Tio vanliga frågor från lärare 1) Ska man dela in killar och tjejer i olika grupper? Det finns inget givet svar det är både och. Det beror på gruppen och vad man tar upp. Det beror också på hur man själv är som lärare. Det är inget självändamål att ha tjej- och killgrupper. Att dela upp i kill- och tjejgrupper innebär inte heller automatiskt att man har gett undervisningen ett genusperspektiv. I värsta fall kan uppdelningen i tjej- och killgrupper förstärka stereotypa uppfattningar om hur tjejer och killar är och att vi är väldigt olika varandra. Därför är det viktigt att noga fundera igenom varför vi vill, eller tycker att det är viktigt att dela upp gruppen i tjejer och killar eller sära på dem, för att använda ett annat ord. I en del moment i sexualundervisningen kan det (men behöver alltså inte) emellertid vara en fördel att dela upp killar och tjejer i olika grupper, till exempel om man ska prata om ett speciellt tema, som pornografi, onani eller sexuella trakasserier. Ibland är det lättare för både tjejer och killar att komma till tals i könsspecifika grupper. I exempelvis år 5 tycker en del lärare eller elever att det är lättare att tala om pubertetsutvecklingen med killar och tjejer var för sig. Det är dock viktigt att se till att de också får kunskap om varandra. Kunskaper får inte bli exklusiva för den ena gruppen. Det främsta skälet för att dela upp i kill- och tjejgrupper är att killar och tjejer har olika förväntningar att leva upp till. Alla måste förhålla sig till de föreställningar som finns om hur killar och tjejer bör vara. Det påverkar samspelet i klassrummet och vad vi säger och gör. På det sättet kan det ibland bli friare och öppnare samtal i könsspecifika grupper. Ett annat skäl kan vara att man har elever som kommer från miljöer, till exempel en djupt religiös miljö, där det finns ett starkt tabu att samtala om sexualitet, i synnerhet i könsblandade sällskap. Då kan det vara nödvändigt att dela upp eleverna delar av tiden. Ytterligare ett skäl kan vara att man har en grupp tjejer eller en grupp killar som dominerar gruppen och gör det svårt för andra att komma till tals. Det kan också vara så att man som lärare tycker att det är lättare att tala om vissa ämnen i könsspecifika grupper. 1
2) Måste man ha manliga lärare i killgruppen och kvinnliga i tjejgruppen? Det är som med kill- och tjejgrupper. Kan vara bra men inte nödvändigt. Talet om kvinnliga och manliga förebilder kan bli en hämsko i undervisningen är vi helt på det klara på vilket sätt vi ska vara förebilder? Varför är en man, och inte en kvinna, självklart en bättre förebild för en ung kille? Vad är det för specifikt en kille ska lära sig av just en man som kräver att det är en man som lär honom detta? Och det omvända för tjejer, förstås. Det är ett vanligt påstående, att skolan feminiserats och att pojkarna lider av det. Under den här frågan, eller påståenden som att vi behöver fler män i förskolan, finns en föreställning om att en pojke inte kan bli en riktig man om det inte finns män runt honom. Man kan då fråga sig hur den mannen han ska bli i så fall ska se ut eller vilken sorts icke-man han riskerar att bli utan tillräckligt många (rätt sorts) män i hans närhet. Självklart kan man ibland känna mer förtroende som kille för en manlig lärare och som tjej för en kvinnlig och eleverna kan tycka att det är mindre pinsamt att samtala med någon av samma kön. Det kan kanske vara lättare att ställa eller besvara en viss typ av frågor, till exexmpel kroppsliga frågor kring kön. En nackdel är att det kan bli en falsk eller inbillad känsla av samhörighet, vi tjejer eller vi killar, och att vi alla är lika varandra enbart för att vi har samma kön. Det kan lägga hinder i vägen för mer öppna samtal, som visar att vi är och känner på många olika sätt. Det finns inte en sorts tjej eller kille. Viktigare än könet på läraren/ledaren är att man tar elevernas frågor och funderingar på allvar och själv inte generaliserar eleverna efter kön. Det är också färre män än kvinnor som engagerar sig i sexualundervisningen. Och det är i alla händelser bättre att ha en kvinnlig lärare/samtalsledare än ingen alls. För det är killarna som riskerar att stå utan och de klagar på det ibland. Att de får prata mindre än tjejer. Om en man och en kvinna leder gruppsamtal tillsammans är det extremt viktigt att man inte låter mannen enbart representera män och manlighet (och detsamma med kvinnan), eller att man tillsammans just för att man är ett par för mycket börjar anspela på heterosexualitet, eller (falska) heterosexuella uppfattningar och praktiker. 2
