Omvärldsanalys förstudien Funkar Under senare år har allt fler fått beslut om daglig verksamhet enligt LSS. Unga personer med intellektuella funktionsnedsättningar hör också till den grupp som i stor utsträckning beviljas aktivitetsersättning från Försäkringskassan (FK). Då endast 42 % av alla kommuner varje år har någon/ några personer som går från daglig verksamhet till anställning, fortsätter antal personer som drabbas av den s.k. inlåsningseffekten att öka, och en stor andel personer med daglig verksamhets beslut riskerar att, enligt ett citat från HSOs hemsida, bli dagens fattigpensionärer. I detta instämmer Föreningen för utvecklingsstörda barn, unga och vuxna (FUB) i rapporten Fångad i fattigdom, som utkom maj 2014. Här beskrivs att många personer med utvecklingsstörning lever i livslång fattigdom utan att kunna påverka sina livsvillkor, och hur detta leder till dubbelt utanförskap. Vad gäller personer med psykisk ohälsa/psykiska funktionsnedsättningar visar ett antal rapporter att man har, inte bara sämre fysisk hälsa, kortare medellivslängd, sämre upplevd livskvalitet, sämre ekonomi och lägre sysselsättningsgrad, än befolkningen som helhet, utan också om man jämför med personer med kroppslig sjukdom eller funktionsnedsättning (Psykisk ohälsa-plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2012-2016, PRIO s. 12). Av unga personer med aktivitetsersättning har tre av fyra någon form av psykisk funktionsnedsättning, och endast 12 % deltar, enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet, i någon insats hos Arbetsförmedlingen (AF). Personer med psykiatrisk problematik är generellt mer sårbara för missbruk och överkonsumtion. Dels vad gäller risken att utveckla sådana problem, dels för att konsekvenserna kan bli mycket svårare när missbruk och psykiatriska problem och funktionshinder samspelar. Cirka 25 procent av de patienter, som söker hjälp inom psykiatrin har någon form av aktuellt missbruksproblem. Betydligt fler riskerar att utveckla sådana problem under sin livstid. Bland grupper med allvarliga psykiska sjukdomar är problemen särskilt stora. Bland personer som lider av bipolär sjukdom eller schizofreni, löper hälften risk att utveckla ett missbruk. Det omvända gäller också: ca 40 % av de som har ett alkoholmissbruk/beroende har en samtidig psykiatrisk störning/sjukdom. Bland de med narkotikamissbruk är siffran högre, nästan 60 %. (Källa: Sven-Eric Alborn, biträdande verksamhetschef, Beroendevården, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.) Bland annat uttrycker Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI) det angeläget att samsjuklighet uppmärksammas, då den är förknippad med negativt förlopp av såväl den psykiska sjukdomen, beroendeproblematiken och den psykosociala situationen. Hälso- och sjukvården och socialtjänst har ett gemensamt ansvar för patienter med samsjuklighet och insatserna ska vara koordinerade, helst i integrerade team där det finns kunskap om beroende och psykiatri. Rekommendationen från Socialstyrelsen är att kombinera metoder som visat sig verksamma vid missbruk och beroende respektive psykisk störning och sjukdom. Det finns inte ett rätt sätt utan behandlingen måste utgå från individen och dennes behov.
