemet och i Braån dominerar de två fenoxisyrorna MCPP och 4-CPP nästan helt föroreningsbilden. Därför har beräkningarna av läckaget fokuserat på dessa ämnen. Med utgångspunkt från de mätningar som gjorts av halter och mängd uppumpat vatten från dräneringssystemet samt den beräknade grundvattenbildningen på området har läckaget till Braån från det norra området beräknats till ca 1 kg/år. Detta överensstämmer med det halttillskott som ses i Braån nedströms det norra området. En prognos för hur läckaget skulle förändras om pumpningen av dräneringssystemet upphör indikerar att utläckaget till Braån av fenoxisyrorna MCPP och 4-CPP skulle kunna öka till ca 6 kg/år. 4

5 Beräkningarna för det södra området är mer osäkra eftersom det saknas den typ av information som ges av mätningarna i dräneringssystemet inom norra området. Istället baseras beräkningarna på uppmätta halter i grundvattnet samt beräknade grundvattenflöden. Det finns flera vägar som förorening kan spridas från det södra området. Från den norra delen av det södra området sker en avrinning mot dräneringssystemet på det norra området. Från de södra delarna sker avrinningen mot söder och sydväst mot de dag- och spillvattenledningar som passerar de södra delarna. Dessutom finns ett antal ledningar inom området med oklar status. Halterna i grundvattnet inom den norra sidan av södra området är dock lägre än de som mäts upp i dräneringssystemet på norra området, vilket indikerar att spridning från det södra området till det norra är liten, i storleksordningen några procent av läckaget från det norra området. Det kan dock inte uteslutas att det finns enstaka spridningsvägar som inte ger utslag i mätningarna i grundvattnet. Storleken på läckaget från södra området mot dag- och spillvattenledningarna i söder är osäker på grund av att alla spridningsvägar inte är helt identifierade. Det läckage som beräknas utgående från halttillskottet i ån är mellan 6 och 30 % av det läckage som beräknas utgående från halter i grundvattnet och avrinningen. Detta kan till en del förklaras av att det läckage som sker via spillvattenledningarna inte påverkar Braån eftersom spillvattnet leds till Landskrona avloppsreningsverk. Det totala läckaget från BT Kemi området till Braån beräknas i dagsläget vara ca 4 kg. Om pumpningen av dräneringssystemet avbryts och inga andra åtgärder vidtas förväntas utläckaget öka till i storleksordningen 9 kg/år, varav ca två tredjedelar bedöms komma från det norra området. Om det södra området inte åtgärdas beräknas den genomsnittliga halten av fenoxisyror i ån nedströms BT Kemi bli ca 0,7 µg/l, med enskilda månadsvärden på över 1 µg/l. Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risk för spridning En jämförelse mellan uppmätta halter och de riktvärden som tagits fram för skydd mot spridning visar att det framförallt är vid de stora betsvämmorna, vid Lans f.d. verkstad samt vid den f.d. fabriken som riktvärdena för spridning överskrids. Vid betsvämmorna är halterna högre än riktvärdet ned till ett djup av 6 meter under markytan, medan det i övriga området förekommer höga halter mer ytligt, maximalt 3 till 4 meter kring den f.d. fabriken och inom vissa mindre områden söder om de stora svämmorna. För att bestämma en lämplig nivå på åtgärden för det södra området måste den sammantagna effekten av läckaget från BT Kemi-området beaktas samt även vilka effekter ett utläckage har på Braån. Beräkningarna av spridningen om pumpning av dräneringssystemet upphör, indikerar att kvarvarande förorening på det norra området kommer att bidra signifikant till läckaget till Braån. Således skulle inte ens en fullständig sanering av södra området helt eliminera påverkan på ån. Samtidigt så kommer åtgärder av det södra området bidra till att minska det totala utläckaget. Åtgärder är därför motiverade för att minska läckaget från det södra området och även för att minska risken att läckaget av någon anledning skulle kunna komma att öka i framtiden. Fenoxisyran MCPP (Mecoprop) är klassificerad som ett särskilt förorenande ämne och Havs- och vattenmyndigheten (HaV 2015) har angett en bedömningsgrund på 20 µg/l. HaV:s föreskrifter anger att om bedömningsgrunder för ett ämne överskrids vid någon övervakningsstation ska kvalitén i vattendraget klassificeras som måttlig med avseende på särskilt förorenande ämnen. Detta värde är högre än de prognosticerade halterna av MCPP och 4-CPP i Braån på i genomsnitt 0,7 µg/l med månadsmedelvärden 5

6 överstigande 1 µg/l. Det finns dock flera skäl till att målet för en åtgärd inom södra området ska vara att halten i Braån med marginal underskrider bedömningsgrunden. Förorening i stora mängder och höga halter förekommer i mobil form inom det södra området, vilket gör det svårt att säkerställa att inte enstaka spridningsvägar medföra signifikanta utsläpp samt att inte framtida förändringar av spridningsförhållandena kan leda till en ökad föroreningsspridning. Vissa andra fenoxisyror som förekommer på BT Kemi-området har lägre bedömningsgrunder än MCPP (MCPA 1 µg/l och 2,4-DP 10 µg/l). Dessutom är bakgrundshalten av bekämpningsmedel relativt hög i Braån. Baserat på spridningsberäkningarna görs bedömningen att läckaget från södra området bör reduceras till ca 1 kg/år för att man ska uppnå en sammantaget godtagbar situation när pumpningen på norra området upphör. Detta innebär att spridningen från det södra området bör reduceras med 75 80%, framförallt genom åtgärder vid de stora betsvämmorna. Strömningsförhållandena i det övre grundvattenmagasinet är sådana att läckaget främst sker mot Braån och risken för påverkan på grundvatten utanför själva BT Kemi-området bedöms vara liten. En ändring av flödesförhållandena i samband med en åtgärd, exempelvis genom att dränerande ledningar åtgärdas innebär dock en risk för ökad spridning mot söder och öster. Transporten i grundvattnet går dock långsamt och eftersom en nedbrytning trots allt sker av dessa ämnen, om de förekommer i måttliga halter, bedöms risken för påverkan på grundvattnet vara liten. Fenoxisyror har också uppmätts i höga halter i grundvattnet de undre jordlagren i anslutning till betsvämmorna. Vattenströmningen i detta magasin är dock mycket låg och halterna avtar markant med ökande avstånd från källområdet. Därför bedöms inte detta utgöra någon risk för grundvatten utanför BT Kemi-området. Fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler har också detekterats i berggrundvattnet i anslutning till betsvämmorna, dock i halter som är väsentligt lägre än i det undre jordmagasinet (enstaka 10 µg/l). Även i berggrunden är vattenströmningen mycket låg och halten på längre avstånd från betsvämmorna avtar markant. Risken för påverkan på berggrundvattnet bedöms därför vara ringa. Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risk för hälsoeffekter För bedöma behovet riskreduktion inom olika delar av området har en jämförelse gjorts mellan medelhalter i olika delområden och de platsspecifika riktvärdena. Jämförelsen visar att halten av fenoxisyror överskrider de riktvärden som tagits fram för bedömning av hälsorisker i skiktet 0 till 1 m under markytan i området kring de stora betsvämmorna (område A) samt vid f.d. byggnad 5 vid Lans mekaniska verkstad, där också halterna av dinoseb överskrider det hälsoriskbaserade riktvärdet. Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risker för markmiljön Halterna av fenoxisyror och klorfenoler i den översta metern överskrider riktvärdet för markmiljön över i stort sett hela det södra området. I de delar av området där produktionen av bekämpningsmedel förekom överskrids även riktvärdena för skydd av markmiljön på djupet 1-2 meter. Riktvärdet för skydd av markmiljön överskrids även något i områden som inte berörs av åtgärder för att reducera risken för spridning eller hälsoeffekter. Halterna i dessa områden är dock inte så höga att det bedöms påverka möjligheten att etablera träd, buskar och andra växter. I åtgärdsutredningen utreds olika metoder för att säkerställa en markmiljö som är anpassad till den framtida markanvändningen. 6

