Information Dokumenttyp: Användning: Författare: Information om barnvaccinationer, som inte ingår i ordinarie program på BVC BVC BHV-öl Thomas Arvidsson och Ann-Sofie Cavefors, Centrala Barnhälsovårdsen, Göteborg och Södra Bohuslän Publiceringsdatum: 2013-06-04 I det nationella allmänna vaccinationsprogrammet får barn ett bra skydd mot stelkramp, difteri, polio, kikhosta, Haemofilus influenzae typ b och vissa pneumokocker (de båda senare är bakterier som kan orsaka allvarliga infektioner med snabbt förlopp) genom vaccination vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Vid 18 månaders ålder ges skydd mot mässling, röda hund och påssjuka. Påfyllnadsdoser ges sedan på BVC och i skolan. 1 Utöver vaccinerna i det allmänna vaccinationsprogrammet finns ett antal vacciner som, särskilt för vissa barn, kan vara värdefulla. En del av dessa ingår i det allmänna programmet i andra länder, men i Sverige måste barnets föräldrar själva stå för kostnaden. Dessa vacciner ges på vaccinationsmottagningar och på vissa vårdcentraler. Barnavårdscentralen ger normalt inte vaccinationer utanför det ordinarie barnvaccinationsprogrammet, men undantag finns beroende på tillgång till vaccinationskunnig läkare och praktiska möjligheter till bredare vaccinutbud. Följande information gäller dessa vacciner. Vaccination mot pneumokocker, Pneumokockbakterien är vanlig i luftvägarna hos friska barn (friskt bärarskap), men är också ett av de smittämnen, som orsakar mellanöreinfektion och lunginflammation. I vissa fall orsakar bakterien svårare infektioner (blodförgiftning och hjärnhinne-inflammation), som inte alltid går att behandla med bra resultat. Svåra pneumokockinfektioner drabbar framför allt barn under 2 års ålder, samt personer över 65 år, men de kan uppträda i alla åldrar. Det finns ca 90 typer av pneumokockbakterier och barnvaccinerna riktar sig mot de 10-13 vanligaste typerna hos barn. Vaccinet minskar risken för svår pneumokockinfektion. Pneumokockvaccin ingår numera i det allmänna vaccinationsprogrammet i många länder. Inga allvarliga biverkningar finns rapporterade hos de många miljoner barn, som fått vaccinet. Svullnad på stickstället är mycket vanligt. Feber och trötthet dagarna efter vaccinationen inträffar ofta. Vaccin mot pneumokocker ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn födda 2008-10-01 och senare och ges vid 3,5 och 12 månades ålder. Barn som har ökad risk för svår sjukdom, ska vaccineras mot pneumokocker oavsett ålder. 2 Behandlande läkare tar ställning till eventuell vaccination. Likaså kan behandlande läkare i vissa fall rekommendera att pneumokockvaccination påbörjas före 3 månaders ålder. 1 Se även Det svenska vaccinationsprogrammet för barn, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-1- 2/Sidor/default.aspx 2 http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/1994-26
Tidig vaccinationsstart rekommenderas för barn med ökad risk att insjukna i pneumokockinfektion. Då ges första dosen vid 2 månaders ålder. Övriga barn rekommenderas vaccination med 3 doser vid omkring 3, 5 och 12 månaders ålder. Vaccinet ges normalt samtidigt med övriga BVC-vacciner. Om man startar vaccinationen efter12 månaders ålder räcker det med färre doser Vaccination mot vattkoppor Vattkoppor betraktas oftast som en lindrig sjukdom hos barn, medan den kan få ett allvarligt förlopp hos vuxna och personer med nedsatt immunförsvar, ibland också hos i övrigt helt friska barn. Efter genomgången vattkoppsinfektion stannar viruset kvar i nervceller i ryggmärgen och kan sedan vandra ut till huden (reaktivering) för att där ge upphov till bältros, oftast i ålderdomen, ibland tidigare. Man har också förknippat vissa neurologiska sjukdomstillstånd med sådan reaktivering av en vattkoppsinfektion. Vattkoppsvaccination minskar risken för dessa fenomen. Vaccinationen är värdefull för dem, som löper risk att få svår vattkoppsinfektion, exempelvis barn med utbredda eksem samt tonåringar och äldre, som inte haft vattkoppor. Observera att vaccinet kan vara farligt för patienter med vissa svåra brister i immunförsvaret. Värdet av allmän vattkoppsvaccination har varit omdiskuterat, men generellt ställer sig folkhälsoorganisationer (ex WHO) och forskare positiva idag. I USA och Tyskland rekommenderas att alla barn vaccineras. Det finns möjligen en risk med att många, men inte alla, i en befolkning vaccineras mot vattkoppor. Smittspridning kan då försvåras med följd att det naturliga insjuknandet i vattkoppor inträffar senare i livet för en del, som inte vaccinerats, med risk för