Personer från målgrupperna ovan har, trots omfattande attitydkampanjer, under senare år (t.ex. Hjärnkoll), att slåss mot samhällets fördomar. På arbetsmarknaden innebär detta inte bara utanförskap och fattigdom för personer i målgrupperna, utan också att en stor mängd kompetens aldrig tas tillvara. I en undersökning gjord av Novus på uppdrag av Samhall ser rekryterarna få eller inga fördelar med att anställa personer med funktionsnedsättning. 24 % av rekryterarna svarar att de inte vet vilken den största fördelen är med att anställa en person med funktionsnedsättning. 2012 var denna siffra 14 %. (Undersökningen bygger på 503 telefonintervjuer med personer som ansvarar för rekrytering på företag eller organisationer med fler än tio anställda). Ett av kommunens uppdrag är att verka för den lokala arbetsmarknaden. Kommunerna är också själva stora arbetsgivare. Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, slår fast att ca hälften av Sveriges kommuner saknar tydliga mål vad gäller anställningar av personer med funktionsnedsättning, detta trots att men ser personer med funktionsnedsättning som en prioriterad grupp på arbetsmarknaden. Praktik inom kommunen kan förekomma, men leder sällan till anställning. Under åren 2011-2014 har Handikappförbunden drivit projektet Rätt stöd till arbete tillsammans med sex kommuner. I projektets regi har brukare, som får sitt stöd genom olika kommunala enheter, genom arbete i fokusgrupper, fått delge sina erfarenheter vad gäller arbete och sysselsättning. Ett resultat av projektet har varit att man gett ut tre skrifter: Rätt stöd till arbete, som vänder sig till jobbcoacher och övrig personal. Den återger bland annat resultaten från fokusgrupperna, och ger dessutom tio råd till kommunerna. Exempel på råd är: Ha anställning som mål, Samordna resurserna och Gå utanför ramarna (s. 62-63). Skriften Nyckeln till arbete riktar sig till den som söker arbete, och behöver stöd i sitt arbetssökande. Ytterligare en skrift, Våga visa vägen, vänder sig till arbetsgivare, och beskriver bland annat de fördelar som kan finnas med att anställa en person med funktionsnedsättning. Ovilja att anställa bottnar oftast i osäkerhet och rädsla från arbetsgivarens sida, menar man. Dessutom behöver det faktum att man har en funktionsnedsättning inte innebära nedsatt arbetsförmåga. Enligt Arbetsmarknadsdepartementet är sysselsättningspolitikens viktigaste uppgift att varaktigt öka sysselsättningen. Man hävdar att en svag förankring på arbetsmarknaden för individen riskerar att leda till långvarigt utanförskap, och anger vidare att de som behöver stöd för att finna, få och behålla ett arbete skall kunna få det. (Förslag till nationellt socialfondsprogram för investeringar för tillväxt och sysselsättning 2014-2020, Regeringskansliet, Arbetsmarknadsdepartementet, s. 24-27 och 32-33). I sin Psykisk ohälsa-plan (PRIO), slår regeringen fast att möjligheterna till meningsfull sysselsättning behöver förbättras och att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen i större utsträckning måste leda till att fler personer med psykisk ohälsa kan komma in på arbetsmarknaden (s. 16). I Arbetsförmedlingens statistik kan man se en ökning av antal personer med funktionsnedsättning som är inskrivna, men trots att fler personer med funktionsnedsättning får arbete, har andelen som får det inte ökat. I rapporten En möjliggörande arbetsmarknadspolitik (Arbetsförmedlingen 2013), beskrivs att de höga krav som ställs i dagens arbetsliv leder till att individer som anses svårplacerade i allt
högre grad funktionshinderkodas på Arbetsförmedlingen. Detta gäller även under perioder av sjunkande arbetslöshet. Koden, som ger tillträde till särskilda resurser och stödstrukturer, kan vara en väg tillbaka till arbetslivet, men bristande anställbarhet riskerar också att bli detsamma som att ha en funktionsnedsättning. 