Till Dig som ska ta emot delegering av läkemedel och andra arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård 2012-03-12

Till Dig som ska ta emot delegering av läkemedel och andra arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård 2012-03-12

2 (14) Inledning Detta material vänder sig till dig som skall ta emot en delegering. Att ta emot en delegering är att ta över en annans persons yrkesansvar och det är viktigt att delegeringar sker på ett säkert sätt. Här finns en del teoretiska fakta du behöver känna till innan du tar emot en delegering. Det handlar bl. a om hur delegering ska gå till och vilka regler som gäller vid delegering. Här hittar du också praktisk information om vad du måste tänka på när du fått delegering för att överlämna läkemedel till en kund. Sist finns tre kunskapstest. Ett gäller för själva delegeringen. Ett gäller för läkemedelsdelegering och det tredje kunskapstestet gäller för dig som skall ha delegering för att få ge insulin. Svaren på frågorna hittar du i materialet. Checklistan som finns med skall användas av sjuksköterskan som ett underlag till vad han/hon behöver gå igenom med dig inför delegeringen.

3 (14) Innehåll Innehåll... 3 Vad är en delegering?... 4 Formell - reell kompetens... 4 Lagar och författningar... 4 Varför delegera... 4 Krav vid delegering... 5 Dokumentation av delegeringsbeslut... 6 Uppföljning... 6 Då någon slutar sin anställning... 6 Läkemedelshantering... 6 Läkemedelsformer... 8 Om Diabetes... 9 Hypoglykemi lågt blodsocker... 10 Hyperglykemi högt blodsocker... 10 Insulindelegering... 10 Innan insulinet ges ska följande kontroller göras:... 11 Hur ska insulin injiceras?... 11 Var på kroppen ska insulinet injiceras?... 12 Förvaring av insulin... 12 Checklista vid delegering... 12 Kunskapstest vid delegering... 13 Kunskapstest vid läkemedelsdelegering... 13 Checklista vid delegering av insulingivning... 14 Kunskapstest vid insulindelegering... 14

4 (14) Vad är en delegering? Inom den kommunala hälso- och sjukvården har legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster, genom sin legitimation, det yrkesansvar som föreskrivs i patientsäkerhetslagen. Vissa uppgifter kan, om det är förenligt med säkerheten för kunden, delegeras till annan personal med reell kompetens. Medicinska arbetsuppgifter är bl.a. uppgifter som är relaterade till vård eller behandling samt till förebyggande av sjukdomar och skador. Medicinska arbetsuppgifter kräver kunskap både om människans normala funktioner och om den aktuella sjukdomen och dess behandling. Något som hör till medicinska arbetsuppgifter är specifik omvårdnad eftersom den kräver kunskap om den aktuella sjukdomen och dess behandling. Allmän omvårdnad räknas inte som medicinsk arbetsuppgift eftersom den bara kräver kunskap om normala funktioner. Innan en person delegeras en arbetsuppgift skall ansvarig sjuksköterska ge den teoretiska och praktiska utbildning som behövs och kontrollera att den som tar emot delegering har kunskap om och färdigheter för uppgiften. Den som tar emot delegering ansvarar för att delegerad uppgift utförs på ett korrekt sätt. Den vanligaste formen av delegering är när en sjuksköterska delegerar att överlämna en iordningsställd läkemedelsdos. En iordningställd läkemedelsdos är vanligen läkemedel som sjuksköterskan delat i en dosett eller som förpackats av ett dosapotek i dospåsar. Formell - reell kompetens I Socialstyrelsens föreskrifter, SOSFS 1 997:14, menas med formell kompetens att en person har legitimation för yrket eller godkänd högskoleutbildning. I kommunal hälso- och sjukvård har sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster formell kompetens. Reel kompetens har en person som genom erfarenhet i sin praktiska yrkesverksamhet eller genom fortbildning ha visat sig ha blivit reellt kompetent för den uppgift som avses att delegeras. Lagar och författningar Flera lagar och författningar syr vad som gäller. Några av dessa är: - Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som brukar förkortas HSL. - Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. - Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1 ändrad och omtryckt genom 2001:17) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. - Patientsäkerhetslagen (2010:659) Varför delegera Situationer kan förekomma där det kan vara befogat att delegera en arbetsuppgift till någon som saknar formell men som förvärvat reell kompetens för uppgiften. Det kan ske när det utifrån ett helhetsperspektiv bättre svarar mot kundernas behov och under förutsättning att patientsäkerheten inte äventyras.