svårare sjukdom. I väntan på en allmän vattkoppsvaccination, är det klokt att vaccinera barn, som löper ökad risk för svår infektion, samt barn äldre än 12 år, som ännu inte haft vattkoppor. Syskon och kamrater till barn med vissa cancersjukdomar rekommenderas också vacination, då alltid i samråd med behandlande läkare. Samtidigt finns knappast några skäl att avråda de föräldrar, som önskar vaccinera sina barn mot vattkoppor. Vaccinet kan ges från 9 månaders ålder. Det rekommenderas 2 doser med minst 6 veckors mellanrum. Behov av extra doser senare i livet är ännu inte klarlagt. Vaccination mot hepatit A Hepatit A är ett virus som smittar via tarmkanalen. Den hepatit A-sjuke utsöndrar virus med avföringen och spridning sker sedan via virusinnehållande avloppsvatten eller dålig handhygien, som leder till förorening av matvaror, badvatten o.a. Små barn blir sällan särskilt sjuka av hepatit A, men kan utsöndra virus under lång tid. Detta kan leda till spridning av hepatit A i miljöer, där det är tät kontakt mellan individer, exempelvis i förskolor eller inom familjen. Smittan sprids lätt mellan barn. Vid resa till länder med ökad hepatit A-förekomst bör därför även små barn skyddas från smitta, vilket kan göras med vaccination. Vaccinationen skyddar åtminstone i 20 år
Vaccin mot hepatit A ges i 2 doser med minst 6 månaders mellanrum. Skyddet är bra redan 2 veckor efter första dosen. Vaccinet är registrerat för användning från 1 års ålder, men kan vid behov ges redan från 6 månader. Det finns kombinerade vaccin mot hepatit A och hepatit B, Twinrix och Ambirix. Twinrix barn rekommenderas från 1 års ålder tom 15 års ålder. Man ger 3 doser med andra dosen minst 1 månad efter, och tredje dosen minst 6 månader efter, första dosen. Detta vaccin ger ett bra skydd efter det andra dosen givits. Ambirix är dubbelt så starkt och kan ges från 1 tom 15 års ålder med bara 2 doser, med minst 6 månaders intervall. Det ger bra skydd först efter andra dosen. Skillnaden är således att fullgott skydd uppnås redan efter 1 månad med Twinrix barn medan det tar 6 månader med Ambirix. Fördelen med Ambirix är att man sparar in en dos, om man har tid att vänta i 6 månader. Nyare studier har visat att Twinrix barn ger bra effekt och säkerhet redan från 6 månaders ålder. Om det av någon anledning är önskvärt att vaccinera före 1 år med Havrix eller Twinrix barn bör barnvaccinationskunnig läkare hjälpa till med att värdera skälen och ordinera vaccinationen. Vaccination mot hepatit B WHO rekommenderar att alla barn i världen ska vaccineras mot hepatit B och närmare 160 länder har infört denna vaccination i sitt barnvaccinationsprogram. Hepatit B smittar via blodsmitta och sexuell kontakt. Barn till mödrar med hepatit B kan smittas i samband med förlossningen. Om man smittas som nyfödd eller spädbarn är risken stor att man blir långvarig bärare av virus, ofta hela livet. Virusbäraren är smittsam, vilket innebär särskilda förhållningsregler. Smittas man som vuxen får man vanligen bara en övergående infektion, ibland med symtom som gulfärgning av hud och slemhinnor, magbesvär och trötthet. Barn har oftast inga symtom av sin hepatit men kan bära på stora mängder virus. Långvarigt bärarskap av hepatit B virus kan leda till skrumplever och levercancer. I Sverige erbjuds barn, vars föräldrar kommer från länder med ökad hepatit B förekomst, gratis vaccination på barnavårdscentralen. Övriga rekommenderas vaccination mot hepatit B innan man far ut i världen. Undantag är turistresor i Västeuropa. Vaccinet kan ges redan första levnadsåret men efter 1 års ålder (i vissa fall tidigare) kan man med fördel kombinera det med hepatit A i samma spruta (Twinrix, Ambirix). Vad gäller detaljer kring ålder och dosantal, se Hepatit A ovan. För närvarande finns ett förslag att vaccination mot hepatit B ska ingå i det nationella allmänna programmet, beslut tas av regeringen sannolikt under 2014. Vaccination mot rotavirusorsakad diarré. Rotavirus är en vanlig orsak till diarré, som kan kräva sjukhusvård av små barn. I låginkomstländer kan sjukdomen vara livshotande, medan den i Sverige framför allt utgör ett praktiskt och ekonomiskt sjukvårdsproblem. Rotarix är ett levande vaccin, som ges som droppar i munnen och nedsväljes. Vaccinationen bör starta redan vid 2 månaders ålder (tidigast vid 6 veckor) och omfattar 2 doser, som ges med minst 4 veckors mellanrum. Vaccinationen ska vara avslutad före 24 veckors ålder, helst