2011 var 171 000 personer funktionshinderkodade. Den största ökningen gällde personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar (s. 9-10). Samverkan En av nycklarna till framgång vad gäller funktionsnedsättning, psykisk ohälsa och arbete är en fungerande samverkan mellan myndigheter. År 2011 utkom skriften Samordna rehabiliteringen, utgiven av Arbetsförmedlingen, som ett resultat av arbetet i en arbetsgrupp med uppdrag från Socialstyrelsen. I arbetsgruppen ingick representanter från Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Sveriges kommuner och landsting (SKL). Syftet med skriften var bland annat att stödja utveckling av lokal samverkan runt personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning. Skriften inleds med en stark uppmaning från organisationernas generaldirektörer, respektive SKLs VD om att man i dessa frågor vill förmedla ett gemensamt budskap. En förstärkning av samverkan är nödvändig, och grunden till denna är att aktörerna har kunskaper om varandras insatser och möjligheter. Man hävdar att Samtliga insatser ska erbjudas utifrån den enskildes unika behov av rehabilitering. Även i skriften Utvärdering av försöksverksamheter i kommuner Individual Placement and Support, individanpassat stöd till arbete för personer med psykisk funktionsnedsättning (Socialstyrelsen 2013) beskrivs brister i samverkan som hinder för att personer med funktionsnedsättning skall komma ut i arbete. Bristerna märks dels inom kommunerna, men också mellan samverkansparter så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, psykiatrin, brukarrörelser och arbetsgivarna (s.53). Man nämner också att ansvarsfördelningen mellan myndigheter innebär höga krav på kompetens bland arbetscoacherna, som måste vara väl förtrogna med ansvar, behörighet och regleringar hos de olika aktörerna (s. 28). En stor och viktig fråga vad gäller samverkan i arbetet med personer med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning är frågan om trygg försörjning. Här är en långsiktig lösning runt individens försörjning ofta en förutsättning för att ens påbörja rehabilitering (Samordna rehabiliteringen, s. 9). Jämställdhet Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Detta innebär bland annat rätt till samma villkor vad gäller utbildning och betalt arbete (SCB Lathund om jämställdhet 2012). Enligt uppgift från Förslag till nationellt socialfondsprogram för investeringar för tillväxt och sysselsättning 2014-2020, är könsfördelningen jämn vad gäller arbetssökande
personer med funktionsnedsättning. Däremot finns tydliga skillnader i vilka insatser som erbjuds kvinnor respektive män. Arbetslivsinriktad rehabilitering och förberedande utbildning domineras av kvinnor, medan män i större utsträckning får ta del av Arbetsförmedlingens insatser med olika lönestöd för arbete. (s. 25). Kvinnor har dessutom högre sjukskrivningstal och lägre disponibel inkomst. De tar ofta ett större ansvar för det obetalda hemarbetet och omsorgen om barn och äldre (s. 35). Regionala och lokala projekt och förstudier Inom Västra Götalandsregionen har på senare år ett antal studier och framgångsrika projekt, som rör arbetsmarknad och funktionsnedsättning genomförts bland annat på FoU i Väst/ Göteborgsregionens kommunalförbund (GR), så som Olin och Ringsbys studie om unga vuxnas inträde i arbetslivet (2009), som sedan bildade utgångspunkt för studiecirklar där elva kommuner medverkade. Resultatet presenterades i seminarieform och beskrevs också i en rapport från Handisam (2012). Just nu pågår med utgångspunkt från GR det s.k. GRAF-projektet, ett ESF-finansierat projekt med målet att stärka kompetensen inom området funktionsnedsättning och arbete, där 5 kommuner, varav 4 är aktuella i förstudien Funkar, deltar. GRAF erbjuder förutom kompetensutveckling genom föreläsningar och seminarier bland annat gemensamma workshops, där kommunerna kan ta del av varandras erfarenheter inom området. Viktiga kontaktytor för lärande mellan kommunerna skapas. GRAF har också erbjudit flera värdefulla möjligheter till transnationellt erfarenhetsutbyte, och ett intressant inslag har varit möjlighet för representanter från kommunerna att delta i s.k. Job Shadow Day (Jobbskuggningsdag) på Irland. Under en dag per år förenas där ett antal organisationer och verksamheter runt frågor om funktionsnedsättning och arbete. Ett stort antal individer med funktionsnedsättning får möjlighet att jobbskugga på en arbetsplats, helt utifrån egna önskemål. Jobbskuggningen innebär inget åtagande för företaget, förutom just skuggningen, men leder ofta till att en första kontakt upprättas. Ett