Återrapportering Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan Tidiga och aktiva insatser för sjukskrivnas återgång i arbete 2015-02-27 Återrapportering enligt regleringsbreven för 2014 Redovisning för 2014
Sida 2
Sida 3 Dnr: Dnr: Af-2013/508922, FK 003013-2013 Datum: 2015-02-27 Återrapportering enligt regleringsbreven för 2014 Tidiga och aktiva insatser för sjukskrivnas återgång i arbete Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska i samarbete vidareutveckla metoder och arbetssätt för de personer som har ersättning från sjukförsäkringen där insatser bedöms nödvändiga för att stödja den enskildes återgång eller inträde i arbetslivet. Genom införandet av rehabiliteringskedjan har behovet av tidiga och aktiva insatser under sjukskrivningsprocessen betonats. Sådana insatser ska bidra till att rusta människor att återgå i arbete, skapa fler vägar tillbaka till arbetsmarknaden och förkorta tiden i sjukförsäkringen. I samarbetet ingår att särskilt stödja unga med aktivitetsersättning som har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering eller samordnade rehabiliteringsinsatser. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska även genom samverkan med andra relevanta aktörer och inom ramen för samordningsförbundens verksamhet verka för att unga med aktivitetsersättning ska uppnå eller förbättra sin arbetsförmåga. Samarbetet ska bidra till att klargöra ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och öka tryggheten för den enskilde, i de situationer där den enskilde har behov av stöd från båda myndigheterna för återgång i arbete. Myndigheterna ska redovisa vidtagna åtgärder och resultat av dessa åtgärder samt finansiering och kostnader inom respektive myndighet. En delredovisning ska lämnas senast den 1 augusti 2014. En samlad redovisning för 2014 ska lämnas senast den 28 februari 2015. Båda återrapporteringarna ska lämnas till Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet).
Sida 4
Sida 5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 1. Inledning... 9 2. Gemensam kartläggning... 9 3. Aktiva insatser... 10 3.1 Arbetsförberedande insatser vid Arbetsförmedlingen... 10 3.2 Arbetslivsinriktade insatser vid Arbetsförmedlingen... 10 3.3 Samordningsförbund... 11 4. Genomförda gemensamma kartläggningar... 11 4.1 När genomförs kartläggningarna... 11 4.2 Insats efter kartläggning... 13 4.3 Andra deltagande parter vid kartläggning... 13 5. Genomförda aktiva insatser... 14 5.1 Inflöde till aktiva insatser... 14 5.2 Aktuella i aktiva insatser... 15 5.3 Resultat efter arbetslivsinriktad insats... 16 5.4 Resultat efter arbetsförberedande insats... 18 5.5 Antal dagar i aktiva insatser... 19 5.6 Effektutvärdering av resultat... 20 6. Kundundersökning... 20 7. Medelsfördelning och förbrukning... 21 7.1 Arbetsförmedlingens förbrukning av medel 2014... 21 7.2 Försäkringskassans förbrukning av medel 2014... 22 8. Nationella samverkansgruppen... 22 9. Utvecklingsarbete... 23 9.1 Viljeinriktning... 23 9.2 Arbetet kring deltagarersättning... 23 9.3 Urval och insatser... 23 9.4 Översyn av mål och mått för samarbetet... 24
Sida 6
Sida 7 Sammanfattning Syftet med det förstärkta samarbetet är att öka individens förutsättningar att identifiera och utveckla sin arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetar och bistår med det stöd som respektive verksamhet kan ge. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har i regleringsbreven för 2011, 2012 och 2013 haft ett särskilt uppdrag att gemensamt stärka stödet till unga med aktivitetsersättning. I regleringsbreven för 2014 ingår det i stället i uppdraget som handlar om det förstärkta samarbetet att särskilt stödja unga med aktivitetsersättning. Antal personer som fått stöd av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan under 2014: 2014 har totalt 16 951 gemensamma kartläggningar genomförts. 12 651 personer har startat i aktiva rehabiliteringsinsatser hos Arbetsförmedlingen under 2014. 2013 var motsvarande siffra 9 766. 4 102 personer som startat i samarbetet efter 1 februari 2012 har lämnat samarbetet under 2014 efter avslutad arbetslivsinriktad insats. 2 124 personer, 52 procent av de 4 102, har lämnat samarbetet och är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad arbetslivsinriktad insats. 777 personer, 19 procent av de 4 102, deltar i något arbetsmarknadspolitiskt program eller är öppet arbetslösa 90 dagar efter avslutad arbetslivsinriktad insats. 4 852 personer som startat i samarbetet efter 1 februari 2012 har lämnat samarbetet under 2014 efter avslutad arbetsförberedande insats. 562 personer, tolv procent av de 4 852, har lämnat samarbetet och är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad arbetsförberedande insats. 430 unga med aktivitetsersättning som startat i samarbetet efter 1 februari 2012 har lämnat samarbetet under 2014 efter avslutad arbetslivsinriktad insats. 242 unga med aktivitetsersättning, 56 procent av de 430, är i arbete eller utbildning 90 dagar efter avslutad arbetslivsinriktad insats, vilket är betydligt bättre jämfört med hela gruppen. Att 52 procent av deltagarna som lämnat samarbetet är i arbete eller utbildning efter arbetslivsinriktad insats ser myndigheterna som positivt. Även det faktum att ytterligare 19 procent av deltagarna har uppnått en högre arbetsförmåga och kommit närmare ett deltagande på arbetsmarknaden trots en i många fall långvarig och omfattande ohälsa, är något att bygga vidare på inom ramen för samarbetet. Det förstärkta samarbetet visar på positiva effekter för de målgrupper som insatserna omfattar. Det finns dock utvecklingsområden för att få samarbetet att fungera mer effektivt. I december 2014 undertecknade myndigheternas generaldirektörer en gemensam viljeinriktning för myndigheternas fortsatta samarbete som tydliggör varför Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska samarbeta. Den enskildes försörjning är en mycket viktig fråga som tar stor del av uppmärksamheten i det förstärkta samarbetet. Enligt gällande regelverk kan personer i rehabiliteringssamverkan göra
Sida 8 anspråk på två ersättningsformer, den ena från sjukförsäkringen och den andra från arbetsmarknadspolitiken. Myndigheterna lämnade i december 2014 ett gemensamt förslag till regeringen om ändring i aktivitetsstödsförordningen, där begränsningar i möjligheten att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning föreslås om den enskilde samtidigt har rätt till rehabiliteringspenning.
