Utbildningsmaterial kring delegering riktat till personal som kommer att delegeras uppgifter

Transkript

1 Utbildningsmaterial: Utbildningsmaterial kring delegering riktat till personal som kommer att delegeras uppgifter Introduktion Omvårdnad Hälso- och Sjukvårdspersonal Delegering av uppgifter Patientsäkerhet Lagar och föreskrifter OH - bilderna Arbetsgrupp: Agneta Blomkvist, MAS Liljeholmens SDF Eeva Eriksson, MAS Hägerstens SDF Irene Fjell, MAS Södertälje Kommun Edit Fonad, MAS Älvsjö SDF Git Lindberg MAS, Skärholmen Ingegerd Lindroth, MAS Salems kommun Ingegerd Mårtensson, MAS, Nykvarns kommun Johhana Sopo-Häggroth, MAS Huddinge kommun Lena Törnkvist, vårdutvecklingschef SLPO, Allmänmedicin Stockholm IngBritt Rydeman, distriktssköterska VISS Granskare: Christel Beckman, distriktssköterska Lisebergs vårdcentral, representant läkemedelskommittén Red: Susanne Pioud Wadén

2 Seminarium kring delegering: Introduktion Landstingets och kommunens distriktssköterskor/sjuksköterskor ägnar mycket tid åt läkemedelhantering och delegering. Följande material är avsett som hjälpmedel i utbildning av vårdpersonal som får sig delegerat uppgifter av distriktssköterska/sjuksköterska. Det innehåller: 1. Text som underlag för seminarium om delgering 2. OH-bilder kopplade till ovan text 3. Material att kopieras och delas ut till seminariedeltagarna Det finns också en video att använda undervisningen. Filmen pekar på svårigheter som kan uppstå i samband med läkemedelshantering i hemmet. Vi får bland annat följa en patient som behöver hjälp med sina läkemedel, ett vårdbiträde som delegeras uppgifter och problem som kan uppstå vid läkemedelshantering. Eva Sahlin, tidigare avdelningsdirektör för hälso- och sjukvårdsfrågor på Socialstyrelsen Stockholm, klargör också viktiga begrepp såsom formell kompetens, reell kompetens, delegering, allmän omvårdnad och specifik omvårdnad. Videon kan beställas via: Lena Törnkvist Vårdutvecklingsavdelningen Allmänmedicin Stockholm, SLPO Alfred Nobels allé HUDDINGE eller via fax:

3 Seminarium kring delegering: OH-bild 1 Omvårdnad Omvårdnad och medicinsk behandling Omvårdnadens syfte och innehåll Allmän omvårdnad Specifik omvårdnad Omvårdnad och medicinsk behandling Det finns inte några skarpa gränser mellan omvårdnad och medicinsk behandling. Omvårdnad är en förutsättning för, och ett komplement till, medicinsk behandling. Medicinsk behandling inriktar sig främst på att bota, eliminera eller hejda sjukdom och/eller att dämpa symtom. Sjukdomen är i fokus - dess orsak, symtom och inverkan på individen. I omvårdnaden ligger fokus på människan. Omvårdnaden utgår från patientens egna resurser och möjligheter att ha omsorg om sig själv. Syftet är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa och att återställa och bevara hälsa - utifrån patientens individuella möjligheter och behov. I omvårdnaden ingår också att minska lidande och att ge möjlighet till en värdig död (SOSFS 1993:17). Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) som styr hälso- sjukvårdsarbete, genomsyras av en humanistisk människosyn och ett antagande om människors lika värde. Lagen slår fast att "god vård måste grunda sig på ett genomtänkt etisk förhållningssätt". Liksom all annan vård, ska omvårdnad ges till patienterna på lika villkor, men utifrån vars och ens behov, eftersom varje människa, varje situation, är unik. Omvårdnaden ska utformas individuellt och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Så långt som det är möjligt, ska patienten själv vara med och påverka sin vård och sin omvårdnad, både vad gäller beslut och genomförande. Omvårdnad kan vara dels allmän, dels specifik. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling. Specifik omvårdnad är relaterad till den aktuella sjukdomen och behandlingen av den. Specifik omvårdnad kräver kunskap, inte bara om människans normala funktioner, utan också om sjukdomen och behandlingen. Allmän omvårdnad utförs av all personal inom omsorg och i hälso- och sjukvård, medan sjuksköterskan är specialist på specifik omvårdnad. Det är viktigt att all personal ser människan i ett helhetsperspektiv och inte enbart inriktar sina insatser på sjukdomstillståndet. För att kunna bedöma vad som i den enskilda situationen är god omvårdnad krävs relevanta kunskaper inom olika områden

