FALL OCH FALLPREVENTION

FALL OCH FALLPREVENTION Sammanställt av Maria Källkvist 1

Den äldre befolkningen Sverige har en av världens äldsta befolkningar. De senaste tio åren har antalet äldre över 65 år ökat med en procent och är idag 17,5 procent av befolkningen. Under de kommande tio åren kommer antalet äldre att öka med 27 procent och beräknas bli 20 procent av befolkningen år 2020. I Sverige har hälsan hos de äldre förbättrats och människan lever längre. Detta gör att det är viktigt att arbeta hälsofrämjande för denna grupp. Hälsofrämjande insatser är ett sammanfattande begrepp på aktiviteter som har till syfte att skapa förutsättningar för människor att leva ett bra och aktivt liv. De övergripande målen för folkhälsoarbete i Sverige är att hela svenska befolkningen ska ha samma rätt till en god hälsa på lika villkor. I hälso- och sjukvårdslagen står det att hälso- och sjukvården har ett ansvar när det gäller att hitta arbetssätt och upplysa om metoder för att förebygga sjukdom och skada. Detta skall ske genom att ge stöd och insatser till de individer eller grupper som löper risk för ohälsa. I takt med att de äldre i samhället blir fler kommer kostnaden och belastningen för samhället att öka. Behovet av ett brett förebyggande arbete kommer i större utsträckning även stödjas av ekonomiska och politiska intressen. Fall hos äldre Risken för fallolyckor är ett hälsoproblem som ökar dramatiskt med stigande ålder. För äldre över 75 år ökar antalet personer som faller markant. Kvinnor har större risk för att falla än män. Många äldre accepterar att åldrandet för med att det blir svårare att göra saker och att det kan leda till att den äldre blir beroende. Denna attityd hos den äldre kan leda till en acceptans att falla eftersom det kan ses som en naturlig del av åldrandet. Fall kan definieras som en händelse när en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken oavsett om fysisk skada uppstår eller inte och oavsett orsak Fall kan leda till nedsatt funktion, rädsla, smärta och försämrad livskvalitet. Fallolyckor är tre gånger så vanliga hos individer som bor på särskilt boende jämfört med dem som bor i ordinärt boende. Under ett år faller cirka 30 procent av de över 65 år som bor i eget boende och av dessa faller hälften minst två gånger. Av de som bor i särskilt boende faller två tredjedelar under ett år, även av dessa faller hälften mer än en gång. Totalt beräknas fallolyckorna för äldre över 65 år kosta samhället minst 5 miljarder kronor varje år. Dessa kostnader fördelar sig nästan lika på kommuner och landsting. I Sverige drabbas årligen ca 18 000 kvinnor och män av en höftfraktur till följd av ett fall. I Västra Götaland drabbas ca 3500 individer årligen av höftfraktur och fördelningen är 69 procent kvinnor och 31 procent män. Antalet höftfrakturer är högre hos statsbefolkningen än hos dem som bor på landsbygden. Hälften av alla med höftledsfrakturer till följd av fallolyckor bor på särskilt boende trots att endast 7 till 8 procent av åldersgruppen bor i sådant boende. En lårbensfraktur kostar samhället ca 250 000 kronor. Sammanställt av Maria Källkvist 2

Varför faller äldre? Det naturliga åldrandet medför vissa förändringar av såväl fysiska som psykiska funktioner. Detta tillsammans med en försämring av hörsel och syn samt andra sjukdomstillstånd medför en nedsättning av den fysiska prestationsförmågan och ökar risken för skador. Sämre energiupptagnings förmåga i muskel- och fettvävnad, mindre rörlighet i muskler och leder, lägre muskelstyrka samt sämre reaktionsförmågan för att kunna parera en situation ökar risken för en olyckshändelse. Skadans allvarlighetsgrad påverkas främst av ett skört skelett, våldet samt ålder och kön. Med ökad ålder följer en rad sjukdomar som också ökar risken att skadas. Med sjukdomar följer också ökad konsumtion av mediciner som ger biverkningar av olika slag, bland annat yrsel. Faktorer som kan orsaka fall är t.ex. degenerativa förändringar i balanssystemet, rörelseinskränkning, synproblematik, yrsel, allmän svaghet, dåligt näringsintag. Yrsel och ostadighet kan leda till nedsatt aktivitet pga. otrygghet, vilket i sin tur leder till ökad ostadighet. Detta gör att den äldre rör sig ännu mindre. Detta blir en ond cirkel med följder så som muskelsvaghet, minskad belastning och aktivitetspåverkan på skelettet, samt fall och frakturer. Yrsel Rör sig mindre Nedsatt aktivitet Ökad ostadighet Forskningen visar att de individer som råkat ut för ett fall får efter olyckan ett försämrat självförtroende och väljer därför bort vissa tidigare utförda aktiviteter eftersom de är rädda för att falla igen. Sekundärt kan detta leda till isolering om de väljer bort att delta i aktiviteter som sker ute i samhället. Detta gör att de får ett större behov av hemtjänst eftersom de tidigare utförda aktiviteterna inte längre kan utföras lika självständigt. Rädsla att falla beror på personens kognitiva, fysiska och känslomässiga delar i utförandet av aktiviteter. Det har framkommit att mellan 25 och 65 procent av de äldre är rädda att falla. Fall och rädsla att falla kan ha inverkan på den äldres livskvalitet i form av förlorat självförtroende och förmågan att utföra dagliga aktiviteter. Detta i sin tur kan leda till beroende och isolering. Det är vanligt att friska och fysiskt aktiva faller utomhus och i situationer där risker i omgivningen spelar stor roll. Omgivningsfaktorerna som kan orsaka fall är personens inom och utomhusmiljö främst bostadens utformning, utrustning och inredning, belysningsförhållanden och bristande handikappanpassning av den inre och yttre miljön. Det är framför allt trafiken som utgör risk för olycksfallsskador. Trafikmiljöns utformning (till exempel snöröjning, sandning, trottoarkanter, belysning) är av avgörande betydelse för de äldres möjlighet att ta sig fram. Även här gäller att de äldre ofta ser och hör sämre, har längre reaktionstider och behöver längre tid för att ta sig över en gata. Sammanställt av Maria Källkvist 3

Många olyckor skulle kunna undvikas genom att äldre, med nedsatt kapacitet, inte utsätts eller utsätter sig för situationer eller behöver utföra aktiviteter som är svåra att bemästra. Det kan här röra sig om att klättra upp på stolar, stegar etc. Det kan också handla om att behöva förflytta sig för att svara i telefon och andra snabba rörelser. Omgivningen Aktiviteten Individen Olika faktorer som samspelar och påverkar risken för fall Det är relationen mellan aktivitetens art, omgivningens utformning och individens förutsättningar som avgör om ett fall inträffar eller inte. I individens förutsättningar ingår motorik, balans, syn, hörsel, känsel, orientering och bedömning. En kombination av nedsatt funktion och krav på uppmärksamhet vid en aktivitet kan överstiga den äldres kapacitet, med en fallolycka som följd. Fallpreventivt arbete Målet med fallprevention är att minska risken för skada och förbättra säkerheten för den äldre genom att ge den äldre förändrade förutsättningar (anpassningar) så att tidigare utförda aktiviteter kan fortsätta att utföras även om personens fysiska förmåga har ändrats. Ett annat mål med prevention är att öka den äldres medvetenhet om den egna potentialen och miljömässiga risker som han/hon har omkring sig. En viktig del i det preventiva arbetet är att ta hänsyn till den äldres sociala och känslomässiga behov. Ett fall kan öka känslan av sårbarhet hos den som fallit och särskilt om han eller hon lever ensam. Syndromet som då kan uppkomma kännetecknas av ängslan, tvekan, och en tendens att gripa tag i något när personerna ombeds att gå. Detta är mycket handikappande för den drabbade. Med adekvat träning och information kan en ond cirkel förebyggas. Påverkbara riskfaktorer för fall och fallskador är fysisk inaktivitet, låg vikt, påverkan av läkemedel, kortisonbehandling, fallbenägenhet, oro och rädsla, förvirring, sömnsvårigheter, tobaksrökning, hög alkoholkonsumtion, låg exponering av dagsljus, nedsatt syn och hörsel samt låg bentäthet. Fallbenägenhet ger ökad risk för fraktur och har samband med stor kroppssvajighet, låg muskelstyrka, nedsatt rörlighet och känsel, felmedicinering samt nedsatt syn. För lite mat, problem med urin och avföring och för lite vila och sömn kan medföra fallrisk i sig. Exempelvis om en person äter för lite leder detta till mental apati, muskelatrofi Sammanställt av Maria Källkvist 4

och reducerad muskelstyrka, liksom försämrad hjärtfunktion. Alla dessa funktioner hindrar rörlighet hos en individ. Att ta bort risker för olyckfall i hemmet och att använda kognitiv träning för att minska rädslan för att falla är åtgärder för att förebygga fall. Den äldre kan även träna fysiskt med övningar som förbättrar balansen t.ex. Tai Chi, promenader i egen takt, styrketräning av armar, bål och ben, stretching, gå över hinder samt konditionsträning. Promenader är en aktivitet som knyter an till vanor och rutiner som är meningsfulla och kan hjälpa till att förebygga onödig funktionsnedsättning och skador bland äldre personer. Kondition, muskelstyrka, reaktionshastighet, balans och gånghastighet är exempel på funktioner som kan påverkas med regelbunden fysisk aktivitet. Viktbelastande aktiviteter för skelettet, såsom motion, är en av de viktigaste preventiva åtgärderna. I studier visar de sig att de som är fysiskt aktiva har en halverad risk för höftfrakturer. Intag av kalcium via födan eller kalciumtabletter i kombination med D-vitamin är viktiga förebyggande åtgärder. Höftskydd som fördelar kraften från fallet tillsammans med andra enklare åtgärder har visat sig vara effektivare hos äldre som bor på särskilt boende än för de som bor i ordinärt boende. En rollator för utomhus bruk har även visat sig kunna eliminera fallriken. För vissa är hemträningsprogram och nedtrappning av medicin ett bra alternativ. För att aktivitet skall vara hälsofrämjande skall de för den äldre vara meningsfulla och vara sådana att de fysiska förmågorna utnyttjas, både när det gäller basala rörelsemönstret och andra fysiologiska behov. En äldre människa behöver även aktiviteter som tar hennes mentala, andliga, kognitiva och emotionella resurser i anspråk. Dessa aktiviteter måste i sin tur ge den äldre självkänsla, motivation, socialisering, mening och syfte för att människan skall känna ett psykiskt välbefinnande. Aktiviteterna bör ge stimulerande sociala relationer. När aktiviteterna ställer högre krav än den äldre har förmågan att klara av, kan det leda till ängslan och att den äldre förlorar hoppet. Det är viktigt att det finns en balans mellan olika typer av aktiviteter och aktiviteter som ger vila. Det är därför viktigt att bibehålla eller förbättra den äldres nivå av självständighet i för han/hon meningsfulla aktiviteter trots att den äldre upplever en rädsla att ramla. En viktig strategi är att hjälpa den äldre att bli medveten om sina fallrisker och lära dem strategier och ge förslag på strategier som kan minska fallrisken. Information är viktig eftersom den äldre ofta ser fall som en naturlig del av åldrandet. Det är därför av vikt att slå hål på denna myt för att så ett frö hos den äldre, att den egna fallrisken kan minska om han hon blir medveten om problem och gör ändringar i miljön samt minskar riskbeteendet. Med enkla strategier kan de äldre lära sig att träna i sina dagliga aktiviteter med minskad fallrisk. Det är viktigt att hembesök inte upplevs som på trängande. Det är viktigt att ta hänsyn till den äldres integritet, familjsituation och värderingar. Det är viktigt att stödet till den äldre skapar möjligheter att utföra aktiviteter både i och utanför hemmet. En av de största utmaningarna är att göra den äldre medveten om att det är hans/hennes egen vilja att acceptera en förändring i hemmiljön som är den svåraste faktorn i det fallpreventiva arbetet. Förändringar i miljön måste vara lättillgängliga, lätta att installera och använda. Eftersom en del föremål kan symbolisera både beroende och oförmåga så väljer en del äldre att inte använda hjälpmedel. Det är viktigt att följa upp det fallpreventiva arbetet. Sammanställt av Maria Källkvist 5

Referenser Författningshandbok-förpersonal inom hälso-och sjukvård. (2005). Stockholm: Liber Nilsson, M. & Magnusson, L. (2003). Hälsa och livssituation i relation till fall olyckor bland äldre i Sjuhärad. vol. 1, Nr 4. Rapport från Äldre Väst Sjuhärad. Räddningsverket. (2009). Fallolyckor bland äldre- samhällets direkta kostnader. Karlskoga: Nationellt Centrum för erfarenhetsåterförening från olyckor. Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport. Stockholm: Socialstyrelsen Statens bredning för medicinsk utvärdering [SBU]. (2003). Osteoporos prevention, diagnostik och behandling. Stockholm: SBU Tolley, L. & Atwal, A. (2003).Determining the Effectiveness of a Falls Prevention Programme to Enhance Quality of Life: An Occupational Therapy Perspective. British Journal of Occupational Therapy, 66; (6), 269-274. Woodland, J.E. & Hobson, S.J.G. (2003). An occupational therapy perspective on falls prevention among community-dwelling older adults. Canadian Journal of Occupational Therapy.70, (3), 174-182. Sammanställt av Maria Källkvist 6