Sida 9 1. Inledning Syftet med det förstärkta samarbetet är att öka individens förutsättningar att identifiera och utveckla sin arbetsförmåga och att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetar och bistår med det stöd som respektive verksamhet kan ge. De enskildas delaktighet är en central förutsättning för att insatserna ska ha framgång. Vårdgivarens medverkan är angelägen. Andra viktiga aktörer är arbetsgivare och kommun. Samarbetet kring deltagaren pågår så länge han eller hon har behov av stöd från både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Myndigheternas respektive uppdrag och gällande lagstiftning formar ett ramverk för samarbetet och anger såväl möjligheter som bortre gräns för respektive myndighets ansvar och uppdrag. Det förstärkta samarbetet består av två delar, gemensam kartläggning och aktiva insatser. 2. Gemensam kartläggning Gemensam kartläggning är ett arbetssätt för samarbetet mellan myndigheterna som syftar till att identifiera individens förutsättningar och behov utifrån ett medicinskt och arbetslivsinriktat perspektiv. Tillsammans med den enskilde individen kan både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan initiera en gemensam kartläggning. Vid en gemensam kartläggning träffar den enskilde arbetsförmedlare och personlig handläggare från Försäkringskassan i ett eller flera möten. Där kan även andra aktörer som vårdgivare, arbetsgivare och till exempel boendestödjare eller LSShandläggare från kommunen delta. En viktig utgångspunkt är att individen ska vara delaktig i planering och genomförande av alla insatser och att myndigheterna ska arbeta metodiskt för att stimulera och motivera till detta. Kartläggningen avslutas med att den enskilde tillsammans med arbetsförmedlare och personlig handläggare hos Försäkringskassan formulerar en plan för vilka insatser som behövs för att han eller hon ska komma ut i arbetslivet. För en del personer är det efter gemensam kartläggning och planering aktuellt med aktiva insatser. I andra fall ser Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i kartläggningsfasen att de individuellt anpassade insatserna för den enskilde till exempel finns hos ett lokalt samordningsförbund. Det som är avgörande är vilken aktivitetsförmåga och vilka begränsningar som finns samt vilket behov av stöd som behövs för att utveckla arbetsförmågan. Vid gemensam kartläggning kan myndigheterna identifiera behov av att stödja arbetsgivare så att kundens arbetsförmåga kan tillvaratas på arbetsplatsen. Målet med stödet är att öka individens
Sida 10 möjligheter att fortsätta sin anställning hos arbetsgivaren. Stödet kan resultera i att arbetsgivaren påbörjar anpassnings- eller rehabiliteringsinsatser med eller utan stöd av företagshälsovård eller annan aktör. Under 2014 har myndigheterna gemensamt tagit fram en arbetsprocess som illustrerar de olika stegen i metoden gemensam kartläggning. Denna tydliggör ytterligare ansvarsfördelningen mellan handläggare på båda myndigheterna, poängterar den enskildes delaktighet och uppmärksammar ersättningsfrågan i det förstärkta samarbetet. 3. Aktiva insatser Den gemensamma kartläggningen är en ingång till aktiva insatser för personer som omfattas av det förstärkta samarbetet och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering hos Arbetsförmedlingen. Den enskilde individen blir erbjuden gemensamt stöd under aktiva insatser på Arbetsförmedlingen. Merparten av de insatser som Arbetsförmedlingens ger ryms inom ett arbetsmarknadspolitiskt program. Arbetsförmedlingens egen personal tar fram andra insatser som arbetsplatsförlagda aktiviteter hos arbetsgivare eller insatser hos upphandlade leverantörer. Den enskilde, arbetsförmedlaren och den personliga handläggaren formulerar tillsammans målen för insatserna och anpassar dem efter respektive individs behov. De båda myndigheterna följer upp individens utveckling och resultatet av insatserna vid gemensamma uppföljningar. Vid behov reviderar man den aktuella planen. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har ett gemensamt ansvar för helhet, planering och måluppfyllelse. Det är Försäkringskassans uppgift att bedöma samordningsbehov och initiera samordning. Arbetsförmedlingens uppdrag är att i samarbete med Försäkringskassan ge det stöd personen kan behöva för att ta tillvara sin arbetsförmåga eller arbeta upp en arbetsförmåga och att hitta insatser som passar de olika grupperna. Arbetsförmedlingen ansvarar ytterst för att deltagaren får del av insatser genom aktiviteter som erbjuds på det lokala arbetsförmedlingskontoret, genom kontakter med externa leverantörer av exempelvis rehabiliteringstjänster och andra upphandlade insatser samt genom Arbetsförmedlingens specialistresurser. Försäkringskassan ansvarar ytterst för att samordna de insatser som behövs, följa upp att rehabiliteringsplanen följs och ha kontakt med vården och andra aktörer. Under tid i aktiva insatser är det ofta nödvändigt att samarbeta med vården, kommunen och andra aktörer. Vid behov bedrivs insatserna parallellt med insatser hos andra aktörer. 3.1 Arbetsförberedande insatser vid Arbetsförmedlingen Efter gemensam kartläggning kan Arbetsförmedlingen erbjuda arbetsförberedande insatser för personer som har en instabil eller mycket låg aktivitetsnivå. De syftar till att förbereda och stärka personen för att han eller hon senare ska kunna delta i arbetslivsinriktade insatser. Exempel på aktiviteter som är arbetsförberedande är datorträning, friskvårdsaktiviteter och utredning via Arbetsförmedlingens specialister. Det kan också handla om stödjande insatser för personer som har svårt att hantera omställningssituationen. 3.2 Arbetslivsinriktade insatser vid Arbetsförmedlingen Arbetslivsinriktade insatser kan erbjudas direkt efter gemensam kartläggning eller efter arbetsförberedande insatser. Insatserna förutsätter att individen har en relativt stabil aktivitetsnivå.