7 Sammanfattning av åtgärdsbehov Sammanfattningsvis, finns ett stort behov av att reducera spridningen från området och då framförallt från de övre jordlagren vid de stora betsvämmorna samt de områden som ligger norr och öster om dem. För att uppnå en sammantaget godtagbar situation när pumpningen på norra området upphör bör spridningen från det södra området reduceras med 75 80%. När det gäller hälso- och markmiljörisker visar jämförelsen med de platsspecifika riktvärdena att det finns ett behov av åtgärder även för att reducera risken för hälsoeffekter och påverkan på markmiljön. Punktvis finns mycket höga halter av hälsooch miljöfarliga föroreningar. De berörda områdena sammanfaller i stort med de som kräver åtgärder för att reducera spridningen. Det finns dock också ett behov av att säkerställa en god ekologisk funktion i ytjorden även i de delar av området som inte kommer att beröras av åtgärder för att reducera spridning eller minska hälsorisker. Målet bör vara att åtgärderna medför att de platsspecifika riktvärdena underskrids. 7

8 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Underlag Förutsättningar för riskbedömning Övergripande åtgärdsmål Problembeskrivning och konceptuell modell Föroreningar Konceptuell modell Transportvägar Platsspecifika riktvärden i huvudstudien Föroreningssituation Områdesindelning Föroreningar i mark Föroreningar i betong Föroreningar i grundvatten Spridningsförhållanden Geologiska förhållanden Hydrogeologiska förhållanden Vattenbalans över område A (betsvämmeområdet) Föroreningstransport inom område A Föroreningstransport från övriga områden Nedbrytning av föroreningar Uppskattningar av läckage till Braån Dräneringssystem Reglering av pumpningen Beräkning av utflödet av vatten från norra området Föroreningshalter i dräneringsvattnet Beräkning av utläckage från norra området Utlakning av föroreningar Metod Läckage beräknat på halttillskott uppmätt i Braån Metod 2 och Beräkning av läckage utan dränering Halter i utläckande vatten Beräknat utläckage Simulering av halter i Braån Sammanfattning av beräknat läckage från norra området Beräkning av utläckage från det södra området Föroreningshalter i grundvattnet Läckage från den norra delen av södra området Läckage från den södra delen av södra området Halter uppmätta i Braån Sammanfattning och slutsatser Risker med nuvarande föroreningssituation Hälsorisker Risker för markmiljön Spridningsrisker Behov av riskreduktion Platsspecifika riktvärden Spridningsberäkningar Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risk för spridning Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risk för hälsoeffekter Bedömning av åtgärdsbehov baserat på risker för markmiljön Sammanfattning av åtgärdsbehov

9 8 Referenser Bilagor 1. Statistik över påträffade föroreningar 2. Kartor över utbredning av fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler, dinoseb, dioxin och antimon i mark 3. Kartor över utbredning av ett urval av fenoxisyror och klorfenoler i grundvatten 4. Jämförelse av medelhalter och maxhalter i olika delområden med de platsspecifika riktvärdena 5. Utvärdering av gradienter 9

10 1 Inledning I huvudstudien för BT Kemi (Sweco 2004) gjordes en riskbedömning av det norra och det södra området. Det norra området har sanerats och nu förbereds insatserna för södra området. De undersökningar som utförts på den södra delen visar att föroreningssituationen är mer omfattande och mer komplex än vad som förutsågs i huvudstudien från 2004, vilket påverkar förutsättningarna för riskbedömningen. En förnyad riskbedömning gjordes därför (Kemakta 2011). Sedan dess har ytterligare undersökningar genomförts som gett en bättre bild av föroreningssituationen inom vissa kritiska delområden. Detta har föranlett att en reviderad riskbedömning tagits fram. På södra området finns omfattande anläggningskonstruktioner under mark. Dessa härrör från det tidigare sockerbruket och består av bl.a. rännor, kulvertar och betsvämmor som har använts för transport och tvättning av sockerbetor. Dessa underjordskonstruktioner har i stor utsträckning även använts av BT Kemi eller fyllts igen med schaktmassor som härrör från BT Kemi. I och kring dessa konstruktioner har höga halter av fenoxisyror, klorfenoler, klorkresoler och dinoseb uppmätts i jord och grundvatten. Även betongen i konstruktionerna är förorenad. I delar av området förekommer också andra föroreningar såsom antimon, dioxiner, xylen och PAH. 1.1 Syfte Syftet med denna rapport är att uppdatera den riskbedömning som gjordes inom huvudstudien. Riskbedömningen utgör underlag för åtgärdsutredning och riskvärdering. De frågeställningar som framförallt berörs är: Hur stort är läckaget idag till Braån? Vilket läckage kan förväntas i framtiden? Vilka åtgärder krävs för att reducera spridningen till Braån? Vad innebär föroreningssituationen för begränsningar för användning av marken på det södra området? Vilka krav på reduktion av risker krävs för olika typer av markanvändning? 1.2 Underlag Inom det södra området har undersökningar genomförts i flera omgångar (J&W 1999, Scandiaconsult 2000, Sweco 2011, Ramböll 2015c, Tyréns 2014 och 2016) i syfte att klarlägga behovet av saneringsinsatser och ge underlag för bedömning av lämpliga efterbehandlingsåtgärder. Sweco har sammanställt resultatet av samtliga undersökningar som genomförts sedan slutet på 1970-talet i en databas som använts som underlag för bedömning av föroreningssituation och föroreningsspridning. Databasen innehåller analyser från drygt 500 jordprover från 300 provpunkter samt analyser av nära 100 grundvattenprover från ett 40-tal provpunkter inom det södra området. De undersökningar som genomförts under har huvudsakligen inriktats på att utreda förhållandena under de stora betsvämmorna samt förutsättningarna för spridning från förorenad jord på stort djup. Resultatet från samtliga undersökningar tillsammans med resultat från miljökontrollprogrammet har använts som underlag till denna riskbedömning. 10

