Handbok för ras-, skred- och slamströmsolycka

Handbok för ras-, skred- och slamströmsolycka

Handbok för ras-, skred- och slamströmsolycka Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Författare: Vivian Caragounis Språkgranskning: Expertinfo Sweden AB Foto framsidan: Åre Räddningstjänst Publikationsnummer: MSB632 september 2014 ISBN 978-91-7383-403-2 Handboken har granskats av ämnesexperter på Statens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning.

Innehållsförteckning Om materialet... 9 1.1 Varför insatsmetodik för ras-/skredolycka?... 9 1.2 Vad innehåller materialet?... 11 1.3 Vem riktar sig materialet till?... 11 1.4 Hur har insatsmetodiken utvecklats?... 11 1.5 Hur ska handboken läsas?... 11 Allmänt om naturolyckor... 13 2.1 Ett annorlunda arbetssätt... 13 2.2 Säkerhet... 14 2.3 Kunskap... 15 Juridik... 16 3.1 Beslut om räddningstjänst... 16 3.2 Avslutande av räddningstjänst... 17 3.3 Säkerhet... 17 3.4 Resursstöd... 17 3.5 Ersättning... 18 Frågeställning 1: Vad har hänt?...19 4.1 Bakgrundskunskap.19 4.1.1 Allmänt om naturfenomen ras, skred, slamströmmar.19 4.1.2 Grundläggande jordartslära och geologi.20 4.1.2.1 Jordartsklassificering 20 4.1.2.2 Jordarternas fysikaliska egenskaper..22 4.1.2.3 Jordlagerföljd 27 4.1.2.4 Fysikaliska fenomen..27 4.1.3 Släntstabilitet..28 4.1.3.1 Översiktlig stabilitetskartering 29 4.1.4 Begrepp.32 4.2 Vilket fenomen handlar det om?...39

4.2.1 Vad är skred?...39 4.2.1.1 Jordskred (finkornig jord/kohesionsjord).42 4.2.1.2 Specialfall: Kvicklerskred..48 4.2.1.3 Moränskred 50 4.2.1.4 Bergskred.53 4.2.2 Vad är ras?...53 4.2.2.1 Jordras (grovkornig jord/friktionsjord) 54 4.2.2.2 Specialfall: Nipras och nipskred 56 4.2.2.3 Bergras, bergskred och blocknedfall 58 4.2.3 Vad är slamströmmar?...61 4.2.4 Specialfall: Ravinbildning 63 4.2.5 Specialfall: Erosion.66 4.3 Vilken påverkan medför olyckan?...69 4.3.1 Liv.69 4.3.1.1 Livsfara.69 4.3.1.2 Skada..69 4.3.2 Miljö 69 4.3.3 Egendom..70 4.3.3.1 Byggnader..70 4.3.3.2 Fordon 74 4.3.3.3 Djur.76 4.3.3.4 Trafikleder..76 4.3.3.5 Ledningar 78 4.4 Vad är känt om platsen för det inträffade?...80 4.4.1 Geografi.80 4.4.2 Släntstabilitet.82 4.4.3 Översiktlig översvämningskartering.84 4.4.4 Jordartskarta..84 4.4.5 Sårbarhetskarta.85 4.4.6 Karttjänster.85 4.4.6.1 WMS-tjänster 86 4.4.7 Fallstudie..87 Frågeställning 2: Vad kan hända?...89 5.1 Följdskred och fortsatta ras och slamströmmar 89

5.2 Nytt ras, skred eller slamström 91 5.3 Rasmassor.93 5.3.1 Flodvåg..94 5.3.2 Uppdämning, genomströmning och översvämning.95 5.3.3 Dammbrott..96 Frågeställning 3: Hur ska räddningsinsatsen säkras?...97 6.1 Analysen av risker.97 6.1.1 Geoexpertis.97 6.1.2 Analys av risker vid överhängande fara..99 6.1.3 Analys av risker vid inträffad olycka.99 6.1.4 Scenarieutveckling 102 6.1.5 Informationsöverföring.105 6.1.6 Stödsystem 106 6.2 Avspärrning..108 6.3 Zonindelning 111 6.4 Säkerhetsarbetet.112 6.4.1 Utrymning..112 6.4.2 Signaler...113 6.4.3 Skadeområdets ingångs- och reträttväg.114 6.4.4 Byggnaders ingångs- och reträttvägar.115 6.4.5 Säker plats..115 6.4.6 Registrering 115 6.4.7 Säkerhetsrutiner...116 6.4.8 Utlösningsfaktorer.116 6.5 Säkerhetsutrustning..117 6.6 Observation..118 6.7 Övervakningssystem.119 6.7.1 Akutfasen (timmar)..120 6.7.2 Vid utdragen händelse (dagar, veckor) samt vid övervakning (veckor, månader) 123 6.8 Prognoser 124 Frågeställning 4: Hur ska människorna och egendomen hittas och räddas?...125 7.1 Utrymning av allmänheten 125

7.2 Sektorindelning och skadeobjekt 125 7.3 Sök 126 7.3.1 Positionering 126 7.3.2 Sökmetodik 128 7.3.2.1 Underlag.128 7.3.2.2 Söktaktik 128 7.3.2.3 Prioriteringsstrategi 129 7.3.2.4 Systematiskt genomsök.130 7.3.2.5 Markering.133 7.3.2.6 Dokumentering och kommunicering.140 7.3.3 Detektering och lokalisering..140 7.3.3.1 Hundsök.140 7.4 Räddning.141 7.4.1 Livräddning..141 7.4.2 Miljö..144 7.4.3 Egendom.144 Frågeställning 5: Hur ska försvårande omständigheter hanteras?...146 8.1 Risker och försvårande omständigheter 146 8.1.1 Risker och åtgärder..146 8.2 Arbete på instabil mark..148 8.2.1 Vägar.148 8.2.2 Transportutrustning.149 8.3 Stabilisering.150 8.3.1 Avlägsnande av rasmassor/bråte..150 8.3.2 Akuta geotekniska ingrepp 150 8.3.2.1 Kontroll av vattenflödet 150 8.3.2.2 Släntförstärkning. 152 8.4 Provisoriskt skydd..154 8.5 Arbete i byggnader.155 Förberedande aktiviteter..161 9.1 Insatsplaneringen 161 9.1.1 Lagstiftning...161 9.1.2 Beskrivning 162