Sida 11 Insatserna är ofta arbetsplatsförlagda som arbetspraktik, men det kan även handla om yrkesvägledning eller olika jobbsökaraktiviteter, eller en kombination av flera aktiviteter. 3.3 Samordningsförbund 1 Samordningsförbunden kan i vissa fall vara ett alternativ efter gemensam kartläggning. De kan ge en möjlighet att skapa flexibla och lokalt anpassade samverkanslösningar som ett komplement till Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans ordinarie verksamhet. För samordningsförbunden är yngre personer en tydlig målgrupp. Den verksamhet som de finansierar har ett stort fokus på deltagare i åldern 16-29 år. Det överensstämmer bra med det särskilda uppdrag som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har att särskilt stödja unga med aktivitetsersättning. 4. Genomförda gemensamma kartläggningar Under 2014 har 16 951 gemensamma kartläggningar genomförts. Detta kan jämföras med 2013 då 21 609 gemensamma kartläggningar genomfördes. Cirka 73 procent av personerna hade sjukpenning innan kartläggningen och cirka elva procent hade aktivitetsersättning. Ungefär 14 procent av kartläggningarna initierades av Arbetsförmedlingen. Under 2014 har myndigheterna inte kunnat följa när i sjukfall och tid med aktivitetsersättning som gemensamma kartläggningar genomfördes, eftersom Försäkringskassan sedan den 1 januari 2014 hämtar all statistik gällande det förstärkta samarbetet från det gemensamma uppföljningssystemet; Sektorsövergripande system för uppföljning av samverkan och finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet (SUS). I SUS finns inte dessa uppgifter. Under senare delen av 2014 har Försäkringskassan kunnat samköra SUS med interna system. Den första samkörningen gjordes i november 2014, och de resultat som presenteras i avsnitt 4.1 kommer från denna samkörning. Eftersom den genomfördes innan sista dag för registreringar i SUS av insatser 2014 kan det ha tillkommit registreringar som inte kommer med i detta avsnitt. Samkörningen av SUS och Försäkringskassans interna system visar 11 489 genomförda gemensamma kartläggningar med personer som har sjukpenning. Av deltagarna är 66 procent kvinnor. 4.1 När genomförs kartläggningarna Av kartläggningarna med personer som har sjukpenning genomförs 14 procent innan dag 180. Ytterligare 22 procent genomförs innan sjukfallet är ett år. Av kartläggningarna genomförs 25 procent när sjukfallet är mellan ett och 2,5 år. Resterande kartläggningar genomförs sent i sjukfallen, som en delförberedelse för programmet arbetslivsintroduktion. Mellan dag 730 och 914 genomförs 37 procent. Utvecklingstrenden är att trots det arbete som Försäkringskassan genomför för att komma igång tidigare så görs kartläggningarna allt senare i sjukfallen. Under 2013 genomfördes 54 procent efter ett år. Under 2014 är motsvarande siffra 64 procent. Myndigheterna ser allvarligt på detta och kommer under 2015 att genomföra åtgärder för att säkerställa att personer får det stöd de behöver när de behöver det. 1 Se återrapport De nationella aktörernas stöd för utveckling av samordningsförbund.
Sida 12 Tabell 1 Antal genomförda gemensamma kartläggningar 2014 för personer som har sjukpenning fördelat på kön, ålder och tid i sjukfall 2 Antal Andel Totalt 11 489 100% Kvinnor 7 600 66% Män 3 889 34% Ålder 19-29 1 020 9% 30-44 4 501 39% 45-59 5 071 44% >60 897 8% 55-64 2 311 20% Tid i sjukfall under 90 dgr 591 5% 90-179 dgr 1 041 9% 180-364 dgr 2 536 22% 365-549 dgr 1 726 15% 550-729 dgr 1 147 10% 730-914 dgr 4 220 37% 915 - dgr 228 2% Källa: Försäkringskassan Av de unga med aktivitetsersättning som gick in i gemensam kartläggning under 2014 kom drygt 20 procent in under det första året med ersättning. Under 2013 var motsvarande siffra 18 procent. Resultatet indikerar ingen märkbar skillnad mellan 2013 och 2014. En försiktig förhoppning är att trenden går i rätt riktning eftersom Försäkringskassan har lagt ned mycket arbete på att förbättra urvalet till gemensam kartläggning, bland annat genom klassificering av olika grupper, där de som bedöms stå närmare arbetsmarknaden ska kunna fångas upp i ett tidigt skede. Av dem som kom in i gemensam kartläggning under första året var en större andel 19-24 år. Detta indikerar också att myndigheterna numera arbetar aktivt i ett tidigare skede och inte huvudsakligen i samband med att individerna närmar sig 30 år och riskerar att bli utförsäkrade. Här måste också beaktas att gruppen unga som erhåller aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga i regel beviljas aktivitetsersättning på en period om 1-3 år. Av de 1 821 unga med aktivitetsersättning som kom in i det förstärkta samarbetet gick 1 501 personer ut i aktiva insatser. Det kan jämföras med 2013 då 2 026 personer gick in i det förstärkta samarbetet, men totalt bara 1 332 gick in i aktiva insatser. En förhoppning är att detta tyder på att arbetet med urvalet av unga med aktivitetsersättning, bland annat genom den klassificering av ärenden som Försäkringskassan gör, så sakteliga börjar ge synliga effekter. 2 Avrundningsfel kan förekomma i samtliga nedanstående tabeller.