11 2 Förutsättningar för riskbedömning 2.1 Övergripande åtgärdsmål De övergripande åtgärdsmålen för den södra delen av BT Kemi-området är: 1. Området skall efterbehandlas på ett sådant sätt att det efter efterbehandling inte utgör någon risk för omgivningen och kan användas på ett ändamålsenligt sätt. 2. Markområdet skall efter genomförd efterbehandling användas till allmän platsmark, främst park- eller naturområde. 3. Lakvattenpumpning till Landskrona ska upphöra efter genomförd efterbehandling och återställning. 4. Efterbehandlingen m.m. skall vara ett föredöme för framtida projekt. 5. Ett viktigt delmål i projektet är att bilden av och attityderna till orten Teckomatorp skall förändras på ett sådant sätt att orten inte längre är belastad av BT Kemi. 2.2 Problembeskrivning och konceptuell modell Föroreningar Mycket höga halter av fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler har uppmätts i jord och i grundvatten inom södra området. Föroreningen är mycket heterogen, huvudsakligen koncentrerade kring de tidigare betsvämmorna och där det tidigare funnits byggnader som använts i tillverkningen av bekämpningsmedel. I övriga delar av området är halterna låga till måttliga förutom i enstaka punkter där högre halter kan förekomma. I figur 2-1 redovisas maxhalten av fenoxisyror i jord på något djup. Figur 2-1 Maxhalt av fenoxisyror i jordprover tagna mellan 1986 och

12 De undersökningar som genomförts har påvisat förekomst av fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler på större djup (ner till 6 meter under markytan) vid de stora betsvämmorna. Vidare har ett mer vattenförande jordlager identifierats under det lager av lera och lermorän som ligger under fyllningen. Fenoxisyror, klorfenoler och klorkresoler är vattenlösliga och har liten benägenhet att bindas till jord eller andra material. Därför uppmäts mycket höga halter i grundvattnet, framför allt i området kring betsvämmorna. I figur 2-2 redovisas halterna av fenoxisyran MCPP i de olika grundvattenmagasinen (se avsnitt 4.2 för en beskrivning av de olika magasinen). MCPP är den fenoxisyra som dominerar i dräneringssystemet på norra området och i Braån. Figur 2-2 Maxhalt av fenoxisyran MCPP grundvattenprover tagna mellan 2000 och De olika grundvattenmagasinen markeras med olika symboler. Bland de övriga föroreningar som påträffats finns bekämpningsmedlet dinoseb som hittats i höga halter under delar av Lans mekaniska verkstad samt i grundvattnet i den västra delen av svämma 1 (se figur 3-1 för områdenas läge). Kreosotförorening har påträffats kring svämma 4 i den norra delen av området. Xylen har påträffats i höga halter i betsvämma 1. Dioxin har påträffats i mycket höga halter under Lans mekaniska verkstad samt förekommer också i höga halter i samband med höga halter av övriga föroreningar Konceptuell modell Baserat på resultat från de utförda undersökningarna har en konceptuell bild av föroreningssituationen tagits fram som beskriver de huvudsakliga föroreningskällorna och spridningsvägarna, se figur 2-3. I figuren visas också principiellt de olika jordlagren. 12

13 Figur 2-3 Schematisk bild av föroreningskällor och transportvägar inom södra området BT Kemi. Snitt från norr till söder. Placering och utbredning av konstruktioner, spillvattenledningar (S), dräneringsledningar (D) och jordlagren är endast principiell. 2.3 Transportvägar Spridningen av föroreningar från södra området sker genom grundvattentransport i jordlagren, men även via det omfattande system av ledningar och underjordskonstruktioner som finns i området, se figur 2-4. Figur 2-4. Grundvattennivåer (ekvidistans 0, 2 m) i det övre jordlagermagasinet under maj 2014 (Ramböll 2015b). Rosa linjer anger grundvattendelare. Uppmätta grundvattennivåer visar att det finns en högpunkt i grundvattennivån längs Bangatan (över betsvämma 1) och att grundvatten kan strömma ut från det södra området framförallt mot norr och söder, men även mot väster och öster. Ledningar kan bidra till föroreningsspridningen, dels genom inläckage i trasiga ledningar, men även 13

14 genom att grövre material i ledningsgraven kan utgöra en transportväg. De ledningar som kan utgöra transportvägar är: Dag- och spillvattenledningar längs Bangatan som kan transportera förorening först österut och sedan vidare mot de dag- och spillvattenledningar som går söder om området. Dag- och spillvattenledningar söder om området. Dessa kan transportera föroreningar väster ut mot Braån. Om förorening läcker in i spillvattenledningen förs den till reningsverket i Landskrona. Äldre ledningar från sockerbrukstiden som delvis finns kvar i marken och i varierande grad kan dränera vatten. Säbyholmsledningen går i väst-östlig riktning söder om betsvämmorna. Saxåledningen som går i nord-sydlig riktning i västra delen av området, men sedan viker av och går i väst-östlig riktning söder om järnvägen och därifrån vidare till norra området. Underjordskonstruktioner vid det f.d. sockerbruket (BT Kemis huvudbyggnad) som använts för att ta in betor från svämmorna. Betrännor som går i nord-sydlig riktning söder om svämmorna. Dessa ligger relativt ytligt och bedöms ha en mindre effekt på föroreningstransporten. Det stora antalet möjliga transportvägar försvårar uppskattningen av föroreningsspridningen från området. Undersökningarna visar att halterna i grundvattnet är relativt låga utanför de områden där marken är kraftigt förorenad, men att relativt höga halter uppmätts i anslutning till vissa spill- och dagvattenledningar. De mätningar som gjorts i Braån visar på att halterna varierar kraftigt där. I Braån nedströms BT Kemi har mycket höga halter uppmätts vid enstaka tillfällen. Tolkningen är att dessa uppkommer i samband med perioder med hög nederbörd som leder till ökade flöden i ledningssystemen och därmed ger en snabb transport av föroreningar ut i Braån. 2.4 Platsspecifika riktvärden i huvudstudien Redan tidigt i arbetet med efterbehandlingen av BT Kemi-området togs platsspecifika riktvärden fram som ett stöd för saneringsarbetet (Kemakta 2004). De platsspecifika riktvärden som togs fram i samband med huvudstudien 2004 har endast genomgått ett fåtal mindre ändringar. År 2009 kom Naturvårdsverkets nya vägledningar för riskbedömning och riktvärden ut (Naturvårdsverket 2009a och 2009b). Dessa har inneburit en del generella förändringar gjorts vad gäller metodik för beräkning av riktvärden för förorenad mark samt att ett nytt beräkningsverktyg blev tillgängligt. I samband med den huvudstudie som gjordes med inriktning på det södra området gjordes beräkningar med den nya modellen med samma förutsättningar och data som använts för de riktvärden som togs fram Den visade att den nya modellen gav samma platsspecifika riktvärden som i tidigare beräkningar, men att betydelsen av vissa exponeringsvägar ändrades. Parallellt har det runt om i världen skett forskning på de ämnen som är aktuella för BT Kemi-området som lett fram till nya data och utveckling av nya bedömningsmetoder. Därför har reviderade platsspecifika riktvärden för det södra området BT Kemi tagits fram baserat på det uppdaterade underlaget. De reviderade riktvärdena presenteras i tabell 2-1. Underlaget till dessa värden redovisas i en separat rapport (Kemakta 2016). 14