stort medieintresse för evenemanget finns, och varje företag får en s.k. social certifiering. Ett viktigt mål med Job Shadow Day är att synliggöra personer med funktionsnedsättning i samhället och att bidra till att minska fördomar. Det finns ett stort intresse bland de kommuner som deltog i senaste Job Shadow Day genom GRAF att hitta en gemensam fortsättning på hemmaplan. Förutom ovanstående projekt har GR bland annat också under senare år haft en intressant samverkan med Nationell samverkan för psykisk hälsa i Göteborg (NSPHiG) runt ett projekt med s.k. brukarcoacher (se nedan). I de olika kommunerna och stadsdelarna som deltar i förstudien Funkar har också under senare tid genomförts/pågår lokala projekt inom området, så som ESF-projekten Unga Vuxna A/B -aktivitet/boendestöd (SDF Östra Göteborg 2011-2013), Arbetsliv (Partille 2009-2012) respektive Öckerönavet (2011-2014). Projektet Unga vuxna A/B riktade sig till unga med psykiska funktionsnedsättningar, och Arbetsliv till personer med intellektuella funktionsnedsättningar. De båda projekten har använt sig av metoderna Individual Placement and Support, respektive Supported Employment, som presenteras närmare nedan. Öckerönavet, är ett arbetsmarknadsprojekt som drivs av Öckerö kommun, där man har en bredare målgrupp av personer som står långt ifrån
arbetsmarknaden, och där ett coachande arbetssätt används. De tre projekten har alla varit/är s.k. p.o. 2 projekt (Ökat arbetskraftsutbud), bland annat med målsättningarna att deltagarna skall närma sig arbetslivet. Projekten har haft/har flera samverkansparter så som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. I Unga vuxna A/Baktivitet/boendestöd, så väl som i Projekt Arbetsliv ingick också transnationellt erfarenhetsutbyte. Inom förstudien Funkar har förekommit nätverkande, samverkan och erfarenhetsutbyte med andra projekt och förstudier så som, förutom ovanstående, Rätt stöd till arbete, Unga vuxna funkar, Coompanion 1000 jobb i sociala företag, Kooperativet GRETA och Mellan Rum 2.0. Detta jämte möjlighet till deltagande i inspirationsföreläsningar internt och externt har bidragit till ökat lärande inom förstudien, och gett erfarenheter som kan bli användbara i ett eventuellt kommande projekt. Metoder inom området På nationell nivå finns ett antal metoder som framhålls i arbetet med att ge stöd till personer med funktionsnedsättning i arbetslivet. Några av dessa presenteras nedan: Supported Employment (SE) föddes i USA på 1970-talet, och riktade sig initialt till att ge stöd till arbete för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, men har allteftersom kommit att innefatta även personer med andra typer av funktionsnedsättningar och/eller personer som står långt från arbetsmarknaden. Metoden innebär att stödet ges direkt ute på arbetsplatsen av en s.k. jobbcoach, utan förträning, exempelvis i gruppverksamhet. Metoden, som visat sig framgångsrik, har spridits utöver världen, och används i Sverige idag av t.ex. Arbetsförmedlingens SIUS konsulenter, inom verksamheter i vissa kommuner, av privata organisationer och stiftelser. Trots att kunskap och forskning runt metoden funnits i många år, finns mycket arbete kvar att göra vad gäller kunskap om, och spridning av, metoden i Sverige. År 2011 utgavs den s.k. Toolkit, resultatet av ett EU-projekt, där representanter från många Europeiska länder deltog i arbetet runt att enas om vad begreppet Supported Employment skulle innefatta. Detta innebar en viktig kvalitetssäkring av metoden. Individual Placement and Support (IPS) kan sägas vara en variant av Supported Employment, som riktar sig specifikt till personer med psykiska funktionsnedsättningar/psykisk ohälsa, som står långt från arbetsmarknaden. Metoden är evidensbaserad, och en färsk doktorsavhandling från Lunds universitet visar på framgångsrika resultat. 11 % kommer ut i arbetslivet med traditionell rehabilitering (i Europa 18 %) jämfört med 46 % som fått stöd enligt IPS. Under 2011 startade en försöksverksamhet och satsning från Socialstyrelsen som innebar att 32 svenska kommuner beviljades medel för att komma igång med att pröva metoden. Trots försöksverksamheten i de 32 kommunerna är IPS-metoden fortfarande till stor del okänd i många kommuner.