9.1.3 Processen och innehållet 163 9.2 Plan för utbildning, övning och erfarenhetsåterföring 168 9.2.1 Utbildning.168 9.2.2 Övning.168 9.2.3 Erfarenhetsåterföring..168 9.3 Förskede till ras, skred och slamströmmar 170 9.4 Information till allmänheten 173 Resurser..175 10.1 Förstärkningsresurser 175 10.2 Utrustning 180 10.2.1 Alarmeringsutrustning.181 10.2.1.1 Alarmering inom teamet.181 10.2.1.2 Varning och information till allmänheten 181 10.2.2 Arbetsutrustning.181 10.2.3 Belysning.182 10.2.3.1 Storskalig olycksplatsbelysning.182 10.2.3.2 Personlig belysningsutrustning.183 10.2.4 Detekterings- och lokaliseringsutrustning 183 10.2.4.1 Sökutrustning 183 10.2.4.2 Lokalisering inom teamet.185 10.2.5 Fordon..185 10.2.6 Kommunikation och informationsöverföring.185 10.2.7 Personlig skyddsutrustning..186 10.2.8 Vägar..186 10.2.9 Övervakningssystem.186 10.2.10 Övrigt.187 Fallstudier 188 FALLSTUDIE 1: sök och räddning efter kvicklerskred i bostadsområde (Tuve, 1977)..188 11.1.1 Beskrivning...188 11.1.2 Insats...189 11.1.3 Efterdyningar 191 FALLSTUDIE 2: tidig varning och uppföljning av jordskred i bostadsområde (Vagnhärad, 1997) 192

11.2.1 Beskrivning.192 11.2.2 Händelseförlopp och insats..193 11.2.3 Erfarenheter..195 FALLSTUDIE 3: sök och räddning efter kvicklerskred på väg (Småröd, 2006) 195 11.3.1 Beskrivning.196 11.3.2 Insats...196 11.3.3 Erfarenheter..198 FALLSTUDIE 4: sök och räddning efter bergskred i bostadsområde (Ålesund, Norge, 2008)...199 11.4.1 Beskrivning 199 11.4.2 Insats 200 11.4.2.1 Räddningsinsatsen 200 11.4.2.2 Gasfasen..201 11.4.2.3 Sökning av omkomna och restvärdesräddning 202 11.4.3 Erfarenheter..202 FALLSTUDIE 5: diverse nipras (Sollefteå, 2002-2011) 203 11.5.1 Nipras Öd (februari 2002) 204 11.5.2 Nipras Remsle (april 2009)..204 11.5.3 Nipras Ramsele (april 2010) 205 11.5.4 Ravinutveckling i nipa i Ed (april 2011).205 FALLSTUDIE 6: akuta åtgärder vid moränskred och slamströmmar (Åre, 2010)...206 11.6.1 Beskrivning 206 11.6.2 Insats.207 11.6.3 Erfarenheter.208 Referenser..209 Bildförteckning.220

9 Om materialet Den här handboken ingår i ett material som ska höja kompetensen om rasskred- och slamströmsolyckor samt stärka räddningstjänstens förmåga att hantera sådana olyckor. Materialet i den här handboken finns även:! I en åtgärdskalender vid ras, skred och slamströmmar. Åtgärdskalendern sammanfattar metodiken och kunskapsmaterialet som presenteras i den här handboken. Åtgärdskalendern går att ladda ner eller beställa på MSB:s webbplats. Klicka på bilden för att öppna länk till beställning/ nedladdning.! På MSB:s webbplats: https://www.msb.se/sv/insats--beredskap/naturolyckor/ras--skred/ras-- skred--saker-och-effektiv-raddningsinsats/! I RIB Bibliotek. 1.1 Varför insatsmetodik för ras- /skredolycka? Ras-, skred- och slamströmsolyckor med omfattande konsekvenser inträffar inte ofta. Därmed är det desto viktigare att vara förberedd. Beredskapen för ras och skred är allmänt låg inom räddningstjänsten. Behovet av en insatsmetodik vid ras-/skredolycka framgår både av inträffade händelser och av den förväntade framtida utvecklingen. Enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60, s.13-14) kommer klimatförändringarna att innebära en ökning av kraftig nederbörd och ökade flöden i vattendrag samt höjda och varierande grundvattennivåer i framtiden. Detta kommer att medföra en ökning av ras, skred och slamströmmar. Ras/skred Moränskred/ slamströmmar Ravinutveckling Erosion Förändring av frekvensen av ras-/skredhändelser som konsekvens av klimatförändringarna fram till år 2100 (SGI 2007, s. 27 33).

10 Större olyckor, som exempelvis skredet på E6:an vid Småröd i december 2006, belyser behovet av kunskap och systematisk insatsmetodik så att räddningstjänsten kan hantera ras- och skredhändelser säkert och effektivt. Skredet på E6:an vid Småröd, december 2006 En chaufför sitter fastklämd i sin uppochnervända tankbil strax nedanför den 7 8 meter höga skredkanten där ett skred har gått på motorvägen. Räddningstjänst-personalen inser behovet av snabb losstagning. Den geotekniska expertisen har ännu inte anlänt. Vilken är den säkraste ingångsvägen till skredområdet? Hur bör området beträdas på säkraste sätt? Kan ett följdskred inträffa? Det är den 20 december och klockan är efter sju på kvällen. Området är becksvart. Hur ska räddningspersonalen kunna få grepp om skredområdets omfattning? Hur ska de hitta skadade och döda? Metodiken i det här materialet syftar till att möjliggöra en systematisk hantering av ras-, skred- och slamströmsolyckor, och därmed göra räddningsinsatserna säkrare och mer effektiva. Utgångspunkten är de rekommendationer som Statens haverikommission gav till MSB i samband med Smårödsolyckan (Statens haverikommission 2009, s. 9). Haverikommissionen rekommenderade MSB att: " utreda behov av taktik, teknik, metoder och utrustning, för säker och effektiv räddning av personer inom skredområden (RO 2009:01 R15) " utreda hur behovet av och tillgången till geoteknisk expertis kan tillgodoses i samband med räddningsinsatser vid skred (RO 2009:01 R16) " utreda behovet av särskild utbildning för effektiva räddningsinsatser vid skred (RO 2009:01 R17).

11 1.2 Vad innehåller materialet? Materialet består av den insatsmetodik och kunskapshöjande information som räddningstjänsten behöver för att hantera ras-, skred- och slamströmsolyckor på ett säkert och effektivt sätt. Insatsmetodiken täcker det räddningsoperativa arbetet under hela insatsskedet vid en ras- och skredolycka, från uppstart vid larm till avslutning av räddningstjänst. Den täcker även det förberedande arbete som krävs för att man överhuvudtaget ska kunna tillämpa insatsmetodiken vid en olycka. Metodiken är skapad för ras och skred i naturlig miljö, men valda delar går också att tillämpa på andra typer av ras, som till exempel schaktras. Materialet är en sorts verktygslåda som samlar så kallade good practices, alltså metoder som visat sig vara effektiva. Vid en olycka ska räddningsledaren tillämpa de delar av materialet som bäst svarar mot scenariot i fråga och dess unika skadeplatsfaktorer. 1.3 Vem riktar sig materialet till? Materialet riktar sig till all räddningstjänstpersonal men vänder sig i första hand till räddningsledare och övriga ledningsfunktioner, från styrkeledare till räddningschef i beredskap. Materialet betonar särskilt säkerhetsarbetet vid insatsens början, så att materialet ska fungera som ett särskilt stöd till förste befäl på plats. 1.4 Hur har insatsmetodiken utvecklats? Materialet är utvecklat i samarbete med Statens geotekniska institut, Sveriges geologiska undersökning, räddningstjänster i särskilt ras- och skredbenägna kommuner, Polisen, Fjällräddningen, svenska och internationella forskare och experter samt räddningstjänster och myndigheter i andra länder med ras- och skredproblematik. Materialet samlar och strukturerar både befintliga och nya metoder. Det är baserat på erfarenhetsåterföring, dialog, litteraturstudier och efterforskning på internet. Relevant metodik från International Search and Rescue Advisory Group (INSARAG, det internationella rådgivande nätverket för sök- och räddningsinsatser under Förenta Nationernas paraply), är inlemmat i metodiken. Utöver detta har olika tekniska möjligheter för varningssystem utretts och valda delar av metodiken har fälttestats. Metodiken testades av svensk och norsk räddningstjänst, polis och geoteknisk expertis under Barents Rescue- övningen 2013 i Nordnorge. 1.5 Hur ska handboken läsas? Handboken är avsedd för egen utbildning och som underlag vid insatsplanering. Den är strukturerad på följande sätt:

12! Allmänt beskriver materialet och naturolycksproblematiken! Juridik redogör för lagstiftningen som styr vid ras- och skredinsats! Insatsmetodiken utgår från fem frågeställningar i samma kronologiska ordning som insatsens olika aktiviteter. De fem frågeställningarna är: - Frågeställning 1: Vad har hänt? - Frågeställning 2: Vad kan hända? - Frågeställning 3: Hur ska räddningsinsatsen säkras? - Frågeställning 4: Hur ska människorna och egendomen hittas och räddas? - Frågeställning 5: Hur ska försvårande omständigheter hanteras?! Förberedande aktiviteter beskriver de förberedelser som behövs för att insatsen ska kunna utföras säkert och effektivt! Resurser listar förstärkningsresurser och olika typer av utrustning som kan behövas under en ras- och skredinsats.! Fallstudier beskriver sex insatser vid ras, skred och slamströmmar som är relevanta för svenska förhållanden När du använder materialet vid självstudier är det viktigt att du läser allt material i sin helhet, eftersom de olika delarna förutsätter varandra. Vid insatsplanering bör du också fördjupa dig i riskerna i just ditt geografiska ansvarsområde. GRÖNA RUTOR: exempel BLÅ RUTOR: extra läsning

13 Allmänt om naturolyckor Räddningstjänstpersonalens förståelse för komplexiteten vid ras- och skredolyckor är avgörande för hur väl olyckorna hanteras. Nedan följer några praktiska råd som kan hjälpa räddningstjänstpersonalen att utvärdera och öka denna kapacitet. 2.1 Ett annorlunda arbetssätt Skred i Leyte, Filippinerna I februari 2006 inträffade ett bergskred på den filippinska ön Leyte. Skredets omfattning var ca 1,5 4 kilometer. 1221 människor omkom, 33 räddades. Sök- och räddningsinsatsen startades omedelbart men utan geoteknisk expertis. Man grävde i sex dagar på ursprungsplatsen för den begravda byn och skolan innan experter som analyserat skredets typ, karaktär och förlopp kunde konstatera att skredet hade flyttat hela byn och skolan 550 600 meter bort. Vid det laget hade det ihållande regnet höjt grundvattennivån i hålrummen 30 meter under rasmassorna och inga fler sms kom från fastklämda överlevande de hade drunknat. En rapport konstaterade att trots att sök- och räddningsinsatsen startat omedelbart, var den i sitt tidiga skede ofokuserad och bristfällig. Den påverkades negativt bland annat av att man hade missförstått skredets karaktär och förlopp. Rapportens slutsats var att inte bara snabbhet utan även bland annat precision är avgörande i kritiska situationer. Händelsens natur måste diktera sök- och räddningstaktiken. (Lagmay et al. 2008)

14 Ibland baserar räddningstjänsten sin taktik på standardrutiner i stället för på olycksspecifika faktorer. Ordet akut leder ofta till att besluten präglas av att man reagerar och parerar på saker som händer, i stället för att planera och agera (Mattsson och Eriksson 2010, s. 28). Ett exempel på en sådan standardrutin är att räddningstjänsten startar livräddningen innan olyckan har analyserats eller experter konsulterats. Eftersom tillståndet är akut uppfattas livräddningsfrågan som primär och separat från analysen, som man uppfattar som en fördjupning och därmed sekundär. Man anser att analys är något som kan genomföras av bakre ledning i ett senare stadium när livräddningen är avklarad, inte som ett nödvändigt medel för att genomföra livräddning på säkraste och effektivaste sätt. På samma sätt uppfattas expertis som en sekundär resurs som kan tillkallas när man väl kommit på plats, utvärderat och kommit igång med arbetet. Risken är att sådan taktik resulterar i en otillräcklig respons som möjligtvis kan rättas till senare när man tagit sig tid att analysera situationen, men då har värdefull tid och resurser redan gått förlorade. Att sätta igång en insats så snabbt som möjligt innebär alltså inte automatiskt att insatsen är effektiv. I en utredning av insatsen i samband med kvicklerskredet i Tuve 1977 står det apropå systematik i sökarbetet att Den tid som står till förfogande då det gäller att rädda människoliv och begränsa skada kan vara mycket kort vilket ställer stora krav på effektiviteten i insatserna. (Brandsjö et al. 1978, s. 87; ej kursiverat i original). En effektiv insats förutsätter analys, systematik och val av rätt taktik. Det är just eftersom tiden man har till förfogande är kort som man måste använda den på rätt sätt. Det är viktigt att fatta rätt beslut, och därför får inte snabba beslut värderas högre än rätta beslut. Vikten av att förstå olyckans komplexitet och betydelsen av att fatta rätt beslut gäller vid alla typer av olyckor men blir särskilt påtaglig vid naturolyckor. Naturolyckor har ofta en utbredning som skiljer sig från de punktincidenter som hör till räddningstjänstens vardagliga arbete. De är komplexa och flerdimensionella. De kan inte lätt reduceras till enkla rutiner eftersom varje händelse är unik och beror på många olika faktorer. Komplexiten kan dessutom komma att ställa krav på räddningstjänstens förmåga att hantera akuta problem (till exempel livräddning) samtidigt som man utför eventuella åtgärder redan under akutstadiet för att förhindra ännu allvarligare sekundära effekter (till exempel dammbrott). Ras-, skred- och slamströmsolyckor kräver alltså ett alternativt arbetssätt där det är mycket viktigt med helhetsanalys och vissa nyckelfunktioner. Ett första steg mot säker och effektiv hantering av ras- och skredolyckor är att acceptera detta faktum. 2.2 Säkerhet Förste befäl på plats behöver först av allt stöd för att kunna fastställa riskområdet som ska spärras av och för att få veta när det är säkert att beträda riskområdet och börja med livräddning. Detta säkerhetsbehov kan uppfyllas på följande tre sätt:

15 1. Varningssystem. I dagsläget finns inga tekniska system för direkt varning vid fortsatt massrörelse (till exempel följdskred) som är tillräckligt snabba, enkla att installera och enkla att avläsa. 2. Expertis. Räddningsledningen måste redan i det initiala skedet få kontakt med en expert som kan ge stöd och råd. 3. Kunskap. Räddningstjänstpersonalens kunskap om händelsen och förmåga att avläsa situationen påverkar deras säkerhet i stor utsträckning. Analysen av risker som beskrivs i den här handboken bygger på rutiner för snabb och god kontakt med expertis och fördjupade kunskaper. 2.3 Kunskap Kunskap frigör kreativitet, och kreativitet är viktigt vid olyckshantering eftersom varje olycka är unik. Ju mer grundläggande kunskap om ras, skred och slamströmmar man har med sig till olycksplatsen, desto mer tid och energi finns kvar till att förstå och möta det situationsspecifika i olyckan. Människor har en benägenhet att projicera sina erfarenheter från en specifik situation på en annan. Det kan vara riskabelt när det gäller ras- och skredolyckor, eftersom de är komplexa. Den som använder sina erfarenheter från en snävare olyckstyp kan få tunnelsyn och förbise viktiga parametrar. Detta kan leda till felaktiga beslut eftersom analysen då blir ofullkomlig. Invanda handlingsmönster kan bli farliga i en komplex situation. Genom att lära sig mer om ett fenomen förstår man hur mångfacetterat fenomenet är. Dessutom utvecklar man sin förståelse för vilka frågor man måste ställa och för var man kan söka information. En av framgångsfaktorerna i hanteringen av Ålesundsraset i Norge 2008 var att man hade ett helhetsperspektiv och tänkte stort, brett och långsiktigt i stället för att fastna i detaljer. Man visualiserade situationen om x antal timmar och dagar och knöt till sig experter som bidrog med kunskap och erfarenhet (Thorsen 2011). Stora ras, skred och slamströmmar inträffar sällan. Det innebär att räddningstjänstpersonal aldrig arbetar upp en rutin för att hantera sådana olyckor. Detta kan medföra överdriven respekt för fenomenet och tvivel på den egna förmågan att hantera olyckan. Därför är det viktigt med regelbunden teori och övning så att räddningstjänstpersonalen alltid har färska kunskaper om ras och skred, god kännedom om riskerna i det egna ansvarsområdet samt och god beredskap.

16 Juridik 3.1 Beslut om räddningstjänst Som vid all räddningstjänst baseras beslut om räddningstjänst vid ras-, skredoch slamströmsolycka på en juridisk bedömning i två steg enligt nedanstående flödesschema: Huvudregeln är att det allmänna (räddningstjänsten) ska ingripa när den enskilde inte själv kan klara av olyckssituationen. Syftet med räddningstjänstfunktionen är alltså inte att befria den enskilde från ansvar och kostnader för ingripanden och i stället föra över detta till det allmänna. Att en fara för olyckshändelse är överhängande innebär både hög risk (det vill säga stor sannolikhet och/eller stor konsekvens) för att olyckshändelsen inträffar och stor sannolikhet för att den inträffar nära i tiden. I samband med en inträffad olycka kan analysen av risker resultera i att man identifierar möjliga negativa sekundära effekter. Till exempel kan ett skred medföra uppdämning av en vattenled där vattnets genombrytning av skredmassorna kan ha stora negativa konsekvenser nedströms. Dessa möjliga följdscenarier värderas på samma sätt enligt flödesschemat ovan. En olyckssituation med många intressenter, till exempel storskred i Göta älvdalen, kan innebära att en enskild räddningstjänst måste ingripa inom sitt ansvarsområde för att förhindra stora negativa konsekvenser i angränsande kommuner. I liknande fall är det viktigt att beakta Länsstyrelsens samordnande funktion, se lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) 4 kap. 10 och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) 4 kap. 33. Restvärderäddning och sanering är inte räddningstjänst enligt de lagstiftande kriterierna i LSO 1 kap. 2. När räddningstjänsten utför restvärderäddning säljer den en tjänst till försäkringsbolagen. Att hämta ut döda kroppar är inte heller räddningstjänst enligt LSO.

17 3.2 Avslutande av räddningstjänst Räddningsledarens underlag vid beslut om avslutande av räddningstjänst kan utgöras av geoteknikers utvärdering av kvarvarande risker för överhängande fara i relation till kriterierna i LSO 1 kap. 2. Vid beslut om avslutande av räddningstjänst kan etiska frågor uppkomma, särskilt i samband med beslut om avslutad eftersökning där sannolikheten att finna överlevande är låg eller vid beslut om att avstå från stöd till de drabbade i form av ägodelsräddning på grund av risk för räddningstjänstpersonalen. En god dialog med aktörer och drabbade samt ett brett deltagande behövs här. En vanlig myt är att räddningstjänsten vid avslutad insats återlämnar ansvaret för den drabbade egendomen till ägaren. Faktum är att räddningstjänsten aldrig ansvarar för något annat än själva räddningsinsatsen, den enskilde ansvarar alltid för sin egendom. Om det drabbade området bedöms utgöra en fortsatt risk efter avslutad räddningsinsats kan länsstyrelsen införa tillträdesförbud med stöd av 3 kap. 11 ordningslagen (1993:1617). Under insatsen ansvarar räddningstjänsten för upprättande av avspärrning så att ingen försätter sig i fara. Efter avslutad räddningsinsats ansvarar ägaren för bevakning med hänsyn till risken för nya olyckor. Om ägaren inte har möjlighet till detta kan räddningstjänsten utföra bevakning på ägarens bekostnad (LSO 3 kap. 9 ). 3.3 Säkerhet Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete ger stöd för säkerhetsarbetet i samband med räddningsinsats (se särskilt 8 och 10 under avsnittet Riskbedömning, åtgärder och uppföljning). Ett systematiskt arbetsmiljöarbete innebär att man utifrån risk- och sårbarhetsanalysen utvecklar insatsplaner för de olyckor som riskerar att inträffa och sedan utför en systematisk riskbedömning av insatsplanerna. Varje moment i insatsen ska riskbedömas utifrån arbetsmiljölagstiftningen i relation till det som ska räddas (i prioriteringsordningen liv, miljö, egendom). Arbetsmiljölagstiftningen utesluter att räddningstjänstpersonalen försätts i fara i samband med en räddningsinsats. Detta gäller i allra högsta grad vid beslut om egendomsräddning. Om en insats för egendomsräddning vid överhängande fara bedöms uppfylla kriterierna för räddningstjänst enligt LSO, ska insatsen planeras utförligt och utföras när området är säkrat och säkerhetsprocedurer har utarbetats. Är det inte längre överhängande fara så är egendomsräddningen ägarens ansvar. 3.4 Resursstöd LSO 6 kap.1, 2 och 7 utgör basen för det resursstöd som räddningstjänsten är berättigad till vid räddningstjänst. På samma sätt har kommunen rätt att beordra att räddningstjänsten medverkar i annan kommunal verksamhet utanför räddningstjänst, till exempel socialtjänst, vid särskilda situationer.

