Yttrande över departementsskrivelsen En ny lag om försäkringsdistribution, Ds 2017:17

Transkript

1 Regelrådet är ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket vars ledamöter utses av regeringen. Regelrådet ansvarar för sina egna beslut. Regelrådets uppgifter är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag. Finansdepartementet Yttrande över departementsskrivelsen En ny lag om försäkringsdistribution, Ds 2017:17 Regelrådets ställningstagande Regelrådet finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Innehållet i förslaget Förslaget avser en ny lag om försäkringsdistribution som ska ersätta lagen om försäkringsförmedling. Med försäkringsdistribution avses i förslaget verksamhet som består i att ge råd om försäkringsavtal, att föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan försäkringsavtal ingås, för annans räkning ingå ett sådant avtal eller bistå vid förvaltning och fullgörande av avtalet. Lagen ska inte tillämpas på sidoverksamma försäkringsförmedlare när de distribuerar försäkringar som kompletterar en vara eller tjänst om förutsättningarna angående försäkringsskyddets omfattning och premiens storlek är uppfyllda. Med försäkringsdistribution avses inte verksamhet som utgör värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden som gäller försäkringsbaserade investeringsprodukter eller pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet. Enligt förslaget ska istället lagen om värdepappersmarknaden tillämpas för dessa investerings- och pensionsförsäkringstjänster. Förslaget avser bland annat bestämmelser som reglerar en ansökan om tillstånd för försäkringsförmedling och för vilken verksamhet sådant tillstånd krävs samt vilken kompetens den som utövar försäkringsförmedling måste ha för att få tillstånd. Vidare regleras krav på bland annat fortbildning och yrkesutveckling. Regler införs avseende vem som ska kontrollera att kraven uppfylls. Det införs vidare krav på lämplighet för att få bedriva försäkringsdistribution, liksom för att få ingå i ledningen i ett försäkringsföretag som bedriver försäkringsdistribution. En definition av nära förbindelser och kvalificerat innehav tas in i den nya lagen. Krav införs på när Finansinspektionen ska underrättas avseende nära förbindelser. Möjligheten för försäkringsförmedlare att få utöva sidoverksamhet i form av mottagande och vidarebefordran av order samt investeringsrådgivning med avseende på vissa fondandelar tas bort. För att få utöva sådan verksamhet ska det krävas tillstånd till värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. Försäkringsförmedlare som är registrerade för förmedling av alla slag av försäkringar eller enbart livförsäkringar ska kunna få ett särskilt tillstånd (sidotillstånd) för Postadress Webbplats E-post 1/9

2 investeringsrådgivning om fondandelar som ska ingå som tillgångar i en fondförsäkring eller depåförsäkring. Den som har fått sidotillstånd ska registreras hos Bolagsverket. För en försäkringsförmedlare med sidotillstånd ska de krav på startkapital eller ansvarsförsäkring som följer av lagen om värdepappersmarknaden och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen gälla. Förslaget innebär att det blir svårare för en försäkringsförmedlare att undgå sanktioner genom att själv ansöka om att återkalla sitt tillstånd. Bestämmelser och krav avseende omsorgsplikt, anpassning av rådgivning och om skyldighet att i vissa fall avråda en kund från köp förs över till den nya lagen. Ett krav införs på att försäkringsdistributörer ska handla hederligt, rättvist och professionellt. Vidare införs bland annat bestämmelser avseende ersättningar till och från tredje part vid all form av försäkringsdistribution, liksom förbud mot viss marknadsföring. Utöver genomförandet av försäkringsdistributionsdirektivet lämnas även förslag till nya krav om rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet till kunder. Förslaget innebär att de bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som fondbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa när det utför sådan rådgivning ska tillämpas vid rådgivning till alla kunder. Förslaget innefattar också ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att värdepappersföretag ska tillhandahålla information om klagomål från kunder och om hur hanteringen av sådana klagomål ska ske. Skälen för Regelrådets ställningstagande