Krav vid delegering 5 (14) Delegering får göras bara om det är förenligt med en god och säker vård för den enskilde. Delegeringar av medicinska arbetsuppgifter inte får göras slentrianmässigt. Med hänsyn till kraven på vård av god kvalitet och hög säkerhet för kunderna ställer varje delegeringsbeslut mycket stora anspråk på gott omdöme, goda kunskaper och noggrannhet hos såväl den som delegerar som den som genom delegering tar emot en medicinsk arbetsuppgift. En arbetsuppgift får inte delegeras om det av en bestämmelse i en författning, en instruktion eller liknande framgår att uppgiften är förbehållen en viss yrkesgrupp eller om något liknande formellt eller praktiskt hinder föreligger. Om en person själv anser sig inte har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för uppgiften, får den inte delegeras. Huvudregeln är att delegering av en arbetsuppgift inte får göras mot någons vilja. I en akut nödsituation kan det dock bli nödvändigt att beordra utförandet av en viss arbetsuppgift. Detta är inte att betrakta som delegering. Delegeringen får endast avse en person som är namngiven och inte till en viss yrkesgrupp t ex enhetens undersköterskor Den som delegerar ska informera om: - vilken/vilka arbetsuppgifter delegeringen gäller - vilka teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att kunna utföra arbetsuppgiften på ett bra sätt - det juridiska ansvaret vid en delegering - viktiga delar i aktuella författningar och säkerställa sig om att den som tar emot delegeringen anser sig ha tillräcklig utbildning och erfarenhet för uppgiften. och bedöma om den som ska ta emot uppgiften kommer att klara uppgiften på ett säkert sätt. Den som delegerar överlämnar sitt ansvar för uppgiften till en person att göra den i sitt ställe. Den som tar emot delegeringen ska - tala om för den som delegerar uppgiften om hon/han själv tycker att hon/han klarar uppgiften som ska delegeras eller ej - ta emot information och undervisning för arbetsuppgiften - vara införstådd med att man under utförande av medicinska arbetsuppgifter tillhör hälsooch sjukvårdspersonalen och lyder under de bestämmelser som gäller för dessa. - själv bära det fulla ansvaret för den delegerade arbetsuppgiften - meddela i god tid när delegeringsbeslut går ut eller när uppföljning av dessa ska göras.