15 Tabell 2-1 Beräknade riktvärden för summagrupperna fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler samt dinoseb, dioxin och antimon. Gruppvis Enhet Mark 0-1m Mark 1-2 m Mark > 2m Hälsa Markmiljö Spridning Riktvärde Hälsa Markmiljö Spridning Riktvärde Hälsa Markmiljö Spridning Riktvärde Fenoxisyror mg/kg TS 4 0,05 3 0, ,5 5 0, Klorkresoler mg/kg TS 15 0,5 20 0, Klorfenoler mg/kg TS 100 0,5 15 0, Dinoseb mg/kg TS 30 0,05 0,4 0, ,3 0,5 0, Dioxin (TCDD-ekv) ng/kg TS Antimon mg/kg TS

16 3 Föroreningssituation Inom den södra delen av BT Kemi-området finns föreningar från den tidigare verksamheten kvar i mark och grundvatten. Det rörs sig om bekämpningsmedel och kemikalier från tillverkningen såsom fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler och dinoseb, men även andra ämnen såsom organiska lösningsmedel, antimon och dioxin. Huvuddelen av de förorenade massorna finns i eller i anslutning till de igenfyllda betsvämmorna som går längs Bangatan, men förorening finns också vid den rivna sockerfabriken (BT Kemis tidigare huvudbyggnad) och formuleringsbyggnaden (del av f.d. Lans Mekaniska Verkstad). I följande kapitel ges en kortfattad beskrivning av föroreningssituationen inom det södra området. En mer detaljerad redovisning av utbredningen av de olika ämnena ges i bilaga 1 till Områdesindelning För beskrivningen av föroreningssituationen och riskbedömningen har södra området delats upp i 19 delområden, A - Q, se figur 3-1. Indelning bygger på den tidigare indelningen som använts, rött, gult, blått och grönt område, men är mer detaljerad. I indelningen av områden har platser för tidigare verksamhet samt olika underjordskonstruktioner beaktats. Vidare har föroreningssituationen beaktats så att punkter med liknande halter hamnar inom samma område. I vissa fall har separata mindre delområden definierats vid kända områden med höga föroreningshalter, såsom delområde M1 inom delområde M. Figur 3-1 Indelning i delområden. 3.2 Föroreningar i mark Under perioden har ca 400 jordprover från 300 provpunkter inom det södra området analyserats med avseende på fenoxisyror, klorkreosoler och klorfenoler. 16

17 Antalet analyser är färre av andra organiska ämnen och metaller. I tabell 3-1 redovisas statistik för halter av de analyser som utförts mellan 1990 och Data för fler ämnen redovisas i bilaga 1. Tabell 3-1 Statistik för halter av fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler, dinoseb, dioxin och antimon i jordprover tagna 1990 till Halter (mg/kg TS) Dioxin (ng/kg TS) Ämne Antal Median Medel Max Fenoxisyror (7 st) 394 0,18 3,5 245 Klorkresoler (2 st) 382 0,12 4,6 170 Klorfenoler 417 1,8 7, Dinoseb 274 0,05 2,5 650 Dioxin (WHO upper bound) 37 3, Antimon 63 0,6 4,1 61 Halterna är heterogent fördelade över området, med de högsta halterna vid de stora betsvämmorna (område A). I figur 3-2 och 3-3 visas maxhalten i varje punkt för klorkresoler respektive klorfenoler. Motsvarande redovisning för fenoxisyror finns i figur 2-1. Kartor över utbredning av fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler och dinoseb inom olika djupintervall redovisas i bilaga 2. Figur 3-2 Maxhalt av klorkresoler i jordprover tagna mellan 1986 och

18 Figur 3-3 Maxhalt av klorfenoler i jordprover tagna mellan 1986 och Föroreningar i betong På området finns ca 5000 ton betong i byggnadsgrunder, betsvämmor och andra underjordiska anläggningar. Tabell 3-2 Statistik för halter av fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler och dinoseb, i betongprover tagna 2007 till Halter (mg/kg TS) Ämne Antal Median Medel Max Fenoxisyror (7 st) Klorkresoler (2 st) 31 0, Klorfenoler Dinoseb 21 <0,01 0,3 5 Lakförsök som utförts på betongprover visar att fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler i betongen har en mycket hög lakbarhet (Sweco 2014a). 3.4 Föroreningar i grundvatten Under perioden 2000 till 2015 har ca 70 prover på grundvatten från 300 provpunkter inom det södra området analyserats med avseende på fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler. Antalet analyser är färre av andra organiska ämnen och metaller. I tabell 3-3 redovisas statistik för analyser utförda Data för fler ämnen samt kartor redovisas i bilaga 3. 18

19 Tabell 3-3 Statistik för halter av fenoxisyror, klorkresoler, klorfenoler och dinoseb, i grundvattenprover tagna 2000 till Halter (µg/l) Ämne Antal Median Medel Max Fenoxisyror (7 st) 71 8, Klorkresoler (2 st) 66 0, Klorfenoler 69 1, Dinoseb 67 <0,1 1,4 40 I figur 3-4 och 3-5visas maxhalten i varje punkt för fenoxisyrorna 2,4-DP respektive 4- CPP. Motsvarande redovisning för fenoxisyror finns i figur 2-2. Figur 3-4 Maxhalt av fenoxisyran 2,4-DP i grundvattenprover tagna mellan 2000 och