Bakgrund och syfte med förslaget Av betänkandet framgår att förslaget läggs med anledning av Sveriges genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution. Av konsekvensutredningen framgår att förslagen i betänkandet syftar till att skapa de legala förutsättningar som krävs för att uppnå en väl fungerande marknad som präglas av ett starkt konsumentskydd. Ytterligare ett mål uppges vara att bidra till en mer likartad reglering på finansmarknadsområdet för att uppnå en konkurrensneutral marknad för rådgivning med ett stärkt skydd för kunden. Regelrådet finner att förslagsställarens redovisning av förslagets bakgrund och syfte är godtagbar. Alternativa lösningar och effekter av om ingen reglering kommer till stånd Av konsekvensutredningen framgår att försäkringsdistributionsdirektivet i huvudsak syftar till att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om försäkrings- och återförsäkringsdistribution, men att direktivet samtidigt ger medlemsstaterna möjlighet att införa strängare regler. Det framgår vidare att utredaren bedömer att den föreslagna lagen om försäkringsdistribution bör innehålla bestämmelser som i vissa fall går utöver direktivets krav för att åtgärda de behov och problem som identifierats på den svenska marknaden. Utredaren uppger att för de krav som går utöver direktivets, finns det ofta flera alternativa sätt att utforma bestämmelsen på och att effekterna kan bli mer eller mindre långtgående beroende på hur lagkravet utformas. Ambitionen uppges från utredarens sida ha varit att uppnå en balanserad och proportionerlig reglering som tar omhand de problem som har identifierats utan att väl fungerande delar av marknaden regleras mer än nödvändigt. Postadress Webbplats E-post 2/9

3 Av betänkandet framgår till exempel att utredaren övervägt att låta försäkringsförmedlare med sidotillstånd få lämna investeringsrådgivning om fondandelar som ska ingå som tillgångar i premiepensionssystemet. Utredaren bedömer dock att det mot bakgrund av de omfattande problem som finns på marknaden, främst gällande brister i konsumentskyddet, inte finns skäl att tillåta att sådan rådgivning ges av försäkringsförmedlare med sidotillstånd. Vidare framgår det att utredaren övervägt möjligheten att införa strängare krav på försäkringsdistributörer vid rådgivning avseende både försäkringsprodukter i allmänhet och försäkringsbaserade investeringsprodukter. Utredaren uppger att valet att införa strängare regler är motiverat med anledning av att det behövs ett förstärkt konsumentskydd. Regelrådet kan konstatera att förslagsställaren redogör för de överväganden som gjorts under utredningens gång och motiverar varför vissa alternativ valts framför andra. Regelrådet kan även konstatera att det i konsekvensutredningens avsnitt för problem- och målformulering, men även i betänkandet i övrigt, indirekt finns en beskrivning av effekterna av om ingen reglering kommer till stånd. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av alternativa lösningar och effekter av om ingen reglering kommer till stånd är godtagbar. Förslagets överensstämmelse med EU-rätten I betänkandet uppges att förslaget till ny lag om försäkringsdistribution läggs i syfte att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution. Utredaren uppger att möjligheten att införa strängare regler än vad som anges i direktivet har utnyttjats i syfte att stärka konsumentskyddet vid finansiell rådgivning, uppnå en konkurrensneutral marknad mellan likartad verksamhet samt förbättra förutsättningarna för att bedriva en effektiv tillsyn. Ett exempel där möjligheten till strängare regler har utnyttjats uppges vara skärpta regler för försäkringsförmedlare som ger råd på grundval av en opartisk och personlig analys, bland annat genom ett förbud mot att ta emot och behålla ersättning från någon annan än kunden och genom förbud mot att ge råd om egna produkter. Ett annat exempel är delförslaget som anger utökade informations- och dokumentationsskyldigheter som ska underlätta för kunden att göra välinformerade val. Regelrådet kan konstatera att förslagsställaren redovisar vilka överväganden som gjorts gällande befintlig EU-rätt i förslagens olika delar. En redovisning finns också av när möjligheten att införa strängare regler har utnyttjats och varför. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av förslagets överensstämmelse med EU-rätten är godtagbar. Särskild hänsyn till tidpunkt för ikraftträdande och behov av speciella informationsinsatser Av betänkandet framgår att det planerade datumet för ikraftträdandet av den nya lagen om försäkringsdistribution är den 23 februari 2018, vilket även anges som sista ikraftträdelsedatum i EU:s försäkringsdistributionsdirektiv. Vidare uppges att övriga lagändringar också föreslås träda ikraft den 23 februari 2018, med undantag av en lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden som föreslås träda ikraft den 3 januari Av betänkandet framgår även de övergångsbestämmelser som föreslås för de olika delförslagen. I konsekvensutredningen anges att Finansinspektionen förutsätts genomföra vissa informationsinsatser mot de försäkringsförmedlare som idag har sidotillstånd enligt lagen om försäkringsförmedling. Postadress Webbplats E-post 3/9

4 Regelrådet saknar redovisning av om det föreligger behov av speciella informationsinsatser med anledning av de övriga delförslagen. Detta särskilt med anledning av det snara ikraftträdandet. När det gäller hänsyn till tidpunkt för ikraftträdandet anser Regelrådet att det hade varit önskvärt med ett resonemang om möjligheten att senarelägga ikraftträdelsen av de delförslag som går utöver direktivets krav, detta med hänsyn till att berörda företag eventuellt kan få svårt att hinna anpassa sin verksamhet till de nya kraven. Regelrådet finner trots detta att förslagsställarens redovisning av särskild hänsyn till tidpunkt för ikraftträdande är godtagbar, men att redovisningen av behov av speciella informationsinsatser är bristfällig. Berörda företag utifrån antal, storlek och bransch Av konsekvensutredningen framgår att försäkringsdistribution främst bedrivs av försäkringsföretag och olika kategorier av försäkringsförmedlare, men att det även finns andra marknadsaktörer som har försäljning av försäkringsprodukter som sidoverksamhet, såsom resebyråer och biluthyrningsföretag, såvida de inte uppfyller villkoren för att undantas. I konsekvensutredningen anges att det i april 2017 fanns 123 rikstäckande försäkringsbolag, varav 9 fondförsäkringsföretag, 30 övriga livförsäkringsföretag och 84 skadeförsäkringsföretag. Därtill uppges det finnas 40 större lokala försäkringsföretag och 21 mindre lokala försäkringsföretag i Sverige. Vidare anges att det finns 30 utländska försäkringsföretag, filialer och agenturer registrerade. Försäkringsföretagen berörs, enligt utredaren, när de utvecklar försäkringsprodukter, utför försäkringsdistribution eller när de uppdrar åt en försäkringsförmedlare eller annan aktör att distribuera försäkringsföretagens försäkringar. Det uppges även finnas 857 utländska skadeförsäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet och 196 utländska livförsäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet. Det uppges vidare i konsekvensutredningen att det i april 2017 fanns företag i Sverige som har försäkringsförmedling som sin huvudverksamhet, men att det även finns ett stort antal företag som bedriver försäkringsförmedling, men som har annan huvudverksamhet, såsom 13 bankaktiebolag, 10 konsumentkreditinstitut, 4 kreditmarknadsbolag, 3 sparbanker, 9 svenska bankaktiebolag med utländsk filial och 10 svenska kreditmarknadsbolag med utländsk filial. Därtill uppges det finnas 17 utländska företag och 17 utländska försäkringsförmedlare med gränsöverskridande verksamhet som inkluderar försäkringsförmedling. De förslag som rör sidoverksamma förmedlare påverkar, enligt utredaren, inte befintlig grupp försäkringsförmedlare utan kommer att beröra dem som väljer att ansöka om tillstånd att bli sidoverksam försäkringsförmedlare. Utredaren bedömer att det inte är möjligt att förutse om det i framtiden kommer att finnas ett kommersiellt intresse av att driva verksamhet som sidoverksam försäkringsförmedlare utan att vara knuten genom avtal till något försäkringsföretag eller någon annan försäkringsförmedlare. Utredaren anger att antalet anställda hos fysiska och juridiska personer med tillstånd för förmedling av försäkring i någon försäkringsklass uppgår till cirka personer och att antalet anställda hos de största bankerna i Sverige som också har försäkringsförmedlingstillstånd är lika många det vill säga cirka Postadress Webbplats E-post 4/9

