Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter (SOU 2010:70)

Transkript

1 REMISSYTTRANDE Regeringen Arbetsmarknadsdepartementet STOCKHOLM Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter (SOU 2010:70) Sametingets ställningstagande Sametinget tillstyrker Delegationens förslag om rättsligt skydd för de mänskliga rättigheterna, inrättandet av en nationell institution för de mänskliga rättigheterna, styrning och tillsyn, utbildning och kompetensutveckling, forsknings- och kunskapsutveckling samt det civila samhällets och näringslivets roll m a p de mänskliga rättigheterna. Sametinget vill därutöver lämna följande synpunkter på slutbetänkandet från Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige: Inledning Sametinget vill inledningsvis uppmärksamma det samiska folkets särställning som urfolk i Sverige. FNs urfolksdeklaration har ratificerats av Sverige år 2007 och utgör del av mänskliga rättigheterna. En av de bärande delarna av FNs urfolksdeklaration är rätten för ett folk att själv bestämma sin politiska status och sin sociala, kulturella och ekonomiska utveckling samt urfolkens rätt att äga, bruka och kontrollera land, territorier och naturresurser. Sverige har också i sin rapportering S2006/1910/SK kring efterlevandet av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i juli 2006 redovisat följande: "Det är Sveriges regerings uppfattning att urfolk har rätt till självbestämmande då de utgör folk enligt den betydelse som avses i den gemensamma artikel 1 i 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter"

2 Riksdagen har i november 2010 beslutat om en reformerad grundlag i vilken anges: Samernas och andra etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. En folkrättslig tolkning av den reformerade grundlagen är att samernas status som folk förtydligats. Sametinget konstaterar också att ILO konventionen nr 169 om urbefolkningar har ännu inte ratificerats av Sverige. Allmänt Utgångspunkten för Delegationens överväganden är att det bör finnas en hög grad av medvetenhet om de mänskliga rättigheterna inom rättstillämpande myndigheter och allmänheten. Så är inte fallet i dag. Delegationen finner därför att bestämmelserna om de mänskliga rättigheterna bör vara tydliga och synliga. Delegationen konstaterar också att de mänskliga rättigheterna omfattar juridiska, etiska och politiska dimensioner. För att kunna skydda de mänskliga rättigheterna och att säkerställa att dessa får genomslag i den offentliga verksamheten behöver de etiska och politiska dimensionerna inom mänskliga rättigheter ges utrymme. Lagstiftnings- och rättstillämpning Både Riksdagen och regeringen har fastställt att de mänskliga rättigheterna enligt de internationella åtagandena ska respekteras full ut i Sverige. Sametinget konstaterar, i likhet med Delegationen, att det idag finns ett fåtal hänvisningar till Sveriges internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna i svensk lagstiftning. Sametinget delar Delegationens bedömning att tydligare lyfta fram de mänskliga rättigheterna under lagstiftningsprocessen och i rättstillämpningen. Om full respekt för de mänskliga rättigheterna ska säkerställas och kränkningar av rättigheterna ska förebyggas behöver de mänskliga rättigheterna skyddas och beaktas både i lagstiftningen och i rättstillämpningsprocessen. Tydliggörande i lag Delegationen föreslår att lämpligheten av inkorporering av flera konventioner om mänskliga rättigheter i svensk rätt ska utredas. En sådan utredning bör analysera för och nackdelar med inkorporering av konventioner om mänskliga rättigheter samt ta ställning till om inkorporering av konventioner om mänskliga rättigheter bör ske samt vilka konventioner som är lämpliga att inkorporera. Inkorporering av konventioner kan enligt Delegationen mycket väl ske i kombination med att annan lagstiftning införs eller ändras. För att skyddet av de mänskliga rättigheterna ska säkerställas och att tydliggöra att respekten av de mänskliga rättigheterna enligt internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa, och att tydliggöra att efterlevnaden av mänskliga rättigheter är det allmännas ansvar, föreslår Delegationen att bestämmelser om mänskliga rättigheter förs in i ett flera befintliga lagar. Sametinget delar Delegationens förslag om utredning om inkorporering av konventioner och att skyddet av mänskliga rättigheter införs i ett antal befintliga lagar.

