1 Utvärderingsverkstad PROJEKT IMRI Ann-Marie Englund Maria Hedman Mona Larsson
2 BAKGRUND: Under våren 2009 ansökte och beviljades Socialförvaltningen statliga medel för implementering av nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. I de nationella riktlinjerna gällande demensvård rekommenderas bland annat följande: 1. Grundläggande förutsättningar för en god vård och omsorg - Personcentrerad omvårdnad, multiprofessionellt arbete, utbildning 2. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom - Orsaksanalys 3. Utredning och uppföljning efter fastställd diagnos - Tidig social utredning, läkemedelsbehandling, kognition, funktionsförmåga, allmäntillstånd, eventuella beteendeförändringar, beviljade biståndsinsatser 4. Stöd till anhöriga - utbildning, stödsamtal, dagverksamhet, avlastningsplats, växelvård, avlösarservice i hemmet etc. 5. Omvårdnad och omsorg - Förebygga malnutrition, förstoppning, fallskador, trycksår, vanvård etc. För en hållbar kompetensutveckling över tid är det även viktigt att tidigare satsningar inom området tillvaratas. Det är också viktigt att tillvarata befintliga stödresurser i form av t.ex. uppsökande verksamhet, frivillig organisationer och dagvård. SYFTE: Syftet med projektet är att utveckla vård och omsorg för personer med demenssjukdom utifrån de nationella riktlinjerna i Karlskoga kommun. PROJEKTMÅL: Kartläggning och visat behov utifrån rekommendationerna i de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom skall ligga som grund för vidareutveckling av demensvården i Karlskoga Kommun.
3 METOD: Personal i projektet: Från 100101 anställdes 2 sjuksköterskor i projektet och 100401 tillkom en arbetsterapeut. Målgrupp för kartläggningen: Ca 60 personal och ca 40 anhöriga. Efter att ha satt oss in i de Nationella riktlinjerna gjordes en plan för implementering. En del av den planen grundades på sedan tidigare planerade insatser på ett särskilt boende. För att inkludera vård och omsorg i eget boende informerades enhetschefer för vårdlagen om projektet och en intresseanmälan av deltagande i projektet skulle lämnas in. Det var två vårdlag som visade intresse av att delta och ett vårdlag valdes ut, kallas här utevårdlaget. Enhetscheferna för både utevårdlaget och särskilt boende ombads att ta fram adresser till anhöriga till brukarna som fanns. Från Särskilt boende fick vi 40 adressuppgifter till anhöriga, men inte någon från utevårdlaget trots flera påstötningar. Två informationsträffar för personal och en informationsträff för anhöriga till brukare på särskilt boende anordnades. Där informerades om innehållet i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom och vi presenterade hur vi tänkt att implementeringen skulle gå till. På informationsmötet var det personal från utevårdlaget som tyckte att det vi planerat var mer riktat för personal inom särskilt boende. En enkät har utarbetats för personalen som består av två delar. Den första delen syftar till att bedöma hur vårdarna själva skattar sin kompetens med hjälp av en 6-gradig skala, utifrån en indelning av kompetens som tidigare gjorts av bland annat P-O Sandman (Sandman 1998). Enligt denna infallsvinkel kan kunskap och kompetens indelas i tre olika dimensioner: faktakunskap om demenssjukdomar, förståelse för vad sjukdomen kan innebära för personen (innebördskunskap) och förmåga att känna engagemang, medkänsla och närvaro i vårdarbetet (dygdkunskap). Den andra delen av enkäten syftar till att skatta huruvida vårdarna har ett person- eller realitetsorienterat förhållningssätt utifrån en fallbeskrivning och enkäten är konstruerad av Normann med flera (1999). Enkäten besvaras i början av projekttiden. En enkät med liknande utgångspunkt som ovan har utarbetats för anhöriga som också besvarades. Under våren fick personalen på särskilt boende två timmars föreläsning om de vanligaste demenssjukdomarna. De har också haft reflektionssamtal utifrån förutbestämda teman: Goda möten, svåra möten, Vad är aktivitet och valfritt tema. När det gällde valfritt tema önskades mer diskussioner om demenssjukdomar. I reflektionssamtalen framkom också önskemål om områden för vidareutveckling av demensvården i Karlskoga kommun. Personalen i utevårdlaget fick samma tvåtimmarsföreläsning om demenssjukdomar under hösten.
4 Fokusgrupper Efter handledning som vi hade i augusti insåg vi att vi startat implementeringen med utbildning, utan att veta vilka behov som fanns. För att kartlägga demensvårdens behov av utveckling bestämde vi oss för att ha fokusgrupper. Vi tog hjälp av en person i kommunen som var en erfaren fokusgruppledare. I en fokusgrupp utgår man från att alla i gruppen har lika värde, samtalet skall präglas av respekt. Basen är samtal i grupp under bestämda former med avgränsning till ett tema fokus. En processledare ger gruppen möjlighet att lyfta fram deras idéer om ämnet. Grupperna bör bestå av 8-10 deltagare och pågå under ca två timmar per gång. Fokusgrupper med anhöriga En anhörig till varje brukare på särskilda boendet bjöds in att delta i fokusgruppen. Vi hoppades på 8-10 deltagare, men det var 20 personer som anmälde sig. Vi valde att alla som anmält sig skulle få delta. Frågeställningen var: Vad tycker du är viktigt för att brukarna här på särskilda boendet skall få uppleva bra dagar? Anhöriga fick fundera en stund och sedan hade man brainstorming. Utifrån detta valdes sedan de 14 viktigaste områdena ut, men de rangordnades inte. Fokusgrupper på Särskilt boende Till vårdpersonalen har fokusgrupperna skett i två steg. Steg 1: Personalen på särskilda boendet delades in i tre grupper. Frågeställningen var: Vad tycker du är viktigt för att brukaren ska få en bra dag? Personalen fick fundera en stund och sedan hade man brainstorming. Utifrån detta rangordnades områdena och de tre viktigaste valdes ut. Det blev Trygghet, meningsfull vardag och bra bemötande. I steg 2 ingår representanter från de tidigare grupperna. Inför detta har de viktigaste områdena i steg 1 sammanställts och presenteras i en jämförelse med vad verksamhetsplanen, anhöriga och de nationella riktlinjerna säger om områdena. Eftersom anhörigas områden inte rangordnats, men ändå stämde med personalens områden, kunde en jämförelse göras. Efter att ha läst jämförelsen hade personalen brainstorming utifrån frågeställningen: Vad tycker du är viktigt för att kunna säkra kompetensen i demensvården, utifrån de områden som redovisats? Fokusgrupper i utevårdlaget Steg 1: Personalen delades in i 2 grupper. Frågeställningen var: Vad tycker du är viktigt för att brukaren ska få bra omsorg i hemmet? Personalen fick fundera en stund och sedan hade man brainstorming. Utifrån detta valdes sedan de fyra viktigaste områdena ut. Områdena var Trygghet, behov, självbestämmande, tid/resurser. I steg 2 ingår fyra deltagare från vardera gruppen från steg 1. Här har de viktigaste områdena i steg 1 sammanställts och presenterats i en jämförelse med vad verksamhetsplanen och vad de nationella riktlinjerna säger om områdena. Efter att ha läst sammanställningen från steg 1 hade de brainstorming utifrån frågeställningen: Vad tycker du är viktigt för att kunna säkra kompetensen i demensvården, utifrån de områden som redovisats? Fokusgrupp enhetschefer Särskilt boende Enhetscheferna på särskilt boende bjöds in till en fokusgrupp. Det var med relativt kort varsel. Detta kan vara anledningen till att det var två av tio enhetschefer som kom. Frågeställningen var: Vilka områden är viktigast för att stödja personalen att öka kompetensen angående demens, så att de boende får bra dagar?
5 DEL RESULTAT Enkätsvar Kort sammanfattning av enkätsvar från anhöriga som har närstående på särkskilt boende. Enkäten besvarades av 12 kvinnor och 11 män vilket gör att vi kan utläsa att det finns skillnad mellan mäns och kvinnors svar. Övervägande delen är vuxna barn och några är vuxna barnbarn. Svaren graderades enlig Mycket goda, goda, ganska goda, ganska dåliga, dåliga och mycket dåliga. Övervägande är svaren positiva endast ett fåtal hamnar på dåliga-sidan. Man kan se att kvinnornas svar ofta är mer positiva än männens. Frågor som handlar om den närstående: Boendemiljö, anhörigs känsla av trygghet för hur dennes närstående har det på boendet, personals bemötande mot närstående och hur den närstående får sina behov tillgodosedda, där är bedömningarna mycket positiva. Frågor som handlar om den anhörige: Om anhöriga upplever att dom har möjlighet att känna sig delaktiga i vården, får information om vård och tillstånd för den närstående, hur den anhöriges kunskap om sin närstående värderas och tas tillvara av personal samt samarbete mellan anhöriga och personal, då blir bedömningarna mindre positiva, är kvar på positiva sidan men här kan vi även se att några svar hamnat på dåliga-sidan. Frågor om anhörigas kunskaper om den närståendes sjukdom och förståelse för beteenden som kan följa därav gav mindre positiva svar. Delar av resultatet av enkäten till personal på särskilt boende och i utevårdlag. I Utevårdlaget har 16/16 besvarat enkäten och det är 13 undersköterskor och tre sjukvårdsbiträden. Fem har arbetat 1-10 år, sex har arbetat 11-20 år och fem har arbetat mer än 21 år. Av de senare finns sjukvårdsbiträdena. Två har gått kortare utbildning i kommunen om demensomsorg efter sin grundutbildning. På Särskildaboendet var det 21/44 som besvarade enkäten och det är 15 undersköterskor (varav två arbetar natt), fyra sjukvårdsbiträden en sjuksköterska och en arbetsterapeut. Fem har arbetat 1-10 år, sju har arbetat 11-20 år och nio har arbetat mer än 21 år. En har gått grundutbildningen och en har gått introduktion i Validationsmetoden och två har gått kortare utbildning i kommunen om demensomsorg efter sin grundutbildning. Svaren graderades enlig Mycket goda, goda, ganska goda, ganska dåliga, dåliga och mycket dåliga eller I mycket hög grad, I hög grad, I ganska hög grad, I ganska låg grad, I låg grad, I mycket låg grad Faktakunskap om demenssjukdomar: I både Utevårdlaget och på Särskilt boende svarar majoriteten goda och ganska goda
6 Innebördeskunskap (Förståelse för vad sjukdomen kan innebära för personen): I Utevårdlaget svarar majoriteten ganska goda och goda. Den fråga som har fått högst bedömning handlar om att i varje omvårdnadssituation ha en dialog med personen med demens. Den med lägst bedömning handlar om förmågan att tillvarata funktionerna hos personen med demens. På Särskilt Boende har majoriteten svarat mycket goda, ganska goda och goda. Den fråga som fått högst bedömning är att förstå beteendet hos en person med demens och den fråga som fått lägst bedömning handlar om att samspela med personer med demens i svåra vårdsituationer. Anhörigkontakten: Både med närstående som man är kontaktperson till och inte är det svarar majoriteten i utevårdlaget mycket goda, ganska goda och goda. En har inte svarat alls. På Särskilt Boende svarar också majoriteten mycket goda, ganska goda och goda. Här är det fler som inte svarat på frågan med motiveringen att de inte är kontaktperson för personer med demens. Dygdkunskap (förmåga att känna engagemang, medkänsla och närvaro i vårdarbetet): Meningsfullhet i arbetet - alla i utevårdlaget svarade positivt på frågan. På Särskilda boendet hade alla utan tre svarat positivt på frågan Stress i arbetet: I Utevårdlaget verkar man inte uppleva någon större stress. Svaren låg i mitten med hälften åt det lite mer negativa hållet och andra hälften åt det mer positiva hållet. Har ej angett vad stress kan bero på På särskilt Boende var svaren fördelade på alla 6 svarsgraderingar. Majoriteten svarade dock att de upplevde stress. Stressen kunde bero på att det var ovana vikarier, låg bemanning kväll- och natt, flera brukare ville ha hjälp samtidigt, oroliga eller arga brukare och matsituationen Upplever egen trygghet i arbetet: Alla i Utevårdlaget svarade positivt på frågan. På Särskilt Boende svarade alla utan två positivt på frågan. Trygghet i arbetet var mycket beroende av en bra och förstående chef Känsla av egen betydelse i vården av personer med demens: I utevårdlaget svarade majoriteten att de upplevde detta i mycket hög grad eller i hög grad. På särskilt boende svarade också majoriteten positivt på frågan, men de flesta har svarat I ganska hög grad Målsättning för enhetens demensvård: I både utevårdlaget och på särskilda boendet har de flesta svarat att de inte vet. Enkät om personcentrerat förhållningssätt: I utevårdlaget är det 7/16 som besvarat den delen av enkäten. De tyckte att den var för svår bland annat för att damen i patientfallet var för sjuk att bo i eget boende. Ungefär hälften av svaren tyder på ett personcentrerat förhållningssätt. På särskilt boende är det 4/21 som inte besvarat den delen av enkäten. Majoriteten av svaren på frågorna tyder på ett personcentrerat förhållningssätt.