5 Utöver detta redovisar utredaren uppgifter om anknutna försäkringsförmedlare och anknutna förmedlare med sidoverksamhet. När det gäller förslagen avseende nya krav om rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet till kunder uppges detta även beröra fondbolag och svenska AIF-förvaltare. I konsekvensutredningen anges att det i maj 2017 fanns 52 fondbolag och 86 svenska AIF-förvaltare som har tillstånd av Finansinspektionen. 22 av det 86 uppges ha tillstånd till fondverksamhet. Regelrådet kan konstatera att förslagsställaren redovisar antal berörda företag och hur de fördelar sig på berörda branscher. Regelrådet saknar däremot redovisning av storleken på berörda företag. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av berörda företag utifrån antal och bransch är godtagbar, men att redovisningen utifrån storlek är bristfällig. Påverkan på berörda företags kostnader, tidsåtgång och verksamhet Administrativa kostnader I konsekvensutredningen uppges att försäkringsföretagen idag inte omfattas av befintlig lag om försäkringsförmedling. För dessa företag innebär därför EU:s försäkringsdistributionsdirektiv och ny nationell lag att företagen behöver utforma nya eller anpassa befintliga administrativa, tekniska och organisatoriska system till de nya lagkraven. Det uppges att till exempel it-system behöver uppdateras för att vara förenliga med regelkraven. Försäkringsföretagen behöver även gå igenom avtal med försäkringsförmedlare och andra aktörer såsom fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare för att säkerställa att villkoren är i enlighet med de nya reglerna. Förslaget innebär vidare att ansvaret för delar av den granskning som försäkringsföretagen gör av anknutna förmedlare flyttas över till Finansinspektionen. Utredaren uppger att för försäkringsföretagen innebär detta en viss minskad arbetsbörda vid kontroll av anknutna förmedlare som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter och pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet. Det uppges vidare att när det gäller försäkringsförmedlare omfattas dessa redan idag av lagkrav som rör förmedling av försäkring. Försäkringsförmedlare kommer med den nya lagen likväl att behöva anpassa befintlig verksamhet till de reviderade och delvis nya regler som föreslås. För förmedlarna innebär det bland annat en kostnad att utbilda personal, vid behov ändra ersättningsmodeller och i vissa fall ansöka om nytt tillstånd. Försäkringsförmedlare har ett år på sig från det att lagen träder ikraft att säkerställa att försäkringsförmedlaren har den kompetens som krävs enligt nya lagen. Utredaren bedömer däremot inte att det kommer att innebära betungande kostnader. Av konsekvensutredningen framgår också att fondbolag, AIF-förvaltare och förvaltningsbolag ofta har etablerade samarbeten med försäkringsföretag och försäkringsförmedlare för att sälja och marknadsföra fonder till kunder som har eller vill ha ett sparande i en försäkringslösning. Därtill uppges Pensionsmyndighetens fondtorg inom premiepensionssystemet vara ett sätt för fondbolag och förvaltningsbolag att marknadsföra och sälja fondandelar till svenska sparare. Förslaget om ändrade och nya krav medför att fondbolag, AIF-förvaltare och förvaltningsbolag behöver se över avtal och andra överenskommelser med försäkringsföretagen och förmedlare för att säkerställa att dessa har de tillstånd som krävs för att till exempel utföra investeringsrådgivning om fondandelar, dels för att vid behöv ändra avtalen så att villkoren är förenliga med de nya reviderade och nya krav om till exempel tredjepartsersättning som föreslås. De höjda kraven gällande utformningen av tredjepartsersättningar innebär, enligt utredaren, att bolagen måste säkerställa att deras Postadress Webbplats E-post 5/9

6 ersättningsmodeller är förenliga med de nya kraven. Kraven uppges i huvudsak medföra engångskostnader. Utredaren uppger att förslaget troligen innebär störst förändring för de försäkringsförmedlare som förmedlar försäkringsbaserade investeringsprodukter och pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet. Dessa förmedlare behöver, enligt betänkandet, vid behov anpassa verksamheten till de utökade krav som föreslås för att minska risken för intressekonflikter i samband med förmedling av dessa försäkringar. De förmedlare som vill ge investeringsrådgivning om finansiella instrument måste också ansöka om tillstånd för värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. Utredaren