Redovisning av utvärderingsuppdraget ang. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 i GSFP-insatser

Redovisning av utvärderingsuppdraget ang. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 i GSFP-insatser SAMMANFATTNING Detta är en redovisning av 2012 års uppdrag i FBA:s regleringsbrev att utvärdera hur FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (resolution 1325) beaktas i planering och genomförande av insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP-insatser). Myndigheten ska därutöver ge rekommendationer på basis av denna utvärdering. Utvärderingen fokuserar på EU:s centrala policy baserad på resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna om kvinnor, fred och säkerhet (hädanefter kallad genuspolicy ) för GSFP-insatsernas planering och genomförande. 1 Syftet är tudelat. För det första syftar utvärderingen till att kartlägga EU:s genuspolicy för GSFP-insatser och belysa denna med exempel från insatserna i Kongo (EUPOL RD Kongo), Kosovo (EULEX Kosovo), Georgien (EUMM Georgien), och de palestinska områdena (EUPOL COPPS). Det andra syftet är att utvärdera kvaliteten av innehållet i existerande policy i termer av brister, eller vagheter, som kan påverka implementeringen. Utifrån de identifierade bristerna formuleras sedan rekommendationer på hur bristerna kan åtgärdas. Utvärderingen använder sig av en modell som är speciellt utformad för att kunna utvärdera kvaliteten och som kan jämföra EU:s policy med existerande kunskap om implementeringen av resolution 1325 i internationella insatser. Modellen har av pedagogiska skäl delat upp policy i fyra så kallade arbetsområden som alla är centrala för resolution 1325: extern integrering, externt deltagande, intern integrering, samt internt deltagande. Extern integrering, dvs. genusintegrering i insatsmandatets formulering och utförande, är ett centralt område. EU:s genuspolicy betonar att insatserna genomgående ska verka för förbättrad jämställdhet. Insatserna ska även beakta de olika effekter som de kan ha för mäns och kvinnors situation och se till att de anpassar sitt arbete inom DDR, SSR, rättsstatsuppbyggnad, skydd av civila och mänskliga rättigheter till detta. Grundläggande policy identifierar de ovan angivna mandatområdena men är inte alltför explicit i termer av vad genusintegrering konkret ska uppnå på dessa områden. Där policy är mer tydlig tonas dock texten ofta ned av tillägg såsom as appropriate. Sådana oklarheter kan göra det svårt för enskilda insatser att förstå vad som konkret ska uppnås och det blir svårt att följa upp om insatserna genomför policy som förväntat. Med grund i policyutvärderingen rekommenderas därför stärkta policyformuleringar om vad som ska uppnås med genusintegrering direkt relaterat till de olika mandatuppgifter som finns för GSFP-insatser. Detta möjliggör konkret resultatuppföljning. Tydliggöranden om vad insatserna ska uppnå relaterat till mandatet gör det också enklare att integrera genusaspekter i ledarskapets återrapportering till Bryssel. Det innebär en tydligare ansvarsfördelning där ledarskapet blir 1 Utvärderingen har därför valt ut de policydokument som EU identifierat som centrala för GSFPinsatser. Dessa är: Comprehensive approach to the EU implementation of the United Nations Security Council Resolutions 1325 and 1820 on women, peace and security (2008), Implementing UNSCR 1325 as reinforced by UNSCR 1820 in the context of ESDP (2005) och den Checklist (2006) som utvecklats, Implementation of UNSCRs on Women, Peace and Security in the context of CSDP missions and operations (2012), dokumentet med EU:s indikatorer (2010) samt den första rapporten om dessa (2011), Implementation of UNSCR 1325 and 1820 in the context of training for ESDP (2009), Lessons and best practices of mainstreaming human rights and gender into CSDP military operations and civilian missions (2010) samt Generic Standards of Behaviour for ESDP (2005). Genom att studera utvecklingen över tid i dessa dokument kan man också få en bild av om policy blir allt mer tydlig och konkret i vad som ska åstadkommas eller om utvecklingen, så att säga, går åt fel håll. Andra dokument har beaktats när de bidrar med en fördjupad förståelse av de styrande dokumenten. Se Annex II i den bifogade rapporten för en översikt över existerande dokument på området. 1