före 16 veckor. Rotarix kan även ges till för tidigt födda barn. Rotarix omfattas av läkemedelsförmånen. RotaTec är ett annat rotavirusvaccin, som ges från 6 till 32 veckors ålder, helst före 20-22 veckor. Även detta vaccin kan ges till för tidigt födda barn. Det vaccinerade barnet kan utsöndra virus i avföringen i mer än en vecka efter vaccinationen. Det finns därför en teoretisk risk att familjemedlemmar smittas. Detta har normalt ingen betydelse, men om någon i barnets närhet har nedsatt immunförsvar bör ansvarig läkare bedöma om särskilda hygieniska skyddsåtgärder skall vidtagas. Om man som förälder vill vaccinera sitt barn är det alltså viktigt att ta kontakt med sin vårdcentral redan då barnet är 6-8 veckor gammalt. Vaccinationen är särskilt angelägen för små barn om familjen planerar att leva i ett låginkomstland under barnets småbarnsår. Vaccination mot meningokocker, epidemisk hjärnhinneinflammation.. Det är fr.a. små barn, före ett års ålder, och tonåringar, som drabbas av epidemisk hjärnhinneinflammation. Det finns flera olika grupper av meningokocker och vaccin mot en grupp skyddar inte mot infektioner med meningokocker inom andra grupper. De vanligaste grupperna är A, B, C, Y och W-135 Grupp B är fortfarande dominerande bland barn. Cirka hälften av sjukdomsfallen hos barn är orsakade av grupp B. Det finns än så länge inte något verksamt vaccin mot denna grupp. Det finns för närvarande i Sverige två sorters meningokockvaccin, ett mot grupp C som kan ges till barn från 2 månader och ett vaccin mot grupperna A, C, Y och W-135 som kan ges till barn från 2 år. Vaccin ges framför allt till personer som ska resa till områden med pågående hög sjuklighet/epidemi. Vaccination mot TBE, fästingburen hjärnhinneinflammation. I södra Sverige är TBE-smitta allmän. (TBE skall inte förväxlas med Borrelia, en bakterie, som också överförs via fästingbett. Det finns vaccin mot TBE, men inte mot Borrelia. Borrelia kan däremot behandlas med antibiotika. ) Inför årets TBE-säsong har Smittskyddsinstitutet tillsammans med smittskyddsenheterna i landet valt att sänka den åldersgräns där man börjar rekommendera vaccin till barn i riskområden från 3 till 1 år. Detta beror på att nya studier på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm visat på att även små barn kan drabbas av långvariga symtom som minnesproblem och orkeslöshet, vilket man tidigare inte trott. Dessutom rekommenderar man vaccination från 1 års ålder i andra europeiska länder där TBE förekommer. Vaccinationsindikationen är mindre för personer som endast mycket kortvarigt vistas i områden med smittrisk och personer som bor i riskområden men inte brukar vistas ute i skog och mark.
Vid beslut om eventuell TBE-vaccination kan man tala med läkare som har kännedom om riskerna i det område där barnet kommer att vistas. Information finns också på Smittskyddsenhetens hemsida. (www.vgregion.se/smittskydd, klicka vidare på vaccinationer) Vaccination mot tuberkulos Allmän BCG-vaccination mot tuberkulos upphörde i Sverige 1975 och trots detta har vi inte sett någon ökning av fallen i Sverige. Därför rekommenderas bara vaccination av barn, som löper ökad risk att bli smittade. Även Finland har slutat med allmän tuberkulosvaccination och gör som Sverige, vaccinerar enbart riskgrupper. Vaccinet skyddar bara delvis mot tuberkulossmitta, men det förhindrar allvarlig generell spridning av tuberkulos i kroppen hos smittade små barn. Sjuksköterskan på barnavårdscentralen vet vilka barn som räknas till riskgruppen och när det är lämpligt att vaccinera. Vaccination mot influensa Influensa är en besvärlig, ibland allvarlig, sjukdom i alla åldrar. Hos barn före 2 års ålder är det, liksom hos gamla, vanligare med svår influensa. Det är viktigt att vaccinera barn med underliggande sjukdomar, som gör att de kan förväntas bli svårt drabbade av influensa. Hit hör exempelvis barn med svårare sjukdomstillstånd i hjärta eller lungor, eller nedsatt immunförsvar. Behandlande läkare brukar då rekommendera vaccination. En annan anledning till vaccination kan vara att någon i hemmet skall skyddas från influensa. Det är vanligt att barnet smittar sina närmaste. Barn smittar dessutom under längre tid än vuxna. Vaccin mot influensa kan ges från 6 månaders ålder. Vid första vaccinationstillfället krävs 2 injektioner med halv dos med 4 veckors intervall för barn under 3 år. Från 3 år tom 13 år ges 2 injektioner med hel dos. När skyddet sedan kompletteras under kommande år räcker det med 1 dos varje år. Från 14 års ålder räcker det med en dos även vid första vaccinationstillfället. Säsongsinfluensavaccinet ger också skydd mot H1N1 (svininfluensa).