20 Figur 3-5 Maxhalt av fenoxisyran 4-CPP i grundvattenprover tagna mellan 2000 och

21 4 Spridningsförhållanden I detta kapitel görs en genomgång av de förhållanden som är viktiga för spridningen av föroreningar från området, då främst geologi och hydrogeologi. Vidare görs en vattenbalans för området vid svämmorna, där den största delen av föroreningen finns och där även de högsta halterna i grundvatten mätts upp. 4.1 Geologiska förhållanden Den ytbildande berggrunden inom det södra BT Kemi-området består av sand- och lerstenar som ingår i den s.k. Kågerödsformationen (Yngre Trias). Bergrundsytan är tämligen plan kring nivån +15 (Sweco 2016). Jordlagren området har en mäktighet på ca 13 till 14 m. Den geologiska uppbyggnaden framgår av tabell 4-1. Tabell 4-1 Geologiska lagerenheter, textur och lagerenheternas utbredning (Sweco, 2016). Geologisk lagerenhet Textur Utbredning Fyllning Se nedan I stort sett heltäckande Svämsediment Övre glaciala sediment Övre morän Undre glaciala finkorniga sediment Undre glaciala grovkorniga sediment Undre morän Sand, silt och ler med varierande innehåll av organiskt material (gyttja och torv) Silt och lera med inslag av sand och grus Moränfinleror och moränlera med inslag av kalksten, sorterad lera, silt eller sand Växelvisa lager av finkorniga sediment som främst utgörs av grå, siltig lera och lerig silt Siltig och grusig sand (moränliknande) Fast lagrade massiva, leriga moräner och morängrovleror Fläckvis förekomst Möjligtvis ställvis förekomst Heltäckande, men ställvis bortschaktad vid djupt förlagda konstruktioner Heltäckande I stort sett heltäckande Heltäckande Berggrund Sand- och lerstenar Heltäckande Fyllningen, som täcker praktiskt taget hela det södra området har en mäktighet på i allmänhet någon meter, ställvis över 3 m, Den består främst av omfördelade och påförda schaktmassor (sand, lera och moränlera), men med inslag av bygg- och rivningsavfall (bl.a. betong, tegel och asfalt). Produktionsavfall från tillverkning av bekämpningsmedel har inte påvisats, däremot har rester av organiska lösningsmedel påträffats i den östra delen av de stora betsvämmorna samt i en punkt inom område K söder om den f.d. fabriksbyggnaden. Slagg och aska har påträffats i några punkter, framförallt vid den f.d. fabriksbyggnaden (område L), men även i övriga delar av området. De underliggande naturliga jordlagren består av en serie mer eller mindre heltäckande lagerenheter med omväxlande sediment och moräner. Silt och ler utgör dominerande kornfraktioner, utom i undre lager glaciala grovkorniga sediment där sand och grus utgör betydande kornfraktioner. 4.2 Hydrogeologiska förhållanden Inom BT Kemi-området har tre olika magasin identifierats som har en genomsläpplighet och en kontinuitet som innebär förutsättningar för grundvattenflöde med potentiell 21

22 betydelse för spridningen. Magasinen åtskiljs av hydrologiska barriärer med lägre hydraulisk konduktivitet. De hydrogeologiska enheternas utbredning i lagerföljden samt deras mäktigheter inom området vid de stora betsvämmorna framgår av tabell 4-2 (Sweco 2016). Den största föroreningsmängden finns vid de stora svämmorna, och de hydrogeologiska förhållandena har där stor betydelse för bedömning av spridningsriskerna. Tabell 4-2 Hydrogeologiska enheter (grundvattenmagasin och barriärer) samt deras mäktigheter inom området i anslutning till betsvämmorna. Geologisk lagerenhet Fyllning Svämsediment Övre glaciala sediment Övre morän Undre glaciala finkorniga sediment Hydrogeologisk enhet Mäktighet vid betsvämmorna (m) Övre jordlagermagasin (Jö) 1-3 Övre barriär 5-8 Undre glaciala grovkorniga sediment Undre jordlagermagasin (Ju) 0,5-4 Undre morän Undre barriär 3-5 Berggrund Berggrundsmagasin (B)? Den underliggande berggrunden är svår att urskilja från den överliggande lermoränen och i vissa grundvattenrör är filter och filtergrusning så placerade att de inte entydigt avspeglar magasinen Ju och B. Dessa betecknas därför Ju/B. Grundvattennivåerna i det övre jordmagasinet är högst i området kring svämmorna. I höjd med dessa kan en öst- västlig grundvattendelare urskiljas. Området kring svämmorna avvattnas norrut mot dräneringsledningarna i det norra området. Söderut sker en avvattning mot dag- och spillvattenledningar. Det sker även en avvattning mot nordväst och ost. De högsta grundvattennivåerna vid svämmorna ligger på +28. I det undre jordmagasinet är grundvattengradienten riktad västerut. De högsta nivåerna vid svämmorna är ca +27. Grundvattennivån i berggrundsmagasinet varierar från ca +26,7 till +26,0, också med en gradient mot väster. Hydrogeologiska enheter De delar av de tre magasinen som är belägna i anslutning till de stora betsvämmorna bedöms dräneras enligt tabell 4-3. Tabell 4-3 Hydrogeologiska enheter och dräneringsriktningar. Hydrogeologisk enhet Övre jordlagermagasin (Jö) Övre barriär Undre jordlagermagasin (Ju) Undre barriär Berggrundsmagasin (B) Dräneringsriktningar Norr om vattendelaren: Till dräneringssystemet inom det norra området Söder om vattendelaren: Till spill- och dagvattenledningar Nedåtriktat läckage från Jö till Ju Till dräneringssystemet inom det norra området och till viss del till Braån genom uppåtriktat läckage från Ju till Jö Nedåtriktat läckage från Ju till B Sannolikt Braån 22

23 Övre jordlagermagasin Övre barriär Undre jordlagermagasin Undre barriär Berggrundsmagasin Figur 4-1 Förenklad bild av flöden genom de olika hydrogeologiska enheterna. Det bör framhållas att det inte till fullo är klarlagt hur och vart de två undre magasinen dräneras, men Braån utgör dock naturlig huvudrecipient för grundvatten för alla tre magasinen. Inom det södra BT Kemi-området styrs det övre jordlagermagasinets dränering under nuvarande förhållanden helt av dränerande spill- och dagvattenledningar samt av den pumpning av dräneringsvatten som äger rum inom det norra området. Det undre jordlagermagasinet är inte påverkat av avsänkning direkt i magasinet, men flödes- och nivåförhållanden tyder på dräneringen av magasinet huvudsakliga sker till dräneringssystemet inom det norra området via uppåtriktat läckage genom den övre barriären. Berggrundens vattenförande förmåga är mycket låg och magasinet inom det södra området bedöms inte vara påverkat i någon betydande grad av eventuella grundvattenuttag i omgivningen. Den låga vattenföringen bedöms inte medge grundvattentransport över stora avstånd. Därför bedöms Braån vara den naturliga recipienten för berggrundsmagasinet inom det södra BT Kemi-området. Hydraulisk konduktivitet En uppskattning av den hydrauliska konduktiviteten i de olika jordlagren finns dels utifrån slugtester i undre jordmagasin och berg (Tyréns 2016) och dels från uppskattningar baserat på förekommande jordarter. I det senare fallet har en klassning gjorts av jordlagerföljden i 13 kärnborrhål. De olika jordarterna har tilldelats en hydraulisk konduktivitet och ett viktat medelvärde för samtliga prov har sedan beräknats över ett intervall på 0,1 m. I tabell 4-4 redovisas bedömningar av den hydrauliska konduktiviteten i de olika jordlagren. De olika slugtesterna visar på en relativt stor variation. I det undre magasinet är värdena från slugtesterna ca gånger högre än den som utvärderats från jordlagerföljderna 23

