Plats: Landstingets konferenscentrum Slottsgränd 1Uppsala. Var vänlig anmäl förhinder till undertecknad Tfn: , mail:

Transkript

1 Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ledamöter och ersättare KALLELSE På uppdrag av ordföranden kallas till sammanträde med hälso- och sjukvårdsstyrelsen måndagen den 18 maj 2015 Plats: Landstingets konferenscentrum Slottsgränd 1Uppsala Gruppmöten Information Fortsatt sammanträde Välkomna! Cecilia Lidén sekreterare Var vänlig anmäl förhinder till undertecknad Tfn: , mail: Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

2 FÖREDRAGNINGSLISTA Hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde den 18 maj 2015 konferenscentrum Slottsgränd 1, Uppsala Information kl Landstingsgemensamt medlemskap i nätverket för hälsofrämjande hälso- och sjukvård, HSS, processledare, Kerstin Troedsson Akademiska sjukhuset, Emma Algell, Lasarettet i Enköping, Marie Berggren Primärvården Finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam, Birgitta Lejman, Mats Holmberg, Inge Bruce, landstingets ledningskontor Nr Ärenden Dnr 81 Val av justerare. I tur: Måns Vilhelmsson (M) Tid för justering: 82 Fastställande av föredragningslistan 83 Landstingsdirektörens/hälso- och sjukvårdsdirektörens rapport HSS Hälso- och sjukvårdsdirektörens rapport HSS Hälso- och sjukvårdsdirektörens ekonomirapport HSS Information Landstingsgemensamt medlemskap i nätverket för hälsofrämjande hälso- och sjukvård, HSS, processledare, Kerstin Troedsson Akademiska sjukhuset, Emma Algell, Lasarettet i Enköping och Marie Berggren Primärvården kl 11.00, - Finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam, Birgitta Lejman, Mats Holmberg, Inge Bruce, Landstingets ledningskontor kl 11.30, - Förlossningsvården Masoumeh Rezapour Isfahani, Akademiska sjukhuset, kl 13.30, - Ärende nr 97, Göran Angergård och Emma Hultgren, Akademiska sjukhuset kl Uppföljning av köer Enbart skriftlig rapport 87 Uppföljning vårdval primär hörselrehabilitering HSS

3 88 Återrapportering Katamaranen HSS Återrapportering Neuropsykiatriskt närvårdsteam HSS Översyn av primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering HSS Projekt central asylsamordnare HSS Beslut om finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam HSS Landstingets hälso- och sjukvårdsansvar vid hem för vård och boende (HVB), Eksätra och Rosenhill Yttrande över motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter HSS HSS Nulägesrapport angående utarbetande av förslag på organisation av specialistanknuten hemsjukvård/ HSS Uppföljning av målrelaterad ersättning vårdcentraler 2015 HSS Analys och förutsättningarna för att klara och upprätthålla vårdgarantin under 2015 HSS Anmälan av delegationsbeslut HSS Skrivelser för kännedom

4 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Val av justerare Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen utser Måns Vilhelmsson (M) att jämte ordföranden Vivianne Macdisi (S) justera dagens protokoll. Tid för justering: 82 Fastställelse av föredragningslista Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen fastställer förslag till föredragningslista. Ärendet Föredragningslista över de ärenden som avses bli behandlade vid sammanträdet har utsänts till ledamöter och ersättare. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

5 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Dnr HSS Landstingsdirektörens och hälso- och sjukvårdsdirektörens rapport april 2015 Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger rapporten till handlingarna. Ärendet Landstingsdirektören och hälso- och sjukvårdsdirektören lämnar en skriftlig rapport angående aktuell och pågående verksamhet. Bilaga Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

6 Landstingsdirektörens och hälso- och sjukvårdsdirektörens rapport april 2015 Implementering av nationella riktlinjer vid diabetes Det länsövergripande programrådet för diabetes har haft sitt första möte under ledning av ordförande Jarl Hellman. Fokus för arbetet är att implementera de nya nationella riktlinjerna för diabetes inklusive att förbättra vissa indikatorer utifrån öppna jämförelser. Stöd för ökad registrering i det nationella diabetesregistret ingår också. Ett antal utbildningsinsatser, främst för diabetessköterskor och distriktssköterskor samt läkare, har planerats och genomförs under våren. Statsbidrag för läkemedel 2015 Statsbidraget för landstinget år 2015 uppgår till 741 miljoner kronor. Statsbidraget gäller för läkemedel inom förmånen samt för vissa varor förskrivna utanför förmånen såsom smittskyddsläkemedel, vissa överföringar från slutenvården samt lokala landstingssubventioner, t.ex. p-piller till kvinnor upp till 25 år. Om den faktiska kostnaden avviker från den beräknade kostnaden med mer än 3 procent ansvarar staten för 50 procent av den överstigande kostnaden. Om kostnaderna understiger mer än 3 procent sker motsvarande återbetalning från landstinget till staten. För läkemedel mot hepatit C 2015 har staten ett 70 procentigt kostnadsansvar upp till 840 miljoner kronor i riket som helhet. Överstiges denna kostnad med mer än 3 procent tar staten ett 50 procentigt kostnadsansvar. För kostnader för hepatit C läkemedel under 2014 har landstinget erhållit ett statsbidrag om 37 miljoner kronor. Program för uppföljning av privata utförare Vid årsskiftet infördes ändringar i kommunallagen som innebär att landstingsfullmäktige under varje mandatperiod ska anta ett program för uppföljning av privata utförare. Programmet syftar till att stärka strukturen och styrningen för uppföljning och säkerställa allmänhetens insyn i privata utförares verksamhet. Arbetet med att utarbeta ett program är påbörjat och programmet kommer under arbetets gång att beredas av landstingsfullmäktiges presidium. Målet är att programmet ska beslutas av landstingsfullmäktige i november. Nytt dokumenthanteringssystem Landstingsstyrelsen beslutade , 38, bl.a. att uppdra till landstingsdirektören att [- - -] återkomma med en beskrivning av det fortsatta arbetet med att genomföra styr- och ledningssystem där utgångspunkten är Socialstyrelsens krav. I det ska ingå en beskrivning av vilka delar som ska implementeras, liksom hur finansiering kan ske. Ett nytt dokumenthanteringssystem har ingått som en del i det tidigare ledningssystemsprojektet. Detta bedöms som strategiskt viktigt för landstingets verksamheter, varför landstingsdirektören initierar ett införandeprojekt avseende verktyget VIS för landstingets dokumenthantering.

7 2 Finansiering för 2015 sker genom omprioritering av de driftmedel som finns för 2015 vid Enheten för ledningssystemsprojektet vid LLK. För 2015 och framåt finansieras en del genom ianspråktagande av 2,7 mnkr av de investeringsmedel som reserverats för ledningssystem. Dessutom planeras driftmedel att läggas in i budget för kommande år, i storleksordningen 1,4-2,1 mnkr/år. Landstingets arbete med patientsäkerhet Landstinget i Uppsala län har som ett av sina uppdrag att arbeta för en hög patientsäkerhet, vilket är grundläggande för en hälso- och sjukvård av god kvalitet. Enligt landstingsplan är målet bland annat att minimera antalet vårdskador i samtliga processer. Hälso- och sjukvårdsförvaltningarna har en struktur för kvalitets- och patientsäkerhetsarbete, genom registrering av avvikelser i MedControl, anmälan enligt lex Maria, markörbaserad journalgranskning, patientsäkerhetsronder, uppföljning av punktprevalensmätningar avseende trycksår, smärta, hygien, vårdrelaterade infektioner (VRI) och infektionsverktyget. Risk- och händelseanalyser är andra värdefulla komplement som ger underlag för förbättringsarbete. Gemensamma riktlinjer för läkemedelshantering ska utarbetas med syfte att öka patientsäkerheten i samband med patienters byte av vårdnivå. Förvaltningarna har upprättat en tydlig organisation med uppdrag avseende kvalitet och patientsäkerhet. Åtgärder som har vidtagits vid Akademiska sjukhuset är bland annat att värdebaserad vård införts, arbetet med vårdprocesser pågår och avdelningar med enkelrum har öppnats. Vid Enköpings lasarett har ombyggnation av akutmottagningen skett, vilket bidrar till ökad patientsäkerhet genom bättre flöden och kortare väntetider. Den samlade bedömningen är att metoder och verktyg används i patientsäkerhetsarbetet för att förebygga vårdskador. Dock är det angeläget att verksamheterna beaktar och åtgärdar resultat i undersökningar och mätningar samt fortsätter med (eller ökar) egenkontroll för uppföljning och utvärdering. Uppstarten för patientsäkerhetsteamet vid Landstingets ledningskontor sker den 1 april. Teamets uppdrag och mål är att bidra till hög patientsäkerhet för att minimera antalet vårdskador inom landstingets hälso- och sjukvårdsverksamheter. I teamet ingår fyra funktioner: en funktion som arbetar med infektionsverktyget, patientsäkerhetskulturmätningar och även nationella patientenkäten. Den andra funktionen arbetar som vävnadssamordnare. En ny funktion handlar om att utveckla MedControl för att bland annat kunna göra systematiska sammanställningar av alla avvikelser (lex Maria, enskildas klagomål, MedControl, patientnämndsärenden). Uppdraget som patientsäkerhetssamordnare innebär att delta i utveckling av patientsäkerhetsarbetet samt att samordna patientsäkerhetsarbetet inom landstingets alla hälso- och sjukvårdsförvaltningar, vilket förutsätter ett nära samarbete med chefläkargruppen. Fördjupad uppföljning Hälso- och sjukvårdsavdelningen har avtalat med konsultföretaget HiQ AB att på landstingets uppdrag genomföra en granskning av totalt 8 fysioterapeuter med nationella taxan. Granskningen pågår för närvarande och ska avrapporteras till hälsooch sjukvårdsstyrelsen i juni HiQ AB genomför även en fördjupad uppföljning av Närpsykiatri i HÄTÖ AB, enligt ett tidigare beslut i hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Uppdraget ska redovisas i maj 2015.

8 3 Samtidigt genomför hälso- och sjukvårdsavdelningen en granskning av Barnskyddsteamet, som även den kommer att redovisas för hälso- och sjukvårdsstyrelsen i maj Utöver redan uppräknade granskningar planeras under våren en verksamhetsöversyn av Närvårdsavdelningen, Hälsa och habilitering, med redovisning till hälsooch sjukvårdsstyrelsen i september Snabbare diagnos vid lungcancer målet med studie på Akademiska Lungcancer är fortfarande en tumörform med hög dödlighet. Men de senaste åren har framsteg gjorts med cellgiftsbehandlingar, mer skräddarsydd kirurgi och ett antal nya biologiska läkemedel som ökat överlevnaden. En ny forskningsstudie på Akademiska sjukhuset har som mål att snabbt kunna identifiera vilka patienter som har störst nytta av de nya, målinriktade behandlingarna. Studien sker i samarbete mellan forskare vid de thoraxkirurgiska och onkologiska klinikerna på Akademiska sjukhuset och SciLifeLab vid BMC, Uppsala universitet. Ny behandling vid svårkontrollerad typ 1-diabetes Stamceller från nervsystemet förbättrar chanserna att bota diabetes med en transplantation av insulinproducerande celler. Det visar en ny studie gjord av forskare vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet. Hittills har experimentella laboratorietester gjorts och med lovande resultat. Innan man använder den nya metoden på patienter måste man dock etablera odlingar av stamcellerna. Diskussion kring Boländernas vårdcentral Landstinget har skickat en rättelseanmaning till Boländernas vårdcentral daterad 10 mars Polisanmälan har därefter skett den 11 mars Det är landstingets bild att vårdcentralen måste prestera underlag som visar att verksamheten är patientsäker och att administrationen sköts korrekt. Polisanmälan har skett då landstinget gör bedömningen att närmare kr kan ha utbetalts på felaktiga grunder. Medhelp Landstinget har tillsammans med övriga Fyrklövern (Gotland, Sörmland och Västmanland) fått en förlikningstrevare från bolaget Medhelp AB. Parterna befinner sig i en komplicerad tvist efter det att Fyrklövern sagt upp samarbetet med Medhelp kring ambulansdirigering. Medhelp har därefter stämt Fyrklövern, men förlikningen bygger på att man drar tillbaka sin talan utan ersättning. Förlikningen medger att landstinget fortsätter samarbetet kring 1177 (Vårdguiden). Medpro Landstinget har nu erhållit förlikningslikviden kr från Medpro Aps, och tvisterna kring Bålsta vårdcentral kan då avslutas. Terapironder inom Folktandvården Under drygt ett år har en nationell databas, Gerioweb, använts inom äldretandvården. Enskilda behandlare kan via videokonferens få hjälp av specialister för att terapiplanera komplicerade fall. Terapironderna i vårt län äger rum en timma varje månad och både Folktandvårdens och privattandvårdens behandlare kan boka in de patientfall som man önskar få belysta. Under 2014 deltog i genomsnitt 13 folktandvårdskliniker i de digitala terapironderna och under hösten anslöt sig även privata tandläkare. I Gerioweb kan även utbildningsaktiviteter genomföras på distans och dessa föreläsningar riktar sig ofta till hela landet.

9 4 Uppgradering av Cosmic till R8.0 Uppgraderingen är en av ett antal större uppgraderingar av Cosmic som kommer framöver och som krävs för att möjliggöra de moderna funktioner i systemet som verksamheten efterfrågat, såsom e-remiss till och från andra journalsystem i andra landsting. Uppgraderingen gjordes helgen mars 2015 vilket innebär att systemet stängdes av från klockan 16 på fredagen den 20 mars. Det innebar att manuella rutiner behövdes användas överallt i landstinget och hos de externa vårdgivarna som använder Cosmic. Självmonitorering i hemmet Som en spin off av projektet Journal via nätet har en teknisk lösning för självmonitorering i hemmet kunnat etableras. Lösningen innebär att en patient utrustas med en självmonitoreringsenhet (våg, syresättningsmätare, blodsocker ) samt en ipad. Dessa två kopplas samman trådlöst för att kopplas upp mot journalsystemet Cosmic. I Cosmic kan läkaren sedan följa de mätvärden som patienten genererar. Ett första test av lösningen kommer att genomföras tillsammans med hjärtsviktsteamet i Enköping samt på barn på Akademiska sjukhuset. På Lasarettet i Enköping kommer hjärtsviktpatientens vikt att mätas och på Akademiska sjukhuset blodsockernivån på barn med typ 1 diabetes. Testet påbörjas i maj. Användning av plattor i vården Under 2014 har tre verksamheter vid Lasarettet i Enköping testat att använda Cosmic på plattor och elektroniska whiteboards. Det som testats är ett stöd för det arbete som sjuksköterskor och undersköterskor utför på en avdelning. Utvärderingen av testet visar att en sjuksköterska kan spara upp till 90 minuter per pass samt att patientsäkerhet och arbetssituation förbättras. Utvärderingen pekar dock på vissa brister i den funktionalitet som erbjuds vilket gör att lösningen idag inte passar på alla tre avdelningarna. En utveckling av verktyget levereras senare i år. Det torde medföra att verktyget kan användas på fler avdelningar samt att besparingen i tid kommer att överstiga 90 minuter. Mediebilden av landstinget 1 28 februari 2015 Större nyheter Sveriges kommuner och landsting gick ut med en rapport om en mätning av patientsäkerhetskulturen. Landstinget i Uppsala län pekades i medier ut som ett av de sämre landstingen, vilket gav negativ publicitet. UNT publicerade också en artikelserie om patientsäkerhet, där huvudintrycket var negativt. En nyhet om den förbättrade tandhälsan hos unga i länet fick stort och positivt genomslag. Medierna fortsatte att rapportera om konflikten kring översynen av Östhammars vårdcentral och akutmottagning. Detta gav negativ publicitet. Flytten av ögon- och öronläkare från Tierp till Akademiska sjukhuset blev också starkt ifrågasatt. Bytet av landstingsdirektör uppmärksammades stort i medierna.

10 5 Andra exempel på mediernas rapportering Positivt: Akademiska sjukhuset först ut i landet med vårdhund Fler väljer att åka kollektivt De ger barn friskare tänder Plan mot psykisk ohälsa på gång God hjälp av KBT över nätet Negativt: Höjda röster om nedskärningar på Enköpings lasarett Neutralt: Medproaffären kan vara på väg att avslutas Hon tar strid mot bussträngseln UL sänker pris för pensionärer Start för studie om Uppsalatåg Landstinget är på väg att ta över ambulansdirigeringen Positivt bokslut för landstinget efter fastighetsaffär Lösning för hälsoäventyret Ny konst på Akademiska En av fyra platser blir hemsjukvård Billigare bussresor utom med enkelbiljett UL tar bort sms-biljetter Två vårdval avbryts i länet Röntgenkonst kan vara olaglig Barnombudsmannen kräver större engagemang Nu flyttar vårdcentralen i Östervåla Region i stället för landsting Planer på att riva bassäng på Akademiska Nätjournaler kan införas i psykiatrin Årets kulturstipendiater i Uppsala län utsedda Idag togs första spadtaget på sexvåningshuset Eldaren i Uppsala

11 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Dnr Hälso- och sjukvårdsdirektörens rapport Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger den muntliga rapporten till handlingarna. Ärendet Hälso- och sjukvårdsdirektören lämnar en muntlig rapport angående aktuell och pågående verksamhet. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

12 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Dnr HSS Hälso- och sjukvårdsdirektörens ekonomirapport maj 2015 Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen godkänner ekonomirapporten. Ärendet Perioden avser januari till och med april månad. Resultatet för perioden uppgår till +32 mkr. Överskottet beror på minskade kostnader för köpt vård och att läkemedelskostnaderna minskar jämfört med budget. HSS har i budgeten för 2015 avsatt medel för närvårdsutveckling och nya kommande beslut/ökad produktion vilket ännu inte medfört några kostnader. Efter att ha tagit hänsyn till det ekonomiska utfallet för årets fyra första månader är prognosen för hälso- och sjukvårdsstyrelsen för år mkr vilket ska jämföras med en budget på 0. Förändringen av prognosen jämfört med föregående månad beror på kostnaderna för köpt vård och läkemedel minskar jämfört med tidigare prognos. Specialistvård upphandlade avtal Kostnaden för specialistläkare på den nationella taxan är i nivå med föregående år och prognosen över årets kostnader minskar därför med 5 mkr jämfört med budget. Läkemedelskostnader för specialistläkare har hittills i år varit i nivå med föregående år. Detta medför att de prognostiserade kostnaderna för läkemedel inom detta område minskar med 5 mkr jämfört med budget. Budgeten för mammografi ökades till år 2015 för att täcka kostnader för det som remitterats av Akademiska sjukhusets nya bröstsjuksköterskor. Dessa kostnader är lägre än vad som ursprungligen beräknats och de prognostiserade kostnaderna minskar därför med 5 mkr jämfört med budget. Elisabethsjukhuset produktion och kostnaderna för detta ligger i nivå med budget. Primärvård upphandlade avtal Kostnaderna inom primärvård LOU beräknas att vara i nivå med budget. Specialistvård vårdval Prognosen för kostnader inom vårdvalet för Primärhörselrehabilitering är minskade kostnader med 3 mkr jämfört med budget. Det är inte produktionen som minskar utan det är kostnaderna för hörapparater som fortsätter att sjunka efter en ny upphandling. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

13 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Vårdvalet för Öron, näsa och hals är från 1 april 2014 igång för privata utförare. Produktionen och kostnader för ersättning för produktionen är svåra att prognostisera och hittills i år har det varit låga kostnader. Prognosen för 2015 är därför minskade kostnader med 3 mkr. Vårdvalet för Gynekologi har haft höga kostnader under inledningen av året. Lasarettet i Enköping och Akademiska sjukhuset producerar sin del av vården enligt budget. Det är de privata utförarna som ökat och gör att prognosen över årets kostnader ökar med 7 mkr jämfört med budget. Inom vårdvalet för Höfter och knän är Lasarettet i Enköping den största producenten. Deras produktion följer budget men de privata utförarna har producerat mindre än vad som budgeterats vilket medför att prognosen för 2015 är minskade kostnader med 4 mkr jämfört med budget. Primärvård vårdval Vid denna tidpunkt på året finns endast statistik för besök till och med mars tillgängligt. Kostnaderna hittills i år ligger i nivå med budget och besöken har ökat med 2,6 % jämfört med föregående år. Antal besök per månad Antal Övrig Primärvård Kostnaderna för läkemedelsförskrivning utanför C-län minskar jämfört med budget och är i nivå med utfall föregående år. I prognosen justeras därför kostnaderna ned med 7 mkr. Kostnaderna för primärvård utanför C-län ökar samtidigt som intäkterna för primärvård till personer folkbokförda utanför C-län ökar. Detta är troligtvis en konsekvens av den nya patientlagen och den ökade rörligheten av patienter mellan landstingen. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

14 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Tandvård Folktandvården har justerat sin prislista vilket medför att kostnaderna inom tandvårdsstödet nödvändig tandvård förväntas att öka jämfört med föregående år. I budgeten för 2015 har detta tagits hänsyn till och prognosen lämnas därför oförändrad. Övrig verksamhet Ansvaret vårdgaranti har haft ett lågt utfall årets första månader. Kostnaderna för de riktade upphandlingarna och slussningarna har varit låga men prognosen är att budgeten för dessa kösatsningar kommer att förbrukas under Reserverade verksamhetsmedel har också haft låga kostnader i inledningen av I budgeten finns medel avsatta för närvårdsutveckling och en övrig post för kommande beslut/ökad produktion vilka ännu inte medfört några kostnader. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har i sitt anlag från fullmäktige erhållit 5 mkr extra för ökade hyreskostnader hälso- och sjukvårdsförvaltningar, dessa hyresökningar kommer inte att uppstå vilket medför att prognosen förbättras med 5 mkr. Klinisk behandlingsforskning är ett gemensamt projekt som landstingen deltar i där vårt landstings andel av kostnaden är 2,7 mkr per år. För 2015 har SKL beslutat att den totala finansieringen tillfälligt minskar vilket innebär att vår andel i år uppgår till 1,8 mkr. Detta medför att prognosen förbättras med 900 tkr. Vårdöverenskommelser egna verksamheter Samtliga vårdöverenskommelser har från och med 2015 en fast ersättning som betalas ut i tolftedelar. Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping och Hälsa och habilitering har en del av ersättningen som är målrelaterad och om inte målen uppnås ska ersättning återbetalas. Lasarettet i Enköpings prognos är att de inte når upp till samtliga mål i vårdöverenskommelsen och att de kommer få återbetala 500 tkr för ej uppnådda tillgänglighetsmål. Akademiska sjukhuset prognos är att de inte når upp till samtliga mål i vårdöverenskommelsen och att de kommer få återbetala 10,8 mkr för ej uppnådda tillgänglighetsmål under Efter en slutlig avstämning av 2014 års mål framgår att Akademiska sjukhuset betalt tillbaka för mycket målrelaterad ersättning. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen återbetalar därför 1,4 mkr. Bilaga Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

15 Bilaga 1 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSEN (4) Tkr Intäkter anslag Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Summa intäkter anslag Kostnader hälso- och sjukvårds- Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse styrelsens övriga verksamheter Specialistvård - upphandlade avtal LOU Primärvård - upphandlade avtal LOU Specialistvård - vårdval LOV Primärvård - vårdval LOV Övrigt primärvård Tandvård Närvård Bidrag Beredningar Övrig verksamhet Summa Tkr Vårdöverenskommelse egna verksamheter Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Fast ersättning Rörlig ersättning Summa Totalt resultat Marie Johansson

16 Bilaga 1 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSEN (4) Tkr Specialistvård - upphandlade avtal LOU och Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar den nationella taxan Specialistläkare Läkemedel specialistläkare Naprapater Kiropraktorer Privata sjukgymnaster Mammografi Psykiatri Norduppland Elisabethsjukhuset Rehab Vidarkliniken Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Primärvård - upphandlade avtal LOU Hembesöksverksamhet ,76 Uppsala Närakut och Ortopediakut Sjukvårdsrådgivningen Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Specialistvård - vårdval LOV LOV Psykoterapeuter LOV Fotterapeuter LOV Primär hörselrehab LOV Ögonbottenfotografering LOV Ljusbehandling LOV Katarakter LOV Ögon LOV ÖNH LOV Gynekologi LOV Höfter och knän Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Primärvård - vårdval LOV Kapitering och besök vårdcentral Barnmorskemottagning Barnhälsovård Kapitering läkemedel primärvård IT-kostnader VC-uppdrag Sjukgymnastik Läkarinsatser i särskilt boende Tolkkostnader Summa Marie Johansson

17 Bilaga 1 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSEN (4) Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Övrigt primärvård Läkemedelsförskrivning utanför C-län Influensavaccinationer säsongsinfluensa Primärvård utanför C-län Primärvård icke C-länsinvånare Apodos Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Tandvård Tandvårdsadministration Tandvårdsstöd Barntandvård Tandreglering barn & ungdom Tolkkostnader Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Närvård Folkhälsoprojekt Folkhälsomedel Närvårdsutveckling Samhällsmedicinsk verksamhet Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Bidrag Bidrag till patientföreningar, förbund m fl Summa Marie Johansson

18 Bilaga 1 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDSSTYRELSEN (4) Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Beredningar Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handikapprådet Pensionärsrådet Länsdelsberedning Norra Länsdelsberedning Mellersta Länsdelsberedning Södra Summa Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Ansvar Övrig verksamhet Biobanken Tobiasregistret Utvecklingsprojekt Vårdgaranti/kösatsning Rehabiliteringsgarantin Reserverade verksamhetsmedel Summa Ansvar Tkr Bokslut Budget Utfall Prognos Avvikelse Vårdöverenskommelse egna verksamheter Ersättning Primärvården Fast ersättning Akademiska sjukhuset Rörlig ersättning Akademiska sjukhuset Fast ersättning Lasarettet i Enköping Rörlig ersättning Lasarettet Ersättning Hälsa och habilitering Ersättning Folktandvården Summa Marie Johansson

19 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Information Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger informationen till handlingarna. Ärendet Vid styrelsens sammanträde lämnas information inom följande område: Landstingsgemensamt medlemskap i nätverket för hälsofrämjande hälso- och sjukvård, HSS, processledare, Kerstin Troedsson Akademiska sjukhuset, Emma Algell, Lasarettet i Enköping och Marie Berggren Primärvården kl 11.00, - Finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam, Birgitta Lejman, Mats Holmberg, Inge Bruce, Landstingets ledningskontor kl 11.30, - Förlossningsvården Masoumeh Rezapour Isfahani, Akademiska sjukhuset, kl 13.30, - Ärende nr 97, Göran Angergård och Emma Hultgren, Akademiska sjukhuset kl Uppföljning av köer Enbart skriftlig rapport Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

20 Väntetider i vården mars 2015 Primärvård, specialiserad vård Vård inom 60 dagar Vårdgaranti Landstingets ledningskontor

21 Landstingets ledningskontor Primärvård - mars

22 Vårdgaranti - Vård inom 60 dagar VIV diagnoser besök exl MOV Lul flaggan denna månad Lul flaggan föregående månad Utveckling mars Vårdgarantin stärks något senaste månaden. Fler patienter får vård inom 60 dagar. Landstingets ledningskontor

23 Landstingets ledningskontor

24 Preliminära siffror för vårdgarantin Nybesök till läkare inom LUL 80% Inom 60 dagar 62% Behandling operation aggregerat data ej tillgängligt Behandling Akademiska 83% Undersökningar Akademiska 87% Detta resultat är hämtat intern databas och avser resultat för april månad. Landstingets ledningskontor

25 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Helen Askebro 87 Dnr HSS Uppföljning vårdval primär hörselrehabilitering 2014 Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen lägger uppföljningen för 2014 till handlingarna. Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att genomföra ett vårdval för primär hörselrehabilitering med start 1 november Den befintliga hörselvården delades därmed upp i primär respektive utökad hörselrehabilitering. Den utvidgade rehabiliteringen är kvar som en anslagsfinansierad verksamhet i landstingets regi och den primära rehabiliteringen utformades som ett vårdval. Våren 2013 gjordes en fördjupad uppföljning, inklusive en medicinsk revision, av vårdvalet som presenterades för hälso- och sjukvårdsstyrelsen (Dnr: HSS ). Efter denna första uppföljning har Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutat om att uppföljning av produktion och ekonomi skall genomföras i maj 2014 (Dnr: HSS ) samt även i maj Bilagor Bilaga 1 Uppföljning primär hörselrehabilitering Bilaga 1 a Produktion primär och utvidgad hörselrehabilitering Kopia till: Hälsa o Habilitering, Förvaltningsdirektör, Lena Dahlman Vårdgivare inom vårdval för primär hörselrehabilitering Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

26 Dnr HSS Hälso- och sjukvårdsavdelningen Helen Askebro E-post BILAGA 1 Uppföljning primär hörselrehabilitering Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att genomföra ett vårdval för primär hörselrehabilitering med start 1 november Den befintliga hörselvården delades därmed upp i två delar. En primär hörselrehabilitering för vuxna personer med lindrigare besvär (Landstingets audionommottagningar), samt en utvidgad hörselrehabilitering för vuxna med mer omfattande besvär samt alla barn och ungdomar (Hörcentralen). Den utvidgade rehabiliteringen är kvar som en anslagsfinansierad verksamhet i landstingets regi och den primära rehabiliteringen utformades som ett vårdval för att främja tillgänglighet och möjlighet för patienten att själv välja vårdgivare. Landstingets audionommottagningar har mottagningar i Enköping, Tierp, Östhammar samt Heby. Inom vårdvalet finns också tre privata vårdgivare: Din Hörsel AB, Avesina Healthcare AB samt Audionomerna-Hörsam AB vilka sammanräknat driver tre mottagningar i Uppsala, två i Enköping och tre i Stockholms län. Under 2014 har Audionomerna AB och Hörsam AB som tidigare varit två skilda företag fusionerats till ett företag Audionomerna-Hörsam AB. Ekonomi 2014 Årsbudget för primär hörselrehabilitering beräknades till tkr när vårdvalet startade, men utfallet blev nästan en fördubbling för år 2012: tkr. År 2013 minskade kostnaderna något till tkr. År 2014 har kostnaderna minskat ytterligare till tkr. Följande diagram visar hur kostnadsutvecklingen har varierat sedan vårdvalet startade. En orsak till att kostnader för tekniska hjälpmedel (blå stapel) har minskat är det nya avtalet för hjälpmedel som startade februari Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

27 2 (2) Produktion Vid genomförandet av vårdvalet ökade produktionen markant, se bilaga 1a. Det var tydligast vad gäller antal patienter som mottagit vårdåtgärder och antal besök men inte vad gäller antal patienter som blivit förskrivna hörapparater. Den ökade tillgängligheten gjorde det enklare för individer att göra en hörselbedömning men alla som sökte hade troligtvis inte behov av hjälpmedel. Samma tendens kan utläsas även gällande år 2014 där antal inskrivna patienter och antal besök är markant större än antalet patienter som blivit förskrivna hörapparater. Produktionen har år 2014 för första gången sedan vårdvalets införande minskat avseende antal besök, antal patienter som mottagit vårdåtgärder och även antalet patienter som blivit förskrivna hörapparater. Antalet patienter som mottagit vårdåtgärder inom vårdvalet har minskat med cirka 23 procent mellan 2013 och En anledning till denna minskning kan vara att den primära hörselrehabiliteringen gjordes mer tillgänglig vid införandet och att därmed fler patienter som kanske väntat på att söka vård därmed sökte vård. Den minskning av patienter vi nu ser kan vara en följd av att denna grupp nu är omhändertagen, se bilaga 1a. Antal besök per patient har ökat hos en vårdgivare och ligger konstant eller med en marginell ökning hos resten av vårdgivarna. Tillgänglighet Inför vårdvalet bedömdes väntetiden till primär hörselrehabilitering vara 2 månader. Vid årsskiftet angav vårdgivarna att väntetid till en första kontakt var 1-4 veckor, förutom Hörcentralens filialmottagningar i ytterkommunerna som hade 3 månaders väntetid. Vid årsskiftet samt vid årsskiftet anger alla vårdgivare en väntetid på 1-5 veckor, inkluderat filialmottagningarna i ytterkommunerna.

28 Dnr HSS Hälso- och sjukvårdsavdelningen Helen Askebro E-post BILAGA 1a Produktion primär och utvidgad hörselrehabilitering Produktionsstatistik för hörselvården för år 2010 och 2011, det vill säga före införandet av vårdvalet, kan inte särskilja på produktionen av den primära och den utvidgade hörselrehabiliteringen. Följande produktionsstatistik anger därför både den primära och den utvidgade hörselrehabiliteringen för att kunna få en jämförelsegrund före och efter vårdvalet. Den utvidgade hörselrehabiliteringens produktionssiffror är markerat för år 2012 och framåt. Den demografiska utvecklingen har varit cirka 1 1,2 procent per år under åren Antal patienter som mottagit vårdåtgärder varav 1339 är från utvidgad rehabilitering varav 1254 är från utvidgad rehabilitering varav 1450 är från utvidgad rehabilitering 1

29 Antal besök varav 4671 är från utvidgad rehabilitering varav 5476 är från utvidgad rehabilitering varav 6738 är från utvidgad rehabilitering Antal patienter som blivit förskrivna hörapparater varav 393 är från utvidgad rehabilitering varav 443 är från utvidgad rehabilitering varav 424 är från utvidgad rehabilitering 2

30 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Cecilia Ulleryd 88 Dnr HSS Återrapportering Katamaran Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att lägga återrapporteringen till handlingarna. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att bevilja 3 miljoner kr årligen till länsgemensam utbildning och länsgemensamma insatser för barn, ungdomar och deras familjer med sammansatt psykiatrisk, neuropsykiatrisk och social beteende-problematik. Medlen tas från (utvecklingsprojekt). Beslutet förutsätter följande: I uppbyggnaden av projektet tar BUP och Hälsa och habilitering tillvara erfarenheterna från såväl Katamaran som Kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserad behandling (Ifam). BUP och Hälsa och habilitering samverkar i användningen av beviljade medel. BUP och Hälsa och habilitering samverkar med kommunerna om att ta fram en gemensam projektplan för beslut i TKL under Målgruppen har många gånger behov av livslånga insatser. Periodvis kan landstinget erbjuda intensivbehandling på specialistnivå. Under sådan intensivbehandling är det grundläggande för kontinuiteten att kommun och landsting samarbetar och kostnaderna delas. Landstinget erbjuder specialistvård förutsatt att kommunen står för stödjande och terapeutiska insatser. Samarbetet tydliggörs i en samordnad individuell plan. För beviljade medel erbjuds kommunerna länsgemensam utbildning för personal till kostnad enligt prislista framtagen av BUP samt Hälsa och habilitering. Utvärdering sker i januari-mars 2019 och finansieras inom ramen för de beviljade medlen till en kostnad av ca kr. Landstingets ledningskontor har ansvar för utvärderingen. Återrapportering till hälso- och sjukvårdsstyrelsen årligen i maj. Projektet avslutas i december I återrapporteringen maj 2019 ska utvärderingen presenteras. Vid goda resultat av projektet ska den sista återrapporteringen även innehålla en plan för hur erfarenheterna ska tas tillvara i ordinarie verksamhet och finansieras inom befintlig budgetram från den 1 januari Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade i augusti 2012 att godkänna förslag till gemensamma insatser för barn, ungdomar och deras familjer med sammansatt psykiatrisk och social beteendeproblematik i Uppsala kommun (projekt Katamaran). Ärendet skulle återrapporteras till hälso- och sjukvårdsstyrelsen i april Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott beslutade i mars 2015 om anstånd med återrapportering till maj Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

31 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Utvärderingar Erfarenheterna från Katamaran bör kopplas ihop med erfarenheterna från Kunskapsoch utvecklingsprojekt för familjebaserad behandling (Ifam). Dessa två projekt har liknande mål men olika metodik. Ifam har ett tydligt fokus finns på att utbilda kommunal personal istället för som i Katamaran att behandling utförs av landstinget. Katamaran Under intensivbehandlingen var resultaten goda. Däremot var resultaten svåra att upprätthålla vilket dock bedöms kunna förbättras genom en långsiktig och fördjupad samverkan mellan landsting och kommun kring målgruppen. Kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserad behandling (Ifam) Av utvärderingen framkom att kommunernas var nöjda med utbildningsinsatserna. Landstinget tillfrågade kommunerna i december 2014 om intresse för att delfinansiera Ifam (forskning och utbildning) alternativt intresse för enbart utbildningsinsatser. Nedan är en sammanfattning. Uppsala: Avstår från Ifam Enköping: Drar sig ur Ifam. Kan tänka sig framtida gemensamma kompetensinsatser. Knivsta: Intresserade av en fortsättning. Hur intresserade beror på kostnad. Heby: Intresserade av utbildningsinsatser och kan vara med och finansiera det. Östhammar: Idag svårt att svara. Tierp, Älvkarleby och Håbo avstod från att svara. Förslag på framtida verksamhet Baserat på de två utvärderingarna föreslås nedanstående väg för framtida samverkan kring berörd målgrupp. Respektive kommuns synpunkter och intresse efterfrågas på TKL i april. I en framtida verksamhet bör landstingets erbjudande vara jämlikt i länet. Förutom BUP bör nu även Habiliteringen för barn och vuxna engageras. Målgruppen har många gånger behov av livslånga insatser från landsting och kommun. Den del av Ifam som varit uppskattad av kommunerna handlar om utbildning av personal. Landstinget skulle kunna fortsätta att erbjuda kommunerna ett utbud av utbildningar eventuellt utifrån en upprättad prislista (jfr utbildningar som Hälsa och habilitering ger kommunerna). Kostnaderna skulle kunna hållas nere genom att samma utbildning hålls för flera kommuner. Periodvis kan landstinget erbjuda intensivbehandling på specialistnivå för målgruppen och dess familjer. Utvärderingen av Katamaran visar på att man för att vidmakthålla resultaten krävs en kontinuitet i kommunala insatser för långsiktigt stöd i vardagen. När en kommun har barn/ungdom i behov av särskilda insatser skulle man kunna efterfråga stöd från landstingets specialistteam (t.ex. FFT, KBT och kognitivt stöd). För att använda specialistteamet skulle krävas att även kommunen satsar ekonomiskt på familjen och ger stödjande, samordnande och eventuellt terapeutiska insatser över tid. Samarbetet ska för varje familj tydliggöras i en samordnad individuell plan. Således kommer inget övergripande avtal att behöva skrivas såsom vi skrivit avtal för Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

32 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Katamaran och Ifam. Däremot kommer arbetet underlättas om vi upprättar överenskommelse eller rutiner för samverkan. Landstingets årliga kostnad för Katamaran har varit 3 miljoner kr och för Ifam ca kr. Den framtida verksamheten föreslås få 3 miljoner kronor årligen under 4 år. Förslagsvis prövas arbetssättet under Barn och ungdomspsykiatrin och Habilitering för barn och vuxna samverkar i användningen av beviljade medel från landstinget. Barn och ungdomspsykiatrin och Habilitering för barn och vuxna samverkar med kommunerna om att ta fram en gemensam projektplan för beslut i TKL under Utvärdering sker i januari-mars 2019 och finansieras inom ramen för landstingets beviljade medel. Barnkonsekvensanalys En barnkonsekvensanalys har genomförts, se bilaga. Värdet av det nya arbetssättet ligger framförallt i ett jämlikt utbud för länet. Ekonomi Landstinget har ansvarat för kostnaden för ett specialistteam, se tabell. Tabell 1: Landstingets del av finansieringen År Rekvirerade medel (tkr) Förbrukade medel (tkr) Överskott (har använts till BUP verksamhet dvs ej balanserats över åren) tkr tkr Ca tkr tkr tkr 876 tkr tkr (t.o.m. mars) 699 tkr (t.o.m. mars) 0 tkr (prognos) Bilagor Utvärdering av Katamaran Utvärdering av Kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserad behandling (Ifam) Barnkonsekvensanalys Kopia till: Beredningen barn och unga Psykiatridivisionen: Åsa Hagberg, Sven Ernstsson, Staffan Lundqvist Hälsa och habilitering: Lena Dahlman, Lena Sagström, Gunilla Bromark Akademiska sjukhusets ledning: Lennart Persson, Frida Antesson Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

33 Uppföljning av Katamaran Intensiv familjebehandling, IFB April 2015 BENGT EHLIN Strateg Uppsala kommun Socialförvaltningen, strategiska avdelningen Uppsala Besöksadress: Stationsgatan 12 Telefon:

34 2 Innehåll Sammanfattning Inledning Bakgrund Hur arbetar Katamaran? Hur många familjer har genomgått behandling? Om målgruppen Vilka har gjort utvärderingen? Syfte och frågeställningar Metod och material Resultat Enkäterna resultat Föräldraintervjuerna resultat Ungdomsintervjuerna resultat Intervjuer med personal och ledningsgrupp resultat Synpunkter från Närvårdssamverkan Uppsala Intervju med Jan Holmlund, förvaltningsdirektör socialförvaltningen Uppsala kommun Intervju med Cecilia Ulleryd, närvårdsstrateg vid ledningskontoret för Uppsala läns landsting Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Avslutande reflektioner... 34

35 3 Sammanfattning Uppsala kommun, genom socialnämnden för barn och unga och barn- och ungdomsnämnden, beslutade i augusti 2012 att gemensamt med Uppsala läns landsting inrätta ett team med specialistkompetens för att möta behoven hos barn och ungdomar med sammansatt psykiatrisk och social beteendeproblematik och deras familjer. Bakgrunden till beslutet var att socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård hade kontakt med ett antal barn och ungdomar i åldern år med sådan problematik. Den övergripande målsättningen med Katamaran (som också kallas Intensiv familjebehandling - IFB men i den här rapporten används namnet Katamaran) var att de unga och föräldrarna skulle må och fungera bättre samt att man skulle undvika kostnadsdrivande institutionsplaceringar. Katamaran började sitt arbete i augusti Barnen och ungdomarna har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, diagnoser som autismliknande syndrom och stora svårigheter att förstå och kommunicera med sin omvärld. En del har inte gått i skolan på flera år och isolerar sig på sina rum. Samspelet i familjerna karakteriseras ofta av bråk och konflikter som ibland försvåras av att en del föräldrar och syskon har liknande kommunikativa problem. Nästan alla familjer har kontakt med många olika myndighetspersoner för att få hjälp med sin vardag. Föräldrarna lever ofta under hög belastning och stress och en del har varit sjukskrivna. Vissa ungdomar har varit institutionsplacerade och för flera familjer är det som en realitet man överväger den dag man inte längre orkar ha sitt barn hemma. En utvärdering av Katamaran har under hösten och vintern 2014/15 gjorts av Bengt Ehlin, strateg vid Uppsala kommuns socialförvaltning. Företrädare för kommunens omsorgsförvaltning, BUP och landstingets enhet för analys och utveckling har på olika sätt bistått och lämnat synpunkter på utvärderingens upplägg och innehåll. Utvärderingen har försökt ge svar på tre frågor: Har ungdomen och föräldrarna haft någon nytta av insatsen på Katamaran och har den nyttan blivit bestående? Har insatsen på Katamaran inneburit minskat behovet av institutionsvård och andra insatser och har det i sin tur inneburit några besparingar för landsting och kommun? Vad är det i Katamarans arbetssätt som varit verksamhet och till nytta för ungdomar och familjer? Har ungdomen och föräldrarna haft någon nytta av insatsen på Katamaran och har den nyttan blivit bestående? Eftersom det rör sig om en så pass liten undersökningsgrupp, i synnerhet när det gäller eftermätningen sex månader efter avslutad behandling, måste resultaten analyseras med försiktighet. Några tendenser går det ändå att läsa av från svaren: Barn och föräldrar har haft nytta av och uppskattar behandlingen på Katamaran. Under behandlingen förbättras skolgången för många ungdomar även om oftast handlar om små förbättringar. Föräldrarna, i synnerhet mödrarna, rapporterar att de mår bättre. Samspelet i familjen har förbättrats, det är mindre bråk och konflikter i hemmen.