Dokumentation av delegeringsbeslut Delegeringsbeslutet ska vara skriftligt och det ska framgå: 6 (14) vilken arbetsuppgift som delegeras vem som delegerat uppgiften till vem uppgiften delegeras den tidsperiod som delegeringen gäller datum då beslutet fattades att både den som delegerar och den som mottar en arbetsuppgift har undertecknat delegeringsbeslutet. Den som tar emot en delegering ska få en kopia på delegeringsbeslutet. En delegering gäller högst ett år Ett beslut om delegering är personlig och kan ej vidaredelegeras. Beslut om ändrade delegeringar och om återkallelser av delegeringsbeslut ska också dokumenteras. En delegering sparas i minst tre år sedan delegeringen upphört att gälla. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ska underrättas om de delegeringar som sker inom verksamhetsområdet. Uppföljning Den som delegerat en uppgift ska bevaka att den arbetsuppgift som han eller hon delegerat utförs på ett sätt som är förenligt med en god och säker vård. Ett delegeringsbeslut ska omprövas när det behövs och ska omedelbart återkallas, om beslutet inte längre är förenligt med en god och säker vård. Visar det sig att den som tagit emot en delegering saknar förmåga att utföra uppgiften ska delegeringen omedelbart återkallas. Om uppgiftsmottagaren lämnat oriktiga besked om sin förmåga att fullgöra den delegerade arbetsuppgiften, bör detta medföra att delegeringsbeslutet omedelbart återkallas. Då någon slutar sin anställning Då den som delegerat en uppgift slutar, gäller inte delegeringen längre. Efterträdaren ska ta ställning till om delegeringsbeslutet fortfarande ska gälla och upprätta ett nytt skriftligt delegeringsbeslut. Delegeringsbeslutet upphör också att gälla då du som tagit emot delegeringen slutar. Läkemedelshantering Överlämnande av läkemedel är en sjuksköterskeuppgift. Sjuksköterskan kan genom delegering överlåta åt annan befattningshavare att överlämna: Doser av läkemedel t ex ur dosett som sjuksköterska iordningsställt. (Gäller ej doser avsedda för injektion)

7 (14) Läkemedel som iordningställts i kunddoser genom dosdispensering på apotek t ex dospåse Läkemedel av tillverkaren färdigställt att administrera direkt Exempel är: - Flaskor med ögondroppar - Nässpray - Klysma - Pulverinhalatorer - Suppositorier - Receptfritt tarmreglerande läkemedel - Brustabletter - Flytande läkemedel t ex hostmedicin - Insulininjektion med insulinpenna Den som överlämnar/administrerar läkemedel ansvarar för att: kontroll av läkemedelslista görs före överlämnandet kontroll av signeringslista görs före överlämnandet ordinerat antal tabletter stämmer rätt person får rätt läkemedel dosen ges vid rätt tidpunkt apodospåse öppnas i samband med överlämnandet överlämnandet signeras direkt efter att kunden intagit läkemedlet Alla avvikelser ska dokumenteras och rapporteras till tjänstgörande sjuksköterska, till exempel om: Kunden inte tar sin medicin. Kunden kräks. En läkemedelsdos inte blivit överlämnad. Det skett en förväxling av läkemedelsdoser. Man misstänker biverkan av läkemedel.. Den som signerar överlämnad dos ansvarar för att kunden har tagit läkemedlet. Läkemedel som inte ligger i dospåse måste uppmärksammas så att de inte glöms bort. Det kan vara t ex en antibiotikakur, Waran som är ett blodtunnande läkemedel, ögondroppar eller flytande läkemedel.

8 (14) Läkemedelsformer Ett läkemedel kan förekomma i många olika former som beror på hur man tillverkar det, tar det eller vill att det ska fungera. De vanligaste läkemedelsformerna är tabletter eller lösningar. Lösningarna kan vara gjorda för att drickas, som hostmedicin, eller injiceras, som insulin. Ögondroppar är lösningar som droppas i ögat. En tablett kan även tillverkas på olika sätt beroende på vad man vill uppnå med den. Man kan göra en lös tablett som löses upp redan i munnen eller en riktigt hård som inte går sönder förrän i tarmen, dvs. efter magsäckens syra. Vissa huvudvärksmedel eller vitaminpreparat är brustabletter För att undvika att kapslar och tabletter fastnar i matstrupen bör de intas med minst 1/2 glas vätska. Kunden ska om möjligt sitta eller stå. En klunk vätska innan omedelbart före att tabletten eller kapseln tas underlättar för kunden att ta sina läkemedel När man ger ögondroppar ska datum då flaskan bryts (öppnas första gången) skrivas på flaskan. Hållbarhet är en månad. Engångspipetter har annan hållbarhet. Om kunden har flera sorters ögondroppar ska de ges med fem minuters mellanrum. Inhalationssprayer/pulver som används t.ex. vid astma eller annan lungsjukdom finns i många olika utföranden. Brustabletter ska lösas upp i minst ett halvt glas vatten innan man tar dem. Läkemedel i kapselform ska sväljas hela, får inte delas. Flytande läkemedel som man tar via munnen kallas för oral vätska eller orala droppar (kallades tidigare mixturer eller droppar). Datum skall skrivas på flaskan när den öppnas. Läkemedel som ges via ändtarmen kallas suppositorier eller stolpiller, är det i flytande form kallas det rektal vätska (kallades tidigare klysma).