uppger att kostnaden för att upprätta en sådan ansökan enligt en grov uppskattning är kronor. Arbetskostnaden för att skriva en ansökan om sidotillstånd uppges bero på hur många timmar förmedlaren behöver lägga ned och om behov finns av extern arbetskraft. Kostnaden uppges dock vara betydligt lägre än den för att ansöka om ett tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden. Regelrådet kan konstatera att förslagsställaren redovisar kostnader till följd av den tidsåtgång som behövs för att fylla i ansökningar för tillstånd för förmedlare att ge investeringsrådgivning om finansiella instrument. När det gäller den kostnad som uppstår vid en ansökan om sidotillstånd anser Regelrådet att det borde ha varit möjligt att uppskatta kostnaden genom att exempelvis ange ett spann. Regelrådet saknar vidare uppgifter av kostnaden för att ansöka om tillstånd för anknutna försäkringsförmedlare som vill distribuera försäkringsbaserade investeringsprodukter och eller pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet. Regelrådet saknar därutöver beräkningar eller uppskattningar av övriga administrativa kostnader som uppstår för att utforma nya eller anpassa befintliga administrativa, tekniska och organisatoriska system till de nya lagkraven samt uppgifter om kostnader för att utbilda personal och vid behov ändra ersättningsmodeller med mera. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om förslagsställaren hade redovisat vilka försök som gjorts för att få fram dessa uppgifter. Regelrådet kan konstatera att samråd med berörda branschorganisationer oftast kan resultera i bedömningar av sådana kostnader, liksom en bedömning av de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av förslagets administrativa kostnader är bristfällig. Andra kostnader och verksamhet Av konsekvensutredningen framgår att reglerna från försäkringsförmedlingslagen om tillstånds- och registreringsplikt för försäkringsförmedlare i huvudsak förs över oförändrade. Däremot höjs vissa av kraven för att få tillstånd bland annat genom en utökad lämplighetsprövning av de förmedlare som ansöker om tillstånd. Fler aktörer ska dessutom omfattas av tillståndsplikt: sidoverksamma förmedlare och anknutna försäkringsförmedlare som vill förmedla försäkringsbaserade investeringsprodukter och eller pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet. Med den nya lagen införs en möjlighet för försäkringsförmedlare som är registrerade för förmedling av alla slag av försäkringar eller enbart livförsäkringar att få ett särskilt tillstånd (sidotillstånd) för investeringsrådgivning om fondandelar som ska ingå som tillgångar i en fond- eller depåförsäkring. Avgiften för ett sådant sidotillstånd uppskattas till kronor. Enligt förslaget till övergångsreglering kommer emellertid befintliga sidotillstånd att gälla som nya sidotillstånd. Därmed besparas, enligt utredaren, såväl försäkringsförmedlare som Finansinspektionen betydande arbete med att hantera ansökningar om nya sidotillstånd för dem som idag redan har ett sidotillstånd. Postadress Webbplats E-post 6/9

7 Utredaren uppger i konsekvensutredningen att de delförslag som rör sidoverksamma förmedlare inte påverkar någon befintlig grupp försäkringsförmedlare, utan kommer att beröra dem, som när den nya lagen har trätt ikraft, väljer att ansöka om tillstånd att bli sidoverksam försäkringsförmedlare. Utredaren bedömer att det är svårt att veta om det i framtiden kommer att finnas ett kommersiellt intresse av att driva verksamhet som sidoverksam försäkringsförmedlare utan att vara knuten genom avtal till något försäkringsföretag eller någon annan försäkringsförmedlare. Förslaget innebär vidare att de förmedlare som vill ge investeringsrådgivning om finansiella instrument måste ansöka om tillstånd för värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. Avgiften för att få sin ansökan prövad kostar kronor. Därtill medför det betydande kostnader att upprätta en ansökan. Utredaren uppger att de större förmedlarna på marknaden redan har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse, varför det troligtvis främst kommer att vara de mellanstora förmedlarna som inte redan har tillstånd som eventuellt kommer att vara intresserade av att ansöka. Det föreslås vidare att anknutna försäkringsförmedlare som vill distribuera försäkringsbaserade investeringsprodukter och eller pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet till skillnad från övriga anknutna försäkringsförmedlare ska ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen och registreras hos Bolagsverket. Utredarens preliminära bedömning är att en majoritet av de anknutna förmedlare som förmedlar livförsäkringar kommer att beröras av delförslagen om tillstånd och registrering. Kostnaden för att få en ansökan prövad uppskattas till cirka kronor Tillståndskravet för anknutna förmedlare som förmedlar försäkringsbaserade investeringsprodukter innebär, enligt utredaren, skärpt kontroll, vilket bedöms bidra till att öka konsumentskyddet och i förlängningen förtroendet för marknaden. Utredaren uppger att tillståndskravet eventuellt kan medföra att färre förmedlare väljer att vara anknutna till ett försäkringsföretag. Samtidigt som det finns fördelar med att vara anknuten, som gör att förmedlaren aktivt väljer den verksamhetsformen framför att agera självständigt. Det är därför inte självklart att det nya tillståndskravet påverkar antalet anknutna förmedlare. Utredaren redovisar även kostnader för värdepappersbolag och kreditinstitut till följd av bestämmelser som Finansinspektionen, enligt förslaget, får i uppgift att föreskriva om. Det handlar om bestämmelser som ska utformas gällande hantering av klagomål från kund. Utredaren bedömer att det kommer att uppstå kostnader för att inrätta system för registrering och vidarerapportering av inkomna klagomål och hantering av dessa i övrigt. Det största kostnaderna kommer, enligt utredaren, att vara initiala it-kostnader för att få rapporteringssystemet på plats. Att anpassa ett system till de nya kraven uppskattas ta cirka 100 till timmar. Timkostnad bedöms ligga på kronor. Det tillkommer, enligt utredaren, kostnader för utbildning av personal, införande av rutiner med mera. Kraven på klagomålshantering uppges komma från den delegerade förordningen till Europaparlamentets och rådets direktiv om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II) och är direkt tillämpliga. Regelrådet kan konstatera att förslagsställaren redovisar de kostnader som uppstår för att få olika tillståndsansökningar prövade och godkända. Med anledning av de förhållandevis höga kostnaderna som uppstår för dessa ansökningar, anser Regelrådet emellertid att förslagsställaren borde ha fört ett resonemang om hur de olika försäkringsdistributörerna påverkas av dessa kostnader. Regelrådet har redan konstaterat att det saknas redovisning av företagens storlek. När det även saknas ett kvalitativt resonemang om hur kostnaderna påverkar företagen utifrån deras storlek, saknar Regelrådet möjlighet att bedöma hur förslagets kostnader påverkar de olika företagen. Regelrådet kan heller inte utesluta att kostnaderna kan påverka de mindre företagens verksamhet på ett avgörande sätt. Liksom Regelrådet Postadress Webbplats E-post 7/9

8 påpekar i punkten ovan kan berörda branschorganisationer ofta bidra med bedömningar av förslagets kostnads- och verksamhetsmässiga konsekvenser. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av förslagets andra kostnader och verksamhet är bristfällig. Påverkan på konkurrensförhållandena för berörda företag Av konsekvensutredningen framgår att förslaget bedöms leda till ökad konkurrensneutralitet mellan olika distributörer. Vidare framgår att förslagen bedöms leda till en ökad konkurrensneutralitet på marknaden för finansiell rådgivning om försäkring och finansiella instrument. Genom möjlighet att till exempel agera på annans ansvar som anknuten förmedlare och genom fortsatt möjlighet att ansöka om sidotillstånd för att utföra vissa investeringstjänster, bedömer utredaren att det görs viss anpassning av kraven till den svenska marknaden för försäkringsdistribution. Förslagen innebär, enligt utredaren, att marknaden inte får en helt konkurrensneutral reglering, men avvikelserna bedöms ändå vara befogade för att uppnå proportionerliga krav utifrån den svenska marknadens karaktär. Utredaren uppger att det är svårt att uppnå ett fullgott konsumentskydd utan att påverka marknadens funktionssätt i negativ riktning. Ökade krav på försäkringsdistributörer kan till exempel medföra ökade kostnader och därmed lägre lönsamhet. Å andra sidan, bedöms ett starkt konsumentskydd bidra till ett ökat förtroende, vilket i sin tur kan innebära att en ökad efterfrågan på