central. En liknande utveckling finns inom FN-systemet. Användandet av vagt språkbruk i policy, såsom as appropriorate, bör minimeras. Externt deltagande rör arbete med att säkerställa lokala kvinnors och kvinnoorganisationers deltagande i, och bidrag till, arbetet för fred och säkerhet. EU:s genuspolicy uttrycker att lokala kvinnors deltagande ska främjas. Policy betonar också vikten av stöd till organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter. Insatserna ska konsultera kvinnor och kvinnoorganisationer för att samla in, och dela med sig av, information. Hur EU bedömer vilka man ska samarbeta med, och hur, är dock fortsatt oklart. Rekommendationen är därför att reda ut oklarheter angående vilka aktörer som ska stödjas och vilka mål som finns med samverkan. Detta gäller särskilt hur man ser på kvinnors arbete för fred och lokalt arbete för kvinnors rättigheter, två områden som tenderar att blandas samman. Vidare bör det tydliggöras hur en mer systematisk och organiserad samverkan och informationsutbyte mellan en insats och lokala kvinnoorganisationer ska utformas. Detta bör presenteras i relation till de olika mandatuppgifterna. Intern integrering fokuserar på om en insats interna organisation är uppbyggd så att den är kapabel till att integrera ett genusperspektiv i sitt arbete med mandatet. Arbetsområdet berör även genusrådgivarfunktionen. EU:s genuspolicy anger att genusintegrering ska ingå i alla delar av genomförandet av en insats, dvs. i analys, planering, rapportering och utvärdering, finansiering och utbildning. Insamlandet av könsuppdelad statistik och information betraktas som centralt. EU har även tagit fram en standardiserad modul för insatsförberedande träning kallad Standard module on the implementation of UNSCRs 1325 and 1820 in the CSDP missions. Vidare har policy över tid blivit tydligare ang. genusrådgivaren men det finns fortsatt behov av utveckling. Därför rekommenderas att genusrådgivarens roll tydliggörs (inklusive arbetsbeskrivning och plats i insatsens struktur), t.ex. genom att det vidhäftas existerande genuspolicy i ett Annex (ett liknade förfarande finns t.ex. i NATO). Man behöver även stärka formuleringarna angående finansiering, särskilt avseende intern budgetering inom insatsen. Vidare rekommenderas att formuleringar om benchmarking och utvärdering tydliggörs och att EU:s förslag på att utveckla indikatorerna genomförs där särskilt formuleringar och instruktioner för mätning behöver ses över. Internt deltagande studerar dels hur en insats arbetar för att skapa en mer representativ personalstyrka i termer av kvinnors och mäns deltagande, dels insatsens arbete med arbetsmiljöfrågor, särskilt avseende den standardiserade uppförandekoden för personal i EU-insatser. EU:s genuspolicy är inte så stark inom området för deltagande även om den betonar vikten av att ha både manlig och kvinnlig personal och att man bör söka påverka deltagarländer att öka andelen kvinnor. Vidare är inte policy klar över EEAS roll i att förbättra deltagande. Uppförandekoden är relativt välutvecklad och kraven kring den är tydliga men erfarenheten visar att det finns behov av att se över implementeringen. En rekommendation är att EU sätter upp mål för ett mer jämställt deltagande av kvinnor och män, klargör ansvaret inom EU:s eget system för dessa frågor och tydliggör i policy vilka tillvägagångssätt som finns inom EEAS för komma tillrätta med dessa frågor (inkl. att se över rekryteringsprocedurer och Calls for contributions ). Särskilt centralt är mål avseende kvinnors