3) Hur ska man börja? Det finns givetvis hur många sätt som helst att börja på. Många använder sig av associationsövningar som inledning, t ex på ordet sex. Då får eleverna spåna fritt om vad de tänker på. Läraren måste tillåta alla ord (utom sådana som refererar till personer som är kända av eleverna). Det finns flera fördelar med metoden: Man får igång eleverna. Man visar att det är tillåtet att prata om sexualitet. Man får en uppfattning om vad eleverna tänker på eller vilka kunskaper de har/inte har. Man får uppslag till vad man kan ta upp senare i undervisningen. Övningen kan utvecklas på olika sätt. När man spånat en stund kan man börja sortera orden, diskutera dem, be eleverna förklara ord/uttryck som man själv kanske inte känner till, hur de används osv. Har man yngre elever, till exempel mellanstadiet, kan man fråga vilka ord de kan om sex (som de tror handlar om sex, kommer det att visa sig). Det kan man göra i helklass eller som grupparbete, och sedan skriver man upp orden på tavlan. Andra sätt att inleda undervisningen på är att göra en enkel planeringsenkät med eleverna innan man börjar själva lektionsundervisningen. Eller man kan be eleverna att fundera på några frågor de skulle vilja ha svar på om sexualitet. Sedan får de skriva ner sina frågor och lägga i en låda anonymt (alla måste lägga i lappar, även om de inte har skrivit några frågor). Det kan fungera som en uppvärmning. Många lärare tycker att ett enkelt sätt att börja på är att prata om kroppen, för att på så sätt komma in på andra frågor. 4) Hur många lektioner ska man ha? Så många som behövs, skulle man vilja svara. Men det är naturligtvis inget bra svar. Den forskning som gjorts på sexualundervisning visar att det behövs åtminstone 15-20 lektionspass för att det ska ha någon större inverkan på kunskaper, attityder och beteenden. En enstaka temadag är alltså i princip meningslös förutom att den kan ha varit rolig. Det är information 3
och inte undervisning. Och synd för den elev som var sjuk just den dagen, eller den veckan, om skolan hade kärleksvecka och inget mer alls under hela skoltiden. Däremot kan ju en temadag eller två vara en del av sexualundervisningen, eller om man vill uppmärksamma ett viss tema särskilt. Den forskning som vi refererar till ovan har studerat beteendeförändringar (kondomanvändning, färre tonårsgraviditeter m m) men sexualundervisningen har fler syften än att förebygga könssjukdomar och oönskade graviditeter, till exempel att arbeta mot diskriminering av hbtpersoner. Undervisningen behöver också ske återkommande, det vill säga genom hela skoltiden, från förskolan till sista året i gymnasiet. 5) Vad ska undervisningen innehålla? Den här frågan är förstås omöjlig att ge ett kort svar på, så här får det bli ett svar som anger riktningen mer än exakt vad. Vi tar upp en del teman och områden som på ett eller annat sätt bör vara med (för sig eller integrerat med andra teman). För mer detaljer och lektionsförslag får man gå vidare till RFSU:s skolsajt, handledningsmaterial, andra hemsidor och litteratur. Undervisningen bör vara ämnesövergripande, för att täcka in olika perspektiv på sexualitet: samhällskunskap, historia, religion, biologi, svenska osv. Sex och samlevnad handlar både om samhälle och individ: Om kropp och relationer, lagar, kön/genus, sexuell identitet, det handlar om kondomer och möten med sexuella partner. Det handlar om respekt, diskriminering och gränser. 4