18 3.5 Ersättning Ersättning för räddningstjänst utgår enligt LSO 7 kap. 1, 2 och 3. Geotekniska utredningar som utförs för att fastställa om överhängande fara föreligger kan eventuellt räknas som räddningstjänst, om de har nära anknytning till insatsen. Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20030778.htm Förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20030789.htm AFS 2001:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete http://www.av.se/lagochratt/afs/afs2001_01.aspx Interaktiv utbildning i systematiskt arbetsmiljöarbete http://arbetsmiljoverket.learnways.com/courses/course71/template.htm Ordningslagen (1993:1617) http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19931617.htm Den Nationella plattformen för arbete med naturolyckor har tagit fram rapporten Ansvar vid naturolycka (Andersson 2009). Rapporten är en sammanställning av lagstiftning och ansvars-fördelning mellan staten, myndigheter, kommun, fastighetsägare, verksamhetsutövare och annan enskild gällande förebyggande åtgärder, vid olycka samt ersättningsoch bidragsfrågor och skadestånd. Klicka på länken för att läsa rapporten: https://www.msb.se/ribdata/filer/pdf/25368.pdf

19 Frågeställning 1: Vad har hänt? Det här avsnittet utgår från de frågor som analysen av risker bör besvara och förklarar grundläggande koncept inom ras- och skredproblematiken. 4.1 Bakgrundskunskap För att kunna förstå beskrivningarna av de naturfenomen som behandlas här krävs en del bakgrundskunskap och terminologi. En begreppslista finns i slutet av avsnittet. 4.1.1 Allmänt om naturfenomen ras, skred, slamströmmar Snabba rörelser i jord och berg brukar betecknas massrörelser. Dessa inträffar då jord- eller stenmaterial rör sig nerför en slänt när pådrivande krafter blir större än mothållande krafter i slänten. Ras, skred och slamströmmar definieras inte enbart av rörelsetypen (till exempel ras, skred, ström) utan också av jordtypen (till exempel jordras, bergskred) och ibland även av miljön där rörelsen inträffar (till exempel ras i nipa, ras i ravin). Det är inte alltid möjligt att klart avgränsa de olika typerna av massrörelser eftersom de ofta går in i varandra. Exempelvis kan ett bergskred så småningom övergå till ett bergras när bergblocken smulas sönder, ett moränskred kan bli till en slamström och så vidare.! Från vänster: ras, skred (övre bilden: bergskred, undre bilden: lerskred) och slamströmmar.

20 Vissa fenomen som beskrivs här är inte typer av massrörelser i sig, men eftersom de definieras starkt av de förhållanden de inträffar i så beskrivs de här som specialfall (till exempel ravinbildning, nipras). Erosion är väldigt sällan en akut massrörelse men eftersom erosion är en viktig utlösningsfaktor till andra massrörelser diskuteras den här. Det är också viktigt att notera relationen mellan höga flöden och bortspolning av jord (lokala ras). Andra närliggande företeelser, som dock inte faller inom ramen för naturliga massrörelser, diskuteras inte i detta material. Exempel på sådana massrörelser är ras vid schaktning. Att kunna definiera vilken typ av massrörelse som har inträffat är inte en teoretisk fråga, utan en nyckelfråga i analysen av risker. Olika massrörelser har olika förlopp, volym och utbredning, och påverkar därför sin omgivning på olika sätt. Att kunna känna igen vilken typ av massrörelse man har att göra med ger en första avgränsning av riskerna. Att redan vid första kontakten med en expert kunna tala om vilken typ av massrörelse som har inträffat gör att denne snabbt kan sätta sig in i situationen och bistå med rådgivning. Återigen är det viktigt att betona att naturfenomen är komplexa och flerdimensionella. Förloppen som beskrivs i detta material är troliga, men de måste inte nödvändigtvis ske. Det finns många fler faktorer än de som presenteras i detta material som också har betydelse för hur situationen utvecklar sig. Därför är det viktigt att behandla varje situation som unik i sin kontext. 4.1.2 Grundläggande jordartslära och geologi 4.1.2.1 Jordartsklassificering För att förstå de olika massrörelserna behövs grundläggande kunskap i jordartslära och geologi. Jord delas in i mineraljord och organisk jord. Vanliga organiska jordarter är torv och gyttja. Lergyttja. Mineraljordens sammansättning består av flera kornfraktioner (eller andelar) med varierande fördelning. De klassificeras efter kornstorlek.

21 Mineraljordarterna kan delas in i tre typer 1 :! Grovkornig jord: sand, grus, sten, block (0,06 >600 mm)! Finkornig jord: lera, silt 2 (<0,002 0,06 mm)! Morän (innehåller alla kornstorlekar) Grovkornig jord kallas även för friktionsjord. Detta syftar på att hållfastheten i jorden huvudsakligen byggs upp av friktionen mellan jordkornen. Friktionskraften minskar dock om jorden befinner sig under grundvattennivån. Sand, grus, sten, block och grovkornig morän är friktionsjordar. Det är dessa typer av jordar som resulterar i ras, eftersom de enskilda kornen rullar och rutschar fritt över varandra när marken kommer i rörelse. Allmänt kan man bedöma att grovkornig jord kännetecknas av att mer än 50% av kornen lätt kan urskiljas med blotta ögat (Nilsson 2003, s.20). Finkornig jord kallas även för kohesionsjord. Detta syftar på att jordkornen, utöver friktionskraften, även är utsatta för den fysikaliska kraften kohesion. Kohesion innebär att attraktionskrafter på molekylnivå verkar mellan de individuella jordkornen så att de häftar samman och bildar så kallade aggregat. Lerjord, siltjord och finkornig morän (som innehåller en hög andel lera och silt) uppträder som kohesionsjordar. Det är dessa typer av jordar som resulterar i skred, eftersom de glider iväg i sammanhängande stycken. Allmänt kan man bedöma att finkornig jord kännetecknas av att mer än 50% av kornen inte kan urskiljas med blotta ögat (Nilsson 2003, s.20). I praktiken är jordar oftast inte homogena, de innehåller alltså inte enbart en kornfraktion utan består av en kombination av flera kornfraktioner. Denna kornfördelning ligger till grund för jordartens namn, där den dominerande kornfraktionen ger huvudnamnet och kornfraktionen med högst andel anges i formen av ett adjektiv, exempelvis siltig lera (lera med stor andel silt) eller lerig silt (silt med stor andel lera). 1 Kornfraktionsindelning enligt Svenska geotekniska föreningen (SGF 1981) enligt Karlsson och Hansbo 1981, s. 23, godtagen av SGI och SGU. 2 Äldre beteckningar på silt är mjäla och finmo.