deltagande i beslutsfattande positioner. Vidare bör det finnas ett tydligt system för hur arbetet med resultat ska redovisas. Detta kan med fördel även tas upp ännu tydligare i samband med redovisningen av indikatorerna som redan har formuleringar om deltagande. Vidare föreslås att man studerar tolkning och översättning av uppförandekoden i praktisk verksamhet i insatsen. Sammanfattningsvis kan man säga att EU:s policy relaterat till resolution 1325 i GSFPinsatser har förbättrats över tid. Dock kvarstår ett antal punkter där den bör utvecklas och förtydligas för att kunna bli mer instrumentell vid genomförandet av en insats. 2

Redovisning av utvärderingsuppdraget ang. FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 i GSFP-insatser 1. INLEDNING Detta är en redovisning av 2012 års uppdrag i FBA:s regleringsbrev att utvärdera hur FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 (resolution 1325) beaktas i planering och genomförande av insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP-insatser). Myndigheten ska därutöver ge rekommendationer på basis av denna utvärdering. Uppdraget kommer att slutföras tom. 1 november 2013. Utvärderingen är utformad efter de diskussioner som förts med UD om uppdraget. 2012 års utvärdering granskar central policy för planering och genomförande av resolution 1325 i GSFP-insatser och ger rekommendationer för att hantera brister i policyn som kan påverka implementeringen negativt. Utvärderingen är baserad på den första delen av den rapport (dnr. 07804-12-00868-2) som föreslagits bli ett konkret resultat av den samlade utvärderingen (se bilaga I). Policyrapporten inkluderar även två annex: a) en kort översikt av EU:s träningsmodul och b) en förteckning över EU:s policydokument relaterade till resolution 1325 i GSFP-insatser. Denna policyutvärdering kombineras i enlighet med 2013 års regleringsbrev med en utvärdering av ett urval av GSFP-insatser. 2. UTVÄRDERING AV EU:s POLICY FÖR RESOLUTION 1325 I GSFP- INSATSER 2.1. Utvärderingens upplägg 2 Utvärderingen fokuserar på EU:s centrala policy baserad på resolution 1325 och de efterföljande resolutionerna om kvinnor, fred och säkerhet (hädanefter kallad genuspolicy ) för GSFP-insatser. 3 Syftet är tudelat. För det första syftar utvärderingen till att kartlägga EU:s genuspolicy för planering och genomförande av GSFP-insatser och belysa denna med exempel från insatserna i Kongo (EUPOL RD Kongo), Kosovo (EULEX Kosovo), Georgien (EUMM Georgien), och de palestinska områdena (EUPOL COPPS). Det upplägget ökar möjligheten att använda utvärderingen i utbildning och träning (särskilt när den kombineras med fördjupade beskrivningar av pågående arbete i valda GSFPinsatser). Det andra syftet är att utvärdera kvaliteten av innehållet i existerande policy i termer av brister, eller vagheter, som kan påverka implementeringen. Utifrån de identifierade bristerna formuleras sedan preliminära rekommendationer som kan finjusteras och kvalitetssäkras genom insamling av information i Bryssel och från väl utvalda insatser. 2 Se den bifogade rapporten för vidare resonemang. 3 Utvärderingen har därför valt ut de policydokument som EU identifierat som centrala för GSFPinsatser. Dessa är: Comprehensive approach to the EU implementation of the United Nations Security Council Resolutions 1325 and 1820 on women, peace and security (2008), Implementing UNSCR 1325 as reinforced by UNSCR 1820 in the context of ESDP (2005) och den Checklist (2006) som utvecklats, Implementation of UNSCRs on Women, Peace and Security in the context of CSDP missions and operations (2012), dokumentet med EU:s indikatorer (2010) samt den första rapporten om dessa (2011), Implementation of UNSCR 1325 and 1820 in the context of training for ESDP (2009), Lessons and best practices of mainstreaming human rights and gender into CSDP military operations and civilian missions (2010) samt Generic Standards of Behaviour for ESDP (2005). Genom att studera utvecklingen över tid i dessa dokument kan man också få en bild av om policy blir allt mer tydlig och konkret i vad som ska åstadkommas eller om utvecklingen, så att säga, går åt fel håll. Andra dokument har beaktats när de bidrar med en fördjupad förståelse av de styrande dokumenten. Se Annex II i den bifogade rapporten för en översikt över existerande dokument på området. 3