36 4 Ungdomarnas och föräldrarnas förmåga att hantera sin problematik, att leva med funktionshindret, har förbättrats. Sex månader, vid eftermätningen, så har det mesta av de goda behandlingseffekterna avtagit. Har insatsen på Katamaran inneburit minskat behov av institutionsvård och andra insatser och har det i sin tur inneburit några besparingar för landsting och kommun? Den här föreliggande undersökningen kan tyvärr inte bidra med några svar denna fråga. En del frågor i enkäterna till de professionella handlade om detta men det har visat sig svårt att analysera svaren och dra några säkra slutsatser av dem. I denna undersökning hänvisas istället till de systematiska ekonomiska uppföljningar som gjorts av den operativa ledningsgruppen. Vad är det i Katamarans arbetssätt som varit verksamt och till nytta för ungdomar och familjer? För att få svar på frågan i rubriken har vi i undersökningen istället bett föräldrar och professionella svara på vad som varit särskilt hjälpsamt under behandlingen. De svar som återkommer i de flesta intervjuer och enkätsvar är: barn och föräldrar har fått hjälp att hitta nya strategier och förhållningssätt tillgänglighet, intensitet och flexibilitet i arbetssätt, att man kunnat möta barnet och familjen i hemmet att man involverat föräldrarna och hela familjen i behandlingen att man samordnat och hållit i familjens kontakter med socialtjänst, skola, BUP och habilitering. Avgörande för hur framgångsrikt behandlingsarbetet blir på sikt verkar vara hur väl ungdomar och föräldrar förmår att vidmakthålla de framsteg man uppnått när behandlingen avslutas. En annan faktor är hur väl andra professionella hjälpare som socialtjänst, skola och BUP lyckas med att ge familjen stöd när behandlarna från Katamaran inte längre finns med i bilden. De familjer som i den här undersökningen ingått i eftermätningen var de första familjerna som gick igenom behandlingsprogrammet. Behandlingseffekterna sex månader efter avslutad behandling framstår som ganska blygsamma. Kan det vara så att behandlarna med ökad erfarenhet blivit bättre på att hjälpa familjerna och att framtida eftermätningar skulle utvisa bättre effekt? Kan det också vara så att de professionella hjälparna idag har en bättre kunskap om vad Katamaran är och vad familjerna behöver och att stödet till dem blivit bättre? Det vore intressant att få följa upp i en studie längre fram. 1. Inledning 1.1 Bakgrund Uppsala kommun, genom socialnämnden för barn och unga och barn- och ungdomsnämnden, beslutade i augusti 2012 att gemensamt med Uppsala läns landsting inrätta ett team med specialistkompetens för att möta behoven hos barn och ungdomar

37 5 och deras familjer med sammansatt psykiatrisk och social beteendeproblematik. Bakgrunden till beslutet var att socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård hade kontakt med ett antal barn och ungdomar i åldern år med sådan problematik. Det gemensamma för gruppen är att deras problematik är långvarig och påverkar den enskildes funktionsförmåga på ett sätt som försvårar reguljär öppenvård och kommunala insatser. Den övergripande målsättningen med Katamaran var att de unga och föräldrarna skulle må och fungera bättre samt att man skulle undvika kostnadsdrivande institutionsplaceringar. Landstinget bekostade behandlingsteamen och kommunen skulle svara för att det fanns avlastningsplatser för barn och unga. Teamledare rekryterades under våren 2013 och övrig personal rekryterades under sommaren Verksamheten började med ingången av hösten Hur arbetar Katamaran? En placering på Katamaran aktualiseras i regel i samband med en samordnad individuell planering (SIP). Här möts aktörer från landsting och kommun tillsammans med föräldern. Om familjen är intresserad skickas en förfrågan till teamledaren för Katamaran som gör en bedömning om ärendet är lämpligt för Katamaran och om och när man kan bereda plats. Inte sällan medverkar teamledaren på SIP-mötet för att redan där ge familjen en bild av vad Katamaran är. Därefter presenterar sig behandlingsteamet för familjen och berättar vad man kan erbjuda. Om familjen tackar ja till platsen upprättar behandlingsteamet en plan för arbetet. Behandlingstiden på Katamaran är sex månader och under denna tid arbetar behandlingsteamet intensivt med familjen, främst i hemmiljön. Arbetssättet utmärks av flexibilitet för att hitta förhållningssätt och metoder som passar just den enskilda ungdomen och familjen. Katamaran består av två team med två behandlare i vardera med en teamledare och chef på halvtid som också är teamledare för Socialpsykiatriska behandlingsteamet (SPBT), som Katamaran delar lokaler med, och som bland annat vänder sig till ungdomar med självskadebeteende. En i teamet arbetar som familjebehandlare och den andra arbetar direkt med barnet eller ungdomen men man arbetar i ett nära samarbete. Teamen kan arbeta med maximalt fyra familjer samtidigt men då bör en familj vara i en introduktionsfas och en familj i en utslussningsfas för att få en jämn belastning. Katamarans arbetsmodell är inspirerad av SPBT vars arbetsmetoder visat sig vara framgångsrika. Behandlingstiden är dock sex månader att jämföra med endast tre månader på SPBT. En av de metoder man uppger att man arbetar med är funktionell familjeterapi (FFT) som är en manualbaserad insats för familjer med ungdomar med utagerande beteendeproblematik. Insatsen syftar till att åstadkomma en mer stödjande kommunikation och mer ömsesidigt samspel inom familjen. En annan metod är kognitiv beteendeterapi (KBT) där man tränar på att använda sig av nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem. Det finns relativt gott evidensstöd i forskningen för båda dessa metoder. En annan viktig del i behandlingen är största möjliga flexibilitet när det gäller var man möter den unga och föräldrarna. Ofta sker det i

38 6 familjens hem men man träffas också till exempel på caféer på stan eller på Katamaran, var det nu passar den unge och föräldern bäst. 1.3 Hur många familjer har genomgått behandling? Idag är det 17 familjer som har genomgått eller genomgår behandling. I denna studie ingår totalt 13 familjer. Sex familjer avslutade sin behandling under våren eller i början av hösten Sju familjer är för närvarande under behandling och de flesta av dem kommer att skrivas ut under februari mars Om målgruppen Även om det är mycket som förenar i problembilden kring barnen och ungdomarna kan det ändå se ganska olika ut för individerna. Det som är gemensamt är att de alla har någon form av neuropsykiatrisk diagnos som autismliknande syndrom (AST). De har svårt att förstå, läsa av och kommunicera med sin omgivning. Många kämpar med ångest och sömnsvårigheter. Det är en funktionsnedsättning som inte går att behandla. Man måste istället lära sig att acceptera och hitta sätt att hantera sina svårigheter i mötet med andra. De har haft kontakt med sociala myndigheter och barnpsykiatri i flera år, en del redan från fyra-fem års ålder. De flesta har inte gått i skolan, ibland inte på flera år. Och om de ibland kommer till skolan så är det inte säkert att de klarar av att delta på några lektioner. Vissa men inte alla har kognitiva svårigheter och svårt att tillgodogöra sig skolundervisningen. Flera av ungdomarna har nästan varit sängbundna eller frivilligt inlåsta i sina rum med begränsade kontakter med familjen och omvärlden. För behandlarteamet har det ibland handlat om börja kommunicera med ungdomen genom den låsta sängkammardörren för att på så vis få kontakt. Andra ungdomar är mer utagerande, aggressiva, och skapar konflikter och kaos i familjerna. Det finns en stor grad av ärftlighet i neurospsykiatriska diagnoser och flera föräldrar och syskon har liknande problem som ungdomen. Det bidrar förstås till ännu sämre samspel och kommunikation i familjerna. På grund av alla problem har familjerna kontakt med ett flertal olika myndigheter som försöker hjälpa familjen - socialtjänst, LSS, BUP, habilitering och andra kontakter och det är nästan ett halvtidarbete att hålla i alla dessa kontakter. En konsekvens av kaoset i familjerna är minskat umgänge med släkt och vänner. Dessa har kanske dragit sig undan därför att man inte orkar med allt bråk i familjen eller så är det familjen själva som inte orkar med. Det verkar också ensamt kring ungdomarna. De har få vänner, om ens några, vare sig i skolan och på fritiden. Den bild man får när man intervjuat föräldrarna är att de sliter för att orka med allt. Ibland går det inte, några har tvingats till sjukskrivning. Andra flyr in i arbetet för att söka vila där i stället för att vara hemma. Flera ungdomar har varit placerade på BUP eller på någon institution. De är en realitet som hänger över de flesta familjer: Orkar vi har vår son/dotter hemma längre? I några av de familjer som behandlats på Katamaran har insatsen inte hjälpt utan ungdomarna har placerats på någon kvalificerad behandlingsinstitution.

39 7 Den här beskrivningen av målgruppen kommer i första hand från de intervjuer som genomförts med föräldrarna men även från det som behandlare och ledningsgruppspersonal berättat om gruppen. 1.5 Vilka har gjort utvärderingen? Utvärderingen har gjorts av en arbetsgrupp bestående av Bengt Ehlin, strateg på socialförvaltningen, Pär Ångman, kvalitetsutvecklare på omsorgsförvaltningen, och Staffan Lundqvist, verksamhetschef på BUP. Bengt Ehlin har varit huvudansvarig och stått för det praktiska arbetet tillsammans med Pär Ångman. Staffan Lundqvist har fungerat som referensperson och gett synpunkter på upplägg och enkät- och intervjufrågor. Cecilia Ingard, utredare och brukarexpert på Regionförbundet i Uppsala län har bidragit med synpunkter på intervjufrågorna och också intervjuerna med ungdomarna. Birgitta Ekholm Lejman, närvårdstrateg vid landstingets enhet för analys och utveckling, har granskat utvärderingen och insamlade data och lämnat värdefulla synpunkter. Upplägget av utvärderingen har granskats av docent Kari Jess på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. 1.6 Syfte och frågeställningar De frågor vi försöker få svar på i undersökningen är: Har ungdomen och föräldrarna haft någon nytta av insatsen på Katamaran och har den nyttan blivit bestående? Har insatsen på Katamaran inneburit minskat behov av institutionsvård och andra insatser och har det i sin tur inneburit några besparingar för landsting och kommun? Vad är det i Katamarans arbetssätt som varit verksamhet och till nytta för ungdomar och familjer? 1.7 Metod och material Utvärderingen är upplagd på ett sådant sätt att vi 1. Mäter/försöker få en bild av hur ungdomen och familjen haft det tiden innan man skrevs in på Katamaran (T1). Hur fungerade barnet i skolan, med vänner och på fritiden? Hur hade man det i familjen? Hur var kontakten mellan barn och föräldrar? Hur mådde föräldrarna? Var man så belastad att man inte klarade av att arbeta? 2. Mäter/försöker få en bild av hur ungdomen och familjen hade det när man skrevs ut från Katamaran (T2). Här tittar vi på samma faktorer som vid behandlingsstart. Blev det bättre efter behandlingen? 3. Mäter/ger en bild av hur ungdomen och familjen hade det sex månader efter avslutad behandling (T3). Även här är det samma faktorer vi intresserar oss för. Kvarstår de positiva effekter som ev. uppstod efter behandlingen? Andra faktorer runt insatserna som vi försöker få svar på är vilka insatser ungdomarna och familjerna hade innan de skrevs in på Katamaran och om behovet av insatser minskats, ökats eller är oförändrat. Vidare frågar vi efter vad i insatserna från Katamaran som ungdomar och föräldrar haft mest nytta av och uppskattat mest.

40 8 Datainsamlingen har bestått av enkäter och intervjuer med olika aktörer i och runt Katamaran. Enkät, grupp 1 När det gäller de familjer som avslutade sin behandling under våren eller sommaren 2014 utformades en enkät som ger data för mätpunkterna T1, T2 och T3. Enkäten bestod av ca 50 frågor med fasta svarsalternativ samt några frågor där man kunde svara med egna ord. Enkäten skickades ut som en webbenkät till respektive ungdoms/familjs behandlare på Katamaran, till handläggande socialsekreterare och LSS-handläggare i förekommande fall. När man skulle svara på enkäten instruerades man att svara utifrån sin klient. Tillsammans gör svaren en värdering av de ungdomar och familjer som fått behandling på Katamaran, hur deras problemtyngd före behandling såg och hur den förändrades under och efter behandlingen. På så vis går det att få en uppfattning om hur behandlare och handläggare värderade insatsen för en särskild klient. Svaren inkom under november och december Av 14 utsända enkäter besvarades samtliga. En begränsning när det gäller svaren är att de speglar informanternas subjektiva uppfattning, att svaren lämnas i efterhand och är ingen absolut sanning om hur det var för den enskilda ungdomen eller familjen. För att i någon mån minska det subjektiva tyckande har vi försökt få svar på mer mätbara faktorer som skolnärvaro, sjukskrivningar och familjeklimat. Deras svar på enskilda frågor skiljer sig ibland och alla har inte haft sådan individkunskap att de kunnat svara på alla frågor. Det kan bero på att t.ex. handläggare haft olika roller och varit olika engagerade i en klient eller att en ny handläggare som svarat på enkäten haft begränsad kunskap om vad som hänt tidigare. Enkät, grupp 2 Den här enkäten gällde de familjer som fortfarande är under behandling på Katamaran och ger data för mätpunkterna T1 och T2, dvs. hur var det innan man började på Katamaran och hur är nu, precis innan familjen ska skrivas ut. Den omfattar inte mätpunkt T3, dvs. eftermätning 6 månader efter avslutad behandling. Enkäten bestod av 37 frågor. Svaren inkom under januari- februari Av 23 utsända enkäter besvarades 15, en svarsfrekvens på 60 procent. Djupintervju med föräldrar Djupintervjun med föräldrarna var utformad som en semistrukturerad intervju med tolv huvudfrågor. Den semistrukturerade formen medger en friare dialog kring frågorna och möjliggör för intervjuaren att ställa följd-och fördjupningsfrågor (ca tio följd- och fördjupningsfrågor vid varje huvudfråga) beroende på hur informanten svarar. Djupintervjun tog 60 minuter att genomföra. Intervjuerna genomfördes under november Även om intervjun innehöll färre frågor än enkäten till behandlare och handläggare så är den uppbyggd enligt samma idé med före- och eftermätning. Djupintervjun omfattade de familjer som genomgått behandlingen och där det gått sex månader sedan den avslutades. Av sex möjliga respondenter tackade fem ja till att medverka vid en intervju. I samtliga fall var det barnens mödrar som intervjuades

41 9 eftersom de bedömdes vara de huvudsakliga omsorgsgivarna. Fäderna hade ofta en ganska perifer roll i familjen. Intervjuerna gjordes av Bengt Ehlin, strateg vid socialförvaltningen. Intervjuerna bandades och transkriberades varefter en grupp socionompraktikanter under ledning av Pär Ångman analyserade intervjuerna. Djupintervju med ungdomarna Fyra djupintervjuer med ungdomar genomfördes. Dessa ungdomar hörde till den grupp som avslutade behandlingen för minst sex månader sedan. Intervjun tog ca 30 minuter att genomföra. Den var också uppbyggd kring samma tankar om före- och eftermätning men mer förenklad än föräldraintervjun. Det var av förklarliga skäl svårt att få ungdomar att ställa upp på intervjun. Det handlar här om ungdomar, om än i varierade grad, som har problem med att kommunicera med andra människor. Intervjuerna gjordes av Cecilia Ingard, utredare och brukarexpert på Regionförbundet i Uppsala län. Hon har djup kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder och har gjort intervjuer med liknande brukargrupper tidigare. Telefonintervju med föräldrar Telefonintervjun omfattade familjer som befann under behandling i januari Sex intervjuer genomfördes av sju möjliga. Denna intervju var något lösare i formen än djupintervjun men rörde sig kring samma tema: Hur var det före Katamaran och hur är det nu? Telefonintervjuerna tog mellan minuter att genomföra. Dessa intervjuer genomfördes av Bengt Ehlin. Intervju med ett behandlingsteam En intervju med ett av behandlingsteamen gjordes. Syftet var att få en bild av hur verksamheten på Katamaran byggts upp och utvecklats, vilka metoder man arbetat med, hur samverkan sett ut, vad man tyckt fungerat bra och vad man saknat. Vidare hur man värderade nyttan av insatserna och vilka problem man tycker sig möta i arbetet. Intervjun gjordes av Bengt Ehlin och Pär Ångman. Intervjuer med ledningsgruppen Fyra personer i Katamarans operativa ledningsgrupp intervjuades var och en för sig för att få en bild av hur ledningsgruppens arbete fungerat, vilka problem man haft under projektet och hur man löst dessa samt hur man värderade nyttan av Katamaran. Intervjuerna gjordes av Bengt Ehlin. Begränsningar hur många familjer ingår? En begränsning i utvärderingen är att så få familjer ännu är klara med sin behandling. Idag är det sjutton familjer som genomgått eller just nu genomgår programmet. I den nu aktuella utvärderingen ingår tretton familjer. Den berör dels de som började behandlingen hösten vintern 2013/2014 och avslutats in behandling för minst sex månader sedan när enkäter och intervjuerna genomfördes. Den berör också sju familjer som kommer att avsluta sin behandling i februari-mars 2015 men här saknas förstås data om hur det ser ut sex månader efter avslutad behandling. Det gör att de slutsatser som kan dras av

42 10 utvärderingen är begränsade. Förhoppningsvis kan resultaten ändå ge viss vägledning om värdet av Katamaran. Däremot anser vi att utvärderingen med det upplägg som den har med fördel kan fortsätta och kompletteras med nya data allteftersom fler familjer blir färdigbehandlade. Journal Digital Ungdomar och föräldrar som deltar i behandling på Katamaran får göra en självskattning i ett webbaserat system som kallas Journal Digital (JD). JD innehåller en rad olika självskattningstest med hög grad av tillförlitlighet och validitet. Effektmätningar görs vid olika tidpunkter i arbetet. Första mätningen är utgångspunkten för all senare effektmätning. Ungdomarna och föräldrarna fyller i utvalda skattningsformulär. Dessa standardiserade självsvarsformulär ger en första screening kring vad klienten/familjen ser som övergripande risk- och skyddsfaktorer i deras liv. Nya mätningar görs kontinuerligt genom hela förändringsarbetet och ger en bild av om den enskilde tycker att det blir bättre. Journal Digital möjliggör även uppföljningar efter avslutad behandling. Vi har valt att inte ta med JD-mätningarna i denna undersökning. Dels rör det sig om ett begränsat antal familjer, dels är siffrorna svåranalyserade. Det krävs särskild kompetens för att analysera data från JD-mätningarna och vi har inte haft tillgång till det i denna undersökning.. På sikt, när det finns fler mätningar, kan dessa bli värdefulla för att bedöma effekten av behandlingen. Ett problem man då ändå måste beakta är att man i JD mäter individens funktionsnivå och dessa ungdomar har en funktionsnedsättning som inte förändras efter behandlingen. 2. Resultat 2.1 Enkäterna resultat Allmänt om enkätundersökningen Enkäten vände sig till de behandlare på Katamaran som haft en viss patient/klient och den socialsekreterare och den LSS-handläggare som haft ärendet. De skulle svara på enkäten utifrån hur de värderar svaren för sin patient/klient. Svaren bygger alltså inte på något allmänt tyckande om Katamaran utan är kopplade till ett specifikt barn/ungdom och dennes familj. Ibland har det saknats en LSS-handläggare och då är det två olika aktörer som svarat istället för tre. Man ska vara försiktig när det gäller att tolka resultatet och inte fastna vid de nivåer som staplarna nedan visar utan istället titta på de tendenser som svaren indikerar. Enkätundersökning gjordes som nämnts ovan i två omgångar och svaren redovisas i skilda tabeller. Med grupp 1 avses den enkät som omfattade de barn där det gått sex månader sedan behandling avslutades. Den gröna stapeln i tabell 1 nedan avser mätning sex månader efter behandlingen. Med grupp 2 avses den enkät som omfattar de barn som fortfarande gick på Katamaran när enkäten besvarades.

43 11 En del av svaren i enkäten redovisas inte i denna rapport. Det är frågor som bland annat handlar om institutionsvård eller andra öppenvårdsinatser m.m. Anledningen är att svaren inte hunnit analyserats eller ger så oklara svar att de bedöms mindre intressanta att presentera. Resultat - skolan Flera av frågorna i enkäterna handlade om barnet går i skolan, om barnet i så fall deltar på lektionerna och hur väl barnet når sina kunskapsmål. Går barnet i skolan i högre utsträckning sedan man började på Katamaran? Mycket god Tabell 1.Barnets närvaro i skolan, grupp 1 God Dålig Mycket dålig Vet ej Före Efter 6 mån efter Kommentar: Grupp 1 = barn/familjer som avslutade behandlingen för sex månader sedan. Tabell 1 visar att de flesta barn har mycket dålig eller dålig närvaro i skolan före Katamaran. Närvaron förbättras tydligt under behandlingen för att sedan försämras igen efter avslutad behandling. Det är många vet ej-svar på frågan om hur skolnärvaron ser ut sex månader efter behandlingsavslut vilket gör siffrorna osäkra.

44 Tabell 2. Barnets närvaro i skolan, grupp 2 Mycket god God Dålig Mycket dålig Vet ej Före Efter Kommentar: Grupp 2 = barn/familjer som har genomgått nästan hela behandlingsprogrammet och som snart kommer att skrivas ut. Här saknas alltså den gröna stapeln som i tabell 1 indikerar mätning 6 månader efter. Tabell 2 som avser de barn som vid mättillfället fortfarande gick på Katamaran visar samma mönster som i tabell 1. Det är mycket dålig eller dålig närvaro i skolan före Katamaran och den förbättras påtagligt under behandlingstiden. De andra enkätfrågorna som berörde skolgången deltar barnet på lektionerna och når barnet kunskapsmålen i skolan - ger ett liknande svarsmönster. Lektionsnärvaro och skolprestationen förbättras tydligt under behandlingen för att sedan, i mätningen 6 månader senare, ha fallit tillbaks en del om än inte riktigt lika illa som före Katamaran. Även här finns brist på kunskap hos behandlare och handläggare om hur det egentligen går i skolan för barnet sex månader efter behandlingsavslut. Resultat - Hur mår föräldrarna? De familjer som aktualiseras för Katamaran lever ofta med en hög stress- och kaosnivå i hemmet. Det går åt mycket energi för att hantera den gemensamma vardagen med bråk mellan barn och föräldrar, bråk mellan barn och syskon, en skolgång som inte fungerar och med åtföljande krav på samhället att agera som föräldrar. Uttröttade föräldrar har mindre förmåga att hantera de olika krav som ställs på dem. Det har därför varit intressant att titta på hur föräldrarna mår och om deras mående förändras något till följd av behandlingen.

45 Tabell 3. Hur mådde mödrarna? Grupp 1 Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Vet ej Före Efter 6 mån Kommentar: Grupp 1 = barn/familjer som avslutade behandlingen för sex månader sedan. Tabell 3 visar att mödrarnas mående förbättras tydligt under behandlingen. Alla bedömdes må mycket dåligt eller ganska dåligt när behandlingen inleddes för att förbättras avsevärt under behandlingen. Det mesta av förbättringen tycks kvarstå också 6 månader senare även om det är många vet ej-svar. Tabell 4. Hur mådde mödrarna? Grupp Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Vet ej Före Efter Kommentar: Grupp 2 = barn/familjer som har genomgått nästan hela behandlingsprogrammet och som snart kommer att skrivas ut. Här saknas alltså den gröna stapeln som i tabell 1 indikerar mätning 6 månader efter. Tabell 4 visar samma mönster. Respondenterna uppfattar att mödrarnas allmänna mående förbättras tydligt under behandlingen.

46 14 Enkäten omfattade även fädernas mående. Svaren ger ett liknande mönster som när det gäller mödrarna men inte alls lika tydligt. Det fanns även frågor i enkäten som handlade om föräldrarna varit sjukskrivna. Det finns enstaka exempel på föräldrar som varit sjukskrivna före Katamaran och som börjat arbeta under behandlingstiden. Eftersom det handlar om ett så litet underlag går det inte att säga något generellt om det. Det går heller inte att avgöra om sjukskrivningarna har med den psykosociala belastningen i hemmet att göra, även om det ligger nära till hands att tro det, eller om de har andra orsaker. Resultat - samspel i hemmet En annan indikator som ger upplysningar om hur barnet fungerar är hur samspelet i familjen ser ut. Hur väl kan barnet och föräldrar samagera och hitta lösningar på konflikter och problem i vardagen? Hur väl kommer barnet överens med sina syskon? Flera frågor i enkäten berörde detta tema. Tabell 5 visar hur samspelet mellan föräldrar och barn, och här avses det barn som är ingår i behandlingen, såg ut vid olika tillfällen. Även här ser vi en tydlig förbättring under behandlingen som till viss utsträckning verkar kvarstå också sex månader senare men som alltid är respondenterna osäkra på hur det ser ut då och vet ej-svaren är många. Tabell 5. Samspel föräldrar-barn Grupp Mycket gott Ganska gott Ganska dåligt Mycket dåligt Vet ej Före Efter 6 månader Kommentar: Grupp 1 = barn/familjer som avslutade behandlingen för sex månader sedan. Tabell 6 visar hur det såg ut i grupp 2. Förbättring av samspelet i familjen är tydlig. Från att man bedömer samspelet som mycket dåligt eller ganska dåligt sker en förändring där samspelet beskrivs som mycket gott eller ganska gott efter behandlingen på Katamaran.

47 15 80 Tabell 6 Samspelet föräldrar-barn Grupp Före Efter Mycket gott Ganska gott Ganska dåligt Mycket dåligt Vet ej Kommentar: Grupp 2 = barn/familjer som har genomgått nästan hela behandlingsprogrammet och som snart kommer att skrivas ut. Här saknas alltså den gröna stapeln som i tabell 1 indikerar mätning 6 månader efter. Man har också svarat på frågor om samspelet mellan barnet och dess syskon. Även här ser man en förändring till det bättre även om det samspelet generellt inte var så dåligt före Katamaran som det var mellan barnet och föräldrarna. Resultat - att leva med sin funktionsnedsättning Det här är en grupp som inte botas i behandlingen, betonar man från de behandlingsansvariga. Man har sin neuropsykiatriska funktionsnedsättning både före och efter Katamaran och man kommer att leva med svårigheter i sitt liv även i fortsättningen. Det som Katamaran säger sig vilja ge till ungdomar och föräldrar är kunskap och verktyg i vardagen för att bättre kunna hantera sin funktionsnedsättning. I enkäten har vi ställt frågor om ungdomarna och föräldrar bedöms kunna hantera sin problematik bättre efter behandling. Tabellerna 7-10 nedan visar hur respondenterna bedömer barnets respektive förälderns förmåga att hantera sin funktionsnedsättning. För barn och föräldrar i grupp 2, dvs. de som fortfarande är inne i behandling, bedömer man att det är en mycket påtaglig förbättring. För barn och föräldrar i grupp 1, dvs. som avslutade behandlingen för sex månader sedan ser man också en förbättring men den är inte lika tydlig.

48 16 Tabell 7 Hur väl kan barnet hantera sin problematik? Grupp 1 Ja, mycket bättre 14% Nej, inte alls 7% Nej, inte särskilt 29% Vet inte 21% Ja, något bättre 29% Kommentar: Grupp 1 = barn/familjer som avslutade behandlingen för sex månader sedan. Vet inte 8% Tabell 8 Hur väl kan barnet hantera sin problematik? Grupp 2 Nej, inte alls 8% Nej, inte särskilt 0% Ja, något bättre 38% Ja, mycket bättre 46% Kommentar: Grupp 2 = barn/familjer som har genomgått nästan hela behandlingsprogrammet och som snart kommer att skrivas ut. Här saknas alltså den gröna stapeln som i tabell 1 indikerar mätning 6 månader efter.

49 17 Tabell 9 Kan föräldrarna hantera barnets problematik bättre? Grupp 1 Nej, inte alls 8% Ja, absolut 8% Nej, inte särskilt 38% Ja, något bättre 46% Kommentar: Grupp 1 = barn/familjer som avslutade behandlingen för sex månader sedan. Tabell 10 Kan föräldrarna hantera barnets problematik bättre? Grupp 2 Nej, inte särskilt 17% Ja, absolut 16% Ja, något bättre 67% Kommentar: Grupp 2 = barn/familjer som har genomgått nästan hela behandlingsprogrammet och som snart kommer att skrivas ut. Här saknas alltså den gröna stapeln som i tabell 1 indikerar mätning 6 månader efter. Resultat - Vad har varit särskilt bra med Katamaran? I enkäten frågar vi också efter vad i insatsen från Katamaran som man uppfattade som särskilt hjälpsamt för barn och föräldrar. Vad har man haft mest nytta av? Här har respondenterna fått svara fritt. Svaren varierar men det är vissa gemensamma teman som återkommer i svaren: barn och föräldrar har fått hjälp att hitta nya strategier och förhållningssätt tillgänglighet, intensitet och flexibilitet, att man kunnat möta barnet och familjen i hemmet att man involverat föräldrarna och hela familjen i behandlingen att man samordnat och hållit i familjens kontakter med socialtjänst, skola, BUP och habilitering (avlastning).

50 18 Annat som nämns är hur betydelsefull ett avlastningsboende var i ett ärende och en kontaktperson som fungerade perfekt för en ungdom som annars inte vill ha med någon att göra. Gott samarbete med socialtjänst och skola nämns som andra framgångsfaktorer liksom bra kontakt med BUP som resulterade i en bättre medicinering. Sammanfattande kommentarer om enkäterna Om man ska våga sig på några allmänna slutsatser av enkätundersökningarna, trots det lilla formatet, så är det följande: Barnen skolgång fungerar bättre så länge behandlingen på Katamaran pågår, men 6 månader senare tycks det ha skett en försämring av skolgången som i viss utsträckning påminner om situationen före behandlingen. Osäkerheten om hur det faktiskt ser för ut för barnet 6 månader efter behandlingen är dock stor hos respondenterna. Och återigen, det är en liten population vi studerat. Föräldrarna, och i synnerhet mödrarna, mår klart bättre under behandlingen på Katamaran. Möjligtvis kvarstår en del av dessa positiva effekter 6 månader senare men även här är osäkerheten stor. Samspelet i familjerna, mellan barnet och föräldrar och mellan barnet och syskon, förbättras under behandlingen. Och även om det är från en mycket låg nivå till en lite högre nivå är tendensen tydlig. Barnet och föräldrar bedöms generellt kunna hantera sin problematik mycket bättre eller bättre än tidigare men effekten verkar avta något när man tittar på hur det ser ut 6 månader senare. 2.2 Föräldraintervjuerna resultat Svaren i föräldraintervjuerna återges här nedan. Det är dels svaren från de fem djupintervjuer som gjordes med mödrarna i de familjer som skrivits ut från Katamaran för sex månader sedan, dels svaren från de telefonintervjuer som gjordes med sex föräldrar vars ungdomar just nu håller på att avsluta sin behandling. Svaren har sammanställts på följande sätt: Hur har man upplevt kontakt med och bemötandet från Katamaran? Hur var det för barnet och hur var det i familjen innan barnet började på Katamaran? Hur är det nu för barnet och familjen? Fick familjerna den hjälp man behövde? Hade man behövt hjälp med något mer? Är det något i kontakten med Katamaran som man upplevt som särskilt hjälpsamt för barnet och familjen? Föräldrarna ombads också att svara på en s.k. skalfråga och på en skala 0-10 (där 10 är bäst) värdera hur det innan man började på Katamaran och hur det är nu. Hur har man upplevt kontakten med och bemötandet från Katamaran? Nästan alla har upplevt ett bra och positivt bemötande från behandlarna. De beskrivs som lyhörda och de har förmått möta och utforma stödet till ungdomen på den nivå som denne befunnit sig på. Många har uppskattat att behandlarna kommit hem till familjen och haft samtal och insatser där även om någon upplevde det som lite obekvämt i början.

51 19 Hela det här halvåret när vi hade Katamaran, det har vänt, det har varit så viktigt för vår familj, här har hela familjen fått hjälp, jag och även syskonen. säger en förälder. Katamaran har varit toppenbra, bemötande och så, de som behandlare har varit väldigt lyhörda, bra att ha kontakt med. säger en annan. Flera informanter beskriver att Katamaran har varit betydelsefullt för att sortera bland alla kontakter som finns kring den unge. Katamaran beskrivs av en förälder som en samlande enhet som tog hand om kontakter, ringde personer åt mig, hjälpte mig att hålla koll på alla kontakter. Även om vart och ett kanske är en småsak så blir det tungt med allting. En annan förälder menar att det är svårt när man har tre olika socialenheter som hänvisar till varandra och att Katamaran då var ett stort stöd i att få översikt över alla kontakter. Någon tyckte att man utlovats möjligheter till avlastning i samband med att man tackade jag till insatsen men att det sedan aldrig blev något av det. Hur var det för barnet och hur var det i familjen innan barnet började på Katamaran? Gemensamt för alla de unga, åtminstone de flesta, är enligt föräldrarna att de har haft en svår situation innan Katamaran. I de flesta av intervjuerna framträder en bild av långvarig, kontinuerlig problematik, där mycket hög skolfrånvaro har kombinerats med dåligt mående och tilltagande social isolering. Det finns en historia långt bak, som en förälder uttrycker det. Den svåra situationen har då fortsatt över tid och föranlett deltagandet i Katamaran. Den bild man får av intervjuerna är att det i många fall handlar om ungdomar som i princip är sängliggande, där de inte haft en fungerande skolgång på många år och där föräldrar och andra har svårt att överhuvudtaget kommunicera med ungdomarna. I ett par intervjuerna framkommer en lite annan bild. Där har studierna i ett inledande skede fungerat, liksom det sociala livet, men så har under den sista tiden innan Katamaran stora försämringar i skolnärvaro och mående skett, som har lett till deltagandet i Katamaran. Kaos i familjen svarar en av informanterna på frågan om situationen innan man började på Katamaran. Frekvent bråk beskrivs i flera av familjerna, i ett par fall även med inslag av fysiskt våld. Ett gemensamt tema som framträder i alla intervjuer är att situationen har lett till utmattning och sömnproblem hos den intervjuade föräldern och till kortare eller längre sjukskrivning från arbetet för densamme. Därtill kommer även bristande ork att upprätthålla sociala kontakter med vänner och släktingar. Ett annat tema är att syskon till den uinge eller förälderns sambos barn har påverkats mycket av bråket i familjen. I en familj beskrivs en situation där en av föräldrarna fick fungera som mellanhand mellan den unge och den andre föräldern, som båda hade en aspergerdiagnos. Det är för övrigt inte ovanligt att flera i familjen, föräldrar eller syskon, också har en tung psykiatrisk problematik med egna BUP-kontakter och vårdinsatser. Det har varit jättekämpigt hemma. Jag har varit tvungen att vara hemma på heltid, sjukskriven I en av de familjer som ingår i undersökningen landade det, trots insatsen från Katamaran, i en HVB-placering. I ytterligare en familj förefaller det osäkert om barnet kommer att

52 20 kunna bo kvar hemma. Det säger lite om vårdtyngden hos de ungdomar och familjer som Katamaran möter. Hur är det för barnet och familjen nu? Här redovisas resultaten för de två undersökningsgrupperna var för sig. Grupp 1, sex månader efter avslutad behandling. När det gäller de familjer som avslutat sin behandling för sex månader sedan framträder en något blandad bild. I två av fallen förefaller den unge fått en förbättring i sin situation efter Katamaran jämfört med före. En förälder berättar att hennes barn har mognat och utvecklats och att hon tror han kommer att få betyg i skolan. En annan förälder beskriver att hennes dotter fortfarande har vissa problem med frånvaro, men att det har hänt något med attityden till skolan, och att hon har återknutit kontakter med vänner. En förälder berättar att hennes son även efter Katamaran hade dålig skolnärvaro, och att han satt uppe mycket på nätterna, men att han blev motiverad att kämpa för att undvika en föreslagen placering på skolhem och att han har förbättrat skolnärvaron på senare tid. För två av ungdomarna märktes en tydlig skillnad just under tiden på Katamaran. De mådde bättre, kom igång med fritidsaktiviteter och närvaron i skolan blev bättre. Efter avslutat deltagande i Katamaran vände dock utvecklingen tillbaka. En av dem placerades på HVB utifrån att föräldern inte orkade med hemmasituationen längre, den andre har ingen närvaro i skolan och har fallit tillbaka i aggressivitet och passivitet. Fyra av fem intervjupersoner hade en bra erfarenhet av Katamaran och upplevde att de fick bra hjälp under tiden de var aktuella på Katamaran. En förälder beskriver att hon efter Katamaran känner sig stärkt i sin roll som mamma, vilket hon inte tror hade varit möjligt utan Katamaran. Jag kunde laga mat, kunde hjälpa till med läxor och kände mig som en vanlig mamma för första gången på flera år Det har blivit mycket bättre. Jag kan känna att, ärligt talat vågar jag nästan inte tänka på vad som skulle ha hänt om inte Katamaran kommit. I flera av de fallen har dock utvecklingen sedan gått tillbaka något när Katamaran har avslutats. En förälder skriver att det är ju alltid bra att prata, men jag kan inte säga att det fört oss framåt. Det ser ut ungefär som det gjorde innan NN började på Katamaran, bara en temporär förbättring med skolan. En annan förälder säger att snart kommer han att bli aggressiv, det är ruta 1. En tredje förälder uttrycker att situationen är stabil men sämre än den var under Katamaran: När Katamaran slutade var det kaos, så abrupt, en slags sorg och saknad också, efter ett tag lugnade det ned sig, men lite jobbigt i sommar när det inte var någon skola. Föräldrarna fick också svara på en skalfråga där de ombads bedöma hur det var i familjen innan man började på Katamaran och hur det var nu, Tabell 11 nästa sida. Skalan är 0-10 där tio är bäst.

53 21 Tabell 11. Grupp 1 Svar på skalfråga, skala 0-10 Före Efter Kommentarer saknas 0 Minus 10 Det är hemskt just nu Det går upp och ner 1 1 Grupp 2, pågående behandling. De flesta tycker att det fungerar bättre för barnet i skolan även om det ofta är små förändringar. Vidare uttrycker flera att samspelet i familjen blivit bättre tack vare Katarmarans insatser. En förälder beskriver att hon kunnat börja arbeta igen från att tidigare ha varit sjukskriven. Nästan alla i denna grupp uttrycker att insatsen har pågått för kort tid och man är oroliga för hur det ska bli när Katamaran inte längre finns kvar och kan ge stöd till familjen. En förälder, som är på väg att skrivas ut från Katamaran, efterlyser en samordnare som även i fortsättningen kan hjälp dem med myndighetskontakter. Nedan återges en del av de svar som berör hur det är för barnet och familjen nu. Tack vare Katamaran har det blivit bättre, det är milsvid skillnad idag. Vår son är piggare, mår bättre. Svårt veta vad som beror på den nya medicinen och vad som beror på Katamaran. Nu går han en dag i skolan och planeringen är att utöka det så småningom. Det är skönt att slippa ha konfliker och oroa sig hela tiden. Jag har mått jättedåligt, nu är det mycket, mycket bättre. Han går i skolan några timmar i veckan, men han går inte i en klass ännu. Vi har fått veta mycket om hur han fungerar. I början handlade det mest om hans skolproblematik men sen har mycket annat kommit upp som vi fått hjälp med. Vår son har gjort framsteg, han har mindre ångest och atmosfären hemma är bättre. Bättre skolgång för dottern men det fungerar inte jättebra. Det är på väg åt rätt håll, men det är alldeles för kort tid. Det fungerar inte, det har inte blivit bättre. Det var lättare när det fanns folk från Katamaran, nu har jag ingen att vända mig till. Han är inte lika utagerande och vi har lärt oss av Katamaran hur hans värld fungerar. Men vi har en bit kvar när det gäller samspelet i familjen. Nu behöver jag inte vara sjukskriven längre, jobbar heltid. Föräldrarna i grupp 2 fick också svara på skalfrågan där de ombads bedöma hur det var i familjen innan man började på Katamaran och hur det var nu, Tabell 12 nästa sida. Skalan är 0-10 där tio är bäst.

54 22 Tabell 12. Grupp 2 Svar på skalfråga, skala 0-10 Före Efter Kommentarer saknas saknas Inte så stor skillnad 0 7 Fick familjerna den hjälp man behövde? Hade man behövt hjälp med något mer? Flera föräldrar beklagar att de inte fick avlastning under tiden Katamaran pågick, något som de tror skulle kunna betyda mycket. Det jag längtat efter är att få vara hemma själv en helg, säger en förälder. En annan förälder säger att loven är det jobbigaste, och då försvinner all hjälp och all personal. Det är hopplöst att få tag på någon. Det är det viktigaste att få avlastning, att inte lämna en familj under ett lov. Även en tredje förälder tar upp bristen på avlastning. Hon tar också upp omsättningen inom socialtjänsten som ett problem: Gruppledaren på socialtjänsten är bra, hon har varit med hela vägen. Däremot har vi avverkat otaliga socialsekreterare. En förälder beskriver den avlastning de fick som värdefull. Är det något i kontakten med Katamaran som föräldrarna tror var särskilt hjälpsamt för barnet? En förälder menar att Katamaran har fått sitt barn att förstå att mamma faktiskt bryr sig, att mamma stått kvar trots allt det jobbiga. Flera föräldrar talar om vikten av bemötandet, en säger att behandlarna tog henne [den unge] på det sätt hon behövde. En annan förälder talar om att den unge har lärt sig förstå när han behöver hjälp: Den pushningen han fick var guld värd. Är det något i kontakten med Katamaran som föräldrarna tycker var särskilt hjälpsamt för dem? Att sitta ner, som familj, nämner någon som värdefullt. Två föräldrar betonar det goda i få strategier; få verktyg för hur man kan ta vara på vardagen. En förälder nämner här betydelsen av att någon kom in och axlade problemen, det var oerhört värdefullt. Sammanfattande kommentarer på föräldraintervjuerna De flesta föräldrar beskriver att man levt under extremt svåra förhållanden med barn som inte gått i skolan på ibland flera år och med kaos och havererat samspel i familjen. Nästan alla, med något undantag, beskriver att de är mycket nöjd eller nöjda med kontakten med Katamaran och behandlingspersonalens insatser. Man har känt sig väl bemött och uppskattar behandlingspersonalens tillgänglighet och flexibilitet. Nästan alla tycker att det varit värdefullt med den avlastning man fått när Katamaran tagit över och hållit i alla myndighetskontakter åt familjen.

55 23 De flesta tycker att situationen när det gäller skolan och samspelet i familjen förbättrats något. Det har inte blivit bättre för alla, i något fall har det försämrats för ungdomen och för andra är förhållandena oförändrade. 2.3 Ungdomsintervjuerna resultat Fyra ungdomar i grupp 1, alltså de som avslutade behandlingen för sex månader sedan, intervjuades enskilt. Inga ungdomar i grupp 2 har intervjuats i denna studie. Hur var det att ha kontakt med Katamaran? Alla ungdomar tyckte att personalen bemötte dem väl. De var snälla och trevliga, sa en ungdom. Man träffades i hemmet eller i Katamarans lokaler och ibland på något fik. Tre av fyra tyckte att det var bättre att träffas på ett fik istället för i hemmet. Ett par ungdomar tyckte att det blev för mycket prat och tidsslöseri att träffa personalen men en ungdom var mycket nöjd med insatsen. Jag tycker alltså själva metoden har varit väldigt bra alltså sätt att försöka förbättra alltså en familjerelation mellan man tar inte ställning till någon och man är väldig neutral. Hur var det före Katamaran? Problemen i hemmet kunde bestå av bråk mellan föräldrar och barn eller syskon emellan. Det blev väldigt mycket konflikter och väldigt mycket bråk emellanåt när man inte kunde komma varandra tillmötes utan liksom uppstod konflikter Vissa av ungdomarna uppgav att de bråkade lite med sina syskon men de hävdade att det mestadels var vanliga syskonbråk. Nej, med mina små (syskon), det är väl mer som syskonbråk liksom. Hur blev det efter Katamaran? För de ungdomar som hade problem med skolnärvaron hade detta förbättrats när de började delta i Katamaran. Jag tror inte att jag var där i skolan innan. För några har fritiden inte förändras utan de har samma intressen som innan. Dock menar några att de träffar sina vänner mindre nu då de har bytt klasser. En ungdom träffar fler vänner nu efter att han har dragit ner på fritidsaktiviteterna. Tre av fyra informanter hade problem med sömnen (för lite sömn) och den fjärde sov snarare för mycket. Ja, ibland så kan jag liksom och det är också effekter med skolan då att ibland har jag liksom inte kunnat sova på natten och sen har jag inte orkar gå iväg till skolan. En hade förbättrat sömnen den senaste tiden. En ungdom hävdade att relationen till mamman hade blivit sämre efter Katamaran, medan två tyckte den har blivit bättre och en märkte inte så stor skillnad. En ungdom äter middag lite oftare med sin mamma och sina syskon nu jämfört med innan Katamaran. Nu äter jag faktiskt mer ofta med mamma och syskonen, men sen har det lite att göra med hur det ser ut rent schemamässigt. En ungdom hävdar att det inte är någon skillnad. Sammanfattande kommentarer på ungdomsintervjuerna Av de intervjuade var två av ungdomarna i stort mycket nöjda med Katamarans insatser, medan två tyckte att det var meningslöst att träffa Katamaran.

56 24 Ungdomar kopplade inte de framsteg de gjort till Katamarans insatser, utan såg dem som sina egna. Framstegen kunde vara att de gick till skolan eller försökte höja sina betyg samt att relationen till föräldrar och syskon blivit bättre. 2.4 Intervjuer med personal och ledningsgrupp resultat I undersökningen har vi även intervjuat behandlingsledaren och ett av behandlingsteamen på Katamaran samt tre personer som utöver behandlingsledaren ingår i projektets operativa ledningsgrupp och som representerar BUP, socialtjänst och LSS. Deras svar redovisas nedan under olika teman. Om de familjer man arbetar med Den målgrupp som Katamaran arbetar med beskrivs av många, bland annat socialsekreterare, som en av de svåraste man kan ta sig an. De har haft mycket svåra ärenden, riktigt, riktigt tunga, där det i princip handlar om att få dem ur sängen säger en informant. Man talar om multiproblematiska familjer som kanske redan provat allt som finns att erbjuda inom barnpsykiatri och socialtjänst. Det upplevs av behandlarteamet som en stor utmaning att kunna erbjuda dessa familjer något mer och bättre än de insatser de haft tidigare. För många i denna grupp handlar det om att hitta alternativ till placering utanför hemmet. Den här målgruppen som Katamaran är till för har ett stort lidande, och har insatser från alla möjliga håll. En SIP, en av de första jag var på, där satt professionella med på mötet. Det var så belysande, en bra bild, hur komplext det är för dessa familjer. Familjerna situation skiljer sig mycket åt men det som förenar är att en eller flera i familjen har en tung neuropsykiatrisk problematik med svårigheter inom områdena socialt samspel, kommunikation och begränsade mönster av beteenden och intressen. Det finns en ganska stor grad av ärftlighet vilket förklarar att flera i en familj kan ha liknande problem. Till skillnad från andra sociala problem försvinner inte funktionsnedsättningarna, det är inget man kan behandla bort utan grundproblematiken finns kvar över tid. En svårighet man har är begränsade förmåga att generalisera efter erfarenhet, att lära sig hantera känslor och relationer. Hur har modellen fungerat? Inledningsvis hade Katamaran problem med en splittrad personalsituation vilket gjorde att arbetet fungerade mindre tillfredsställande även om behandlarna gjorde ett bra arbete utifrån förutsättningarna, tycker en informant. Vidare så tog det ett tag innan samarbetspartners lärde sig vad Katamaran och vilka familjer man skulle remittera dig. Det har varit ganska stora problem på grund av bristen på avlastningsplatser som enligt ursprungsplanen skulle ha funnit. Mer om det under nästa rubrik. Idag fungerar Katamaran bra med personal som har god kompetens för sin uppgift, tycker samtliga informanter. Man har inga problem att få familjer eller att motivera familjer att tacka ja till insatsen. Man har ett bra samarbete med andra aktörer och idag är Katamaran ganska väl känt inom socialtjänst, LSS och barnpsykiatri och i de flesta familjer sker positiva förändringar. Familjerna uttrycker uppskattning över den hjälp de får.

