Barn och unga i Umeå. ett socioekonomiskt perspektiv på utanförskap, prevention och rehabilitering. Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog

Barn och unga i Umeå ett socioekonomiskt perspektiv på utanförskap, prevention och rehabilitering Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog

Socioekonomisk analys Umeå sid 2 BARN OCH UNGA I UMEÅ ETT SOCIOEKONOMISKT PERSPEKTIV PÅ UTANFÖRSKAP, PREVENTION OCH REHABILITERING i.nilsson@seeab.se & a.wadeskog@seeab.se Nästan all kommunal verksamhet präglas av frågor som borde styras av helhetssyn och långsiktighet Alla vår styrsysystem, uppföljningssystem, ersättningssystem och organisationer präglas av det motsatta ÄR INTE DET KONSTIGT??? 1. INLEDNING Våren 2008 publicerades vår rapport Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. En rapport om det socioekonomiska konsekvenserna av ungdomars marginalisering och värdet av prevention och tidiga insatser för att förhindra detta. Rapporten, som finansierats av stiftelsen Idéer för livet vid Skandia, väckte en hel del uppmärksamhet och har lett till ett stort antal besök och seminarier i landets kommuner för att diskutera innebörden av detta ur ett lokalt perspektiv. I några av dessa kommuner har vi arbetat fram ett lokalt baserat utdrag ur vår huvudrapport. Detta är en sådan lokal rapport om Umeå Kommun, en kommun med drygt 110.000 invånare. Vi baserar oss här på analysen i huvudrapporten men har reviderat en del detaljer i kalkylerna i takt med att vi erhållit ny kunskap. Huvudrapporten återfinner du på vår hemsida www.seeab.se där du också hittar kontaktuppgifter till oss.

Socioekonomisk analys Umeå sid 3 1.1 Umeå några socioekonomiska grunddata Det finns idag i Sverige mellan 1 och 1.5 miljoner människor i åldern 18-65 år som av olika skäl inte arbetar utan befinner sig i någon form av utanförskap. För Umeå kommun ser några av förutsättningarna för utanförskap ut på följande vis. Variabel Umeå Länet Riket Andelen födda i Sverige 91% 93% 86% Eftergymnasial utbildning (25-44 år) 46% 34% 33% Förvärvsfrekvens 76% 78% 77% Öppet arbetslösa (okt 2008) 4% 4% 4% Låga inkomster, män 23% 17% 18% Låga inkomster, kvinnor 26% 21% 22% Behöriga till gymnasieskolan 93% 91% 89% Barn i ekonomiskt utsatta hushåll 8% 9% 12% Självmord/10.000 män 1.9 2.0 2.3 Aborter, unga, per 1.000 kvinnor 26.6 23.3 24.7 Dödlighet hjärtkärlsjukdom/100.000 kvinnor Dödlighet hjärtkärlsjukdom/100.000 män 166 206 203 247 310 308 Ohälsotal, män 25 d 32 d 29 d Ohälsotal, kvinnor 41 d 51 d 43 d Sammanfattningsvis ser bilden i Umeå ut på följande vis * en högre andel svenskfödda än genomsnittet i riket * en betydligt högre andel med eftergymnasial utbildning än rikets genomsnitt samtidigt som behörigheten till gymnasieskolan är över rikets genomsnitt * andelen låginkomsttagare är högre än rikets genomsnitt samtidigt som andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll är lägre än rikets genomsnitt

Socioekonomisk analys Umeå sid 4 * förvärvsfrekvensen är något lägre än genomsnittet i riket och arbetslösheten genomsnittlig * andelen självmord är lägre än riksgenomsnittet samtidigt som andelen ungdomsaborter är högre * dödligheten i hjärt- kärlsjukdomar och ohälsotalet är lägre än rikets genomsnitt * det råder i vissa avseenden betydande skillnader mellan män och kvinnor. Ibland till kvinnors fördel ibland till männens fördel Huvudmönstret är att Umeå i de ovan angivna variablerna i många avseenden befinner sig över riksgenomsnittet samtidigt som man i andra viktiga avseenden ligger under. Det finns anledning att, mot bakgrund av dessa faktorer, tro att utanförskapet i Umeå ligger på samma nivå som eller aningen under riksgenomsnittet, vilket kommer att utgöra grunden för kommande kalkyler. 1.2 På väg mot ett utanförskap? Hur ser då resan på väg mot ett eventuellt framtida utanförskap ut? Det vi vill visa i figuren nedan är att det finns en sorts normalitetsbana som vi medborgare förväntas följa under vår livsvandring i välfärdsstaten. På denna standardiserade arena fungerar vi i grupp med andra barn när vi går på dagis, går genom en tolvårig skola, får godkänt i alla kärnämnen, får ett arbete som i huvudsak omfattar åtta timmar per dag och 40 timmar per vecka, hittar en partner (i regel av det motsatta könet), får ett eller flera barn, jobbar till 65 års ålder och därefter avslutar vi livet efter att levt i vår bostad, de sista åren i enlighet med hemmaboendeprincipen. INKLUDERAD ELLER MARGINALISERAD Inkluderingens standardarena Tidig upptäckt Prevention Tidiga insatser Förhindra Skapa Nya samhällsarenor Rehabilitering Underlätta Marginaliseringens ingenmansland Naturligtvis är detta en aning tillspetsad beskrivning, men samtidigt vet vi att toleransen för det avvikande är tämligen låg.

Socioekonomisk analys Umeå sid 5 Exkluderingsmekanismerna slår in tidigt; neuropsykiatriska diagnoser på förskolebarn, läs och skrivsvårigheter hos många unga och ca 25% avslutar grundskola utan godkända betyg i kärnämnena. Det individuella programmet i gymnasiet har blivit ett av de största programmen och allt fler ungdomar utestängs från arbetsmarknaden. Vi ser mot bakgrund av detta att det är tre frågor som dyker upp. För det första; hur kan vi tidigt upptäcka och förhindra att människor slås ut i samhället och förvisas alltför tidigt till en sorts marginaliseringens ingenmansland? För det andra, hur kan vi då människor har marginaliserats underlätta deras rehabilitering. Och den tredje och kanske svåraste frågan, vad ska vi göra med alla de människor som både kan och vill arbeta men som av olika skäl inte bedöms arbetsföra på den internationella konkurrensarbetsmarknadens villkor? Hur kan vi skapa nya arenor där dessa människors förmåga och vilja att bidra tas tillvara? Utanförskapet får på individuell nivå ett högst konkret och påtagligt uttryck. Man blir arbetslös, långstidssjukskriven, drabbas av psykisk ohälsa eller missbruk i någon form. Detta individuella pris man får betala blir på samhällsnivå omvandlat till välkända samhällsproblem såsom belastning på socialförsäkringssystem, A-kassa eller socialbidrag, expanderande sjukvårdsbudgetar och vikande folkhälsa. INDIVIDUELLA KONSEKVENSER VÄLFÄRDSPOLITISKA KONSEKVENSER MISS- LYCKANDEN I DET FÖRE- BYGGANDE ARBETET MISSBRUK KRIMI- NALITET PSYKISK SJUKDOM PSYKOSOC ARBETS- LÖSHET SJUKSKRIVNING A -- FÖRMEDL SYSSELSÄTTN F-KASSA SJUKSKRIVN KOMMUNER SOCBIDRAG LANDSTING HÄLSA MULTIFAKTORIELL PROBLEMATIK DIFFUS PROBLEMBILD Dessa problembilder innebär på individnivå oftast en multifaktoriell problematik, dvs. det finns många olika orsaker bakom det synliga problemet. På behandlar/handläggarnivå innebär det att den enskilda professionen inte räcker till för att förstå problemet. På organisatorisk nivå innebär det ofta att Svarte-Petter -mentaliteten får fritt spelutrymme vilket innebär att den enskilde blir en sorts gråzonsklient som ramlar mellan stolarna. Många drabbas, ingen har helhetssyn och ingen tar ansvar för helheten.