24 i kärnborrhålen. Detta beror delvis på att det undre jordmagasinet ligger på olika nivå i olika borrhål, men även på grund av svårigheten att bedöma hydraulisk konduktivitet utifrån jordart. Tabell 4-4 Utvärderade hydrauliska konduktiviteter i de olika jordlagren (m/s). K-värde Slugtester (m/s) K-värde Jordarter (m/s) Arimetriskt Geometriskt Arimetriskt Geometriskt Magasin medel medel Max medel medel Max Övre jordmagasin * Jö 3E-06 8E-07 1E-05 Lermorän, lerig Övre silt ** barriär 4E-09 4E-09 5E-08 Undre jordmagasin *** Ju 2,7E-06 1,2E-06 1,1E-05 6E-08 5E-08 1E-07 Undre jord/berg Ju/B 1,9E-06 1,2E-06 4,0E-06 Undre barriär Undre morän **** Berg (norra och södra) B 2,6E-06 3,3E-08 1,1E-05 Berg (södra) B 2,1E-09 1,3E-9 4,6E-9 * Räknat över djupintervall ** Räknat över djupintervall *** Räknat över djupintervall **** Räknat över djupintervall E-08 5E-09 1E-07 Slugtesterna i berg har lyckats genomföras i 5 borrhål. De två hål som ligger på norra området vid Braån (BB och BB140018) är relativt långt från område A och avviker väsentligt från de övriga brunnarna på området. Sannolikt är de nedförda i silurisk skiffer och inte i Kågerödsformationen, som utgör ytbildande berggrund inom det södra området. De slugtester som genomförts i berggrunden inom det södra området visar på en hydraulisk konduktivitet i berggrunden runt m/s. Med tanke på de osäkerheter som finns i konduktiviteten i berggrunden har ett högre värde använts i beräkningarna, m/s. De hydrauliska konduktiviteter som används i beräkningarna presenteras i tabell 4-5. Tabell 4-5 Hydrauliska konduktiviteter som används i beräkningarna (m/s) Hydrogeologisk enhet K-värde (m/s) Övre jordmagasin Jö 5E-6 Lermorän, lerig silt Övre barriär 2E-9 Undre jordmagasin Ju 3E-6 Undre morän Undre barriär 2E-9 Berg B 2E-8 Gradienter En utvärdering av gradienter har gjorts baserat på mätningar utförda i juli 2015 då nivån i de flesta rör mättes. Gradienterna i det övre jordmagasinet ligger vid svämmorna mellan 0,01 och 0,02 m/m i flertalet punkter, men lokalt större gradienter förekommer i den västra delen av svämmorna, se bilaga 5. 24

25 I tabell 4-6 redovisas de gradienter som använts i vattenbalansen över området kring de stora svämmorna. Tabell 4-6 Gradienter som antagits i beräkningarna. Hydrogeologisk enhet Gradient Jö horisontellt 0,02 Jö till Ju 0,15 Ju horisontellt 0,002 Ju till B 0,01 B horisontellt 0, Vattenbalans över område A (betsvämmeområdet) Eftersom område A kring de stora betsvämmorna innehåller den största delen av föroreningen har en enkel vattenbalans satts upp över området. I vattenbalansen görs en uppskattning av vattenflöden ut från de olika grundvattenmagasinen samt även mellan grundvattenmagasinen. Eftersom de data som behövs för beräkning av flödena är relativt osäkra eller kända bara i enstaka punkter får beräkningarna ses som ungefärliga. Infiltrationen över området har antagits vara 270 mm/år, dvs. något under nettonederbörden i området. Sänkningen motiveras av att delar av svämmorna ligger under hårdgjorda ytor. En annan osäker faktor är vilken bredd som flödet från svämmorna går över. Den har antagits vara 300 m för övre grundvattenmagasinet, 100 m för undre grundvattenmagasinet samt berggrunden. Mäktigheten av den vattenförande delen av berggrunden har antagits vara 20 m. Vattenbalansen presenteras i tabell 4-7 och figur 4-2. Tabell 4-7 Vattenbalans för område A (svämmorna). Hydrogeologisk enhet Övre jordmagasin Typ av flöde Infiltration (mm/år) Hydr. Kond. K (m/s) Gradient i (m/m) Mäktighet (m) Bredd (m) Yta (m2) Flöde (m3/år) Infiltration Horis.flöde 5,0E-06 0, Övre barriär Läckage från Jö 2,0E-09 0, Undre jordmagasin Horis.flöde 3,0E-06 0, * Undre barriär Läckage från Ju 2,0E-09 0, Berg Horis.flöde 2,0E-08 0, ,5* * Här ingår även inflöde från områden uppströms. Med de antagna värdena erhålls en hyfsat god vattenbalans över det övre och undre grundvattenmagasinet, även om värdena ska ses som ungefärliga. Särskilt är vattenbalansen mer osäker över berggrunden, som kan vara en överskattning av läckaget genom den undre moränen eller en underskattning av det horisontella flödet i berggrunden. Beräkningarna visar att av det totala utflödet genom övre och undre jordmagasinet samt berget på knappt 1000 m 3 /år, sker 96 % genom det övre jordmagasinet, 4% genom det undre jordmagasinet och endast 0,1% genom berggrunden. 25

26 Vattenbalans över Område A (m 3 /år) 980 Övre jordlagermagasin 35 Övre barriär 40 2,5 35 Undre jordlagermagasin 2 Undre barriär 2 Berggrundsmagasin 7? 0,5? Figur 4-2 Vattenbalans över Område A. 4.4 Föroreningstransport inom område A Med utgångspunkt från vattenbalansen har en beräkning gjorts av föroreningstransporten från område A i de olika hydrogeologiska enheterna. De föroreningar som har beaktats är fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler. Syftet är dels att se om den vattenbalans som tagits fram kan förklara uppmätta halter i grundvattnet och dels att se vilken betydelse de olika transportvägarna har för föroreningsläckaget. Beräkningen bygger på medelhalter i de olika grundvattenmagasinen i område A och dess närmaste omgivning. Antalet mätningar i undre jordmagasin och berg är dock begränsat. Speciellt för fenoxisyror har extremt höga halter uppmätts i enstaka punkter i det undre jordmagasinet. Dessa påverkar medelvärdet för halterna i grundvattnet kraftigt. För att bedöma rimligheten av medelvärdet av de uppmätta grundvattenhalterna har även beräkning gjorts baserat på den totala mängden förorening i jordlagren och vad den maximala halten skulle vara om hela mängden fanns i vattenfas. Detta ger en övre gräns för vad medelhalten i grundvattnet skulle kunna vara. Fenoxisyror och i viss mån klorkresoler och klorkresoler fastläggs bara i liten grad till jorden, förhållandet mellan halt i jord och halt i grundvatten ligger i de flesta fall kring mg/kg i jord per mg/l i grundvattnet. Om medelvärdet av halter i grundvattnet ligger långt över den maximala halten i grundvatten som beräknats från den totala mängden förorening har en justering nedåt gjorts. Detta gäller halten av fenoxisyror i det undre magasinet. Det finns inga mätningar som direkt kan relateras till det vatten som finns i de jordlager som fungerar som barriärer, istället har halten antas ligga på en nivå som motsvarar medelvärdet mellan de magasin som separeras av barriären. I figur 4-3 redovisas de beräkningar som gjorts för fenoxisyror. De visar att från det övre jordmagasinet läcker ca 1 kg per år ut via fyllning och dräneringsledningar medan ca 0,03 kg tränger ned i jordprofilen. Med de antaganden som gjorts om halten i vattnet 26