57 25 Den stora utmaningen förefaller vara utslussfasen, att hitta system för att fortsätta stödja familjerna sedan den relativt korta behandlingen avslutats. Vi är bra på att skapa allianser, introducera och lägga upp behandling. Men utmaningen är hur man avslutar, hur slussar vi vidare. Familjerna behöver strategier för att vidmakthålla de förändringar och förbättringar man uppnått under behandlingen och de professionella som ska ta över efter Katamaran måste veta vad de ska göra. En informant tycker dock att samverkan och utslussfasen fungerar allt bättre allteftersom behandlarna och de professionella på fältet får mer erfarenhet om vad utslussningen kräver. Problemet med bristen på avlastning för familjerna Ett tema under projekttiden har varit avsaknaden av avlastningsplatser, dvs. tillfälligt boenden för ungdomarna där de skulle kunna bo en helg eller några veckor för att ge föräldrar möjlighet till vila och återhämtning. Enligt landstingsföreträdare skulle kommunen enligt avtalet svara för några fasta avlastningsplatser som Katamaran skulle disponera efter behov. Kommunen lyckades dock inte få fram något sådant boende. Ett skäl till det som företrädare för kommunen nämner är det bedömdes som svårt och oekonomiskt att ha ett särskilt boende kopplat till Katamaran, inte minst eftersom behoven hos ungdomarna varierar kraftigt och ett boende hade inte passat alla. Man har istället försökt hitta individuella lösningar som utökad tid i kontaktfamiljer eller utökad ledsagartid. I ett fall har en ungdom beretts en skräddarsydd plats på ett av kommunens HVB-hem för ungdomar. Att det inte funnits avlastningsplatser nämns i flera intervjuer som ett problem i projektet. Även en del föräldrar uttrycker besvikelse över att utlovad avlastning aldrig kom till stånd. I arbetsgruppen och i ledningsgruppen har det gått åt mycket energi till att fundera på och diskutera det här med avlastning, och det har tagit tid från annat viktigt utvecklingsarbete tycker en del. Den bild vi hade fått var att det skulle finnas en mer eller mindre permanent lösning med en behandlingsfamilj som stod stand by, beredd att ställa upp när det behövdes. De här familjerna har så tufft tillsammans, ibland behöver man vila sig från varandra. Vi kunde inte bereda avlastning för vila, pausa i familjen, behandlingsmodellen förändrades. Om det hade funnits avlastning hade det ingått i behandlingen för de flesta familjer. Hade vi på ett planerat sätt kunnat dela på familjen, hade vi kunnat jobba i lugn och ro med var och en. Avlastningsplatser hade inneburit en trygghet i planeringen och gett färre akuta behov. Det betydde mycket i ett ärende där den möjligheten fanns. Det har trots allt funnits lösningar för de flesta barn men visst har bristen på avlastning skapat en del problem. Jag tror nog att det hade varit värdefullt om de haft avlastningsplatser som de kunde disponera och använda efter eget behov. Hur ser man på nyttan för familjerna?

58 26 Hur värderar informanterna nyttan av behandlingen på Katamaran? Alla sätter stort värde på behandlingen och vad den betyder för familjerna. Man får ofta höra från föräldrar, varför har inte detta funnits tidigare? En informant säger att mina handläggare otroligt positiva till Katamaran. Det handläggarna särskilt uppskattar är: samordningen av alla insatser och kontakter runt familjen ett bra familjearbete, nu har vi äntligen fått hjälp tycker många familjer högre närvaro i skolan vilket i sin tur avlastar föräldrarna Katamaranbehandlingen lugnar systemet och lär familjen mycket om att leva med funktionshindret, säger en informant. En annan säger Hur mäter man nyttan? Även om det är svårt att se det strikt ekonomiskt, så tror jag att det är värdefullt. Hur hade det blivit utan Katamaran för dessa familjer? Många familjer har små insatser här och där och leder inte till någon förändring. Det är bättre med Katamaran som tar ett helhetsgrepp. Det finns en tendens i samhället och i den psykiatriska debatten; man tänker att alla ska botas. Det fungerar inte alltid så. De här familjerna behöver stöd och hjälp i livets olika skeden. Det här är livskvalitetshöjande insatser. De här människorna inte lämnas att vara så ensamma i sin förtvivlan. När man lever i en stressad tillvaro, man får ett tunnelseende. De här människorna har en enorm belastning. Det finns ofta stödinsatser men de är sällan samordnade. Det behövs kontinuerligt stöd och verktyg att hantera sitt funktionshinder. Framgångsfaktorer i arbetet Finns det några särskilda faktorer som kan förklara att familjerna visar så stor uppskattning av Katamaran? Jag tror att det är framgångsfaktor att avlasta, ta hand om, väcka hopp, säger en informant. Det beskrivs också som viktigt att man kan träffa familjen flera gånger i veckan. Det gör det lättare att få en relation och då väcks tillit och man vågar berätta hur man verkligen har det. Trots att det handlar om familjer som haft årslånga kontakter med myndigheter har det i behandlingsarbetet kommit fram starkt försvårande omständigheter i familjernas liv som tidigare varit okända. Något som lyfts fram i intervjuerna är att Katamaran inrymmer möjlighet till att hjälpa familjen sortera bland alla professionella kontakter. Informanterna bedömer att så gott som alla familjer uppskattar denna hjälp och det framkommer också tydligt i föräldraintervjuerna i denna undersökning. Tillgängligheten är en annan framgångsfaktor som nämns. Det är tryggt att veta att man alltid kan få tag på sina behandlare. Annars kanske man träffar sin behandlare en gång i veckan eller var fjortonde dag, och missar man då en tid av olika skäl då kan det hända mycket. Krävs oftast någon verkligt akut för att man ska få komma på extratid det måste bli allvarligare. Vi kan vara plats samma dag eller dagen efter. Att behandlarna kan förmedla kunskap om det neuropsykiatriska funktionshinder och att ge barn och föräldrar verktyg att hantera sina svårigheter är en annan viktig förklaring till att det går lite bättre för många barn och föräldrar. Avslutningsvis en kommentar från en informant som kommenterade styrning och ledning.

59 27 En sak jag är missnöjd med när det gäller den operativa ledningsgruppens möten. Det har varit för stor betoning på det ekonomiska och kampen mellan landstinget och kommunen. Man har hamnat i försvarspositioner mot varandra. Hade velat prata mer om kvalitet. Allt för mycket har gått åt till den här striden. Sammanfattande kommentarer till intervjuerna med behandlare och ledningsgrupp Katamaran vänder sig till en mycket utsatt målgrupp, familjer med tung neuropsykiatrisk problematik, där alternativet inte sällan är en institutionsplacering. Även med kvalificerad behandling så kvarstår funktionsnedsättningen hos barnet och ibland föräldern. Man kan inte bota grundproblemet bara försöka lära barnet och föräldern att leva med det. Det gör det svårare att identifiera en entydig behandlingseffekt. Katamaran har idag ett väl fungerande arbetssätt och personal med god kompetens. Katamaran är idag relativt väl känt bland professionella, verksamheten är uppskattad och samarbetet fungerar smidigt. Föräldrarna är över lag nöjda och informanterna bedömer att de har god nytta av insatsen. Den stora utmaningen i arbetet är dels att ge familjerna verktyg så att de kan vidmakthålla framstegen, dels att slussa över till andra vårdgivare så att de kan ge rätt stöd till familjerna. 2.4 Redovisning av ekonomiska effekter I utvärderingsuppdraget har också ingått att bedöma om Katamaran inneburit ett minskat behov av institutionsvård och minskade kostnader för kommun och landsting. I enkäten till de professionella och i intervjuerna med föräldrar har det funnits några frågor som handlar detta: Vilka vårdinsatser fick barnet (och familjen) under de sex månaderna före behandlingen på Katamaran? Om barnet fick heldygnsvård eller öppenvård före Katamaran, vem stod för insatsen? BUP eller kommunen? Om inte Katamaran blivit aktuellt, vilken insats hade då kunnat komma i fråga för barnet? Svaren är dock svåranalyserade och ger ingen vidare vägledning i frågan och lämnas därför därhän i denna redovisning. Frågorna handlade sannolikt behöver formuleras på något annat sätt för att ge svar på grundfrågan om insatsen lett till minskad institutionsvård. I undersökningen har det inte funnits utrymme att följa kostnaderna på individnivå. Vi väljer istället att hänvisa till de ekonomiska undersökningar som gjorts inom den operativa ledningsgruppen. Där har man sedan projektet startade systematiskt följt kostnadsutvecklingen per individ för att ge svar på frågorna om behandlingen lett till minskat behov av institutionsvård och minskade kostnader. Tillsammans med BUP, socialtjänstens individ- och familjeomsorg och LSS har man kartlagt kostnaderna för varje enskild individ före, under och efter insatsen på Katamaran.

60 28 Tabell 13 är en sammanställning av kommunens kostnader för sju individer som avslutat behandlingen för sex månader sedan. Kostnaderna för landstinget finns inte redovisade här men bedöms i huvudsak utgöras av kostnaderna för Katamaran. Syftet med tabellen är ge en bild av om kostnaderna minskar efter behandling. Kostnaderna har minskat kraftigt i två ärenden, ökat kraftigt i ett ärende och är relativt oförändrat i de återstående fyra ärendena Tabell 13. Kommunens kostnader per ärende -- före, vid avslut och 6 månader efter, per individ (7 st) Före Avslut 6 mån efter Källa: Statistik från operativa ledningsgruppen för Katamaran (2015) På nästa sida finns en tabell (tabell 14) som den operativa ledningsgruppen sammanställt om vilka kostnader olika nämnder inom Uppsala kommun och landstinget haft för de individer som deltagit i projektet. Tabellen visar kostnad per månad för 10 ärenden där kostnaden är uppdelad per månad före, under och efter behandlingen samt sex månader efter avslutad behandlingen. Som underlag för denna tabell finns operativa ledningsgruppens systematiska uträkningar per invid.

61 Tabell 14: Kostnader per månad före, under, efter och sex mån efter avslut för respektive nämnder och styrelse exkl. specialistteamskostnader. (Grå=ärenden sex mån efter) SBN BUN HSS NHO Ärende: Före Under Efter 6 mån Före Under Efter 6 mån Före Under Efter 6 mån Efter 6 mån Total: * * Källa: Statistik från operativa ledningsgruppen för Katamaran (2015)

62 3. Synpunkter från Närvårdssamverkan Uppsala Närvårdssamverkan Uppsala (NSU) har fungerat som styrgrupp för Katamaran. Ledande befattningshavare i styrgruppen har beretts tillfälle att ge sina synpunkter på hur samverkan och ansvarsfördelningen mellan Uppsala kommun och Uppsala läns landsting fungerat i projektet. På grund av tidsbrist har synpunkterna inte vävts in i avsnittet Diskussion nedan utan står för sig självt. Intervju med Jan Holmlund, förvaltningsdirektör socialförvaltningen Uppsala kommun Vi startade Katamaran i det goda samarbetsklimat som hade utvecklats i arbetet med de gemensamma riktlinjerna och SPBT. Det fanns en gemensam vilja att lösa också andra gruppers problem. Det var ett naturligt nästa steg i en gemensam utvecklingsprocess. En ambition med NSU var att ha den som styrgrupp för olika projekt eftersom det bedömdes vara ineffektivt att ha styrgrupper kring varje enskilt projekt. Nackdelen har varit att NSU hamnat för långt från verkligheten, man har inte haft någon riktig känsla för verksamheten. Om vi i början pratade om insatser och utvecklingar har vi idag hamnat i en position där vi sitter och granskar varandra. Det är en tråkig utveckling, tycker jag. Hur kan man komma tillbaka till ett bättre klimat? Vi kan inte ha en styrgrupp som leder varje litet projekt men som det varit blir man för distanserad. När det gäller att leda verksamhetsutveckling så behövs en närmare styrgrupp. En bättre modell kan vara en särskild styrgrupp när ett projekt är nytt men när det funnit sin form och fungerar kan styrningen gå över till NSU. Det fanns ingen konflikt när vi körde igång med utvecklingsidén. Det som inträffade var att man ville ha ett förtydligande till respektive parts ansvar för utvecklingsområdena. För Katamaran enades vi om att det var kommunens uppgift att ta ansvar för avlastningsplatserna. Det fanns ingen otydlighet om det. Vi som startade upp hade idén om ett särskilt avlastningsboende till en kostnad av ca 3 miljoner, ett fifty-fifty perspektiv. Men där bestämde verksamheten själv (=operativa ledningsgruppen?) att man ville ha variation på avlastningen. De sa till oss vi vill inte ha den här avlastningsinstitutionen. De ville ha flexibla lösningar. Problemet med det är att landstinget inte har kunnat följa kommunens kostnader. Man hittar inte pengarna men avlastningen har funnits i praktiken. Orimligt att kräva någon slags exakt rättvisa, hellre glädja sig åt minskade kostnader. Det är här distanseringen kommer in, man ser bara kostnader. Det har blivit onödigt bråk. Jag tror att det smittat av sig i verksamheterna. Om man jämför med SPBT drabbades de aldrig av samma ifrågasättande. Man måste vara lojal i ett projekt, så mycket energi har gått åt till konflikten. En lärdom är att det hade varit bra med lite större stringens i avtalet och vi skulle ha säkerställt grundkonceptet när vi övergav idén om en särskild avlastningsinstitution. Vad gäller Katamaran och framtiden har jag personligen aldrig tvekat men vi måste hitta tillbaks till tilliten.

63 31 Intervju med Cecilia Ulleryd, närvårdsstrateg vid ledningskontoret för Uppsala läns landsting Det här har varit ett angeläget projekt för en mycket utsatt målgrupp. Det är glädjande att de här familjerna har fått hjälp i Katamaranprojektet men samtidigt bekymmersamt att det inte finns någon kontinuitet i arbetet och att familjerna faller tillbaka. Det här med kontinuitet och att förbättringarna i familjen kan vidmakthållas sedan behandlingen avslutats är centralt. Problemet i projektet har mest bestått av en obalans mellan det ansvar som landstinget respektive kommunen tagit. Landstinget har stått för hela behandlingsdelen. Kostnaden har kanske inte har nått tre miljoner men nästan. Kommunen skulle stå för avlastning för motsvarande belopp men kommunens insatser har, av vad jag har förstått, varit noll. Vi har försökt lyfta det här i NSU men det har tonats ned av Uppsala kommun. Jag har granskat kommunens kostnader utifrån de sammanställningar vi fått från den operativa ledningsgruppen. Kommunen betalade i snitt 500 tkr/familj och månad före intensivbehandlingen, under intensivbehandlingen minskade kommunens insatser till 300 tkr/familj och månad. När landstinget gått in med mer insatser har kommunen backat. Kommunen har dragit ner sina resurser, man har inte fyllt behoven för familjerna och då blir problemen större längre fram. I NSU har vi fått återrapporteringar från verksamheten och det har fungerat hyfsat med undantag för den ekonomiska delen som har varit infekterad. Vi har från landstinget sidan inte lyckats får en bra dialog med kommunen om det. Vi har lyft problematiken men avfärdats och fått höra att det får vi se när vi kommer till utvärderingen, och när vi kommer till utvärderingen får vi höra att nej, det ska inte utvärderas. Eftersom kommunen inte har bidragit med pengar i projektet tyckte vi att kommunen kunde betala en extern utvärdering men det ville man inte ta på sig. Vi har diskuterat om vi istället skulle ha haft en delad budget som SPBT. I utvärderingen ville vi ha med hur avtalet har följts men det var inte kommunen med på. Sådana här bekymmer i samverkan har vi nästan aldrig mellan kommun och landsting, det är mycket, mycket ovanligt. Inget som oroar på det stora hela i samverkan mellan landsting och kommun men i framtiden måste vi ha avtal som är tydligare. Vi vill inte bråka med kommunen utan syftet är att vi ska lära oss av detta. I framtiden ska vi göra andra och tydligare former av avtal. Jag kände inte till att konflikten spridit sig till ledningsgruppen och behandlargruppen. Det är olyckligt om det tagit energi från arbetet men det visar hur viktigt det är att villkoren och parternas ansvar är tydliga i avtalen. Vad hade kommunen behövt göra? Antingen kunde man ha följt avtalet och stått för avlastningsplatser, mer eller mindre fasta, eller så kunde vi haft en gemensam budget. För framtiden finns det fler alternativ. Man kan tänka sig en gemensam budget. Man kan tänka sig en modell där landstinget har ett behandlingsteam som blir som ett erbjudande till kommunen med förbehållet att kommunen går in med egna resurser. Våra specialistresurser i Katamaranprojektet har använts till stödjande insatser,

64 32 samordningsfunktionen, det är en roll som kommunen lika väl kan bära. Vi vill gärna arbeta fram en modell där vi kan arbeta med de här familjerna med en sådan ansvars- och arbetsfördelning. Det är inte primärt av ekonomiska skäl utan för säkerställa kontinuiteten i arbetet och att kommunen finns kvar när BUP drar sig ur. Landstinget kan stå för specialistnivån i Uppsala, och andra delar av länet. Utifrån en SIP görs en ansvars- och kostnadsfördelning. Om landstinget kliver ur och kommunen backar i insatsen mot familjerna då sätter vi dem i en svår situation. Om vi skulle ha det här teamet som ett erbjudande så behöver vi inte ett avtal utan då sker samordningen i en SIP. En annan lärdom är att det har sina begränsningar med treåriga projekt och sedan utvärdera, är kanske för kort. Precis när man fått verksamheten att fungera är det dags för utvärdering. Kanske borde man ha 4-åriga projekt för att få underlag för bättre långsiktiga beslut? Jag vill avslutningsvis betona att landstinget och kommunen normalt har ett mycket, mycket bra samarbete men i det här projektet har det inte fungerat lika väl. 4. Diskussion 4.1 Metoddiskussion I den här utvärderingen har vi försökt ta reda på om barn och föräldrar mår bättre, om samspelet i familjen fungerar bättre och om barnen går i skolan mer efter behandling på Katamaran. Det huvudsakliga tillvägagångssättet har varit att fråga olika aktörer om hur de värderar nyttan för familjerna. Vi har försökt få fram ett utgångsvärde genom att fråga hur barn och föräldrar mår och fungerar före behandlingen (T1), vidare ett mätvärde som signalerar hur man tagit till sig och haft nytta av behandlingen när den avslutats (T2) och slutligen ett mätvärde som anger hur väl barn och föräldrar förmått att vidmakthålla de förändringar man uppnått i behandling, sex månader efter behandlingsslut (T3). En styrka i utvärderingen är att flera olika aktörer föräldrar, behandlare och socialarbetare/handläggare ombetts värdera samma sak vid de olika mätpunkterna för varje individ/familj och att det går att jämföra deras olika bedömningar. Ett intryck är att deras bedömningar har relativt god överensstämmelse. En svaghet i utvärderingen är den lilla population som undersökts och att eftermätningen omfattar en ännu mindre grupp. Resultaten måste därför tolkas med försiktighet, som påtalats på andra ställen i denna rapport, men vissa tendenser går ändå att utläsa av när det gäller grundfrågorna som handlar om barn och föräldrars mående och funktion. I utvärderingen har vi försökt söka efter och få svar på frågorna om antalet institutionsplaceringar och kostnaderna minskat till följd av behandlingen på Katamaran. En del frågor i enkäterna till de professionella och till föräldrarna handlade om detta men det har visat sig svårt att analysera svaren och dra några säkra slutsatser av dem. Sannolikt hade frågorna kring minskade vårdkostnader behövt utformas på ett annat sätt. I den operativa ledningsgruppen har man sedan Katamaran startade systematiskt följt kostnadsutvecklingen för varje individ och försökt ge svar på frågan om behandlingen lett till minskat behov av institutionsvård och minskade kostnader för kommun och landsting. Deras siffror borde kunna ge viss vägledning om insatserna lett till minskade kostnader.

65 Resultatdiskussion Nedan ges en sammanfattande bild av de resultat som utvärderingen pekar på utifrån de tre frågor som ställdes upp för utvärderingen. Har ungdomen och föräldrarna haft någon nytta av insatsen på Katamaran och har den nyttan blivit bestående? Det är vanskligt att dra några långtgående slutsatser av resultaten för en så liten undersökningspopulation och de slutsatser som presenteras nedan måste ses i perspektiv av det. Några tendenser går det ändå att läsa av från svaren: Barn och föräldrar har haft nytta av och uppskattar behandlingen på Katamaran. Under behandlingen förbättras skolgången för många ungdomar även om oftast handlar om små förbättringar. Föräldrarna, i synnerhet mödrarna, rapporterar att de mår bättre. Samspelet i familjen har förbättrats, det är mindre bråk och konflikter i hemmen. Ungdomarnas och föräldrarnas förmåga att hantera sin problematik, att leva med funktionshindret, har förbättrats. Sex månader, vid eftermätningen, så har det mesta av de goda behandlingseffekterna avtagit. Har insatsen på Katamaran inneburit minskat behov av institutionsvård och andra insatser och har det i sin tur inneburit några besparingar för landsting och kommun? Som nämnts ovan under rubriken metoddiskussion har undersökningen inte kunnat bidra med några svar på dessa frågor. Vad är det i Katamarans arbetssätt som varit verksamt och till nytta för ungdomar och familjer? En grundförutsättning för att möta och uppnå en arbetsallians med dessa ungdomar som har så stora kommunikativa svårigheter är självfallet en hög kompetens hos behandlingspersonalen. De har samtliga lång erfarenhet från socialt och barnpsykiatriskt arbete, från familjearbete och goda kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder. Katamarans arbetsmodell bygger till stor del på de goda erfarenheterna från socialpsykiatriska behandlingsteamet (SPBT) och behandlarna tycker att de lyckats överföra dessa erfarenheter och anpassat dem till Katamarans målgrupp. Metoderna i Katamarans arbete grundar sig på en systemisk grundsyn där funktionell familjeterapi (FFT) och kognitiv beteendeterapi (KBT) är viktiga komponenter. Både FFT och KBT har relativt gott vetenskapligt stöd och personalen erhåller handledning inom både dessa metoder. Undersökningen ger inga besked på om just FFT eller KBT är bra metoder i arbetet med Katamarans målgrupp. För att få svar på frågan i rubriken har vi i undersökningen istället bett föräldrar och professionella svara på vad som varit särskilt hjälpsamt under behandlingen. De svar som återkommer i de flesta intervjuer och enkätsvar är: barn och föräldrar har fått hjälp att hitta nya strategier och förhållningssätt

66 34 tillgänglighet, intensitet och flexibilitet i arbetssätt, att man kunnat möta barnet och familjen i hemmet att man involverat föräldrarna och hela familjen i behandlingen att man samordnat och hållit i familjens kontakter med socialtjänst, skola, BUP och habilitering (avlastning). 4.3Avslutande reflektioner Avgörande för hur framgångsrikt behandlingsarbetet blir på sikt verkar vara hur väl ungdomar och föräldrar förmår att vidmakthålla de framsteg man uppnått när behandlingen avslutas. En annan faktor är hur väl andra professionella hjälpare som socialtjänst, skola och BUP lyckas med att ge familjen stöd när behandlarna från Katamaran inte längre finns med i bilden. De familjer som i den här undersökningen ingått i eftermätningen var de första familjerna som gick igenom behandlingsprogrammet. Behandlingseffekterna sex månader efter avslutad behandling framstår som ganska blygsamma. Kan det vara så att behandlarna med ökad erfarenhet blivit bättre på att hjälpa familjerna och att framtida eftermätningar skulle utvisa bättre effekt? Kan det också vara så att de professionella hjälparna idag har en bättre kunskap om vad Katamaran är och vad familjerna behöver och att stödet till dem blivit bättre? Det vore intressant att få följa upp i en studie längre fram. Några fasta avlastningsplatser har inte funnits. Bristen på avlastningsplatser har varit ett tema under hela projektet och det har diskuterats mellan kommun- och landstingsföreträdare om kommunen levt upp till sina åtaganden i avtalet att sörja för sådana platser. I avsaknad av mer eller mindre fasta avlastningsplatser har teamet, i samarbete med socialtjänst och LSS, arbetat för att hitta individuella lösningar som kvalificerad kontaktfamilj, familjehem, ledsagare m.m. Kommunens kostnader för detta finns redovisade i ledningsgruppens ekonomiska uppföljning av varje ungdom på Katamaran. Diskussionen kring avlastningsplatserna har tagit tid och energi från såväl teamet som ledningsgruppen, tid som kanske kunde ha använts mer konstruktivt till att diskutera själva insatsen. En lärdom för framtiden, som ligger nära till hands att dra utifrån redovisade svårigheter, är att kommande avtal om Katamaran och andra liknande projekt bör vara tydligare i fråga om ansvar för och fördelning av kostnader.

67 HiQ Stockholm AB Regeringsgatan 20, 9TR Box Stockholm Tel: UTVÄRDERING AV IFAM KUNSKAPS- OCH UTVECKLINGSPROJEKT FÖR FAMILJEBASERAT BEHANDLINGSARBETE I UPPSALA LÄN 17 november 2014 Projektgrupp: Bo Anderson Bo Lindblom Marita Minell Madeleine Nordström Sid 1(21)

68 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Sammanfattning Bakgrund och syfte Bakgrund Syfte Målsättning Genomförande Dokumentstudier Intervjuer Sammanställning och analys Kvalitetsgranskning Resultat Syfte Genomförda insatser utifrån målsättningarna Väsentliga resultat Styrning av projektet Finansiering Uppsalas frånvaro Fortsatt drift? Bedömningar och slutsatser Syftet initialt oklart Insatser inom flertal områden Olika resultat Problematisk styrning Finansiering ej kontroversiell Uppsalas medverkan betydelsefull Stöd för fortsättning Lärdomar och slutsatser Rekommendation Bilaga 1: Förkortningar Bilaga 2: Intervjuer Bilaga 3: Intervjuguide

69 1 SAMMANFATTNING Att ge familjer behandling i hemmiljön i stället för vård utanför det egna hemmet har varit en framgångsrik modell inom socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri i Uppsala län. Landstinget i Uppsala län beslutade 2011 tillsammans med sju 1 av länets kommuner att starta ett gemensamt kunskapsoch utvecklingsprojekt med socialpsykiatrisk inriktning för att förvalta och vidareutveckla den kunskap som byggts upp inom familjebaserat arbete för barn och ungdomar. Projektnamnet förkortades till IFAM. HiQ Stockholm AB fick i oktober 2014 uppdraget av Landstinget i Uppsala län att genomföra en utvärdering av projektet utifrån dess syfte och målsättning, lyfta fram lärdomar samt lämna rekommendation avseende eventuell implementering i ordinarie verksamhet. Utvärderingen, som genomgående tillämpat en kvalitativ metodik, genomfördes under vecka 43-46, 2014 genom dokumentstudier och en rad intervjuer med företrädare för olika intressenter. Projektets övergripande syfte var från början ganska brett beskrivet. Av allt att döma har det funnits tämligen skiftande förväntansbilder redan initialt. Det finns dock tecken på att man efterhand fått en mer gemensam uppfattning om vad projektet kan, och bör, åstadkomma. Bland genomförda insatser märks i första hand utbildningsmoment inom funktionell familjeterapi samt stöd till utveckling av dokumentation och uppföljning av genomförda insatser. Projektet har också bidragit till att skapa nätverk för yrkesverksamma, forskare och patienter/brukare. Kommunrepresentanterna lyfter fram kunskapshöjning och förbättring av dokumentationen som de väsentligaste resultaten men pekar också på projektets betydelse för erfarenhetsutbyte mellan de medverkande kommunerna. Från landstingets sida framhålls även att projektet bidragit till etablerande av ett forskarnätverk inom det aktuella området. Brukarmedverkan anses av flera vara en framgångsfaktor. Arbetet med IFAM var till en början förenat med svårigheter i styrningen, som åtminstone delvis kan bero på skillnader i förväntansbilder mellan deltagande parter. Efter att en behovsinventering genomförts under första verksamhetsåret förefaller det som att deltagarna i arbetet fått en mer gemensam syn på vad som ska göras och vad som bör uppnås. Det har funnits en besvikelse och förvåning hos deltagarna över att Uppsala, som enda kommun i länet, ställde sig utanför detta samarbetsprojekt. Uppsalas medverkan anses kunna stärka arbetet på flera sätt, bland annat i fråga om kompetens och resurser. Trots vissa initiala oklarheter om projektets syfte och mål samt omvittnade styrproblem finns idag ett förhållandevis stort stöd bland länets kommuner och från brukarföreträdare för en fortsatt verksamhet i någon form. Från landstingets sida framträder mer blandade uppfattningar om projektets värde. Utifrån de erfarenheter som redovisas i denna rapport förefaller fortsatt flerårig samverkan i projektform vara en mindre ändamålsenlig lösning. Vi föreslår att landstinget på ledningsnivå först och främst preciserar syftet med fortsatt samarbete med kommunerna inom detta och närliggande områden och därefter överväger möjligheten att utforma tydliga avtal med kommunerna om utbildningsinsatser m.m. riktade till yrkesgrupper i kommunerna som arbetar 1 Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Älvkarleby, Östhammar. 3

70 med barn och ungdomar i behov av insatser från både landstinget och kommunerna. Målen för sådan verksamhet bör snävas av och förtydligas så att de motsvarar kommunernas behov och landstingets intressen oavsett beslut om fortsatt organisationsform. 4

71 2 BAKGRUND OCH SYFTE 2.1 BAKGRUND Sedan flera år har olika evidensbaserade behandlingsmetoder använts inom socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri i Uppsala län. En framgångsrik modell har varit att ge familjer behandling i hemmiljön i stället för vård utanför det egna hemmet. Ett nätverk av kliniskt verksamma, yrkesverksamma inom socialtjänsten, brukare och forskare har etablerats kring utveckling och utvärdering av metoder för s.k. hemmaplanslösningar. För att förvalta och vidareutveckla den kunskap som byggts upp beslutade Landstinget i Uppsala län tillsammans med sju 2 av länets kommuner 2011 att starta ett gemensamt kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserat arbete. Av beslutsunderlaget framgår bl.a. att målgruppen för den föreslagna funktionen i första hand skulle vara professionellt verksamma inom socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och skola 3. Funktionen ansågs dessutom kunna fungera som kunskapsförmedlare för brukare, barn, anhöriga, beslutsfattare, forskare m.fl. 2.2 SYFTE Enligt beslutsunderlaget var syftet att fokusera på och tänka långsiktigt kring: - hemmabaserat behandlingsarbete, skydd och stöd till barn och ungdomar i riskgrupp samt deras familjer - utifrån nationella riktlinjer samt evidensbaserad praktik utveckla specialiserade former av familjebaserad behandling med rätt insatser på rätt nivå i form av familjestöd, familje- och föräldrautbildning, familjearbete och familjeterapi - främja utvärdering, systematisk uppföljning samt kunskapsbaserad metodutveckling. 2.3 MÅLSÄTTNING Den övergripande målsättningen för funktionens verksamhet var att: - utifrån lokala intressen och behov innebära ökad kostnadseffektivitet, minskad tidsåtgång, smidigare vårdkedja samt ökat fokus på att sprida och främja evidensbaserade metoder till de kommuner som är kopplade till funktionen, - funktionen ska kunna stödja och vara rådgivande avseende att väva ihop evidens, praktik, erfarenheter och lokala förutsättningar på ett för regionen anpassat sätt, - tillavarata, utöka och förvalta den professionella kompetens som finns eller byggs upp kring vissa intresseområden och behov, - vara en konsultativ resurs avseende att koordinera, sammanställa och hitta lösningar för att starta, genomföra, driva och följa upp familjebaserade projektformer - vara mobil i sitt arbetssätt 2 Enköping, Heby, Håbo, Knivsta, Tierp, Älvkarleby, Östhammar. 3 Kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserat behandlingsarbete i Uppsala län. Konkretisering av syfte, målsättning, uppdrag och organisation samt budget/finansiering

72 Arbetet med att bygga upp den föreslagna funktionen har bedrivits i projektform. Utifrån gällande ramavtal för konsulttjänster fick HiQ Stockholm AB i oktober 2014 uppdraget av Landstinget i Uppsala län att genomföra en utvärdering av projektet utifrån dess syfte och målsättning. I uppdraget ingick också att lyfta fram lärdomar samt lämna rekommendation avseende eventuell implementering i ordinarie verksamhet. 6

73 3 GENOMFÖRANDE Arbetet genomfördes under vecka DOKUMENTSTUDIER Inledningsvis genomlästes följande skriftliga underlag: - Beslutsunderlag och beslut i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen samt Projektrapporter för år 1 och 2* (2012 och 2013). - Projektplan för år 3* (2014). - Ekonomisk redovisning från projektet år 1-3. *För att få en bild av kontinuiteten i styrgruppens arbete gjordes en genomgång av styrgruppens sammanlagt 9 protokollförda möten under perioden februari 2012 till september Genomgången visade att 18 kommunrepresentanter har deltagit vid minst ett styrgruppsmöte. Av dessa har 12 personer deltagit vid 1-2 styrgruppsmöten. Ingen har deltagit vid samtliga styrgruppsmöten utan som mest vid 6-7 möten (tre personer). 3.2 INTERVJUER Därefter genomfördes ett antal intervjuer med berörda kommunrepresentanter och landstingsföreträdare i TKL 4. Vid intervjuerna framkom bl.a. att flera personbyten ägt rum när det gäller kommunernas medverkan i projektets styrgrupp. Fem kommunrepresentanter intervjuades per telefon, se bilaga 2. Vidare intervjuades landstingsrepresentanterna i TKL. Dessutom gjordes telefonintervjuer med projektledaren för SUF 5 -centrum och en representant för brukarorganisationen Attention. Fyra djupintervjuer genomfördes på plats i Uppsala: Gunilla Anderson (projektledare år 1-2), Staffan Lundqvist (projektledare år 3), Monica Enqvist (projektadministratör) samt verksamhetschefen vid Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. En gruppintervju med målgruppen för projektet genomfördes. Samtliga sju berörda kommuner ombads anmäla en medarbetare från funktion Råd och Stöd eller motsvarande till intervjun. Fyra kommuner deltog i gruppintervjun, som pågick cirka 2,5 timmar (bilaga 2). Övriga tre kommuner avböjde eller svarade inte på inbjudan till denna intervju. Samtliga intervjuade fick möjlighet att ta del av intervjufrågorna före intervjutillfället. Intervjuerna genomfördes i fri samtalsform med stöd av en intervjuguide med 15 frågor (bilaga 3). 3.3 SAMMANSTÄLLNING OCH ANALYS Anteckningar från intervjusvaren sammanställdes i ett samlat dokument så att svaren på respektive frågeställning kunde jämföras och bedömas på ett överblickbart sätt. En sammanvägning av formuleringarna i rapporttexten gjordes avslutningsvis gemensamt av utvärderingsgruppen. Med hänsyn till 4 TKL tjänstemannaberedning - kommuner och landsting i Uppsala län. 5 SUF Samverkan utveckling- föräldraskap. 7

74 utvärderingens syfte användes de skriftliga dokumenten huvudsakligen för en inledande orientering samt för att inhämta och kontrollera faktauppgifter men inte för en detaljerad granskning av formalia. Fokus i utvärderingen var istället deltagarnas bedömning av vad som genomförts konkret, vilken nytta det gjort och vilka värden som projektet skapat. Innan denna utvärderingsrapport färdigställdes gavs de intervjuade möjlighet att saklighetsgranska texterna i kapitel 2, 3 och KVALITETSGRANSKNING En kvalitetsgranskning av rapporten gjordes internt inom HiQ enligt företagets rutiner. 8

75 4 RESULTAT Redovisningen utgår från utvärderingens frågeställningar, d.v.s. projektets syfte och målsättning samt gjorda lärdomar. Avslutningsvis ges rekommendationer avseende fortsatt verksamhet. 4.1 SYFTE Det framgår av beslutsdokumenten att syftet med projektet var av kunskapsutvecklingskaraktär men formuleringen av syftet var tämligen ordrik (se sid 4). Projektets övergripande syfte blir därmed redan från början ganska otydligt. Att så är fallet bekräftas av svaren som gavs på intervjufrågan Hur har du uppfattat syftet med projektet?. Dessa uppvisade en påfallande variation, exempelvis: Det handlade om att vi har svårigheter att få till bra insatser mot vissa målgrupper. Förväntningarna var att vi skulle få hjälp med metodutveckling och stöd i arbetet med de här frågorna. Det är ett utbildningsprojekt som syftar till kompetenshöjning vilket ska ge avtryck i andra hand Kartlägga behovet av stöd och utveckling i arbetet familjer med neuropsykiatrisk problematik Syftet var att vi skulle bygga upp en kunskapsbank. Projektet har syftat till att stärka det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomsvården och få ihop forskning och praktik. Utgångspunkten var hur vi ska fortsatta att utveckla och förvalta det vi har byggt upp. Det var svårt att greppa syftet med projektet. Syftet var att hitta lösningar som gör det möjligt att undvika placeringar utanför det egna hemmet. Syftet med projektet var smidigare processer och ökad evidensbasering. Grunduppdraget är väldigt otydligt formulerat. Hjälpa socialtjänstens personal i berörda kommuner samt personal inom landstinget med att utveckla arbetsverktyg. Målsättningarna formulerades inledningsvis också mycket brett och i projektplanen nämns flera olika verb: sprida och främja, vara rådgivande, tillavarata, utöka och förvalta, vara en konsultativ resurs, koordinera, sammanställa och hitta lösningar, starta, genomföra, driva och följa upp. Även vid en noggrann läsning av texterna i beslutsunderlaget framstår det oklart vad som ska göras av projektet och vad som ska ske som en följd av projektet. 9

76 Av allt att döma har det funnits tämligen skiftande förväntansbilder redan initialt. Det finns dock tecken på att deltagarna efterhand har fått en mer gemensam uppfattning om vad projektet kan, och bör, åstadkomma. En av de intervjuade pekar på fördelen med att behovsinventeringen gjordes som en del av projektet och inte innan: Målet med projektet är tydligare nu efter tre år, men detta kan till viss del bero på att man i projektledningen lade ner mycket tid på att intervjua inblandade parter om vad projektet skulle göra det var en demokratisk process. 4.2 GENOMFÖRDA INSATSER UTIFRÅN MÅLSÄTTNINGARNA Projektet har genomförts med totalt en 0,75 % tjänst, fördelat på en projektledare 0,50 % och en projektadministratör 0,25 %. De intervjuade ombads ange de konkreta insatser som de kände till. Vissa hade tydliga svårigheter att memorera vilka insatser som gjorts inom projektets ram men flera kommunföreträdare lyfte fram arbetet med utveckling av dokumentation och uppföljning (med verktyget Journal Digital) av behandlingen. Andra svarade: Satsningen på utbildning och handledning har varit viktigast. Först och främst satsningarna på utbildning och handledning, brukarmedverkan och forskarnätverket. Vi har byggt upp ett forskarnätverk. Jag känner också till satsningen på FFT 6 och att man i kommunen har fått utbildning. I vår kommun blev det ett personaltapp så det blev inget. Även beträffande genomförda insatser uppvisar intervjusvaren således en betydande variation. 4.3 VÄSENTLIGA RESULTAT Flera av de intervjuade pekar på att utbildningsinsatserna och handledning i familjebehandling varit mest värdefulla, bland annat i FFT och PYC 7. Några lyfter fram stödet till införande av Journal Digital som det allra viktigaste resultatet: I vår kommun har vi äntligen fått igång Journal Digital tack vare det här projektet. Ett par av de intervjuade pekade på betydelsen av nätverk för interkollegialt stöd som projektet bidragit till, t ex: 6 FFT Funktionell familjeterapi. 7 PYC parenting young children. 10

77 Projektet har skapat förutsättningar för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Det är viktigt med gemensamma utbildningssatsningar för små kommuner. Forskare har hjälpt projektet att se vilka frågeställningar det skulle vara möjligt att forska kring ---- detta är en process som är värdefull på sikt. De som varit drivande i projektet lyfter fram etablerandet av forskarnätverk, vilket dock nästan inte alls nämns av kommunrepresentanterna. Ett par av de tillfrågade betonar betydelsen av medverkan från brukarorganisationer: Projektet har gett en uppfräschning av kunskaperna, inte minst tack var det brukarorganisationerna tagit upp. Det har varit en styrka att få med brukarperspektivet i ett projekt på IFOområdet. En av de intervjuade lyfter fram betydelsen av implementeringsmetodiken: Projektet har visat på en verkningsfull modell för implementering av nya arbetssätt genom utbildning sammankopplat med utvärdering, en metod som ger bättre genomslag än endast utbildning. Projektet sätter ljuset på betydelsen av socialpsykiatri. Bara någon enda av intervjupersonerna pekar på en mindre lyckosam insats inom projektets ram: Det som inte blev något av var det vi hade med Socialstyrelsen (analys av data). Det berodde på datatekniska problem som vi inte kunde förutse. Det finns alltså något varierande svar på frågan om vilka resultat som projektet genererat. 4.4 STYRNING AV PROJEKTET Det riktas ingen direkt kritik mot vare sig den tidigare eller den nuvarande projektledningen. Flera intervjupersoner uppger dock att det funnits betydande problem och kopplar ihop de svårigheter som funnits med andra faktorer och förutsättningar: En relativt hög personalomsättning i kommunerna har troligen bidragit till att det har varit svårt att styra projektet och komma framåt. Nya bollar har kastats upp i luften innan gamla har hunnit landa. Kommunerna bytte deltagare flera gånger, man skickade folk som inte var insatta i deras roll. Det ledde till att spelreglerna ifrågasattes hela tiden. Det har varit svårt att få kontinuitet i styrningen av projektet eftersom det har skett många förändringar i styrgruppen. Projektledarna har skött uppgiften oklanderligt. Bland lärdomar som anges kan nämnas: 11

78 I projektet har man varit öppna med vilka problem de har haft. Det tycker jag är bra, det är positivt att vi i länet kan lära av de problem som förekommit. Man kan fundera över förberedelsearbetet - projektplanen hade kunnat vara mer konkret. Vi borde inte ha en styrgrupp per projekt. Vi skulle gärna se en styrgrupp för alla projekt som rör barn. Det är enda möjligheten att få ordning på styrningen. Det har pågått mycket arbete men för lite verkstad. För mig är det oklart hur väl förankrat projektet är hos olika aktörer. Det är svårt att förena olika perspektiv (forskning-praktik). Man måste våga pröva i praktiken, inte bara planera, fundera och visionera. Det är svårt att bedriva förändringsarbete i länet på grund av hög personalomsättning på alla nivåer. Det är otroligt viktigt med kontinuitet. Det är lättare nu när vi klargjort vad kommunerna får. Projektledningen kan inte ta ansvar för att på detaljnivå styra och styra upp vad kommuner och landsting sedan väljer att gå vidare med. 4.5 FINANSIERING Frågan om projektets finansiering förefaller inte ha varit särskilt kontroversiell. Endast en av de intervjuade kommunrepresentanterna anger den ekonomiska kostnaden som ett problem, som inneburit att medverkan varit ifrågasatt: Det är mycket pengar för en liten kommun. Om det inte funnits ett nämndbeslut tror jag att vi hade hoppat av. Från landstingets sida finns också vissa frågetecken: Det som är landtingets ansvar ska vi ju finansiera. I vilken omfattning är det landstingets ansvar att utbilda kommunens personal?. Det har varit en del diskussion kring budgeten. Kommunerna har nog trott att de ska få tillbaka alla pengar de har satsat. Modellen med solidariskt delad finansiering förfaller dock väl förankrad i regionen och ingen föreslår någon ändring i den principen om denna samverkan ska fortsätta. Det är rimligt med delad finansiering. Det är bättre att satsa en pott än att betala för olika tjänster. Det är ett vanligt sätt att finansiera samverkansprojekt mellan kommunerna och landstinget. Vi tycker att det funkar bra. Socialpsykiatri och familjeinsatser är ett gemensamt ansvar då det handlar om kunskap kring just det som är mellan psykiatrins uppdrag och socialtjänstens uppdrag. Den tillgängliga ekonomiska redovisningen för 2012 och 2013 visar att projektet förbrukat mindre än hälften av tilldelade och rekvirerade budgetmedel (tabell 1). 12