Socioekonomisk analys Umeå sid 6 1.3 Ungas utanförskap ur ett ekonomiskt perspektiv Vid årsskiftet hade 38.196 ungdomar mellan 18 och 25 år skulder hos Kronofogden. Mest ökar skulderna bland de yngsta. Antalet 18-åringar som kom till Kronofogden ökade med 14 procent mellan 2007 och 2008. (DN 8 juni 2009) Utanförskapet är alltså betydande i samhället. Antalet personer i arbetsför ålder som långvarigt befinner sig i någon form av utanförskap, grovt definierat som oförmåga eller möjlighet att försörja sig genom eget arbete, uppgår till en miljon eller kanske fler. Situationen för unga är, enligt de flesta källor, generellt sett värre än för den vuxna generationen. Eftersom de unga är en sorts indikatorer eller vägvisare för framtidens samhälle och dessutom de som ska överta och förvalta det samhälle vi lämnar efter oss är det särskilt viktigt och intressant att se hur deras situation ser ut. En av marginaliseringens uttrycksformer är att man utestängs från arbetsmarknaden. Detta i sin tur leder till att man drabbas av en sorts ekonomisk marginalisering. Man får svag ekonomi och hamnar inte sällan i ekonomiska svårigheter. Detta kommer i statistiken till uttryck på flera olika sätt * arbetslösheten för unga är mellan två och tre gånger högre än för befolkningen i genomsnitt. Medan arbetslösheten för gruppen 15-74 år ligger runt eller under tioprocentsnivån, pendlar motsvarande siffra för unga 15-24 år mellan 20% och 30%, för de riktigt unga är siffran ännu högre (SCB) * sedan 1991 har arbetslösheten för unga mellan 20 och 24 år ökat från 6.2% till 14% (SCB) * 2001 hade 12% av unga mellan 20 och 29 år låg ekonomisk standard. 2009 hade denna siffra ökat till 23%. Nästan en fördubbling på åtta år (US) * 2008 inkom 130.000 ansökningar om betalningsförläggande för unga 18-25 år hos kronofogden (KF) * cirka 9% av de unga flickorna mellan 18 och 25 år lever i hushåll som erhåller ekonomiskt bistånd. Motsvarande siffra för vuxna kvinnor är 3% (US) * samtidigt som antalet nybeviljade förtidspensionärer över 30 år minskat från närmare 70.000 till 16.000, från 2004 till 2009, har antalet unga förtidspensionärer ökat från 4.500 till 6.500 (SR) Denna statistik säger egentligen fyra olika saker. Den första är att unga är mer utsatta än befolkningen i stort. Den andra är att situationen sett i ett längre tidsperspektiv har försämrats. Den tredje att detta är en långsiktig trend. Den fjärde är att detta är en strukturell och inte en konjunkturell eller tillfällig situation.

Socioekonomisk analys Umeå sid 7 1.4 Det blir för dyrt om att mäta utanförskapets pris Många gånger då någon argumenterar för att göra en preventiv insats kring barn och unga på glid får man höra att det blir för dyrt. Med detta menar man ofta att den konkreta behandlingsinsatsen blir för dyr. Men det man sällan stoppar in i kalkylen är vad det skulle kosta om man ingenting gjorde och lät marginaliseringsprocessen fortsätta. Men med utgångspunkt i figuren nedan skisserar vi översiktligt hur en sådan beräkning kan gå till. Varje ekonomisk beräkning måste ha ett referensalternativ något att jämföra med. I figuren nedan ser vi att alternativet till en rehabiliteringsinsats eller preventiv åtgärd är vad vi kallar trendscenariot eller business as usual. I det ena fallet har vi ett utanförskap med alla dess kostnader och i det andra fallet har vi ett eliminerat eller reducerat utanförskap med minskade kostnader som följd. Men vi har också kostnaderna för rehabiliteringsinsatsen eller det preventiva arbetet i sig. Förebyggande eller rehabiliterande insats Verksamhetskostn + Kvarvarande kostn för marginalisering + ökad produktionsförmåga Totala samhek effekter Inga insatser eller som idag 0 + Kostnader för marginalisering Totala samhek effekter Om man bryter ner processen i steg får man följande resonemang * vilka är kostnaderna för en viss marginalisering? * vilka är kostnaderna för en viss rehabinsats eller preventiv åtgärd? * vilken reduktion av marginalisering leder denna rehabinsats till och vilka ekonomiska effekter leder detta i sin tur till? * skillnaden mellan dessa är den rehabiliterings- eller preventionsvinst som uppstår och kvoten mellan rehabvinsten och rehabkostnaden är den kortsiktiga avkastningen på insatsen Denna kalkyl kan först göras på årsbasis och därefter, vilket rimligtvis borde vara det mest meningsfulla, ur ett flerårsperspektiv. En framgångsrik rehabprocess eller preventiv

Socioekonomisk analys Umeå sid 8 åtgärd är i viss mån en kortsiktig engångskostnad, medan intäkterna i bästa fall är något som genereras år efter år. Låt oss illustrera med ett räkneexempel. Torbjörn är 16 år gammal och på väg in i ett utanförskap som sannolikt kommer att leda till långvarig eller rentav livslång sjukskrivning, arbetslöshet och/eller förtidspension. En insats för att få honom tillbaka till samhället bestående av utbildning, psykoterapi, arbetscoachning m.m. beräknas kosta 500 000 Kr. Är detta lönsamt om vi samtidigt vet att den årliga kostnaden för denna typ av utanförskap uppgår till cirka 350 000 Kr? På ett års sikt är den ekonomiska effekten vid en total återgång till arbetslivet en förlust på 150 000 Kr. Men hur ser det ut på lite längre sikt? 1.5 Prevention och rehabilitering - en långsiktig social investering En rehabilitering är ju en sorts social investering i människors framtida liv. Den innebär att en kortsiktig insats (rehabprocessen) skall ställas i relation till förväntade långsiktiga positiva effekter. Om man gör en ansträngning för att en marginaliserad människa skall kunna återinträda i arbetslivet, så är ju förväntan att denna insats i bästa fall skall generera intäkter under många år framöver. Men problemet är, som illustreras i figuren nedan, att kostnaden för rehabinsatsen är säker och given, medan intäkterna är osäkra och inträffar någon gång i en dunkel framtid. Icke desto mindre bör man i alla rehabprocesser i någon form av riskkalkyl ta ställning till detta långsiktiga osäkra förhållande 1. LÅNGSIKTIGA OSÄKRA VINSTER TILL FÖLJD AV FRAMGÅNGSRIK REHABILITERING KORTSIKTIGA SÄKRA REHAB- KOSTNADER 1 Ibland får vi höra som invändning mot detta att man kan aldrig veta säkert om effekterna av en insats. Naturligtvis inte. Men det är inte unikt för sociala investeringar det gäller precis samma för tekniska investeringar. Kalkylerna stämmer aldrig. Ta citytunneln, Hallandsåsen eller kringfart Stockholm som exempel på detta

Socioekonomisk analys Umeå sid 9 Låt oss nu återvända till Torbjörn. På fem års sikt är vinsten av en framgångsrik rehabprocess för hans del (med 4 % diskontering) 1 600 000 350 000 = 1 250 000 Kr. Avkastningen på denna process uppgår till 1 250 000/350 000 = 3,6. Med andra ord ger en lyckad rehabprocess på fem års sikt en avkastning på mellan 3 och 4 gånger insatsen eller 70% årlig avkastning. Annorlunda uttryckt; om var tredje person i rehabprocessen återgår till arbete under de kommande fem åren har processen varit lönsam, även om de två övriga helt har misslyckats i sin rehabprocess. Ur ett livslångt perspektiv blir avkastningen ännu större (6 200 000 350 000)/350 000 = 16 gånger insatsen 1.6 Marginaliseringsekvationen Marginalisering och utanförskap leder till att människor måste försörjas via de offentliga systemen. Men detta är bara en begränsad del av de kostnader som uppstår. Det uppstår en mängd indirekta effekter förknippade med detta utanförskap. Den första av dessa är alla de indirekta välfärdskostnader av olika slag som uppstår kring personer med långvarigt utanförskap. Det man skulle kunna kalla en sorts isbergseffekt kring utanförskapet. Nästa effekt skulle vi vilja kalla marginaliseringsaccelerationen (stamkundseffekten). Med andra ord; ju längre man befinner sig i utanförskap desto mer tenderar man att utveckla den hjälplösa, beroende och sjuka delen av sin personlighet. Man skulle också kunna kalla det en samhällelig hospitaliseringseffekt som gör att ju längre man befinner sig i utanförskap desto mer tilltar ens behov av olika välfärdsinsatser. Den tredje effekten är att till följd av utanförskapet går samhället miste om det produktionsvärde som inte utnyttjas och som finns i stort sett hos alla personer, även om den naturligtvis inte uppgår till 100 % idag, och kanske inte ens någon gång kommer att göra detta. Men som nästan alltid, och för alla, är större än noll. En fjärde effekt som utgör en bieffekt eller följdeffekt av föregående handlar om de välfärdsintäkter i form av löneskatt, sociala avgifter samt utebliven moms som inte kommer samhället till del genom utebliven produktion. Och som en följd av detta, uteblivna skatteintäkter av olika slag. Allt detta kan sammanfattas i vad vi skulle vilja kalla en sorts marginaliseringsekvation. * marginaliseringskostnader = direkta försörjningskostnader + indirekta välfärdskostnader på kort sikt + ökade välfärdskostnader på lång sikt + uteblivna produktionsvärden + uteblivna välfärdsintäkter * K (M) = K (F) + K (VFK) +K (VFL) + K (P) + K (VFI)

Socioekonomisk analys Umeå sid 10 2. PREVENTIONSPOTENTIALEN I UMEÅ 2.1 Preventionspotentialen i generellt förebyggande arbete Med vårt perspektiv skulle man kunna säga att då man i en kommun arbetar preventivt kring barn och unga syftar det till att minska sannolikheten för marginalisering och öka sannolikheten för det vi skulle kunna kalla normalitet. Det intressanta med detta grepp är att det finns ganska rikligt med statistik på riksnivå för sannolikheten av olika former av utanförskap. Av figuren nedan framgår att vi valt att fokusera följande former av utanförskap; missbruk, psykisk sjukdom och långtidssjukskrivning/arbetslöshet. GENERELLA INSATSER Preventionspotentialen NORMALITET TIDIGA INSATSER SENA INSATSER REHABI- LITERING SVÅR BARN- OCH UNGDOMSTID MARGINALISERING UTANFÖRSKAP NARK.MISSBRUK ALK. MISSBRUK PSYK OHÄLSA LÅNGTIDSSJUK LÅNGTIDSARBLÖS Ur ett preventionsperspektiv blir det nu utomordentligt intressant att fundera över i vilken omfattning skulle dessa marginaliseringsmekanismers effekter kunna reduceras eller rentav elimineras? Hur stor är potentialen för ett framgångsrikt preventivt arbete? Den fråga vi nu ställer oss är; om Umeå kommun är en sorts normalkommun, hur skulle dessa marginaliseringsmekanismer slå på ett antal årskullar av nyfödda barn i kommunen?

Socioekonomisk analys Umeå sid 11 2.2 Varje år lämnar 163 barn skolan i Umeå för ett liv i utanförskap 2 Vi har då utgått från årskullarna 0-7 år, de årskullar som normalt sett oftast är till föremål för de mest intensiva preventiva insatserna. I Umeå uppgår dessa till cirka 8.925 barn. Hur många av dessa kommer om inget särskilt inträffar att få ett normalt liv med arbete, psykisk hälsa, frånvaro av missbruk och förmåga att försörja sig själva? Och hur många kommer att hamna i någon form av utanförskap? Regeringens narkotikasamordnare 3 anger att det finns ungefär 26.000 grova narkotikamissbrukare av det slag vi här räknat på. För rikets del innebär detta att cirka 2.8 promille (26.000/9.000.000 4 ) hamnar i denna form av utanförskap. Av barnen i Umeå innebär det att 27 stycken kommer att bli narkomaner (amfetamin- eller heroinmissbrukare). Antalet alkoholister i landet är ett betydligt mera svårfångat tal eftersom uppfattningen om vad man menar med alkoholism och då denna blir ett stort samhällsproblem varierar starkt. Enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning dör varje år mellan 5.000 och 7.000 människor till följd av de skador som har att göra med alkoholkonsumtion. Enligt samma källa dricker 250.000 människor i Sverige så att de får skador av alkoholen 5. Det motsvarar cirka 2,7 % av totalbefolkningen. Vi har i vårt kommande räkneexempel, av försiktighetsskäl, valt att lägga oss på nivån en procent vilket innebär ca 89 grava alkoholister i våra 7 årskullar. För personer med psykisk sjukdom är det också svårt att ange ett entydigt procenttal. Enligt Socialstyrelsen finns det cirka 43.000 personer med psykiska funktionshinder. För rikets del innebär detta att cirka 4,8 promille av befolkningen tillhör denna grupp. Vi har valt nivån 0.5%. Då det gäller personer med lättare eller lindrigare psykisk sjukdom har vi använt oss av flera olika källor vid sidan av socialstyrelsen såsom RSMH, Schizofreniförbundet samt den s.k. Miltongruppens arbete. Här säger man att cirka 16% av männen och 26% av kvinnorna lider av lättare psykisk ohälsa och att 3% av männen och 5% av kvinnorna drabbas av svårare psykisk ohälsa. I kalkylerna nedan väljer vi av försiktighetsskäl att lägga oss vid nivån 5% sannolikhet för mildare men långvarig psykisk ohälsa. Vi pratar om 446 av våra totalt sett 8.925 barn. Då det gäller socialförsäkringssystemet är svårigheterna att säga något om sannolikheten för ett permanent utanförskap inte obetydliga. I genomsnitt uppgår antalet sjukdagar per 2 Det är viktigt att komma ihåg att vissa personer samtidigt tillhör flera av de nedan uppräknade målgrupperna och därför kommer att dubbelräknas om man inte ser upp. Vi har här undvikit sådan dubbelräkning. 3 www.mobilisera.nu 4 Vi har här valt att ha hela befolkningen som nämnare i kvoten vilket inte är helt riktigt, snarare borde vi ha från 15 år och uppåt och kanske också ta bort en del av de övre åldersgrupperna. På detta vis undviker vi att överskatta sannolikheten för marginalisering 5 www.can.se

Socioekonomisk analys Umeå sid 12 anställd till cirka 15 dagar per år. Merparten av dessa dagar tas i anspråk av de långtidssjuka. Till detta kommer cirka 225.000 personer som är vad man förr kallade förtidspensionerade eller som det idag heter uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning. Dessa 225.000 utgör cirka 5% av arbetskraften (225.000/4.500.000). Vi har även här valt ett tal i underkant, 3%. Gruppen långtidsarbetslösa är också svår att hantera. Dels kan man utgå från konventionell arbetsmarknadsstatistik och då hitta vissa uppgifter. Men det man då missar är alla de som av olika skäl är så utestängda från arbetsmarknaden att de inte ens söker arbete. Därmed kommer de inte att i statistiken medräknas som en del av arbetskraften. Även här har vi valt nivån 3%. Nedan har vi i tabellform sammanställt de olika sannolikheterna för utanförskap, både per årskull och för de sju årskullarna innan barnen börjar skolan, för vår grupp om 8.925 (7*1275) barn i Umeå. Totalt sett handlar det om cirka 1.142 barn eller 12.8% av de berörda årskullarna. Då vi studerar denna tabell gäller det att hålla några saker i minnet. Den första är att man på goda grunder kan välja något annorlunda tal än vi har gjort för varje delgrupp även om man sannolikt kommer att hamna i dessa storleksordningar. Den andra är att vi genomgående valt att lägga våra siffror i underkant för att inte överdriva de effekter vi senare vill illustrera som konsekvenser av ett framtida utanförskap. En tredje sak man bör observera är den skenbara exaktheten i talen. Naturligtvis talar vi här om storleksordningar snarare än exakta tal. Tabell 1 Sannolikheterna för framtida utanförskap för 7 årskullar barn Årskull Totalt 3.825 26.775 Narkoman 12.75 89.25 Alkoholist 6.375 44.625 PsykSvår 63.75 446.25 PsykLätt 38.25 267.75 LångSjuk 38.25 267.75 LångArblös Summa 163.2 1142.4 Andel 12.8% av 1275 Det kan också vara värt att notera att dessa siffror bygger på antagandet att framtidens generation kommer att ha ett utanförskap som den vuxna generationen idag. Tillgänglig kunskap från t.ex. Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet pekar inte mot att framtiden för de unga ser bättre ut än för dagens vuxna, snarare tvärtom. Detta gäller i all synnerhet den psykiska hälsan, detta särskilt hos de unga kvinnorna.

Socioekonomisk analys Umeå sid 13 Inför en tabell av detta slag kan man reagera på flera olika sätt. Man kan uppfatta den som en deterministisk lagbundenhet; så här kommer det med säkerhet att gå, det finns inget att göra åt det! Det tror vi är en alltför dramatisk tolkning. Men tabellen visar med viss sannolikhet vad som kommer att hända med en grupp barn i Umeå om kommunen i grova drag följer riksmönstret och om inget särkilt görs för att förhindra detta. Omvänt visar den på det behov av insatser som finns för att kunna undvika ett sådant förlopp. Man skulle kunna kalla detta för preventionspotentialen så stort är det preventiva uppdraget om vi vill ha en sorts nollvision i utanförskap. Är siffran hög eller låg? Ligger vi i överkant eller underkant? Generellt sett tror vi att den är satt ordentligt i underkant. Vi har skalat bort en hel del grupper t.ex. personer med måttligt missbruk för att ta ett exempel. På samma vis har vi tagit bort alla sekundäreffekter som drabbar anhöriga, släkt och vänner som en viktig och ofta förbisedd effekt av utanförskap. Vi har också skalat ner talen både för långtidssjuka och långtidsarbetslösa ganska rejält. En generell bild idag är att drygt en miljon människor befinner sig i någon form av utanförskap i förhållande till arbetsmarknaden. Beroende lite grand på hur man räknar ligger detta mellan 19% och 25% av befolkningen. I en studie som genomfördes i Sörmlands Län fann vi att 17.7% av befolkningen i arbetsför ålder befann sig i någon form av permanent utanförskap. Vi har här landat i siffran 12.8% som ett mått på gruppens sannolika utanförskap i framtiden. Siffran måste anses vara låg och ligger sannolikt rejält i underkant. Om vi å andra sidan tänker på att våra siffror innebär att man i varje klass kan identifiera 3-4 barn vars liv med stor sannolikhet kommer att präglas av ett mer eller mindre livslångt utanförskap förfäras man. Detta leder omedelbart till några frågor * hur mycket av detta är onödigt? Med andra ord; hur stor är potentialen för framgångsrikt preventivt arbete? * vad leder detta till i form av mänskligt lidande och ekonomiska konsekvenser? * vad skulle därmed det ekonomiska värdet vara av ett gott förebyggande folkhälsoarbete? Det är dessa frågor vi nu ska föröka ta oss an. 2.3 Vad kostar detta? Det vi nu gjort är att konfrontera dessa sannolikhetstal med kostnaderna för olika former av utanförskap. Vi har multiplicerat antalet missbrukare, psykiskt sjuka osv. med kostnaderna för respektive utanförskap och därefter summerat detta fördelat på olika myndigheter och samhället totalt. Resultatet presenteras i tabellen nedan. Tabellen visar de årliga kostnaderna, kostnaderna för 5 år, 20 år och kostnaderna för 45 år 6 för det 6 Vi har valt tidshorisonten 45 år för ett livslångt utanförskap eftersom det skildrar vad som ekonomiskt sker mellan 20 och 65 års ålder.

Socioekonomisk analys Umeå sid 14 utanförskap som drabbar den marginaliserade andelen av de 8.925 barn mellan 0 och 7 år som vi här studerat. Tabell 2 Ackumulerade årskostnader för gruppen över tid per aktör (4 % diskonto) Grupp 1 år 5 år 20 år 45 år Arbetsförmedling 17 377 869 80 457 713 245 617 747 374 472 941 Försäkringskassan 186 312 291 862 606 384 2 633 326 623 4 014 813 979 Kommunen 135 950 004 629 434 277 1 921 509 125 2 929 565 070 Landstinget 124 850 922 578 046 688 1 764 635 367 2 690 392 705 Rättsväsendet 32 426 849 150 132 914 458 319 122 698 761 027 Övriga 17 790 500 82 368 151 251 449 849 383 364 661 Summa 514 708 435 2 383 046 126 7 274 857 832 11 091 370 383 Vi ser då att årskostnaden för detta utanförskap uppgår till cirka 515 Mkr. Livskostnaderna fram till ålderspension (diskonterat med 4% ränta) för dessa 1.142 marginaliserade barn uppgår till cirka 11.090 Mkr vilket är vad det kostar att driva all kommunal verksamhet i Umeå under mer än två års tid. I diagrammet nedan redovisas de procentuella kostnadernas fördelning mellan olika aktörer. Diagram 1 Årskostnadernas fördelning per aktör Rättsväsendet 6% Övriga 4% Arbetsförmedling 3% Landstinget 24% Försäkringskassan 36% Kommunen 27% Vi ser att försäkringskassan är den part som belastas mest, följt av kommun (socialtjänst) och landsting (sjukvård) och att rubrikerna rättsväsende och övriga i detta samanhang är tämligen små poster. Detta indikerar att de stora samhällskostnaderna inte i första hand

Socioekonomisk analys Umeå sid 15 uppstår till följd av de få, om än tämligen kostsamma enskilda narkomanerna, utan de uppstår i första hand till följd av de försörjningsbehov som uppstår som en följd av utanförskapet på arbetsmarknaden och de vård- och behandlingsbehov som uppstår inom kommun och landsting. 2.4 Ökade välfärdskostnader och produktionsförluster Detta är emellertid endast en del av de samhällsförluster som uppstår till följd av utanförskapet. En annan väsentlig del utgörs av de förluster som uppstår till följd av att de berörda personerna inte arbetar och bidrar till folkhushållet. Denna förlust består av två delar. Den första är de reala produktionsvärden som förloras. Den andra är de finansiella förlusterna i form av uteblivna skatteintäkter och bidrag till socialförsäkringssystemen. I tabellen nedan ser vi hur framtida produktionsbortfall ser ut på årsbasis, för 5 år och 20 år samt för hela perioden 20-65 år. Vi har diskonterat beloppen till 4% ränta och tagit hänsyn till en produktivitetsutveckling och därmed också en löneutveckling om 2% per år för hela perioden. Per person innebär det livslånga utanförskapet en samhällsförlust på drygt 6 Mkr och för samtliga marginaliserade i de sju årskullarna ca 6.900 Mkr. Tabell 3 Ackumulerat produktionsvärde per person och för gruppen över tid (4% diskonto) Produktionsvärde 1 år 5 år 20 år 45 år Per individ 281 880 1 305 075 3 984 075 6 074 187 Gruppen 322 019 712 1 490 917 527 4 551 407 095 6 939 151 667 Vi har (precis som vi inledningsvis presenterade i vår marginaliseringsekvation) flera olika poster som tillsammans skapar de samhälliga kostnaderna för ett sannolikt framtida utanförskap. Vi ser då i tabellen nedan att den sammanlagda effekten för de här berörda 7 årskullarna årligen uppgår till ca 835 Mkr. Den livslånga kostnaden uppgår till cirka 18.030 Mkr eller ungefär lika mycket pengar som det kostar att driva alla förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i kommunen under nio års tid. Tabell 4 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde gruppen (4% diskonto) Grupp 1 år 5 år 20 år 45 år Samhällskostnad 514 708 435 2 383 046 126 7 274 857 832 11 091 370 383 Produktionsvärde 322 019 712 1 490 917 527 4 551 407 095 6 939 151 667 Summa 836 728 147 3 873 963 653 11 826 264 927 18 030 522 050

Socioekonomisk analys Umeå sid 16 Samma effekter visas i diagramform nedan. Diagram 2 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde gruppen (4% diskonto) Ackumulerade samhällskostnader och produktionsvärde Grupp 20 000 000 000 18 000 000 000 16 000 000 000 14 000 000 000 12 000 000 000 10 000 000 000 Kr 8 000 000 000 Produktionsvärde Samhällskostnad 6 000 000 000 4 000 000 000 2 000 000 000 0 1 23 4 56 7 89 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 År 2.5 Vad kostar en förlorad människa Dessa siffror blir stora och väl så abstrakta. Hur ser det då ut på individnivå? Från ett flertal studier vet vi att personer i utanförskap kostar olika mycket beroende på vilken form av utanförskap man hamnat i. En heroinist kostar i sitt utanförskap en bra bit över 2 Mkr på årsbasis. En person med psykisk ohälsa kanske 400.000 kronor per år. En alkoholist strax över en halv miljon. För den här studerade gruppen och med den sammansättning av gruppen vi räknat med blir den årliga förlusten för samhället mer än 700.000 kronor (fördelat på cirka 450.000 kronor i samhällskostnader och cirka 280.000 kronor i produktionsförluster) och prislappen för livslångt utanförskap mer än 15 Mkr. För en enda person. Tabell 5 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde individen (4% diskonto) Individ 1 år 5 år 20 år 45 år Samhällskostnad 450 550 2 086 000 6 368 048 9 708 833 Produktionsvärde 281 880 1 305 075 3 984 075 6 074 187 Summa 732 430 3 391 075 10 352 123 15 783 020 Med detta som underlag kan vi gå tillbaka till vårt räkneexempel med Torbjörn i början av rapporten. Om arbetet med att förhindra hans framtida utslagning kostar 500.000 kronor ser vi att det räcker att man lyckas en gång av 30 för att det hela ska vara en lönsam affär för samhället. Vad är det som blir för dyrt? Att göra en tidig insats eller låta Torbjörn fortsätta sin vandring på väg mot ett fördjupat utanförskap?

Socioekonomisk analys Umeå sid 17 3. EN OUTSIDERSKATT I UMEÅ? 3.1 Vad kostar ett barn Vi har ovan talat om utanförskapets pris det är stort. Men man kanske ska komma ihåg att en av ett samhälles största och viktigaste investeringar är investeringar i dess barn. Att investera i barnen är att investera i ett samhälles framtid. I Sverige består denna investering av flera olika delar; främst kostnader för föräldraledighet i form av produktionsförluster och bidrag, kostnader för förskola och skola samt familjens merkostnader för ett barn. I diagrammet nedan har vi summerat detta för ett normalbarn i Umeå. Vi ser då att en genomsnittlig 20-åring under sitt liv har kostat cirka 3.500.000 kronor varav den största delen, cirka 2.000.000 Mkr, är kommunala kostnader för främst förskola och skola. Diagram 3; Den ackumulerade kostnaden 0-21 år för ett barn i Umeå Ackumulerad årlig normalkostnad för 1 barn/ungdom Umeå Kr 4 000 000 3 500 000 3 000 000 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 Produktionsvärde Högskola Bidrag Hem Kommun 0 12 3 45 6 78 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Ålder Om vi byter perspektiv och tittar på en årskull färdig att lämna gymnasieskolan och studera på högskola eller ge sig ut i arbetslivet, ser vi i diagrammet nedan att varje sådan årskull har kostat totalt sett cirka 5.000 Mkr, varav 3.000 Mkr utgör kommunala kostnader. I varje årskull som lämnar skolan har alltså Umeå kommun plöjt ner cirka 3.000 Mkr. Ungefär 12.8% av detta, eller 380 Mkr är bortkastade pengar därför att en så stor andel av varje årskull kommer att få ett liv i utanförskap. En viktig fråga att ställa sig är; hur stor del av detta är onödigt? Hur stor del av detta skulle kunna förhindrats med rätt insatser i rätt tid? Skulle det, vid sidan av de rent mänskliga värdena, vara en bra affär att göra en följd- eller tilläggsinvestering för att förhindra delar av detta?

Socioekonomisk analys Umeå sid 18 Diagram 4; Den ackumulerade kostnaden för en årskull 19-åringar i Umeå Ackumulerade normalkostnader för barn/unga 0 18 Umeå (2008 6 000 000 000 5 000 000 000 Kr 4 000 000 000 3 000 000 000 2 000 000 000 1 000 000 000 0 Produktionsvärde Högskola Bidrag Hem Kommun 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Ålder Detta sannolika framtida utanförskap kan ha många olika orsaker. I figuren nedan illustrerar vi detta med en sorts tratt. Vi ser då att orsakerna kan vara många, men att i stort sett samtliga har det gemensamt att de i någon mening handlar om skolmisslyckanden. Statistiskt sett finns i varje klass förmodligen något barn med en neuropsykiatrisk problematik, något barn med dyslexi, något barn med ätstörning, självskadebeteende eller depression. Det finns sannolikt också 2-3 barn i varje klass där missbruk (många gånger i kombination med våld och/eller psykisk ohälsa) är en del av vardagen. Många av dessa problem, såsom ADHD, depression och dyslexi är tämligen enkla att hantera. Det finns evidensbaserade metoder och dessa metoder är i förhållande till alternativet i form av utanförskap utomordentligt billiga. Den fråga man måste ställa sig är; hur kan vi, vid sidan av alla mänskliga och etiska ställningstaganden, tillåta en så omfattande kapitalförstöring av humankapital som vi gör, trots att det finns alternativ som är billiga och effektiva?

Socioekonomisk analys Umeå sid 19 Handikapp ADHD Anorexi Bulemi Autismspektra Självskadebeteende Asocialitet VÄGAR SOM LEDER TILL UTANFÖRSKAP Fattigdom Depression Missbruk Skolmisslyckande Utanförskap = Arbetslöshet Skyddsbehov Dyslexi Skolk Omvårdnadssvíkt Språk Invandring Begåvning Psykisk ohälsa Kriminalitet Missbruk Missbruk Psykisk Psykisk ohälsa Somatisk ohälsa Somatisk ohälsa Social ohälsa problematik Varje förlorat barn innebär en kapitalförstöring på cirka 3.500.000 Kr. Den årliga humankapitalförlusten (bortsett från framtida kostnader i form av en sorts hälsoskuld) är för Umeås del 380 Mkr. Lek med tanken att vi, med rätt åtgärder, skulle kunna reducera detta med 10% eller 20%. Studier pekar på att för nästan varje grupp av unga som riskerar att som vuxna hamna i utanförskap (worst case), finns det insatser och åtgärder som påtagligt skulle kunna förhindra detta bara vi agerar tidigt och agerar samordnat (best case). En viktig fråga att ställa sig är; varför gör vi inte detta? Så här långt komna kan vi inte avhålla oss från ett litet sidospår invandrarfrågan som ett socialt investeringsproblem. Det hävdas idag stundtals att invandrare med automatik utgör en ekonomisk belastning för samhället. Men det räcker ju med att studera diagrammen ovan för att få en motbild till detta påstående. Om en vuxen invandrare kommer till Sverige och till en kostnad av, låt säga 1 Mkr, blir anställningsbar och kommer in på arbetsmarknaden är detta ju en ordentlig vinstaffär i förhållande till vad det kostar att få fram en anställningsbar ung människa född i Sverige. I själva verket har vi låtit invandrarens ursprungsland betala för större delen av den ursprungliga sociala investeringskostnaden medan vi i Sverige profiterar på vinsterna. Att invandraren sedan inte får någon anställning kanske vi mera ska lasta vår egen integrationspolitik för än något annat. 3.2 Hur mycket marginalisering av människor har samhället råd med Diskussionerna ovan väcker kanske en helt annan fråga; hur mycket utanförskap klarar ett samhälle av utan att krackelera socialt och ekonomiskt? Låt oss här antyda ett strikt

Socioekonomisk analys Umeå sid 20 ekonomiskt svar på denna fråga. Skatte- och välfärdssystemet har bl.a. till uppgift att balansera inkomster och utgifter över vår livscykel. I diagrammet nedan visas detta i form av ett exempel för den genomsnittlige svensken. Vi ser hur vår ackumulerade skuld till samhället byggs upp från födseln fram till någon gång vid 20 årsålder då vi börjar yrkesarbeta. Det är detta vi ovan kallat samhällets normalkostnad för en produktionsklar unga människa - en sorts framkörningsavgift för produktiv arbetskraft om man vill vara lite vanvördig. Därefter betar vi av denna skuld och är skuldfria vid ungefär 50 års ålder då vi börjar bygga upp ett överskott. Detta överskott förbrukas därefter från 65 års ålder och framåt tills vi avlider strax före 80 års ålder. Detta är naturligtvis genomsnittsiffror. Men det kan vara värt att komma ihåg att om vi inte i genomsnitt hamnar på noll längst till höger i diagrammet betyder ett överskott att vår generation lämnar efter sig tillgångar till nästa generation och ett underskott av vi lämnar efter oss en skuld. På individnivå förhåller det sig helt annorlunda. Några av oss genererar totalt sett ett överskott och andra ett underskott. Detta är själva idén med en aktiv fördelningspolitik. Men summan av överskott och underskott för samtliga medborgare och över samtliga årskullar måste vara noll, annars går inte ekvationen ihop. Diagram 5 Den genomsnittlige svenskens ackumulerade skuld till och fordran på välfärdssystemen under livscykeln Vad händer då om vi av olika skäl skulle få många personer som genererar underskott? Det är ju det som är utanförskapets finansiella konsekvens. Naturligtvis måste då detta kompenseras av att andra måste leverera ett desto större överskott. I diagrammet nedan

Socioekonomisk analys Umeå sid 21 har vi utgått från siffrorna i diagrammet ovan och jämfört den finansiella livscykeln i form av skulder och tillgångar för en narkotikamissbrukare i förhållande till en genomsnittsmedborgare. Vi ser då med en förfärande tydlighet att konsekvenserna av missbrukarens liv i finansiella termer är så dramatiska att det normala förloppet närmast drunknar i diagrammet. Diagram 6. En genomsnittlig narkomans ackumulerade skuld till och fordran på välfärdssystemen under livscykeln Det ackumulerade underskottet under 45 års tid kräver ett mycket stort antal andra medborgare som skrapar ihop ett överskott för att täcka detta. Detta leder till åtminstone några olika frågor och reflektioner * hur mycket klarar samhället av, rent finansiellt, i form av utanförskap innan skattesystem och välfärdssystem brister i sömmarna? En diskussion kring denna fråga har redan inletts de senaste åren i Sverige när det gäller socialförsäkringssystemets och arbetslöshetskassans förmåga att bära ett stort antal människors utanförskap * hur länge kommer den försörjande gruppen av medborgare att acceptera att betala för detta utanförskap utan att protestera? När brister samhället i sina moraliska och etiska fogar? * om nu insatser av förebyggande eller tidigt rehabiliterande natur i förhållande till priset för marginalisering och utanförskap är lågt, varför satsar man inte mer resurser för detta? * vilka styrmodeller, ledningsmodeller och uppföljningsmodeller skulle behövas för att beslutfattare skulle anse det vara mera meningsfullt att samverka och arbeta med förebyggande insatser?

Socioekonomisk analys Umeå sid 22 3.3 Outsiderskatten för det framtida förväntade utanförskapet i Umeå 3.3.1 Osynlighetens förbannelse och strutsmentaliteten En avgörande förklaring till detta fenomen är osynligheten i den kostnadsmassa som uppstår. Den är osynlig dels för att den i regel kommer att inträffa betydligt längre fram. Då en ny chef har ansvaret för frågan eller under en ny politisk mandatperiod. Men den är också osynlig därför att den till följd av stuprörslogiken drabbar någon annan aktör, ibland den mycket diffusa aktören allmänheten. Osynligheten gör att den inte får någon tyngd, ingen enskild aktör upplever sig som drabbad, ingen finner skäl att höja rösten. I detta avseende liknar förebyggande arbete kring barn och unga klimatförändringar. Man reagerar ofta först när det är för sent. Då en ung man blivit misshandlad till döds en natt i Stockholms City formulerades följande på en av otaliga hemsidor; Ett dilemma är att det förebyggande arbetet är svårt att räkna hem, inte minst i budgetfixerade tider. Cash in i dag ska helst ge mer cash ut i morgon, vilket är en orimlighet eftersom av det som görs i dag ser vi kanske inte effekten av förrän om fem eller tio år 7. I efterhand är klokheten ofta stor, i all synnerhet hos dem som borde varit förutseende. Men osynligheten gör också att det är mycket lätt att likt strutsen sticka ner huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt eller riskerar att hända. För att spetsa till det; "ingen tog tag i frågan om en krisledningsfunktion i regeringskansliet på allvar förrän efter tsunamikatastrofen" eller "polisen i Blekinge rycker inte ut förrän efter det att den desperata fadern i den utsatta familjen i Blekinge avfyrat sitt hagelgevär". Låt oss därför vända på steken och fundera över; vad skulle hända om vi synliggjorde detta i form av en outsiderskatt som satte kronor och ören på det framtida utanförskapets kostnader. 3.3.2 Förbanna inte mörkret tänd ett ljus Vi har tidigare sett att av de 8.925 barnen i de sju studerade årskullarna i Umeå kommer sannolikt drygt 1.142 av dem att i framtiden befinna sig i någon form av utanförskap om inget särskilt görs. Vi har också sett vilken samhällskostnad som uppstår till följd av detta både per person och för hela gruppen samt ur såväl ett ettårsperspektiv som ur ett livslångt perspektiv. Den fråga vi nu ställer oss är; om marginaliseringens och utanförskapets alla kostnader skulle synliggöras, samlas på ett ställe och taxeras ut som en särskild kommunal utdebitering en outsiderskatt - vad skulle detta leda till? 7 Vi har valt tidshorisonten 45 år för ett livslångt utanförskap eftersom det skildrar vad som ekonomiskt sker mellan 20 och 65 års ålder.

Socioekonomisk analys Umeå sid 23 I tabellen nedan ser vi svaret. Tabell 6 Årskostnaderna för gruppen ur ett kommunalt perspektiv Umeå Gruppen Per individ Kr per invånare 4 605 4 Per inkomstkrona 2.9% Per skattekrona 12.7% Det vi finner är att dessa sju årskullars sannolika marginalisering årligen kostar varje Umeåbo strax över 4.600 kronor. Omräknat innebär detta att om kostnaden för detta skulle uttaxeras som en kommunal outsiderskatt skulle den kommunala utdebiteringen vara 2 kronor och 90 öre vilket motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 12.7%. Knappast något att gå till val på. Denna lilla teoretiska räkneövning ger oss kanske en mer konkret känsla för vad utanförskapet faktiskt kostar oss och sätter lite proportioner på vad det kan vara värt att förebygga sådant utanförskap innan det uppstår och att satsa på en effektiv rehabilitering om det inträffar. Även om prevention och rehablitering är dyrt finns det få saker som är så dyrt som att låta utanförskapet fortgå. Det är inte bara omänskligt, det är ekonomiskt inte särskilt begåvat. 4. AVSLUTNING I Umeå finns det cirka 8.925 barn i förskoleåldern. Ungefär 1.142 av dem kommer i vuxen ålder att befinna sig i någon form av utanförskap om inget extraordinärt görs. Den årliga samhällskostnaden för detta uppgår till cirka 514 Mkr i form av ökade välfärdsutgifter och 322 Mkr i förlorade produktionsvärden. Ur ett livslångt perspektiv kostar detta utanförskap i form av ökade samhällskostnader och utebliven produktion till 18.030 miljoner kronor. Om man på något vis skulle kunna omvandla kostnaderna för detta utanförskap till en sorts kommunal outsiderskatt ett sätt att synliggöra marginaliseringens kostnader i Umeå skulle det innebära att man fick höja den kommunala utdebiteringen med cirka 2 kronor och 90 öre. Priset för utanförskap är alltså högt, mycket högt. Det är mot bakgrund av detta man bör betrakta värdet av eventuella preventiva insatser. Det sägs ibland kring prevention och rehabilitering att det är för osäkert eller att det blir för dyrt. Men vad kostar alternativet? Och är det inte strängt taget alltid så att det verkligt dyra är av avstå från att göra något? En fråga som vi med varm hand överlämnar till beslutsfattarna i Umeå Kommun att svara på.