Sida 13 Diagram 1 Antal genomförda gemensamma kartläggningar 2014 för personer som har aktivitetsersättning fördelat på ålder och tid med aktivitetsersättning Källa: Försäkringskassan Under första halvåret 2014 genomfördes färre registrerade gemensamma kartläggningar än för samma tid 2013. Det låga inflödet till gemensam kartläggning berodde delvis på att Försäkringskassan hade ett ökat inflöde av sjukfall och därför prioriterade utbetalningar av sjukpenning framför samordning av rehabilitering. Det har även funnits problem med bristande inregistrering i SUS samt att en del försäkrade inte samtycker till att uppgifter registreras i SUS. Under andra halvåret har registreringen i SUS förbättrats. Myndigheterna har vidareutvecklat funktionaliteten i systemet och från och med den 1 november 2014 kan även anonyma deltagare registreras. Trots förbättringen fortsätter arbetet för att säkerställa tillförlitliga uppgifter i SUS. 4.2 Insats efter kartläggning Den vanligast förekommande efterföljande aktiviteten efter gemensam kartläggning är arbetsförberedande insatser, i genomsnitt väljs den vid 45 procent av alla genomförda kartläggningar. För unga med aktivitetsersättning väljs insatsen i 56 procent av genomförda kartläggningar. I 29 procent av genomförda kartläggningar är efterföljande insats arbetslivsinriktade insatser. I 82 procent av genomförda kartläggningar med unga med aktivitetsersättning går individen vidare till aktiva insatser. Motsvarande siffra för personer med sjukpenning är 79 procent och för hela urvalet 73 procent. De som kommer från sjukförsäkringen och inte går vidare i insatser hos Arbetsförmedlingen efter kartläggning har antingen visat sig inte vara redo för insatser för närvarande eller så går de vidare till andra insatser, till exempel inom samordningsförbund. Av genomförda gemensamma kartläggningar har 15 procent initierats av Arbetsförmedlingen för arbetssökande med hälsoproblem. Vanligen går inte dessa personer vidare till aktiva insatser hos Arbetsförmedlingen, utan söker i stället ersättning från sjukförsäkringen. 4.3 Andra deltagande parter vid kartläggning I genomsnitt genomförs 1,44 möten per gemensam kartläggning.
Sida 14 Vid kartläggningar för unga med aktivitetsersättning är kommunen (cirka tio procent) den vanligast förekommande andra parten utöver Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, följt av hälso- och sjukvården (cirka åtta procent). Vid kartläggningar för personer med sjukpenning är den vanligast förekommande deltagande parten hälso- och sjukvården som deltar i cirka tio procent av kartläggningarna, följt av arbetsgivare (cirka tre procent) och kommun (cirka tre procent). 5. Genomförda aktiva insatser 5.1 Inflöde till aktiva insatser Under 2014 var det 12 651 personer som startade i aktiva insatser (se tabell 2 nedan). Den största gruppen utgörs av arbetslösa sjukskrivna, som utgör 58 procent av alla i aktiva insatser. Detta kan jämföras med 2013 då andelen var 48 procent. Den näst största gruppen är anställd sjukskriven/anställd med sjukersättning vilken utgör 23 procent av totalen (30 procent 2013). Unga med aktivitetsersättning utgör 13 procent (14 procent 2013) och lägst andel av inflödet utgörs av arbetslösa med sjukersättning samt arbetslösa med aktivitetsstöd. I jämförelse med 2013 var det cirka 3 000 fler nya personer som startade i det förstärkta samarbetet under 2014. Deltagare i programmet arbetslivsintroduktion är exkluderade i denna återrapportering och redovisas separat i Arbetsförmedlingens återrapportering av programmet arbetslivsintroduktion. 3 3. 6b Arbetslivsintroduktion.
Sida 15 Tabell 2 Personer som startat i aktiva insatser under 2014 Anställd sjukskriven/se Arbetslös med sjukersättning Arbetslös med aktivitetsstöd Arbetslös sjukskriven Ung arb.lös med aktivitetsersättning Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 2 922 23% 427 3% 324 3% 7 351 58% 1 627 13% 12 651 100% Kvinnor 2 013 25% 263 3% 195 2% 4 704 59% 813 10% 7 988 100% Män 909 19% 164 4% 129 3% 2 647 57% 814 17% 4 663 100% Ålder 18-29 år 243 8% 47 2% 70 2% 918 32% 1 610 56% 2 888 100% 30-39 år 628 23% 114 4% 73 3% 1 929 70% 16 4 1% 2 760 100% 40-49 år 931 27% 145 4% 83 2% 2 314 67% 1 5 0% 3 474 100% 50-59 år 844 30% 94 3% 74 3% 1 799 64% 0% 2 811 100% 60-64 år 276 38% 27 4% 24 3% 391 54% 0% 718 100% Födelseland Inrikes födda 2 434 23% 355 3% 256 2% 6 046 57% 1 487 14% 10 578 100% Utrikes födda 488 24% 72 3% 68 3% 1 305 63% 140 7% 2 073 100% Funktionsnedsättning 6 Ja 1 960 22% 318 4% 235 3% 5 116 56% 1 428 16% 9 057 100% Nej 962 27% 109 3% 89 2% 2 235 62% 199 6% 3 594 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 519 17% 110 4% 97 3% 1 633 54% 642 21% 3 001 100% Gymnasial utb. 1 407 22% 226 4% 156 2% 3 687 58% 898 14% 6 374 100% Eftergymnasial utb. 996 30% 91 3% 71 2% 2 031 62% 87 3% 3 276 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.2 Aktuella i aktiva insatser I december 2014 befann sig 8 866 personer i aktiva insatser (även här är deltagare i arbetslivsintroduktion exkluderade). Detta kan jämföras med december 2013 då 12 822 personer var i aktiva insatser (deltagare i arbetslivsintroduktion inkluderade, vilket förklarar merparten av skillnaden åren emellan). I genomsnitt under 2014 befann sig 8 617 personer i aktiva insatser i slutet av varje månad. Majoriteten av deltagarna i aktiva insatser hos Arbetsförmedlingen är inskrivna i program. I hela gruppen är tolv procent registrerade som arbetssökande med förhinder. Individer i denna kategori bedöms i nuläget inte ha förutsättningar att ta del av insatser hos Arbetsförmedlingen. Merparten av deltagarna återfinns emellertid i programmet arbetslivsinriktad rehabilitering (54 procent). Det näst vanligaste programmet är aktiviteter inom vägledning och platsförmedling (16 procent). Andra förekommande program är fördjupad kartläggning och vägledning. 