79 Tabell 1. Ekonomisk redovisning av IFAM projektets medel år 2012 och År Rekvirerade medel (tkr) Förbrukade medel (tkr) Balanserade medel (tkr) (LUL) (K) (LUL) (K) Förklaring: LUL = Landstingets andel, K = kommunernas andel, tkr = tusen kronor Parterna beslutade att disponera kvarstående medel per (1434 tkr) för projektets drift under UPPSALAS FRÅNVARO Majoriteten av de tillfrågade uppger att det borde vara självklart att Uppsala som länets i särklass största kommun ska medverka. Några kommunrepresentanter ser dock att Uppsalas frånvaro också kan ha en positiv betydelse: Det har varit en viss fördel med ett forum för små kommuner utan medverkan av Uppsala. Å andra sidan hade Uppsala troligen kunnat bidra med värdefulla kunskaper och erfarenheter från sin egen verksamhet. Det är svårt att säga. Uppsala är en stor kommun med tillgång till resurser som inte finns i mindre kommuner. Kanske kan det uppfattas som att projektet haltar när inte Uppsala är med. Men socialtjänstlagen gäller lika i hela landet vilket innebär att medverkan i projektet leder till ömsesidigt lärande. Även om vi ibland köper tjänster av Uppsala kan Uppsala också lära av oss. Viss nackdel att Uppsala har stått utanför eftersom kommunen är en storfinansiär i andra projekt och svarar för nästan hälften av den kommunbaserade finansieringen. Men ibland är det bra att Uppsala inte är med eftersom kommunen är så himla stor och småkommunerna har svårt att känna igen sig de behöver andra lösningar på sina problem. Således uttrycks en viss ambivalens vad avser Uppsalas medverkan. 4.7 FORTSATT DRIFT? Flertalet intervjuade förefaller positiva till att verksamheten som bedrivs inom projektets ramar fortsätter. Det finns dock ett visst ifrågasättande: Tre förutsättningar som behöver vara på plats för en fortsatt verksamhet: 1. Är det här den bästa nyttan med skattemedlen eller får vi större nytta genom att stärka ordinarie verksamheten? 2. Ett tydligt uppdrag för verksamheten 3. Komma tillrätta med bristerna i styrningen. Det beror på. Det är viktigt att det görs ett omtag kring projektet så att det tydliggörs vad som ska finansieras och vilka medel som ska avsättas för olika ändamål. Det som fungerar ska inte överges men det krävs fortsatt flexibilitet med tanke på att kommunerna är lite olika och har olika behov. Jag tror ju att vi ska bevara ett kompetenscentrum och inte bedriva någon klinisk verksamhet. Det som blir kvar och som ska behållas är utbildning och utveckling Knappt någon av de tillfrågade anser att projektet i nuläget ska integreras i ordinarie verksamhet. Flera anser att först bör man se till att Uppsala kommun involveras så att den fulla potentialen av denna samverkansform kan 13

80 klargöras. Dessutom har arbetet först på senare tid börjat hitta sina former och mer erfarenheter behöver samlas innan man kan dra lärdomar fullt ut. De flesta anger ytterligare två år som en lämplig tidsram men betonar samtidigt att det då behöver göras en slutlig utvärdering, inkluderande bland annat rollfördelning och hur samverkan fungerat med Uppsala som en part. Det är också viktigt att man under denna tid mer aktivt involverar skolan, som hittills befunnits i projektets utkanter. Ett annat förslag som framförts är att man sammanför SUF centrum och IFAM inom samma förvaltning och under en gemensam ledning. Det skulle i så fall kräva ett politiskt beslut. Ett par tillfrågade vill inte uttrycka någon klar uppfattning utan menar att den nu aktuella utvärderingen är avgörande för hur man ska ställa sig till en fortsättning. 14

81 5 BEDÖMNINGAR OCH SLUTSATSER Med hänsyn till det begränsade antalet tillfrågade personer har vi bedömt att det i denna utvärdering inte är vare sig lämpligt eller möjligt att göra en rättvisande kvantitativ analys av inhämtad information. Våra överväganden och bedömningar bygger därför på en rent kvalitativ ansats. Som nämndes inledningsvis fokuserar utvärderingen på vilken nytta de genomförda insatserna gjort, d.v.s. det värde som skapats, sett ur intressenternas perspektiv. Eftersom det handlar om ett samverkansprojekt mellan landstinget i Uppsala län och sju av länets kommuner är det dessa parters uppfattningar om arbetet som varit av särskild betydelse för våra bedömningar. Projektledningen - liksom medverkande i styrgruppen - har också intervjuats inom ramen för utvärderingen, vilket varit mycket givande. Dock har det varit tydligt för dessa personer och för utvärderarna att projektledningen har svårt att bedöma sina egna insatser objektivt. Därför har de intervjuade kommunföreträdarnas omdömen i denna utvärdering kommit att tillmätas en något större betydelse för våra slutliga bedömningar även om dessa också i viss mån betygsätter sig själva. Detta förhållande är dock ett generellt problem när samverkansaktiviteter ska utvärderas. Av detta skäl har vi funnit det viktigt att låta citat från intervjusvaren få en framträdande plats i denna utvärderingsrapport. Därmed uppnås en större transparens och läsaren av rapporten kan på ett mer direkt sätt erhålla ett tvärsnitt av framförda synpunkter. Vår strävan har varit att de utvalda citaten i så hög grad som möjligt ska illustrera det totala materialet av intervjusvar. 5.1 SYFTET INITIALT OKLART Det är uppenbart att det för många inblandade initialt fanns en oklarhet om projektets syfte och skiftande förväntningar från kommunernas sida. Under projektets gång, och inte minst efter behovsinventeringen, synes man ha pratat ihop sig om ett antal fokusområden. Man kan dock konstatera att mycket hade varit att vinna på om man före projektstart knådat syftet mer ingående och tydligare formulerat vilka insatser som skulle genomföras och av vem. Ansvaret för detta ligger enligt vår mening inte bara hos initiativtagarna utan även hos dem som fattade beslut om finansiering. En mer konkret verksamhetplanering i form av en projektplan med tidslinje hade varit till fördel för arbetet. 5.2 INSATSER INOM FLERTAL OMRÅDEN Förutom behovsinventering verkar de mest omfattande insatserna ha genomförts inom området utbildning och kring utveckling av dokumentationen (Journal Digital). Skapande av forskarnätverk och forskarmedverkan vid utbildningar är andra insatser av betydelse. Det har inte bedrivits direkt handledning till kommunernas personal i deras familjebehandling, vilket vissa kommuner hoppats på, utifrån de initialt formulerade målsättningarna. Detta var dock enligt projektledningen inte avsikten och synes bero på en feltolkning av beslutsunderlaget av deltagande kommuner, vilket senare klarades ut. Som tidigare nämnts är det dock inte förvånande att detta missförstånd uppstått eftersom syfte och målsättning beskrevs i ganska svepande formuleringar. 5.3 OLIKA RESULTAT Stödet till införande av dokumentations- och uppföljningssystemet Journal Digital synes vara ett av de mest tydliga resultaten av projektet eftersom flera kommunföreträdare nämner detta först av allt i samband med intervjuerna. Ett annat resultat av större betydelse är utbildningsinsatserna kring FFT och PYC. Ett tredje resultat, som flera pekar på, är att projektet varit positivt för nätverksbyggande, som anses viktigt för utvecklingen av familjebehandling i 15

82 hemmiljön. Det gäller flera olika nätverk för kliniskt verksamma, yrkesverksamma inom socialtjänsten, forskare och brukare. Projektet synes också i viss mån ha haft betydelse som chefsstöd för medverkande chefer i kommunerna. 5.4 PROBLEMATISK STYRNING Sammanfattningsvis kan konstateras att flertalet tillfrågade anser att det under vissa perioder funnits problem att styra projektet, vilket också framgår av en del av de skriftliga dokumenten. Att endast en mindre del av tilldelade medel använts talar i någon mån för att projektet under de första åren hade problem att göra verkstad av visioner och planer. Det kan, som någon av de intervjuade påpekar, ligga ett värde i att ha en demokratisk process runt syfte och mål underhand men majoriteten av både kommun- och landstingsrepresentanterna efterfrågar konkretion och handling mer än att söka sig fram. För många blir en sådan process frustrerande och projekt med en sådan ansats löper risken att inte åstadkomma resultat som kommer brukarna till del. Flera av de tillfrågade påtalade betydelsen av kontinuitet från parternas sida när man bedriver samverkansprojekt av denna typ. Frånvaro från möten och täta byten av representanter har gjort det periodvis svårt för projektledningen att driva arbetet framåt. Vår samlade bedömning runt projektstyrningen är att denna försvårats av två skäl: otydliga syften/målbilder och diskontinuitet. Möjligen kan det oklara syftet ha bidragit till kommunernas periodvis skiftande medverkan. Det är enligt vår mening viktigt att projekt av denna typ inte blir alltför breda och explorativa det måste tydligt framgå att ett projekt är en undersökning/studie eller ett mer aktionsinriktat initiativ. 5.5 FINANSIERING EJ KONTROVERSIELL Eftersom finansieringen inte uppfattats som kontroversiell har vi inte gjort någon mer ingående granskning av de använda medlen utan konstaterar endast att projektet under de första verksamhetsåren förbrukat mindre än hälften av budgeterade medel. Därmed kunde verksamheten under 2014 genomföras utan ytterligare debitering/rekvisition. Förklaringen till underutnyttjande av tilldelade medel diskuteras under 5.4. Vid en eventuell fortsättning av denna samverkan anser parterna att 50/50- modellen, d.v.s. att kommunerna solidariskt står för hälften av de reella kostnaderna, vara en rättvis finansieringslösning. Att landstinget ska stå för hälften motiveras av att målgruppen utgörs av familjer med ungdomar - och ibland även föräldrar - med psykiatrisk problematik, vilket är landstingets ansvar. 5.6 UPPSALAS MEDVERKAN BETYDELSEFULL Det framträder en tydlig bild av besvikelse och förvåning över att Uppsala, som enda kommun i länet, ställde sig utanför projektet. Även om några av de intervjuade ser positiva aspekter i detta förhållande, är den allmänna uppfattningen att fördelarna med Uppsalas deltagande är större än nackdelarna. Uppsalas medverkan anses kunna stärka arbetet på flera sätt, inte enbart resursmässigt utan också genom att bidra med egna erfarenheter från satsningen på projektet Katamaran. Det ligger inte inom ramen för denna utvärdering att efterhöra Uppsala kommuns inställning men vi konstaterar att denna fråga är av strategisk betydelse för fortsättningen. Om landstinget i 16

83 Uppsala län och länets samtliga kommuner enas om en gemensam verksamhet av detta slag torde det ge betydligt bättre förutsättningar för långsiktig framgång och vara mindre sårbart än den nuvarande konstellationen. 5.7 STÖD FÖR FORTSÄTTNING Frågan om en fortsättning av projektet enligt nuvarande modell eller en annan organisationsform är självfallet central i denna utvärdering. Trots vissa initiala oklarheter om projektets syfte och mål samt omvittnade styrproblem finns idag ett förhållandevis stort stöd bland länets kommuner för fortsatt verksamhet i någon form. I intervjuerna framkommer att flera kommuner gärna skulle se en fortsättning i projektform ytterligare ett par år. Från landstingets sida finns skillnader i uppfattning. De medverkande i projektet är mycket positiva till en fortsatt projektverksamhet ytterligare några år och då helst med Uppsalas medverkan. Andra landstingsföreträdare är mer skeptiska. Även om man kan se att positiva resultat med familjebehandling på hemmaplan på sikt kan komma att minska trycket på landstingets insatser inom barn- och ungdomspsykiatrin lyfter man frågan om vilket värde projektet tillför landstingets verksamheter. 5.8 LÄRDOMAR OCH SLUTSATSER På basen av de skriftliga underlag vi tagit del av och de intervjuer som genomförts i utvärderingen har vi dragit följande slutsatser: Barns och ungas uppväxtvillkor är ett område där det föreligger stora behov av nya och förbättrade metoder för intervention. Detta gäller i särskilt hög grad barn och ungdomar som har en så sammansatt problematik att de behöver insatser från flera olika aktörer 8. IFAM är ett lovvärt initiativ i Uppsala län som trots begränsade resurser och betydande initiala svårigheter varit uppskattat hos kommunerna och genererat viktiga resultat för denna grupp av unga. Det har, framförallt initialt, funnits skillnader bland medverkande parter i fråga om projektets syfte samt skiftande förväntningar på vad projektet ska genomföra och åstadkomma. Det har bl.a. funnits olika bilder av vilka grupper av barn, ungdomar och familjer som skulle vara i fokus. Förankringen på tjänstemannanivå synes ha varit otillfredsställande i vissa kommuner, vilket bidrog till svårigheter att driva arbetet framåt. Kommunerna har behov av fortsatt externt stöd i fråga om utbildningsoch handledningsinsatser i familjebaserat behandlingsarbete genom den kompetens som finns inom SPBT 9 vid Akademiska sjukhuset. För landstingets del ligger fokus mer på forskningssidan och intresset för att skapa ett kunskapscentrum inom området. Det aktuella projektet åskådliggör svårigheterna med att bedriva samverkan i projektform, d.v.s. utanför ordinarie verksamhetsstrukturer. Utifrån de aktuella erfarenheterna förefaller en fortsatt flerårig samverkan i projektform vara mindre ändamålsenlig. 8 Samverka för barns bästa en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer. Socialstyrelsen, SPBT Socialpsykiatriskt behandlingsteam. 17

84 Landstinget synes vara i behov av att på mer övergripande nivå planera de fortsatta samverkansinsatserna för barn och unga med sammansatta behov och deras familjer. 5.9 REKOMMENDATION Vår bedömning är att en större interaktion mellan landstingets och kommunernas insatser gynnar barn och ungdomar i den aktuella målgruppen. Målen för det gemensamma arbetet bör dock snävas av och förtydligas i relation till kommunernas aktuella behov och landstingets egna intressen oavsett fortsatt organisationslösning. Vi föreslår att landstinget på ledningsnivå först och främst preciserar målsättningen med fortsatt samarbete med kommunerna kring riktade insatser för de som arbetar med de aktuella målgrupperna ute i kommunerna. Någon skyldighet för landstinget att tillhandahålla utbildning och handledning till yrkesverksamma i kommunerna föreligger inte. Landstinget rekommenderas därför att överväga möjligheten att utforma ett flerårigt avtal kring vilka tjänster som ska tillhandahållas, omfattningen av insatserna och hur finansieringen ska ske. Man bör också efterhöra Uppsala kommuns aktuella intresse för deltagande i ett fortsatt arbete med kunskaps- och kompetensutveckling inom detta område och sträva efter att samtliga kommuner i länet medverkar.. 18

85 6 BILAGA 1: FÖRKORTNINGAR FFT IFAM PYC SPBT SUF TKL Funktionell familjeterapi Kunskaps- och utvecklingsprojekt för familjebaserat behandlingsarbete i Uppsala län. Parenting young children Socialpsykiatriskt behandlingsteam Samverkan utveckling - föräldraskap Tjänstemannaberedning kommun och landsting 19

86 7 BILAGA 2: INTERVJUER Intervjuperson Typ av intervju Aktör Kommentar Annika Brehmer Telefonintervju Landstinget i Uppsala län Intervjuades ej, hänvisning till Cecilia Ulleryd Björn Ragnarsson Telefonintervju Landstinget i Uppsala län Lena Dahlman Telefonintervju Landstinget i Uppsala län Intervjuades ej, förhinder. Cecilia Ulleryd Telefonintervju Landstinget i Uppsala län Sven-Erik Pistol Telefonintervju Landstinget i Uppsala län Cecilia Ingard Telefonintervju Attention Kennet Lindholm Telefonintervju Östhammar Intervjuades ej, hänvisning till gruppintervju Christer Lund Telefonintervju Enköping Gunnel Pettersson Telefonintervju Heby Mary Nilsson Telefonintervju Knivsta Intervjuades ej, hänvisning till gruppintervju Randi Graungaard Telefonintervju Tierp Thomas Brandell Telefonintervju Håbo Hanne Matscheko Telefonintervju Älvkarleby Staffan Lundqvist Djupintervju Landstinget i Uppsala län Gunilla Anderson Djupintervju Landstinget i Uppsala län Monica Enqvist Djupintervju Landstinget i Uppsala län Sven Ernstsson Djupintervju Landstinget i Uppsala län Lena Orlov- Gruppintervju Heby Hellström Sten Hallberg Gruppintervju Östhammar Kristin Hallqvist Gruppintervju Knivsta Yvonne Sturesson Gruppintervju Håbo 20

87 8 BILAGA 3: INTERVJUGUIDE Inledande uppgifter: Namn Uppgift/ansvar Arbetsplats Medverkan/erfarenhet år Intervjufrågor: 1. Hur har du uppfattat syftet med projektet? 2. Vilka insatser känner du till? 3. Vad har projektet åstadkommit? Exempel? 4. Något område där man gjort särskilt värdefulla insatser? 5. Något mindre lyckosamt insatsområde? 6. Vilka är de viktigaste lärdomarna? 7. Din uppfattning om styrning av projektet? 8. Vad anser du om finansieringen? 9. Vad innebär det att Uppsala kommun inte medverkar? 10. Hur ser du på fortsatt verksamhet med denna inriktning? 11. Om du ser en fortsättning: vilken organisationsform är lämpligast? 12. Vilket uppdrag och omfattning skulle verksamheten i så fall ha? 13. Vilken finansieringsmodell anser du mest lämplig? 14. Om en annan fortsättning: hur säkras övergången och bestående effekter? 15. Är det något du vill tillägga, som vi inte talat om? 21

88 Dnr HSS Enheten för analys och utveckling Cecilia Ulleryd Tfn E-post Förslaget i korthet: Att utifrån erfarenheter från projekten Katamaran och Ifam bygga upp en ny verksamhet som riktas mot hela länet. Vilka barn skulle beröras av ett beslut? Målgruppen är barn och ungdomar med sammansatt psykiatrisk och social beteendeproblematik samt deras familjer. Barnrättsperspektiv - - inför beslut Icke-diskriminering av barnet Föreliggande förslag till beslut innebär att landstinget ger ett jämlikt utbud av insatser i hela länet. Art 2 barnkonv. 1 kap 6 Patientlag Barnets bästa En väl utvecklad samverkan mellan landsting och länets kommuner tillvaratar kompetens och resurser för barnets bästa. Art 3 barnkonv. 1 kap 8 Patientlag Tillräckliga resurser Föreliggande förslag till beslut innebär att kommunerna i länet står för stödjande och samordnande insatser. På så sätt kan landstingets specialistresurser i satsningen utvidgas till hela länet. Art 4 barnkonv. Rätt till liv, hälsa och samverkan Samverkan i den föreslagna satsningen syftar till att barn, ungdomar och deras familjer får sitt samlade behov av hälso- och sjukvård och social omvårdnad där de bor. Art 6, 19 samt 23, 24, 39 barnkonv 7 Patientlag 3 4 st HSL Barnets delaktighet Fyra ungdomar djupintervjuades i uppföljningen av Katamaran. Två var mycket nöjda medan två ansåg att Katamaran var meningslöst. Ungdomarna kopplade sina framsteg mer till sig själva än till Katamaran. Projekt Ifam var riktat till utbildning av kommunal personal varför det inte var aktuellt att intervjua barn i den utvärderingen. Art 12 barnkonv 3, 4, 5 kap PatL, särskilt 4 kap 3 Övrigt Bygger på landstingets Policy för att förverkliga barnets rättigheter (Dnr CK ). Vid frågor om barnrätt, kontakta Läns-BO Martin Price, eller Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx org nr

89 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Cecilia Ulleryd Dnr HSS Återrapportering Neuropsykiatriskt närvårdsteam Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdstyrelsen beslutar att lägga rapporten till handlingarna. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att förlänga projektet ett år till den 31 december 2016 till en kostnad av 2,2 milj kr år 2016 under förutsättning att Uppsala kommun medfinansierar projektförlängningen. Medlen tas från ansvar (utvecklingsprojekt). Återrapportering till hälso- och sjukvårdsstyrelsen i maj Projektet avslutas 31 december I återrapporteringen ska ingå en uppföljning av nedanstående utvecklingsområden, berörda verksamheters bedömning av nyttan med projektet samt vid goda resultat en plan för hur erfarenheterna kan tas tillvara i ordinarie verksamhet och finansieras inom befintlig budgetram från den 1 januari Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade den 24 augusti 2012 att fastställa arbetsmodell för Neuropsykiatriskt närvårdsteam. Vidare gavs hälso- och sjukvårdsdirektören uppdrag att tillsammans med Uppsala kommun ta fram en handlingsplan. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade i maj 2013 att bevilja kr år 2013 och 2,1 milj kr år Återrapportering i maj Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade i maj 2014 att förlänga projektet till 31 december 2015 då projektet startat först i december Återrapportering i maj Kort om projektet Målgruppen är personer som har eller själva tror sig ha neuropsykiatriska problem från 18 år och uppåt. Målet är att ge deltagare verktyg att hantera sin situation genom psykoedukativa insatser och samordnade vård- och stödinsatser. Uppföljning/utvecklingsområden Inom närvårdsteamet och i Regionförbundets uppföljning har framkommit en rad utvecklingsområden, se bilagor. Dessa har diskuterats i ledningsmöte mellan landsting och kommun. Det är naturligt att det tar tid att utveckla denna form av samverkan och viktigt att vi gemensamt drar lärdom av vad som hittills framkommit. Inför politiskt beslut om implementering i ordinarie verksamhet eller avveckling av projektet ges projektet och dess ledning i uppdrag att arbeta med följande utvecklingsområden: Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

90 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Ta fram tydlig beskrivning av vad arbetsättet/"modellen" innebär. Visa vilket utbud av insatser som erbjuds vilka målgrupper. Ta fram nya uppföljningsbara indikatorer/mål som visar nyttan av teamets utbud av insatser för individer, anhöriga, samt annan verksamhet t ex primärvård. Tydliggöra teamets uppdrag i förhållande till andra verksamheters uppdrag. Informera kontinuerligt primärvården så att vårdcentraler hänvisar till närvårdsteamet vid behov. Öka produktionen, dvs utökad gruppverksamhet. Se över möjligheten till utvecklat stöd för studenter tillsammans med Uppsala universitet/studenthälsa. Se över behov av kompetens i teamet. Ta fram förslag på hur insatserna kan erbjudas hela länet och efterhöra vilket intresse som finns i länets övriga kommuner för sådant erbjudande. Framtida verksamhet Uppsala kommun finansierar sin del av närvårdsteamet genom nationella psykiatrimedel. Kommunens företrädare har framfört att de i dagsläget inte kan ta ställning till implementering i ordinarie verksamhet. De kommer att ha medel för att finansiera en projektförlängning med ett år, under förutsättning att de tilldelas nationella psykiatrimedel i december Landstinget behöver därmed inte heller ta ställning till implementering i ordinarie verksamhet. Projektets ledningsgrupp, där verksamhetsföreträdare för berörda verksamheter ingår, rekommenderar att man inom projektet får arbeta med ovanstående utvecklingsområden innan långsiktigt ställningstagande till framtiden. En förlängning med ett år ses som rimligt. Ekonomi Beslut om projektbudget fattades utifrån 2012 års kostnadsläge. År 2014 beslutades att bevilja projektet en uppräkning med 100 tkr (4,7 %). Tabell 1: Landstingets del av finansieringen År Rekvirerade medel (tkr) Förbrukade medel (tkr) Överskott/Underskott (tkr) (återbetalades till HSS) (prognos) 0 (prognos) Bilagor: Projektsamordnare Susanne Andersson: Rapport Närvårdsteamet NPF Brukarrepresentant Cecilia Ingard: Hur upplever besökarna Närvårdsteamet? Regionförbundet: Uppföljning av Neuropsykiatriskt närvårdsteam. Kopia till: Beredningen för äldre och funktionsnedsatta Hälsa och habilitering: Lena Dahlström, Eva-Lena Söderlund Psykiatridivisionen: Åsa Hagberg, Gunilla Svedström, Ingrid Sahlin Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

91 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Akademiska sjukhusets ledning: Lennart Persson, Frida Antesson Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

92 Uppföljning Neuropsykiatriskt närvårdsteam Mars

93 Innehåll Uppdraget... 3 Tillvägaggångssätt... 3 Redovisning av gruppintervjuerna... 4 Förkortningar:... 4 Styrgruppen (NSU Närvårdssamverkan Uppsala)... 4 Operativa ledningsgruppen (OLG)... 4 Verksamheten vid NVT... 4 Sammanställning av gruppintervjun med styrgrupp (SG)... 5 Hur beskriver styrgruppen NVT:s arbete?... 5 Om NVT inte fanns vem tar i så fall ansvar för det arbetet?... 5 Styrgruppens beskrivning av utvecklingen av arbetet inom NVT? Svårigheter och styrkor Hur ser förväntningarna ut på NVT:s arbete?... 6 Hur uppfattas projektmålen och hur väl stämmer de överens med de förväntningar som uttrycks om NVT?... 6 Om nya mål för verksamheten skulle utvecklas vad skulle man ta fasta på då?... 7 Hur ser styrgruppen på framtiden för NVT?... 7 Sammanställning av gruppintervju med operativ ledningsgrupp (OLG)... 8 Hur beskriver operativa ledningsgruppen NVT:s arbete?... 8 Om NVT inte fanns vem tar i så fall ansvar för det arbetet?... 8 Operativa ledningsgruppen s beskrivning av utvecklingen av arbetet inom NVT. Svårigheter och styrkor... 9 Hur ser förväntningarna ut på NVT:s arbete?... 9 Hur uppfattas projektmålen och hur väl stämmer de överens med de förväntningar som uttrycks om NVT? Om nya mål skulle utvecklas för verksamheten vad skulle man ta fasta på då? Hur ser ni på framtiden för NVT? Synpunkter angående styrgruppens och den operativa ledningsgruppens organisation Författarnas kommentarer (Bengt Finn och Karin Jöreskog) till Närvårdsteamets rapport samt gruppintervjuerna

94 Uppdraget Under senare delen av hösten 2014 ställdes en förfrågan från landstingets ledningskontor till enheten för välfärd och FoU-stöd vid Regionförbundet Uppsala län att uppdra åt medarbetare vid enheten att genomföra en utvärdering av projektet neuropsykiatriskt närvårdsteam (NVT). En samordnare och en vetenskaplig handledare från enheten för välfärd och FoU-stöd fick ta del av handlingsplan för NVT samt uppdragsbeskrivning för extern utvärdering. Utifrån en dialog om uppdraget, de uttryckta projektmålen och förutsättningar för en utvärdering av detta överenskom istället att projektledare för Neuropsykiatriskt närvårdsteam skulle sammanställa de relevanta data som samlats in om projektet i en rapport som sedan samordnaren och den vetenskapliga handledaren från Regionförbundet Uppsala län kommenterar med utgångspunkt i de projektmål som finns för projektet. Dessutom fick samordnaren och den vetenskapliga handledaren i uppdrag att genomföra intervjuer med personer i styrgruppen samt operativ ledningsgrupp för att få kunskap om: - Hur Närvårdsteamets arbete beskrivs och hur förväntningarna på arbetet ser ut idag - Hur väl projektmålen stämmer överens med de förväntningar som uttrycks om Närvårdsteamet. Tillvägaggångssätt Under februari 2015 genomfördes två gruppintervjuer en med personer i den operativa ledningsgruppen och en med personer i styrgruppen. Vid intervjuerna fördes anteckningar samt användes bandspelare. Efter att ha lyssnat igenom de inspelade intervjuerna, kompletterades anteckningarna. Ibland används ordagranna citat från intervjuerna i redovisningen. Vi ställde frågor om hur operativa ledningsgruppen och styrgruppen såg på sin roll, om hur man beskriver NVT:s arbete och utveckling samt vilka förväntningar som fanns på NVT:s arbete i de olika grupperna. Vi ställde också frågor om hur man uppfattar projektmålen och hur väl de stämmer överens med de förväntningar som finns på NVT. Dessutom ställde vi framåtsyftande frågor om utvecklingsområden och mål för verksamheten i framtiden, trots en medvetenhet om att frågan om framtiden för NVT ännu inte beslutats. Sammanställningen av svaren från gruppintervjuerna skrevs innan samordnaren och den vetenskapliga handledaren tagit del av innehållet i rapporten Rapport Närvårdsteamet NPF 2015 som skrevs av projektledaren för NVT. Efter att ha tagit del av den aktuella rapporten skrevs avslutande kommentarer. I det följande redovisas en sammanställning av de synpunkter som kom fram i gruppintervjuer med styrgruppen och den operativa ledningsgruppen. Därefter kommenteras den rapport som projektledaren för NVT skrivit med utgångspunkt i projektmålen samt det som framkommit under gruppintervjuerna. 3

95 Redovisning av gruppintervjuerna Förkortningar: NVT: Neuropsykiatriskt närvårdsteam Npf-teamet: Personalen vid neuropsykiatriskt närvårdsteam SG: Styrgrupp OLG: Operativ ledningsgrupp Sip: Samordnad individuell plan NSU: Närvårdssamverkan Uppsala Styrgruppen (NSU Närvårdssamverkan Uppsala) Styrgruppen för projektet NVT är Närvårdssamverkan i Uppsala, en tjänstemannagrupp där direktörer och chefer från kommun och landsting ingår. Styrgruppens ansvar för NVT är enligt projektplanen att följa processen från start och se till att det finns medel avsatta för drift, vara delaktiga i rekrytering av samordnare och ansvara för att uppföljning sker enligt plan. Styrgruppen rapporterar till berörda politiska nämnder och styrelser. Operativa ledningsgruppen (OLG) Den operativa ledningsgruppen består av personer som är överordnade chefer för de projektmedarbetare som anställs och ansvarar enligt projektplanen för att rapportera resultat till styrgruppen och se till att projektet följer uppsatta mål. Gruppen ska rapportera avvikelser till styrgruppen, ansvara för resursfrågor som ekonomi och personalfrågor samt ansvara för samverkansfrågor på chefsnivå. Verksamheten vid NVT Verksamheten vid NVT är ett gemensamt projekt med uppdrag från Hälso- och sjukvårdsstyrelsen samt omsorgsnämnden i Uppsala kommun. Målet med verksamheten är att ge deltagare verktyg att hantera sin situation genom psykoedukativa insatser samt skapa möjligheter till samordnade vårdoch stödinsatser, i ett tidigt och förebyggande skede utan krav på diagnos för att överbrygga svårigheter som kan uppstå till följd av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Verksamheten beskrivs ingående i Rapport Närvårdsteamet NPF

96 Sammanställning av gruppintervjun med styrgrupp (SG) Hur beskriver styrgruppen NVT:s arbete? NVT beskrivs som en öppen plats dit personer inom målgruppen och deras anhöriga kan höra av sig. Det beskrivs som ett enkelt sätt att få hjälp att reda i det trassel som många befinner sig i utan att vara ett ärende, hamna i journaler eller ha biståndsbeslut. Det beskrivs som en väg in som ger möjlighet att fundera över räcker stödet jag kan få vid NVT eller behövs det mer?. Teamet har kunskap om vart man kan vända sig vidare om det behövs. SG beskriver hur det besparar den enskilde den energi det tar att vända sig till många olika och söka hjälp, utan att kanske hitta rätt. NVT hjälper människor att hamna på rätt nivå av insatser och stöd, menar SG och påpekar att specialistpsykiatrin tar emot många som egentligen inte ska vara där och att NVT:s arbete underlättar för många att felaktigt slippa hamna där. NVT:s arbete beskrivs också som ett arbete för att möta en växande grupp personer som behöver hjälp. Vikten av att den enskilde då får hjälp att hitta rätt nivå och rätt sorts insats spelar stor roll för verksamheter som är aktuella för målgruppen. NVT:s arbete beskrivs också som präglat av kompetens om och från kommun och landsting och de olika kulturer dessa båda huvudmän för med sig. Det medför att teamet snabbt hittar fram i systemen, hittar varandra och kan undvika dubbelarbete i separata spår. Allt enligt SG. Om NVT inte fanns vem tar i så fall ansvar för det arbetet? Styrgruppen menar att utan NVT finns det inte en enkel väg in för personer inom målgruppen att få hjälp. Om NVT inte finns blir konsekvenserna att specialistpsykiatrin får fler remisser med förfrågningar, som gör att köerna ökar, enligt SG. För de som står i kö blir tillståndet sämre, ibland uppstår tillstånd som gör att man behöver vård inom specialistpsykiatrin som hade kunnat undvikas om man fått sådant stöd som NVT kan erbjuda i ett tidigt skede. Att hamna i kö utan att få tillgång till några strategier kan göra att enskilda far illa. Den strategiska styrgruppen bedömer att köerna till specialistpsykiatrin hade varit längre, om inte NVT funnits. Att personer gått via NVT innan de får stöd att söka andra insatser beskrivs av styrgruppen som underlättande för de mottagande verksamheterna i kommunal regi. Dessutom påpekas att utan arbetet vid NVT blir samordningen sämre för den enskilde och det uppstår dubbelarbete inom kommun - och landstingsverksamhet. Styrgruppens beskrivning av utvecklingen av arbetet inom NVT? Svårigheter och styrkor. SG framhåller att NVT har haft sin startsträcka. De har bildat ett team och kommit fram till hur de kan arbeta på bästa sätt utifrån de olika kompetenser de har och utifrån de mål som finns för verksamheten. SG påpekar att det tar tid att utveckla en verksamhet som NVT.. Det är alltid så när man startar ett projekt att det är en lång startsträcka, tyvärr. De ska bli kända, och de ska formera sin verksamhet och sådär. Det är ju först nu man kan se, var har vi hamnat någonstans och vad genererar det här? (SG) I dagsläget menar SG att NVT befinner sig i ett läge där verksamheten blivit känd och har hittat sina former. Nu kan man också vidareutveckla verksamheten utifrån allt man lärt sig. 5

97 SG beskriver komplikationer när två kulturer (landsting och kommun) ska bilda ett team. Det har funnits olika ekonomiska förutsättningar vilket har inneburit vissa svårigheter. De olika huvudmännen har bidragit med olika stora ekonomiska resurser vilket t ex inneburit att viss personal kunnat delta i utbildningar, men inte annan fast de ingår i samma team. Engagemanget har varit gott, menar SG. De som arbetar i teamet har stark drivkraft. Invigningen var viktig och väl genomförd. Brukarorganisationer har uttryckt att de för en gångs skull varit med från starten. Att landstinget tillsammans med kommunen och brukarorganisationer driver teamet, beskrivs som den största styrkan. Hur ser förväntningarna ut på NVT:s arbete? SG uttrycker att förväntningarna handlar om att det ska utvecklas till en etablerad enhet som inte drivs i projektform eftersom behovet av verksamheten är så stort och att NVT tar tillvara alla lärdomar de gjort och fortsätter utveckla verksamheten. Förväntningarna handlar också om att personalen fortsätter sitt arbete med att utveckla kompetens så att de kan identifiera de skiftande behoven hos dem som söker hjälp. NVT behöver också fungera som ledstjärna för andra när det t ex gäller arbete med Sip, framhåller SG. Framöver förväntar sig SG att man hittar en lösning som fungerar för länets samtliga kommuner t ex mottagning i de olika kommunerna en gång i veckan. En person i SG säger Jag kan inte se något alternativ till att detta blir kvar. Det finns så många interventioner vi måste erbjuda och samverka kring med kommunerna. Länsperspektivet måste utvecklas. Det sämsta som händer är att vi ger upp innan vi knappt har börjat // Såna här enheter gör faktiskt att en massa dubbelarbete minskar betydligt. För med närvårdsteamet kan vi faktiskt fokusera på vem gör vad. Hur uppfattas projektmålen och hur väl stämmer de överens med de förväntningar som uttrycks om NVT? SG som varit med och fastställt målen för NVT säger inledningsvis att Det här är ju projektmål. Blir det permanent tar man väl att omtag. Målen skulle ge styrfart i projektet. SG har uppfattat att målen upplevts som lite otydliga av personalen vid NVT och menar att målen kan tolkas på lite olika sätt men framhåller att de inte kunde vara helt specifika eftersom de är just projektmål. Målet att erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd enligt modellen uppfattas som ett konkret och bra mål. Det som avses med modellen beskrivs som en basinsats; att man kan komma direkt in utan att bli journalförd, att man erbjuds samordning eventuellt en Sip samt att man får stöd att hantera sin funktionsnedsättning utan att behöva gå över till specialistpsykiatrin. Gruppen framhåller att det inte är en modell i meningen att den är beskriven och prövad utan ska förstås mer som att detta ska inrymmas i verksamheten. SG resonerar också kring målet att 50 ska erbjudas stöd enligt modellen. Är det rimligt med 50, frågar de sig. Ska det mera ses som ett riktmärke? När det gäller målet att deltagare som har behov av samordning av insatser efter utskrivning från NVT har en Samordnad individuell plan uttrycker SG att det är ett konkret och bra mål. Den som 6

98 bedömer om det finns ett behov av en Sip beskrivs som den enskilde tillsammans med personal i teamet. Bedömningen gör de tillsammans, menar SG. Målet att deltagare upplever en högre grad av hanterbarhet av eventuell funktionsnedsättning uppfattar SG som ett mål om att vardagslivet på något vis med ökad kunskap och sätt att hantera sin situation förbättras. SG gör ingen åtskillnad mellan om det är funktionsnedsättningen eller vardagen som ska hanteras. SG är inte heller främmande för den association till KASAM 1 som hanterbarhet väcker utan menar Först måste deltagaren få insikt i vad det är för typ av funktionsnedsättning jag har. Sedan hitta ett hopp. Om nya mål för verksamheten skulle utvecklas vad skulle man ta fasta på då? - Att det blir mer känt att NVT finns, inom t ex primärvården och omgivande samhälle. - Behov av att veta mer om vad det betyder för dem som deltar i verksamheten vid NVT. - Behov av att veta mer vad det betyder för anhöriga/familj att en närstående får stöd hos NVT. - Tydliggöra att de anhöriga är viktiga, genom målen för NVT - Vad finns det för för- och nackdelar när landsting och kommun samarbetar på NVT:s sätt? Blir det färre kontakter för deltagarna? Blir det mindre dubbelarbete för verksamheterna? - SG vill att NVT är så känt att om någon kommer till sin husläkare och säger jag vill ha en ADHD-diagnos, skicka en remiss så hänvisar läkaren till NVT i första hand. - Kan samarbetet vidareutvecklas ytterligare? Med vilka enheter/verksamheter? (Återhämtningsakademin? Anhörigcentrum?) Hur ser styrgruppen på framtiden för NVT? SG uttrycker en förväntan om att arbetet får fortsätta utvecklas och att verksamheten byggs permanent med lika stort ekonomiska bidrag in i verksamheten från kommun och landsting. Det beskrivs som angeläget att ge besked till projektmedarbetarna för att behålla kompetens i teamet. Det framhålls att det är en styrka att ha två huvudmän eftersom det borgar för att både landsting och kommun har insyn och inflytande på det gemensamma arbetet. Tillkomsten av fler kommuner kan dock komplicera detta, men det måste lösas. SG föreslår att NVT får i uppdrag att arbeta fram förslag till organisation för hela länet. Kan man snegla på och få inspiration från missbruksområdets integrerade mottagningar eller på infotekets struktur i länet? 1 Antonovsky, A., Hälsans mysterium. Natur och Kultur, Stockholm

99 Sammanställning av gruppintervju med operativ ledningsgrupp (OLG) Hur beskriver operativa ledningsgruppen NVT:s arbete? Förutom innehållet i verksamheten (som inte beskrivs närmare här) så beskrivs verksamheten som individuellt anpassad och flexibel. Det finns en uppfattning att verksamhetens insatser ska ges i grupp, men påtalas att många insatser måste ges individuellt för att befästa kunskaper hos individerna. Insatserna beskrivs också som bestående av mycket rådgivning och individuellt stöd inför kontakter med myndigheter och verksamheter. Insatser både samordnas och görs ; t ex psykoedukation, kartläggning, stöd att få hjälpmedel via arbetsterapeut. Samordning beskrivs som något som sker i samband med Sip men också att man kontaktar biståndshandläggare för att personen ska kunna få t ex boendestöd och i många andra sammanhang. Det påtalas att samordning i projektplanen inte är tydligt definierad och att man förhåller sig till samordningsuppdraget med en bred förståelse. Verksamheten beskrivs som väl känd. Kollegor i kommunens verksamheter berättar till personerna i OLG att de fått information och kunskap om verksamheten. Många intressenter känner till NVT och de signaler npf-teamet nås av är att intressenterna tycker det är en bra verksamhet. Oftast är det personen som är direkt berörd som hör av sig själv och önskar komma på besök. I andra fall är det närstående eller anhöriga som hör av sig. Verksamheten beskrivs som präglad av hög tillgänglighet; hör man av sig får man en tid för besök, inom två veckor. Brukarperspektivet har funnits som en röd tråd genom hela utvecklingsarbetet för NVT, enligt OLG. NVT:s arbete beskrivs också som ett arbete som haft stor nytta av tidigt, omfattande och nära samarbete med en brukarrepresentant, i frågor som rör hur verksamheten ska vara utformad. Detta rör allt från hur blanketter ska vara utformade till vilket språk som används. En brukarrepresentant har också föreläst under olika kursmoment och det är en av de aktiviteter som fått högst betyg av deltagarna när de gjort kursutvärderingar. Brukarperspektivet och brukarmedverkan har höjt kvalitén i verksamheten, menar OLG. För att brukarmedverkan ska fungera bra är det viktigt att brukarrepresentanter tas väl emot. Det förekommer erfarenheter där en brukarrepresentant bjudits in att medverka, men inte fått tillräcklig information i förväg eller fått en undanskymd plats. Det gäller framförallt när brukarrepresentanten bjudits in att föreläsa hos verksamhet inom landstinget. En annan viktig fråga som lyfts är att NVT behöver ha möjlighet att arvodera brukarrepresentanter för deras arbete. Det gäller inte minst i förhållande till det brukarråd som bildats bestående av personer som tidigare deltagit i NVT:s verksamhet. Om NVT inte fanns vem tar i så fall ansvar för det arbetet? Kommunens socialtjänst har ett ansvar att ägna sig åt uppsökande verksamhet, men det görs inte enligt OLG. Så om inte NVT finns så är det svårt för människor att få information om vilka insatser man kan få ta del av för att livet ska fungera bättre. 8

100 Innan NVT fanns och NPF-portalen hade lagts ner hörde många av sig till Infoteket på Landstinget. Det man kan få på Infoteket är vägledning men man får inte en individuell kontakt som kan hjälpa att nå vidare. Infoteket kan berätta vad personerna kan göra, men oftast klarar inte personerna av att göra det utan att få hjälp, påpekar OLG. Det finns en förväntan om att NVT ska innebära att det blir en viss avlastning på landstingets neuropsykiatri. Men många som vänder sig till NVT förväntar sig mer specialiserad psykiatri, än vad verksamheten kan erbjuda. Kontakten med NVT innebär inte en genväg in i neuropsykiatrin. Något som påverkar NVT:s arbete är hur psykiatrin är organiserad. Den affektiva mottagningen har t ex inte några insatser riktade mot neuropsykiatri och då hänvisas personerna till NVT. Operativa ledningsgruppen s beskrivning av utvecklingen av arbetet inom NVT. Svårigheter och styrkor. NVT möter personer med många olikheter. Det finns inte en slags besökare. Fler och fler känner till att verksamheten finns. Från början var det mindre arbete med samordning, på senare tid har det kommit allt fler personer som redan har många kontakter och då blir samordningsuppdraget större. NVT har utvecklats från att vara två kulturer till att bli ett team. Frågor om pengar, möbler, lokal liksom fenomen som att man hade journalsystem som inte var gemensamt, dubbla skrivare, två intranät, dubbla dokumentationssystem och två enhetschefer var sådant som behövde hanteras från början. Det har tagit tid att arbeta fram en modell att arbeta utifrån, för teamet. Modellen beskrivs grovt som psykoedukation, samordning och utbildning till personal i grannverksamheter. Det har inte funnits någon handledning om vilka metoder som skall användas. Inte heller har det funnits någon vägledning om vilka verktyg eller skattningsskalor som skall användas. Att detta saknades beskrivs både som något som krävde resurser att hantera och samtidigt att det var viktigt att detta fick arbetas fram i npf-teamet. Att samla in data som skulle användas i relation till projektmålen har därför inte låtit sig göras från starten av projektet. Alla i teamet hade olika bakgrunder och behövde hitta sina roller. Från början uppfattades det som att landstingspersonal skulle arbeta med psykoedukation och kommunal personal med samordning. Men så fungerar det inte i dagsläget, påpekar OLG. Npf-teamet har också olika utbildningar och kompetenser som behöver tas tillvara. Landstingskollegor har t ex introducerats i samordning av kollegorna från kommunen. Det påtalas att något som saknas i teamet är tillgången till arbetsterapeut med rätt att förskriva hjälpmedel. OLG framhåller de praktiska frågorna med dubbla administrativa system och osäkerheten om framtiden vad gäller beslut om tjänsterna vid NVT samt att det finns två enhetschefer. Att projektledaren måste förhålla sig till många olika personer med många olika förväntningar på projektet; olika ledningsgrupper och brukarrepresentanter, framhålls också som svårigheter. Bra sammansättning i personalgrupp med personal från kommun respektive landsting, bra kompetens, bra chefer, beskrivs som viktiga styrkor. Hur ser förväntningarna ut på NVT:s arbete? Förväntningarna på NVT:s arbete är att verksamheten är tillgänglig och har förmåga att fånga upp de behov som finns. Man behöver kunna ge stöd till anhöriga också, de kan ha det väldigt tufft. 9