22 Organisk!jord! torv, gyttja Mineraljord Morän Finkornig! morän! Finkornig jord/kohesionsjord Risk: skred! Grovkornig! morän! Grovkornig jord/friktionsjord Risk: ras LER SILT SAND GRUS STE BLOCK N < 0,002 mm 0,002-0,06 mm 0,06-2 mm 2-60 mm 60-600 mm > 600 mm MYCKET!LÅG vattengenomsläpplighet HÖG MYCKET!HÖG vattenhållande förmåga MYCKET!LÅG 4.1.2.2 Jordarternas fysikaliska egenskaper Den största enskilda faktorn med betydelse för ras och skred är vatten i marken. Det är jordens fysikaliska egenskaper som styr hur mycket vatten marken klarar av att ta upp, hålla kvar eller släppa igenom vid stora nederbördsmängder eller översvämningar. Porositeten är den sammanlagda volymen av de hålrum som finns mellan kornen jämfört med jordens totala volym. Ju högre porositet desto mer vatten kan en kornfraktion hålla. Men för att vattnet ska kunna rinna igenom kornfraktionen krävs sammanhängande hålrum. Detta betecknas vattengenomsläpplighet. Porositeten minskar med ökad kornstorlek (sten har betydligt lägre porositet än lera). Vattengenomsläppligheten ökar med ökad kornstorlek (vatten rinner lätt igenom grus medan den knappt alls rinner igenom lera). Grovkorniga jordar kan därför i princip karakteriseras som vattengenomsläppande och finkorniga jordar som vattenhållande. I finkorniga jordar kan därför stora vattentryck i porerna (så kallat portryck) byggas upp, som sedan orsakar skred. En slänt som är uppbyggd av friktionsjord kan inte byggas upp brantare än en maximal lutning utan att jämvikten rubbas och kornen börjar rulla över varandra (ras). Ju mer packat jordmaterialet är desto större hållfasthet har det och desto högre maximal lutning. En slänt av sand eller grus kan bli nästan obegränsat hög, så länge den maximala lutningen inte överstigs. Detta gäller dock inte lerslänter.

23 Maximal lutning för en hög av löst lagrad friktionsjord. Mer om de olika jordarternas egenskaper: Lera Lera har en mycket stor förmåga att behålla vatten, vilket innebär att den ofta består till större delen av vatten. När leran utsätts för störning förlorar den en del av sin skjuvhållfasthet. Ju mer sensitiv en lera är desto större andel av sin skjuvhållfasthet förlorar den vid en störning. Sannolikheten för följdskred ökar därför med lerans sensitivitet. Lera kännetecknas av att den känns klibbig (Colorado State University 2009). Kvicklera Över en viss sensitivitet benämns leran som kvick (kvicklera). Kvicklera förlorar i princip all skjuvhållfasthet vid störning. Det är inte möjligt att med blotta ögat avgöra om en lera är kvick, utan detta bedöms med hjälp av test på prover i laboratorium. I leror som avsattes i saltvatten när de bildades under istiden ingår salt som en byggnadsdel i strukturen. Allteftersom sötvatten från regn och grundvatten genomströmmar leran urlakas saltet. Ju mer saltet försvinner, desto mer försvagas lerans struktur och den blir kvick, När en störning sker blir leran helt flytande. Efter störningen blir leran stabil igen, den här gången utan kvickleregenskaper. Risken för kvicklerbildning är högre om lerlagret ligger i anslutning till jordlager som grundvattnet lätt kan strömma genom, till exempel grovkornig jord. Kvicklera kan även bildas under andra omständigheter, exempelvis vid infiltration av humussyror från torvmossor eller virkesupplag vilket leder till förändringar i kemin i vattnet mellan lerpartiklarna. Detta sker dock lokalt och i mindre omfattning.

24 Kvicklera kan bildas i stora områden och på stora djup. Därför kan en störning i ett kvicklerområde resultera i mycket omfattande skred. Det finns ingen fullständig kartläggning över kvicklerförekomsten i Sverige. Den förekommer främst på västkusten men även i andra delar av landet, exempelvis i mindre omfattning längs östkusten. Silt Silt har precis som lera en stor förmåga att behålla vatten. Silt suger dessutom upp vatten snabbt, även via så kallad kapillär stigning som fungerar ungefär som ett sugrör i ett glas vatten. Denna förmåga gör siltjordar mycket tjälfarliga 3. Siltjordar är också erosionskänsliga, vilket innebär att de är känsliga för initialskred. De är oftast fasta i torrt tillstånd, men när de vattenmättas blir de flytbenägna och kan förlora i princip all sin hållfasthet vid kraftig störning. Observera att silt även kan bete sig som friktionsjord och därmed utsättas för ras. Silt kännetecknas av att den känns mjuk och slät som mjöl (Nilsson 2003, s. 23). Lera och silt ser ganska lika ut. Följande tester kan avgöra om jordarten är lera eller silt: Rullprov Lägg lite jord i handen och fukta jorden med vatten om den är mycket torr. Rulla ut det i en tunn tråd. Om tråden kan göras mindre än två millimeter i diameter utan att spricka är det lera. Om det inte går är det silt. Skak- och tryckförsök Lägg lite jord i handen och fukta jorden med vatten om den är mycket torr. Knyt handen och skaka i sidled. Öppna handen och titta hur jorden ser ut. Silt får en glansig yta av vatten när den skakas, och en matt yta om man trycker på den. Knyt handen och krama ur vattnet. Öppna handen och titta. Silt hårdnar, spricker, smulas sönder och får en matt yta när den kramas ur. (Nilsson 2003, s. 23 25) 3 Se stycket Tjälfarlighet under avsnitt 4.1.2.4 Fysikaliska fenomen.

25 Sand och grus Sand- och grusjordar är ofta blandade med varandra samt med exempelvis silt. Sandjordar är erosionskänsliga, vilket innebär att de är känsliga för ras. Vattenmättade, löst lagrade sandjordar kan förlora i princip all sin hållfasthet och bli flytande vid kraftig störning, ungefär som vattenblandad sand på stranden som ju blir till en flytande sörja. Sand- och grusjordar är dock vattengenomsläppliga och torkar därmed snabbt. Sand kännetecknas av att det känns kornigt som socker (Nilsson 2003, s. 22). Grus (övre lagret) och sand (nedre lagret); grus och sand blandat (nedrasade massor). Morän Grovkornig (grusig) morän (observera spaden). Finkornig morän.

26 Morän består av sten och block av olika kornstorlekar i en finkornig massa. Beroende på vilka kornstorlekar som dominerar, varierar sammansättningen från finkornig till grovkornig. Moränens egenskaper beror på om den är finkornig eller grovkornig. Grovkorniga moräner (sandmorän, grusmorän) beter sig som friktionsjordar, medan finkorniga moräner (lermorän, siltmorän) beter sig mer som kohesionsjordar. Inom största delen av Sverige finns morän i markytan (blått och lila på kartan nedan). Dessutom finns ofta lager av morän under finkorniga jordar. Torv Sand (s.k. svallsediment) Silt & lera Sand & grus (s.k. isälvssediment) Morän Urberg Jordartskarta Sverige. Sulfidjord Sulfidjordar (sulfidlera och sulfidsilt) är jordar som innehåller sulfider, det vill säga metaller bundna till svavel. Sulfidjordar förekommer framför allt längs Norrlandskusten. En äldre benämning på sulfidjord är svartmocka. Om sulfidjordar utsätts för skred så att de kommer upp i dagen kan detta leda till negativa miljömässiga konsekvenser, eftersom sulfidjord oxiderar när den kommer i kontakt med luft. Oxideringen leder till att lermassan försuras så att metaller kan utlakas. Detta kan bland annat försämra vattenkvaliteten i närheten av ett skred.