4 Felregistrering. 5 Felregistrering. 6 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 16 Myndigheterna har även valt att analysera när i processen (efter inskrivning i det förstärkta samarbetet hos Arbetsförmedlingen) beslut tas om insats eller program för den arbetssökande. Data visar att de flesta beslut om insats eller program fattas under perioden 0-29 dagar efter inskrivning i det förstärkta samarbetet. Detta får ses som positivt då det är särskilt viktigt för deltagarna i det förstärkta samarbetet att, på grund av ohälsa och lägre aktivitetsförmåga, erhålla insatser så tidigt som möjligt. Tabell 3 Antal personer i aktiva insatser under 2014, genomsnitt per månad Månad Antal januari 8 690 februari 8 800 mars 8 732 april 8 692 maj 8 657 juni 8 255 juli 8 436 augusti 8 217 september 8 407 oktober 8 767 november 8 888 december 8 866 Genomsnitt 8 617 Källa: Arbetsförmedlingen 5.3 Resultat efter arbetslivsinriktad insats Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har beslutat att målet för det förstärkta samarbetet är att 40 procent efter avslutad arbetslivsinriktad insats ska vara i arbete eller utbildning. Målet mäts 90 dagar efter att förstärkta samarbetet i arbetslivsinriktad insats avslutats. Myndigheterna följer upp status efter aktiva insatser hos dem som deltagit i arbetslivsinriktade insatser, där aktivitetsförmågan är högre, mer stabil och aktiviteterna ofta är arbetsplatsförlagda. Som beskrevs ovan är deltagare i programmet arbetslivsintroduktion ej heller inkluderade i gruppen som redovisas under avsnitt 5.3. Av de 4 102 personer som startat i aktiva insatser efter 1 februari 2012 och som lämnat samarbetet januari - september 2014 efter arbetslivsinriktad insats är 52 procent (2 124 personer) i arbete eller utbildning (se tabell 4 nedan). Detta är en klar förbättring jämfört med 2013, då 48 procent (452 personer) var i arbete eller utbildning. Resultatet efter arbetslivsinriktad insats uppvisar emellertid stora regionala skillnader. Utöver de 52 procent som är i arbete eller utbildning är det 19 procent (777 personer) som deltar i arbetsmarknadspolitiskt program (det vanligaste programmet utgörs av arbetslivsinriktad rehabilitering) eller är öppet arbetslösa. Att 52 procent av deltagarna är i arbete eller utbildning ser myndigheterna som något positivt. Även det faktum att ytterligare 19 procent av deltagarna har uppnått en högre aktivitetsförmåga och kommit närmare ett deltagande på arbetsmarknaden trots en i många fall långvarig omfattande ohälsa, är något att bygga vidare på inom ramen för samarbetet.
Sida 17 Gruppen övriga 7 utgör 29 procent (1 201 personer), varav 75 procent av dem återgår till Försäkringskassan och sjukförsäkringen. Det är på grund av omfattande ohälsa inte möjligt för dessa personer att fortsätta i aktiva insatser. Vad gäller status efter arbetslivsinriktad insats uppdelat efter karakteristika är män i högre grad än kvinnor i arbete eller utbildning efter arbetslivsinriktade insatser. Kvinnor deltar i arbetsmarknadspolitiska program i lite större utsträckning än män och kvinnor har en högre andel än män som lämnar till gruppen övriga. En klar majoritet av gruppen övriga går tillbaka till sjukförsäkringen. I åldersintervallet 18-29 år är det en större andel som är i arbete eller utbildning (55 procent) än deltagare i de andra åldersgrupperna. Myndigheterna har även valt att undersöka gruppen unga med aktivitetsersättning specifikt, då detta är en viktig grupp i det förstärkta samarbetet. Resultatet visar att 56 procent av de unga med aktivitetsersättning (242 av 430 personer) är i arbete eller utbildning, vilket är betydligt bättre jämfört med hela gruppen. Bland unga med aktivitetsersättning är fler kvinnor än män i arbete eller utbildning (60 respektive 54 procent). Gruppen inrikes födda har en högre andel i arbete eller utbildning än gruppen utrikes födda (53 respektive 47 procent). Deltagare med eftergymnasial utbildning är i arbete eller utbildning i större utsträckning än deltagare med annan utbildningsnivå. Andelen personer med registrering av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är i arbete eller utbildning i högre grad än personer utan registrerad funktionsnedsättning. 8 Ohälsa eller förekomst av funktionsnedsättning medför inte per automatik att Arbetsförmedlingen registrerar funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Registreringen kan ske först då funktionsnedsättningen sätts i relation till tänkta eller befintliga krav i arbetsuppgifter och arbetsplatsers miljö. För personer med mycket stor aktivitetsbegränsning på grund av ohälsa gäller att dessa aldrig, vare sig i planering eller genomförande av insats, har kunnat värdera sin förmåga i förhållande till ett tänkt eller befintligt arbete, och dessa personer har därför ej registrerats med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Av denna anledning kan deltagare utan registrering av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga paradoxalt nog ha en mer omfattande ohälsa jämfört med dem som har registreringen. 