101 Hur uppfattas projektmålen och hur väl stämmer de överens med de förväntningar som uttrycks om NVT? Målet att deltagare upplever en högre grad av hanterbarhet av eventuell funktionsnedsättning har under projekttiden uppfattats som något problematiskt. Formuleringen väcker frågor som: Vad avses med hanterbarhet? Hur mäter man det före och efter en insats hos NVT? Hur skulle NVT kunna få tillbaka de uppgifterna när deltagarna slutat i NVT (hanterbarhet på längre sikt)? Är det vardagen som ska hanteras eller de egna funktionsnedsättningarna? Associerar hanterbarhet till KASAM? OLG beskriver hur npf-teamet har arbetat med hur hanterbarhet ska mätas. OLG har då resonerat om huruvida det är rimligt att tro att man efter tre till fem månader har fått en ökad hanterbarhet på sikt? Eller kan man tänka att det handlar om att man kommer till NVT och kanske får en första kunskap om att man har en funktionsnedsättning att det är basen för hanterbarhet ökad kunskap? Målet anger inte att besökarna av verksamheten ska ha full hanterbarhet utan högre grad av hanterbarhet. Menar man med hanterbarhet egentligen ökad kunskap om sin funktionsnedsättning och vilka strategier man kan använda i vardagen, undrar OLG? Det är ju i sådant fall sånt som är i fokus vid kurserna som ges vid NVT. Målet har också väckt frågor om det är möjligt att mäta och särskilja om det är NVT:s stöd som lett till högre grad av hanterbarhet, eller om det är att man fått hjälp med sin depression eller fått ett jobb som inneburit en förändring? Det väcker frågor om vad som egentligen mäts. Npf-teamet har efter diskussioner valt att använda diagnoskriterierna för att se inom vilka områden besökarna av NVT har funktionsnedsättningar. Har man svårigheter med koncentration eller organisering? Personerna får skatta sina svårigheter, vid start och efter insats hos NVT, efter ca sex månader. Under tiden får man verktyg att hantera de områden man har svårigheter inom. I detta sammanhang påpekar dock OLG att samtidigt som deltagarna tagit del av insats från NVT så kanske de t ex har skilt sig. Då kanske svårigheterna med organisering av familjelivet förändras mycket utan att det har så mycket med NVT:s stöd att göra. Tiden för avslut är också en svårighet. Ibland uteblir personerna från avslutningsmöten, ibland gör de ett långt uppehåll och dyker sedan upp igen. Målet erbjuda stöd upp till 50 personer i månaden stöd enligt modellen beskrivs som mindre problematiskt. OLG menar att detta mål uppnåddes redan vid tredje månaden efter att verksamheten startat. Målet uppfattas som knutet till de resurser som finns, inte utifrån de behov som eventuellt finns. Målet uttrycket heller inte vad som menas med stöd. Om en person har deltagit i en kurs vid ett tillfälle har man fått stöd då? Man kan få uppfattningen av formuleringen av målet att det finns EN modell, resonerar OLG. Ska man då ha fått alla delar i den modellen för att anses ha fått stöd? Npf-teamet har samtidigt sett ett stort behov av att modellen behöver vara individanpassad, alltså olika för olika personer. I någon formulering i något dokument om NVT framgår det dessutom att NVT beskrivs som själva modellen. OLG väcker frågan om man kan uttrycka det som att deltagarna ska få individuellt utformat stöd av teamet, istället för stöd enligt modellen? Som målet ser ut har NVT heller inte räknat med de anhöriga. Det kan vara en brist. Och om NVT nått 50 personer en månad skulle man nöja sig med det? Och vad känner man till om 10

102 kvalitén vid de mötena? NVT uttrycker att de skulle vilja veta mer om hur deltagarna upplevt mötena (via t ex nöjd-kund-enkäter) än hur det gått för dem i ett längre perspektiv eftersom det är så svårt att veta vad som spelat roll i det långa loppet. När det gäller målet att deltagare som har behov av samordning av insatser efter utskrivning från NVT har en Samordnad individuell plan nämns också en del funderingar. Hur vet man om en person har behov av samordning är det när man har kontakter inom både kommun och landsting? OLG menar att det inte självklart behöver vara så. För om det kring personen finns ett fungerande samarbete behöver det inte finnas ett behov av Sip. Vem bedömer om det finns behov av Sip? Npfteamet arbetar med frågan genom att berätta om möjligheten av Sip för deltagaren, men NVT har inte fört statistik över hur många som tackat ja eller nej till Sip. NVT kan redovisa hur mångipsip:ar som gjorts och hur man arbetat med detta, men inte hur många som erbjudits Sip och tackat ja eller nej. I övrigt framkommer synpunkten att när det gäller att samla in data om deltagarna så behöver npfteamet och styrgrupper överväga hur mycket deltagarna ska behöva svara på. Hur många dokument ska deltagarna fylla i? Hur mycket statistik ska NVT ägna sin tid åt att samla in och vilket är syftet med det? Det behöver vara klart och genomtänkt. Om nya mål skulle utvecklas för verksamheten vad skulle man ta fasta på då? I OLG uttrycks en önskan att om att NVT skulle få arbeta mer med SIP som verktyg för att kunna motivera andra verksamheter att använda Sip i ökad utsträckning något som inte ingår i uppdraget. Att arbeta med frågan hur kan Sip finslipas så att man arbetar på ett så bra sätt som möjligt?. Npfteamet har erfarit att arbetet med Sip har givit intressanta resultat bland annat deltar myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i ökad utsträckning, mycket tack vare de personliga kontakter som utvecklats under arbetet i NVT. OLG uttrycker att det vore bra om NVT fick arbeta mer med att motivera verksamheter i arbetet med Sip, om man fick inspirera och visa hur man kan förbereda och lägga upp arbetet för att alla faktiskt ska delta i mötena. OLG önskar att få ett tydligare uppdrag vad gäller Sip, för samarbete med andra verksamheter, att få en tydligare konsultationsroll. Ett annat område OLG uttrycker att man vill utveckla är arbetet med anhöriga. T ex utveckla och pröva en modell för anhörigstöd som är specialiserad för målgruppen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur ser OLG på framtiden för NVT? OLG önskar en verksamhet att vända sig till utan remiss och utan dokumentation och som är kostnadsfri. Viktigt att kommun och landsting samverkar. Det dubbla huvudmannaskapet skapar legitimitet och ger tillgänglighet, öppnar dörrar. Samarbetet och verksamhet skulle kunna utvecklas för att kunna möta behov hos yngre personer. De flesta som kommer är mellan år. Ibland kommer personer och/eller par som fått familjerådgivning (Söderstöd), men som behöver ta del av stöd från NVT också. En hel del kommer som par. De får inte parrådgivning, men får råd utifrån neuropsykiatriskt perspektiv. Partnern kanske behöver få en förståelse för att vissa beteenden beror på ADHD. Det beskrivs dock som en delvis svår gränsdragning när det gäller parrådgivning, men uppfattas som något som behöver kunna erbjudas vid NVT. 11

103 Synpunkter angående styrgruppens och den operativa ledningsgruppens organisation Precis som i projektet i övrigt har de båda gruppernas arbete, roller och förhållande till varandra utvecklats under projekttiden. Rollerna har vuxit fram vad gäller t ex kopplingen mellan de både grupperna. I början av projekttiden deltog inte samordnaren/projektledaren i styrgruppens möten. Under senare tid deltar samordnaren/projektledaren ofta vid styrgruppens möten. En fråga som behövt hanteras i båda grupperna är hanteringen av det faktum att projektmedarbetare från kommunal respektive landstingsverksamhet arbetat under olika förutsättningar. Författarnas kommentarer (Bengt Finn och Karin Jöreskog) till Närvårdsteamets rapport samt gruppintervjuerna Målet med verksamheten är att ge deltagare verktyg att hantera sin situation genom psykoedukativa insatser samt skapa möjlighet till samordnade vård- och stödinsatser, i ett tidigt skede och förebyggande skede utan krav på diagnos för att överbrygga svårigheter som kan uppstå till följd av funktionsnedsättningen. (Projektplan 2013 sid 3) Efter att ha tagit del av NVT:s projektledares rapport (Rapport, Närvårdsteamet NPF 2015) samt synpunkter från gruppintervjuer med styrgrupp respektive operativ ledningsgrupp framgår att ett omfattande arbete har skett där en verksamhet skapats (Neuropsykiatriskt närvårdsteam) och hittat sina former utifrån målsättningen och projektmålen. I gruppintervjuerna liksom i rapporten (Rapport, Närvårdsteam NPF 2015) framgår dock att det finns vissa oklarheter kring de uttryckta projektmålen. Nedan kommenteras projektmålen: Ett projektmål är att NPF-teamet ska erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd enligt modellen under projekttiden. Av projektmålet eller annan dokumentation framgår inte när stöd har givits enligt modellen. Inte heller i gruppintervjuerna framkommer en tydlig definition av vad som avses med att ha givit stöd enligt modellen. I en gruppintervju beskrivs modellen som att besökarna av verksamheten tar del av en basinsats och erbjuds samordning och att det egentligen inte är en modell, utan olika stödinsatser. I en annan gruppintervju uttrycks att man kan få uppfattningen att det finns en modell, men stödet som givits har anpassats efter varje individ. I rapporten redovisas det antal personer som tagit del av en eller flera komponenter som erbjuds inom ramen för närvårdsteamets arbete, men inte nödvändigtvis modellen. Dessutom framgår det av intervjuer att projektet handlat om att utveckla arbetet vid det neuropsykiatriska närvårdsteamet, vilket är naturligt för ett projekt av denna sort varför det som erbjöds i början av projektet inte behöver vara detsamma som erbjuds som i slutet av projektet. Enligt rapporten (Rapport, Närvårdteam NPF 2015) har npf-teamet dock givit stöd till 50 personer i månaden i stort sett varje månad, men det finns en stor bredd vad gäller den typ eller antal stödåtgärder som personerna tagit del av. I ovan nämnda rapport redovisas också hur många besökare som gjort alltifrån ett till tjugofem besök, liksom hur fördelningen ser ut mellan olika personers deltagande i antal månader vilket enligt vår mening ger mer användbar information än att man nått 50 personer per månad. Än mer intressant hade det, enligt vår mening, varit att ha mer kännedom om innehåll och kvalité i de möten som ägt rum. För att få sådan information hade dock projektmålen behövt uttryckas annorlunda. 12

104 Ett andra projektmål är att deltagare som har behov av samordning av insatser efter utskrivning från Npf-teamet har en Samordnad individuell plan (Projektplan 2013 sid 4). Även vad gäller detta projektmål framkommer oklarheter gällande vad som avses med projektmålet, vid intervjun med OLG. Det handlar om en osäkerhet om gränsdragning mellan när uppdraget handlar om att ge samordning och när det borde leda till en Sip. I rapporten (Rapport, Närvårdteam NPF 2015) beskrivs dock hur behovet av samordning visat sig, vilket är värdefull information, liksom att NVT initierat nio Samordnade individuella planer. Det framgår också i både rapporten och intervjuerna att npf-teamet också arbetat med att utveckla arbetet för att få till stånd ett så bra arbete som möjligt kring Sip, något som dock inte ingår i projektmålen för NVT. Ett tredje mål är att deltagare upplever en högre grad av hanterbarhet av eventuell funktionsnedsättning. I en av intervjugrupperna uttrycktes frågor om vad som menas med hanterbarhet och hur det kan mätas samt farhågor att det man mäter påverkas av annat i livet som inte har med det stöd som givits. I en annan intervjugrupp uttrycktes att målet ska förstås som att vardagslivet på något vis med ökad kunskap och sätt att hantera sin situation förbättras. I rapporten (Rapport, Närvårdteam NPF 2015) beskrivs hur npf-teamet som en senare del av projektet arbetat fram ett instrument för att uppskatta grad av hanterbarhet. Instrumentet visade sig ha problem och svarfrekvensen blev alltför låg för att kunna uttala sig om projektmålet uppnåtts eller inte. Enligt vår bedömning har oklarheter kring projektmålen behövt klargöras på ett tidigt stadium, för att kunna följas upp med en tydlighet om vad som skulle mätas och hur. I intervjun med styrgruppen beskrivs projektmålen som något som skulle ge styrfart in i arbetet. Med den ambitionen kan man se att projektmålen trots allt varit vägledande. Ett omfattande utvecklingsarbete har, enligt vår mening, ägt rum, trots att det inte funnits något mål om själva utvecklingsarbetet. Dit hör t ex arbetet med att bilda ett team av två kulturer, skapa förutsättningar för samverkan och samordning, utveckla arbetssättet kring Sip, utveckla förmågan att ge anpassat, individuellt stöd, utveckla tillgängligheten, sprida information om verksamheten, utveckla verksamheten utifrån brukarperspektiv samt beakta anhörigas behov. Projektmålen hade med fördel kunnat ha andra fokus som tagit mer fasta på projektets utvecklingsinriktade arbete. Med ett sådant fokus hade man kunnat ställa frågor om t ex varför så många besökare gör ett enda besök, om de stödinsatser som erbjuds stämmer överens med de behov som uttrycks eller om någon del kan utvecklas samt vad den samverkan som ägt rum inom ramen för projektet inneburit för avlastning för verksamhets-grannar. Under gruppintervjuerna har framgått uppfattningar att det finns vissa övergripande mål av karaktären att NVT ska bidra till att hitta samverkansformer med målgruppen i fokus, för att hitta och pröva vägar framåt. Målgruppen beskrivs som växande i antal personer och behovet av landstingskommunal samverkan beskrivs som angeläget. I båda gruppintervjuerna, liksom i rapporten framgår att arbetet med NVT beskrivs som ett projekt där konkret landstings-kommunalt lärande ägt rum, vilket kan ses som en viktig grund för framtida förmåga att samverka kring målgruppen. Vårt uppdrag var att följa upp NVT:s verksamhet genom att sammanställa synpunkter från två gruppintervjuer, ta del av en rapport av NVT:s verksamhet samt kommentera detta material utifrån de projektmål som funnits för verksamheten. Samtliga intervjupersoner har uttryckt att behovet av NVT:s verksamhet är stort och att verksamheten behövs även fortsättningsvis. Intervjupersonerna uttrycker också att verksamheten nu står på en bra grund, inför ett fortsatt utvecklingsinriktat 13

105 arbete. Vår förhoppning är att denna uppföljning kan leda till omformulerade utvärderingsbara mål för fortsatt verksamhet som tar vara på den grund som nu finns efter ett omfattande utvecklingsarbete Karin Jöreskog Vetenskaplig handledare Bengt Finn FoU- Samordnare 14

106 RAPPORT Närvårdsteamet NPF 2015 Projektnamn Fastställt av Dokumentansvarig Dokumentidentitet Version Datum Status

107 Rapport Innehåll 1 SAMMANFATTNING INLEDNING DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR AVGRÄNSNINGAR MÅLGRUPP FÖR RAPPORTEN BESKRIVNING AV PROJEKTET BAKGRUND PROJEKTETS UPPDRAG OCH MÅLSÄTTNING PROJEKTETS GENOMFÖRANDE ORGANISATION OCH HUVUDMANNASKAP RESURSER RIKTADE INSATSER PÅ OMRÅDET PSYKISK OHÄLSA (PRIO) BESKRIVNING AV ARBETSMODELLEN TILLGÄNGLIGHET PSYKOEDUKATION SAMORDNING SAMVERKAN OCH INFORMATION TILL PROFESSIONEN BRUKARMEDVERKAN BESKRIVNING AV BESÖKARNA KÖN ÅLDER UTBILDNING OCH ARBETE ÖVRIGA KONTAKTER ANHÖRIGA OCH NÄRSTÅENDE JÄMSTÄLLDHETSINTEGRATION RESULTAT UTIFRÅN MÅL ANTAL PERSONER SOM FÅTT STÖD AV TEAMET SAMORDNING HANTERBERHET AV FUNKTIONSNEDSÄTTNING UTVECKLINGSMÖJLIGHETER BILAGOR Sidan 2 av 24

108 Rapport 1 Sammanfattning Närvårdsteamet för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett gemensamt projekt med uppdrag från Hälso- och sjukvårdsstyrelsen samt omsorgsnämnden i Uppsala kommun. Målet med projektet är att ge deltagare verktyg att hantera sin situation genom psykoedukativa insatser samt skapa möjlighet till samordnade vård- och stödinsatser, i ett tidigt och förebyggande skede utan krav på diagnos för att överbrygga svårigheter som kan uppstå till följd av funktionsnedsättningen. Verksamheten öppnade för besökare i december 2013 och fram till och med december 2014 hade cirka 200 personer tagit del av Närvårdsteamets utbud. 650 personer har kontaktat teamet för att boka tid, få information eller rådgivning. Under det första året har fokus legat på att bygga upp arbetsmodellen med en kursverksamhet som motsvarar behovet hos målgruppen samt att utveckla arbetet kring Samordnad individuell plan. Personalen har under uppstarten haft möjlighet att vara två ansvariga runt varje besökare vilket varit värdefullt för att få ett samstämmigt arbetssätt samt för att kunna dela med sig av sin kompetens. Sedan mars 2014 har teamet uppnått målet om att erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd. Stödet kan variera; allt ifrån ett utbildningstillfälle till en mer omfattande insats med exempelvis samordning. När det gäller arbetet kring samordnad individuell plan har personalen i teamet arbetat med rutiner för att kunna genomföra dessa på ett så bra sätt som möjligt. Nio planer har initierats och genomförts av Närvårdsteamet. Det är i dagsläget svårt att avgöra om Närvårdsteamets insatser har ökat hanterbarheten av funktionsnedsättningen för individen eftersom det har varit problem med att göra eftermätningar. Det är även svårt att avgöra om det är just närvårdsteamets insatser som är orsaken till en eventuell ökad livskvalitet. 2 Inledning 2.1 Definitioner och förkortningar NPF- neuropsykiatriska funktionsnedsättningar SIP- samordnad individuell plan Psykoedukation eller psykopedagogik är riktad information i olika former till personer med psykiska problem. Det kan handla om att förstå problemets natur, hur konsekvenserna kan hanteras eller hur relatera till andra människor. Psykoedukationen kan ges till individen, anhöriga/närstående eller till personal. 2.2 Avgränsningar Rapporten sammanfattar det arbete som skett inom ramen för projektet Närvårdsteamet NPF sedan starten fram till I början av december 2013 började teamet erbjuda sina tjänster till allmänheten. Sidan 3 av 24

109 Rapport 2.3 Målgrupp för rapporten Rapporten ska ligga till grund för budgetplaneringen 2016 och eventuell implementering av projektet. Rapporten ska även ge inblick i projektets verksamhet, syfte och resultat. 3 Beskrivning av projektet 3.1 Bakgrund En ökad tillströmning av individer tillhörande målgruppen ses både inom kommunala verksamheter samt inom primärvård, psykiatri och habiliteringen. En utredning har visat att särskilda satsningar behövs på området för att bättre tillgodose målgruppens behov. Målet med insatserna är att skapa sådana förhållanden att individen trots sin funktionsnedsättning kan leva ett liv med god livskvalitet, en fungerande vardag och vara delaktig i samhället. En stor del av målgruppen har problem med att ta och upprätthålla nödvändiga kontakter med myndigheter och vårdgivare. De har dessutom ofta problem med att initiera och samordna de insatser som erbjuds. Följden av detta kan vara att personerna inte får sina behov tillgodosedda på ett optimalt sätt, och att samhället satsar resurser som inte ger avsedd effekt. För att bättre möta målgruppens behov initierade Uppsala kommun och Landstinget i Uppsala län under 2012 en utredning som utmynnade i en projektplan för Närvårdsteamet NPF. Utredningen beaktade erfarenheter från den tidigare NPFportalen som samordnades via centrumledningsgruppen inom Landstinget i Uppsala län, men även hur behoven för målgruppen lyftes fram ur ett kommunalt perspektiv. 3.2 Projektets uppdrag och målsättning Målgrupp är personer som har eller själva tror sig ha neuropsykiatriska problem från 18 år och uppåt och Närvårdsteamets uppgift är att skapa bättre samordning i ett tidigt och förebyggande skede, att utbilda individer i att bättre kunna leva med sin funktionsnedsättning samt att sprida information och kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till allmänhet och andra verksamheter som möter målgruppen. Samordnande insatser kommer i första hand att erbjudas personer boende i Uppsala kommun. Psykopedagogiska insatser erbjuds till länets invånare tillhörande målgruppen. I dagsläget är beslutad projekttid till Produktionsmål för Närvårdsteamet är: att NPF-teamet ska erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd enligt modellen under projekttiden (det totala antalet personer som erbjuds tjänster samtidigt). att deltagare som har behov av samordning av insatser efter utskrivning från NPF-teamet har en Samordnad individuell plan Sidan 4 av 24

110 Rapport att deltagare upplever en högre grad av hanterbarhet av eventuell funktionsnedsättning 4 Projektets genomförande 4.1 Organisation och huvudmannaskap Projekt Närvårdsteamet NPF ägs tillsammans av Landstinget i Uppsala län och Uppsala kommun. Landstingets del lyder organisatoriskt under förvaltningen Hälsa och habilitering. En stark koppling till Infoteket finns. Kopplingen innebär att en utsedd chef på förvaltingen ansvarar för ekonomi, drift och personalansvar för medarbetare anställda i landstinget. Uppsala kommun ansvarar för hyreskontrakt inklusive medföljande ansvar (uppdragskontoret). Kommunens medarbetare har sin anställning vid Vård & omsorg, Socialpsykiatri och beroende. 4.2 Resurser Hälso- och sjukvårdsstyrelsen finansierar sin del av projektet genom tillfälliga medel för utvecklingsprojekt. Uppsala kommun finansierar projektet med medel som erhållits i PRIO satsningen. Personalkostnader, 2,8 årsarbetare från landstinget och tre från kommunen fördelas till respektive huvudman. Två arbetsterapeuter och en psykolog är anställda av landstinget och kommunens anställda är koordinatorer. Den ekonomiska tilldelningen på landstinget var 2,1 milj. kr. för 2014 och 2,4 milj. kr. för Uppsala kommun. Utfallet för blev för landstinget ett plus på kr. och för kommunen kr. 4.3 Riktade insatser på området psykisk ohälsa (PRIO) Ett av målen för PRIO är ökad samverkan mellan huvudmännen och Närvårdsteamet ses som en del att uppfylla detta mål. De inriktningsmål som finns angivet i överenskommelsen är: - insatser samordnas så att psykiska, fysiska och sociala konsekvenser av funktionsnedsättningen minskas - individer är och upplever sig delaktiga i planering och genomförande av insatser. Intentionerna med Närvårdsteamet stämmer väl med dessa mål och det finns goda skäl till att stödja, utveckla och sprida det synsätt som ligger till grund för projektet. 5 Beskrivning av arbetsmodellen I förhållande till övriga insatser inom landsting och kommun befinner sig Närvårdsteamets insatser på bas- och mellannivå. Mellannivån kallas även för första linjen inom landstinget (se bild 1). Ambitionen är att tiden från aktualisering av ett ärende tills det att utbildningsinsatser och samordning är slutförda och fungerar, bör klaras inom 3-6 månader. I de fall ärenden kommer åter ska det vara möjligt att erbjuda stöd igen, med korta och avgränsade insatser. Sidan 5 av 24

111 Rapport I möjligaste mån är det två ur teamet som tillsammans tar ett ärende. En kartläggning görs för att få en bild av inom vilka områden som personen upplever att den har svårigheter. Kartläggningen omfattar även vilka kontakter/insatser som redan finns runt individen. Tillsammans med besökaren bedömer personalen om besökarens behov kan tillgodoses av Närvårdsteamet eller om det är någon annan verksamhet som bättre svarar mot behovet. Om personen har insatser både från landsting och kommun ställs frågan om det finns en Samordnad individuell plan och om inte så lämnas information om vad det innebär. Besökaren informeras om vad Närvårdsteamet kan göra och tillsammans görs en plan över vad personen vill jobba med och vilka kurser/föreläsningar som kan bli aktuella. Grunden för samtalen är MI (Motivational interviewing) där besökaren bestämmer själv vad hen tycker är viktigast och vad hen behöver stöd med. Det är vanligtvis den personal som besökaren träffat först som följer upp insatserna och ser till att individen får ett avslut, alternativt överföring till annan insats. I många fall är det dock svårt att få till tydliga avslut då det är vanligt att personer uteblir efter ett antal besök. Personal försöker då kontakta personen för att höra om den önskar fortsatt kontakt. Specialistnivå Myndighetsutövning Mellannivå Basnivå Råd & Stöd Primärvård Introduktionskurser Rådgivning 1177 Bild 1. Närvårdsteamets insatser finns på bas- och mellannivå. På basnivån finns Introduktionskurser som är öppna för alla som vill lära sig om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I mellannivån återfinns insatser som är generella, exempelvis kurser, samt riktade insatser till individen, såsom förmedling av kontakt till distriktsarbetsterapeut. Mellannivån kallas även för första linjen. Sidan 6 av 24

112 Rapport 5.1 Tillgänglighet Det betonas särskilt i projektplanen att teamet ska ha en hög tillgänglighet. För att tillgodose detta är personalen kontaktbar via telefon vardagar mellan Det går även att nå teamet via e-post och det behövs alltså ingen remiss eller kontakt via annan profession. Några (i genomsnitt två varje månad) kommer till lokalen utan att ha bokat tid via telefon eller e-post. Personal tar då ett första möte om utrymme finns och om inte, så bokas en tid in för ett senare besök. Närvårdsteamet har en hemsida som under 2014 besökts av 4540 personer. Under det dryga året som verksamheten har varit igång har det alltid kunnat erbjudas en tid inom två veckor. Lokalen på Bangårdsgatan 8 fungerar väl då den är centralt belägen och har nödvändiga utrymmen för att kunna bedriva kursverksamhet samt för att ta emot besök. Teamet har även tillgång till lokaler på Infoteket när större utrymmen behövs. Flera besökare har kommenterat att lokalen känns lugn och trevlig att komma till. Information om Närvårdsteamet har nått besökare på varierande sätt; exempelvis genom sin vårdcentral, Studenthälsan, psykiatrin, Personligt ombud eller socialtjänsten. Eftersom ett uppdrag är samverkan kring individen uppmuntras den kontakt personen har att följa med vid ett första möte. Personal från Närvårdsteamet kan även komma till ett möte, exempelvis på Unga vuxna, och ge den första informationen till individen. 5.2 Psykoedukation Psykoedukation eller psykopedagogik är riktad information i olika former till personer med psykiska problem. Det kan handla om att förstå problemets natur, hur man kan hantera konsekvenserna eller hur man relaterar till andra människor. Psykoedukationen kan ges till individen, dess anhöriga/närstående eller till personal. Den här delen av uppdraget riktar sig till hela Uppsala län, det betyder att det inte spelar någon roll i vilken kommun personen är folkbokförd. I praktiken är det betydligt färre besökare som kommer från annan kommun än Uppsala (11 %). Teamet försöker att vara lyhörda för behovet hos dem som besöker verksamheten och anpassa kursutbudet efter det. Brukarrådet (se nedan) har även varit med och gett synpunkter på vad de tycker saknas i utbudet. Tabell 1. Översikt över vilka kurser/föreläsningar som Närvårdsteamet gett under 2014 samt hur många som deltagit. Typ av kurs (antal tillfällen en kurs består av) Antal kursomgångar Antal Deltagare totalt Introduktionskurs NPF (1 tillfälle) 9 57 Introduktionskurs Smidigare vardag (1 tillfälle) Introduktionskurs Länet, Skutskär, Bålsta, Östhammar (1 tillfälle) 3 21 Vardagsstrategier planering, organisation, tid (4 tillfällen) 5 25 Att hantera stress och främja hälsa (4 tillfällen) 2 16 Social färdighetsträning (6 tillfällen) 2 9 Sidan 7 av 24

113 Rapport Närvårdsteamet ger psykoeduktation på olika nivåer. Den första nivån, basnivå, erbjuds till alla som är intresserade av att lära sig mer; det kan vara för egen del, anhöriga eller närstående, personal som möter personer med neuropsykiatriska svårigheter i sitt arbete eller om det bara finns ett intresse av att lära sig mer. Dessa introduktionsföreläsningar, ges ofta, cirka en gång i månaden och datum finns på teamets hemsida och antalet deltagare begränsas bara av lokalen. För att så många som möjligt ska kunna gå är föreläsningarna omväxlande på dag- och kvällstid. Den ena föreläsningen, Introduktionskurs - Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ger en presentation av vad neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är, vad som utmärker dem, orsaker samt vad det finns för brukarföreningar. Vid denna föreläsning deltar även en brukarrepresentant som berättar om problematiken ur eget perspektiv. Den andra, Introduktionskurs Smidigare vardag, ger tips om hur man praktiskt kan hantera konsekvenserna av funktionsnedsättningen. Det kan exempelvis handla om planering, struktur i hemmet och vad det finns för kognitiva hjälpmedel. För att länets invånare lättare ska kunna ta del av introduktionsföreläsningarna hålls en kombinerad version på olika ställen i länet med jämna mellanrum. Den första hölls i Skutskär i maj 2014 och under hösten hölls föreläsnigen i Bålsta och Östhammar. Tanken är att i fortsättnigen täcka in länets alla kommuner på ett år. I framtiden kan dessa besök ökas i frekvens och utbudet varieras om behov finns. Information om att Närvårdsteamet finns och när föreläsningarna är bör då förbättras för att nå fler invånare i länet. Den andra nivån, mellannivån, vänder sig främst till dem som själva upplever att de har neuropsykiatriska svårigheter. Efter en kartläggning informeras besökaren om vilka kurser som finns och kan då anmäla intresse för att delta i någon eller några. Dessa kurser består av färre deltagare (5-10 personer) som träffas vid ett antal tillfällen för att arbeta mer individuellt och praktiskt inom något funktionsområde där svårigheter upplevs. Kurserna ges en eller flera gånger per termin beroende på längden och hur många som är intresserade av att delta. Under 2014 har Närvårdsteamet haft tre olika kurser på den här nivån (se Tabell 1.). Närvårdsteamet bidrar under våren 2015 till en forskningsstudie kring ett manualbaserat material, Håll koll på tiden. Det är en arbetsterapeutisk intervention där deltagarna får träna på strategier kring planering och tidshantering. Andra föreläsningar/kurser som planeras under våren är en om livsstilsfrågor, kost, sömn, motion, stress och alkohol/beroende, samt en kurs som riktar sig till studenter. Dessutom ges psykoedukation individuellt. Det kan handla om att besökaren behöver befästa kunskapen som erhållits i en kurs eller att det behövs ytterligare individanpassning. I de fall där personen har boendestöd behövs även en kunskapsöverföring så att boendestödjaren kan vara ett fortsatt stöd med att upprätthålla de nya kunskaperna/rutinerna. Anledningen kan även vara att teamet inte har någon kurs som motsvarar det behov besökaren har. Sidan 8 av 24

114 Rapport I de fall där besökaren är i behov av ett hjälpmedel kan personal i teamet förmedla kontakt med en arbetsterapeut i kommun (distriktsarbetsterapeut eller arbetsterapeut inom socialpsykiatrin) eller landsting (om personen har kontakt inom psykiatrin). Arbetsterapeuterna i Närvårdsteamet har inte förskrivningsrätt eftersom det är tänkt att individen endast ska ha kontakt med teamet under en begränsad tid och det därför blir problematiskt med uppföljningsansvaret. 5.3 Samordning Enligt Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen är kommuner och landsting skyldiga att tillsammans med den enskilde göra en Samordnad individuell plan när det behövs för att den enskildes behov ska bli tillgodosedda. Detta gäller verksamheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. (Ur ViS riktlinje för SIP). Projektplanen anger att kommunens personal i huvudsak ska arbeta med samordning och de landstingsanställda med psykoedukation. Det finns dock en vinst i att den personal, oavsett yrkeskategori, som haft mest kontakt med besökaren också är den som fullföljer arbetet kring den samordnade individuella planen. Färre personer blir inblandade, vilket är en fördel för den enskilde, och förvärvad kunskap om besökaren kan utan mellanled kopplas till SIP. Erfarenheten hos personalen, av SIP varierade initialt men en bred erfarenhet av samverkan och nätverksarbete fanns och alla kunde därför snabbt sätta sig in i arbetssättet kring SIP. I dagsläget initierar samtliga i teamet Samordnad individuell plan vid behov. Närvårdsteamet har aktivt arbetat med att ha en hög kvalitet på genomförandet av Samordnade individuella planer. Bland annat genom att: noga förarbeta SIP:en, så att den enskildes mål är tydligt formulerade innan mötet. tydligt ange syftet till mötet. ta kontakt med dem som kallas för att säkerställa att de kan komma och för att ta reda på vilket stöd de kan bidra med. ha en dagordning för mötet. den enskilde deltar utefter sina förutsättningar och är huvudperson på mötet. genom att leda mötet på ett respektfullt sätt för att på så sätt undvika att, exempelvis en anhörig av välvilja gör sig till talesperson för den enskilde eller att skilda meningar mellan verksamhetsrepresentanter kring ansvarsfördelning öppet ventileras. undvika att yrkesutövare som inte är relevanta för SIP:ens syfte, bjuds in. Genom noggranna förberedelser inför själva mötet skapas förutsättningar för en bra SIP. Förutom att hjälpa den enskilde att tydligt formulera mål och delmål, och vilket stöd man behöver av professionen, är framförhållning och tydlighet i informationen till inbjudna deltagare en framgångsfaktor. En personlig kontakt på ett så tidigt stadium som möjligt är viktigt, dels för att informera sig om hur stödet och planeringen ser ut i dagsläget, dels för att informera om syftet med mötet och om det finns speciella förväntningar från den enskilde på vad vård-/ stödgivaren kan bidra med. Sidan 9 av 24

115 Rapport Teamet är inte främmande för att spela en aktiv roll i att dela med sig av sin erfarenhet och kunskap kring SIP-arbetet inom organisationerna. Med detta och med att själva göra så bra SIP:ar som möjligt är förhoppningen att kunna bidra till en positiv SIPkultur inom både kommun och landsting. 5.4 Samverkan och information till professionen För att personer ska hitta till Närvårdsteamet NPF är det viktigt med informationssatsningar. Informationsblad har tagits fram där verksamheten kortfattat beskrivs och som har kontaktuppgifter samt en enkel karta över var lokalen är belägen. Denna folder har delats ut till de verksamheter som teamet besökt eller haft besök av, men även till ställen dit många människor söker sig; stadshuset, Blå rummet på Akademiska sjukhuset, mini-infotek/bibliotek ute i länet, vårdcentraler etc. I dagsläget har cirka 5000 foldrar delats ut. Verksamheten har även en hemsida som många har besökt. Här finns dock en utvecklingspotential eftersom det idag inte finns någon i teamet som har behörighet/kunskap att hålla den uppdaterad utan måste ta hjälp av personal på habiliteringen. En annan viktig kanal för att sprida information om Närvårdsteamet är studiebesök och information på arbetsplatsträffar. Många besökare har fått information om teamet genom sina kontakter inom kommun eller landsting. I projektplanen betonas vikten av att teamet har tät kontakt med verksamheter inom kommun och landsting som ger insatser till personer med neuropsykiatrisk problematik. För att underlätta kommunikationen har Närvårdsteamet en kontaktperson inom dessa verksamheter. Till den kan personal i teamet vända sig med frågor om tillvägagångssätt, vad som är möjligt etc. Detta är mycket värdefullt då besökaren snabbt kan få information om vad den kan förvänta sig i kontakt med den andra verksamheten. Kontaktpersonen används inte som en väg in för individer utan endast för att klargöra frågeställningar. Det är även en bra källa för kunskapsinhämtning för personalen. I de fall där de insatser som teamet erbjuder inte varit tillräckliga, där stödbehovet varit större, har personalen kunnat informera om vilka andra möjligheter som finns. Att personalen haft kunskapen om vart man kan vända sig för att få adekvat hjälp eller stöd har upplevts mycket positivt av både anhöriga och individerna själva. Personalen har även kunnat erbjuda praktisk hjälp med att kontakta eller följa med till exempelvis socialtjänsten, arbetsförmedling etc. Närvårdsteamet samarbetar med Infoteket om funktionshinder kring föreläsningar och annat utbud som riktar sig till personer med en neuropsykiatrisk problematik. Personalen i de båda verksamheterna träffas regelbundet och en del av den psykopedagogiska verksamheten i teamet hålls på Infoteket för att så många som möjligt ska upptäcka verksamheten. På Bangårdsgatan finns informationsblad om funktionsnedsättningar som tagits fram av Infoteket och personalen hänvisar även dit. Ett annat samverkansforum är Linneagruppen där personer som jobbar med gruppen unga vuxna deltar. I gruppen finns, förutom från Närvårdsteamet även representanter från psykiatrin, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och kriminalvården. Sidan 10 av 24

116 Rapport I och med att närvårdsteamets arbetsterapeuter inte har förskrivningsrätt av hjälpmedel, krävs samverkan med kommunernas distriktsarbetsterapeuter i de fall där individen inte har kontakt med specialistpsykiatrin eller kommunens socialpsykiatri. Närvårdsteamets arbetsterapeuter bedömer behov av hjälpmedel och informerar individen om tillvägagångsätt. Om önskemål finns så hjälper de även till med kontakten, och kan vara med för informationsöverföring. Närvårdsteamets arbetsterapeuter har mycket goda kunskaper om NPF och kan tydliggöra svårigheter som är specifika för målgruppen. En del av projektets uppdrag är att sprida information och kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till allmänhet och andra verksamheter som möter målgruppen. Vid två tillfällen har teamet blivit tillfrågade och haft information om vad NPF är och vad man som yrkesverksam kan tänka på. Det här är dock ett utvecklingsområde eftersom teamet främst fokuserat på att bygga upp utbudet som riktar sig direkt till individen. 5.5 Brukarmedverkan En brukarrepresentant finns knuten till teamet med uppgift att vara en kunskapskälla för personalen och för besökare/deltagare i verksamheten. Hon deltar i teamträffar och medverkar vid Introduktionsföreläsningar och kan ses som en kvalitetssäkring i att brukarperspektivet beaktas i alla lägen. Mycket positiva kommentarer har uttryckts av deltagare när brukarrepresentanten deltagit. Inom ramen för kursen Rehabiliteringsvetenskap, ADHD/DAMP har även en intervjustudie gjorts som syftar till att belysa hur besökarna upplever insatserna de fått från Närvårdsteamet (Bilaga 1). Det har upplevts positivt av personalen att ha en brukarrepresentant knuten till teamet. När arbetsmaterial och rutiner arbetats fram har brukarperspektivet på ett naturligt sätt blivit inkorporerat. Flera besökare har uttryckt att det varit värdefullt att lyssna på information om brukarföreningar och egna erfarenheter av funktionsnedsättning som representanten delgett. Brukarrepresentanten deltar även i brukarrådet. Brukarrådet består av 6-8 personer som tidigare har deltagit i Närvårdsteamets verksamhet. Rådet träffas 2-3 ggr/termin för att diskutera olika frågor relaterad till verksamheten och varje träff har ett tema som till exempel kursutbud på Närvårdsteamet eller jämställdhet Syftet med detta är att diskutera erfarenheter, lämna synpunkter och förbättringsförslag till verksamheten och därmed öka delaktigheten. Teamet strävar efter att erbjuda lämpliga insatser genom att ta hänsyn till besökarnas synpunkter och behov. En positiv bieffekt är att deltagande i gruppen kan verka rehabiliterande för besökarna då de kommer att ingå i ett sammanhang där deras åsikter är betydelsefulla. Vid varje tillfälle så återkopplas även tidigare förslag från brukarrådet. De som deltar får två biobiljetter per tillfälle som tack för insatsen. Sidan 11 av 24

117 Rapport 6 Beskrivning av besökarna De som besökt Närvårdsteamet och tagit del av utbudet, psykoedukation och/eller samordning, har fått svara på frågor angående sin livssituation. Utifrån dessa data har informationen nedan hämtats. 6.1 Kön I dagsläget har ungefär lika många kvinnor som män fått insats av Närvårdsteamet; 50,3 % av besökarna är kvinnor och 49,7 % är män. Det är dock betydligt vanligare att kvinnor kontaktar teamet angående sina vuxna barn. Teamets uppfattning är att det oftare rör sig om mödrar som hör av sig angående söner och deras problematik. Av de som tagit kontakt med Närvårdsteamet och som uppgett att de är anhöriga eller närstående är 87,5% kvinnor. Primärvård Introduktionskurser Rådgivning 1177 Diagram 1. Könsfördelningen hos det totala antalet besökare på Närvårdsteamet är jämn, 50,3% är kvinnor och 49,7% är män, men fördelat på ålderkategorier finns det skillnader. I ålderskategorin år är det betydligt fler kvinnor än män som söker hjälp medan det i ålderskategorin år är något fler män. 6.2 Ålder De flesta som söker hjälp är mellan år. Erfarenheten visar att neuropsykiatriska svårigheter ofta visar sig vid livsförändringar, som exempelvis flytt till eget boende. Från att tidigare haft stöd med rutiner och vardagssysslor från familjen förväntas nu den unga vuxna klara sig i stort sett själv. Att klara ett hushåll, kosthållning etc. själv i kombination med ett arbete eller studier ökar kraven, och konsekvenserna av de neuropsykiatriska svårigheterna blir tydligare. Familjebildning är en annan livsförändring som ökar kraven på förmågan att planera och organisera sig. Flera personer som kommit till teamet uppger dessutom att det var när deras barn blev utredda och diagnostiserade som de själva började fundera över om svårigheterna i vardagen kunde ha samma orsak. Sidan 12 av 24

118 Rapport Ålderskategorin motsvarar cirka en tredjedel av besökarna, och svårigheter med studierna är då ofta anledningen till att personen söker hjälp. Diagram 2. Åldersfördelningen hos det totala antalet besökare som fått psykoedukation och/eller samordning i Närvårdsteamet. 6.3 Utbildning och arbete Anmärkningsvärt många av de som kommer till närvårdsteamet har fullgjort gymnasiet (78 %) men i den här gruppen finns även de som påbörjat men inte slutfört studier på högskolenivå (22 %). En tredjedel av dem som deltagit i Närvårdsteamets verksamhet uppger att de under det senaste året studerat på gymnasie- eller högskolenivå. Många har stora svårigheter att klara av studierna på grund av, som de själva upplever det, neuropsykiatriska svårigheter. Det kan vara svårigheter med koncentration, svårt att planera eller veta hur man ska lägga upp studierna, svårigheter med att hålla ordning på när uppgifter ska vara inlämnade, svårigheter med att komma igång, etc. De flesta som studerar har försörjning genom studiemedel och en del av de som studerar försörjer sig genom arbete men 16 % av de som studerar uppger att de får sin försörjning från anhöriga/närstående eller eget kapital. Uppsala universitet arbetar med visst stöd till studenter med funktionsnedsättning men för att få ta del av detta krävs diagnos eller att man står i kö för utredning. Studenthälsan beskriver sig som en slags företagshälsovård för studenterna och jobbar därför endast med studierelaterade problem, såsom prestations- eller tentaångest, stress, rädsla att tala inför andra. Har personen psykiatriska besvär hänvisar de studenten till psykiatrin eller vårdcentral. Det är därför många som inte får den hjälp de skulle behöva för att kunna slutföra sina studier. I en hel del fall har studenten klarat hela utbildningen men har examensarbetet kvar. Examensarbetet kräver ofta mycket av studenten när det gäller planering och förmåga att jobba självständigt och handledningstiden är ofta mycket begränsad. Att en person lägger ner så mycket tid på en utbildning utan att få en examen är naturligtvis en stor förlust, inte bara för individen utan även för samhället. I Sidan 13 av 24

119 Rapport och med att det är många studenter som kommer till Närvårdsteamet planeras en kurs riktad till just den är gruppen med start i februari Tabell 2. Högsta avslutade utbildningsnivå. Utbildningsnivå Andel Grundskola eller motsvarande Avbruten 1 % Grundskola eller motsvarande Högsta fullgjorda utbildning 4 % Gymnasial utbildning Påbörjad men avbruten 13 % Gymnasial utbildning - Högsta fullgjorda utbildning 38 % Högskola/universitet - Påbörjad men avbruten 22 % Högskola/universitet - Högsta fullgjorda utbildning 18 % 51 % av besökarna har under det senaste året varit anställda, eller egenföretagare, på hel- eller deltid. 11 % har inte haft någon sysselsättning under det senaste året. 6.4 Övriga kontakter När en besökare kommer till Närvårdsteamet kartläggs vilka övriga vård- och stödkontakter personen har. Det vanligast är kontakt med öppenvårdspsykiatrin följt av primärvården, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Tabell 3. Visar de vanligaste vård- och stödkontakterna som besökarna på Närvårdsteamet har. En individ kan ha flera kontakter. Vård- eller stödkontakt Andel Öppenvårdspsykiatri 39 % Primärvård 38 % Arbetsförmedling 24 % Försäkringskassa 16 % Socialtjänst 14 % Att personer söker sig till Närvårdsteamet, som har insatser på bas- och mellannivå, samtidigt som det finns en etablerad kontakt inom specialistpsykiatrin kan ha flera anledningar. I en del fall har personen tillhört en mottagning som inte har ett utbud riktad till personer med en neuropsykiatrisk problematik och därför blivit hänvisad till teamet. Personalens uppfattning är dock att det i många fall är förvirrande för individen vart den ska vända sig och vilken slags hjälp den kan få från respektive verksamhet. Det är viktigt med en bra kommunikation mellan Närvårdsteamet och andra mottagningar, samt att fortsätta tydliggörandet med gränsdragningar. 38 % av dem som besöker teamet har haft en regelbunden kontakt med Primärvården innan första besöket och skälen uppges vara av såväl somatisk som psykiatrisk karaktär. Det har blivit vanligare att personer som kommer till Närvårdsteamet har blivit hänvisade av sin vårdcentral. Det har inte varit helt lätt att upparbeta kontaktytor mot primärvården, något som är viktigt för att kunna erbjuda tjänster på mellannivå. Teamet ser det som ett utvecklingsområde att bli mera kända i primärvården Sidan 14 av 24