27 4.1.2.3 Jordlagerföljd Den jordart som syns på markytan representerar enbart det översta jordartslagret. Jordtäcket ligger i lager (om tunnare: skikt) av olika jordarter ovanpå urberget. Den ordning som de olika jordartslagren ligger i kallas för jordlagerföljd. Den följer en specifik ordning enligt det sätt som jordarterna bildades på. När ett skred har gått syns en genomskärning av marken i skredets bakkant. Här kan de olika jordartslagren urskiljas. Jordlagerföljden och tjockleken på lagren är viktiga parametrar vid ras och skred. Vid dialog med geotekniker är det därför vara viktigt att kunna beskriva vad det är man ser. 4.1.2.4 Fysikaliska fenomen Tjälfarlighet Frusen jord kallas för tjäle. När vattnet i jorden fryser till is expanderar det och utvidgar därmed jordens volym. Tjällyftning är när jordens volymökning under vissa omständigheter gör att marken häver sig. Tjällossning är när den frusna jorden smälter så att dess volym minskar. Jorden kan då utsättas för jordflytning, det vill säga att den flyter iväg i en vattenfylld massa. Ju större förmåga en jord har att hålla vatten och suga upp vatten via kapillär stigning, desto mer tjälfarlig blir den. Därför klassificeras siltjordar som mycket tjälfarliga och leror som måttligt tjälfarliga. Grovkorniga jordar klassificeras generellt som icke-tjälfarliga. Falsk kohesion Vatten kan få ett sandslott byggt av fuktig sand att rasa på två sätt: antingen genom att avdunsta när solen torkar ut sanden eller genom att skölja över det så att det blir vattenmättat. En nästan vertikal slänt som stått sig i åratal på grund av så kallad falsk kohesion riskerar, likt sandslottet, att utsättas för båda dessa mekanismer. Jordlager som ligger ovanför grundvattennivån är normalt inte vattenmättade. Deras porer innehåller därmed förutom vatten också luftbubblor. Jordpartiklarna hålls samman runt luftbubblorna med hjälp av ytspänning. Effekten blir en högre hållfasthet som benämns falsk kohesion. Anledningen till

28 att den kallas falsk är att den är förrädisk. När jordlagren torkar ut helt, eller vattenmättas, försvinner luftbubblornas ytspänning och därmed också den sammanhållande dragningskraften. Eftersom falsk kohesion ofta bidrar till att mycket branta slänter utvecklas, har den förlorade hållfastheten en förödande effekt på den branta släntens stabilitet. Falsk kohesion på sandstrand respektive i nipa. Det är mest silt- och sandjordar som uppvisar falsk kohesion. Nipor längs älvar, framför allt i Norrland, är mycket branta och hålls uppe av falsk kohesion. Detsamma gäller de vertikala slänterna som kan bildas i bakkanten av ett sandeller siltskred. 4.1.3 Släntstabilitet Ett begrepp som är ytterst viktigt för att förstå resonemanget kring ras- och skredrisker är släntstabilitet. En slänts stabilitet avgörs av släntens höjd och lutning samt jordens hållfasthet och tyngd tillsammans med grundvattennivån och portrycket. För att en slänt ska behålla sin jämvikt måste dess inre krafter, skjuvhållfastheten, kunna motstå den totala effekten av yttre belastning. Skjuvhållfastheten i marken minskar med ökat portryck. yttre belastning (pådrivande) inre belastning tyngdkraften (pådrivande) skjuvhållfasthet (mothållande) yttre belastning (mothållande) Erosion i släntfot -> minskad mothållande belastning Släntstabilitet vid skredrisk.

29 Den naturliga erosionsprocessen anpassar slänter till ett jämviktsläge, och faktorer som förändrar jämvikten kan utlösa skred eller ras. Släntstabiliteten förändras både av naturliga och mänskliga orsaker. Exempelvis bidrar erosion i botten av en slänt till förminskade mothållande krafter, bebyggelse på en slänt ökar den yttre belastningen på slänten och förstärkningsåtgärder stärker stabiliteten. Stabilitetsförhållandena kan alltså förändras över tid. Slänters stabilitet beskrivs med säkerhetsfaktorn F. F är kvoten mellan mothållande och pådrivande skjuvspänning 4 (F = τ f / τ mob). I uträkningen tänker man sig en glidyta längs vilken brott i marken kan ske. Om den skjuvspänning som driver på brottet (mobiliserande, τ mob) precis kompenseras av den skjuvspänning som utgör hållfastheten, τ f, så är τ f = τ mob. Detta ger att F = 1. I ett sådant läge är slänten i risk för brott. Detsamma gäller om de mobiliserande krafterna är för stora för att markens skjuvhållfasthet ska stå emot (F är mindre än 1). Slänten anses alltså vara instabil med sannolik risk för ras eller skred när F är lika med eller mindre än 1. Om F är större än 1 är slänten stabil. 4.1.3.1 Översiktlig stabilitetskartering MSB:s översiktliga stabilitetskartering syftar till att identifiera bebyggda områden där det finns förutsättningar för ras och skred under rådande omständigheter. En del av de kommuner som karterades före 1997 karteras igen eftersom metoderna har förbättrats. Från och med 2001 är karteringen digitaliserad och kan därmed läggas som ett skikt i GIS applikationer som till exempel RIB Karta. Stabilitetskarteringen ska utgöra ett stöd i kommunens riskinventering och riskhantering. Avsikten är att kommunen själv ska gå vidare och utföra detaljerade utredningar i utpekade områden, samt vidta förebyggande åtgärder vid behov. Det är viktigt för kommunerna att kontinuerligt uppdatera karteringen av känsliga områden allteftersom stabilitetsförhållandena förändras. Av den anledningen bör man vara uppmärksam på att tidigare, icke uppdaterade, stabilitetskarteringar har begränsningar. För att få en inblick i stabilitetsförhållandena för ett visst område är det viktigt att läsa områdesbeskrivningen i den översiktliga stabilitetskarteringens huvudrapport och att studera kartorna. 4 Skjuvspänningen τ är skjuvkraften utslagen över en viss yta.