7 Personer som avaktualiserats från Arbetsförmedlingen samt arbetssökande med förhinder. 8 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 18 Tabell 4 Deltagare i aktiva insatser som startat efter 1 februari 2012 och som lämnat samarbetet januari september 2014 efter arbetslivsinriktad insats. Status mäts 90 dagar efter avslutad arbetslivsinriktad insats Till arbete och utbildning Arbetsmarknadspolitiska program Öppet arbetslösa Övriga Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 2 124 52% 480 12% 297 7% 1 201 29% 4 102 100% Kvinnor 1 244 50% 301 12% 168 7% 753 31% 2 466 100% Män 880 54% 179 11% 129 8% 448 27% 1 636 100% Ålder 18-29 år 473 55% 80 9% 47 5% 257 30% 857 100% 30-39 år 473 52% 102 11% 66 7% 270 30% 911 100% 40-49 år 601 53% 161 14% 95 8% 284 25% 1 141 100% 50-59 år 468 51% 115 12% 72 8% 271 29% 926 100% 60-64 år 109 41% 22 8% 17 6% 119 45% 267 100% Födelseland Inrikes födda 1 837 53% 405 12% 249 7% 1 006 29% 3 497 100% Utrikes födda 287 47% 75 12% 48 8% 195 32% 605 100% Funktionsnedsättning 9 Ja 1 913 54% 414 12% 252 7% 960 27% 3 539 100% Nej 211 37% 66 12% 45 8% 241 43% 563 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 448 50% 86 10% 59 7% 298 33% 891 100% Gymnasial utb. 1 065 51% 246 12% 152 7% 614 30% 2 077 100% Eftergymnasial utb. 611 54% 148 13% 86 8% 289 25% 1 134 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.4 Resultat efter arbetsförberedande insats Arbetsförberedande insatser kan utgöras av aktiviteter så som datorträning, friskvårdsaktiviteter och utredning via Arbetsförmedlingens specialister samt stödjande insatser som erbjuds personer som har svårt att hantera omställningssituationen. Även om aktivitetsnivån är låg hos deltagarna i arbetsförberedande insatser utgör denna grupp en betydande andel av alla deltagare i aktiva insatser. Av denna anledning kan det ändå vara intressant att se resultatet för dessa deltagare efter avslutade aktiva insatser. Som förväntat är det en lägre andel i denna grupp som är i arbete eller utbildning (se tabell 5 nedan). Som beskrevs ovan är aktivitetsnivån låg hos deltagarna i arbetsförberedande insatser, och 73 procent tillhör gruppen övriga vilket är betydligt högre jämfört med dem som lämnat arbetslivsinriktade insatser. Detta tyder på en mer omfattande ohälsa hos deltagarna i arbetsförberedande insatser och visas även av det faktum att i stort sett alla av dem i gruppen övriga återgår till sjukförsäkringen. Vissa deltagare (tolv procent) befinner sig emellertid i andra program inom Arbetsförmedlingen efter det förstärkta samarbetet. De vanligaste programmen utgörs av arbetslivsinriktad rehabilitering, programmet arbetslivsintroduktion och jobb- och utvecklingsgarantin. 9 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 19 Resultatet ska ses i ljuset av att det förstärkta samarbetet myndigheterna emellan är en process som syftar till att den arbetssökandes aktivitetsförmåga ska öka och på det sättet komma närmare ett deltagande på arbetsmarknaden. I fasen för arbetsförberedande insatser är det därför naturligt att myndigheterna, tillsammans med den arbetssökande, kommer fram till huruvida individen skulle kunna tillgodogöra sig mer jobbnära/arbetslivsinriktade aktiviteter hos Arbetsförmedlingen. Om ohälsan är så omfattande att aktiva insatser ej kan tillgodogöras av den arbetssökande, återvänder personen i stället till sjukförsäkringen. Utfallet (se tabell 5 nedan) indikerar detta förhållande. Med detta i åtanke ser myndigheterna det som något positivt att 24 procent av deltagarna i arbetsförberedande insatser är i arbete eller utbildning alternativt i andra program inom Arbetsförmedlingen 90 dagar efter avslutad arbetsförberedande insats. Tabell 5 Deltagare i aktiva insatser som startat efter 1 februari 2012 och som lämnat samarbetet januari september 2014 efter arbetsförberedande insats. Status mäts 90 dagar efter avslutad arbetsförberedande insats Till arbete och utbildning Arbetsmarknadspolitiska program Öppet arbetslösa Övriga Summa Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 562 12% 560 12% 201 4% 3 529 73% 4 852 100% Kvinnor 349 11% 366 12% 117 4% 2 271 73% 3 103 100% Män 213 12% 194 11% 84 5% 1 258 72% 1 749 100% Ålder 18-29 år 151 14% 89 8% 20 2% 802 76% 1 062 100% 30-39 år 128 13% 122 12% 43 4% 699 70% 992 100% 40-49 år 135 10% 177 14% 74 6% 908 70% 1 294 100% 50-59 år 115 10% 138 12% 48 4% 843 74% 1 144 100% 60-64 år 33 9% 34 9% 16 4% 277 77% 360 100% Födelseland Inrikes födda 468 12% 459 12% 154 4% 2 807 72% 3 888 100% Utrikes födda 94 10% 101 10% 47 5% 722 75% 964 100% Funktionsnedsättning 10 Ja 471 12% 469 12% 153 4% 2 874 72% 3 967 100% Nej 91 10% 91 10% 48 5% 655 74% 885 100% Utbildningsnivå Förgymnasial utb. 139 10% 133 10% 54 4% 998 75% 1 324 100% Gymnasial utb. 278 11% 288 12% 94 4% 1 768 73% 2 428 100% Eftergymnasial utb. 145 13% 139 13% 53 5% 763 69% 1 100 100% Källa: Arbetsförmedlingen 5.5 Antal dagar i aktiva insatser För att få ett grepp om hur lång tid det tar för deltagarna i det förstärkta samarbetet att komma till ett resultat har myndigheterna valt att analysera genomsnittstider i aktiva insatser, dels i arbetsförberedande och dels i arbetslivsinriktad insats. Sett till individer kvarstående i det förstärkta samarbetet (31 december 2014) är den genomsnittliga tiden i arbetsförberedande insats 207 dagar, och 219 dagar i arbetslivsinriktad insats. Detta innebär 10 Funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga enligt Arbetsförmedlingens definition.
Sida 20 att kunder som för tillfället är i aktiva insatser hos Arbetsförmedlingen har varit i insatserna i genomsnitt cirka sju månader. Vad gäller personliga karakteristika har män varit i aktiva insatser något längre än kvinnor, individer upp till 30 år har varit något längre i insatser än äldre personer samt kunder med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har varit längre tid i aktiva insatser än kunder utan funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. För gruppen som lämnat samarbetet under 2014 (som redovisades ovan under avsnitt 5.3 och 5.4) ligger den genomsnittliga tiden på 187 dagar i arbetsförberedande insats och 230 dagar i arbetslivsinriktad insats. I jämförelse med deltagare som lämnat aktiva insatser för att återgå till Försäkringskassan ligger det något högre. För individer som återgått till Försäkringskassan är den genomsnittliga tiden i arbetsförberedande insats 177 dagar och i arbetslivsinriktad insats 202 dagar. Detta beror sannolikt på att det är lättare att upptäcka en omfattande ohälsoproblematik och därför uppdagas det snabbare att individerna ej kan tillgodogöra sig arbetslivsinriktad rehabilitering. 5.6 Effektutvärdering av resultat Slutsatser från den effektutvärdering som genomförts för målgruppen sjukskrivna med sjukpenning 11 visar att det finns positiva effekter av det förstärkta rehabiliteringssamarbetet både i termer av kortare sjukskrivningstider och av individernas närmande till arbetsmarknaden, liksom deras övergång till arbete eller utbildning. I november 2014 startade genomförandet av det gemensamma uppdrag 12 som regeringen har gett Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, att vetenskapligt effektutvärdera insatser enligt metoden Supported Employment för målgruppen unga med aktivitetsersättning för att kunna se vilken insats som fungerar bäst ifråga om utfall till arbete. 6. Kundundersökning Det förstärkta samarbetet har som mål att ge stöd hela vägen till arbete för myndigheternas gemensamma kunder. För att lyckas med det är grunden att kunderna har stor delaktighet och att insatserna anpassas efter individuella behov. Därför genomförde Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en kundundersökning för deltagare i det förstärkta samarbetet under hösten 2014. 13 Syftet var att kartlägga deltagarnas uppfattning om samarbetet samt att undersöka om deltagarna anser att insatserna är utformade utifrån deras specifika behov. Myndigheterna valde att ställa 15 frågor, som bland annat handlade om vilka insatser de enskilda individerna hade deltagit i, hur planeringen av insatserna skedde, om en handlingsplan hade upprättats och om deltagaren var nöjd med myndigheternas stöd. Av de svarande hade 39 procent deltagit i rehabiliteringsinsatser kortare tid än sex månader, 15 procent hade deltagit i insatser i mer än ett år och nio procent hade deltagit i mer än två år. Vad gäller 11 Socialförsäkringsrapport 2014:07 http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/2f75541bcb55-41e9-abb4-14c6fc1c1c0e/socialforsakringsrapport_2014_07.pdf?mod=ajperes. Dnr: Af 2011/414101 http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.75050d89144b969bc3a2e1e/1401114613441/rappo rt_af_fk_effektutv%c3%a4rdering2.pdf. 12 http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/55/27/e5756d0c.pdf 13 Urvalet var de kunder som har avslutat rehabiliteringssamverkan, totalt 702 varav 493 telefonintervjuer. Kundundersökningen har genomförts med kvalitetssäkrade metoder och är statistiskt säkerställd.
Sida 21 sjukskrivningstid innan insatserna startade var det 49 procent som hade varit sjukskrivna i över två år. De vanligaste insatserna för deltagarna bestod i praktik eller arbetsträning på en arbetsplats (49 procent). Därefter följde medicinsk vård eller rehabilitering (25 procent) och vägledningssamtal eller jobbsökaraktiviteter på Arbetsförmedlingen (13 procent). Sju procent av kunderna uppgav att de ej hade deltagit i någon aktivitet. Flertalet (90 procent) uppgav att planeringen av insatser och aktiviteter skedde i möten tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och att deltagarna hade möjlighet att påverka sin egen planering under dessa möten. Cirka 34 procent av kunderna svarade att de hade varit på möten där både handläggare från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan deltagit, var tredje eller var fjärde månad. Knappt en fjärdedel, 23 procent, svarade att de hade deltagit i ett sådant möte ungefär varannan månad. Fem procent uppgav att de aldrig hade varit på ett gemensamt möte med handläggare från bägge myndigheter. Av de svarande hade 71 procent en handlingsplan hos Arbetsförmedlingen under tiden som de deltog i insatser, och 94 procent uppgav att de var delaktiga i planeringen av handlingsplanen. De svarande var även nöjda med stödet de fick från Arbetsförmedlingen respektive Försäkringskassan (88 procent respektive 86 procent var nöjda med stödet). I kundundersökningen ingick även frågor om insatsernas upplevda resultat hos respondenterna. Majoriteten av kunderna upplevde att insatserna hade lett till att de fått en tydligare bild av sin egen aktivitetsförmåga. Hela 57 procent ansåg att insatserna hade lett till att de visste hur mycket arbetstid de klarar av. Däremot ansåg 59 procent av de svarande att insatserna inte har fört dem närmare arbetsmarknaden. En möjlig förklaring till detta kan vara ohälsoproblematik hos deltagarna i det förstärkta samarbetet. På frågan om hur arbetssituationen ser ut idag svarade 43 procent av deltagarna att de var sjukskrivna. Ett positivt resultat från kundundersökningen är att 26 procent uppgav att de arbetar, två procent att de studerar och tio procent att de söker arbete. Sammantaget innebär detta att 38 procent av de svarande har kommit närmare arbetsmarknaden efter insatser i det förstärkta samarbetet. 7. Medelsfördelning och förbrukning Regeringen har avsatt totalt 738 miljoner kronor för rehabiliteringsinsatser i samarbete. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har utifrån kända förutsättningar fördelat medlen. Till kostnader för förvaltning har 365 miljoner kronor tilldelats Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har tilldelats 209 miljoner kronor. Arbetsförmedlingen har tilldelats 164 miljoner kronor avseende direkta kostnader till insatser för deltagare i samarbetet. 7.1 Arbetsförmedlingens förbrukning av medel 2014 Tabellen nedan (se tabell 6) visar Arbetsförmedlingens förbrukning av medel fördelat på förvaltning och kostnader för program och köp av aktiva rehabiliteringsinsatser under 2014, totalt cirka 527 miljoner kronor. Förbrukningen innebär ett totalt sparande med cirka tre miljoner kronor för Arbetsförmedlingens del av anslaget. På förvaltningsdelen redovisas en förbrukning på cirka 361 miljoner kronor. Detta innebär ett sparande på cirka fyra miljoner kronor mot den tilldelade ramen på 365 miljoner kronor för denna del. Av fördelade medel är 164 miljoner kronor reserverade för programkostnader. Arbetsförmedlingen redovisar en förbrukning på programdelen med 166 miljoner kronor, vilket motsvarar ett överskridande på cirka två miljoner kronor mot den tilldelade ramen på 164 miljoner kronor för
Sida 22 denna del. Kostnaderna för aktiva rehabiliteringsinsatser ökade under andra delen av 2014 i samband med att den nya kompletterande tjänsten Introduktion till arbete startade. Dock har användningen av tjänsten varit mindre än önskat då budgetutrymme saknats med anledning av att kostnaderna för aktivitetsstöd under 2014 varit fortsatt höga. Tabell 6 Arbetsförmedlingens förbrukning av förvaltnings- och programmedel 2014 Verksamhetsområden Belopp i tkr 2014 Förvaltningskostnader 360 600 Köp av utbildning 8 800 Aktiva rehabiliteringsinsatser 84 400 Aktivitetsstöd 73 000 Totalt 526 800 Varav förvaltning 360 600 Varav program 166 200 Källa: Arbetsförmedlingen 7.2 Försäkringskassans förbrukning av medel 2014 Tabellen (se tabell 7 nedan) redovisar förbrukningen av medel under 2014 inom Försäkringskassan. Totalt har cirka 208 miljoner kronor använts vilket är i linje med budgeterad förbrukning. Förvaltningsmedlen finansierar huvudsakligen de personliga handläggarnas tid i arbetet med samordnande insatser vid gemensam kartläggning och aktiva insatser. Som stöd för samarbetet finns samverkansansvariga inom varje verksamhetsområde (Verksamhetsområdesgemensam samverkanssamordning). Tabell 7 Försäkringskassans förbrukning av medel 2014 Verksamhetsområden Belopp i tkr 2014 Gemensam kartläggning - samarbetet FK/Af 112 083 Insatser i samarbete med Af 88 309 Kvarvarande HPL-samverkan från 2011 79 Utveckling av samarbete FK/Af 2 504 VO-gemensam samverkanssamordning 4 620 Totalt 207 594 Källa: Försäkringskassan 8. Nationella samverkansgruppen För att samordna och styra utvecklingen av det gemensamma uppdraget på central nivå har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en nationell samverkansgrupp (NSG). NSG består av representanter med beslutsmandat från båda myndigheterna. Ledning och styrning av verksamheten mot det gemensamma målet sker inom respektive myndighets operativa organisation. På lokal och regional nivå sker också gemensamma avstämningar på chefsnivå och mellan särskilt utsedda samverkansansvariga.