9 (14) Underlivsbesvär hos kvinnor behandlas ibland med vaginal kräm, gel, vagitorier eller vagitorietabletter. Resoribletter är tabletter som ska smälta under tungan. Används ofta för att häva kärlkramp. Läkemedel som tas upp av huden kan finnas i plåsterform, depotplåster. Vid byte av plåster byt ställe på huden. OBS kasta inte gamla plåster i soporna eftersom de innehåller läkemedelsrester. Tabletter får aldrig krossas utan att sjuksköterska rådfrågats. Om en tablett får krossas är det viktigt att krossen torkas efter varje tillfälle. Doseringen kan annars bli felaktig. Tabletter ska inte beröras med bara, oskyddade händer. Man kan använda handskar, sked eller pincett för att lägga tabletten/tabletterna direkt i kundens hand eller i en kopp. Receptfria läkemedel får inte ges utan att sjuksköterska tillfrågats. Vid behovsläkemedel får inte ges utan att sjuksköterska tillfrågats Sjuksköterskan skall alltid kontaktas när personal inte känner till den läkemedelssort kunden har eller om personalen känner sig osäker hur läkemedlet skall ges. Om Diabetes Näringen i maten vi äter bryts ned till glukos eller i vanligt tal, socker. I en frisk kropp öppnar insulinet cellerna så att kroppen kan tillgodogöra sig näringen. Vid diabetes har man inget eller bara lite insulin och/eller insulinresistens (dvs. cellerna tar inte upp sockret fast de får insulin). Då stannar sockret kvar i blodet och skadar nerver och fina blodkärl, något som kan leda till allvarliga komplikationer. Diabetes (Diabetes Mellitus) är inte en utan flera olika sjukdomar med olika orsaker. Det som är gemensamt är att sockerhalten i blodet är för hög. De vanligaste formerna av diabetes är: Diabetes typ 1 där kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera. Typ 1-diabetes får man mer akut med tydligare symtom. Vid typ 1-diabetes är behandlingen alltid insulin Vid insulinbehandling försöker man efterlikna den friska bukspottskörtelns insulinbildning. Målet med insulinbehandling är att uppnå en så normal blodsockernivå som möjligt. Insulinbehandling delas in i olika grupper beroende på hur tidigt insulinet börjar verka, när insulinet har bäst verkan och hur länge insulinet verkar. Diabetes typ 2 där kroppen fortfarande kan producera lite insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov. Symtomen vid typ 2-diabetes är svaga. Därför kan man ha sjukdomen utan att känna av den. De flesta har inga symtom. Sjukdomen upptäcks ofta vid en hälsokontroll eller i samband med annan provtagning. Vid typ 2- diabetes kan man ofta få ett bra blodsocker genom att ändra sina mat- och motionsvanor. Efter en tid behöver man ofta sätta in tabletter för att efter ytterligare ett antal år komplettera med insulin. Behandlingen är individuellt avpassad och kan variera mycket mellan olika personer. Vid typ 2-diabetes är det vanligt att man förutom behandlingen för sitt blodsocker också behöver behandling för högt blodtryck och höga blodfetter.