7 Reflektionssamtal All omvårdnadspersonal, sjuksköterskor och arbetsterapeut på Särskilt Boende var inbjudna att delta i reflektionssamtal. Särskilda boendet består av 5 avdelningar varav tre är gruppboende för personer med demens. Personalen på gruppboende för personer med demens var indelade i två grupper, de andra avdelningarna gick avdelningsvis och nattpersonalen utgjorde en egen grupp. Det som framkom under reflektionssamtalen var att man behövde ha mer kunskap om: Demenssjukdomarna, framförallt Lewy Body demens och alkoholdemens och hur dessa kan påverka personen i sitt dagliga liv. Hur demensutredningar går till Bemötande i svåra situationer Att stimulera till individuell- och gruppaktivitet Det kom också fram behov av förändringar av mer organisatorisk art: Bättre teamarbete Förbättrad dialog med Biståndsenheten Inte blanda personer som har demens med personer som inte har det. Fokusgrupper Särsklilt boende Vad tycker du är viktigt för att kunna säkra kompetensen i demensvården, utifrån trygghet, meningsfull vardag och bra bemötande? 1. Reflektion i teamet - Organiserade träffar där IVP diskuteras i hela teamet (omvårdnadspersonal, sjuksköterska och arbetsterapeut). Det ska vara öppet klimat där vi pratar med varandra om både lätta och svåra saker som händer. 2. Personalen upplever att enheten måste arbeta tydligare med verksamhetens mål och utvecklingsplanerna från utvecklingssamtalen. 3. God handledning med någon utifrån. Fokusgrupper utevårdlag (bilaga 7) Vad tycker du är viktigt för att kunna säkra kompetensen i demensvården, utifrån trygghet, behov, självbestämmande, tid/resurser 1. Utbildning - i demenssjukdomar, bemötande, verktyg i svåra möten, anhörigsituationen. 2. Bra kommunikation i organisationen. Att alla i teamet (omvårdnadspersonal, sjuksköterska, arbetsterapeut, biståndshandläggare osv.) runt brukaren har bra kontakt med varandra 3. Att anhöriga är med på tåget bra samarbete med bland annat information och återkoppling. 4. Att dagvården finns i tillräcklig utsträckning och att vi vet vad brukaren gör där Sammanfattning av vad som framkommit om behov av utveckling i demensvården enligt omvårdnadspersonalen på Särskilt boende och i utevårdlag. Det som framkom av faktakunskap och innebördeskunskap i enkäten visar på att man anser sig ha ganska bra kunskap på områdena. Men i reflektionssamtal och i fokusgrupper framkommer motsatsen, att man behöver ha mer utbildning på områdena. Utvecklingen av demensvården handlar inte bara om ökad kunskap, utan även om nödvändiga organisatoriska förändringar. Något som man hela tiden återkommit till i båda personalgrupperna är att samarbetet med alla parter som är av betydelse för både omsorg och
8 vård av brukaren (d.v.s anhöriga, arbetsterapeut, biståndshandläggare, sjuksköterska, dagvård, läkare, demensteam och omvårdnadspersonal) måste förbättras. Det framkommer också i enkäten att de flesta upplever att de har ett meningsfullt arbete och att de känner sig betydelsefulla i vården. I stort sett all omvårdnadspersonal svarar att de inte vet om det finns mål för verksamheten. Eftersom alla verksamheter har en verksamhetsplan så måste detta innebära att målen i verksamhetsplanen inte diskuteras och följs upp så mycket i verksamheten. Fokusgrupp enhetschefer Vilka områden är viktigast för att stödja personalen att öka kompetensen angående demens, så att de boende får bra dagar? 1. Kontinuerlig utbildning kring demens - ta vara på kompetensen som finns i organisationen så blir det inte så dyrt. Personalen måste få känna att man satsar på dem 2. Intresserad enhetschef. Introduktion i validationsmetoden är viktigt för att kunna stödja personalen. Validationsmetoden ska genomsyra hela verksamheten inom både VO1 och VO2. Chefen måste vilja det här. Om inte chefen visar intresse så avspeglas det i personalens engagemang 3. Reflektionstid över hur personalen arbetar. Detta är viktigt för att få personalen intresserad, måste ske kontinuerligt. Korta kurser ger inte så mycket. 4. Synen på anhöriga - de är en resurs. Viktigt att inflyttningen får ta tid så att både närstående och brukare "hinner med". 5. Ökat inflytande vid rekrytering av personal. Personalen som jobba inom demensvården måste vara intresserad av att jobba där. Det är bra om bemanningsenheten har en administrativ funktion, men enhetschefen ska göra intervju och anställa. 6. Motarbeta stuprörstänket och utveckla teamarbetet Så här ser det ut i dag Så här vill vi ha det Biståndsenheten Särskilt boende Biståndsenheten Särskilt boende Sjuksköterske enheten Rehab enheten Sjuksköterske enheten Rehab enheten
9 HUR ARBETAR VI VIDARE: Vi kommer att fortsätta med fokusgrupper under våren. De grupper som är kvar är: Närstående till brukare som bor kvar i hemmet Enhetschefer för vårdlagen Biståndshandläggare Sjuksköterskor Arbetsterapeuter