Utvärderingen sätter även EU:s arbete med genuspolicy i kontexten av ett omfattande globalt arbete baserat på resolution 1325 för att även beakta om EU:s policy kan kompletteras med erfarenheter från andra organisationer. 2.1.1. Bakgrund till existerande genuspolicy FN:s säkerhetsråd antog resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, på hösten 2000. Den genuspolicy som resolutionen kommit att formalisera har utvecklats över tid sedan FN grundades. Sedan dess har kunskapen om jämställdhet och om kvinnors deltagande och skyddsbehov i arbete för fred och säkerhet successivt vuxit fram och förfinats. Temata för resolutionen är således kvinnors deltagande (både lokalt och internationellt) och skydd, samt integreringen av ett genusperspektiv i arbetet för fred och säkerhet. Det sistnämnda innebär att allt internationellt arbete måste ta hänsyn till att policybeslut och lagstiftning kan påverka män och kvinnor på olika sätt och därmed måste implementeringen säkra att både mäns och kvinnors säkerhet och behov tas i beaktande. Det innebär t.ex. att en GSFPinsats arbete med skydd måste beakta både mäns och kvinnors säkerhetssituation (t.ex. försäkra att risk för sexuellt våld inkluderas i en behovsbedömning) och se till att både mäns och kvinnors skydd förbättras. I förlängningen bör allt arbete med genusintegrering bidra till ökad jämställdhet. Resolution 1325 har följts av resolutioner som framförallt stärkt temat om kvinnors skydd, särskilt avseende sexuellt våld i konflikt och postkonflikt, och FN:s förmåga att följa upp och mäta implementeringen av resolution 1325. EU har följt FN:s utveckling på det här området. 2.1.2. Hur bedöma kvaliteten på genuspolicy? Policyutvärderingen använder en modell som är speciellt utformad för att lättare kunna beskriva och bedöma kvaliteten på EU:s genuspolicy för GSFP-insatser. Den är baserad på existerande kunskap på området och kan därmed jämföra hur EU:s policy stämmer överens med centrala punkter i internationell policyutveckling. Den kan även studera hur starka formuleringarna är inom genuspolicyn. I fokus för modellen står genusintegrering av insatsernas mandat (inkl. säkerhetsfrågor) samt kvinnors deltagande i arbete för fred såväl inom insatsen som avseende arbete av lokala aktörer. Modellen består därför av fyra så kallade arbetsområden: extern integrering (genusintegrering i mandatet), externt deltagande (lokala kvinnors deltagande), intern integrering (organisation för att möjligöra genusintegrering) och internt deltagande (kvinnors och mäns arbete i insatsen). 2.2. EU s genuspolicy för GSFP-insatser 4 2.2.1. Extern integrering: mandatformulering och genomförande Extern integrering, dvs. genusintegrering i insatsmandatets formulering och genomförande, är ett centralt område i internationell genuspolicy. EU:s genuspolicy betonar att insatserna genomgående ska verka för förbättrad jämställdhet. Insatserna ska även beakta de olika effekter som de kan ha för mäns och kvinnors situation och se till att de anpassar sitt arbete inom Disarmament, Demobilisation and Reintegration, Security Sector Reform, Governance and the Rule of Law och Protection of Civilians till detta. Ett exempel på extern integrering var EULEX Kosovos arbete inom rättsstatsuppbyggnad där insatsen verkade för lika tillämpning av lagen om arvsrätt. Grundläggande policy identifierar de ovan angivna mandatområdena men är inte alltför explicit i termer av vad genusintegrering konkret ska uppnå på dessa områden. Detsamma gäller frågan om jämställdhet som uttryckligen ska utgöra en nyckelprincip för EU:s internationella arbete. Där policy är mer tydlig tonas dock språket ofta ned av tillägg såsom as appropriate. Sådana otydligheter 4 Se den bifogade första delen av rapporten för mer detaljerad information. 4

kan göra det svårt för enskilda insatser att förstå vad som konkret ska uppnås och hur höga kraven är på genomförande. Vidare gör sådana oklarheter det svårt att följa upp om insatserna genomför policy som förväntat. Det var också noterbart att bara tre av 13 insatsers mandat innefattade genus eller uppgifter relaterade till att hantera sexuellt våld. En central rekommendation från utvärderingen är att stärka policyformuleringarna om vad som ska uppnås med genusintegrering direkt relaterat till de olika mandatuppgifter som finns för GSFP-insatser. Detta underlättar implementering, uppföljning och rapportering, dvs. det möjliggör konkret resultatuppföljning. Tydliggöranden om vad insatserna ska uppnå relaterat till mandatet gör det också enklare att integrera genusaspekter i ledarskapets återrapportering till Bryssel. Det innebär en tydligare ansvarsfördelning där ledarskapet blir centralt. En liknande utveckling finns inom FN-systemet. Användandet av vagt språkbruk i policy, så som as appropriorate, bör minimeras. 2.2.2. Externt deltagande: lokala kvinnors deltagande i fredsarbete Externt deltagande rör arbete med att säkerställa lokala kvinnors och kvinnoorganisationers deltagande i, och bidrag till, arbetet för fred och säkerhet. EU:s genuspolicy uttrycker att lokala kvinnors deltagande i t.ex. beslutsfattande och fredsbyggande ska främjas. Policy betonar också vikten av stöd till organisationer som arbetar med kvinnors rättigheter. Insatserna ska även konsultera kvinnor och kvinnoorganisationer för att samla in, och dela med sig av, information. Exempel på sådant arbete är att den ansvariga chefen för EUPOL COPPS medverkat i möten med lokala kvinnoorganisationer samt EUPOL RD Kongos arbete med att möjliggöra för kvinnoorganisationer i Demokratiska Republiken Kongo att delta i landets pågående SSR-process. Även om policy starkt uttrycker behovet av deltagande av lokala kvinnor och lokala organisationer så är den oklar på flera punkter. Exempelvis framgår det inte om den betraktar kvinnors arbete för fred och lokalt arbete för kvinnors rättigheter som samma fenomen eller om de ses som separata, om än viktiga, områden. Denna oklarhet kan kanske även bidra till att förklara varför EU-insatser ofta haft s.k. dubbelhattade rådgivare för genus- och mänskliga rättigheter, ett format som enligt EU:s egen utvärdering inte är produktivt. En rekommendation är att reda ut oklarheter i existerande policy ang. vilka aktörer som ska stödjas och vilka mål som finns med samverkan. Detta gäller särskilt hur man ser på kvinnors arbete för fred och lokalt arbete för kvinnors rättigheter. Vidare bör det tydliggöras i policy hur en mer systematisk och organiserad samverkan och informationsutbyte mellan en insats och lokala kvinnoorganisationer ska utformas. Detta kan med fördel förklaras och tydliggöras utifrån olika mandatuppgifter och bör beakta frågor om representation, dvs. vilka kvinnoorganisationer som bereds tillgång eller erhåller stöd. 5 2.2.3. Intern integrering: organisation av insatsen Intern integrering fokuserar på om den interna organisationen av en insats är uppbyggd så att den är kapabel till att integrera ett genusperspektiv i sitt arbete med mandatet. Arbetsområdet berör också tillgång till genusexpertis som behöver institutionaliseras för att stödja arbetet med genusintegrering inom insatsen. EU:s genuspolicy anger att genusintegrering ska ingå i alla delar av genomförandet av en insats, dvs. i analys, planering, rapportering och utvärdering, finansiering och utbildning. Insamlandet av könsuppdelad statistik och information betraktas som centralt för att kunna genusintegrera arbetet och bedöma effekten av mandatimplementeringen för lokala män och kvinnor. Ett exempel är EUMM Georgien som samlat in könsuppdelad information för att bättre kunna implementera sitt mandat att rapportera om och övervaka situationen för mänskliga rättigheter i insatsområdet. Kopplingen mellan genusintegrering och mandatimplementering 5 Sådana frågor är naturligtvis alltid centrala, oavsett om det rör kvinnogrupper eller mansdominerade aktörer. 5

är således central även i EU:s policy. EU har även förbättrat sin förmåga att kunna stärka personalens kapacitet genom att ta fram en standardiserad modul för insatsförberedande träning kallad Standard module on the implementation of UNSCRs 1325 and 1820 in the CSDP missions. Allt detta är en positiv utveckling. Arbetsområdet för intern integration verkar dock påverkas negativt av att policy inte tydliggör vad som ska uppnås genom genusintegrering av mandatet. När ett sådant tydliggörande har gjorts kan det dock stödjas av existerande formuleringar om analys, planering, rapportering och utvärdering. Vad avser det sistnämnda bör det dock tydliggöras att EU:s pågående arbete med s.k. benchmarking ska beakta frågor om genusintegrering. Vidare är formuleringarna om finansiering mycket vaga. I bredare bemärkelse kan genusintegrering även främjas av att EU nu tagit fram indikatorer för resolution 1325 utifrån vilka man kan följa upp den mer övergripande utvecklingen inom området. Indikatorerna är dock även dessa vaga på flera områden varför EU har sett över dessa för att förbättra mätning och inrapportering. Policy har också blivit tydligare i sina formuleringar angående genusexpertis, främst i form av genusrådgivare, men det saknas fortsatt specificerade arbetsbeskrivningar och formuleringar om plats i organisationen. Rekommendationer avseende intern integrering är att tydliggöra genusrådgivarens roll i likhet med det arbete som sker inom NATO. Ett förslag är att en arbetsbeskrivning (inkl. status och plats i organisationen) kan läggas som ett annex till existerande genuspolicy. Vidare rekommenderas att formuleringar om benchmarking och utvärdering tydliggörs och att EU:s förslag på att utveckla indikatorerna efterföljs där särskilt formuleringar och instruktioner för mätning ses över. Man behöver även stärka formuleringar angående finansiering, särskilt avseende intern budgetering inom insatsen. Avslutningsvis behöver man i en fördjupad studie titta närmare på hur översättningen från policy till praktik ser ut vid genusintegrering inom specifika uppgifter i mandatimplementeringen. En sådan studie bör klargöra vilka ytterligare organisationsförbättringar som behövs för att genusintegreringen ska få ett genomslag i hela insatsen. 2.2.4. Internt deltagande: kvinnors och mäns arbete i insatsen Internt deltagande syftar på hur en insats arbetar för att skapa en mer representativ personalstyrka i termer av kvinnors och mäns deltagande samt insatsens arbete med arbetsmiljöfrågor, särskilt avseende den standardiserade uppförandekoden för personal i EU-insatser. EU:s genuspolicy är inte så stark inom området för deltagande även om den betonar vikten av att ha både kvinnlig och manlig personal och av att man bör söka påverka deltagarländer att öka andelen kvinnor. Det finns även en stor variation i termer av kvinnors deltagande i insatser som varit aktiva under perioden 2006-2011. Genomsnittet för EUPT Kosovo och EUPM Bosnien var närmare 34 procent kvinnor medan EUPOL Kinshasa hade ett genomsnitt på bara 3 procent. Exemplet från EULEX Kosovo visar dessutom på att det är viktigt att bryta ned statistik om kvinnors deltagande avseende både på vilken nivå kvinnor arbetar samt inom vilken kategori av personal. T.ex. är kvinnor mycket underrepresenterade inom högre beslutsfattande och bland de som arbetar i fält. Det enda riktigt konkreta som policy föreslår för att hantera frågan om deltagande är dock att öka informationsspridningen till kvinnor om karriärmöjligheter inom