120 Rapport 6.5 Anhöriga och närstående En tredjedel av dem som kontaktar Närvårdsteamet är anhöriga eller närstående. Anledningen kan vara att personen själv tycker att det är för jobbigt att ta den första kontakten eller att det inte blir av. Personalen kan då antingen boka in ett informationsmöte alternativt ringa upp personen om den så önskar. Det är inte ovanligt att den anhörige/närstående följer med på det första mötet. I de fall då personerna bor ihop kan det vara lämpligt att jobba tillsammans eftersom det då blir lättare för individen att genomföra förändringar. Det kan till exempel vara att förändra dygnsrytmen, göra en veckoplanering för hela familjen, eller att den anhörige bara finns där för uppmuntran och stöd. I en del fall kontaktar personer teamet eftersom de behöver stöd och råd kring hur de kan förhålla sig till sin anhöriga med, som man vet eller tror, neuropsykiatriska problematik. Personen som har svårigheterna kanske inte själv är redo eller intresserad av att ha kontakt med Närvårdsteamet men den anhöriga kan ändå komma till teamet för att få stöd. Dels kan det handla om att lära sig mer om vad Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är, hur det yttrar sig, hur man kan hantera konsekvenserna men även vad det finns för stöd att få i samhället. Informationen kan ges både i föreläsningsform och individuellt. Närvårdsteamet har inga grupper riktade direkt till anhöriga/närstående utan hänvisar till brukarföreningen Attention och till Anhörigcentrum i kommunerna i länet, som har anhörigträffar riktade mot NPF. För anhöriga till personer med en funktionsnedsättning och som har kontakt med Habiliteringen i Uppsala län finns en samtalsmottagning. 6.6 Jämställdhetsintegration Kommuner och landsting ska undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män i alla sina verksamheter. Närvårdsteamet samarbetar med en processledare från Uppsala kommun för att säkerställa att genus- och jämställdhetsperspektivet är en naturlig del av teamets arbete. Varje enskild individ ska bemötas, utredas och behandlas utifrån sina specifika behov och önskemål och inte utifrån föreställningar eller fördomar om kön. All personal måste därför ha grundläggande kunskap och förståelse för genus- och jämställdhetsproblematik samt vara uppmärksamma på eventuella skillnader i bemötande och föreslagen insats beroende på kön. Jämställdhetsintergering är en metod och process som följer nedanstående steg: Sidan 15 av 24

121 Rapport Bild 2. Trappan en helhetsbild av alla delar som bör ingå i ett systematiskt och kontinuerligt arbete för jämställdhetsintegrering. Grundläggande förståelse Teamet utbildades i genus- och jämställdhet med utgångspunkt i neuropsykiatrisk problematik vid en arbetsplatsträff (APT). Teamets brukarråd har också utbildats i seminarieform. Kartläggning Utifrån den statistik som teamet samlat in går det att se skillnader mellan könen. Av de som tagit kontakt med Närvårdsteamet och som uppgett att de är anhöriga eller närstående är 87,5 % kvinnor. Det är inte närmare angivit vilken relation de har till personen som kontakten gäller men personalens åsikt är att det i mycket hög utsträckning är mammor till söner som hör av sig. I de fall besökaren uppger att de bor hos en av sina föräldrar är det oftast hos mamman (6:1). När det gäller utbildning finns det även där några tydliga skillnader (diagram 3). Det är fler män än kvinnor som har avbrutit sina högskolestudier och det är fler kvinnor än män som fullgjort sina högskolestudier. När det gäller gymnasiestudierna är det fler kvinnor än män som avbryter studierna. Sidan 16 av 24

122 Rapport Diagram 3. Det är dubbelt så vanligt att män inte fullföljer sina högskolestudier jämfört med kvinnor. Det är också fler kvinnor än män som har en högskoleexamen. När det gäller gymnasiestudierna så är det något fler kvinnor än män som inte fullföljer skolgången. Som tidigare nämnts är könsfördelningen mellan dem som söker sig till teamet jämn men det är fler kvinnor än män som deltar i kursutbudet (61 %). Det är oklart om fler kvinnor än män anmälts till kurserna eller om det är färre män som dyker upp. Av de som deltagit i föreläsningarna som även vänder sig till anhöriga/närstående är dubbelt så många kvinnor som män som uppger att de tillhör den kategorin. Av de som kommer till Närvårdsteamet, är det ungefär lika många kvinnor som män som har kontakt med öppenvårdspsykiatrin men det är vanligare att kvinnor har en regelbunden kontakt med primärvården. Fler män än kvinnor har kontakt med socialtjänsten. Utifrån att besökarnas behov har nio samordnade individuella planer gjorts, fyra för kvinnor och fem för män. Analys För att kunna vidta åtgärder för att förhindra omotiverade könsskillnader behöver en analys ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv göras. Det är nästa steg i närvårdsteamets arbete med att säkerställa att individer inte behandlas utifrån stereotypa föreställningar om kön, utan utifrån sina faktiska behov. Sidan 17 av 24

123 Rapport 7 Resultat utifrån mål 7.1 Antal personer som fått stöd av teamet I det här kapitlet redovisas resultatet för målsättningen att NPF-teamet ska erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd enligt modellen under projekttiden (det totala antalet personer som erbjuds tjänster samtidigt). Teamet har sedan starten och fram till sista december 2014 blivit kontaktade 649 gånger via telefon, direktbesök eller e-post. I de allra flesta fallen är det personen själv som hör av sig (46 %) men även anhöriga (29 %) eller professionella (20 %), kontaktar verksamheten. Dessa kontakter har dels handlat om att man vill boka tid för att få en insats av teamet, dels för att ställa frågor eller få rådgivning personer har besökt Närvårdsteamets hemsida. Ovan beskrivs arbetet på Närvårdsteamet och med insats avses en eller flera av dessa komponenter. En insats kan exempelvis vara rådgivning om vad det finns för stödinsatser i samhället, deltagande i en eller flera psykoedukationstillfällen, samordning, eller stöd med att koppla på insatser från andra verksamheter m.m. Insatsen kan ha getts till individen själv eller till en anhörig/närstående. I diagram 4 visas hur många som fått en insats per månad från det att verksamheten startade, 2 december 2013 till sista december De mörkgrå staplarna visar dem som fått fler än en insats och i de ljusgrå är de som endast varit en gång på Närvårdsteamet inkluderade. Sedan mars 2014 har teamet uppnått målet om att erbjuda upp till 50 personer i månaden stöd. Det var en tydlig nedgång i antal kontakter och besök under sommarmånaderna Sidan 18 av 24

124 Rapport Diagram 4. En av målsättningarna är att teamet ska erbjuda stöd till 50 personer per månad. Från och med februari 2014 uppnås det målet. De mörkgrå staplarna visar antalet individer som deltagit i Närvårdsteamets utbud; psykoedukation och/eller samordning. I de ljusgrå staplarna är individer inkluderade som endast varit hos Närvårdsteamet vid ett tillfälle; information, rådgivning eller Introduktionskurs. Det varierar hur många besök en individ gör vid Närvårdsteamet men det vanligaste är engångsbesöken. Att personen endast kommer en gång kan bero på att besökaren fått den information som behövs eller att teamets insatser inte motsvarar behovet. Som tidigare beskrivits är tanken att stödet ska vara i 3-6 månader men så ser det inte alltid ut. I några fall har personerna fått insatser i upp till ett år. Det kan då bero på att personen kommit till teamet och där det inledningsvis varit aktuellt med psykoedukativa insatser. Efterhand har det blivit tydligt att personen behöver få hjälp med att koppla på stödinsatser för att kunna upprätthålla struktur i vardagen. Det kan exempelvis vara boendestöd eller personligt ombud. Det kan även bli aktuellt med att sammankalla till en samordnad individuell plan. Antalet besök avspeglar komplexiteten i det enskilda fallet. I något fall kan det stora antalet besök bottna i att individen fått förtroende för personalen och ogärna vill avsluta kontakten. Det är naturligtvis personalens uppgift att göra detta på ett så bra sätt som möjligt. Teamet har även många som uteblir från inbokade besök eller som ringer återbud; något som är vanligt för målgruppen. Sidan 19 av 24

125 Rapport Diagram 5. Diagrammet visar antalet besök en individ gör hos Närvårdsteamet. Vanligast är att personen kommer en gång. Det kan då handla om information, rådgivning eller att personen deltagit i en introduktionskurs. Några få besökare har kommit fler än 20 gånger och det kan bero på att personen deltagit i flera utbildningar samt fått samordning. Diagram 6. I projektplanen angavs 3-6 månader som rimlig tid för insats i Närvårdsteamet. Det är dock inte ovanligt med längre tid än så. I en del fall har besökaren en komplex problematik som kräver fler utbildningssatsningar som inte kan ges på en så kort tidsperiod. Personen kan även vara i behov av både psykoedukation och samordning vilket är tidskrävande. I andra fall har det varit aktuellt med en överföring till annan verksamhet och Närvårdsteamet har då inte släppt kontakten förrän den är klar. Sidan 20 av 24

126 Rapport 7.2 Samordning I det här kapitlet redovisas resultatet för målsättningen att deltagare som har behov av samordning av insatser efter utskrivning från NPF-teamet har en Samordnad individuell plan. När Närvårdsteamet öppnade i december 2013 var det ovanligt att personerna som sökte sig till teamet hade kontakter inom vård och socialtjänst. Ju mer teamet har informerat om verksamheten gentemot vården, desto vanligare har det blivit att besökaren har kontakter inom både kommun och landsting. Närvårdsteamet har från start varit noggrant med att uppmärksamma samordningsbehov samt informerat om, och initierat SIP vid behov och önskemål från besökare. Det har dock varit viktigt att inte oreflekterat identifiera behov som inte alla gånger finns. I vissa lägen kan istället ett arrangerat möte med kort varsel mellan den enskilde och representanter från det professionella nätverket räcka för att det snabbt ska bli klarlagt vem som tar ansvar för vad och hur parterna ska samverka för att individens behov av stöd ska bli tillgodosett. Hur har behoven av samordning visat sig i praktiken? Ett vanligt skäl är att man tycker sig trots etablerad kontakt inte få det stöd man behöver. Även anhöriga kan känna frustration över att det, som det kan låta, inte händer något. Vanligt är också att det upplevs rörigt, med oklarheter om vilken funktion enskilda kontakter har och vem i nätverket som egentligen gör vad. Återigen kan också anhöriga uppleva en viss uppgivenhet över att inte kunna hjälpa till, då de inte har överblick över situationen och inte vet vart de ska vända sig i enskilda frågor. Kommunikationen mellan verksamheter upplevs ofta inte fungera tillfredsställande. Den enskilde får inta en budbärarrol och förmedla information mellan stöd-/vårdgivare, när man egentligen behöver energin för sin rehabilitering. Betydelsefull mötestid går också till spillo. Ibland har man redan från början tydliga mål och vill ha överblick och kontroll över vem som kan hjälpa till med vad samt försäkra sig om att stödet på någon nivå inte plötsligt upphör. Någon anger som skäl, förutom en upplevelse att inte få tillräckligt stöd, att han vill ha en SIP för att kolla om/hur systemet fungerar. En annan vill ha en SIP för att hon själv läst om SIP och vill ta chansen att prata med sina båda vård- /stödgivare samtidigt. Ingen av besökarna vid Närvårdsteamet har haft en SIP sedan tidigare och ytterst få kände till begreppet. Det är anmärkningsvärt att personer med många kontakter inom vård och socialtjänst inte blivit erbjudna samordning. Närvårdsteamet har under 2014 initierat 9 samordnade individuella planer och varit med på uppföljningar i fyra av dessa ärenden. 43 personer, bortsett från individen själv, dess anhöriga och personal från Närvårdsteamet, har närvarat. Vanligast är personal från psykiatrin, Neuropsykiatriska mottagningen och Affektiva mottagningen, samt från kommunen biståndshandläggare. Det är olika professioner som deltar, sjuksköterskor, läkare, handläggare på socialtjänsten, arbetsterapeuter, kuratorer, boendestödjare, etc. I Sidan 21 av 24

127 Rapport de fall där det funnits behov har handläggare från Försärkringskassan och Arbetsförmedlingen tillfrågats att delta och de har i samtliga fall kommit. Endast i ett fall har personal från primärvården deltagit. En avvikelse har gjorts efter det att en person kallats men inte kommit. 7.3 Hanterberhet av funktionsnedsättning I det här kapitlet redovisas resultatet för målsättningen att deltagare upplever en högre grad av hanterbarhet av eventuell funktionsnedsättning efter insats i teamet. Personer med NPF har ofta begränsningar i fyra huvudområden; perception, exekutiva funktioner, motorik och socialt; som kan bringa oordning i deras liv och gör det svårt att rent praktiskt få vardagen att fungera. Ökad kunskap och förståelse för sin situation och tillämpning av fungerande strategier kan förbättra förmågan att hantera sin funktionsnedsättning vilket gör att Närvårdsteamet riktar insatserna mot dessa områden. Funktionsnedsättningen är bestående livet ut, men är möjliga att hantera så att de negativa konsekvenserna minskas. Vanliga symtom är bland annat ouppmärksamhet, svårigheter med att organisera uppgifter och aktiviteter, bristande impulskontroll, svårigheter i samspel med andra människor, bristande uthållighet, stresskänsliget och bristande tidsuppfattning. Alla dessa svårigheter kan leda till livet blir mycket ansträngande och stressfyllt. För att kunna se om Närvårdsteamets insatser leder till någon förändring i upplevd hanterbarhet av funktionsnedsättningen konstruerades ett frågeformulär som omfattar frågor relaterade till de områden som personer med neuropsykiatri har svårigheter inom. Från första april 2014 har de besökare som fått insats enligt modellen skattat hanterbarheten innan och efter insats. Detta för att se om individen har fått en mer bestående förbättring av sin livssituation. Av de 98 besökare som besvarade enkäten har 94 samtyckt till att delta i uppföljningen. Fem stycken har svarat och skickat tillbaka formuläret efter sex månader vilket gör det omöjligt att dra några slutsatser vad gäller förändringen. Av den första skattningen som besökarna gjort går det att utläsa vilka områden som de skattar som svårast (se bilaga 2). Att komma igång med aktiviteter (t.ex. diska, städa, plugga, motioner etc.) är det som skattas som svårast följt av organisera mitt liv (öppna post, boka tid, etc.) och reglera energinivån. Som fjärde högst rankade svårighet finns stress. Stress är ofta en konsekvens av brister i andra förmågor och går det att, med hjälp av psykoedukation och samordning, kompensera för dessa brister så borde stressnivån minska. 54 kvinnor och 42 män och en person med annan könsidentitet har svarat på frågorna och de tre högst rangordnade svårigheterna skiljer sig inte åt mellan könen. På fjärde plats kommer stress för kvinnor men för män kommer det först som nummer elva. Män har sköta hushållssysslor som nummer fyra medan det är nummer nio hos kvinnor. En annan skillnad är att män upplever större svårigheter med att skaffa någon forma av sysselsättning än vad kvinnor gör. Sidan 22 av 24

128 Rapport Det finns inte något validerat instrument på svenska som mäter hanterbarhet av funktionsnedsättning som har kunnat användas. Därför konstruerades ett instrument som sedan visade sig som ha en del brister. Vissa funktionsområden finns inte representerade i formuläret (t.ex. fråga om impulsivitet) och vissa frågor var svåra att svara på (t.ex. starta ett samtal). Andra problem med mätningen har varit: Det går inte att se vilka insatser en person deltagit i och därmed koppla dem till en eventuell ökad hanterbarhet av sin funktionsnedsättning. Svårigheter att veta om personen använt sig av kunskaperna/strategierna som lärts ut av närvårdsteamet. Det går inte att utesluta att det är någon annan faktor som påverkat upplevelsen av ökad hanterbarhet. Mätningen som gjorts kan ses som en pilotstudie, men för att kunna mäta det som efterfrågas behövs en annan strategi både vad gäller mätning och uppföljning. 8 Utvecklingsmöjligheter Under det första året som Närvårdsteamet varit igång har fokus varit på att hitta fungerande arbetssätt och rutiner, att utveckla det psykopedagogiska utbudet samt att bygga upp arbetet kring Samordnad individuell plan. I framtiden finns kapacitet att ta emot fler besökare och ha ett större kursutbud i och med att arbetssättet och arbetsmodellen finns på plats. Mindre tid har lagts på den del av uppdraget som gäller information/utbildning till professionen. Vid ett par tillfällen har Närvårdsteamets tillfrågats om att hålla en halvdag kring bemötande, vad NPF är etc. Det finns alltid möjlighet för personal från andra verksamheter att delta i Närvårdsteamets öppna kursutbud men betydligt fler nås av kunskapen om informationen hålls på respektive arbetsplats. Det finns då även möjlighet att specialanpassa informationen. Landstinget i Uppsala län har krav på att en jämlik vård ska finnas över länet. Uppsala kommuns bidrag och insatser i Närvårdsteamet riktar sig mot den egna befolkningen, men det psykoedukativa inslaget ska ges till alla länsinnevånare. I dagsläget hålls föreläsningar på mini-infoteken ute i länet så att alla kommuner har fått besök en gång varje år. I framtiden kan dessa besök ökas i frekvens och utbudet varieras om behov finns. Information om att Närvårdsteamet finns och när föreläsningarna är bör då förbättras för att nå fler invånare i länet. Våldsutsatta kvinnor söker ofta hjälp inom hälso- och sjukvården men det är få som spontant berättar om sin situation, om personalen inte ställer direkta frågor. Personalen på Närvårdsteamet har varit på NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och fått information och material om att ställa frågor om våld. Det finns dock ett förbättringsutrymme när det gäller att systematiskt fråga om våld. Närvårdsteamet är en flexibel verksamhet där kursutbudet förändras även under terminerna. För att försäkra sig om att hemsidan är uppdaterad och att innehållet är intressant för målgruppen vore det bra att ha personal som har kompetens och Sidan 23 av 24

129 Rapport behörighet att redigera den. I dagsläget finns person anställd på habiliteringen som sköter den biten. Ytterligare ett utvecklingsområde är utbudet som riktar sig till studenter. Som tidigare beskrivits så studerar en tredjedel av besökarna på Närvårdsteamet, antingen på gymnasie- eller högskolenivå. Det är många som inte får den hjälp de skulle behöva för att kunna slutföra sina studier. I en hel del fall har studenten klarat hela utbildningen men har examensarbetet kvar. Att en person lägger ner så mycket tid på en utbildning utan att få en examen är naturligtvis en stor förlust, inte bara för individen utan även för samhället. I och med att det är många studenter som kommer till Närvårdsteamet planeras en kurs riktad till just den är gruppen med start i februari Om kursen motsvarar studenternas behov får en utvärdering visa. Behövs ytterligare insatser bör gränsdragning kring vem som gör vad, diskuteras med Uppsala universitets stödinsatser; Studentstödet och Samordnare för studenter med funktionsnedsättning. 9 Bilagor Ingard, Cecilia; Hur upplever besökarna Närvårdsteamet NPF:s verksamhet? Hanterbarhetsskattning Sidan 24 av 24

130 Mittuniversitetet Hur upplever besökarna, Närvårdsteamet-npf s verksamhet? Författare Cecilia Ingard PROJEKARBETE FÖR KURS Rehabiliteringsvetenskap GR(A), ADHD/DAMP, 15 hp Vårterminen 2014 Handledare Åsa Svensson (och från Närvårdsteamet-npf Afsaneh Hayat Roshanay)

131 Sammanfattning Denna intervjustudie, består av sex intervjuer gjorda på Närvårdsteamet för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i Uppsala. Närvårdsteamet-npf är ett samarbetsprojekt mellan Uppsala kommun och Landstinget i Uppsala län, där besökare som har eller tror sig ha en neuropsykiatrisk problematik kan vända sig för att få hjälp. Syftet med studien har varit att belysa hur besökarna upplevde insatsen/insatserna de hade fått från närvårdsteamet-npf, avseende bemötande, inflytande, tillgänglighet, hjälp till samarbete mellan myndigheter och vad de tyckte om det stöd de hade fått från teamet. Intervjuerna är gjorda på tre kvinnor med ADHD problematik och tre män med Asperger problematik. Samtliga intervjuer transkriberades för att sedan analyseras och grupperas utifrån olika ämnen. Alla informanter var positiva till teamet över lag och kände sig väl bemötta samt att de upplevde att teamet var lättillgängligt. Kvinnorna upplevde dock personalen som mera kompetent, men saknade bra information om vad teamet kunde erbjuda. Kvinnorna var nöjda med gruppverksamheterna men ville ha mera samtalsgrupper för att kunna spegla sina erfarenheter i andra besökare. Männen tyckte att samtalsgrupperna de deltog i kunde bli för ostrukturerade och önskade individuella samtal och de kände sig lite mera tveksamma till deras egna möjligheter att ha inflytande över teamets verksamhet. Alla informanter önskade hjälp med myndighetskontakter och då främst psykiatrin och universitetet. Flera av männen hade kommit i kontakt med teamet med stöd från sina mammor, vilka även hjälpte dem med myndighetskontakter, medan kvinnorna blev tipsade från personal från landstinget eller kommunen om att teamet fanns. Intervjustudien består av allt för få intervjupersoner för att kunna dra några generella slutsatser, men man kan dock framhålla några centrala teman som framkom av intervjumaterialet. Kvinnorna med ADHD verkade vara generellt mera nöjda med insatserna från teamet än vad männen med Asperger. Männen i denna intervjustudie hade ett större stöd från familjen, medan kvinnorna sökte stöd från samhället. De flesta av informanterna tyckte även att det var bra att få ta del av en insats trots att många av dem inte hade någon diagnos. 1

132 Innehåll Sammanfattning... 1 Inledning... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 5 Metod... 5 Databearbetning... 6 Etiska ställningstagande... 6 Begränsningar... 6 Resultat... 7 Tabell Närvårdsteamet-npf... 7 Tabell Hjälp... 7 Tabell Besökaren... 7 Huvudtema 1;Närvårdsteamet... 8 Tillgänglighet;... 8 Hur gjorde informanterna för att komma ikontakt med teamet när insatsen hade påbörjats Information;... 8 Personalen;... 8 bemötande... 8 Kompetens... 8 Tema 2; Hjälp... 9 Insatser,... 9 Nöjdhet med insatserna informanterna hade fått;... 9 Samordning... 9 Metodfrågor Inflytande/ delaktighet Huvudtema 3; Besökaren Historik Hur kom besökaren ikontakt med teamet första gången Framtiden

133 Önskemål från informanterna Sammanfattning av resultatet Teoretisk diskussion Konklution Referenser

134 Inledning Jag har personlig erfarenhet av neuropsykiatrisk problematik, och är aktiv i en brukarförening för personer med neuropsykiatriskafunktionsnedsättningar, samt anhöriga till målgruppen (Attention i Uppsala). För att ytterligare bredda mina kunskaper inom området har jag även börjat studera på it/distans, en kurs i ADHD/ DAMP på Mittuniversitetet. Inom ramen för mitt arbete på Regionförbundet i Uppsala län, enheten för välfärd och FoU stöd, där jag arbetar med ett brukarinflytande frågor. Har jag fått i uppdrag som en del i tjänsten att medverka i Närvårdsteamets- npf s arbete, som brukarrepresentant. Närvårdsteamet-npf är ett samarbete mellan Uppsala kommun och Landstinget i Uppsala län. Teamet vänder sig till personer boende i Uppsala kommun. Personerna skall vara över 18år samt har eller, tror sig ha en neuropsykiatrisk problematik, som ADHD, ADD, autismspektrumtillstånd eller Tourettes syndrom. Det är tänkt att teamet skall i ett tidigt skede, förebygga svårigheter som kan uppstå till följd av funktionsnedsättningen. Ett av målen för verksamheten är att besökarna skall uppleva en hög grad av hanterbarhet av eventuella funktionsnedsättningar. Teamet skall ge kurser och information om bland annat neuropsykiatriska funktionsnedsättningen, planera och organisera vardagen samt social färdighetsträning inspirerat av ART, agressionsersättningsträning (Eikeseth och Svartdal 2013). Ytterligare en uppgift för teamet är att erbjud besökaren hjälp med att samordna olika stödinsatser från kommun och landstinget, samt stöd i kontakten med olika myndigheter. Det behövs ingen remiss för att komma ikontakt med teamet. Jag har till uppgift att delta i teamets verksamhet i syfte att tillföra brukarperspektiv. Då jag även studerar på Mittuniversitetet rehabiliteringsvetenskap, ADHD/ DAMP, har jag gjort denna intervjustudie som en del i utbildningen, men även för att spegla besökarnas åsikter om närvårdsteamets verksamhet. Denna kunskap torde vara värdefull för teamet, för att kunna förbättra verksamheten och veta vad besökarna vill ha för stöd och vad de egentligen tycker om stödet de har fått. Att en person med egen erfarenhet formulerar frågor utför intervjuerna, sammanställer resultatet, samt gör en analys utifrån materialet, kan bidra till att det generaras en annorlunda kunskap än om en representant från professionen gör samma utvärdering (Borg och Kristiansen red. 2009). Det kan vara till fördel vid en utvärdering att inte beställaren, om en sådan finns, har formulerat ett syfte, då detta syfte kan dölja en dold agenda där beställaren till exempel vill få underlag för att driva igenom något outtalat (Piuva, Börjesson och Lobos 2011). Denna studie har tillkommit för att spegla ett brukarperspektiv på verksamheten och initierats av en brukarrepresentant. Enligt Karlsson och Börjesson (2011) skall ofta projekt ha ett brukarperspektiv med i planen, men kraven kommer uppifrån till exempel från socialstyrelsen och det egentliga brukarinflytandet i själva projektet brukar många gånger sluta med i bästa fall kontakt med en representant från brukarförening som projektet har kontakt med. Antalet personer med en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ADHD, ADD, autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom), i vuxen ålder har ökat i samhället under de senaste åren. Tidigare trodde man att problemen växter bort, men enligt Beckman (2004) har 30-50% av de som har fått diagnosen som barn även kvarvarande problem som vuxna: Många vuxna upplever sig ha en ADHD problematik, vilket har uppmärksammats nu i större 4

135 utsträckning än tidigare (Barkley 2013). Prevalensen uppges vara 2% av den vuxna befolkningen i Sverige (Socialstyrelsen 2002).Vuxna med ADHD känner ofta en inre oro, stress och svårigheter i att hantera vardagen (Barkley 2013). Gemensamt för både barn och vuxna med ADHD är att de har svårigheter med de exekutiva funktionerna, som till exempel att planera, arbetsminnet, inhibition, känsloreglering (Barkley 2013, Almer och Sneum 2012). Då neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte går att bota kan det behövas stödinsatser för att individen skall kunna hantera vardagen så självständigt som möjligt även i vuxenlivet (Eikesth och Svartdal 2013). Det är därför av stor vikt att ge pedagogiska insatser för att stärka individens förmåga till att klara sig själv. Ett pedagogiskt tänkande inom psykiatrisk behandling borgar för ett livslång lärande utifrån den enskildes förutsättningar (Julin 2013). Många vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar står utanför arbetsmarknaden (Vägledningsdokument, Nationell psykiatrisamordnings projekt, 2007, Harpin 2005) och i Uppsala län beräknas vuxna ha en neuropsykiatrisk problematik (Behandlingsprogramneuropsykiatrisk funktionsnedsättning hos vuxna 2012). Att vara förälder och ha en neuropsykiatrisk problematik, kan medföra extra stora utmaningar med problem att reglera känslor, planering och sätta gränser ( Mokrova, O Urien, Calkins och Keane 2010), vilket innebär att besökare som även är föräldrar har ett extra stort behov av att kunna finna lämpliga strategier för att klara av vardagen med barn. Problemformulering Det är av stor vikt att få besökarnas åsikter åskådliggjorda för att kunna vägleda och förbättra en verksamhet. Genom att göra en kvalitativ studie kan man belysa hur besökarna uppfattar Närvårdsteamet-npf s verksamhet. Syfte Syftet med studien var att belysa hur besökarna upplevde insatsen/ insatserna de hade fått från närvårdsteamet-npf, avseende bemötande, inflytande, tillgänglighet, hjälp till samarbete mellan myndigheter och vad de tyckte om det stöd de hade fått från teamet. Metod Ett missivbrev delades ut av personalen på teamet delade ut det till besökarna, under perioden mars och april Det var bara besökare som hade besökt eller varit i kontakt med teamet mera än en gång som kom ifråga. En intervjuguide togs fram, för att kunna genomföra strukturerade intervjuer och att informanterna skulle kunna få likartade frågor (Jacobsen 1993). En psykolog anställd på teamet hjälpte till med att ta fram guide och missivbrev, hon fungerade även som handledare under arbetet. Det har varit av intresse att belysa besökarnas egen upplevelse av de insatser de fått från teamet, därför har en kvalitativ metod, där man kan spegla uppfattningar och företeelser på ett nyanserat sätt, valts för att samla in material (Patel och Davidsson 2003). Intervjuguiden bestod av öppna frågor. Teman som togs upp i intervjuerna har varit, inflytande- 5

136 tillgänglighet, upplevelser av stödet besökarna hade fått från teamet, stöd i att samordna insatserna från olika myndigheter och bemötande. Intervjuerna gjordes efter det att informanten kontaktade intervjuaren via mejl och samtyckte till att vara med (de hade fått missivbrevet från personalen på teamet). Intervjun utfördes på intervjuarens arbetsrum på Regionförbundet och i närvårdsteamets lokaler beroende av informanternas önskemål. I denna studie benämns brukarna som besökare, då det är det begrepp som Närvårdsteamet använder för målgruppen. Databearbetning Intervjuerna transkriberades av en tillfälligt anställd student på Regionförbundet. Sammanställningen av intervjuerna gjordes enligt metoden som har beskrivits av Westin (1994). Meningsbärande enheter delades in i undergrupper, för att sedan föra in dem i grupper och slutligen i huvudområden. Metoden för att induktivt indela händelseförlopp i kategorier har beskrivits av Westin (1994). Författaren beskriver hur han analyserat intervjumaterial som komplement till den standardiserade forskningen. Vid genomläsningen av intervjuerna i denna studie, grupperades svaren från intervjuerna i 19 olika underkategorier. Dessa underkategorier fördes samman till sex större kategorier, vilka sedan sammanfördes i tre huvudområden. Resultatet av studien har redovisats utan tolkning, men en viss tolkning återfinns i analysdelen. I redovisningen av resultatet har inte alla underkategorier tagits med, utan bara de som är relevanta för studiens syfte. Enligt Trost (2010) skall man förhålla sig kritiskt undersökande till det insamlade materialet, samtidigt skall man akta sig för att läsa mellan raderna och övertolka innehållet. Etiska ställningstaganden Intervjupersonerna hade fått skriftlig information innan intervjun (missivbrev), om att alla uppgifter kommer att spelas in och transkriberas, sedan skall bandinspelningarna att förstöras. I resultatredovisningen har alla intervjupersoner framställts som anonyma och materialet har behandlats konfidentiellt då det är av vikt att intervjupersonens integritet skyddas (Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011). Intervjupersonerna har fått lämna ett muntligt samtycke till intervjuerna och blivit upplysta om att det är helt frivilligt. Begränsningar Då personalen på enheten har frågat personer som har besökt dem regelbundet, har gruppen intervjupersoner blivit ett urval av de som har ställt sig positiva till att bli intervjuade och personalen bedömt att de orkade med en intervju därför kan det ha funnits en risk att personalen valde ut intervjupersoner som de trodde skulle ställa sig positiva till verksamheten (Trost 2010). 6

137 Den intervjuade gruppen kom att bestå av tre kvinnor med ADHD liknande problem och tre män med Asperger liknande problem, vilket har gjort det svårt att jämföra gruppen kvinnor med gruppen män eller gruppen ADHD problematik med gruppen Asperger. Då denna studie även är begränsad i antalet intervjuade är tanken att en eventuell fördjupad studie kan göras med flera informanter i framtiden, för att studera eventuella skillnader med tanke på genus och diagnos. Resultat Svaren har kategoriserats i tre huvudteman; närvårdsteamet, hjälp och besökaren. Under dessa huvudteman finns det vardera två undergrupper vilka sedan ytterligare har ett antal underkategorier under sina respektive rubriker. Tabell 1 Första huvudtemat med dess underkategorier; Närvårdsteamet-npf Tillgänglighet att komma i kontakt med teamet information kontinuitet Personal kompetens bemötande Tabell 2 Andra huvudtemat med dess underkategorier Hjälp Insatser nöjdhet med insatserna gruppverksamheter samverkan myndighetskontakter arbetsterapeut samtal Metodfrågor Förbättringsförslag och önskemål teamets metoder inflytande och delaktighet Tabell 3 Tredje huvudtemat med dess underkategorier. Besökaren Historik hur man fick information om att teamet fanns diagnoser egna strategier Framtiden kö besökarens framtid teamets framtid 7

138 Huvudtema 1;Närvårdsteamet Tillgänglighet; Hur gjorde informanterna för att komma ikontakt med teamet när insatsen hade påbörjats. Tillgängligheten uppfattades av samtliga intervjuade som god. Alla informanter tyckte att det var lätt att komma ikontakt med teamet. Informanterna menade att det bara var att ringa, sms;a eller mejla och det var inga problem med att få kontakt med teamet. det är bara att ringa eller mejla tror jag, Det var jätte enkelt. Eftersom att jag fick adress så gick jag dit och ringde på dörren, blev insläppt och sen, två minuter efter att jag hade klivit genom dörren här så satt jag i ett rum med en handläggare. Information; Samtliga intervjuade kvinnorna ansåg att informationen från teamet var bristfällig med avseende på det utbud av insatser som teamet kunde erbjuda Kvinnorna efterfrågade en anslagstavla, broschyr eller liknande där teamets utbud presenterades. Ingen av männen berörde detta ämne vid intervjuerna. om de skulle sätta upp liksom en lapp att nu ska vi ha de här grupperna om du är intresserad. Personalen; bemötande Samtliga informanter menade att personalen bemötte dem bra och med stor entusiasm. bra bemötande. Förståelse, de lyssnar på en, bemötandet är väldigt bra och de tycks alltid vara väldigt engagerade och villiga att ha den öppna dialogen. Kompetens De kvinnliga informanterna framhöll i större utsträckning än männen, personalens stora kompetens i bemötandet, som till exempel att de frågade om hur besökaren upplevde belysningen i samtalsrummet och att personalen intog en ödmjuk hållning till besökarens egna upplevelser. första gången vi gick dit så frågade de liksom om belysningen var okej och liksom en sådan fråga visar ju verkligen att de förstår vad de håller på med. 8

139 Männen kommenterade inte personalens kompetens i lika stor utsträckning. En man hade dock noterat att det märktes att personalen höll på att prova sig fram och att verksamheten var i sin linda jag är väldigt förlåtande och tar det lite för vad det är i och med att det är nystartat och det inte finns några egentliga rutiner. Tema 2; Hjälp Insatser, Nöjdhet med insatserna informanterna hade fått; Kvinnorna var i stort sett nöjda med insatserna, dock tyckte en att gruppträffarna var för korta, då hon ville kunna samtala med de övriga deltagarna mera. den var lite för kort tycker jag. Det känns liksom som att man, ja, bryter mitt i när man är klar. Bland männen fanns det i större utsträckning ett visst missnöje med gruppverksamheten. De upplevde den till vissa delar otydlig och att det lätt blev irrelevanta frågor som diskuterades, vilket tog för mycket tid, men samtidigt fanns det någon som framhöll vikten av social träning. och då blev det ganska fattiga diskussioner. Ingen hade egentligen något att säga. När ämnen blev lite luddiga och inte riktigt visste, inte kunde relatera till dem så stagnerade ganska mycket Samordning Det fanns både män och kvinnor som ansåg sig ha behov av hjälp med myndighetskontakter och bland både männen och kvinnorna framhöll vissa att de hade problem med att samarbeta med psykiatrin. Informanterna uttalade ett behov av stöd för att få bättre kontakt med andra instanser, som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, psykiatrin och universitetet, samt en önskan om att dessa skulle kunna samarbeta bättre. det verkar ju knappt existera när arbetsförmedlingen och försäkringskassan ska prata med varandra. Många ville även ha stöd i kontakten med universitetet, det var dock bara en informant som påstod sig vara i behov av en SIP. Bland de manliga informanterna menade vissa att de inte hade behov av samordning eller hjälp med myndighetskontakt då föräldrarna hjälpte till med detta. har jag det så bra förspänt att jag har föräldrar som båda har möjlighet och ork och vill hjälpa till 9

140 Metodfrågor Inflytande/ delaktighet Kvinnorna kände sig delaktiga i den insatsen de erhöll från teamet. Personalen utgick från deras önskemål och problem. alltså det är mina problem som styr och det är jag liksom, Några av männen var lite mera tveksamma och menade att personalen hade förmedlat att de kunde vara delaktiga, men det återstod att se om det skulle komma att bli så. En man menade även att personalen ville hjälpa till med sådant som han inte ville ha hjälp med. jag fick ju en lapp som jag skulle fylla i, men det var ganska svårt att förstå. Det var inte, jag känner? Alla problem och så blev det att man skriver in grejer och så ska man få hjälp med grejer som man egentligen inte liksom behöver hjälp med.. Huvudtema 3; Besökaren Historik Hur kom besökaren ikontakt med teamet första gången De kvinnliga informanterna fick information om Närvårdsteamet-npf genom primärvården, boendestöd och infoteket. De tog sedan själva kontakt med teamet. min läkare på vårdcentralen, hon sade som så att jag är för fungerande för att hon trodde att jag skulle ha en chans att få en utredning, men hon hade en broschyr till de här så hon gav mig den Två av männen hade blivit introducerade till teamet av sina mammor. Den tredje mannen fick kontakt med teamet via sin socialsekreterare. I mitt fall var det faktiskt mamma som upptäckte att det existerade. Hon såg väl en annons i tidningen har jag för mig. Sen ringde hon å mina vägnar. Framtiden Önskemål från informanterna Samtliga informanter önskade sig mera samtal. Kvinnorna ville dock ha mera samtal i grupp medan bara en manlig deltagare ville ha detta. Männen efterfrågade istället mera individuella samtal. men sen hoppas jag ju på att få hjälp med samtalsgrupper eller något i den stilen jag behöver någon att gå att prata med som jag lade fram och det gick tydligen att ordna Flera menade att de befann sig i någon form av vakuum i väntan på utredning, vilket medförde att de hade ett stort behov av samtalsstöd. 10

141 En av informanterna menade att politikerna borde lägga pengarna som Närvårdsteamet-npf kostade på att korta ned kötiden för att få en utredning, medan det även fanns informanter som nöjde sig med de stöd de fick från teamet och inte kände något behov av en utredning. kunde man inte bara typ skippa det och korta ner köerna Några informanter ville även ha stöd med till exempel strategier och struktur i hemmiljön och vissa kände behov av stöd i att komma ut i arbetslivet. någon form av hjälp med att ja i själva sökandeprocessen eftersom det är just den jag har problem med. Skriva CV och sådant där Psykoedukation var det ett par som efterfrågade för att förstå sig själva bättre. Man liksom man har problem, men man vet inte, men kan jag säga att jag liksom har något neuropsykiatriskt när man inte vet Sammanfattning av resultatet Männen i studien hade i två av tre fall blivit introducerade till Närvårdsteamet-npf av sina mammor, medan samtliga kvinnor hade sökt sig till teamet av egen kraft, men på rekommendation från professionen inom angränsade områden som landstinget och kommunen. Båda grupperna tyckte dock att de var lätt att komma ikontakt med teamet när de väl hade etablerat en kontakt, och detta skedde framför allt genom SMS, telefon eller mejl. Kvinnorna var mera missnöjda än männen med hur teamet informerade om sin verksamhet och de saknade en samlad presentation av teamets utbud. Männen med Asperger var å andra sidan mera missnöjda med de insatser de hade fått och då främst gruppverksamheten som tenderade att bli utdragen i diskussionerna, samt att någon saknade en tydlig målformulering med verksamheterna. Informanten upplevde att teamet inte hade hunnit hitta sina rätta former för verksamheten ännu. Alla informanter var överens om att teamet bemötte dem väl och att de gav ett kompetent intryck, dock poängterade kvinnorna med ADHD, i större utsträckning att personalens kompetens visade sig tydligt i det kunniga bemötandet. Det fanns behov av hjälp med myndighetskontakter för flertalet av informanterna, dock var det bara en som uttalat ville ha hjälp med samordning. Myndigheter och organisationer som de flesta ville ha hjälp att komma ikontakt med var universitetet, psykiatrin, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det fanns även män i studien som hade föräldrar vilka skötte kontakten med myndigheter så att de själva inte kände något behov av stöd från teamet med detta. Kvinnorna upplevde att de kunde vara delaktiga i insatserna de fick från teamet och att teamets arbete styrdes av besökarens önskemål, medan männen var mera tveksamma till delaktigheten och menade att det får framtiden visa hur pass delaktiga de kommer att få vara. Kvinnorna med ADHD problematik önskade sig samtliga möjligheter till att samtala i grupp med andra besökare, medan männen med Asperger i större utsträckning ville ha individuella samtal med personalen. De framkom önskemål om att få mera kunskap om funktionsnedsättningen för att öka sin egen förståelse och även praktiska tips i hemmet med 11

142 rutiner. Några var irriterade på de långa köerna till utredning, men vissa tycktes vara nöjda med att få ta del av Närvårdsteamets insatser och att de inte behövde en utredning. Teoretisk diskussion Enligt Gunnarsson Szebehely (2013) är det vanligare att kvinnor i arbetsför ålder får mera hjälp från samhället än män. Männen i denna intervjustudie tycktes i större utsträckning än kvinnorna få stöd från familjen för att klara livet med funktionsnedsättning, medan kvinnorna sökte stöd bland personal inom kommun och landsting. Kvinnorna med ADHD var också mera positiva till insatserna de hade fått från teamet och upplevde personalens kompetens som större än männen med Asperger. Personalen visade på ett stort kunnande vad det gäller speciella behov och brister i de exekutiva funktionerna hos personer med neuropsykiatrisk problematik, i det personliga mötet, vilket torde vara viktigt för att få en fungerande dialog (Barkley 1997). Man kan tolka informanternas utsagor, som att teamet är något bättre på att möta kvinnor med ADHD s behov, än de behov män med Asperger önskar hjälp med, då männen med Asperger inte tyckte att de insatser de fick i form av gruppverksamhet fungerade tillfredställande, medan kvinnorna tyckte att insatserna i stort sett var bra (fast gruppverksamheten kunde få pågå lite längre). Personalen består av fem kvinnor och en man. Könsfördelningen bland personalen kan ha betydelse för hur förstådda kvinnorna respektive männen känner sig. Teamet har en psykolog och två arbetsterapeuter som bland annat kan hjälpa till med samtal och strategier i vardagen. Det finns även personal som håller i gruppverksamheter vilka tar upp olika teman, som socialfärdighetsträning och strategier i vardagen samt information om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Gruppverksamhet torde tillgodose personer med ADHD s specifika problem bra, då de kan spegla sina problem i andra deltagares likartade problematik (Nadeau and Quinn 2002), medan personer med Asperger visserligen är i behov av social färdighetsträning, men kanske inte uppskattar gruppverksamheter (Dahlgren 2013). Männen med Asperger frågade i större utsträckning efter individuella samtal med personalen. Enligt Julin (2013) skall insatser vara flexibla och utgå från individen för att vara effektiva, och detta borde vägleda personalen då de erbjuder insatser för besökaren. Trots att alla informanterna var övervägande mycket positiva till Närvårdsteamet-nåf s arbete, så fanns det vissa saker som informanterna var missnöjda med. Kvinnorna tyckte att de behövde en bättre överblick på vad teamet hade för utbud och vad de kunde förvänta sig att få för hjälp. Detta är viktigt ur ett inflytandeperspektiv, då individen måste få tillgång till information om vad verksamheten har att erbjuda för att kunna vara delaktig (Socialstyrelsen 2013), och bedöma sig ha behov av andra insatser än vad personalen bedömer (Bengtsson Tops 2011). Männen var mera skeptiska till möjligheterna att ha inflytande över teamets verksamhet, medan kvinnorna upplevde att personalen utgick från deras önskemål. Det är ur ett återhämtningsperspektiv av stor vikt att personalen försöker förstå besökaren och utgå från dennes situation (Slade 2009). Flera av informanterna efterfrågade psykoedukation, för att kunna hantera sina problem i väntan på en utredning och eventuell diagnos. Psykoedukation är enligt Almer och Sneum (2012) grunden till varje form av behandling av ADHD och torde vara en viktig insatts för 12