Sida 23 9. Utvecklingsarbete Det förstärkta samarbetet behöver kontinuerligt vidareutvecklas på strategisk, taktisk och operativ nivå för att myndigheternas gemensamma kunder ska få bättre stöd ut i arbetslivet och att resurser för detta ska användas på bästa sätt. Det finns inbyggda utmaningar i myndigheternas olika organisationer, arbetssätt, kultur och uppdrag. Under ledning av NSG hanteras de problem och utmaningar som uppdraget medför. Till grund för ett organiserat och kontinuerligt utvecklingsarbete ligger en utvecklingsplan. Utifrån den fortlöper utvecklingsarbetet i mindre arbetsgrupper/projekt, och omfattar allt från tekniska lösningar och administration till frågor om gemensam värdegrund och förhållningssätt. Styrande dokument och metodstöd uppdateras kontinuerligt efter behov, senast våren 2014, i syfte att förtydliga olika moment och faser i det förstärkta samarbetet. Under året har även en processbeskrivning av arbetssättet i det förstärkta samarbetet tagits fram. Nedan följer exempel på utvecklingsarbete som genomförts, pågår och planeras. 9.1 Viljeinriktning Metod- och handläggarstöd beskriver vad som åstadkoms i samarbetet och hur myndigheterna bäst tillsammans åstadkommer resultat. I december undertecknade myndigheternas generaldirektörer en gemensam viljeinriktning för myndigheternas fortsatta samarbete som tydliggör varför Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska samarbeta. 9.2 Arbetet kring deltagarersättning Den enskildes försörjning är en mycket viktig fråga som tar stor del av uppmärksamheten i det förstärkta samarbetet. Ersättningsfrågorna styrs av regelverk. Utifrån gällande bestämmelser finns rutiner som syftar till att rätt ersättning ska betalas ut vid rätt tillfälle och vid likvärdiga förutsättningar. Regelverken och dess gränssnitt är komplexa. Därför pågår ett kontinuerligt arbete för att säkerställa att det finns tydliga rutiner och anvisningar för ersättningsbeslut i det förstärkta samarbetet, och att det finns information till de gemensamma kunderna om de olika möjligheterna till ersättning. Enligt gällande regelverk kan personer i rehabiliteringssamverkan göra anspråk på två ersättningsformer, den ena från sjukförsäkringen och den andra från arbetsmarknadspolitiken. Sammantaget medför detta problem på strategisk nivå, i den löpande handläggningen och sist men inte minst för kunden i försörjningsfrågan. Därför har myndigheterna i december 2014 lämnat ett gemensamt förslag till regeringen om ändring i aktivitetsstödsförordningen. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan föreslår att det införs begränsningar i möjligheten att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning om den enskilde samtidigt har rätt till rehabiliteringspenning. 9.3 Urval och insatser Under året har andelen personer som efter gemensam kartläggning går vidare till aktiva insatser ökat. Likväl fortsätter arbetet inom Försäkringskassan med att skapa en än mer träffsäker urvalsprocess. Under 2015 fortsätter arbetet med att bättre kunna identifiera personer med behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Nu vidareutvecklas en mer individfokuserad, behovsstyrd och differentierad sjukförsäkringsprocess för personer med tillfälligt nedsatt arbetsförmåga. I det fortsatta utvecklingsarbetet ligger särskilt fokus på att i ett tidigt skede av sjukfallet klargöra individens förutsättningar och behov tillsammans med henne eller honom och relevanta aktörer. Det ger bättre förutsättningar för ett mer träffsäkert urval och att fler gemensamma kartläggningar och insatser ska ske när personen behöver det.
Sida 24 Ett ökat användande av arbetsförmågeutredningsinstrument (AFU) inför den gemensamma kartläggningen kan ge en bättre identifiering av individens förutsättningar för rehabilitering och arbete. Inför ställningstagande till behov av gemensam kartläggning ska därför personlig handläggare enligt nya rutiner alltid ta ställning till om det är aktuellt med AFU. Arbetsförmedlingen förväntar sig bättre resultat av de aktiva insatserna då Arbetsförmedlingens nya avtal om tjänsten Introduktion till arbete (som tillgängliggjordes från och med juli 2014) i högre utsträckning ger bättre förutsättningar för att motsvara gruppens behov. Det behövs uppföljning av hur dessa insatser används och huruvida de är anpassade efter individens behov. Även samarbetet med leverantörerna kan utvecklas. Sedan 2014 genomförs leverantörsdialoger på regional och nationell nivå. 9.4 Översyn av mål och mått för samarbetet För att över tid kunna följa samarbetet bättre kommer myndigheterna att under 2015 se över befintliga mål och mått för det gemensamma uppdraget och vilka indikatorer som stöder detta.