Ett sätt att närma sig frågan om undervisningens innehåll är att fundera i ämnesområden här ger vi några exempel på teman inom varje ämnesområde: Sexualitet och samhälle: genus, sexuella rättigheter (lagstiftning, diskriminering, rätt till abort m m), mediabilder av sexualitet, hbt/mångfald m m. Sexuellt beteende: sex genom hela livet (från barn till vuxen), onani, samlag, andra sexuella handlingar, sex med en partner, sexuell respons/njutning, fantasier m m. Sexuell hälsa: preventivmedel, abort, könssjukdomar, sexuella trakasserier, övergrepp m m. Människans utveckling: kroppen, pubertet, reproduktion, sexuell identitet/läggning, självuppfattning (om kroppen) m m. Relationer: familj, vänner, kärlek, KK (knullkompisar), bli ihop/göra slut, otrohet, ömsesidighet m m. Färdigheter: värderingar, kondomanvändning, kommunikation, självkänsla, att fatta beslut (om kondomanvändning t ex), vart man kan vända sig m m. Illustrationer : RFSU Eva Fallström 5
Givetvis går frågorna in i varandra (ömsesidighet och sexuella kränkningar t ex), och en del teman riskerar att glömmas bort i ovanstående planeringsmodell, Ett tema som pornografi berör både sexuella handlingar (onani t ex), fantasier och samhälle. Och ändå ryms det inte som exempel i ovanstående planeringsmodell. Men pornografi är ett självklart tema att prata om i sex- och samlevnadsfrågorna. Frågor om genus och homo- och bisexualitet och transfrågor bör genomsyra hela undervisningen, och inte enbart när de tas upp särskilt. 6
Ett annat sätt är att lista ett antal teman som behöver finnas med, här är en del exempel: Kroppen/kroppsutveckling/pubertet Njutning Kondom kondomanvändning Homosexualitet Onani Bisexualitet Vad är kärlek? Ömsesidighet Olika sexuella handlingar Otrohet/trohet Sexuella trakasserier/gränser Abort Diskrimineringslagstiftning Könsorganen: kukkunskap och fittfakta (se RFSU:s skrifter) Sexuella ord, positiva och negativa P-piller och andra preventivmedel Genus Transsexualism/transvestism Myter och missförstånd om sexualitet Relationer till kompisar, familj, partner Kompisknull och knullkompis Pornografi Bli ihop/flirt- och raggningstips /göra slut Sexuellt våld Könssjukdomar Homofobi Eleverna klagar ofta på att undervisningen är för negativ eller teknisk, dvs handlar för mycket om faror, om könssjukdomar, reproduktion och liknande. Sex är väl inte bara farligt, som en tjej i 9:an sa. Så tänk på att undervisningen har ett positivt anslag! 7
6) Vi ska ha en temadag om kärlek vad ska vi ta upp? I princip avråder vi från att ha en temadag. Det kanske är kul, men det är mer information än undervisning. Och låt gå för att det är nöje, vi ska ju ha roligt också. Hellre än en temadag är det bättre att dela upp undervisningen i flera kortare pass som återkommer över tid. Då finns det möjlighet att bearbeta det man lär sig och att återkomma till frågor och funderingar. Däremot kan man förstås inleda eller avsluta (eller varför inte i mitten) med en temadag då ingår det i ett sammanhang. Det här gör också att det är viktigt att basen för undervisningen ligger hos lärarna/personal på skolan. Externa experter kan vara ett stöd, men de kan av förklarliga skäl inte följa upp lektionerna. Det måste fortfarande göras av lärarna. 7) Måste man prata om allt? Ja, i princip bör man prata om allt. Sen handlar det om att anpassa det till ålder och grupp. Framför allt ska man svara på elevernas frågor, oavsett vilka frågorna är eller hur gamla eleverna är. Även barn kan ha funderingar som i vuxnas öron låter avancerade. Som enskild lärare behöver man dock inte kunna prata om allt. Man kanske tycker att det är svårt att prata om ett visst ämne, exempelvis pornografi. Det är naturligtvis i sin ordning. Just därför är det viktigt att man är flera, en arbetsgrupp då kan man lösa det tillsammans: Vem som känner sig kapabel att ta det, eller att man kommer överens om vem eller vilka som skaffar sig den kunskap som krävs för att det ska kännas bra att undervisa i temat. En utgångspunkt är att tala om det som rör barns och ungdomars liv och erfarenheter. Vi kan ta pornografin som exempel igen. Det är någonting som barn och ungdomar möter på olika sätt, mer eller mindre. Av den anledningen behöver vi också ta upp pornografi i sex- och samlevnadsundervisningen. (Se RFSU:s handledning Samtala om pornografi i skolan.) Kanske undviker vi frågor som vi själva tycker är besvärliga. En fråga som ibland väcker känslor är kk-begreppet, det vill säga knullkompisar. Men då kan man samtala om det: Hur uppfattar eleverna det? Vad är det? När blir man det? Vad är bra eller mindre bra med det? 8