10 (14) Oavsett diabetestyp är det främsta målet med behandlingen att försöka upprätthålla en så normal blodsockernivå som möjligt. Blodsockerkontroll är viktigt vid diabetes. Det är inte en garanti mot skador men minskar riskerna betydligt. Mycket viktigt är också blodtrycks-, blodfetts- och viktkontroll. All form av fysisk aktivitet är positiv och sänker blodsockret Hypoglykemi lågt blodsocker Insulinkänning lågt blodsocker, under 3,5 millimol Blodsockret går upp och ned hos människor både med och utan diabetes. Hos personer med diabetes är svängningarna större och får allvarligare konsekvenser. Hos en person med diabetes kan lågt blodsocker orsakas av att det finns för mycket insulin i blodet, att insulindosen eller tablettmedicineringen är felaktig eller att mer insulin och tabletter än nödvändigt har tagits av misstag. Mindre insulin behövs om personen har ätit mindre än vanligt, motionerat eller druckit alkohol. Om blodsockret blir för lågt får personen en insulinkänning, en hypoglykemi. En person som har lågt blodsocker kan bli blek, darrig, kallsvettig, förvirrad och är ofta omtöcknad. Personen tappar omdömet och kan bli medvetslös. Är personen vid medvetande behöver han/hon snabbt något sött, druvsocker eller söt saft till exempel, för att höja blodsockret. Sedan behöver han/hon oftast fylla på med riktig mat eller smörgås. Insulinkoma blodsockret har sjunkit till cirka 1 mmol/l En person som blivit medvetslös behöver genast komma till sjukhus. En medvetslös person ska aldrig ges något i munnen. Lägg personen på sidan i stabilt sidoläge så att andningsvägarna blir fria. Hyperglykemi högt blodsocker Högt blodsocker skadar kroppens kärl och nerver. Symtomen på högt blodsocker kan vara trötthet, viktnedgång, att man blir törstig och kissar mycket. Högt blodsocker påverkar tankeförmåga och skärpa negativt Syraförgiftning (ketoacidos) utvecklas mycket långsammare än en insulinchock och är betydligt ovanligare. Situationen är det motsatta: vid insulinchock är blodsockret för lågt, vid syraförgiftning är blodsockret mycket högt. Om en person med typ 1-daiebetes är utan insulin i mer än ett dygn fortsätter blodsockret att stiga och det läcker ut socker och ketoner (syror) i urinen. Insulinbristen resulterar först i syraförgiftning och till sist är medvetslöshet, koma, ett faktum. Typiska symtom vid syraförgiftning är trötthet, illamående, buksmärta, rödaktig hud, acetonlukt vid utandning, djup och kippande andning, i extrema fall sömnighet och medvetanderubbningar och till sist medvetslöshet, koma, som är ett livshotande tillstånd och alltid kräver akut sjukhusvård. Insulindelegering Uppgiften att ge insulin med penna kan delegeras av sjuksköterska när vårdtagare har ett stabilt blodsockerläge. Det är viktigt att den som får delegering för att ge insulin med insulinpenna känner till vilka risker och konsekvenser som hör till arbetsuppgiften samt vad man måste iaktta och

11 (14) rapportera till sjuksköterskan. Till person med instabilt blodsockerläge ska insulin endast ges av sjuksköterska. Personal som tar emot insulindelegering ska kunna utföra blodsockerkontroll När insulingivning förekommer ska det finnas en signeringslista som signeras vid varje tillfälle efter att insulin getts. Den som ska ge insulin ska kontrollera ordinationen på ordinationshandlingen samt kontrollera signeringslistan för att undvika att dubbel dos tillförs. Innan insulinet ges ska följande kontroller göras: Kontrollera personens allmäntillstånd. Om något avviker från det normala ska alltid sjuksköterska kontaktas innan insulinet ges om personen mår dåligt kan det bero att blodsockret är för högt eller för lågt. Ta helst också ett blodsocker innan sjuksköterska kontaktas. Kontrollera på signeringslistan och läkemedelslista vilken sorts insulin och dos som ska ges Kontrollera på signeringslistan att insulinet inte är givet av någon annan. Signera genast efter att dosen har getts. På morgonen är det viktigt att den som ger insulinet också ser till att personen får sin frukost. Det är viktigt att personer som har måltidsinsulin får insulinet i direkt anslutning till måltid Vid lågt blodsocker ska alltid sjuksköterska kontaktas innan insulin ges. Om det inte finns angivet för den enskilde kunden vid vilket blodsockervärde sjuksköterska ska kontaktas ska sjuksköterska kontaktas om blodsockervärdet är 5mmol/l eller lägre. Sjuksköterskan har alltid yttersta ansvaret för att den person som ordinerats insulin också får detta. Sjuksköterskans ansvar är att Signeringslista med injektionsställe och insulinsort finns. Ordinationslistan alltid stämmer med läkarens ordination Om blodsockret inte är stabilt ska delegeringen vara vilande och sjuksköterskan ska ge insulinet tills ansvarig läkare och sjuksköterskan bedömer att det åter kan delegeras. De insulin som används idag är: direktverkande, s.k. måltidsinsulin, med kort varaktighet. Måltidsinsulin tas i direkt anslutning till måltiderna. Måltidsinsulinets uppgift är att ta hand om den blodsockerstegring som följer när man har ätit. Effekten är snabb och varar inte längre än några timmar medellångverkande, 16-19 tim. varaktighet långverkande, varaktighet minst 24 tim. mix av direktverkande och medellångverkande insulin Insulin ordineras i enheter E Hur ska insulin injiceras? För att ge insulin används numera nästan enbart förfyllda insulinpennor, som är engångspennor och slängs då insulinet är slut. Insulinpennorna är personbundna. Insulinet ska hamna i underhudsfettet,

12 (14) det område som är mellan huden och muskeln, där det tas upp i blodet i en jämn takt. Nål ska bytas vid varje injektionstillfälle. Var på kroppen ska insulinet injiceras? Injektionsområde som ska använda bestäms av sjuksköterska eller läkare. Det är viktigt att variera platsen för injektionerna inom området. Om man injicerar på samma plats under en längre tid kan det uppstå fettkuddar (lipohypertrofi) och det medför att det insulin som injiceras ger sämre effekt. Lämpliga injektionsområden Magen Man sticker i ett lyft hudveck. (Injektion utan hudlyft kan göras om det är uppenbart att fettjockleken överstiger nålens längd.) Fram och utsidan av låren Man sticker i ett lyft hudveck. (Injektion utan hudlyft kan göras om det är uppenbart att fettjockleken överstiger nålens längd.) Skinkornas övre del, yttre del Skinkorna har ett vanligtvis ett tjockt lager av underhudsfett och därför kan man sticka utan att lyfta hudveck. Förvaring av insulin Pågående insulinpenna förvaras i rumstemperatur. Det insulin som inte börjat användas förvaras alltid i kylskåp och helst i dörrfacket för att undvika att det fryser. Om insulinet fryser blir insulineffekten mycket sämre, och pennan ska därför kasseras. Insulin mår bäst av att förvaras i kylskåp vid 2-8 grader men det är hållbart upp till fyra veckor vid 25 grader. Datum ska skrivas på pennan när en ny ampull sätts in eller när man börjat med en ny förfylld insulinpenna för att hålla koll på hur länge pennan använts. Checklista vid delegering 1. Genomgång av författningar: - SOSFS 1997:14 (M) Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård.sosfs - 2000:1 (M) Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. - Patientsäkerhetslag (2010:659). 2. Riktlinje för delegering. 3. Riktlinje för läkemedelshantering. 4. Dospåse/dosett. 5. Förvaring av läkemedel. 6. Olika beredningsformer av läkemedel. 7. Genomgång av delningsunderlag, signeringslista och övrig dokumentation;. 8. Avvikelserapportering 9. Kunskapstest Annat Annat