30 Stabilitetskartering i finkornig jord Exempel på Karta 1B (Sollefteå). Det slutliga resultatet visas i Karta 1B, som redovisar bedömda nuvarande stabilitetsförhållanden så långt de är kända. Kartan identifierar områden där stabiliteten är tillfredsställande, inte tillfredsställande eller otillräckligt utredd. Den markerar också områden där översyn av tidigare utredning eller åtgärd rekommenderas. Kartan anger säkerhetsfaktor F för vissa tvärsektioner. Exempel på Karta 1A (Sollefteå). Karta 1A är användbar för att bedöma risk för följdskred samt eventuellt negativ påverkan av aktiviteter som påverkar släntstabilitet. Den visar grundförutsättningarna för ras och skred baserat på jordart, topografi och närhet till vattendrag, men oberoende av ytlaster och hållfasthet. Området delas in i olika stabilitetszoner:! Stabilitetszon I: förutsättningar för initialskred och -ras finns (slutredovisning i Karta 1B)! Stabilitetszon II: inga förutsättningar för initialskred och -ras finns, men risk för följdskred finns eftersom zonen kan komma att beröras av initialskred och -ras i angränsande Stabilitetszon I! Stabilitetszon III: förutsättningar för ras och skred saknas, men aktiviteter som påverkar släntstabilitet inom zonen kan ha negativ inverkan på stabiliteten i angränsande zoner. Klicka på länken för att komma till en sida med exempelkartor av kartering i finkorniga jordar. Exempelkartorna kan öppnas i större bild. https://www.msb.se/sv/forebyggande/naturolyckor/skred-ras-ocherosion/oversiktlig-stabilitetskartering/kartering-i-finkorniga-jordar/ Stabilitetskartering i morän och grovkornig jord Exempel på resultatkarta för morän och grovkorning jord (Sollefteå). Kartan ger upplysning om vilka områden som har förutsättningar för ras, slamströmmar, moränskred och erosion enligt bland annat släntlutning. Kartan visar släntlutningen indelad i färgkoder. Den indikerar även utredningsbehovet i form av bedömningsklasser markerade med en siffra. Ju lägre siffra, desto större utredningsbehov och därmed också tydligare förutsättningar för markrörelser.

31 Klicka på länken för att komma till en sida med exempelkarta av kartering i morän och grovkorniga jordar. Exempelkartan kan öppnas i större bild. För mer detaljerad information kring den översiktliga stabilitetskarteringen, se MSB:s hemsida: https://www.msb.se/sv/forebyggande/naturolyckor/skred-ras-ocherosion/oversiktlig-stabilitetskartering/moran-och-grov-jord/ https://www.msb.se/sv/forebyggande/naturolyckor/skred-ras-ocherosion/oversiktlig-stabilitetskartering/ Nedladdning av översiktliga stabilitetskarteringar beskrivs i avsnitt 4.4 Vad är känt om platsen för det inträffade? Göta älv-utredningen Ur ett skredriskperspektiv är Götaälvdalen ett särskilt utsatt område. På regeringens uppdrag har därför Statens geotekniska institut (SGI) utfört en kartering av riskerna för skred i hela Götaälvdalen med hänsyn till de ökade flöden i älven som ett förändrat klimat förväntas medföra. Karteringen blev klar 2011 och redovisas bland annat i kartor som ger följande upplysningar:! skredrisken i tre nivåer (låg, medelhög, hög)! sannolikheten och konsekvensen i olika områden i form av talpar, till exempel innebär 3/4 viss sannolikhet (3) för extremt stora konsekvenser (4)! risk för stora sekundära effekter på grund av kvicklera i kombination med hög sannolikhet för skred markeras med raster! klimatpåverkan i tre nivåer (liten, måttlig, stor) OBS! Klimatpåverkan anges i älven eftersom ökade flöden leder till ökad erosion, vilket i sin tur leder till sämre släntstabilitet och ökad sannolikhet för skred. (Statens geotekniska institut 2012, s. 4 5)

32 Exempel på karta och legend från Göta älv-utredningen. Rapporter och kartor från Göta älv-utredningen kan laddas ner i pdf-format på: http://www.swedgeo.se/templates/sgistandardpage 2634.aspx?epslan guage=sv En interaktiv karta finns på: http://gis.swedgeo.se/skredrisker_gotaalv/ Kartan kan även laddas ned i exempelvis RIB som WMS-tjänst hämtad från Geodataportalen: http://www.geodata.se/geodataexplorer/ (ämnesområde: Geovetenskap) Berörda kommuner har fått tillgång till materialet även i digitaliserad form. 4.1.4 Begrepp Artesiskt grundvatten grundvatten som har ett övertryck eftersom den egentliga grundvattennivån ligger högre än markytan. Anledningen till detta är att vattentäkten ligger under ett jordlager som inte släpper igenom vatten. Artesiskt tryck.

33 Avrinningsområde ett geografiskt område avgränsat av en vattendelare, till exempel en bergskedja, inom vilket all nederbörd rinner (antingen över land eller under marken) till en viss plats i ett vattendrag Dränering Avrinningsområde. vattnets avlägsnande från mark, antingen på naturligt sätt eller med hjälp av mänskligt ingripande Erosion nedbrytning och borttransport av berg och jord Finkornig jord jord med kornstorlek < 0,06 mm (ler, silt) (kallas även kohesionsjord) Flodvåg en våg som skapas av att stora vattenmassor snabbt trängs undan på grund av ett plötsligt, högt energitillskott till vattnet från en kraftig yttre stöt. Vågen har hög energi som omvandlas till slagkraft när den når land Friktionskraft kraft som motverkar glidning mellan två kroppar i kontakt Friktionsjord jord där hållfastheten huvudsakligen byggs upp av friktionen mellan jordkornen (sand, grus, sten, block och grovkornig morän) (kallas även grovkornig jord) Frostsprängning spräckning av berggrund som beror på att vattnet i sprickor och porer utvidgas när det fryser till is

34 Geologi läran om jordens och berggrundens ursprung, sammansättning, egenskaper och förändring Geoteknik läran om de tekniska egenskaperna hos jord och berg samt deras byggnadstekniska tillämpning Glidyta yta längs vilken rörelse sker vid brott i ett material, till exempel skred. Glidyta. Grovkornig jord jord med kornstorlek > 0,06 millimeter (sand, grus, sten, block) (kallas även friktionsjord) Grundvatten(nivå) vattnet i den del av marken som är mättad på vatten (grundvattennivån är toppen på den mättade zonen) Grundvattennivå. Hydrogeologi Läran om vattnet under markytan Hydrologi läran om vattnets förekomst, kretslopp, egenskap och fördelning Högsta kustlinjen den högsta nivå till vilken havet nådde efter den senaste istiden

35 Initialskred Mindre skred som kan föregå ett större skred Jordkrypning Långsamma markrörelser nerför exempelvis en slänt Jordlagerföljd Den ordning i vilken skikt eller lager av olika jordarter ligger på urberget Kapillär stigning uppåtgående rörelse av vatten i smala hål (kapillärer) i mark Kapillär stigning. Kohesion fysikalisk attraktionskraft på molekylnivå som verkar mellan de individuella jordkornen så att de häftar samman och bildar så kallade aggregat Kohesion. Kohesionsjord jord vars hållfasthet, utöver friktionskraften, även beror på kohesion (lerjord, siltjord och finkornig morän) (kallas även finkornig jord)