4 Seminarium kring delegering: OH-bild 2 Hälso- och sjukvårdspersonal Formell kompetens Reell kompetens Delegering Lagen föreskriver att vården ska vara av god kvalitet. Vård och behandling, på alla nivåer, ska ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienten ska känna sig trygg och vara säker på att bli omhändertagen av kompetent personal som har de kunskaper som behövs. När man diskuterar delegering, är det oftast termerna formell kompetens och reell kompetens som kommer i blickpunkten. Det är nödvändigt att förstå vad de betyder eftersom de är grundstenar i delegeringssystemet. Att vara formellt kompetent innebär att man har legitimation för ett yrke eller har genomgått godkänd högskoleutbildning som leder till en yrkesexamen i enlighet med särskild examensbeskrivning (SOSFS 1997:14). Flera yrkeskategorier har utbildning i allmän omvårdnad. Sjuksköterskan har dessutom en kvalificerad utbildning i specifik omvårdnad. En distriktssköterska/sjuksköterska kan vara arbetsledare, vilket innebär att hon eller han ska leda, fördela och kontrollera arbetet. Då måste hon/han ta hänsyn till vårdpersonalens kompetens och förmåga. Vare sig distriktssköterskan/sjuksköterskan är arbetsledare eller inte, är hennes/hans primära ansvar den specifika omvårdnaden, vilket bland annat innebär att han/hon och ska se till att omvårdnadsåtgärder genomförs i samverkan med andra personalgrupper. Kunskaper och färdigheter för att utföra en viss eller vissa arbetsuppgifter kan man få på annat sätt än genom en fastställd formell yrkesutbildning, t ex i den praktiska yrkesverksamheten. Man kan då sägas har reell kompetens för uppgiften, även om man saknar formell kompetens. Den som har reell kompetens för en viss arbetsuppgift får inte göra arbetet på eget bevåg. Först sedan man tilldelats uppgiften genom delegering, får man utföra den. Bara den som är formellt behörig och reellt kompetent för en arbetsuppgift kan delegera den. För att mottaga en arbetsuppgift via delegering, krävs både utbildning och praktisk erfarenhet. (SOSFS 1997:14). Delegering över huvudmannagränser får bara ske om den som blir delegerad har tillåtelse av sin arbetsledning att utföra uppgiften (SOSFS 1997:14)

5 Seminarium kring delegering: OH-bild 3 Delegering Skriftligt beslut Tydliga uppgifter Tidsbegränsad Personlig Ansvar Delegering av specifika uppgifter kan ske när det utifrån ett helhetsperspektiv är en bra lösning för patienten. Ett delegeringsbeslut är en skriftlig handling som ska undertecknas både av den som Mottar delegeringen och den som utger den. Den som delegerar en arbetsuppgift bär ansvaret för beslutet (LYHS 1998:531). Den som genom delegering åtagit sig en arbetsuppgift ansvarar därefter - i samma utsträckning som gäller i fråga om övriga egna arbetsuppgifter - för sitt sätt att utföra uppgiften. I delegeringsbeslutet ska klart definieras vilka uppgifter som delegeras. (SOSFS 1997:14). Den som mottar delegeringen ska instrueras i uppgifterna. Den som utger delegeringen ska kontrollera att mottagaren är reellt kompetent att fullgöra uppgiften. Distriktssköterska/sjuksköterska skall också följa upp och bevaka att uppgifterna utförs på ett tillfredställande sätt. Ett delegeringsbeslut kan gälla vid ett bestämt tillfälle eller för en längre tid, men högst 12 månader. Beslutet kan när som helst omprövas eller återkallas av den som meddelat delegeringen eller av den ytterst medicinskt ansvarige på enheten Delegeringsbeslutet upphör om den som utfört delegeringen slutar sin tjänst. Efterträdaren ska då ta ställning till om delegeringsbeslutet ska fortsätta att gälla. Beslutet upphör också att gälla om delegeringsmottagaren slutar på sin tjänst. Ett delegeringsbeslut är alltid personligt. Det innebär att den delegerade arbetsuppgiften aldrig kan överlåtas till annan person. Distriktssköterska/sjuksköterska är legitimerad och tillhör hälso- och sjukvårdspersonal genom sin legitimation oavsett om hon/han är anställd av kommunen eller landstinget. Personal inom socialtjänsten räknas inte som hälso- och sjukvårdspersonal, om de inte är legitimerade yrkesutövare. Men - av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS 1998:531) framgår det att vårdpersonal inom socialtjänsten räknas som hälsooch sjukvårdspersonal när den biträder legitimerad yrkesutövare i vården. Det innebär, bland annat, att vårdpersonal anställd av socialtjänsten betecknas som hälso- och sjukvårdspersonal i de sjukvårdande uppgifter de åtagit sig via en delegering. Vårdpersonalen omfattas då också av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS 1998:531) och är personligt ansvarig för hur den/de delegerade uppgifterna utförs