GSFP-insatser. Befintlig policy nämner inte diskussion om kriterier för anställning, utformning av s.k. Calls for contributions, kunskap om genus bland rekryterare inom EU-systemet och en analys av anställningsvillkor trots att existerande kunskap understryker att kvinnors deltagande är mycket mer komplext än tillgång till information. Vidare nämns inte heller existerande möjligheter att öka mängden kvinnor som erhållit specialiserad ledarskapsutbildning, såsom genom EU:s Senior Mission Leaders-kurs där t.ex. Sverige föregått med gott exempel och utbildat 50 procent män och 50 procent kvinnor vid 2012 års kurs. En rekommendation är att EU sätter upp mål för ett jämställt deltagande av kvinnor och män, klargör ansvaret inom EU:s eget system för dessa frågor och tydliggör i policy 6

vilka tillvägagångssätt som finns inom EEAS för komma tillrätta med dessa frågor (inkl. att se över rekryteringsprocedurer och Calls for contributions ). Särskilt centralt är mål avseende kvinnors deltagande i beslutsfattande positioner. Vidare bör det finnas ett tydligt system för hur arbete med resultat ska redovisas. Eftersom EU redan delvis samlar in sådana data bör detta inte vara omöjligt. Det kan även tas upp i samband med redovisningen av indikatorerna som redan har formuleringar om deltagande. Data kan även med fördel spridas till forskare för att bidra till en bättre förståelse av deltagande i fredsinsatser. T.ex. har FBA:s forskararbetsgrupp för resolution 1325 sedan 2011 haft ett ökat fokus på dessa frågor. Vidare identifierades att policy på många punkter är relativt tydlig avseende diskriminering (även om det finns behov av klargörande rörande ansvar för disciplinåtgärder för vissa personalkategorier) och beteende mot lokalbefolkningen men att existerande kunskap pekar på behovet av att närmare undersöka policyns efterlevnad. Detta eftersom det är centralt att etablerade regler och procedurer för inrapportering understöds och regelbundet följs upp av ledningen under en insats. Här indikerar Sveriges myndighetsgemensamma arbete med att främja att EU:s uppförandekod efterföljs att det fortsatt finns brister inom insatserna. 2.3. Slutsatser Resultaten från policyutvärderingen påvisar att EU:s genuspolicy utvecklats över tid men att en hel del vagheter, eller luckor, kvarstår. Även om det legat utanför den första delen av utvärderingen som fokuserar på kvaliteten på policy finns starka indikationer på att realiseringen av policy i praktisk verksamhet varken är automatisk eller systematisk i nuvarande GSFP-insatser. Kanske bidrar de otydligheter som finns i policy till detta särskilt de luckor som rör vad som konkret ska uppnås inom många mandatområden. Den problematiken ligger i hög grad i samarbetet mellan EU:s högkvarter i Bryssel och ledningen för insatserna. Existerande kunskap pekar även på att det kan vara en fråga om resurser eller på att rådande arbetsformer inom insatserna inte är anpassade till att kunna genomföra genusintegrering. Detta bör undersökas vidare. 3. FÖRSLAG TILL VIDARE ARBETE UNDER 2013 Denna redovisning av 2012 års regleringsbrevsuppdrag ang. utvärdering av resolution 1325 i GSFP-insatser avser den första delen, dvs. policyutvärderingen. Policyutvärderingen bör sedan sammanfogas med en utvärdering av det praktiska arbetet inom ett fåtal väl valda insatser. Den samlade utvärderingen ska ge en bild av hur den operationella integreringen av resolution 1325 i GSFP-insatser fortskrider. I det fortsatta arbetet bör de identifierade frågorna ovan ang. översättningen av policy i praktisk verksamhet i utbytet mellan EU:s huvudkvarter i Bryssel och GSFP-insatsernas huvudkontor liksom inom insatsernas vidare implementering av genuspolicy i sitt interna arbete undersökas vidare. Vidare kommer EU under 2013 att vidareutveckla sina indikatorer för resolution 1325 och därefter samla in information om utvecklingen sedan 2011. Det materialet bör inkorporeras i studien. 7