försäkringsprodukter och en mer välfungerande marknad. Målet är, enligt utredaren, att uppnå en balanserad och proportionerlig reglering som tar omhand de problem som har identifierats, utan att väl fungerande delar av marknaden regleras mer än nödvändigt. Ett ytterligare mål med den nya regleringen bör, enligt utredaren, vara att uppnå en likartad reglering på marknaden för finansiell rådgivning om försäkring och finansiella instrument. Regelrådet kan konstatera att ett av huvudsyftena med förslaget är att skapa en ökad konkurrensneutralitet mellan olika distributörer. Regelrådet anser likväl att förslagsställaren borde ha redovisat företagens olika förutsättningar att konkurrensmässigt klara av de kostnader som förslaget medför utifrån ett resonemang om företagens storlek. Regelrådet anser därutöver att förslagsställaren borde ha kunnat redovisa uppgifter om konkurrensvillkoren ur ett internationellt perspektiv och hur de olika delförslagen kan komma att påverka de svenska företagens möjligheter att konkurrera. Detta särskilt med anledning av att utredaren föreslår strängare regler som går utöver EU:s försäkringsdistributionsdirektiv. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av förslagets påverkan på konkurrensförhållandena är bristfällig. Regleringens påverkan på företagen i andra avseenden Det finns ingen redovisning av ytterligare påverkan på företagen. Med anledning av att det saknas nödvändig redovisning av berörda företags storlek samt vilka effekter förslagets kostnader medför för de skilda företagens konkurrensvillkor kan Regelrådet inte utesluta att det även kan finnas annan påverkan på företagen som inte redovisats. Regelrådet finner därför att förslagsställarens redovisning av regleringens påverkan på företagen i andra avseenden är bristfällig. Postadress Webbplats E-post 8/9

9 Särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning Av konsekvensutredningen framgår att försäkringsdistributionsdirektivet inte medger undantag med beaktande av storlek på företaget. Det uppges däremot att det finns vissa undantagsregler som innebär att framför allt fysiska och juridiska personer som inte har försäkringsförmedling som sin huvudsakliga verksamhet omfattas av mindre omfattande krav än övriga försäkringsdistributörer. Därtill uppges att direktivet, till skillnad från försäkringsförmedlingsdirektivet, innehåller ett uttryckligt undantag för verksamhet som består i att till exempel endast hänvisa en potentiell försäkringstagare till en försäkringsgivare, eller tipsa någon om att det finns försäkringsförmedlare som kan vara behjälpliga vid en upphandling av försäkringsavtal. Det medför att åtgärder som inskränker sig till att skapa kontakt mellan en kund och försäkringsföretag eller en försäkringsförmedlare, enligt direktivet, inte ska anses utgöra försäkringsdistribution. Utredaren uppger att eftersom undantagsbestämmelserna inte är riktade mot små och medelstora företag kommer de att träffas av samma typ av kostnader som de större företagen. Utredaren uppger vidare att för förslaget som riktar sig till AIF-förvaltare och fondbolag är syftet att reglerna ska vara likartade för alla aktörer som tillhandahåller rådgivning på finansmarknadsområdet. Därför uppges det inte finnas något utrymme för mildare krav och därmed särskild hänsyn till små fondbolag eller AIF-förvaltare. Regelrådet finner att förslagsställarens redovisning av särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning är godtagbar. Sammantagen bedömning Regelrådet kan konstatera att utredaren redovisar flera punkter i sin konsekvensutredning på ett godtagbart sätt, däribland alternativa lösningar och effekter av om ingen reglering kommer till stånd samt förslagets överensstämmelse med EU-rätten. Regelrådet kan däremot konstatera att det saknas grundläggande redovisning av storleken på de företag som berörs samt att redovisningen av förslagets kostnadsmässiga effekter och effekter på företagens konkurrensvillkor inte är fullständig. Regelrådet finner därmed att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet behandlade ärendet vid sammanträde den 2 oktober I beslutet deltog Pernilla Lundqvist, Yvonne von Friedrichs, Marie-Louise Strömgren, Karin Hellerstedt och Annika Bergman. Ärendet föredrogs av Annika LeBlanc. Pernilla Lundqvist Ordförande Annika LeBlanc Föredragande Postadress Webbplats E-post 9/9