EKObruk Norr Ekologiskt lantbruk i norra Sverige Nr 1 2008 Ur innehållet Ledaren Helheten är viktig! Klimatsmart mjölk i norr Ny ekomjölkleverantör Ny ekomjölkleverantör till Gefleortens Mejeri, Robert Eklundh. Tema grönfoder: Korn ger flexibilitet Grönfoder blev räddningen Åkerböna bra alternativ Foto: Mats Jonholt
ledaren Helheten är viktig! Jordens klimat är satt i förändring. Samtidigt ser vi tecken på att vi är på väg mot den punkt då världens oljeproduktion kommer att minska på grund av sinande oljekällor. För livsmedelsproduktionen, som idag är starkt beroende av billig fossil energi och anpassad till någorlunda stabilt klimat, kommer detta att innebära genomgripande omdaningar. Livsmedelsproduktionen både påverkar och påverkas av de pågående förändringarna. Att möta de kommande utmaningarna kräver att vi tänker i nya banor på alla nivåer från gården till samhällsnivå, från den lokala till den globala skalan och från din och min vardagskonsumtion till storpolitiken. Blir det en besk medicin att svälja, eller finns det inneboende möjligheter som faktiskt i slutänden kan leda till ökade kvaliteter för samhället och dess medborgare? Mer än klimat Det ekologiska lantbruket handlar om så mycket mer än klimat. Har vi inte energi till att driva produktionen, har vi inte bördiga jordar, har vi inte friska och motståndskraftiga djur, har vi inte rent vatten, har vi inte en bevarad mångfald då har vi inte heller förutsättningar att bedriva en långsiktigt hållbar produktion av mat. Lyckas vi däremot både upprätthålla och förbättra de grundläggande biologiska resurserna för livsmedelsproduktionen, då har vi en betydligt större chans att tackla de utmaningar som ett förändrat klimat kommer att innebära. I november publicerade CUL (Centrum för uthålligt lantbruk) en litteraturgenomgång som slog fast att ekologiskt lantbruk bidrar till att uppfylla de nationella miljömålen: Giftfri miljö, Grundvatten av god kvalitet, Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt växt- och djurliv, Ingen övergödning samt Begränsad klimatpåverkan. Frånvaron av växtskyddsmedel, mineralgödselmedel och användandet av växtföljder är faktorer som skiljer ekologiskt från konventionellt jordbruk. Dessa faktorer är väl dokumenterade i ett stort antal studier som ger belägg för att en ökad andel ekologiskt jordbruk skulle öka hela jordbrukets möjligheter att gå i rätt riktning avseende miljökvalitetsmålen. Naturligtvis finns det gott om målkonflikter. Hur mycket mer klimatpåverkan är en mindre kemikalieanvändning värd? Hur värderar vi utegrisarnas naturliga beteende i förhållande till kvävehushållning? I detta sammanhang finns inget rätt eller fel. Prioriteringarna handlar om värderingar och trots svårigheterna måste vi komma vidare även om vi inte finner de perfekta lösningarna på en gång. Självförsörjning av foder Här i norra Sverige skulle ett bra utnyttjande av det egna grovfodret samt en ökad spannmålsodling öka andelen hemmaproducerat foder, vilket i sin tur skulle minska energianvändningen. Odling av ettåriga grödor skulle också vara ett värdefullt tillskott i växtföljden och ge möjlighet till en bättre stallgödselhantering, samtidigt som uppförökningen av vissa ogräs skulle minska. En ökad användning av lokalt producerat foder skulle också öka markanvändningen i norra Sverige, vilket är positivt för den biologiska mångfalden och för andelen öppet landskap. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Den amerikanske författaren och humanekologen Richard Heinberg hävdar följande: Om hundra år kommer alla att äta det som vi idag kallar ekologisk mat, oavsett om vi agerar nu eller inte. Men det som vi gör nu kommer att avgöra hur många som kommer att kunna äta, vilken hälsa de kommer att ha och om de lever i ruinerna av en raserad värld eller i en värld på väg mot förnyelse och uppbyggnad. Vad kan Du göra? Anna Tjell Länsstyrelsen i Västernorrland NYA TIDER för EKObruk Norr Ekobruk Norr har sedan 1997 utkommit med sex nummer per år. Från och med 2008 blir det bara fyra nummer årligen, varav två går ut till alla lantbrukare som lämnat in en SAM-ansökan och som brukar en fastighet i något av de sex nordligaste länen. Två nummer sänds bara till dem som sökt eko-stöd. Liksom tidigare har vi även ett antal övriga adressater, bl a organisationer eller privatpersoner som bett om en egen prenumeration. Den möjligheten finns även i fortsättningen. Från och med detta nummer använder vi oss av en ny adresslista från Jordbruksverket. Varje ny lista kan innehålla felaktigheter, om du t ex får dubbla nummer eller det är något annat fel, kontakta gun.bernes@njv.slu.se EKObruk Tidningen är ett samarbetsprojekt inom miljöprogrammet för jordbruket i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna. Tidningen finansieras gemensamt av Sverige och EU, ukommer med fyra nr/år och vänder sig till dig som är intresserad av ekologiskt lantbruk. Detta nummer sänds till alla som sänt in en SAM-ansökan 2007. Kostnadsfri prenumeration kan beställas hos Gun Bernes fax 090-786 87 49, postadress se nedan eller via e-post gun.bernes@njv.slu.se Adress: EKO-bruk Norr, Röbäcksdalen Box 4097, 904 03 UMEÅ Ansvarig utgivare: Mats Hindström Länsstyrelsen Gävleborg, 026-17 11 33 Grafisk Form: EnaInfo, Ödeshög Tryck: Danagårds Grafiska Redaktionskommitté: Gun Bernes, SLU Grovfodercentrum, 090-786 87 44 Berit Löfgren, Länsstyrelsen Gävleborg, 026-17 11 36 Erik Köpmans, Länsstyrelsen Dalarna, 023-818 35 Agneta Andersson, Länsstyrelsen Jämtland, 063-14 60 48 Anna Tjell, Länsstyrelsen Västernorrland, 0611-34 90 12 Per-Göran Persson, Länsstyrelsen Västerbotten, 090-10 82 55 Anja Johansson, Länsstyrelsen Norrbotten, 0920-962 74 2 Ekobruk Norr Nr 1 2008
Bilden ovan: Björn Jonsson blandar fullfodret i en vagn och därefter lastas det i utfodringsvagnen via en elevator. Bilden til vänster: Björn väger ut fullfoder till tackorna. Foto: Agneta Andersson Korn ger flexibilitet Vi har provat olika sorters grönfoderblandningar genom åren. Grönfodret måste passa både i växtodlingen och i utfodringen. Bland det viktigaste för oss är att vallinsådden blir bra, säger Björn och Margareta Jonsson, Norrbro Fårgård, Kälarne. Fullfodervagn underlättar Sexradskorn är en mycket bra gröda för oss, säger Björn. Den ger oss handlingsutrymme. Ett år när vallskörden blir liten kan vi ensilera korn som helsäd för att komplettera utfodringen. 2007 var ett svagt år för vallfoder men korn till helsäd stod sig storleksmässigt bra. Ett år då vallskörden blir stor låter vi istället kornet mogna till tröskning. Det ger då också värdefull halm. En förutsättning för att helsädeskorn ska fungera i utfodringen är vår fullfodervagn som finfördelar fodret. Tackorna äter det då mycket bra. Havre är ett annat alternativ men den är mindre odlingssäker. Vicker ett alternativ Björn och Margareta har också provat åkerböna/vårvete/vicker, åkerböna/ havre, och havre/ärtblandning. Samtliga blandningar passar bra in i foderstaten långt fram i tackornas dräktighet, men man påpekar att blandningarna med åkerböna måste snittas upp och presenteras på ett för fåren smakligt sätt, annars ratar de alla stjälkar. Vicker äts gärna eftersom den innehåller mycket småblad, men även här lämnas stjälkarna om det inte snittas. I växtodlingen har vi erfarenheten att både vicker och åkerböna kan kväva insådden, påpekar Björn. Grönfodret till tackorna Grönfodret ges till tackorna i olika proportioner beroende på tillgång till vallfoder. Under början av stallperioden går det bra med enbart grönfoder men ju längre fram i dräktigheten det är, ju mindre grönfoder och mer vallfoder blir det. Under högdräktigheten ligger proportionerna på hälften vallfoder och hälften grönfoder ett år som detta, dessutom tillkommer förstås kraftfoder. Efter lamningen är det enbart vallfoder och kraftfoder som gäller ett normalår. I år kan det bli en liten inblandning av grönfoder även efter lamningen eftersom vallfoderskörden blev låg. Men lammen får enbart vallfoder och kraftfoder. De växer inte tillräckligt bra om man blandar i grönfoder, säger Björn. Åkerböna i försök Agneta Andersson Länsstyrelsen Jämtland Ett flertal odlings-, ensilerings- och utfodringsförsök med åkerböneblandningar har genomförts vid SLU Grovfodercentrum. Dessa har sammanfattats i ett examensarbete av Therese Haag, som kan läsas på ex-epsilon.slu.se/archive/00002148/. Ett Nytt-blad med resultaten i korthet kommer att ges ut under våren. Några av slutsatserna är: Åkerböna samodlad med vårvete, utfodrat som helgrödesensilage, bör skördas när baljorna har nått full storlek och är fullmatade. Vid denna skördetidpunkt uppnås den högsta ts-avkastningen. Åkerböna/vårvetegröda har ett lågt ts-innehåll i grönmassan. Trots detta är grödan lättensilerad och gav i försöken en ensileringskvalitet som var god till medelgod. Ensilaget har hög smaklighet. Åkerböna samodlad med vårvete, skördad när baljorna har nått full storlek och är fullmatade, innehöll i försöken 160 170 g rp/kg ts och 400 425 g NDF/kg ts. Energihalten uppskattades till 10 10,5 MJ/kg ts. Ekobruk Norr Nr 1 2008 3
Grönfoder räddningen i år Vallskörden 2007 blev mycket låg på grund av torkan. Vi måste köpa in en del vallfoder ända från Västergötland i år. Tack vare en god grönfoderskörd klarar vi oss ändå relativt bra, berättar Gunnar och Anna Lögdberg som är KRAV-mjölkproducenter i Österkälen, Krokom. Varierande avkastning Grönfoderskörden 2007 gav i genomsnitt 6 830 kg ts per ha. Den växlade mellan 5 400 och 8 400 kg ts beroende på hur fukthållande de olika skiftena var. Gunnar väger ett antal balar från varje skifte för att hålla koll på skörden och hur den ska utfodras. Hur länge skiftena varit omlagda till ekologisk produktion påverkade avkastningen. Ny arrendejord har inte riktigt kommit igång ännu. Både mjölkkor och ungdjur får samma grovfoder eftersom de står längs samma foderbord. Varje dag utfodras två balar grovfoder om ca 700 kg per bal; en bal med grönfoder och en med vallensilage. Beroende på att grönfodret har lite högre vattenhalt blir proportionerna 60 % vall och 40 % grönfoder, vilket Anna och Gunnar tycker fungerar bra i foderstaten. Gunnar Lögdberg visar upp årets grönfoderensilage. Foto: Agneta Andersson Åkerböna i ny blandning Grönfoderblandningen bestod år 2007 av åkerböna/ärt/vicker/vårvete. Arterna kompletterar varandra bra odlingsmässigt. För kvävefixeringens skull är det bra med ärt, åkerböna och vicker. Skörden sker i slutet av augusti när kärnor och baljor börjat bli matade. Åkerböna provades för första gången denna säsong och Lögdbergs är mycket nöjda med den. Ensilaget innehåller grova stjälkar och ser lite svart ut av åkerbönan, men korna äter med god aptit, berättar Gunnar. Vicker verkar också vara smakligt. Man ser tydliga baljor i ensilaget. Grönfodret måste behandlas varsamt vid skörden så att spill av baljor undviks. Gunnar och Anna är inte rädda att prova olika grönfoderblandningar. Ärt/havre användes tills havrebladlusen slog till. Då övergick de till vete/ärt som också passade bättre som mjölkarfoder. Sedan kom funderingarna kring ärtrotröta och om det kan bli problem framöver. På en vallfoderkurs Gunnar deltog i fick han tipset om åkerböna. Eftersom utsäde av åkerböna var svårt att få tag på i tillräcklig mängd behölls en del av ärtorna i blandningen. Nästa år ska man prova att utesluta ärtorna och satsa enbart på åkerböna/vicker/ vårvete. Jag efterlyser mer utfodringsförsök ur avkastningssynpunkt. Hur inverkar olika sorter på mjölkmängd, fetthalt mm? Hur ska vi mixa åkerböna, ärt, vårvete? undrar Gunnar. Det behövs mer kunskap för att vi ska få ett så bra mjölkarfoder som möjligt. Agneta Andersson Sture Marklund odlar gärna grönfoder. Foto: Agneta Andersson Grönfoder behövs i den ekologiska produktionen I ekologisk produktion är en varierad och konsekvent växtföljd nödvändig, säger Sture Marklund som är driftsledare på Torsta gårdsbruk (JiLU) i Ås. Växtföljden ska innehålla närande och tärande grödor, (klöverrik vall, korn, havre och grönfoder) som håller ner ogräset och ger foder som passar till de olika djurslagens behov. Grönfodergrödan ger ett värdefullt bidrag i den helheten, tycker Sture. Hög proteinhalt är målet På JiLU/Torsta är målet med grönfodret att få en smaklig allsidig gröda med relativt hög proteinhalt. Andelen energi och struktur får gärna vara lägre. I ensilagebaserad utfodring av mjölkkor behövs alltid en reglering av strukturhalten. På Torsta 4 Ekobruk Norr Nr 1 2008
använder man inte grönfoder till det, utan halm och hö. Grönfodergrödan har lägre energi (9 9,5 MJ/kg TS), en förhållandevis hög råproteinhalt (ca 150 g/kg TS) och lägre kaliumhalt än vad klöverrik vall har. Detta gör att grönfoder passar bra till ungdjur och sinkor. Den passar även under lågproduktionstid till mindre djur som får, getter och grisar, bara inte grönfodret skördas i ett alltför sent utvecklingsstadium, för det ger alltför mycket struktur. Nygammal favoritblandning med vicker Man har prövat flera olika kombinationer av grönfodergrödor med varierande resultat. Favoriten är en nygammal variant med havre, ärtor och vicker. Vid insådd av vallfrö brukar Sture blanda för två hektar och tar då 250 kg havre/ärt 50/50 och tillsätter 50 kg ärtor och 50 kg vicker extra. Den högre andelen baljväxter i blandningen har man för att få lite extra kvävefixering. Utsädesmängden blir alltså 175 kg/ha vid insådd. Vid grönfoder utan insådd blir utsädesmängden 250 kg/ha, som blandas för ett hektar med 150 kg havre/ ärt och 50 kg ärtor och 50 kg vicker extra. För att gynna baljväxterna ska de inte sås för tidigt på våren då jorden är kall. Sådden ska göras något djupare än för korn/havre. Vicker har ett djupt rotsystem, är mycket smaklig för djuren och är betydligt mer odlingssäker än ärtor. Den enda nackdelen med vicker är osäker tillgång på utsäde och att den är förhållandevis dyr, tycker Sture. Insådd i grönfoder för vallarnas skull Vallfröinsådd i grönfoder brukar ge den bästa vallen med hög klöverandel, förutsatt att grönfoderskörden inte sker för sent eller att jorden är blöt så man får körskador. Grönfoder utan insådd passar utmärkt som täckgröda för att minska mängden ogräs, t ex tistel. Senarelagd sådd med ett par extra harvningar innan sådden, samt skörd av grödan innan tisteln hinner upp i fröställning brukar fungera bra. Åkerböna bra alternativ till havre/ärt Grönfoder är en utmärkt skyddsgröda för vallinsådd, tycker Per-Erik Nemby på SLUs Forskningsstation i Ås. Men även grönfoder utan vallinsådd borde ha en plats i växtföljden. Ibland behöver man ha en öppen gröda för att bekämpa ogräsen. Grönfoder utan insådd passar då utmärkt, men kan kännas som en dyr gröda med utsädes- och jordbearbetningskostnader. Hög skörd och råproteinhalt Per-Erik vill gärna uppmärksamma åkerböna/vårvete, som han har goda erfarenheter av i försök på forskningsstationen i Ås. Mycket tyder på att åkerböna/vårvete är ett bättre alternativ än havre/ärt. Åkerböna/ vårvete har gett högre avkastning, särskilt när grödan skördas sent och energi- och råproteinhalten har bara sjunkit lite vid sen skörd. Bra stråstyrka En annan fördel är att åkerböna har bra stråstyrka och en djup pålrot. När åkerbönan går bra kan dess kraftiga rötter bidra till en bättre markstruktur. Ärten däremot är mer tanig. Ofta lägger sig ärterna när de går bra. Då skuggas insådden för mycket och man får problem vid skörd. Med åkerböna slipper man de problemen. Måste sås djupt Åkerbönans stora frö gör att en större utsädesmängd, i kg räknat, krävs för att få lika många plantor som med ärt. Det stora fröet gör också att åkerbönan behöver mycket fukt i jorden för att gro och bör därför sås djupt. När åkerböna sås i blandning med vårvete bör 5 6 cm djup vara lagom. Trots torkkänsligheten i starten räknar Per-Erik åkerbönan som stabil. Ärt varierar kraftigt i avkastning mellan åren, medan åkerböna är betydligt jämnare. Ärtrotröta är en av förklaringarna till den stora variationen hos ärt, medan åkerböna inte skadas av svampen. växtarter som kan passa i en grönfoderblandning. Men olika blandningar går bra på olika gårdar. Vilka jordar du har spelar in, men även vilken såmaskin du har. En såmaskin kanske inte klarar att så åkerböna tillräckligt djupt. Då får man anpassa sig och odla en småfröig baljväxt som t ex vicker istället. Per- Erik skulle gärna se att fler experimenterade med olika sorter och utsädesmängder hemma på gården. Några arter han tycker man kan prova att blanda i är vicker och grönfoderraps, som många funnit vara väldigt smakliga för djuren. Hanna Appelros Länsstyrelsen i Jämtlands län Sture Marklund JiLU och Hanna Appelros Länsstyrelsen Jämtlands län Testa olika blandningar och utsädesmängder Per-Erik tycker att grönfoder är spännande, eftersom det är många Per-Erik Nemby på SLUs forskningsstation i Ås inspekterar en försöksodling med grönfoder. Foto: Hanna Apelros Ekobruk Norr Nr 1 2008 5
gårdsreportage Ny ekomjölkleverantör och fler behövs! En av Gefleortens nya ekologiska producenter är Robert Eklundh som började leverera ekomjölk den 1 januari i år. Hans besättning är inte bland de större, men här finns många goda idéer och en stark framtidstro. Robert köpte gården i Järbo år 1997 tillsammans med sambon Christina Hansson. De gick i samma klass på Nytorps naturbruksprogram och fick i examenspresent två kalvar av fjällras och några killingar. Djuren fick till en början vara på Roberts morföräldrars gård i Hedesunda. För Roberts del är det just mor- och farföräldrarna som inspirerat till yrkesvalet. Christinas lantbruksintresse gick via häst en inte helt ovanlig utveckling för elever på lantbruksskolornas hästprogram. Christina har sedan fortsatt att studera och arbetar nu som socionom i Hofors kommun. Start med fäboddrift När Robert och Christina övertog gården i Järbo ingick fyra år av ett miljöstödsåtagande för en fäbod i Järvsö. Det innebar att alla djuren skulle flyttas 15 mil varje vår och tillbaks på hösten. Det fanns ingen mjölkhämtning så all mjölk, cirka 250 liter per dag, förädlades på fäboden. Det myckna arbetet krävde extra hjälp, vilket i sin tur bidrog till att man anordnade kurser i fäbodliv. De deltagare som var mest entusiastiska var dock minst användbara som hjälp. Efter de fyra åren blev det ingen fortsättning på Svedbovallen. fanns mjölkproduktion till och med 2003, men nu har Göran dikoproduktion. Roberts ungdjur får bo där under vintern och på sommaren får mjölkkorna flytta dit. Gårdens mjölkanläggning och mjölktank kommer till fortsatt användning. På denna gård hålls 17 hektar öppet med hjälp av Roberts betande kor och ungdjur vilket är mycket tilltalande för gårdens ägare. Robert Eklundh, en av Gefleortens nya ekomjölkleverantörer. Foto: Berit Löfgren Ekologisk växtföljd För produktionen av vinterfoder brukar Robert 60 hektar arrendejord. Växtodlingen har sedan övertagandet varit ekologisk. Växtföljden, numera anpassad till miljöersättningarna, är vanlig för området: Korn + insådd Vall I Vall II Vall III Havre alternativt höstsådd rågvete. Mjölkkor i gårdssamarbete Gården är liten - bara ett hektar åker och två hektar bete och därtill 34 ha skog. Åren på fäboden tillsammans med ett genuint intresse för allmogehistoria bidrar till att Robert alltid vill hålla djur på skogen. Som det är nu släpps djuren på våren i ett skogsområde som är hägnat i närheten av gården. Sedan flyttas de till Roberts nya fäbod. Det är Göran Berglunds gård cirka 3 km bort. Där Manuell utfodring till fjällkor, jersey och rödbrokiga. Foto: Berit Löfgren 6 Ekobruk Norr Nr 1 2008
Robert försöker vårplöja minst den areal som ska sås in. Han lägger på 15 ton fastgödsel + 15 ton flytgödsel. För att förse kornet med en snabb kvävegiva så har 30 kg N i form av Biofer 10-3-1 lagts på. Robert kommer att fortsätta med det även i år för senare utvärdering. Resten av flytgödseln och urinen läggs på vallar och höstsådd. Balans mellan produktion och efterfrågan Samma dag som jag besökte Robert Eklundh i Järbo annonserade Gefleortens Mejeriförening i gästriketidningarna om att nu finns även KRAV-godkänd lättmjölk i affärerna. Både ensilage och hö Vallskördarna tas i huvudsak som rundbalsensilage med sikte på 40 45 % torrsubstanshalt. Om ensilaget är torrare gillar inte korna det, menar Robert. Energihalten ska helst vara minst 11 MJ/kg ts. Robert vill inte ha ängssvingel med i vallfröblandningen eftersom den kan bli lite förvuxen. En höskörd tas motsvarande en giva på ett kilo hö per ko och dag. Robert tycker att högivan stimulerar kornas aptit. Med tanke på att fjällkor sägs vara särskilt känsliga för växtöstrogener används alsikeklöver i stället för rödklöver. Den vallfröblandning som kommer att sås i år innehåller tre sorters timotej, alsikeklöver och högväxande vitklöver. Betesvallar sås med Flora Nord betesblandning från Lantmännen. Gefleortens mejeriförening har idag 15 gårdar som levererar KRAV-godkänd mjölk till mejeriet. Tre av gårdarna ligger i Norduppland och resten i Gästrikland. Dessa gårdar producerar cirka 2 860 ton årligen och det motsvarar 7,9 % av mejeriets totala invägning. En del av den konventionella mjölkråvaran säljs vidare till andra mejerier så när det gäller ekomjölkens andel av försäljningen till konsument blir det något mer, 9,5 %.I det ekologiska sortimentet finns just nu tre produkter; standard-, mellanoch lättmjölk. Ekologisk filmjölk köps in från Milko. Tidigare var minimjölken helt konverterad till eko men den togs bort ur sortimentet när ekologisk lättmjölk började tillverkas. Gefleortens har inte någon långsiktig strategi för det ekologiska sortimentet mer än att det ska vara balans mellan produktion och efterfrågan. Kommunerna köper stora mängder mjölk under terminerna så införande av lättmjölk var en del i att få jämnare efterfrågan. Intresset för ekomjölk har ökat. Mejeriet kommer att skicka ut förfrågningar till leverantörerna nu under våren. Från och med 1 januari 2008 är tilllägget för KRAV-godkänd mjölk 75 öre per kilo. Det betalas inte ut pristillägg under karenstiden. Berit Löfgren Länsstyrelsen Gävleborg Låg andel kraftfoder I ladugården finns nitton kor, tolv av fjällras, fem SRB och två SJB. Det är manuell utfodring och manuell utgödsling. Vid förbättringar i djurmiljön under åren har hänsyn tagits till regler för ekologisk produktion. Det var därför bara det inköpta koncentratet som behövde ändras när mjölkproduktionen lades om. Det blev en missräkning när Robert inte kunde använda återstående 1,5 ton Akleja 50-koncentrat vid årsskiftet utan fick beställa hem Akleja, på grund av de ändrade reglerna. Eftersom det är en förhållandevis liten besättning så kan bara små poster beställas. Priset var 5:05 kr per kg, hemkört, det är dyrt. Korna får därför bara koncentrat fram till dess att de konstaterats dräktiga, därefter får de enbart grovfoder och spannmål. Bönor och ärter går inte att odla till mogen skörd i området. Det blir alltså väldigt viktigt med höga näringsvärden i ensilaget. Med tanke på fjällrasens förmåga att äta förhållandevis stora mängder grovfoder tror Robert att mjölkproduktionen kommer att fungera bra trots den låga kraftfoderandelen. Han ska utvärdera försöket senare i år. Något som Robert tycker är en svår del av produktionen är när man ska skilja kalven från kon. Han efterlyser tips på smarta lösningar. Högt tillägg underlättar Robert och Christina var på gång med ekomjölk redan 1998 men då fanns det inte någon efterfrågan från Gefleortens mejeri. De har sedan dess inte drivit på att få leverera eftersom de inte tyckte att 40 öre merpris per kilo var tillräckligt för att övervinna krånglet. Men i samband med att alla Gefleortens leverantörer ändå skulle Sigill-certifieras fanns det inte någon anledning att inte låta KRAV-certifiera mjölkproduktionen. Ska jag krångla kan jag göra det fullt ut! säger Robert. Berit Löfgren Länsstyrelsen Gävleborg Premiär för ekomjölk från Milkos mejeri i Sundsvall Första veckan i februari 2008 förpackades den första KRAV-märkta mjölken på Milkos mejeri i Sundsvall, där man investerat för att kunna hålla isär ekologisk och konventionell mjölk. Mejeriet har som mål att hälften av den invägda mjölken ska komma från KRAV-certifierade gårdar och satsningen i Sundsvall är ett led i att klara av att ta emot större mängder ekologisk råvara. Dessutom ger investeringen miljövinster i form av minskade transporter av den ekologiska mjölken i Västernorrland. Ekobruk Norr Nr 1 2008 7
Bpost Porto betalt Klimatsmart mjölk från Norrland Det är importen av foder från södra Sverige och utlandet som är den stora miljöboven inom mjölkproduktionen i Norrland. Norrland har däremot mindre av de miljöproblem som mjölkgårdar i södra Sverige slåss mot, t.ex. övergödning och försurning. En ökad foderproduktion i Norrland skulle minska energianvändningen för mjölkens hela livscykel och skapa mer öppna landskap. Forskare vid SLU i Umeå, Svensk Mjölk samt SIK i Göteborg har undersökt miljöpåverkan och resursanvändning vid 16 konventionella och 7 ekologiska mjölkgårdar i Norrland. Forskarna har tittat på mjölkens hela livscykel från och med produktionen av insatsvaror som t ex foder och fram till att mjölken lämnar gården. Miljöpåverkan i form av användning av resurser som energi, mark och bekämpningsmedel samt klimatpåverkan, övergödning och försurning undersöktes också. Lägre energianvändning med ekomjölk Den totala energianvändningen var 3,7 MJ för att producera ett kg konventionell mjölk och 3 MJ för ett kg ekologisk mjölk. Denna skillnad förklaras av en större förbrukning av fossil energi för den konventionella mjölken, framförallt beroende på användningen av handelsgödsel. Det fanns däremot ingen säkerställd skillnad i totalt utsläpp av växthusgaser mellan ekologisk och konventionell produktion, men ekologisk mjölk har lägre utsläpp av lustgas beroende på lägre kvävegivor och ingen förekomst av handelsgödsel under foderproduktionen. Utsläppen av koldioxid var också lägre för ekologisk produktion beroende på mindre foderinköp och ingen handelsgödselanvändning. Däremot var metanutsläppen per kg mjölk högre för ekologisk produktion eftersom mjölkproduktionen per ko är lägre. Lägre utsläpp i norrländsk produktion Trots att energianvändningen är högre för mjölkproduktion i Norrland så är inte de totala utsläppen av växthusgaser större än i södra Sverige. De norrländska jordbrukens utsläpp av kväve till luft och vatten och fosfor till vatten ger endast relativt små och lokala effekter på miljön. De norrländska gårdarna i studien visade på en hög mjölkproduktion per ko, vilket gör att metanutsläppen hålls på en rimlig nivå. Användningen av handelsgödselkväve är relativt låg och generellt är kvävegivorna låga, vilket ger lägre utsläpp av lustgas. I södra Sverige har gårdarna mer problem med övergödning och försurning. Projektet har bekostats av Regional Jordbruksforskning för norra Sverige, Stiftelsen Lantbruksforskning samt länsstyrelserna i norr. En fullständig rapport finns på www.sik.se/archive/pdf-filer-katalog/sr761.pdf Lars Ericson SLU Grovfodercentrum, Umeå Foto: Torbjörn Pettersson kursaktuellt VÄSTERNORRLANDS LÄN Ekologisk potatisodling. Den 11 mars ordnar Jordbruksverket en kursdag för odlare och rådgivare (se inbjudan på www.sjv.se/kurserochseminarier). Länsstyrelsen står för resan med tåg från Sundsvall till Skövde tur och retur. Det enda Du betalar själv är måltiderna. Vi reser med nattåg från Sundsvall den 10 mars och kommer till Skövde tisdag morgon.vi är tillbaka i Sundsvall sent tisdag kväll. Anmäl Dig omgående till Eva Bergström, 0611-34 90 22, Eva.Bergström@y.lst.se och ange namn, personnummer, adress, e-postadress och telefonnummer. Det räcker att Du anmäler Dig till länsstyrelsen, så gör vi anmälan till Jordbruksverket. GÄVLEBORGS LÄN Projekt alternativa grödor ordnar kurs i Skörd, lagring och kvalité 8 april kl 9.30-15.30. Se mer information på www.alternativaprodukter.se Kontakt: Hans Bovin 0650-56 71 10 VÄSTERBOTTENS OCH NORRBOTTENS LÄN Gårdsbaserad biogasproduktion. Läs mer på: www.gronanavet.se eller www.hush.se/nord 11 mars kl. 12.00, Lövånger kyrkstad samt 12 mars kl. 12.00, Luleå, Örnvik. Anmälan: 090-16 41 99, 16 41 83 eller gronanavet@umea.se