27 i övre barriären skulle även den läcka föroreningar, så att det totala läckaget till undre jordmagasin bli ca 0,2 kg/år. Detta bedöms vara rimligt med tanke på föroreningsprofilen i den övre barriären och de höga halter som påträffas i jordproverna. Uppmätta halter i det undre jordmagasinet påverkas kraftigt av den mycket höga halten i punkt BB , och har därför minskats för att inte överskrida de halter som skulle kunna finnas utifrån uppmätta mängder av föroreningar i jorden. Transport av fenoxisyror inom Område A (g/år) 980 Övre jordlagermagasin 35 Övre barriär Undre jordlagermagasin 10 Undre barriär 1 1 Figur 4-3 Berggrundsmagasin Transport av fenoxisyror inom betsvämmeområdet (Område A). Beräkningarna indikerar att den övre barriären är en källa för vidare spridning av fenoxisyror till det undre jordlagermagasinet. En liknande balans för klorkresoler redovisas i figur 4-4. För klorkresoler beräknas en större andel av läckaget komma från det övre jordlagermagasinet och att den övre barriären i detta fall är en sänka för föroreningar. 1 Filter och filtergrusning för BB är placerat i den undre barriären, men med sannolik kontakt med undre jordlagermagasin. Filterplaceringen kan vara orsaken till de avvikande halterna i röret. Analyserna tyder på att det sker en nedåtriktad transport av förorenat grundvatten genom barriären, vilken dock är mycket långsam. 27

28 Transport av klorkresoler inom Område A (g/år) 1200 Övre jordlagermagasin 40 Övre barriär Undre jordlagermagasin 2 Undre barriär 0,2 0,2 Figur 4-4 Berggrundsmagasin Transport av klorkresoler inom betsvämmeområdet (Område A). Förhållandet att barriärerna utgör sänkor för föroreningen gäller även för klorfenolerna, se figur 4-5. I detta fall beräknas den absolut största delen av läckaget komma från det övre jordlagermagasinet. 28

29 Transport av klorfenoler inom Område A (g/år) 780 Övre jordlagermagasin 30 Övre barriär 1 1,1 Undre jordlagermagasin 0,1 Undre barriär 0,02 0,1 Figur 4-5 Berggrundsmagasin Transport av klorfenoler inom betsvämmeområdet (Område A). Sammantaget visar ovanstående beräkningar att den helt övervägande delen av föroreningstransporten (>90%) från betsvämmeområdet sker i det övre jordlagermagasinet för samtliga studerade ämnen. Spridningen till det övre magasinet beräknas uppgå till sammanlagt ca 3 kg/år, med klorfenoler i något större andel än fenoxisyror och klorkresoler. Spridningen i det undre jordlagermagasinet beräknas uppgå till storleksordningen 0,2 kg/år, varav den helt dominerande delen (ca 90 %) utgörs av fenoxisyror. Spridningen i berggrunden beräknas uppgå till storleksordningen 0,001 kg/år, d.v.s. en bråkdel av den totala transporten. Även i berggrunden dominerar fenoxisyror. Inga beräkningar har utförts för dinoseb, men baserat på de halter som påträffas i grundvattnet bedöms spridningen från betsvämmeområdet vara i storleksordningen 1 g/år. 4.5 Föroreningstransport från övriga områden En beräkning av utläckaget från övriga delar av det södra området har gjorts baserat på medelhalten i jord och vattengenomströmningen i de olika delområdena, se tabell 4-8. Denna visar att betsvämmeområdet bidrar med drygt hälften av det beräknade totala läckaget från det södra området. De beräknade absolutvärdena är i detta fall högre än de som redovisas i avsnitt 4.4, vilket sannolikt beror på att mobilitet av föroreningarna är något överskattad. (Beräknat med ett Kd-värde på 13, 15 respektive 15 l/kg för fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler). Dessutom antas samma värde för infiltrationen på samtliga områden oavsett hur ytan ser ut, vilket kan vara en överskattning för områden som har hårdgjorda ytor eller kvarvarande betongplattor. 29

30 Tabell 4-8 Beräknat läckage (g/år) baserat på medelhalt i jord och genomströmmande vattenmängd. Fenoxisyror Klorkresoler Klorfenoler Dinoseb Totalt Område Beteckning Övre Undre Övre Undre Övre Undre Övre Undre Övre Undre Betsvämmor A ,80 0, Lans verkstad BCD ,00 0, Norr EFGH ,10 0, Söder MNOP+M ,40 0, Västra Q ,10 0, Östra IJKLR ,30 0, Totalt ,0 0, Beräkningarna indikerar att drygt 70 % av det totala utläckage av de aktuella ämnena kommer från områdena vid Betsvämmorna och Lans verkstad. För fenoxisyror är andelen drygt 90 %. För klorfenoler beräknas utläckaget från de östra delarna vara relativt stort, ca 30 % och delområdena A-D bidrar endast med ca 50 %. Bidraget från det övre jordmagasinet dominerar stort, 97 % och då huvudsakligen från delområde A. De läckage siffror som anges i tabell 4-8 tar inte hänsyn till vilka spridningsvägar som finns från delområdena och de eventuella förändringar som sker i halten på grund av nedbrytning. Genom det södra området går flera ledningar för spillvatten och dagvatten, där finns även kvarvarande delar av ledningar för råvatten och produkt från sockerbrukstiden, se avsnitt 2.3. Ledningarna orsakar dock en markant avsänkning av grundvattennivåerna och utgör därmed troliga spridningsvägar. De undersökningar som genomförts av ledningssystemen (Sweco 2011b och Ramböll 2015a) visar att främst fenoxisyror tillförs ledningarna från BT Kemi-området, men de halttillskott som mätts upp är relativt små, mindre än 1 µg/l. Eftersom både flöden och halter kan förväntas variera kraftigt i ledningarna är det möjligt att förhöjda utsläpp kan förekomma under vissa kortare perioder. Sådana pulser är svåra att fånga upp i en mätning och har heller inte kunnat bekräftas i de undersökningar som genomförts. Det är dock inte möjligt att utesluta att sådana pulsvisa utsläpp kan förekomma. I kapitel 5 görs en uppskattning av hur stort läckaget för närvarande är från hela BT Kemiområdet och av vilket läckage som kan förväntas i framtiden om inga åtgärder vidtas. Detta inkluderar läckaget från det södra området såväl som läckaget från kvarlämnad förorening på det norra området. 4.6 Nedbrytning av föroreningar Fenoxisyror, klorkresoler och klorfenoler är organiska föroreningar som är nedbrytbar, men i en reducerande miljö går nedbrytningen mycket långsamt. Detta gäller speciellt vid höga föroreningshalter eller om föroreningen ligger fast i porerna i en lera med lågt utbyte med omgivningen. Att höga halter av dessa ämnen fortfarande förekommer i marken är bevis på den långsamma nedbrytningen. För förorening som frigörs från de källområdena och transporteras vidare i grundvattnet kan dock nedbrytning vara en viktig process som gör att halterna sjunker kraftigt med avståndet från källan. I en dansk studie (Reitzel et al. 2004) undersöktes kvoten mellan fenoxisyrornas nedbrytningsprodukter och de ursprungliga ämnena som en indikator på nedbrytning. 30