143 personer med neuropsykiatrisk problematik. Vissa av informanterna kunde till och med nöja sig med Närvårdsteamet-npf s insatser och behövde ingen formell diagnos. Påpekas bör att denna studie har en begränsning i antalet deltagare som blev intervjuade och att dessa dessutom var fördelade så att alla tre kvinnorna hade ADHD och alla tre männen hade Asperger. Detta medför att det är svårt att dra några generella slutsatser utifrån det begränsade antalet intervjuer. Konklution Informanterna var mycket nöjda med Närvårdsteamets insatser och då främst bemötande, tillgänglighet och att de kunde få psykoedukativa insatser. Kvinnorna med ADHD var dock något nöjdare med de insatserna de erhöll jämfört med männen med Asperger. Kvinnorna uppskattade även personalen stora kunnande i bemötandet och kände sig mera delaktiga än männen. Männen tyckte att gruppverksamheten kunde bestå av långdragna och irrelevanta diskussioner ibland, och de önskade mera individuella samtal.. Några män menade även att de inte var helt säkra på om de skulle kunna vara delaktiga (det fick framtiden visa), vilket kan tyda på att männen inte fick sina behov av stöd tillgodosedda i lika stor utsträckning som kvinnorna med ADHD. 13

144 Referenser Almer GM och Sneum MM (2012), ADHD hos barn och vuxna, Studentlitteratur. Barkley RA ( 1997), ADHD and the nature of self-control, The Guilford Press Barkley RA (2013), Ta kommandot över din ADHD, strategier för ett gott liv, Natur och Kultur Beckman V (2004), Vuxna med DAMP/ADHD, Cura Behandlingsprogram- Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning hos vuxna, (2012), Neuropsykiatriska enheten för vuxna. Verksamhetsområdet beroende och neuropsykiatri. Bengtsson-Tops A, (2011), Behov av vård och stöd s , Brunt D och Hansson L(red), Att leva med psykiska funktionshinder, Studentlitteratur Borg M och Kritiansen K red.(2009), Medforskning- å forske sammen for kunskap om psykisk helse, Universitetsforlaget Dahlgren SO (2013), Varför stannar bussen när jag inte ska gå av?, Liber Eikeseth S och Svartdal F (red.)( 2013), Tillämpad beteendeanalys- teori och praktik, Studentlitteratur Gunnarsson E och Szebehely M (red) (2013), Genus I omsorgens vardag, Gleerups Harpin VA, (2005), The effect of ADHD on the life of an individual, their family, and community from preschool to adult life, Archiveso f Disease in Childhood, 90 (suppl 1) :i2-i7. Jacobsen JK, (1993), Intervju konsten att lyssna och fråga, Studentlitetteratur 14

145 Julin M (2013), Samtal i psykiatrin, bemötande och behandling av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Gothia Lulin M (2013), Pedagogisk samtal i psykiatrin -bemötande och behandling av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Gothia Mokrova I, O Urien M, Calkins S, Keana S (2010), Parental ADHD Sypmtom logy and ineffective Parenting The Connecting Link of Home Chaos, Poutledge, 10(2), Nadeau KG and Quinn MD (2002), Understanding Women with AD/HD, Advantage Books Nationell psykiatrisamordning, (2007), Så här kan man göra, vägledningsdokument ADHD hos vuxna., Socialstyrelsen Patel R och Davidsson B, (2003), Forskningsmetodikens grunder, Studentlitteratur Piuva K, Börjesson M och Lobos C, (2011), Utvärdering i Praktiken- om att utvärdera socialt arbete, Studentlitteratur Slade M ( 2009), Personal Recovery and Mental Illness a guide for mental health professionals, Cambridge University press Socialstyrelsen (2002), ADHD hos vuxna och barn, Socialstyrelsen Socialstyrelsen ( 2013) Att ge ordet och lämna plats Trost J, (2010), Kvalitativa intervjuer, Studentlitteratur Westin C,(1994), Samhällsvetenskap & Vardagserfarenhet teori, praktik, etik, Liber utbildning Vetenskapsrådet (2011), God forskningsed, Vetenskapsrådets rapportserie 1:

146 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Carina Bäckström Dnr HSS Projektplan översyn primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att uppdra till hälso- och sjukvårdsdirektören att genomföra projektet enligt bifogad projektplan samt avsätter kr för ändamålet. Medlen ska belasta ansvar Hälso- och sjukvårdsstyrelsen uppdrar till hälso- och sjukvårdsdirektören att lämna en delrapport vid sammanträdet i oktober Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade 12 februari 2015 ( 12, dnr HSS ) att en översyn av primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering ska göras i syfte att utveckla en mer komplett första linjens vård. I beslutet ingår att översynen ska lägga särskilt fokus på att skapa bästa omhändertagandet av svårt sjuka och särskilt fokus på jämlik vård i hela länet. Styrelsen beslutade ge hälso- och sjukvårdsdirektören uppdrag att återkomma till sammanträdet i maj med ett förslag på projektplan, tidplan samt eventuella behov av resurser. Förslag på projektplan, projektorganisation, tidplan och resurser redovisas i bilaga. En delrapport föreslås lämnas till hälso- och sjukvårdsstyrelsen i oktober För genomförandet av projektet/översynen föreslås att hälso- och sjukvårdsstyrelsen avsätter kronor för ändamålet. Bilagor Protokoll 12 HSS , dnr HSS Förslag till projektplan Kopia till: Primärvården Privata vårdgivare inom primärvården Hälsa och Habilitering Akademiska sjukhuset Lasarettet i Enköping Landstingets resurscentrum Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

147

148

149

150 Dnr HSS Hälso- och sjukvårdsavdelningen Carina Bäckström Tfn E-post Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Bilaga Projektplan översyn primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering Bakgrund, mål och syfte Primärvårdens uppdrag ska utvecklas med bredare uppdrag och ett ersättningssystem som är rättvist och som stimulerar till mer arbete med folkhälsa och förebyggande insatser. Resurserna ska tydligare kopplas till behov och ohälsa, nya etableringar ska vara behovsstyrda och det totala ansvaret för befolkningen beaktas. Vårdcentralsuppdraget ska utvecklas i syfte att öka det förebyggande arbetet och för att stärka tidiga och nära insatser och därigenom minska behovet av sjukhusens specialistvård. Möjligheten till samordning och samlokalisering mellan vårdcentraler och barnmorskemottagningar respektive barnavårdscentraler ska också utredas. Syftet är att kunna erbjuda en mer komplett första linjens vård samtidigt som det finnas samordningsvinster för såväl patienter som verksamheter. Primärvården behöver få resurser för att bättre kunna möta den ökande psykiska ohälsan. För de patienter som inte behöver akutsjukhusets resurser ska det akuta omhändertagandet främst ske inom primärvården. Nationella utgångspunkter/förutsättningar Projektet/översynen ska beakta: 1) Regeringens skrivelse (2014/15:72) gällande riksrevisionens rapport om primärvårdens styrning (RIR 2014:22). Prioriteringar i vården ska bygga på tre principer: - Människovärdesprincipen, vård på lika villkor - Behovs- och solidaritetsprincipen, den som har störst behov ska ges företräde till vården - Kostnadseffektivitetsprincipen, kostnadsöverväganden i det enskilda fallet ska göras först när de två ovanstående principerna använts. 2) Överenskommelsen mellan staten och SKL om insatser för kunskapsstöd och uppföljning inom hälso- och sjukvård 2015 (dnr 14/6936). Målsättning att stärka förutsättningarna för en god och jämlik hälso- och sjukvård. Förbättra vård för personer med kroniska sjukdomar med fokus på primärvård och närvård. Primärvården har en central roll i arbetet med att förebygga, behandla samt samordna vårdinsatser för personer med kroniska sjukdomar. Arbetet i de Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

151 2 (4) nationella programråden för diabetes, stroke, astma och kol och i de nationella kompetensgrupperna för prevention och sjukdomsförebyggande metoder samt för primärvård ska tillvaratas. 3) Utredningen om reglering av offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster (Dir. 2015:22), De delar av uppdraget som gäller tillstånds- och auktorisationssystem och andra alternativ till offentlig upphandling samt skyldigheten att erbjuda vårdvalsystem i primärvården enligt hälso- och sjukvårdslagen ska redovisas senast den 1 november Uppdraget ska i övrigt redovisas senast den 1 november ) "Ny styrning av välfärden - bortom New Public Management" Utveckling av ersättningsmodeller som minskar detaljstyrning och administrativ börda inom primärvården. Professionerna ska stärkas genom styrmodeller som ökar frihetsgraderna för professionerna. 5) Övriga nationella utredningar eller överenskommelser som har betydelse för primärvårdens uppdrag. Samordning pågående utredningar inom landstinget Projektet/översynen ska samordnas med landstingets pågående utredningar/ utvecklingsarbeten: handlingsplan för psykisk ohälsa (dnr HSS ) utvecklingen av mobila team (HSS ) närvårdsutvecklingen i länet för rehabiliteringsutredningar utvecklingen av e-tjänster för behandling och stöd. Frågeställningar Omvärldsanalys, hur ser primärvårdsuppdragen ut i andra landsting? Vilka förändringar pågår i andra landsting? Hur utveckla en hållbar struktur i primärvården med god kvalitet, kontinuitet och helhetsansvar? Vad är för- och nackdelar med stordrift inom primärvården? Vad är utmaningarna i primärvården? Hur förbättra för patienter med kroniska sjukdomar? Hur förbättra för patienter med psykisk ohälsa? Hur förbättra det hälsoinriktade arbetet, minska hälsoklyftorna? Hur utveckla samverkan? Hur stärka förutsättningarna för en jämlik hälso- och sjukvård? Hur säkra kompetensförsörjningen inom primärvården i framtiden? Hur utveckla ersättningsmodeller som går från detaljstyrning till helhetsansvar där förtroendet för professionen ökas och att vård ges på lika villkor och den med störst behov ges företräde?

152 3 (4) Projektorganisation Politisk styrgrupp Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Koncernledningen Hälso- och sjukvårdsdirektör och ekonomidirektör ansvarar för dialog i koncernledning hälso- och sjukvård. Tjänstemannastyrgrupp Enhetschef Enheten för vårdavtal, HSA ordförande Enhetschef Enheten för analys och utveckling, HSA Enhetschef Enheten för kunskapsstöd, HSA Chef ekonomistyrningsenheten, ekonomiavdelningen Projektledare Projektledare tillsätts av projektägare enhetschef vid Enheten för vårdavtal. Projektgrupp/delprojekt/arbetsgrupper Ansvariga utredare för primärvård; vårdcentraler, barnavårdscentraler, barnmorskemottagningar, vid enheten för vårdavtal Medicinsk rådgivare, närvårdsstrateger, statistiker, controllers vid enheten för analys och utveckling Ansvariga utredare; nationella riktlinjer, läkemedel, hälsoinriktat arbete, rehabilitering, försäkringsmedicin, vid enheten för kunskapsstöd Smittskyddsläkaren och medarbetare vid smittskyddsenheten vid behov Ekonom och ekonomichef HSS, ekonomiavdelningen Kommunikatör, kommunikationsavdelningen Övriga projektresurser vid behov Primärvårdens IT-avdelning PV/IT Landstingets IT-avdelning Landstingets resurscentrum, ekonomienheten Barnhälsovårdens länsavdelning och Mödrahälsovårdsenheten, Akademiska sjukhuset Hälsa och Habiliterings samordningsfunktioner för primärvård Referensgrupper/referenser Framtagande av förslag till förändringar ska ske i dialog med vårdgivare, fackliga företrädare, företrädare för patient-, brukar- och pensionärsorganisationer. Facklig referensgrupp SAMLA har utsett representanter till facklig referensgrupp. Referensgruppen är gemensam med utredningen handlingsplan för psykisk ohälsa. o Fia Karlsson, Vision o Madeleine Grenå, Vårdförbundet Avd Uppsala o Saco: Johnny Sternesjö, UAL och Agneta Engvall, Fysioterapeuterna

153 4 (4) Länshandikapprådet och pensionärsrådet Vårdgivarna genom Branschråd primärvård och Mini-branschråd mödrahälsovård samt Primärvårdsråd (HoH) SKL Vårdvalsnätverk och regionalt vårdvalsnätverk Svea-nätverket Tidplan Förändringar av uppdrag, ersättningar och finansiering ska ske med god framförhållning och vara långsiktiga. Tidplan för förändringarna ska samordnas med tidplaner för landstingets övriga utredningar som rör primärvårdens uppdrag. Vårdgivarna ska ges goda möjligheter till anpassning av sina verksamheter. Delrapport ska ges till hälso- och sjukvårdsstyrelsen vid sammanträdet i oktober Av delrapporten ska framgå förslag på förändringar som ska ske i ett första steg från halvårsskiftet Det ska också finnas förslag på mer långsiktiga förändringar, för perioden Tidplan för fortsatt rapportering till hälso- och sjukvårdsstyrelsen ska föreslås i delrapporten. En ny bedömning av eventuella behov av resurser ska presenteras i delrapporten. En kommunikationsplan ska utarbetas gällande projektet/översynen och det kommande förändringsarbetet. Resurser kr föreslås avsättas av hälso- och sjukvårdsstyrelsens medel, ansvar 24999, för ändamålet. Bedömning av behov av fortsatta projektresurser görs under hösten Beräkningar ska ske inom projektet gällande eventuella resursförändringar sammankopplade med förslag till förändringarna i primärvårdens uppdrag t ex ansvar för patienter med psykisk ohälsa, hälsoinriktat arbete, patienter med kroniska sjukdomar, samverkan, kompetensförsörjning (t ex behov av utökning av ST-läkare).

154 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Pierre Houdet Dnr HSS Projektet central asylsamordnare Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att projektet central asylsamordnare förlängs till och med 31 december 2016 med en tjänstgöringsgrad på 50 %. Medel, kronor, tas från ansvar 24999, Reserverade verksamhetsmedel. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att ge hälso- och sjukvårdsdirektören att återkomma till styrelsen med en permanent lösning från Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade den 15 december 2014 att det skulle genomföras ett projekt i form av en central asylsamordnare vid Landstingets ledningskontor under För ändamålet avsattes kronor. Dessutom beslutades att det skulle ske en avrapportering i maj 2015 i form av en projektrapport med bedömning om fortsatt behov av central asylsamordnare och av landstingets resurser för hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande. Det är denna del av ärendet som återrapporteras i bilagan. Från projektstarten i februari 2015 har den centrala asylsamordnaren bland annat bistått Hälsa och habilitering i deras arbete med att upprätta Centrum för hälsa och integration. Centrumet bedöms framöver fylla en viktig roll inom asyl- och integrationsområdet. Dessutom har det tagits fram nya rutiner avseende tolkkostnader för asylsökande som söker vård. Ett annat viktigt område där behovet är stort är utökad kunskap om sakområdet för befattningshavare, vilket lett till att ett antal föreläsnings- och informationstillfällen har anordnats under våren Viktiga kontakter har även knutits med Migrationsverkets ledning på regional nivå och ytterligare samarbetsformer och kontaktnät med andra berörda aktörer kommer framöver att utvecklas, till exempel med länets kommuner och länsstyrelsen. Tillkomsten av en central asylsamordnare är resultatet av ett sedan lång tid tillbaka uppdämt behov, såväl internt inom landstinget som hos externa aktörer. Då patientgruppen asylsökande är betydande jämfört med för bara några år sedan, visar sig också behovet av specialkompetens inom sakområdet tydligt. Behovet kan inte heller bedömas vara av övergående natur, särskilt som någon förändring avseende antalet tillkommande asylsökande inte kan ses inom de närmaste åren, något som också har framkommit i Migrationsverkets prognoser. När det gäller frågan om av landstingets resurser för hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande är denna fråga svår att analysera och bedöma i nuläget. Det är dock sannolikt att antalet asylsökande, som erhåller uppehållstillstånd och därmed kan Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

155 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen folkbokföra sig i länet, kommer vara högt även fortsättningsvis. Till de nya uppehållstillståndshavarna ska dessutom läggas anhöriginvandringen, vilken för närvarande är svårbedömd. Dock kan konstateras att kostnaderna 2014 för vård till asylsökande ligger relativt jämnt i nivå med vad landstinget erhåller i form av statliga medel för asylsökande för given hälso- och sjukvård och tandvård. Bilagor Projektrapport central asylsamordnare samt bedömning av resursbehovet vid vård given till asylsökande Kopia till Landstingsstyrelsen Produktionsstyrelsen Hälsa och habilitering, förvaltningschefen, Lena Dahlman Hälsa och habilitering, chefsläkaren, Robert Kristiansson Akademiska sjukhuset, sjukhusdirektören, Lennart Persson Primärvården, förvaltningschefen, Per Elovsson Primärvården, chefsläkaren, Eva-Lena Sjöö Landstingets ledningskontor, smittskyddsläkaren, Mats Eriksson Landstingets resurscentrum, förvaltningschefen, Anneli Kjellberg Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

156 Dnr HSS Enheten för analys och utveckling Pierre Houdet Tfn E-post Projektrapport central asylsamordnare samt bedömning av resursbehovet vid vård given till asylsökande Bakgrund I syfte att möta ett ökat behov inom landstinget i Uppsala län i frågor rörande asylsökande och nyanlända, har hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutat om ett projekt med en central asylsamordnare på 50 % under 2015 (HSS ). Projektet får anses ha startat i och med att den centrala asylsamordnaren anställdes vid ledningskontoret. Vid samma tillfälle beslutade hälso- och sjukvårdsstyrelsen om att en utredning behöver genomföras för att kartlägga om landstinget har tillräckliga resurser att ta hand om det ökade behovet av hälso- och sjukvård och tandvård utifrån det ökade antalet asylsökande i vårt län. Funktionens främsta arbetsuppgifter Funktionen central asylsamordnare kommer främst att arbeta som/med: Stöd till landstingets olika verksamheter, Samverkan med externa aktörer, Utvecklande av rutiner och arbetssätt. Stöd till landstingets olika verksamheter Gruppen asylsökande/nyanlända är en förhållandevis liten men samtidigt väldigt viktig patientgrupp. I viss mån råder lite andra förutsättningar, det kan röra sig om andra vårdnivåer eller förutsättningar byggda på exempelvis språk/kulturer/religion. Därtill kommer ett behov av en god förståelse och kunskap om för området relevant lagstiftning, exempelvis den svenska utlänningsrätten, den särskilda vårdlagstiftningen som finns, regler kring folkbokföring och vad folkbokföring innebär, samt vad landstingets ansvar består i utifrån dessa olika normer. Det torde vara omöjligt att vårdgivarna kan ha den kunskapsnivå som får anses nödvändig. Istället bör en centralt placerad kompetens på området finnas, som då genom att finnas såväl synlig som tillgänglig, hela tiden kan vara ett direkt stöd till vårdgivarna. Den funktionen skall Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

157 2 (4) därtill kunna bistå vid såväl övergripande helhetssituationer, exempelvis vid förändring av verksamheter i någon form (omorganisation, verksamhetsutveckling osv.), som vid små detaljfrågor. Under 2015 blir funktionens främsta uppgifter inom denna del dels att bistå förvaltningen Hälsa och habilitering med att få igång Centrum för hälsa och integration, ett centra som kommer fylla en mycket viktig funktion inom sakområdet, dels att fortsätta med föreläsningar/informationstillfällen till så många olika aktörer som möjligt inom landstingets organisation. I längre perspektiv handlar det exempelvis om ett kontinuerligt arbete med att höja kunskapsnivåer, att upprätthålla en central specialkompetens inom sakområdet och för alla verksamheter, samt sannolikt även deltagande i framtida utvecklingsprojekt, när verksamheter skall förändras eller utvecklas. Till dags dato har funktionen i denna del medverkat som stöd i arbetet med att organisera och starta upp Centrum för hälsa och integration, ett för sakområdets personkategorier mycket viktigt institut. En mängd underlag för den fortsatta processen har upprättats, i syfte att konkretisera frågeställningar och förutsättningar. Uppgiftinsamlande rörande relevanta delobjekt i centrat (Cosmos, Enheten för transkulturell psykiatri) har genomförts. Vidare har en hel del föreläsningar för olika aktörer inom landstinget genomförts, i syfte att förklara området och dess innehåll och olikheter. Samverkan med externa aktörer Landstinget i Uppsala län har ett avgränsat ansvar inom asyl- och integrationsområdet. Ansvaret är att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till de inom området aktuella personerna, samt i enlighet med tillämpliga normer. Inom området finns ett antal viktiga aktörer, som var för sig har sina ansvarsområden inom processen; Migrationsverket som representant för staten och som ansvarig för prövningsprocessen, Skatteverket rörande folkbokföringen, länets kommuner med de olika ansvar som följer visavi bosatta inom kommunen, Arbetsförmedlingen rörande etableringansvaret. Alla dessa aktörer är viktiga inom området, samtidigt måste samverkan hela tiden ske för att positiva resultat skall kunna uppnås. Detta eftersom ingen aktör besitter hela ansvaret. I syfte att skapa en god plattform för detta viktiga arbete måste samverkan och nätverk mellan aktörerna bli en grundsten. Under 2015 blir funktionens främsta uppgifter inom denna del att initialt skapa kontakter med relevanta externa aktörer, skapa kännedom och förståelse för varandra, samt därefter påbörja arbetet med att delta i existerande nätverk, samt bidra till att tillskapa fungerande nätverk. Särskilt kan nämnas Migrationsverket, Länsstyrelsen, länets kommuner och Arbetsförmedlingen. Till dags dato har funktionen i denna del bland annat påbörjat upprättande av en kontaktyta mot Migrationsverkets regionledning för region Mitt. De första kontakterna är tagna, möten har hållits för att lära känna varandra, samt de första frågeställningarna som finns har presenterats för besvarande. Syftet är att kunna skapa ett fruktsamt samarbete på strategisk nivå inom vårt län. Antalet asylsökande såväl som anhöriginvandring är idag mycket högt, sannolikt kan delar av dessa kategorier öka

158 3 (4) ytterligare. Vad gäller asylsökande är det av stor vikt för landstinget att ha en god kontaktyta mot den statliga myndighet som ansvarar för asylsökande, exempelvis för att på ett bra sätt och i rimlig tid kunna få information om tänkta nyetableringar av anläggningsboenden, förändringar av redan befintliga, samt i övrigt all relevant information som landstinget behöver för att kunna utföra sitt uppdrag på ett bra sätt inom sakområdet. Vidare är initial kontakt tagen med Länsstyrelsens integrationssamordnare, en kontaktyta där länets kommuner ingår. Utvecklande av rutiner och arbetssätt En viktig del i att kunna uppfylla ansvaret är att landstinget kan anpassa verksamheten efter de specifika förutsättningar som finns rörande asylsökande respektive nyanlända. Det kan exempelvis röra sig om andra vårdnivåer än det normala, det kan röra sig om språkliga, kulturella eller religiösa skillnader som måste beaktas. För att på ett bra sätt kunna möta dessa förutsättningar måste arbetssätt och rutiner som är anpassade utifrån dem skapas. Därför blir en betydande del av funktionens arbete att kartlägga situationer, utveckla verksamheten så att den blir funktionell, samt arbeta fram rutiner som hjälper vårdgivarna i deras vardag. Exempel på uppgifter i denna del kan vara frågor kring tolkanvändning när sådant behov finns, ekonomiska frågeställningar relaterat till den aktuella patientgruppen, framtagande av informationsmaterial samt upprättande av centrala föreskrifter. Under 2015 blir funktionens främsta uppgifter inom denna del dels att ta fram centrala rutiner rörande vissa detaljfrågor inom området (bl.a. kostnadshanteringen vid tolkanvändning), dels att medverka till att relevant informationsmaterial rörande hälsooch sjukvården samt tandvården tas fram för användning till berörda individer inom sakområdet. I längre perspektiv handlar det om ett kontinuerligt förändrings- och förbättringsarbete utifrån de förändringar som sker. Till dags dato har funktionen i denna del bland annat tagit fram nya centrala rutiner rörande hur tolkkostnader vid vård given till asylsökande skall hanteras. Rutinerna bör vid tillämpning leda till en kostnadsneutralitet för vårdgivaren rörande tolkanvändningen i nu aktuell situation. Bedömning av resursbehov Frågan kring eventuella utökade resursbehov är svår. Därtill är frågan om det ej är bättre att försöka se även behov hos kategorin nyanlända, eftersom de i sig också påverkar hela situationen. Det får anses utgöra en mer relevant utgångspunkt för bedömningen. Ersättningsmodell Känt faktum är att det i Uppsala län fanns knappt 1300 asylsökande, samt att det under 2014 anlände 915 personer med uppehållstillstånd (som var berättigade till hälsoundersökning, den totala invandringen är naturligtvis större). Alla dessa personer har rätt till en hälsoundersökning via Cosmos, innan Centrum för hälsa och integration startas upp nås dock ej alla dessa personer. När det gäller vård given vid sjukhusen, så utgår ersättning för behandling av asylpatienter i enlighet med utomlänsprislistan. Dessa kostnader belastar det centrala kostnadsansvaret för asylsökande (28303), som administreras av landstingets resurscentrum. Nyanlända uppehållstillståndshavare folkbokförs och vården ersätts då genom normala rutiner. När det gäller vård given vid

159 4 (4) primärvården, så utgår ersättning för behandling av asylpatienter genom ett system byggt på dubbel besöksersättning. Även dessa kostnader belastar det centrala kostnadsansvaret för asylsökande. Nyanlända uppehållstillståndshavare folkbokförs och vården ersätts då genom normala rutiner. När det gäller vård given av folktandvården, så utgår ersättning för behandling av asylpatienter från det centrala kostnadsansvaret för asylsökande. Nyanlända uppehållstillståndshavare folkbokförs och vården ersätts då genom normala rutiner. Tolkkostnader vid vård given till asylsökande belastar det centrala kostnadsansvaret för asylsökande. När det gäller kostnaderna för vården given till asylsökande 2014, kan det konstateras att landstinget i Uppsala län låg relativt jämnt i nivå vad gäller erhållna statliga intäkter kontra kostnader. Prognos Antalet asylsökande som erhåller uppehållstillstånd och därmed kan folkbokföra sig kommer sannolikt att vara högt även fortsättningsvis. Bifallsandelen nationellt låg enligt Migrationsverket på 73 %. Bakgrunden till denna höga siffra historiskt är de aktuella oroshärdar som finns runtom i världen och det faktum att många människor flyr därifrån. Till dessa nya uppehållstillståndshavare/folkbokförda kommer sedan anhöriginvandringen. Den är mycket svårbedömd i numerär. Vid Migrationsverket prioriteras för närvarande handläggningen av asylärenden, vilket i sig får till följd att anknytningsärenden i viss mån får stå tillbaka. Under de tre första månaderna 2015 är siffran för Uppsala län 180 personer. Det enda som med någon sannolikhet kan sägas är att den kommer öka alternativt vara fortsatt relativt hög under de närmaste åren. Som jämförelse kan sägas att 2012 rörde det sig om 403 personer, jämfört med 915 personer Hur stor en sådan ökning kommer att bli är dock omöjligt att uppskatta. Numerärer i nivå med 2014 kan dock ej ses som orimliga. Huruvida befintliga ersättningsnivåer rörande vård given till asylsökande är tillräckliga eller ej är svårt att bedöma. Från vårdgivarna har det ej kommit några tydliga signaler om att de är otillräckliga. I de detaljfrågor där fråga lyfts om diskrepans mellan erhållen ersättning och faktisk kostnad försöker man nu enligt uppgift att se över och eventuellt korrigera dessa specifika kostnadsposter, samt föra in dem i regelböckerna för MVC och BVC. Migrationshälsan Cosmos bör med senaste justeringen av medel ha tillräckliga resurser för att kunna genomföra cirka hälsoundersökningar per år, vilket i sig bör ligga i linje med nuvarande nivåer inom aktuella personkategorier.

160 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Birgitta Ekholm Leijman 92 Dnr HSS Beslut om finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att bevilja Akademiska sjukhuset finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam, med tkr. Uppdraget ingår i överenskommelsen om verksamhet och budget 2016, mellan hälso- och sjukvårdsstyrelsen och Akademiska sjukhuset. Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade i juni 2011 att finansiera ett projekt, med syfte att etablera och utveckla ett multiprofessionellt barnskyddsteam inom Akademiska sjukhuset, under en treårsperiod. Man beslutade även att verksamheten skulle utvärderas av två externa utredare. Rapporteringen från utvärderingarna visar att utredarna bedömer att behovet av ett barnskyddsteam finns. Utredarna beskriver positiva faktorer som utbildning, konsultation och rådgivning till olika professioner, regionalt och nationellt. Utredarna anser att verksamheten bör permanentas men att det finns brister som måste åtgärdas om syftet och målet med ett multiprofessionellt barnskyddsteam ska kunna nås. Dessa brister finns inom områdena: samarbete, organisation, bemanning, konsultation, forskning, dokumentation och ekonomi. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade 30 oktober 2014 att bevilja Akademiska sjukhuset bidrag med tkr för finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam under Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade 30 oktober 2014 att en fördjupad uppföljning ska genomföras avseende journalhantering inom Barnskyddsteamet och eventuell jävsituation när det gäller val av utredare till genomförda utvärderingar. Hälso- och sjukvårdsdirektören fick då i uppdrag att följa upp arbetet vad gäller att åtgärda de brister som framkommit i de två utvärderingarna. Åtgärderna avser områdena: samarbete, organisation, bemanning, och hur man tillgodosett den akademiska kompetensen i det multiprofessionella barnskyddsteamet. Hälso- och sjukvårdsdirektören fick även i uppdrag att genomföra en fördjupad uppföljning avseende journalhantering inom Barnskyddsteamet och eventuell jävsituation när det gäller val av utredare till genomförda utvärderingar. Rapportering ska ske till hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde i maj 2015 då även beslut om eventuell permanentning tas. Rapport Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

161 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Sammanställning av de åtgärder som genomförts inom Barnskyddsteamet utifrån de brister som framkommit i de två utvärderingarna. Se bilagorna Handläggarens sammanställning och Sammanställning Barnskyddsteamet. Fördjupad uppföljning Se bilagorna Handläggarens sammanställning och Fördjupad uppföljning av Barnskyddsteamet, Akademiska sjukhuset. Ekonomisk kalkyl och finansiering Se bilaga. Barnrättsligt perspektiv Föreliggande beslutsalternativ bedöms vara till barnens bästa och innebär inte skillnader i tillgänglighet till kvalificerade undersökningar och underlag till rättsliga sammanhang. Utifrån ett barnrättsligt perspektiv görs bedömningen att berörda barn behöver det stöd som en verksamhet som ett multiprofessionellt barnskyddsteam kan ge dem. Det optimala vore därför att nu permanenta verksamheten. Rättsmedicinalverket rekommenderar att en barnläkare finns med vid de rättsmedicinska läkarundersökningarna av barn. Det är av stor vikt att samarbetet mellan Barnskyddsteamet och Barnahus återupptas så att detta kan uppfyllas. Kommunikation Ärendet har kommunicerats med ledningen för Barnskyddsteamet och ett flertal möten angående samarbetet med Barnahus har genomförts sedan december Förslaget till beslut har delgetts ledningen vid Akademiska sjukhuset och hänsyn har tagits till ledningens synpunkter. Ansvarig handläggare gör en sammantagen bedömning att verksamheten vid Barnskyddsteamet bör permanentas. Ett fortsatt stöd från ledningskontoret, när det gäller att utveckla samarbetet med Barnahus, kan erbjudas om behov finns. Bilagor Handläggarens sammanställning Sammanställning Barnskyddsteamet Fördjupad uppföljning, Barnskyddsteamet, Akademiska sjukhuset Ekonomisk kalkyl och finansiering Barnrättsperspektiv Kopia till: Akademiska sjukhuset, sjukhusdirektör, Lennart Persson Barnsjukhuset, verksamhetschef, Christophe Pedroletti Barnahus, styrgruppens ordförande, Staffan Lundqvist Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

162 Dnr HSS Enheten för analys och utveckling Birgitta Ekholm Lejman Tfn E-post Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggarens sammanställning av åtgärder genomförda kring ärendet finansiering av multinationellt barnskyddsteam. Rapport Sammanställning av de åtgärder som genomförts inom Barnskyddsteamet utifrån de brister som framkommit i de två utvärderingarna samt den fördjupade uppföljningen. Samarbete med Barnahus i Uppsala Årligen är det cirka 300 barn/ungdomar som kommer i kontakt med Barnahus. Av dessa barn är det mellan som genomgår en rättsmedicinsk undersökning. Denna utförs av en rättsläkare och, vid behov, en barnläkare eller gynekolog. Möte har hållits mellan ordförande för Barnahus styrgrupp, chefen för Barnsjukhuset och chefen för Barnskyddsteamet under ledning av landstingets ledningskontor. Beslut togs om att utveckla samarbetet mellan Barnahus och Barnskyddsteamet. Sedan Barnahus start 2006, har ett samarbete funnits mellan Barnahus och Barnsjukhuset och Barnskyddsteamet, sedan dess start Samarbetet består idag av konsultation, vilket är ett område som det finns ett stort behov av och som planeras att utvecklas. Ett problemområde som identifierats vid Barnahus är dessa barns/ungdomars somatiska och psykiska ohälsa. Detta kan vara ett område som är av vikt att utveckla i framtiden. Organisation och bemanning Bemanningen i Barnskyddsteamet är satt utifrån det budgetförslag som godkändes av hälso-och sjukvårdsstyrelsen för etablering av verksamheten i projektform. Trots en ökande efterfrågan har Barnskyddsteamet god tillgänglighet med befintlig bemanning, med kontaktmöjlighet till assistent eller sjuksköterska telefonledes under kontorstid. Dessa kan i sin tur kontakta tjänstgörande specialistläkare inom Barnskyddsteamet för vidare åtgärd. Barnskyddsteamet har en beredskapslinje kl alla dagar, året runt, som bemannas av specialistläkare. Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

163 2 (4) Efter en omorganisation inom Sektionen för barns vård och hälsa, januari 2014, tillhör Barnskyddsteamet samma sektion som barnspecialistmottagningarna i länet. Detta har ökat flexibiliteten, så att sjuksköterskebemanningen inom Barnskyddsteamet vid behov kan förstärkas med barnsjuksköterska från andra mottagningar. Även mellan administrativ personal finns samarbete. Läkare med särskilt intresse för barnskyddsfrågor anställd på barnspecialistmottagningen kan ersätta Barnskyddsteamets ordinarie överläkare vid semester, tjänsteresor och dylikt. Ett fördjupat och förstärkt samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin är ett viktigt utvecklingsområde för Barnskyddsteamet. Från projektets start deltog en psykolog från Barn- och ungdomspsykiatrin i Barnskyddsteamets arbete med finansiering från Barnoch ungdomspsykiatrin. För att ge patientgruppen så ett optimalt stöd som möjligt finns behov av att utveckla samarbetet mellan Barn- och ungdomspsykiatrin och Barnskyddsteamet, förslagsvis med öppenvårdens traumateam och småbarnsteamet inom BUP i Uppsala. Konsultation En stor del av Barnskyddsteamets uppdrag är att erbjuda konsultation till övriga verksamheter inom Landstinget genom direkta kontakter med patienter eller genom rådgivning och stöd till verksamheterna. Teamet deltar i ronder och konsultuppdrag på avdelningar inom Akademiska sjukhuset, i kommunerna i Uppsala län och vid konsultativa samråd på Barnahus. Rutiner för att dokumentera och journalföra konsultationer har tagits fram och utvecklas kontinuerligt inom verksamheten. I den mån detta även avser ett fullt återinträde av Barnskyddsteamet i Barnahus verksamhet kommer konsultuppdraget att utvecklas tillsammans med alla samverkanspartners. Forskning I en av utvärderingarna lyfts problematiken om att bedriva forskning inom Barnskyddsteamets ramar. Ledningen vid Akademiska sjukhuset är mån om att forskning sker inom området. Barnskyddsteamets läkare deltar i forskning inom området barn som far illa, utöver detta är två experter knutna till teamets forskning som gästprofessorer vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Dokumentation Verksamhetsberättelser finns för år 2012 och 2013, och upprättas nu för Verksamhetsplan och tydlig uppdragsbeskrivning ska upprättas när Barnskyddsteamet övergår till status som ordinarieverksamhet. Rutiner finns upprättade för dokumentation och särskild sekretess, vilket nyligen har utretts internt av landstinget. De nuvarande dokumentationsrutinerna inom Barnskyddsteamet har tagits fram i samråd med landstingets jurister, landstingsarkivarien, IT-ansvariga och ledningen för läkarsekreterargruppen. Det finns särskilda rutiner för att spärra journaler för utlämning vid behov av förundersökningssekretess samt för att läkare ska få tillgång till den särskilda sekretessjournalen för Barnskyddsteamet. Dessa rutiner är avsedda att skydda utsatta barns integritet. Ekonomi

164 3 (4) 2012: Resultat (intäkterna har stort underskott då den tilldelade budgeten försvann ). 2013: Resultat : Resultat Målet att ha budgeten i balans. Verksamheten gick med underskott Detta har åtgärdats och ekonomin är idag i balans. Fördjupad uppföljning Hälso- och sjukvårdsdirektören har gett i uppdrag till hälso- och sjukvårdsavdelningen att genomföra en fördjupad uppföljning i form av en begränsad granskning som specifikt avsett Barnskyddsteamets hantering av utlämnande av journalhandling till utomstående enligt gällande sekretesslagstiftning. Dessutom har granskningen innefattat en genomlysning av eventuell jävsituation i samband med genomförandet av de två tidigare utvärderingarna av Barnskyddsteamets verksamhet. Den fördjupade uppföljningen, avseende journalhantering inom Barnskyddsteamet och eventuell jävsituation när det gäller val av utredare till genomförda utvärderingar, har bestått av två delar, dels en journalgranskning, dels intervjuer med berörda personer inom Barnskyddsteamet, CESÅ och registrator vid Akademiska sjukhuset. Bedömning och slutsatser Inom ramen för granskningen har inte identifierats i utvärderingarna något som indikerat att en jävsituation förelegat på ett sådant sätt att det påverkat utförandet av utvärderingarna och de slutsatser som dragits angående Barnskyddsteamets verksamhet. Barnskyddsteamet har vid enstaka tillfällen konsulterat externa personer i barnskyddsärenden via s.k. konsultationsremiss. I granskningen har inte påvisats något tillfälle där Barnskyddsteamet brustit i rutinerna avseende avidentifiering av journalhandling i samband med extern konsultation. Granskningens resultat visar att sekretesslagstiftningen och rutinerna för utlämnande av handling till utomstående, t.ex. vårdnadshavare, är väl kända av personalen och används i det dagliga arbetet med barnskyddsärenden. Även journaldokumentationen är tillfredsställande avseende om journalhandlingar har lämnats ut och till vem/vilka samt noteringarna om hur sekretesshanteringen har skett i enskilda ärenden. I granskningen framkom att det finns oklarheter i kontakten mellan Barnskyddsteamet och åklagarmyndigheten gällande förundersökningssekretess, dvs. Barnskyddsteamets personal uppgav att man inte med säkerhet vet när förundersökning inletts, vilket kan leda till att processen kring utlämnandet av en begärd journalhandling från utomstående förlängs. Det har även framkommit, i intervjuerna med Barnskyddsteamets personal, att det finns behov av fortlöpande vägledning, stöd och utbildning i sekretessfrågor.

165 4 (4) Den samlade bedömningen utifrån den granskning som gjorts är att Barnskyddsteamets kunskaper inom sekretessområdet är goda. Rekommendationer och åtgärder Följande är granskningens rekommendationer och förslag till åtgärder: Vägledningen och stödet från landstingets jurister till Barnskyddsteamets personal behöver utvecklas fortlöpande inom ramen för kontinuerligt kvalitetsarbete. Utbildningar för Barnskyddsteamets personal i sekretessfrågor behöver fortsättningsvis tillhandahållas av landstingets jurister. De muntliga rutinerna vid Barnskyddsteamet kring utlämnande av journalhandling behöver dokumenteras i skriftlig form. Rutiner behöver upprättas som tydliggör samarbetet och kontaktvägarna mellan Barnskyddsteamet och åklagarmyndigheten.