Brukarcoachernas metod bygger på Individual Placement and Support. Coachen kan liknas vid en kamratstödjare, men med fokus på arbetslivet. Coacherna har egen erfarenhet av psykisk ohälsa. I Göteborgsregionen organiseras brukarcoacherna utifrån Nationell samverkan för psykisk hälsa i Göteborg (NSPHiG). I organisationens broschyr kan man läsa att man bland annat använder sig av Empowerment (egenmakt), och att man arbetar med att vända det negativa till positivt. Både Supported Employment och Individual Placement and Support betonar vikten av att inte bara få ett arbete, utan att också, då behov finns, få stöd till att behålla det. Stödet skall alltså inte vara tidsbegränsat. Idag föreligger, trots uppmaningen utifrån skriften Samordna rehabiliteringen ovan, och ambitionen till god samverkan, hinder för detta arbetssätt, som bland annat utgörs av lagar och regelverk hos olika aktörer. Motiverande samtal/motivational Interviewing (MI) är en samtalsmetod som utvecklades under 1980 och 1990-talet av psykologerna William F. Miller och Stephen Rollnik, ursprungligen för att behandla alkoholproblem. Idag används metoden i verksamheter som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola för att främja motivation och beteendeförändring. MI ingår idag i Socialstyrelsens preliminära, nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Under senare år har gjorts ökade satsningar på arbetsintegrerade sociala företag på uppdrag från Tillväxtverket, och bland annat genom samverkan mellan Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, representanter för kommunerna och ideella organisationer. Syftet har varit att öka kunskapen om möjligheterna med socialt företagande när det gäller sysselsättning och rehabilitering (Samordna rehabiliteringen, s. 21). År 2012 fanns det ca 350 arbetsintegrerande sociala företag i Sverige. Dessa sysselsatte närmare 11 000 personer, varav ca 4 000 hade en anställning. De sociala företagen ägs och drivs av dem som arbetar i dem. De som arbetar i de sociala företagen är exempelvis personer med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa, missbruk, långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa. Sammanfattning och slutsats Sammanfattningsvis kan sägas att omvärldsanalysen presenterar ett antal fakta, rapporter och relevanta metoder inom området personer med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa och samsjuklighet kopplat till arbete och sysselsättning. Analysen beskriver målgruppens utsatthet, utanförskap och svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, och omgivningens okunskap och fördomar. Kvinnor med funktionsnedsättning, kan sägas vara dubbelt utsatta, bland annat då män i högre grad än kvinnor omfattas av åtgärder som innefattar stöd till anställning, medan kvinnor får rehabiliterande eller utbildande insatser. Från många håll slår man fast att målgruppens förutsättningar till arbete/sysselsättning måste öka. Trots detta ser vi i realiteten motsatsen genom forskning och statistik. Att en stor grupp personer exkluderas från arbetsmarknaden innebär, förutom omfattande
konsekvenser för den enskilde, och stora kostnader för samhället, en förlust för arbetsgivarna och företagen, då en stor mängd kompetens aldrig tas tillvara. Det är därför av yttersta vikt att arbeta för att förändra den attityd och okunskap kring målgruppen som finns i samhället idag. För lyckat resultat i arbetet med målgruppen krävs också att relevanta metoder och god kompetens inom området används prestigelöst, gränsöverskridande och i samverkan.