31 Ett problem med denna typ av analys är att många nedbrytningsprodukter även förekommer som orenheter och biprodukter i originalblandningen, vilket kan göra resultatet svårtolkat. Är kvoten högre än vad som kan förklaras av orenheter anger det att nedbrytning av fenoxisyran sker. För BT Kemi-området har en utvärdering gjorts av kvoterna: 2,6-DCPP / 2,4-DP 4-CPP / 2,4-DP 2,4-diklorfenol / (2,4DP+2,4-D) 4-klor-2-metylfenol / (MCPP+MCPA) Kvoterna har beräknats för de prover där samtliga föroreningar analyserats och där den ursprungliga fenoxisyran påträffats över rapporteringsgränsen. För prover där nedbrytningsprodukten är under rapporteringsgränsen erhålls bara ett maxvärde på kvoten. De beräknade kvoterna varierar från mycket låga värden upp till värden runt 800 för kvoten 4-CPP/2,4-DP för rör norr om den östra delen av svämman. I majoriteten av prover är kvoten högre än den gräns som i den danska studien angavs att kunna vara orsakad av orenheter i originalblandningen. Denna gräns kan dock skilja sig från det som gäller vid BT Kemi eftersom tillverkning av bekämpningsmedel har skett där. En utvärdering har också gjorts om kvoterna varierar med avstånd från den största källan, delområde A (betsvämmorna). Den visar att kvoterna i allmänhet avtar med ökande avstånd, men att enskilda punkter uppvisar markant höga kvoter även på ett avstånd flera tiotals meter från delområde A. Sammanfattningsvis visar utvärderingen att det finns klara tecken på att en nedbrytning sker runt svämmorna. Detta gäller både i det övre och under jordmagasinet. En utvärdering har också gjorts av hur halterna av olika fenoxisyror varierar med avståndet från delområde A i de olika jordmagasinen. I figur 4-6 visas halten av MCPP som funktion av avståndet från delområde A. Halterna anges på en logaritmisk skala och visar på ett markant avtagande med ökande avstånd. I det övre jordmagasinet (Jö, blå punkter) avtar halten med en faktor ca 10 var 50:e meter från betsvämmorna. I det undre jordmagasinet (Ju, orangea punkter) är antalet provpunkter färre, men de indikerar ett snabbare avtagande med avståndet än i det övre magasinet. I det bergmagasinet (B, gula punkter) är halterna väsentligt lägre, men avtagandet med avstånd är också mindre. Halterna av övriga ämnen avtar också kraftigt med ökande avstånd från källan. I figur 4-7 visas data för 2,4-DP. Även här finns en tendens till snabbare avtagande i det undre jordmagasinet. De aktuella föroreningarna, framförallt fenoxisyror, har lätt att röra sig i marken och det faktum att spridningen från källområdena är så begränsad pekar på att nedbrytning sker under transporten i grundvattenmagasinen. I den mån spridning sker snabbt i ledningar kan dock effekten av nedbrytning vara mindre. En annan indikator på förorening är den elektriska ledningsförmågan (konduktiviteten), se figur 4-8. Ledningsförmågan är förhöjd vid svämmorna och avtar med ökande avstånd, ca en faktor 3 per 50 m. Detta indikerar att det är möjligt för lösta ämnen att spridas från källområdet, men eftersom de salter som ger en förhöjning av konduktiviteten inte bryts ner så når denna spridning längre än för de organiska föroreningarna. Det bör dock observeras att bakgrundsvärdet av konduktiviteten är mycket högt i jämförelse med den som gäller för de övriga föroreningarna. 31

32 Halt i grundvattet (µg/l) Halt i grundvattet (µg/l) MCPP Jö Ju Ju/B B ,1 0, Avstånd från svämma (m) Figur 4-6 Halt i grundvattnet av MCPP som funktion av avstånd från delområde A (betsvämmorna). Observera den logaritmiska skalan ,4-DP (diklorprop) Jö Ju Ju/B B ,1 0, Avstånd från svämma (m) Figur 4-7 Halt i grundvattnet av 2-4-DP som funktion av avstånd från delområde A (betsvämmorna). Observera den logaritmiska skalan. 32

33 Konduktivitet i grundvattet (ms/m) 1000 Kond fält Jö Ju Ju/B B Avstånd från svämma (m) Figur 4-8 Konduktivitet i grundvattnet som funktion av avstånd från delområde A (betsvämmorna). Observera den logaritmiska skalan. 33

34 5 Uppskattningar av läckage till Braån Ett centralt motiv för att genomföra åtgärder inom BT Kemi-området är att minska läckaget till Braån. För att kunna bedöma omfattningen av de åtgärder som behövs är det nödvändigt att få en uppfattning om storleken på läckaget idag och hur det skulle förändras om pumpningen av det norra området upphör. Detta ger en indikation om vilka halter som kan förväntas i Braån. Läckaget till ån kommer både från kvarvarande föroreningar på det norra området och från de föroreningar som finns på det södra området. Eftersom det finns flera olika spridningsvägar är det relativt komplicerat att få en säker kvantifiering av läckaget från olika delområden, men de mätningar som utförts ger ändå en samlad bild av vad det totala läckaget från området kan vara. I riskbedömningen har uppskattningar av läckaget därför gjorts med olika metoder, som bygger på olika antaganden och data. De ger därmed även olika resultat, men ger ändå en uppfattning av läckaget i dagsläget samt vilket läckage som kan förväntas om pumpningen i dräneringssystemet på norra området avbryts. 5.1 Dräneringssystem Ett system för dränering av grundvattenvatten inom Norra området har varit i bruk sedan mitten av 1970-talet, med syfte att begränsa spridningen av föroreningar till Braån. Systemet har under åren genomgått förändringar, vilka beskrivs i Sweco (2014b). För närvarande består dräneringssystemet av två grenar, en nordlig som ligger längs med Braån och en sydlig som går längs norra sidan av järnvägen, se figur 5-1. Båda ledningarna går samman i en gemensam pumpstation. Figur 5-1 Översiktsplan över dräneringssystemet med pumpstation och anslutande tryckledning. 34