166 Samanställning Barnskyddteamet Samarbete med Barnahus i Uppsala Vid möte i december 2015 under ledning av närvårdsstrateg Birgitta Ekholm Lejman och närvarande Christophe Pedroletti, Staffan Lundqvist och Katarina Dahlgren togs beslut om att återuppta samarbetet med Barnahus. Barnsjukhuset står till förfogande med barnmedicinsk kompetens. Barnskyddsteamet ska åter delta i samrådsmöten. Medlemmarna i Barnskyddsteamet är positiva till att samverka inom Barnahus och att återuppta den roll vi tidigare har haft som barnmedicinska konsulter vid samråd, planering och medicinska undersökningar. Barnskyddsteamets deltagande ska bygga på respekt för alla samverkanspartners professionella roller. Vi står således till förfogande för ett fortsatt samarbete på Barnahus när den möjligheten ges. Organisation och bemanning Bemanningen i Barnskyddsteamet är satt utifrån det budgetförslag som godkändes av HSS för etablering av verksamheten i projektform. Trots en ökande efterfrågan har Barnskyddsteamet god tillgänglighet med befintlig bemanning, med kontaktmöjlighet till assistent eller sjuksköterska telefonledes under kontorstid. Dessa kan i sin tur kontakta tjänstgörande specialistläkare inom Barnskyddsteamet för vidare åtgärd. Barnskyddsteamet har en beredskapslinje kl alla dagar, året runt, som bemannas av specialistläkare. Efter omorganisation inom sektionen för barns vård och hälsa 2014 tillhör Barnskyddsteamet samma sektion som barnspecialistmottagningarna i länet. Detta har ökat flexibiliteten, så att sjuksköterskebemanningen inom BST vid behov kan förstärkas

167 med barnsjuksköterska från andra mottagningar. Även inom administrativpersonal finns samarbete. Läkare med särskilt intresse för barnskyddsfrågor anställd på barnspecialistmottagningen kan ersätta Barnskyddsteamets ordinarie överläkare vid semester, tjänsteresor och dylikt. Under projekttiden har vi sett en ökande efterfrågan av Barnskyddsteamets kompetens ifrån hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet inom och utanför vår region. Utifrån detta kan vi se verksamheten kan behöva expandera för att möta framtida behov. Ett fördjupat och förstärkt samarbete med BUP är ett viktigt utvecklingsområde för BST. Från början deltog en psykolog från BUP i BSTs arbete med finansiering från BUP. Vi ser ett stort behov av ett nära samarbete, till exempel med öppenvårdens traumateam och småbarnsteamet inom BUP i Uppsala. Konsultation En stor del av Barnskyddsteamets uppdrag är att erbjuda konsultation till övriga verksamheter inom Landstinget genom direkta kontakter med patienter eller genom rådgivning och stöd till verksamheterna. Teamet deltar i ronder och konsultuppdrag på avdelningar inom Akademiska sjukhuset, kommunerna i Uppsala län och vid konsultativa samråd på Barnahus. Rutiner för att dokumentera och journalföra konsultationer har tagits fram och utvecklas kontinuerligt inom verksamheten. I den mån detta även avser ett fullt återinträde av Barnskyddsteamet i Barnahusverksamheten kommer konsultuppdraget att utvecklas tillsammans med alla samverkanspartners. Forskning Sedan dess tillblivelse har Barnskyddsteamets läkare deltagit i aktiv forskning inom området barn som far illa, och är registrerade som

168 forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. En av överläkarna är medicine doktor och har snart uppfyllt docentkompetens. Han handleder fyra doktorander och har pågående forskningsprojekt i samarbete med Karlstad universitet, Karolinska institutet, Nationellt centrum för kvinnofrid, Norwegian Centre for Violence and Traumatic Stress Studies och University of Maryland School of Medicine. Den andra överläkaren är doktorand och ägnar 40 % av sin arbetstid åt forskning. Två internationellt erkända experter inom området barn som far illa, Professor Staffan Janson vid Karlstad universitet och Professor Howard Dubowitz vid University of Maryland, är knutna till Barnskyddsteamets forskning som gästprofessorer vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Gruppen har fått ett anslag för att finansiera Professor Dubowitz gästprofessur. Det är således ett flertal forskningsprojekt som för närvarande pågår och planeras, och anslag för dessa söks hos forskningsfinansiärerna fortlöpande. Läkarna inom Barnskyddsteamet har tidigare handlett fyra läkarstudenter i deras självständiga arbeten (motsvarande D-nivå), och ytterligare två är under handledning detta läsår. Under de senaste tre åren har läkarna vid Barnskyddsteamet publicerat sex vetenskapliga arbeten i internationella tidskrifter av hög kvalitet, sex översiktsartiklar i svenska facktidningar och en myndighetsrapport. Dokumentation Verksamhetsberättelser finns för år 2012 och 2013, och upprättas nu för Verksamhetsplan och tydlig uppdragsbeskrivning ska upprättas när BST övergår till status som ordinarieverksamhet. Rutiner finns upprättade för dokumentation och särskild sekretess, vilket nyligen har utretts internt av Landstinget. De nuvarande dokumentationsrutinerna inom Barnskyddsteamet har tagits fram i samråd med Landstingets jurister, landstingsarkivarien, IT-ansvariga och ledningen för läkarsekreterargruppen. Det finns särskilda rutiner för att spärra journaler för utlämning vid behov av förundersökningssekretess samt för att läkare ska få tillgång till den särskilda sekretessjournalen för Barnskyddsteamet. Dessa rutiner

169 har beskrivits som unika och vägledande för att skydda utsatta barns integritet. Ekonomi 2012: Resultat Resultaträkningsdetalj angående budget Det saknades pengar på kostnadsraden för personal men pengarna kom ändå in som en intäkt. Så allt var i sin ordning. 2013: Resultat : Resultat + 53 Målet att ha budgeten i balans. För att möta synpunkterna med att teamet är sårbart och lågt bemannat är det inte möjligt att utöka bemanning med nuvarande budget. Önskan är att möta den ökade efterfrågan inom området, att öka bemanningen och utöka med professioner som psykolog, socionom. Tydlig prissättning för verksamheten efter Landstingets riktlinjer för att få intäkter för de arbete som utförs. Budget BST Personal Samordnare 80 % Läkare 100 % Administration 50 % Totalt

170 Övriga löpande fasta kostnader per år OH 13 % Övriga personalkostnader Total kostnad per år Katarina Dahlgren Sektionschef Barnshälsovårdsöverläkare Barns vård och hälsa Steven Lucas MLA Barnskyddsteamet

171 Dnr HSS Ledningskontoret Hälso- och sjukvårdsavdelningen Fördjupad uppföljning av Barnskyddsteamet Akademiska sjukhuset Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

172 2 (9) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND 3 2. UPPDRAGET 3 3. GENOMFÖRANDE METOD FRÅGESTÄLLNINGAR INTERN GRANSKNING 4 4. RUTINER FÖR UNDVIKANDE AV JÄVSITUATION 4 5. SEKRETESSLAGSTIFTNINGEN OCH LANDSTINGETS RUTINER FÖR UTLÄMNANDE AV HANDLING 5 6. BARNSKYDDSTEAMETS VERKSAMHET 6 7. BARNSKYDDSTEAMETS RUTINER FÖR UTLÄMNANDE AV JOURNALHANDLING BEFINTLIGA RUTINER UTLÄMNANDE AV JOURNALHANDLING FÖR EXTERN KONSULTATION UTLÄMNANDE AV JOURNALHANDLING TILL VÅRDNADSHAVARE 7 8. BARNSKYDDSTEAMETS SEKRETESSHANTERING I SAMBAND MED JOURNALFÖRINGEN 8 9. BEDÖMNING OCH SLUTSATSER REKOMMENDATIONER OCH ÅTGÄRDER 9

173 3 (9) 1. Bakgrund Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade i juni 2011 att finansiera ett projekt under en treårsperiod med syfte att etablera och utveckla ett multiprofessionellt barnskyddsteam. Innan projektets slut beslutades att verksamheten skulle utvärderas av två externa utredare. Utvärderingarna har genomförts och dessa visade sammantaget att verksamheten vid Barnskyddsteamet bör permanentas, men att det finns brister som bör åtgärdas om syftet och målet med ett multiprofessionellt barnskyddsteam ska kunna nås. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade vidare att en fördjupad uppföljning bör genomföras. Den fördjupade uppföljningen skulle avse journalhantering och eventuell jävsituation när det gäller val av utredare till utvärderingarna. 2. Uppdraget Hälso- och sjukvårdsdirektören har gett i uppdrag till hälso- och sjukvårdsavdelningen att genomföra en fördjupad uppföljning i form av en begränsad granskning som specifikt avsett Barnskyddsteamets hantering av utlämnande av journalhandling till utomstående enligt gällande sekretesslagstiftning. Dessutom har granskningen innefattat en genomlysning av eventuell jävsituation i samband med genomförandet av de två tidigare utvärderingarna av Barnskyddsteamets verksamhet. 3. Genomförande 3.1 Metod Den fördjupade uppföljningen av Barnskyddsteamet har bestått av två delar, dels en journalgranskning, dels intervjuer med berörda personer inom Barnskyddsteamet. Journalgranskningen genomfördes av Inge Bruce, medicinsk rådgivare, hälso- och sjukvårdsavdelningen. Totalt granskades tio patientjournaler. Urvalet bestod dels av journaler som ingått som en del i polisens förundersökningar, dels slumpmässigt utvalda journaler. Granskningen genomfördes den 9 februari Totalt genomfördes 8 intervjuer med följande personer: 1. Katarina Dahlgren, sektionschef, Akademiska barnsjukhuset 2. Christophe Pedroletti, verksamhetschef, pediatrik, Kvinno- och barndivisionen, Akademiska sjukhuset 3. Steven Lucas, läkare, överläkare, Kvinno- och barndivisionen, Akademiska sjukhuset, medicinskt ansvarig för Barnskyddsteamet 4. Gabriel Otterman, överläkare, Kvinno- och barndivisionen, Akademiska sjukhuset

174 4 (9) 5. Lena Widing, specialistsjuksköterska, Kvinno- och barndivisionen, Akademiska sjukhuset 6. Marie Blomberg, assistent, Barnskyddsteamet, Kvinno- och barndivisionen, Akademiska sjukhuset 7. Magdalena Tempelman, huvudregistrator, Akademiska sjukhuset 8. Carola Hult, chef, menbedömare, journalenheten CESÅ, Landstingets resurscentrum 3.2 Frågeställningar 1. Hur hanterades jävsfrågorna i samband med tillsättandet av utredare till utvärderingarna av Barnskyddsteamet? 2. Hur har Barnskyddsteamet hanterat utlämnande av journalhandling för extern konsultation? 3. Hur har Barnskyddsteamet hanterat utlämnande av journalhandling till vårdnadshavare? 3.3 Intern granskning Granskningen har utförts av en intern arbetsgrupp vid Landstingets ledningskontor, bestående av Inge Bruce, medicinsk rådgivare, hälso- och sjukvårdsavdelningen, Birgitta Ekholm Lejman, närvårdsstrateg, hälso- och sjukvårdsavdelningen, Maj Sölvesdotter, verksamhetscontroller, hälso- och sjukvårdsavdelningen, och Mats Holmberg, landstingsjurist, administrativa avdelningen. 4. Rutiner för undvikande av jävsituation Vid utvärderingar av verksamheter och projekt är det av största vikt att säkerställa att inga jävsförhållanden föreligger mellan utförarna av utvärderingen och föremålet för utvärderingen. Landstingets rutin är i dessa fall att, i samband med att avtal upprättas, lämna en Declaration of potential conflict of interest för underskrift av de externa personer som utför utvärderingarna. I denna deklaration redovisar den föreslagna utvärderaren sina tidigare kontakter och samarbeten med personer i den verksamhet eller det projekt som ska utvärderas. Utifrån den information som lämnats i deklarationen, bedömer därefter landstinget om föreslagen utvärderare bör anlitas för uppdraget. I samband med anlitandet av de två konsulter som gjorde utvärderingarna av Barnskyddsteamets verksamhet tecknades ett avtal där det framgick hur utvärderingen skulle genomföras, tidsplan för leverans osv. I avtalet ingick även att tillse att det inte förelåg någon jävsituation mellan utförarna av uppdraget och de medarbetare som ingick i Barnskyddsteamet, vilket säkerställdes genom att de båda konsulterna fick skriva under en deklaration (se ovan). Bägge konsulterna intygade på så sätt att de inte haft någon professionell eller privat kontakt med medarbetarna i Barnskyddsteamet.

175 5 (9) Den ena av konsulterna redovisade dock att denne vid ett tillfälle undertecknat en skrivelse till socialutskottet tillsammans med två medarbetare i Barnskyddsteamet, men att detta inte av konsulten bedömdes påverka dennes opartiskhet. 5. Sekretesslagstiftningen och landstingets rutiner för utlämnande av handling Inom hälso- och sjukvården regleras sekretessen främst i 25 kap. 1, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Där stadgas att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Det är således en sträng sekretess som råder där utgångspunkten är att alla uppgifter om patienten är sekretessbelagda. Sekretessen gäller för samtliga som arbetar eller deltar i arbetet inom hälso- och sjukvården och gäller alla uppgifter om patienter som personalen i sin tjänst fått kännedom om, dvs. även muntlig information som inte är dokumenterad. Sekretess innefattar också att tystnadsplikt råder. Patientjournaler som upprättas inom landsting och kommuner är i grunden allmänna handlingar. Med stöd av tryckfrihetsförordningen ( ), kan envar hos en myndighet begära ut allmänna handlingar. Myndigheten måste i dessa fall avseende sekretessbelagda handlingar, t.ex. patientuppgifter, göra en bedömning om uppgifterna kan lämnas ut. För hälso- och sjukvården gäller att uppgifter inte får lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde (patienten) lider men. Bedömningen om så är fallet ska göras i varje enskilt fall. Patienten kan själv, genom att ge sitt samtycke till ett utlämnande, efterge det sekretesskydd som lagstiftningen ger. Vissa myndigheter har också rätt att enligt lag att få ut patientuppgifter, exempelvis Försäkringskassan. I patientdatalagen (2008:355), finns regler för den s.k. inre sekretessen inom en vårdgivare. Där regleras under vilka förutsättningar personal har behörighet att ta del av en patients journal. Obehörigt inloggande i en patientjournal kan innebära att vederbörande gör sig skyldig till dataintrång, vilket regelmässigt polisanmäls. All hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att känna till grunderna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och patientdatalagen (2008:355). Det är dock arbetsgivarens ansvar, i detta fall Landstinget i Uppsala län, att se till att landstingets personal har tillräcklig kunskap om bestämmelserna i lagstiftningen. Detta sker dels genom kontinuerlig utbildning och information till personalen, dels genom skriftlig information som kan återfinnas i landstingets kvalitetshandbok och styrande dokument, som kan nås via landstingets intranät, Navet. Menprövning och utlämnande av journalhandlingar sköts i huvudsak av landstingets journalenhet CESÅ (landstingsgemensam enhet som hanterar och gör menbedömningar av externa beställningar rörande journalkopior).

176 6 (9) Vid en menprövning ligger ett antal frågeställningar till grund för bedömningen, dvs.: Vem begär ut uppgifterna? Vad ska uppgifterna användas till? Inom vilken vårdverksamhet finns uppgifterna? Hur integritetskänsliga bedöms uppgifterna vara? Om det efter en sammanvägning av svaren på frågorna ovan bedöms att inget men för den enskilde föreligger, ska uppgifterna lämnas ut. 6. Barnskyddsteamets verksamhet Barnskyddsteamet är en del av Barnsjukhuset vid Akademiska sjukhuset och startade sin verksamhet den 1 januari Under 2012 och 2013 hanterade Barnskyddsteamet 94 barnskyddsärenden respektive år och under 2014 var antalet barnskyddsärenden 95. Barnskyddsteamet är specialutbildade på barn och har en konsultativ roll i samhället angående frågor om barn som far illa. Därför är samarbete med andra sjukvårdsenheter och myndigheter ett stående inslag i teamets arbete. Teamet står till förfogande för samhällets och rättsväsendets behov av särskild barnmedicinsk kompetens när misstanke uppstår om att barn och ungdomar far illa. Barnskyddsteamet bistår därför vid den medicinska utredningen och har en rådgivande roll vid anmälningar till socialnämnden och polismyndigheten. Barnskyddsteamet bedriver även uppföljning och kvalitetssäkring samt formulerar rutiner för handläggning av barn som far illa. Flera olika professioner arbetar tillsammans i teamet, dvs. läkare, sjuksköterska, psykolog och medicinsk sekreterare. För att samtliga hälso- och sjukvårdsinstanser ska kunna upprätthålla en generell kunskapsnivå avseende barn och ungdomar som far illa verkar Barnskyddsteamet för kunskapsspridning och bedriver utbildning inom området. Även forskning och preventionsarbete bedrivs inom teamet. Teamet arbetar enligt Barnsjukhusets riktlinjer och följer FN:s barnkonvention.

177 7 (9) 7. Barnskyddsteamets rutiner för utlämnande av journalhandling 7.1 Befintliga rutiner Barnskyddsteamet har tagit fram en muntlig rutin gällande hantering av utlämnande av journalhandling från Barnskyddsteamet till utomstående personer, t.ex. vårdnadshavare. Dessa muntliga rutiner är ännu inte dokumenterade skriftligen, men för närvarande pågår ett arbete med att sammanställa dessa i skriftlig form. Teamets arbete med att dokumentera rutinerna beräknas vara färdigt sommaren I framtagandet av de muntliga rutinerna har samarbete skett med landstingsjuristerna, IT-avdelningen vid ledningskontoret, Akademiska sjukhusets registrator och journalenheten CESÅ. Därutöver kommuniceras vad som gäller kring utlämnande av handling via de utbildningar som landstingets jurister regelbundet anordnar för samtlig vårdpersonal inom landstinget. I intervjuerna med Barnskyddsteamet har framkommit att sekretesslagstiftningen och rutinerna för utlämnande av handling till är väl kända av personalen. Dessutom uppger samtliga intervjuade att de använder rutinerna i det dagliga arbetet med barnskyddsärenden. 7.2 Utlämnande av journalhandling för extern konsultation När det gäller konsultation av extern expertis inom landet framkom att Barnskyddsteamet i vissa ärenden tidigare har anlitat barnröntgenläkare från Stockholms läns landsting via remiss. Detta görs dock inte längre, då Barnskyddsteamet anser att tillräcklig kompetens numera finns inom landstinget. Vid intervjuerna framkom att Barnskyddsteamet inte har konsulterat någon läkare som har varit verksam utanför Sverige. 7.3 Utlämnande av journalhandling till vårdnadshavare När en förfrågan om utlämnande av en journal eller journalhandling inkommer till Barnskyddsteamet meddelar de att förfrågaren måste skicka en skriftlig begäran till landstingets journalenhet CESÅ. Vårdnadshavaren ska i denna begäran skriva under att denne är vårdnadshavare. Någon ytterligare prövning av vårdnadshavaren görs inte. CESÅ kontaktar därefter Barnskyddsteamet för en menprövning.

178 8 (9) Barnskyddsteamet kontaktar i tillämpliga fall åklagarmyndigheten för att höra om förundersökningssekretess råder. Om sådan sekretess råder lämnas ingen journal ut. I det fall som förundersökningssekretess inte råder gör medicinskt ledningsansvarig läkare på Barnskyddsteamet en menprövning. Efter menprövningen lämnar Barnskyddsteamet skyndsamt ut journalen, dvs. om bedömningen gjorts att utlämnandet av handlingen inte är till men för patienten. När en eventuell förundersökningssekretess är upphävd lämnas journalen ut. I intervjuerna framkom att Barnskyddsteamets personal inte kan erinra sig något fall där man inte lämnat ut journalen till vårdnadshavare som begärt detta om inte förundersökningssekretess har förelegat. 8. Barnskyddsteamets sekretesshantering i samband med journalföringen Journalföringen inom Barnskyddsteamet sköts av såväl läkare, sjuksköterskor som medicinsk sekreterare. Enligt de rutiner som Barnskyddsteamet upprättat ska det framgå i Barnklinikens journal om patienten har varit i kontakt med Barnskyddsteamet. Vid journalgranskningen framkom att Barnskyddsteamet tydligt noterar i journalen om en patient har haft kontakt med Barnskyddsteamet. De journalanteckningar som görs av Barnskyddsteamet är då behörighetsskyddade så att ingen annan vårdpersonal kan läsa anteckningarna utöver medarbetarna i Barnskyddsteamet. Barnskyddsteamets journal är dessutom spärrad i Mina vårdkontakter (en e-tjänst där patienter via internet kan läsa sin journal och ha kontakt med vården, gäller patient eller vårdnadshavare för patient under 18 år). Dock kan remisser, remissvar, röntgensvar, laboratorieprover, recept etc. läsas av samtlig vårdpersonal med behörighet i journalsystemet Cosmic. I Barnskyddsteamets journaler står tydligt antecknat vilka personer som närvarat vid behandlingstillfället. Det står dessutom antecknat om vårdnadshavare, polis eller sociala myndigheter begärt ut journalkopior. Om åklagare beslutat om förundersökningssekretess noteras även detta i Barnskyddsteamets journal. 9. Bedömning och slutsatser Utifrån de frågeställningar som skulle besvaras i den fördjupade uppföljningen har följande bedömning gjorts och slutsatser dragits: Fråga 1: Hur hanterades jävsfrågorna i samband med tillsättandet av utredare till utvärderingarna av Barnskyddsteamet? Svar: Inom ramen för granskningen har inte identifierats i utvärderingarna något som indikerat att en jävsituation förelegat på ett sådant sätt att det påverkat utförandet av utvärderingarna och de slutsatser som dragits angående Barnskyddsteamets verksamhet.

179 9 (9) Fråga 2: Hur har Barnskyddsteamet hanterat utlämnande av journalhandling för extern konsultation? Svar: Barnskyddsteamet har vid enstaka tillfällen konsulterat externa personer i Sverige i barnskyddsärenden via s.k. konsultationsremiss. I granskningen har inte påvisats något tillfälle där Barnskyddsteamet brustit i rutinerna avseende avidentifiering av journalhandling i samband med extern konsultation. Barnskyddsteamet har inte konsulterat någon läkare som har varit verksam utanför Sverige. Fråga 3: Hur har Barnskyddsteamet hanterat utlämnande av journalhandling till vårdnadshavare? Svar: Granskningens resultat visar att sekretesslagstiftningen och rutinerna för utlämnande av handling till utomstående, t.ex. vårdnadshavare, är väl kända av personalen och används i det dagliga arbetet med barnskyddsärenden. Även journaldokumentationen är tillfredsställande avseende om journalhandlingar har lämnats ut och till vem/vilka samt noteringarna om hur sekretesshanteringen har skett i enskilda ärenden. Den samlade bedömningen utifrån den granskning som gjorts är att Barnskyddsteamets kunskaper inom sekretessområdet är goda. I granskningen framkom att det finns oklarheter i kontakten mellan Barnskyddsteamet och åklagarmyndigheten gällande förundersökningssekretess, dvs. Barnskyddsteamets personal uppgav att man inte med säkerhet vet när förundersökning inletts, vilket kan leda till att processen kring utlämnandet av en begärd journalhandling från utomstående förlängs. Det har även framkommit i intervjuerna med Barnskyddsteamets personal att det finns behov av fortlöpande vägledning, stöd och utbildning i sekretessfrågor. 10. Rekommendationer och åtgärder Följande är granskningens rekommendationer och förslag till åtgärder: Vägledningen och stödet från landstingets jurister till Barnskyddsteamets personal behöver utvecklas fortlöpande inom ramen för kontinuerligt kvalitetsarbete. Utbildningar för Barnskyddsteamets personal i sekretessfrågor behöver fortsättningsvis tillhandahållas av landstingets jurister. De muntliga rutinerna vid Barnskyddsteamet kring utlämnande av journalhandling behöver dokumenteras i skriftlig form. Rutiner behöver upprättas som tydliggör samarbetet och kontaktvägarna mellan Barnskyddsteamet och åklagarmyndigheten.

180 Ekonomisk kalkyl Barnskyddsteamet, Akademiska sjukhuset Beräknade årliga kostnader Personal Samordnare 80% Läkare 100% Adm 50% Kostnad/år Övriga löpande fasta kostnader/år OH per år 13% Övriga personalkostnader Kostnad/år Total kostnad/år

181 Dnr: HSS Enheten för analys och utveckling Birgitta Ekholm Lejman Tfn E-post Förslaget i korthet: Beslut om finansiering av multiprofessionellt barnskyddsteam. Vilka barn skulle beröras av ett beslut? Alla barn och ungdomar i länet t.o.m. 17 år, där misstanke om någon form av misshandel finns. Barnrättsperspektiv - - inför beslut Icke-diskriminering av barnet Föreliggande beslutsalternativ innebär inte skillnader i tillgänglighet till kvalificerade undersökningar och underlag till rättsliga sammanhang. Art 2 barnkonv. 1 kap 6 Patientlag Barnets bästa Barnskyddsteamet är till barnets bästa, det anser de externa utredarna. Arbetet med att återuppta samarbetet med Barnahus är påbörjat medan övriga brister som framkommit i utvärderingarna är åtgärdade. Art 3 barnkonv. 1 kap 8 Patientlag Tillräckliga resurser Berörda barn behöver ett barnskyddsteam, så det optimala vore att nu permanenta verksamheten. Art 4 barnkonv. Rätt till liv, hälsa och samverkan art 6 Barnrättskommittén vill att samverkan ingår i rikare länders uppdrag enligt artikel 6. Arbete pågår med syftet att samarbetet mellan Barnskyddsteamet och Barnahus ska återupptas. Art 6, 19 samt 23, 24, 39 barnkonv 7 Patientlag 3 4 st HSL Bygger på landstingets Policy för att förverkliga barnets rättigheter (Dnr CK ). Vid frågor om barnrätt, kontakta Läns-BO Martin Price, eller Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx org nr

182 2 (3) art 19 Barnskyddsteamet bidrar med information till den medicinska professionen till att uppmärksamma tecken på att barn utsatts för olika fysiska övergrepp. De kan också bidra till att fler barn kommer till socialtjänstens kännedom. Utsatta barn får också genom teamet en diagnos av skador. art 24 Kravet är att vi ska bidra till "bästa uppnåeliga hälsa". Barnskyddsteamet kan bidra till en undersökning av utsatta barn. art 39 Samhället ska ha tillräckliga resurser för att rehabilitera barn som utsatts för bland annat övergrepp. Barnskyddsteamet har en nyckelroll i att snabbt ställa rätt diagnoser, och om det finns behov remittera till vidare utredning, behandling och rehabilitering. Barnets delaktighet art 12 Under utredning inför ett beslut ska barn göras delaktiga. I föreliggande fall har utredaren inte tillgång till berörda barn och unga så vi måste avstå från den dialogen. Art 12 barnkonv 3, 4, 5 kap PatL, särskilt 4 kap 3 Övrigt Intressekonflikter mellan berörda barn? Förslag på fortsatt utredning. Personliga kommentarer.

183 3 (3) Förklaringar till artiklarna i barnrättsligt beslutsunderlag. Vilka barn berörs? Använd lämpliga definitioner som: Barn upp till xx år. Kön. Centrum/periferi i länet. Familjens resurser. Hälsoprofil. Funktionsnedsättning. Riskbeteende. Art 3: barnets bästa i främsta rummet Inför beslut om något som rör barn (nu eller senare) krävs ett kvalificerat ställningstagande om vad som är barnets bästa. Det ska utredas, beskrivas, och dokumenteras. aktuell forskning (evidens) praxis och erfarenhet nu- och sen-perspektiv Art 6: liv, hälsa, utveckling och samverkan Barnet har inneboende rätt till liv och beslutet ska bidra till optimala förutsättningar för hälsa och utveckling. Landstinget skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Art 23: funktionsnedsättning Bidra till fullvärdigt liv och särskild omvårdnad. Kostnadsfritt, och med särskilt beaktande av föräldrars resurser. Art 12: delaktighet & inflytande Berörda barn ska alltid beredas möjlighet att komma till tals (delaktighet), om det inte strider mot barnets bästa. Åldersgränser finns inte. Det uttryckta tillmäts inflytande i förhållande till frågans art och barnets mognad. Dialogen ska ske med hänsyn till barnets förmåga att förstå frågan och kunna uttrycka sig. Urval av berörda barn samt formerna för dialog bör redovisas. Artikel 2: lika behandling Egenvärde som mänsklig rättighet. Målvärde för att säkra artikel 24 rätten att "uppnå bästa uppnåeliga hälsa." Förbud mot all diskriminering. Sveriges sju diskrimineringsgrunder avser alla som vistas i landet. Art 4: resurskravet Rättigheterna ska genomföras i förhållande till beslutsfattarens resurser enligt alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder. Alltså, om förslaget ej är optimalt jml. art 3, ska det negativa beskrivas. Underlaget ska också föreslå åtgärder (resurser/samverkan) för kompensation (lindring). Målvärdet är: "uppnå bästa uppnåeliga hälsa." Art 19: skydd mot våld, övergrepp Åtgärder såväl som system för förebyggande och vård. Art 39, rehabilitering Fysisk och psykisk rehabilitering och social återanpassning. (skillnad art 23) Art 24: bästa uppnåeliga hälsa Lika tillgång till hälsa är prioritet. Särskilda fokus spädbarns- och mödravård, nutrition samt avskaffa skadliga traditionella sedvänjor. Övrigt Intressekonflikter mellan olika berörda barn, eller olika intressen? Utredarens personliga kommentarer. Förslag på fortsatt utredning av alternativ, eller konsekvenser.

184 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Birgitta Ekholm Leijman 93 Dnr HSS Landstingets hälso- och sjukvårdsansvar vid hem för vård och boende (HVB) vid Eksätra och Rosenhill Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att temporärt bevilja Hälsa- och habilitering ersättning för landstingets hälso- och sjukvårdsansvar till och med sjuksköterska på Eksätra och Rosenhill, hem för vård och boende för barn och unga upp till 20 år, med 150,000 kronor under Ansvar , utvecklingsprojekt. Ärendet Eksätra och Rosenhill är två hem för vård och boende (HVB-hem) som drivs av Uppsala kommun. Hälso- och sjukvårdsansvaret upp till och med sjuksköterska har under de senaste åren skötts av Hälsa och habilitering vid Eksätra och tidigare finansierats av offentlig primärvård, något som upphörde Hälsa och habilitering har inget uppdrag i sammanhanget. Uppsala kommun har uppdraget vid Rosenhill. Uppsala kommun har informerat om att man inte kommer ta detta ansvar framöver. Efter samtal med Hälsa och habilitering kan deras medicinska avdelning, under utredningsperioden temporärt ta ansvaret för hälso- och sjukvårdsansvaret upp till och med sjuksköterska vid Eksätra och Rosenhill under 2016 mot en ersättning av 150,000 kr. Landstinget har, om inget annat överenskommits, hälso- och sjukvårdsansvar för personer som har en placering vi hem för vård och boende (HVB). Vid skatteväxlingen som genomfördes i samband med Ädelreformen 1992 i Uppsala län omfattades inte hem för vård och boende(hvb). Det finns behov av att klarlägga landstingets hälsooch sjukvårdsansvar och att se över organisationen för dessa insatser vid hem för vård och boende (HVB). Kopia till: Beredningen för barn och unga Lena Dahlman, förvaltningsdirektör Hälsa och habilitering Per Elofsson, förvaltningschef Primärvården Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

185 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Inge Bruce Dnr HSS Yttrande angående motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen avger härmed följande yttrande angående motionen om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter. Ärendet I en motion av Folkpartiet (FP) föreslås att utreda förutsättningarna för att få till stånd en tillgängligare sjukvård närmare länets patienter. Det första förslaget i motionen är att utreda förutsättningarna för att låta läkare från andra specialiteter än allmänmedicin arbeta som konsulter på länets vårdcentraler. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att ta ställning till ett ärende (dnr HSS ) angående utredning av mobila team för äldre. Ett uppdrag i det ärendet är att bedöma lämplig vårdnivå. I den bedömningen kan värdet av att låta läkare från andra specialiteter arbeta som konsulter på länets vårdcentraler ingå. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har fastställt en strategi för närvårdsarbetet med bland annat närvårdsenheter. Där kommer också frågan om att låta läkare från andra specialiteter arbeta som konsulter på vårdcentraler in. Även motionens andra förslag om att utreda förutsättningarna för hembesök från husläkare och distriktssköterskor i länets kommuner bör inkluderas i utredningen om mobila team. Beslut i hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att tas i april Motionens tredje förslag är att utreda fördelarna med att införa ekonomisk ersättning för astma/kol-sjuksköterskors och diabetessjuksköterskors telefonbesök. Det är lämpligt att denna fråga beaktas i den översyn av primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering som beslutades av hälso- och sjukvårdsstyrelsen den 12 februari 2015 (dnr HSS ). I ärendet har samråd skett med Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping, Hälsa och habilitering och Primärvården. Lasarettet i Enköping anser att lasarettansluten hemsjukvård kan utgöra ett viktigt stöd för och komplement till såväl primärvård som länets kommuner. Hälsa- och habilitering anser att mobila team är viktiga och kan komma att bli ett välbehövligt resurstillskott till första linjens vård. Primärvården anser att man bör utreda behovet av specialistkonsulter i primärvården som ett led i närvårdsarbetet samt att förslaget om att utvidga mobila team till hela länet är utmärkt och bör utredas grundligt. Akademiska sjukhuset har inte inkommit med några synpunkter. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

186 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Bilaga Yttrande angående motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter Svar på inbjudan att inkomma med synpunkter kring förslag till svar ang. motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter, Lasarettet i Enköping Svar från Hälsa och habilitering, e-postmeddelande Svar från Primärvården, e-postmeddelande Kopia till Landstingsstyrelsen Produktionsstyrelsen Lasarettet i Enköping, sjukhusdirektören Akademiska sjukhuset, sjukhusdirektören Hälsa och habilitering, förvaltningsdirektören Primärvården, förvaltningsdirektören Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

187 Dnr HSS Hälso- och sjukvårdsavdelningen Inge Bruce Medicinsk rådgivare Tfn E-post Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Yttrande angående motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter I en motion av Folkpartiet (fp) föreslås - att utreda förutsättningarna för att låta läkare från andra specialiteter arbeta som konsulter på länets vårdcentraler, - att utreda förutsättningarna för hembesök från husläkare och distriktssköterska i länets kommuner, - att utreda fördelarna med att införa ekonomisk ersättning för astma/kolsjuksköterskors och diabetessjuksköterskors telefonbesök. Tidigare har det funnits specialistläkare från andra specialiteter än allmänmedicin på vårdcentraler. Den sista mottagningen var ögonmottagningen i Tierp. Det var egentligen inte konsultmottagningar utan utlokaliserad specialistvård. Det var svårt att få läkare att åka ut från Akademiska sjukhuset och det var svårigheter med finansieringen av lokaler, medicinsk utrustning, kringresurser och medicinsk service. Systemet var sårbart då det vid sjukdom inte fanns någon vikarie vilket gjorde att patienterna drabbades. Nu har det tillkommit specialistvårdsupphandlingar via LOV av gynekologi, ögon och öron-näsahalssjukdomar. Detta gör att det finns ett större utbud av specialistvård ute i länet än tidigare. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att ta ställning till ett ärende (dnr HSS ) angående utredning av mobila team för äldre. Ett uppdrag i det ärendet är att bedöma lämplig vårdnivå. I den bedömningen kan värdet av att låta läkare från andra specialiteter arbeta som konsulter på länets vårdcentraler ingå. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har fastställt en strategi för närvårdsarbetet med bland annat närvårdsenheter. Där kommer också frågan om att låta läkare från andra specialiteter arbeta som konsulter på vårdcentraler in. Kommunerna har ett stort ansvar genom sin hemsjukvård men behöver stöd och hjälp när de egna resurserna inte räcker till. Landstinget finns redan idag ända in i det egna boendet med mobila team, palliativa team eller genom annan sjukhusanknuten Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

188 2 (2) hemsjukvård. Det finns en utveckling mot att mer av sjukhusvården kommer att bedrivas i hemmet. Det finns fördelar för både patienter och vårdgivare med en sådan utveckling men det passar inte för alla patienter eller alla slags sjukdomstillstånd. Landstinget behöver utreda på vilket sätt och vilka kompetenser som behövs för att förstärka den nära vården och i vilken del av organisationen. I Östhammar, Enköping och Uppsala finns idag närvårdsenheter. Liknande verksamhet ska startas Tierp och samtliga ska förstärkas och utgöra grunden i länets närvårdsarbete. En del av arbetet med en utveckling av närvården för äldre har påbörjats genom hälso- och sjukvårdsstyrelsens beslutade strategi för närvårdsarbete med bland annat fördjupad behovsanalys av närvårdsplatser i Tierp, utvärdering av närvårdsplatser i Uppsala och att utreda ökade mobila insatser/ökad hemsjukvård. Ytterligare delar behöver analyseras och utvecklas i en dialog med länets kommuner. I sammanhanget bör också nämnas den planerade vidareutvecklingen av den lasarettsanslutna hemsjukvården (LAH) vid Lasarettet i Enköping för att säkerställa god tillgång till vård och behandling för framförallt äldre och kroniskt sjuka patienter. Vidareutvecklingen baseras bland annat på goda erfarenheter från Lasarettets befintliga mobila team riktade mot södra länsdelens äldre patienter och patienter med hjärtsvikt. Dessa och de planerade nya teamen är multidisciplinära och vid behov ingår läkare med specialistkunskaper inom t.ex. allmän internmedicin, kardiologi och palliativ medicin. En väl utvecklad LAH kan ev. som ett komplement till utlokaliserade konsultmottagningar på detta sätt få den specialiserade sjukvården att komma närmare patienterna, ge ett mer kostnadseffektivt utnyttjande av den lasarettsbundna slutenvården och utgöra ett viktigt stöd för och komplement till såväl primärvård som länets kommuner. Vid hälso- och sjukvårdsstyrelsen den 16 mars 2015 lämnade oppositionen ett yrkande angående utredning av möjligheter till hembesök från husläkare och distriktssköterskor i länets kommuner. Även den frågeställningen inkluderas i utredningen om mobila team. Beslut i hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att tas i april Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade den 12 februari 2015 (dnr HSS ) att göra en översyn av primärvårdens uppdrag, ersättningssystem och finansiering. Det är lämpligt att frågan om ersättning för telefonkontakter med astma/kol- och diabetessjuksköterskor beaktas i denna översyn. Samråd har skett med sjukhusdirektör Lennart Persson, Akademiska sjukhuset, sjukhusdirektör Thomas Eriksson, Lasarettet i Enköping, förvaltningsdirektör Lena Dahlman, Hälsa och habilitering och förvaltningsdirektör Per Elovsson, Primärvården.

189

190 Bilaga motionssvar: Från Robert Sarkadi Kristiansson, Hälsa- och habilitering Hej Inge, hoppas att allt är väl. Jag sliter lite med NÄVA och annars är det gott Jag fick ditt utmärkta remiss svar på mitt databord och jag tog mig friheten att göra ett par mindre korrigeringar, samt ett förslag kring skrivning för att tydliggöra att även Allmänläkare är specialister (första raden i huvudtexten). Det här är ett viktigt arbete som rätt utfört kommer att skapa ett välbehövligt resurstillskott till första linjens vård. Robert Sarkadi Kristiansson Chefsläkare Verksamhetschef Särskild vård och integration Hälsa och habilitering Robert.kristiansson@lul.se Från Per Elovsson och Eva-Lena Sjöö, Primärvården Hej Instämmer med Per. 1. Specialistkonsulter på vårdcentral ska inte bara fungera som utlokaliserad mottagning som i sämsta fall genererar ett extra (onödigt) besök med ny remiss till sjukhusets mottagning. Det bör vara ett genomtänkt syfte dvs inte bara spara restid för patient och det får inte skapa fler besök i vårdkedjan. 2. Utvidga mobila team verksamheten till hela länet är utmärkt och bör utredas grundligt (vem är huvudman, var placera, hur täcka hela länets behov, vilka patienter osv) 3. Instämmer med Per Vänl hälsn Eva-Lena Från: Per Elovsson Skickat: den 13 april :53 Till: Inge Bruce Kopia: Eva-Lena Sjöö Ämne: SV: Motion om tillgänglig sjukvård närmare länets patienter Hej!

191 Förslag 1.: Jag tycker att man borde utreda behovet av specialist konsulter i PV som ett led i Närvårdsarbetet. Dels vilka specialiteter och dels var i så fall. Men då skall det inte vara ngr blandlösningar utan AS har det totala ansvaret inklusive ekonomi och journalföring. Fråga 2. : Om ekonomin och personalförsörjningen medger kan ju detta öka enl. det uppdrag som redan ges i regelböckerna. Sedan tycker jag att mobila äldrevårdsakuten borde byggas ut till hela länet, men det är för det svårast multisjuka. Fråga 3. Det är rätt tänkt men bör tas upp i arbete med den kommande stora översynen av regelböckerna. VH Per Per Elowsson Primärvårdsdirektör Primärvårdens ledningskontor Landstinget i Uppsala län Ulleråkersvägen Uppsala Tel per.elovsson@lul.se

192

193 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Ann-Lis Söderlund Dnr HSS Nulägesrapport angående utarbetande av förslag på organisation av specialistansluten hemsjukvård Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att uppdra till hälso- och sjukvårdsdirektören att göra en översyn av specialistansluten hemsjukvård (SAH). Den initiala översynen omfattar kommunerna Älvkarleby, Heby och Östhammar. Återrapportering till hälsooch sjukvårdsstyrelsen sker genom en delrapport i december Ärendet I december 2014 gav hälso- och sjukvårdsstyrelsen i uppdrag till hälso- och sjukvårdsdirektören att utarbeta förslag på hur SAH kan vara organiserad för att uppnå trygg, säker och jämlik vård i länet oavsett medicinsk diagnos och ålder. Uppdraget innebär att ge förslag på åtgärder som behöver vidtas samt ekonomiska konsekvenser av en eventuell omorganisation. Specialistsjukvård och vård av barn är ett ansvar för landstinget. Kommunens hälsooch sjukvård omfattar grundläggande vård och omsorg för personer från 17-års ålder. Landstinget är huvudman för SAH i södra och norra länsdelarna och kommunen är huvudman för sjukvårdsteamet i mellersta länsdelen. Tillgången till SAH är ojämlik i länet eftersom det enbart är i Uppsala och Knivsta som SAH (sjukvårdsteamet) finns tillgängligt dygnet runt. I övriga kommuner bedriver landstinget SAH under kontorstid och därefter utförs insatserna av den kommunala hemsjukvården som har tillgång till primärvårdens beredskapsjour. I Älvkarleby utförs SAH-insatserna av kommunens hemsjukvård med stöd från ett palliativt team i Gävleborgs landsting. Företrädare för Heby kommun har framfört önskemål om en helhetslösning för kommunen och att SAH ska utföras av sjukvårdsteamet i Uppsala. För närvarande utförs SAH av olika vårdgivare i den norra respektive södra kommundelen. Den norra delen ingår i Tierps upptagningsområde och södra delen i Enköpings upptagningsområde. Landstinget har påbörjat en dialog med företrädare för Heby och Uppsala kommuner. Mellanlänsavtalet mellan landstinget i Uppsala län och landstinget i Gävleborg upphör från och med årsskiftet 2015/2016 vilket innebär att SAH-insatser i Älvkarleby kommer att utföras av ett SAH-team i Uppsala läns landsting. En dialog har påbörjats med företrädare för Älvkarleby kommun och landstingets representanter för Tierps Närvårdscentrum. Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

194 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Politiska företrädare i Östhammars kommun har framfört en önskan om förtydligande av landstingets ansvar för SAH. Landstinget avser att bjuda in företrädare för Östhammars kommun till dialog inför en eventuell översyn av SAH i Östhammar. Sammanfattningsvis föreslås att en initial översyn av SAH omfattar kommunerna Älvkarleby, Heby och Östhammar. Slutmålet för organisationsförändringar avseende SAH är att uppnå, trygg, säker och jämlik vård i länet oavsett bostadsort, medicinsk diagnos och ålder. Målsättningen skulle uppnås lättare om landstinget var huvudman för SAH dygnet runt och årets alla dagar. Kopia till: Lennart Persson, sjukhusdirektör för Akademiska sjukhuset Hans Hägglund, verksamhetschef onkologiska kliniken Lena Stigsdotter, verksamhetschef geriatriska kliniken Peter dons Möller, enhetschef vid Tierps Närvårdscentrum Kenneth Lindholm, socialchef Östhammar Carina Kumlin, chef vid Kontoret för hälsa, vård och omsorg, Uppsala kommun Ulrika Hjerpe, förvaltningschef inom utbildning och omsorg, Älvkarleby Eva Skytt, vård och omsorgschef, Älvkarleby Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

195 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Bodil Aksén 96 Dnr HSS Uppföljning av målrelaterad ersättning 2014 för vårdcentral Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att nedanstående vårdgivare ska återbetala följande belopp: Privata vårdcentraler: kronor Primärvården egen regi: kronor Hälso- och sjukvårdsstyrelsen uppdrar åt hälso- och sjukvårdsdirektören att fakturera ovanstående vårdgivare med de angivna beloppen. Ärendet Målrelaterad ersättning utgörs av 5 % av respektive vårdcentrals totala kapitering. Primärvården i egen regi redovisas på totalen. I regelboken för vårdcentraler är den målrelaterade ersättningen kopplad till mål inom de kvalitetsområden som betecknar god vård. En analys av om vårdgivarna har uppfyllt de uppsatta kvalitetsmålen har genomförts utifrån inkomna redovisningar i verksamhetsberättelserna. Målet Sammanhållen vård och förstärkt utskrivningsprocess har utgått på grund av försenat införande av förstärkt utskrivningsprocess på Akademiska sjukhuset. Återbetalningen för vårdcentraler i egen regi är till huvudsaklig del på grund av bristande måluppfyllelse gällande läkarbesök inom sju dagar ( kronor). Resterande återbetalning avser läkemedelsmål ( kronor). Gällande de privata står väntetidsmålen för den största delen av återbetalningen. Se bilaga 1 för detaljerad redovisning av de privata vårdcentralernas måluppfyllelse. Bilaga 2 beskriver målen för vårdcentralerna för år Bilaga Bilaga 1 Måluppfyllelse vårdcentraler 2014 Bilaga 2 Beskrivning av mål för vårdcentraler 2014 Kopia till: Vårdgivarna Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

196 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Landstingets resurscentrum, ekonomi@support.lul.se Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

197 Bilaga 1 Målrelaterad ersättning privata vårdcentraler 2014 Vårdgivare Kapitering 5 % mål rel Sjukdomsförebyggande 10% per mål (4 mål) Svedem 5 % Telefon 10% (mars+okt) Telefon 15 % (mars+okt) Läkare 10 % (mars+okt) Läkare 15 % (mars-+okt) Äldremål läkemedel 75 + (5x6000 kr) samt STRAMA ( kr) Totalt att fakturera Aros läkarmottagning Boländernas vårdcentral Brukshälsan Bålstadoktorn (inkl filial i Skokloster) Capio Enköpings vårdcentral Capio Liljeforstorgs vårdcentral Capio Sävja vårdcentral Vårdcentralen centrum Dr Wahlunds läkarmottagning Enköpingshälsan Ekeby Hälsocenter Familjedoktorn Familjeläkarna Bålsta vårdcentral Husläkargruppen Hälsohuset Knivsta Läkargrupp Kåbohälsan Aleris Nyby vårdcentral Ture Ålanders läkarpraktik Aleris Uppsala barncentrum och vårdcentral Aleris Ingrid Marie (stängt fr o m juni 2014) Öregrund vårdcentral

198 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Handläggare: Marianne Lindé Dnr HSS Analys och förutsättningarna för att klara och upprätthålla vårdgarantin under 2015 Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att lägga informationen till handlingarna. Ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde att ge hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att återkomma till nästa styrelse med en analys och förutsättningarna för att klara och upprätthålla vårdgarantin under Särskilt fokus ska läggas på Akademiska sjukhuset. Under sammanträdet redovisas Akademiska sjukhusets plan för att nå målet för vårdgarantin. Akademiska sjukhuset har tagit fram en handlingsplan för att öka tillgängligheten på sjukhuset. Planen omfattar en sammanhållen strategi för tillgänglighet med riktade insatser. Verksamhetsområden med låg tillgänglighet har identifierats och dessa ska under resten av året få riktat stöd med tillgänglighetaarbetet. Prioritering av operationsresurser kommer att ske utifrån tillgänglighetsbehov. Bilaga Bilagan kommer som komplettering Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

199 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN Föredragningspromemoria Hälso- och sjukvårdsstyrelsen Dnr HSS Anmälan av delegationsbeslut Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsstyrelsen godkänner redovisningen av delegationsbeslut anmälda från föregående sammanträde till den 8 maj Ärendet I enlighet med gällande delegationsbestämmelser inom landstingsstyrelsens verksamhetsområde anmäls beslut enligt lämnad delegation. Bilagor Justerandes sign Sign Utdragsbestyrkande Utdrag till

200 Anmälan av delegationsbeslut till hälso- och sjukvårdsstyrelsen Landstinget i Uppsala län. Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Datum för beslut Diarienummer eller löpnummer Beslutskategori med ärendegrupp Ärenderubrik Beslutsfattare med namn och befattning Upphandling enligt LOV Godkännande av vårdgivare inom vårdval för medicinsk fotvård för patienter med diabetes Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Regeländring Revidering av regelbok för vårdval i Uppsala län gällande fri vaccinering för vissa riskgrupper Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Upphandling enligt LOV Upphandling enligt LOV Upphandling enligt LOV Kurser och konferenser Godkännande av vårdgivare inom vårdval för barnmorskemottagning Godkännande av vårdgivare inom vårdval för privat psykoterapi Godkännande av vårdgivare inom vårdval för privat psykoterapi Kurser och konferenser Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott Hälso- och sjukvårdsstyrelsens arbetsutskott

201 Anmälan av delegationsbeslut till hälso- och sjukvårdsstyrelsen Landstinget i Uppsala län Datum för beslut Diarienummer eller löpnummer Beslutskategori med ärendegrupp Ärenderubrik VFN Avtalstecknande Tilläggsavtal avseende sjukvårdslogistik för förbrukningsartiklar med Mediq Sverige AB. Beslutsfattare med namn och befattning Hälso- och sjukvårdsdirektör Annika Brehmer