8) När ska man börja med sexualundervisning? Man bör börja redan på förskolan och sedan behöver undervisningen återkomma genom hela skoltiden. Barn har tidigt tankar och frågor om kropp, vänskap, relationer, kärlek, hur barn blir till De möter frågorna på olika sätt: i familjen, hur äldre syskon gör, genom tv och tidningar, internet osv. På förskolan kan man ge barnen ord för kroppsdelarna till exempel. Att prata om hur barn blir till är enkelt i samband med att någon ska få ett syskon. Frågan om vad kärlek är kan man låta återkomma i olika åldrar, och det är viktigt att redan från förskolan prata om att två personer av samma kön kan bli kära i varann, ha barn eller gifta sig med varann. De flesta barn kommer i puberteten i 10-12-årsåldern och det behöver man prata om och då även onani, för att ta ett exempel. Och så vidare. Ett misstag man ofta gör är att man väntar för länge med undervisningen. Det är t ex lite sent att prata pubertet första gången i årskurs 8 även om man ska göra det då också. Utgår man från skolans styrdokument finns det inget särskilt angivet när man ska börja, eftersom de inte är upplagda på det sättet. Däremot finns det mål formulerade i sex och samlevnad för årskurs fem och årskurs nio (som för alla ämnen). Hur lång tid det tar att uppnå dessa mål, och när man således bör börja, avgör skolan eller läraren. Däremot är lagstiftarens intention att det ska börja i de tidigare årskurserna/förskolan så har det varit ända sedan sex- och samlevnadsundervisningen blev obligatorisk 1955. I den första handledningen i sexualundervisningen från 1956 nämner man till exempel att barn ofta i 2-3-årsåldern upptäcker onanin och att det är viktigt att personalen inte skuldbelägger detta, och att [är] sexualupplysning i småbarnsåldern av största betydelse. Den skänker barnen en stor trygghet. I handledningen har man lektionsförslag för lågstadiet. 9
9) Kan man låta elever avstå från undervisning i sex och samlevnad? I princip inte. Sex och samlevnad är inskrivet i läroplanen och kursplanerna. Den är således obligatorisk och gäller samtliga elever. Skolan har visserligen rätt att ge befrielse från viss undervisning, i exempelvis religion. Befrielse från undervisning måste ges av rektor. RFSU:s erfarenhet är dock att problemet inte är särskilt stort. Dock visar vissa undersökningar att en del elever inte får delta i delar av undervisningen men av undersökningarna framgår inte hur många som formellt beviljats befrielse av rektor. Det är eleverna som själva svarat om de får delta eller inte. I det förslag till ny skollag som regeringen har lagt fram föreslår man att möjlighet till befrielse ska slopas, vilket RFSU anser är bra: Sexualundervisning är en rättighet för alla barn och unga. Oavsett detta, kan man ändå behöva hantera vardagliga situationer och anpassa undervisningen, för att inte elever ska känna sig utsatta. Om en elev av religiösa skäl exempelvis inte vill se en viss film kan man låta eleven läsa en bok på temat i stället. 10) Vilka metoder är bra? Utgångspunkten bör vara att använda metoder som främjar dialog och reflektion. Annars är det viktigaste att man blandar metoder. En del kunskap förmedlas bra genom kortare föreläsningar, annan genom samtal. Det är balansen och variationen sett över hela undervisningen som är viktig. Däremot är det viktigt att eleverna får möjlighet att reflektera över frågor om kropp, kärlek, sexualitet, genus, hbt och så vidare. Interaktiva metoder är bevisat effektiva för att påverka kunskaper, attityder och beteenden, alltså samtal, värderingsövningar, rollspel m m som gör eleverna delaktiga. Interaktiva metoder har också den fördelen att de blir så att säga självreglerande, genom att de kan hjälpa läraren att lägga sig på rätt nivå, där gruppen är. 10