Kunskapstest vid delegering 13 (14) 1. Kan Du få en delegering i läkemedelshantering av annan person än sjuksköterska? 2. När Du fått en delegering för en arbetsuppgift är Du då ansvarig för hur den genomförs? 3. Har Du rätt att delegera uppgiften vidare till en arbetskamrat? 4. Är en delegering alltid tidsbegränsad? 5. Kan Du bli tvingad att ta på Dig en delegering? 6. Kan en delegering återkallas? 7. Hur skall du gå till väga om du gör något fel när du utför en delegeras arbetsuppgift? 8. Varför är det viktigt att du rapporterar till tjänstgörande sjuksköterska vid förändring i en vårdtagares hälsotillstånd Kunskapstest vid läkemedelsdelegering 1. Vilka kontroller skall du göra innan du lämnar över ett läkemedel till en vårdtagare? 2. Vilka kontroller/regler gäller angående signeringslistor? 3. När Du gett vårdtagaren läkemedel signerar du då alltid på aktuell lista? 4. Varför ska medicin överlämnas direkt efter uttagande av ur märkt dospåse /dosett/bubbla? 5. Är Du skyldig att se till att vårdtagaren svalt sin medicin? 6. Varför ska tabletter intas stående/sittande med minst ett halvt glas vatten? 7. Berätta vilka olika former av läkemedel du känner till? 8. Får Du krossa läkemedel utan att fråga sjuksköterskan? 9. Får Du dela kapsel utan att fråga sjuksköterskan? 10. Varför är det viktigt att datum för öppnande av en flaska med ögondroppar är skrivet på flaskan? 11. Vad är viktigt att komma ihåg när man hanterar ögondroppar 12. Är stolpiller och suppositorier samma sak? 13. Vid vilka besvär används vagitorier? 14. Används inhalationspulver vid behandling av astma? 15. Får Du ge vårdtagare receptfria läkemedel utan att fråga sjuksköterskan?

Checklista vid delegering av insulingivning 14 (14) 1. Genomgång av sjukdomen diabetes mellitus 2. Genomgång av symtom och åtgärder vid hypo- respektive hyperglykemi. 3. Insulin - förvaring, hållbarhet samt dosering. 4. Genomgång av injektionsteknik, injektionsställen, insulinpenna, blodsockermätare. 5. Praktisk injektionsgivning minst tre gånger under sjuksköterskans överinseende. 6. Genomgång av blodsockerkontroll. 7. Kunskapstest 8 Annat 9. Annat Kunskapstest vid insulindelegering. 1. Har man insulinbrist vid diabetes? 2. Är ökad törst och stora urinmängder tecken på lågt blodsocker? 3. Är vårdtagaren blek och kallsvettig vid insulinkänning? 4. Om du misstänker lågt blodsocker, kan du då ta en blodsockerkontroll? 5. Kan insulin ges i tablettform? 6. Får Du fylla i signeringslistan före injektion? 7. Ges insulin injektion i underhudsfettet? 8. Ska Du ge injektionen på samma ställe varje gång? 9. Är buken och lårens ovansida lämpliga injektionsställen för insulin? 10. Rapporterar Du till tjänstgörande sjuksköterska vid förändring i en vårdtagares hälsotillstånd 11. Ska den insulinpenna som används förvaras i kylskåp? 12. Får Du själv ge extra insulin om blodsockervärdet är högt? 13. Varför är det viktigt att du kontrollerar ordination/signeringslistan före injektionsgivning? 14. Varför är det viktigt att vårdtagare med måltidsinsulin får mat i anslutning till injektion? 15. Du kommer hem till Elsa 81 år. Din uppgift är att ge henne hennes eftermiddagsinsulin. Elsa har ätit dåligt de sista dagarna, hon är trött, hängig och irriterad. Hon är förändrad sedan du träffade henne senast. Vad gör du