Socioekonomisk analys Umeå sid 24 5. REFERENSER & RAPPORTER 5.1 Metoden Kalkylerna i denna enkla rapport bygger på modeller vi utvecklat i ett flertal uppdrag redovisade nedan. För den som på ett enkelt vis vill ta del av detta rekommenderas Handbok till förenklad socioekonomisk analysmodell, Skandia Idéer för livet, 2010. En mer utförlig beskrivning finns i rapporten Handbok i socioekonomiska bokslut, NUTEK, 2008. 5.2 Rapporter Nedan anges några av de studier vi genomfört och som har beröring med detta arbetsområde. De flesta av dem finns tillgängliga på våra hemsidor www.ofus.nu & www.seeab.se och går utmärkt att ladda ner. Några av dem finns dessutom tillgängliga på engelska. Lundmark & Nilsson, Projekt 531 rehabiliteringssamverkan i norra Botkyrka, OFUS, 2000. Lundmark & Nilsson, Ingen dans på rosor, utvärdering av rehabsamverkan i Krutprojektet i Södertälje, OFUS, 2001. Lundmark & Nilsson, Stacken Rehabiliteringssamverkan i Nynäshamn, OFUS, 2001. Lundmark & Nilsson, OFUS, 2002, Visst gör det ont, Utvärdering av Startpunkten i Örnsköldsvik. Lundmark & Nilsson, OFUS, 2003, Rehabiliterande synsätt i samverkansarbetet. Lundmark & Nilsson, Strategisk och operativ ledning av samverkan, 2003. Lundmark & Nilsson, Utvärdering av ADHD-projektet på Norrtäljeanstalten, OFUS & Kriminalvården, 2010 Lundmark & Nilsson, PO-reformen, systemfelen och ledningsgrupperna, OFUS & Socialstyrelsen, 2010 Lundmark, Nilsson & Wadeskog, OFUS, 1997, Sara Söderberg, en studie om samverkan och samhällsekonomi kring personer med ryggont. Lundmark, Nilsson & Wadeskog, OFUS, 2000, Eva-Britt Larsson en person med psykosociala arbetshinder.

Socioekonomisk analys Umeå sid 25 Lundmark, Nilsson & Wadeskog, OFUS, 2008, 1+1=3, en analys av samverkan och socioekonomiska effekter av rehabprojektet ITOK, SEE, KVS & SLL Nilsson, SEE, 1998, Vi byggde nätverk om psykiatrireformens genomförande i Södertälje. Nilsson, OFUS, 2000, Svempa Johansson, missbrukare eller företagare, en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av arbetskooperativet Basta. Nilsson, OFUS, samt Nacka och Örnsköldsviks kommuner, 1995-2005 Strategier för samverkan. Nilsson, 2006, Södermalms Beroende Team, rehabiliteringssamverkan kring missbrukare på Södermalm, OFUS. Nilsson, 2003 & 2006, Personligt ombud i Mellansverige ombudens arbete & råd inför framtiden, Länsstyrelsen i Västmanland Nilsson, 2008, Den osynliga lönsamheten - Tullens beslag av heroin och amfetamin ur ett socioekonomiskt perspektiv, SEE. Nilsson, 2008, Samverkan i Sörmland en analys av Sörmlands Samordningsförbund - RAR, OFUS & RAR Nilsson, 2009, Socioekonomisk investeringskalkyl kring ett projekt med en vidgad arbetsmarknad i Jönköpings Län, OFUS & Regionförbundet i Jönköpings Län Nilsson, 2009, Personliga ombud, ledningsgrupper och samverkan i antologin Egen kraftegen makt, OFUS & Socialstyrelsen 2009, Nilsson, 2010, De unga, utanförskapet och arbetsmarknaden, OFUS & Ungdomsstyrelsen Nilsson, 2010, Helhetssyn och långsiktighet en socioekonomisk analys av de folkhälsopolitiska målen, OFUS & Folkhälsoinstitutet Nilsson, Svedin & Wadeskog, Ekonomisk effekter i olika former av missbruksbehandling, Stockholms Stad, FoU-byrån & SEE, 1986. Nilsson & Wadeskog, 1979, SEE & Statens Ungdomsråd, Det blir för dyrt en studie av missbrukets samhällsekonomiska kostnader. Nilsson & Wadeskog, 1996, SEE & Nacka kommun, Vårdkedjor, samverkan och ekonomi fallet stroke och äldre personer. Nilsson & Wadeskog, 1998, SEE & Södertälje kommun, Vårdkedjor, psykiatrireformen och ekonomin fallet Södertälje.

Socioekonomisk analys Umeå sid 26 Nilsson & Wadeskog, 1999, Socialstyrelsen & SEE, Rutger Engström- missbrukare eller psykiskt sjuk. Nilsson & Wadeskog, 1999, Socialstyrelsen & SEE, Ju fler kockar desto bättre soppa om att samverka kring psykiatrireformens klienter. Nilsson & Wadeskog, 2003, SEE & Landstinget i Dalarna, Carina Persson, en studie av fetmans samhällsekonomiska konsekvenser. Nilsson & Wadeskog, 2004, Ett socialt investeringsperspektiv, SEE & Socialstyrelsen. Nilsson & Wadeskog, 2005, Resten av bilden Socioekonomiska bokslut som en metod att värdera sociala företag, SEE. Nilsson & Wadeskog, 2006, Det lönar sig ekonomisk utvärdering av personligt ombud för psykiskt funktionshindrade, Socialstyrelsen & SEE. Nilsson & Wadeskog, 2006, Bättre träffbild ger högre effektivitet, ekonomisk utvärdering av PO-reformen i Västmanland, Länsstyrelsen i Västmanland & OFUS. Nilsson & Wadeskog, 2006, Det sociala företaget och samhället socioekonomiska bokslut för Basta och VägenUt!, NUTEK & SEE. Nilsson & Wadeskog, 2007, Billigare och bättre socioekonomiska bokslut för de sociala arbetskooperativen KOS & Briggen, SEE & Europeiska socialfonden. Nilsson & Wadeskog, 2007, Skräddarsydd rehabilitering en lönsam historia. Utvärdering av rehabprojektet Gemet i Karlstad, SEE. Nilsson & Wadeskog, 2008, Utvärdering av rehabprojektet Livlinan i Österåker, SEE. Nilsson & Wadeskog, 2008, Utvärdering av Metadonprogrammet i Stockholm, SEE & MOB. Nilsson & Wadeskog, 2008, Utvärdering av Subutexbehandling i kombination med psykoterapi i Stockholm, SEE & MOB. Nilsson & Wadeskog, 2008, Det är bättre att stämma i bäcken än i ån - lönsamheten att värdera de ekonomiska effekterna av tidiga och samordnade insatser kring barn och unga, SEE & Skandia Idéer för livet. Nilsson & Wadeskog, 2008, Handbok i socioekonomiska bokslut, SEE & NUTEK. Nilsson & Wadeskog, 2008, Den osynliga och diffusa rehabiliteringspotentialen - översiktliga socioekonomiska kalkyler kring effekterna av framgångsrik rehabilitering inom ramen för samordningsförbund, SEE & Statskontoret