3 En nationell institution för mänskliga rättigheter Sverige saknar idag en nationell institution för mänskliga rättigheter. FNs generalförsamlig antog i december 1993 de s k Parisprinciperna som anger riktlinjer för nationella institutioner för mänskliga rättigheter med uppgift att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Världskonferensen antog 1993 Wiendeklarationen som bl a rekommenderar FNs medlemsstater att inrätta nationella institutioner för de mänskliga rättigheter med beaktande av Parisprinciperna. Sverige var pådrivande för arbetet med Wiendeklarationen. FNs generalförsamling har i mars 2010 uppmanat medlemsstaterna att inrätta effektiva, oberoende och pluralistiska nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna och att stärka de institutioner som redan finns. Internationella övervakningsorgan har vid ett flertal tillfällen rekommenderat Sverige att inrätta en nationell institution för mänskliga rättigheter enligt Parisprinciperna. FNs råd för mänskliga rättigheter granskade Sveriges efterlevnad av mänskliga rättigheter i maj 2010 rekommenderade 14 länder att en nationell institution inrättas i Sverige och två länder kommenterade avsaknaden av en sådan institution. Delegationen föreslår nu att en nationell institution för mänskliga rättigheter inrättas enligt Parisprinciperna och att institutionen har ett uppdrag som utgår direkt från de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter snarare än nationell lagstiftning. För att arbetet för det av riksdagen fastställda målet om att stärka full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige finner delegationen att den nationella institutionen bör ges en övergripande, undersökande, stödjande och pådrivande roll i förhållande till andra samhällsaktörer. Delegationen föreslår att den nationella institutionen inrättas under riksdagen för att förtydliga dess oberoende ställning samt i form av en ny myndighet. Institutionen ska ges ett brett mandat utifrån internationellt erkända mänskliga rättigheter enligt konventioner och andra internationella dokument för att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Sametinget välkomnar Delegationens förslag om en nationell institution för skydd av de mänskliga rättigheterna. Trots att Sverige är pådrivande både i FN och i Världssamfundet när det gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna och trots återkommande kritik från internationella organ har Sverige ännu inte säkerställt det samiska folkets förutsättningar och möjligheter till självbestämmande i frågor som rör samerna. Styrning och tillsyn Sametinget finner att Delegationens förslag att bestämmelser införs i såväl förvaltningslagen som i myndighetsförordningen, instruktionerna för vissa myndigheter samt i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning för att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna. Vidare föreslås delegationen att en bestämmelse införs i kommittéordningen om att de förslag som kommittéer och särskilda utredare lämnar ska vara utformade så att skyddet för den enskildes mänskliga rättigheter enligt Sverige internationella åtaganden respekteras och vid

4 behov förstärks. Delegationen föreslår också att regeringen vidareutvecklar arbetet med mänskliga rättigheter i en tredje nationell handlingsplan eller strategidokument. Slutligen föreslår delegationen att kommunernas och landstingens ansvar för de mänskliga rättigheter tydliggörs i kommunallagen. Sametinget finner att Delegationen förslag i fråga om styrning och tillsyn av de offentliga myndigheternas verksamhet är nödvändig för att stärka full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige och för skydd och säkerställande av de mänskliga rättigheterna. Utbildning och kompetensutveckling om de mänskliga rättigheterna Sametinget delar Delegationens uppfattning att kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna behöver stärkas och att det av den anledningen är nödvändigt att rättigheterna behandlas i den obligatoriska skolan, gymnasiet och i högre utbildning. Här igenom förmedlas kunskap om de mänskliga rättigheterna och om att utforma verksamheten på ett sätt som förmedlar respekt för rättigheterna. Sametinget tillstyrker att utbildning om mänskliga rättigheter införs i läroplanerna och i kursplaner i det allmänna skolväsendet, i lärarutbildningarna och att mänskliga rättigheter tydliggörs i läromedel och utbildningsmaterial. Sametinget tillstyrker också att högskolorna i sin verksamhet ska respektera den enskildes mänskliga rättigheter enligt internationella överenskommelser samt att förmedla och förankra rättigheterna. Forskning och kunskapsutveckling om mänskliga rättigheter i Sverige Sametinget delar Delegationens mening att kunskapen om de mänskliga rättigheterna i relation till det svenska samhället behöver utvecklas och förstärkas både inom den offentliga sektorn och i samhället i stort. Behovet av ökad kunskap om mänskliga rättigheter kräver ökad satsning på forskning om mänskliga rättigheter. Sametinget tillstyrker Delegationens förslag att ett långsiktigt forskningsprogram om mänskliga rättigheter i Sverige inrättas. Forskningsprogrammet om mänskliga rättigheter föreslås bestå av grundforskning, forskarskola, behovsmotiverade forskningsstudier och ett forskningsnätverk. Sametinget anser att forskningsprogrammet för mänskliga rättigheter ska finansieras genom ett nytt forskningsanslag för politiken för de mänskliga rättigheterna. Nationella mål och indikatorer för de mänskliga rättigheterna. Sametinget tillstyrker Delegationens förslag att regeringen, inom ramen för en tredje nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, utvecklar nationella mål och indikatorer för rättigheterna. Sametinget delar också Delegationens uppfattning att det är nödvändigt att det för mänskliga rättigheter utformas eget indikatorsystem som utgår från FNs modell d v s strukturella indikatorer, processindikatorer och resultatindikatorer. Indikatorer för mänskliga rättigheter kan vara ett bra underlag för uppföljning av hur mänskliga rättigheter främjas och skyddas.

5 Statistik om de mänskliga rättigheterna Delegationen redovisar att det är väsentligt att det finns offentlig statistik som möjliggör kunskapsutveckling både om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och genomförs i Sverige och om hur kunskap och attityder hos allmänheten och inom den offentliga sektorn visar Sveriges internationella åtaganden. Behovet av statistik som över tid speglar och följer kränkningar av mänskliga rättigheter, kunskapsläget om de mänskliga rättigheterna, attityder till och uppfattningar om rättigheterna samt hur rättigheterna skyddas och bevakas är särskilt angelägna. Enligt Delegationen bör statistiken utformas så att det kan användas som underlag för arbetet med indikatorer för de mänskliga rättigheterna. Sametinget tillstyrker Delegationens förslag att statistik om det mänskliga rättigheterna. Civilsamhälle och näringsliv Sametinget tillstyrker Delegationens förslag att regeringen genomför åtgärder för att aktivt sprida den kommande internationella standarden för socialt ansvar ISO för att kunna användas som utgångspunkt för organisationer inom alla samhällssektorer vid integrering av mänskliga rättigheterna i verksamheten. Sametinget tillstyrker också Delegationens förslag att regeringen vidtar åtgärder för att genomföra FNs ramverk för de mänskliga rättigheterna för näringslivet. Ramverket antogs av FN råd för mänskliga rättigheter Ramverket tydliggör näringslivets sociala ansvar avseende mänskliga rättigheter. Delegationen föreslår att regeringen också avsätter tillräckliga resurser för arbetet. Vidare föreslår Delegationen att regeringen låter översätta till svenska OECDs uppdaterade riktlinjer för multinationella företag som avser respekten för mänskliga rättigheter samt att omarbeta samt omarbeta den tidigare handboken i enlighet med den nya versionen. Sammanfattning Sametinget vill avslutningsvis uppmärksamma att det samiska folkets rätt till självbestämmande har bekräftats i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella Rättigheter (CESCR) I båda konventionernas artikel 1 anges att: "Alla folk har rätt till självbestämmande. I kraft av den rätten bestämmer de själva sin politiska status och råder själva över sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling." Sametinget finner att den rättsliga och politiska otydlighet som regeringen och riksdagen uppvisar när det gäller det samiska folkets ställning som urfolk och som folk i ett folkrättsligt perspektiv samt när det gäller rätten till självbestämmande i frågor om rör samerna inte överensstämmer med riksdagens och regeringens mål om full respekt för mänskliga rättigheter i dagsläget trots att Sverige ratificerat ett flertal internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Sametinget vill här också understryka att inte heller det samiska folkets rätt att använda mark, vatten och naturresurser för sin fortlevnad har respekterats fullt ut. Ingrid Inga Styrelseordförande