6 Seminarium kring delegering: OH-bild 4 Patientsäkerhet Iordningställa läkemedel Göra uttag och överlämna Signera Rapportera Förvaring av läkemedel Vården ska vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården. Misstag i läkemedelshanteringen kan få tragiska följder. Regelverket och kontrollerna kring hanteringen av läkemedel finns till för att garantera största möjliga säkerhet för patienten. Att iordningställa ett läkemedel innebär att dela upp det i doser, t ex i en dosett. Den som fått i uppdrag att iordningställa ett läkemedel ska kontrollera patientens identitet, läkemedlets namn, styrka, läkemedelsform, samt dos och doseringstidpunkt mot ordinationshandlingen. Ett iordningställt läkemedel ska vara märk med patientens identitet, läkemedlets namn, styrka, ordinerande läkare, tidpunkt för intag, samt vem som ansvarat för delningen. Uttag och överlämnande av läkemedel ur doseringshjälpmedel ska göras av en och samma person. Den som lämnar läkemedel till patienten ska kontrollera att rätt person tar rätt dos vid rätt tid och att medicineringen sker på ett för patienten tillfredställande sätt. När uppgifterna utförts - iordningställande, uttag och/eller överlämnande ska detta bekräftas på en signeringslista. Det ska finnas en kopia av aktuell, signerad ordinationshandling, en signaturlista och en signeringslista i hemmet hos alla vårdtagare som får hjälp med medicineringen. Vårdpersonal ska rapportera alla avvikelser, t ex om: - patienten inte intar sin medicin - om vårdtagaren har kräkningar - om en dos inte har blivit överlämnad - om det har skett en förväxling av läkemedelsdosen - om man misstänker biverkningar av medicineringen Den som utför sjukvårdande uppgifter i sin yrkesutövning står under tillsyn av Socialstyrelsen (LYHS 1998:531) och har skyldighet att rapportera om patienten i samband med vård utsatts för risk av skada eller sjukdom (LYHS 1998:531). När läkemedel förvaras i hemmet, ska det ske på ett betryggande sätt. Distriktssköterska/sjuksköterska, närstående och vårdpersonal får gemensamt finna en bra lösning för förvaringen. Läkemedel ska förvaras i originalförpackningen, om den inte levereras i doseringshjälpmedel

7 Seminarium kring delegering: OH-bild 5 Lagar och föreskrifter LYHS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område SOSFS 1997: 14 föreskrifter och allmänna råd om delegering inom hälso- och sjukvård SOSFS 2001:17 föreskrifter och allmänna råd om läkemedels - hantering i hälso- och sjukvård LYHS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område Vårdpersonal inom socialtjänsten anses som hälso- och sjukvårdspersonal när den biträder legitimerad yrkesutövare i vården. Vårdpersonalen har då eget ansvar för hur uppgiften utförs. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt. Den som utför hälso- och sjukvårdande arbetsuppgifter, inom ramen för sin yrkesutövning eller via delegering, bär själv ansvaret för hur arbetsuppgiften utförs. Om denne inte fullgör uppgiften enligt lagen om yrkesverksamhet och vetenskap och beprövad verksamhet eller är oaktsam så att patientsäkerheten äventyras kan disciplinföljd åläggas. (LYHS 1998:531) SOSFS 1997:14 Föreskrifter och allmänna råd om delegering Ett delegeringsbeslut är personligt och kan aldrig vidaredelegeras. Var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården och som i sin yrkesverksamhet är ställd under Socialstyrelsens tillsyn, har ett eget självständigt ansvar för sitt eget yrkesmässiga handlande. Den som delegerats en uppgift är ansvarig för de upplysningar hon/han lämnat eller underlåtit att lämna om sin kompetens för uppgiften. Om t ex vederbörande inte anser sig ha tillräckliga kunskaper för uppgiften, måste man upplysa den delegerande om detta. SOSFS 2001:17 Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering. Grunden för läkemedelshantering är att den ska vara individuellt anpassad och säker utifrån den enskildes sjukdom och personliga förutsättningar. Delegering innebär att en arbetsuppgift överförs från en befattningshavare som har formell och reell kompetens för viss arbetsuppgift genom utbildning och erfarenhet till befattningshavare som genom erfarenheter i arbetet lärt sig att utföra en arbetsuppgift och därigenom fått reell kompetens för denna

8 Omvårdnad Omvårdnad och medicinsk behandling Omvårdnadens syfte och innehåll Allmän omvårdnad Specifik omvårdnad

9 Hälso- och sjukvårdspersonal Formell kompetens Reell kompetens Delegering

10 Delegering Skriftligt beslut Tydliga uppgifter Tidsbegränsad Personlig Ansvar

11 Patientsäkerhet Iordningställa läkemedel Göra uttag och överlämna Signera Rapportera Förvaring av läkemedel

12 Lagar och författningar LYHS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område SOSFS 1997: 14 föreskrifter och allmänna råd om delegering inom hälso- och sjukvård SOSFS 2001:17 föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvård