Slutrapport NORDISK VINDKRAFT, HORNMYR FÖRDJUPAD RENNÄRINGSANALYS FÖR VAPSTEN SAMEBY HIFAB AB. Upprättad: 2011-12-22 Reviderad: 2012-06-08

NORDISK VINDKRAFT, HORNMYR FÖRDJUPAD RENNÄRINGSANALYS FÖR VAPSTEN SAMEBY Foto: Anna Ågren Slutrapport HIFAB AB Upprättad: 2011-12-22 Reviderad: 2012-06-08

Sammanfattning Nordisk Vindkraft ansöker om tillstånd att uppföra en vindkraftspark omfattande nio vindkraftverk i närheten av Hornmyr i Lycksele kommun, Västerbotten län. Området nyttjas som renbete av Vapsten sameby. Hifab AB har fått i uppdrag av Nordisk vindkraft att genomföra en fördjupad rennäringsanalys med syfte att skapa förståelse för projektets förmodade tekniska, ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser på rennäringen, samt att ge förslag på åtgärder som kan reducera påverkan på rennäringen. Vapsten sameby är verksam inom Västerbotten län, från norska gränsen ner till kustlandet vid Bottenviken. Området begränsas i norr av Umeälven och i söder av Vilhelmina norra sameby. Samebyn har ca 30 medlemmar. Högsta tillåtna renantal är 6500, årskalvar oräknade. Projektområdet vid Hornmyr används som vinterbete, och är en del av vad samebyn kallar för Brattenområdet. Brattenområdet nyttjas av en till tre familjers renhjordar, vilket rör sig om mellan 1500-5000 renar. Fler familjer kan komma att vistas i närheten av projektområdet. Området öster om Hornmyr nyttjas av samebyn som betesområde inför samling till hagen i Vänjaurbäck som ligger ca 1 mil öster om projektområdet. Samebyn har två lokala flyttleder i närheten av projektområdet, en norr och en söder om projektområdet. Förutspådda konsekvenser för Vapsten är framför allt minskade vinterbetesmarker och risk för ökad spridning av renar inom samebyn och till Vilhelmina Norra. Vindkraftverkan antas påverka i renarnas betesro negativt, dels på grund av ökad mänsklig aktivitet i området och dels genom vindkraftsverkens ljud, ljus och rotation. Dessa typer av störningar leder till merarbete för renskötarna. Samebyns inställning är att renarna kommer att undvika vindparksområdet, med hänvisning till Nelleman och Vistnes forskning om regionala störningar. Det har under arbetets gång även framkommit att i syfte att undvika merarbete och problem, samt i viss mån rädsla för iskast, vill Vapsten även av dessa orsaker undvika projektområdet. För att inte riskera att ändå hamna i vindkraftparken vill man har en buffertzon till den, vilket innebär ytterligare betesbortfall. Vapsten ser det som ett stort problem då det inte längre anser sig ha alternativa områden att nyttja, vilket medför att det kommer att vara svårt för dem att helt undvika vindkraftsparken. Det är Vapstens bedömning att om renar skulle tvingas vistas i direkt närhet till vindkraftverken skulle de utveckla stressbete, ökad rörlighet, sämre reproduktion samt kräva större arbetsinsats. Vapsten är redan idag hårt trängda av olika intrång såsom rovdjur, skogsbruk, turism, gruvbolag bebyggelse mm. Man är därför mycket negativt inställd till vindkraftsetableringar på samebyns betesmarker. Förutom detta projekt så pågår hos ett flertal vindkraftsbolag projekteringsarbete som i olika grad berör Vapsten, totalt handlar det om ca 650 vindkraftverk. De flesta av dessa är lokaliserade inom vinterbetesområden, framförallt längs med Stöttingfjället ned till Balberget. Man är inom samebyn djupt oroade över sina framtida möjligheter att bedriva renskötsel i samma omfattning som idag. Detta skapar mycket negativ stress, frustration och psykosocial ohälsa.

SAMMANFATTNING... II 1. INTRODUKTION... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 UTREDNINGENS SYFTE... 6 1.3 RAPPORTENS DISPOSITION... 6 2. STUDIENS GENOMFÖRANDE... 7 2.1 BESKRIVNING AV OLIKA ROLLER?... 7 2.1.1 Beskrivning av förutsättningar... 7 2.1.2 Beskrivning av konsekvenser... 8 2.1.3 Beskrivning av åtgärder... 8 2.2 ANALYS AV KONSEKVENSER... 9 2.3 SEKRETESSAVTAL... 10 3. BAKGRUND... 11 3.1 KORT OM RENNÄRINGEN... 11 3.2 KUNSKAPSSTATUS RENSKÖTSEL OCH VINDKRAFT... 14 3.3 SAMISK KULTUR OCH IDENTITET... 15 3.4 SOCIOEKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMEBYAR... 16 3.5 HÄLSOSITUATION BLAND RENSKÖTANDE SAMER... 17 3.6 KORT OM HORNMYR PROJEKTET... 18 4. VAPSTEN SAMEBY... 20 4.1 ALLMÄN BESKRIVNING... 20 4.1.1 Vapsten vid olika årstider... 21 4.1.2 Våren och försommaren Vår-Giddá (april-maj)... 21 4.1.3 Vårsommar-Giđđageassi (juni)... 22 4.1.4 Sommar-Geassi (juni-juli)... 22 4.1.5 Höstsommar-Čahkčageassi (augusti)... 22 4.1.6 Höst- Čakča (september-oktober)... 22 4.1.7 Höstvinter- Čakča dálvve (oktober-december)... 23 4.1.8 Vinterland -Dálvi (december-mars)... 23 4.1.9 Vårvinter-Gidádálvi (mars-april)... 24 4.2 JAKT, FISKE OCH ANNAN AKTIVITET INOM VAPSTEN... 24 4.3 KONKURRERANDE MARKANVÄNDNING... 24 4.3.1 Skogsbruk... 24 4.3.2 Turism... 25 4.3.3 Bebyggelse... 25 4.3.4 Vattenkraft... 25 4.3.5 Vindkraft... 26 4.3.6 Gruvverksamhet och prospektering... 28 4.3.7 Täktverksamhet... 29 4.3.8 Rovdjur... 30 4.4 VAPSTENS MARKANVÄNDNING VID PROJEKTOMRÅDET... 31 5. KONSEKVENSANALYS... 34 5.1 Direkta praktiska och ekonomiska konsekvenser... 34 5.2 Indirekta praktiska och ekonomiska konsekvenser... 37 5.3 Sociala och kulturella konsekvenser... 38 Sida 3 av 48

5.4 Kumulativ påverkan... 40 5.5 Nollalternativet... 42 6. FÖRSLAG PÅ FÖREBYGGANDE OCH SKADEREDUCERANDE ÅTGÄRDER... 43 6.1 Förhållningssätt rörande rennäringen... 43 6.2 Dialog och uppföljning... 43 6.3 Utbildning och informationsutbyte... 44 6.4 Upprättande av avtal... 44 6.5 Praktiska åtgärder... 44 6.5.1 Återställning... 44 6.5.2 Design och layout av projektområdet... 45 6.5.3 Anläggningar... 45 7. SAMLADE REFLEKTIONER... 46 8. KÄLLFÖRTECKNING... 48 Bilaga 1 Karta Vapsten markanvändningsområde Bilaga 2 Karta Vapsten vinterbete inklusive konkurrerande markanvändning Bilaga 3 karta Vapsten vid Hornmyran projektområde Sida 4 av 48

1. Introduktion Nordisk Vindkraft (Bolaget) planerar att bygga en vindkraftsanläggning bestående av nio vindkraftverk vid Hornmyr, ca 25 km sydsydväst om Lycksele i Lycksele kommun, Västerbottens län. Området är utpekat som riksintresse för vindbruk av Energimyndigheten och finns upptaget som område lämpligt för vindbruk i Lycksele kommuns tillägg till översiktsplan. Området som berörs av den planerade vindkraftparken är beläget inom Vapsten samebys vinterbetesmarker. Detta innebär att den miljökonsekvensbedömning som bifogas Nordisk Vindkraft tillståndsansökan skall innehålla analyser av projektets påverkan på rennäringen i denna sameby Denna rapport är en analys av projektets konsekvenser för Vapsten sameby (Vapsten) och den avser förutsäga och bedöma praktiska konsekvenserna för rennäringen, likväl som sociala och kulturella konsekvenser i denna sameby, samt att ge förslag på hur eventuella negativa konsekvenser som uppkommer kan minimeras eller på annat sätt kompenseras. 1.1 Bakgrund Rennäringsanalyser utgör en nödvändig del av miljökonsekvensbedömningar för föreslagna projekt i renbetesland. Denna typ av studier har oftast teknisk karaktär och är koncentrerade på praktiska konsekvenser för rennäringen, en bedömning av hur svårartade dessa konsekvenser är samt förslag hur de kan minimeras eller på annat sätt kompenseras. Fördjupade rennäringsanalyser som integreras med en analys av sociala konsekvenser och som också behandlar helheten av påverkan på samebyn och rennäringen har på senare år blivit allt vanligare och utgör nu ofta en viktig del i dialogen mellan samebyar och olika projektproponenter. Detta har skett i takt med att antalet ansökningsprocesser som rör verksamheter i rennäringsområdena har ökat och allt fler samebyar berörs av mineralkoncessionsansökningar, vindkraftparksetableringar och förändringar i skogsbruket etc. Både sammantaget och enskilt kan dessa projekt innebära konsekvenser för förutsättningarna att bedriva renskötsel och för det traditionella levnadssätt som är kopplat till denna aktivitet. Denna typ av fördjupade rennäringsanalyser har sin grund i en ökande insikt att miljökonsekvensbedömningsprocesser många gånger inte i tillräcklig omfattning beskriver hur rennäringen påverkas av olika typer av exploateringar. Detta har in sin tur lett till ett ökat stöd för genomförandet av så kallade sociala konsekvensbedömningar (SKB). En SKB syftar till att undersöka och identifiera de sociala konsekvenser som kan uppstå till följd av ett projekt och att vidare presentera åtgärder för att minimera oönskade effekter och maximera önskade effekter. Processen innefattar en nulägesanalys där verksamheter, intressenter och berörda personer beskrivs. Därutöver utvecklas metoder som möjliggör en bedömning av projektets framtida effekter. SKB eller Social Impact Assessments (SIA) har förekommit sedan 1970-talet och då ofta i områden där urfolk berörs (t.ex. i USA, Kanada och Australien). Internationellt är SKB ofta ett förekommande krav vid större infrastrukturprojekt, dammbyggen, vindkraftparksetableringar och gruvverksamhet. I Sverige finns inga lagkrav på SKB men Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling för nuvarande och kommande generationer, där mark, vatten och fysisk miljö används så att en ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk långsiktigt god hushållning tryggas De internationella erfarenheterna som beskrivs ovan, kopplat med krav som redan finns i den svenska miljölagstiftningen samt en ökande medvetenhet från samebyarnas sida har lett till att projektörer nu allt oftare väljer att utföra av fördjupade rennäringsanalys kopplad med sociala analyser. Hitintills i Sverige så har fördjupade rennäringsanalyser genomförts främst på projekt som är större än det aktuella vid Hornmyr, vilket omfattar 9 vindkraftverk. Då Nordisk Vindkraft har ett flera projekt som berör Sida 5 av 48

Vapsten sameby har man tillmötesgått samebyns önskemål om att genomföra en fördjupad rennäringsanalys för Hornmyr, vilken även innefattar kumulativa konsekvenser. 1.2 Utredningens syfte I samband med ansökningsprocessen för vindkraftpark Hornmyran har Nordisk Vindkraft anlitat Hifab AB (Hifab) för att genomföra en fördjupad rennäringsanalys. Utredningen utfördes under perioden september 2011 juni 2012 och har gjorts i dialog med samebyn. Denna rapport och den process den representerar syftar till: i. skapa en förståelse av projektets förmodade sociala, kulturella, och tekniska konsekvenser på rennäringen och medlemmarna i samebyn; ii. kartlägga renskötselns markanvändning och även annan traditionell markanvändning inom berörda delar av samebyn; iii. identifiera konsekvenser och rekommendera åtgärder som minimerar eventuella negativa effekter som uppstår samt lyfta fram och förstärker eventuella positiva effekter; En ytterligare avsikt med rapporten och den bakomliggande processen har varit att bidra till att upprätta en konstruktiv dialog mellan Nordisk Vindkraft och samebyn, där båda parter lär sig bättre förstå den andra partens förutsättningar, målsättningar, problem och farhågor. En sådan förståelse ses borga för en bättre möjlighet att uppnå en ansvarsfull och långsiktigt hållbar planering av projektet och kommande projekt. 1.3 Rapportens disposition Rapporten är uppdelad i 8 kapitel. Efter introduktionen följer ett kapitel som redogör för hur utredningen har genomförts (kapitel 2): här ges en översiktlig beskrivning av tillvägagångssätt och verktyg som används för att samla in nödvändig information och data. Kapitel 3 ger en bakgrund till projektet och det berörda området. Kapitel 4 beskriver Vapsten Sameby och markanvändningen i projektområdet. I kapitel 5 berörs de praktiska och ekonomiska konsekvenser som projektet tros komma ha för samebyn. Förslag på förebyggande och skadereducerande åtgärder presenteras i kapitel 6 och detta följs av ett antal sammanfattande reflektioner som rör studien i sin helhet i kapitel 7. Slutligen finns en redogörelse för de källor som används i rapporten i kapitel 8. Sida 6 av 48

2. Studiens genomförande Arbetet som ligger till grund för rapporten är baserat på information och kunskap insamlat under: (i) möten med representanter för Vapsten sameby och Nordisk Vindkraft AB; (ii) litteraturstudier; (iii) insamling av ny och projektspecifik data genom ett antal samtalsintervjuer med aktiva renskötare och andra medlemmar i samebyn. Av dessa tre arbetsmetoder är (iii) ovan det som tar mest tid och resurser i anspråk och således dominerar metodbeskrivningen nedan. Studien genomfördes från september 2011 till juni 2012. Samtalsintervjuer, en metod som ofta kallas respondentundersökning, i vilken svarspersonerna själva och deras tankar utgör studieobjekten. Syftet för studien är att ta reda på vad varje svarsperson tycker och tänker om ett eventuellt projekt och inte att ta reda på om dessa uppfattningar kan anses vara sanna eller falska. Samtalsintervjuundersökningar utgör i praktiken interaktiva samtal mellan den som intervjuar och intervjupersonerna. Samtalsintervjuer utgår från en uppsättning färdiga frågor och teman som gås igenom. Emellertid finns det gott om utrymme för variation av innehåll beroende på hur dialogen med respektive person utvecklar sig. Samtalsintervjuer ger goda möjligheter att registrera svar som kan tänkas vara oväntade, och en fördel är också möjligheten att gå vidare och ställa ytterligare frågor vid intressanta svar. En samtalsintervju med tre medlemmar i Vapsten sameby genomfördes den 21 september 2011, och den 4 oktober genomfördes ytterligare en grupp/enskild samtalsintervju med två medlemmar. Vid detta tillfälle genomfördes också ett platsbesök med en renskötande medlem som har lång erfarenhet av renskötsel i aktuellt projektområde. I slutet av oktober och början av november genomfördes fyra samtalsintervjuer i Tärnaby med renskötande medlemmar i Vapsten. Under intervjuerna har medlemmarna beskrivit hur rennäringen bedrivs i det aktuella projektområdet och generellt inom samebyn. Medlemmarna har vidare gett en översiktlig beskrivning av hur intrångsbilden ser ut för samebyn i nuläget men också de projekt som planeras inom samebyns områden. Utredningen innefattar också två informationsmöten där konsulter från Hifab har mött representanter för Vapsten sameby och Nordisk Vindkraft. En målsättning med dessa möten var att informera om projektet och dess utveckling. Information om projektet gavs också vid samtliga samtalsintervjuer. Därtill har två möten genomförts med representanter från samebyn och Hifab för att diskutera utkast av rapport och analysen av konsekvenser. 2.1 Beskrivning av olika roller Även om Hifab AB är ansvarig utgivare av rapporten, baseras mycket av dess innehåll på delaktighet och information från både Vapsten sameby, och Nordisk Vindkraft, varför det är det viktigt att tydliggöra vem som säger vad och vilken roll respektive part har. Detta i syfte att undvika missförstånd, och i de fall samsyn inte har kunnat uppnås i rapportens alla delar. 2.1.1 Beskrivning av förutsättningar Samebyns medlemmar har bidragit med kunskap om rennäringens övergripande förutsättningar i samebyn, och hur renskötseln bedrivs i aktuellt projektområde genom att beskriva både hur det ser ut idag, men också hur markerna använts historiskt, dvs. traditionell kunskap. Vidare har intervjuerna med samebymedlemmarna varit ett viktigt underlag för att identifiera farhågor och förhoppningar med aktuellt projekt, och beskriva nuläge utifrån ett socialt och kulturellt perspektiv. Nordisk Vindkraft har bidragit med information om det aktuella vindkraftsprojektet, så som tekniska beskrivning och ponerade miljökonsekvenser (framtagna av Enetjärn Natur). Sida 7 av 48

När det gäller beskrivning av förutsättningar har Hifab sammanställt informationen från Vapsten sameby och Nordisk Vinkdraft, samt sammanfattat det aktuella forskningsläget gällande rennäring och vindkraft, hälsa, socioekonomi och det samiska kulturlandskapet. Sammanställningen av förutsättningar har granskats av samtliga parter och dessa har också haft möjlighet att inkomma med synpunkter. Dessa synpunkter har i stor utsträckning beaktats i arbetet med rapporten. I slutändan är det ändock konsulten som står för beskrivningen. 2.1.2 Beskrivning av konsekvenser Hifab är ansvarig för konsekvensavsnittet även om både samebyn och Nordisk Vindkraft under ett flertal tillfällen haft möjlighet att inkomma med synpunkter. De konsekvenser som Hifab identifierat, både direkta, indirekta och kumulativa baseras på en kombination av litteraturstudier, tidigare erfarenheter och intervjuer med renskötare i samebyn. Det kan inte uteslutas att det kan uppstå konsekvenser som vid tidpunkten för utredningen inte varit möjliga att förutspå. 2.1.3 Beskrivning av åtgärder Hifab är ansvarig för förslag på förebyggande och skadereducerande åtgärder. Förslagen har diskuterats med både samebyn och bolaget, men då samebyn motsätter sig projektet har de valt att avvakta med en fördjupad diskussion tills dess de vet om projektet har fått erforderliga tillstånd eller inte. Anledningen till att Vapstens medlemmar motsätter sig projektet är att alla former av intrång innebär försämrade förutsättningar att bedriva renskötsel för dagens och kommande generationers renskötare. Det handlar om ökad sårbarhet både för den enskilda medlemmen som för samebyn i sin helhet, samtidigt som flexibiliteten i markanvändningen reduceras. Sida 8 av 48

2.2 Analys av konsekvenser Analysen av hur rennäringen bedrivs i Vapsten sameby baseras på en kombination av litteraturstudier, intervjuer med aktiva renskötare och medlemmar i samebyns styrelse. Samebyns markanvändning har även studerats och analyserats utifrån det kartmaterial Sametinget tillhandahåller genom Länsstyrelsernas GIStjänst. Digital information om för rennäringen konkurrerande markanvändningsintressen har samlats in från Länsstyrelsen i Västerbotten, Bergsstaten och Boverket och analyserats med hjälp av GIS. En begränsning i att beskriva den kumulativa intrångsbilden kontra samebyns markanvändning är att trots den utveckling som GIS medför, så begränsas den analysen av tillgång till aktuella ingångsdata. Samebyns markanvändning varierar från år till år, och missnöje finns mot den information som finns att tillgå via Sametinget. Det har inte varit möjligt att tillgå projektytor för vindkraftparker, utan enbart koordinater för en punkt per vindkraftpark. Därför har utsträckningen av pågående och kommande vindkraftsprojekt inte kunnat redovisas. Likaså gäller täktverksamhet. Via Boverket har istället områden klassade som riksintresse för vindbruk inom Vapsten samebys markområden redovisats. När det gäller bedömning av sociala och kulturella effekter finns en rad svårigheter att beakta. För det första är de begreppsmässiga ramarna för föreställningar - om, till exempel, människors livsföring, hälsa, välmående, kultur, rädslor och förhoppningar - diffusa. Det kan innebära att det är svårt att finna en gemensam definition på vad som är en bra respektive mindre bra effekter på exempelvis kultur. För det andra är det oftast inte möjligt att jämföra olika undersökningar då de specifika förutsättningarna skiljer sig. För det tredje kan det finnas svårigheter att konstatera samband mellan orsak och verkan. För att verkligen kunna påvisa att det finns ett samband mellan ett projekt och förändringar i till exempel människors livsföring och välmående krävs det att hänsyn tags till denna typ av metodologiska problem. Arbetsprocessen för analysen i denna utredning har skett genom att följa de principer för utförandet av en SKB som IAIA 1 utvecklat. Dessa principer lyfter fram åtta huvudområden för analys och beskrivningar av sociala konsekvenser, nämligen: (i) människors livsföring, (ii) människors kultur, (iii) det samhälle i vilket människorna lever, (iv) det politiska systemet, (v) människors miljö, (vi) människors hälsa och välmående, (vii) människors personliga rättigheter, samt rätt till egendom, samt (viii) människors rädslor och förhoppningar. Det är viktigt att förstå att ett kvalitativt förhållningssätt som det som används i genomförandet och analysen av en samtalsintervju - kräver en närhet till de intervjuade. Intervjuaren blir således en del av undersökningen och en av huvudaktörerna. Att vara tolkare själv kan då vara problematiskt eftersom erfarenheter och förväntningar påverkar tolkningsprocessen. För att säkerställa att missuppfattningar inte har skett har samtliga respondenter därför fått möjlighet att granska sina intervjuanteckningar. Efter tolkningsprocessen är gjord och utkast på rapporten har tagits fram har en arbetsgrupp om 3-4 medlemmar i Vapsten sameby och projektansvariga för Nordisk vindkraft fått granska utkast för att säkerställa att missuppfattningar inte skett och att rapporten håller sig inom vissa angivna ramar. Analysen är i slutändan gjord av Hifab och ska inte tolkas så att den i alla delar överensstämmer med samebyns ståndpunkter, ställningstaganden och beskrivningar. Samebyn har trots sina möjligheter att inkomma med synpunkter inte i alla delar fått med alla sina synpunkter. Likaså har Nordisk Vindkraft fått möjlighet att granska rapporten i sin helhet och inkomma med synpunkter på formerna och omfattningen i rapporten. Bedömning av konsekvenser är dock till syvende och sist Hifabs tolkning. 1 International Association for Impact Assessments Sida 9 av 48

Det bör också poängteras att även om denna rapport syftar till att ge en helhetsbild av rennäringen inom Vapsten sameby, så har den sina begränsningar. För att fullt ut kunna ge en komplett bild över Vapsten sameby så skulle det krävas en betydligt mer omfattande studie än vad som ryms inom ramen för miljötillståndsansökan för Hornmyran. 2.3 Sekretessavtal Ett utkast till sekretessavtal mellan Hifab och Vapsten sameby framlades på inledande möte med representanter från Vapsten sameby, Nordisk Vindkraft och Hifab. Avtalet godkändes av samebyn innan samtalsintervjuer påbörjades med renskötare under oktober 2011. Innan intervju påbörjades så gick Hifab konsult igenom dess innehåll och innebörd, med respektive respondent. Avsikten med sekretessavtalet är att skydda respondenternas integritet samt att stipulera hur, när och under hur lång tid insamlad data kan användas. I korthet ses den insamlade informationen som respondenternas egendom och de själva har därför rätt att bestämma hur den används. I linje med detta har varje respondent fått en möjlighet att revidera och diskutera det material som sammanställts under och efter deras respektive intervju. Framtagandet av en fullödig rennäringsanalys innebär med nödvändighet att berörda renskötare delar med sig av sin kunskap och expertis. Mycket av denna kunskap är traditionell, lärd och insamlad över många generationer och rör miljön, landskapet, ekosystemen, renarna och samspelet dem emellan. Sådan information har ett stort värde och skall behandlas med respekt. Annan typ av information kan vara känslig av andra skäl; det kan röra uppfattningar och attityder som en respondent ej vill skall spridas. För att handha denna typ av information krävs ett sekretessavtal. Sida 10 av 48

3. Bakgrund 3.1 Kort om rennäringen Renskötseln är ett arealkrävande krävande näring som bedrivs på 52 % 2 av Sveriges yta. Näringen styrs av naturens förutsättningar och renens instinkter och naturliga beteenden. Sveriges renskötselområde är uppdelat på 51 samebyar, som sträcker sig från Idre i söder till Karesuando i norr. Med sameby menas både ett geografiskt område, en kooperativ arbetsorganisation samt en ekonomisk verksamhet och verksamheten regleras i rennäringslagen. Renskötseln är en civilrättsligt grundad och skyddad rätt. Renskötselrätten grundas på urminnes hävd, en rättighet som uppstått genom ett konsekvent och konstant brukande av marken (sedvana). Rennäringen regleras genom rennäringslagen. Samer som tillhör en sameby har rätt att utnyttja mark och vatten för renskötsel och tillhörande aktiviteter såsom jakt och fiske. Inom samebyns område får medlemmarna även uppföra stugor och anläggningar för rennäringen samt ta bränsle och byggnadsvirke för husbehov och slöjdvirke. Dessa rättigheter är baserade på sedvanerätt och urminnes hävd, det vill säga att samerna har jagat, fiskat och använt markerna under lång tid. Renskötsel får bedrivas inom följande områden: 1) hela året (året-runt-markerna) i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns på mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren eller hösten och marken antingen tillhör eller vid utgången av juni 1992 tillhörde staten (kronomark) eller utgör renbetesland. 2) den 1 oktober-den 30 april (vinterbetesmarkerna) i övriga delar av lappmarkerna nedanför odlingsgränsen, inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. I Sverige finns 33 fjällsamebyar, 10 skogssamebyar och 8 koncessionssamebyar. I fjällsamebyarna bedrivs renskötselarbetetet i en årscykel som börjar skogslandet i öster, via vår och höstlanden vid foten av fjällen till sommarlandet i fjällmiljö och sen tillbaks igen. Renskötarna driver renarna, till del, förflyttningarna styrs av renens naturliga vandringsinstinkt. I skogssamebyarna och koncessionssamebyarna bedrivs renskötseln i skogslandet under hela året. En väl fungerande och långsiktigt hållbar renskötsel förutsätter ändamålsenliga kalvningsland, fungerande flyttleder med rastbeten samt centrala sammanhängande säsongsbetesområden för varje årstid. Det förutsätter också betesro, speciellt under kalvningstid och renens tillväxtperiod (försommaren). Tillgång till vinterbetesmarker är en viktig förutsättning för rennäringens överlevnad. Vinterbetesområdena brukar kallas rennäringens flaskhals, dessa är med andra ord begränsade resurser som till stor del delas/ begränsas genom andra markanvändare. Inom en sameby finns flera olika renskötselföretag som består av en eller flera ägare. Samebyn administreras av en styrelse som väljs på årsstämman som också är samebyns högst beslutande organ. Den som vill bli medlem i en sameby måste ansöka om detta och därefter är det årsstämman som beslutar om vem eller vilka som får bli medlemmar. I Sverige finns i dagsläget ca 4 600 renägare varav ca 2 000 personer i 900 företag har renskötseln som sin huvudsakliga inkomstkälla 3. Berörda Länsstyrelser har till uppgift att främja rennäringens utveckling och att bevaka dess intressen i samhälls- och miljöplaneringen. Uppgifterna som länsstyrelserna utför innefattar att: fastställa det högsta renantal som varje sameby får ha samt att se att detta efterlevs; tillse att samebyarna tar hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen; samt hantera diverse ansökningar om bidrag och stöd. 2 www.sametinget.se 2012-03-27 3 www.sametinget.se, 2011-07-06 Sida 11 av 48

Sedan 2007 är Sametinget central förvaltningsmyndighet för rennäringen och vissa av de uppgifter som tidigare föll på länsstyrelserna har flyttats, bl.a. att administrera renmärken, att ha övergripande ansvar för rennäringens markanvändande samt samebyarnas gränser; och att hantera och utbetala rovdjurersättning. Samerna har i historiskt tid betat sina renar i områden som nu korsar landsgränser. Norge och Sverige hade fram till maj 2005 en konvention som reglerade hur Svenska samer kunde beta sina renar i Norge sommartid och hur norska samer kunde använda svenska marker under vintern ( konventionsrenbete ). Sedan 2005 har det, trots förhandlingar, inte framkommit någon ny konvention vilket medför att den tidigare lappkodicillen från 1751 gäller. Riksintresse för rennäring har skydd enligt Miljöbalkens 3 kap 5. Skyddet för rennäringen i bestämmelsen i miljöbalken om rennäringens riksintressen syftar enligt lagens förarbeten (prop. 1985/86:3) till att bibehålla förutsättningarna för näringen genom att de viktigaste områdena i varje sameby får ett särskilt skydd. Sådana områden kan omfatta t.ex. flyttleder, kalvningsland och områden med särskilt goda betesförhållanden. Vid bedömning av vilka områden som skall anses vara av riksintresse bör vidare beaktas näringens behov av sammanhängande betesområden och tillgång till alternativa betesområden samt alternativa flyttleder 4. Dessutom bör enligt propositionen vinterbetesmarkerna särskild betydelse för renskötseln särskilt beaktas, liksom att det är "av största betydelse att beakta de funktionella samband som måste finnas mellan olika delområden för att renskötsel skall vara möjlig 5 ". Under arbetet med att ta fram rennäringens riksintresseområden utarbetades en teoretisk modell (benämnd arbetsmodell) som färdigställdes 1990-05-08 i dåvarande Renplangruppens regi. Modellen utarbetades av Ingwar Åhrén, Samernas Riksförbund, Lars Göran Brandt, Länsstyrelsen i Västerbottens län samt Bo Löwendahl, Boverket 6. Utgångspunkten för arbetsmodellen finns i NRL 2 kap 5 (numera 3 kap 5 2 st. miljöbalken). Jordbruksverket ansvarade för riksintresse för rennäringen, vilket togs över av Sametinget efter dess inrättande Ungefär 20% 7 av en enskild samebys yta får pekas ut som riksintresse för rennäring. Områden som kan få status som riksintresse är flyttleder, rastbeten, samlingsplatser, speciella betesområden t.ex. inom vinterbetesland, kalvningsområden, anläggningar samt vissa funktionella samband. Då dessa områden är föränderliga över tid skall områdena uppdatera. Enligt Länsstyrelsernas GIS-databas bör uppdateringar ske med ett 5-årsintervall. Markanvändningsredovisningar skall således uppdateras kontinuerligt och vara en funktionsbeskrivning som i karta och text beskriver hur renskötseln bedrivs inom en sameby eller inom ett visst område. 4 Riksintressen för samebyarna i Norrbottens-Västerbottens och Jämtlands län 2006-06-26. 5 Prop. 1985/86:3, s 58 6 Info: Vapsten sameby 7 GIS data via LST GIS-tjänst drygt 20%, vilket är något av en överskattning då tex. betesmarker i Norge inte är medräknat. Områdena mot kusten är inte fastställda vilket medför att den siffra som anger samebyns totala område är ungefärlig. Sida 12 av 48

DEFINITIONER Lappmarksgränsen Etablerades i mitten av 1700- talet som en gräns mellan nybyggare och samiska marker. Syftet med gränsen var att skydda samernas och nybyggarnas rättigheter från kustbönder, som gärna begav sig och fiskade i fjällsjöar. Lappmarksgränsen syftade också till att reglera vem som skulle betala skatt och inte 8. Mellan lappmarksgränsen och odlingsgränsen finns numera mesta delen av skogssamebyarnas åretruntmarker. Odlingsgränsen Etablerades under andra hälften av 1800 talet som en gräns för jordbruksaktiviteter och ovanför (nord och väster om) denna skulle inga nybyggen anläggas, utan marken skulle enbart användas till renbetesland. Odlingsgränsen uppkom i syfte för betryggande av lapparnas besittningsrätt till renbetesland 9 Väster om odlingsgränsen återfinns idag fjällsamebyarna åretruntmarker. Kärnområden Speciellt viktiga områden för renskötseln, exempelvis kalvningsland, samlingsplatser och viktiga betesområden. Inom kärnområdena ligger renskötselanläggningar. Rastbeten Område som används för vila och bete under flytt av renarna. Flyttled Leder eller stråk i landskapet som används under vår eller höstflytt, liksom för förflyttning mellan betesområden Svår passage Platser där det är svårt för renar och renskötare att ta sig förbi under flytten, tex vadställen, branter, järnvägar, oframkomlig vegetation etc. Vinterbete Renskötsel får bedrivas inom följande områden: 2) den 1 oktober-den 30 april (vinterbetesmarkerna) i övriga delar av lappmarkerna nedanför odlingsgränsen, inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året Urminnes hävd Renskötselrätten anges i 1 rennäringslagen vara en på urminneshävd grundad rättighet. I 15:e kap. l:a jordabalken (1734) ges urminnes hävd följande definition: "Det är urminnes häfd: där man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid okvald och ohindrad besutit, nyttjat och brukat hafver, att ingen minnes eller af sanna sago vet, huru hans förfäder eller fångesmän först därtill komne äro". Den som påstår sig ha urminnes hävd har att styrka denna. 8 L Lundqvist 2005 9 SOU 2006:14 Sida 13 av 48

3.2 Kunskapsstatus renskötsel och vindkraft I Kunnskapsstatus- effekter av vindparker på reindriften (Eftestøl m.fl. 2004) menar forskarna på att kunskapsläget hur renskötseln påverkar av större vindkraftsanläggningar är bristfällig. De få studier var gjorda 2004 omfattade enskilda eller ett fåtal vindkraftverk. Forskarna menade att det var svårt att dra slutsatser från detta till hur en renpopulation reagerar på en storskalig vindkraftpark. Dock menar författarna på att: Det finns dock enighet om att det är mänsklig aktivitet i samband en exploatering som ofta har störst påverkan på de negativa konsekvenser, inte själva exploateringen. Forskning om störning på renar delar forskarvärlden i två kategorier, de som forskar om 1) lokala eller direkta effekter på enskilda renindivider i närområdet kring en störning och 2) regionala effekter på renhjordar. Utöver detta finns även kumulativa, långsiktiga effekter på djurens kondition, överlevnad, reproduktion och produktion. Det finns också en skiljelinje i synsätt huruvida forskning utförd på vildren är tillämpbar på tamren och semidomesticerad. Flertalet studier finns gjorda på caribou (amerikansk vildren) i Nordamerika och Alaska. I Sverige har vi semi-domesticerade (halvtama) renar, även om tamhetsgraden kan variera mellan olika samebyar och under olika tider på året. Det förs en diskussion huruvida forskningsresultat på vild- respektive tamren är direkt tillämpbara på semi-domesticerade renar i det svenska skogslandskapet. Enligt Vistnes 10 så forskades det om lokala störningar främst före 1985. Forskningen innefattar enskilda djurs stressreaktion i omedelbar närhet till störningskälla. Påvisade flyktsträckor har påvisats på mellan 0 till 800 meter. Djuren har därefter stannat och blivit kvar i området. Slutsatserna i dessa studier har varit att renskötseln inte påverkas nämnvärt av aktuell störning 11. Sedan mitten på 1980 talet har forskning på störning på ren framför allt handlat om att kartlägga regionala effekter på renskötseln, dvs. hur påverkas en hel renhjord av en störning över ett större geografiskt område. Vistnes sammanfattar regionala effekterna i sakkunnigutlåtande 12 att både tam- och vildren drar sig undan störning. För tamren är undvikelseeffekten 1-5 km beroende på typ av störning, placering i terrängen, insekter, rovdjur, årstid, alternativa betesområden etc. Vistnes betonar att undvikelse inte innebär att renen helt slutar använda ett område, men att området används i mindre omfattning än tidigare eller mindre än förväntat utifrån de naturliga förutsättningarna. Vistnes refererar också till undvikelsestudier (utan att specificera vilka) som gjorts där majoriteten av renhjorden betat på 10-15 km från störningskälla. Ingunn Vistnes och Christian Nelleman, Norge, anses vara ledande forskare inom regionala störningar. De har granskat 85 vetenskapliga artiklar där den så kallade undvikelseeffekten har studerats. I över 80% av de regionala studierna har mänsklig närvaro i ett område visat sig vara störande, medan samma slutsats gjordes i 13% av fallen där lokal påverkan studerades. Vajor med kalv har visat sig vara mer störningskänsliga än handjur, särskilt under vår och sommar. Studierna är gjorda på vildren, caribou samt tamren på olika kontinenter. Forskarnas slutsats är att renar och caribou observerats i närheten av infrastrukturen, men de flesta regionala studier har funnit att majoriteten av renarna minskar användningen med 50-95% av de områden som ligger inom en radie av 5 km från störningskällan. De av Vistnes refererade sakkunnigutlåtandet vid Nord-Troms Tingsrätt 13 låg till grund för dom i vindkraftsmål november 2010. Där beräknas en schablonmässig störningszon om 2 km med 80 % undvikelse från en vindkraftspark med 13 stycken 4,5 MW turbiner samt en schablonmässig 50 % undvikelsezon om 2 km om var sida 137 kv kraftledning. 10 Vistnes & Nellemann 2007 11 Sak nr 07-189641SKJ-NHER og 08-105563 SKj-NHER. 12 Sak nr 07-189641SKJ-NHER og 08-105563 SKj-NHER. 13 nr 07-189641SKJ NHER och 08-105563 SKJ-NHER Sida 14 av 48

I Sverige har det avkunnats en dom i Mark- och miljööverdomstolen 14 som prövat störning på rennäringen till följd av vindkraftspark. Domstolen gjorde följande bedömning: Det är svårt att ange ett exakt avstånd för när undvikelseeffekterna får sådan omfattning att påverkan på renpopulationen leder till att bedrivande av rennäring tydligt påverkas. Det kan antas att detta avstånd kan vara avsevärt olika beroende på lokala faktorer såsom bl.a. topografi och vindkraftsparkernas storlek. Med utgångspunkt i den utredning som samebyn presenterat i målet och beaktande av försiktighetsprincipen får detta avstånd ändå uppskattas till cirka 5 km. Nordisk vindkraft har under denna process gång, inom ramen för ett närliggande projekt, låtit en extern konsult (N Lindberg, Enetjärn Natur) gå igenom ett antal forskningsrapporter, i syfte att analysera undvikelseeffekterna hos semidomectiserad ren. Lindbergs slutsatser är att i vissa av de granskade artiklarna rörande semidomesticerad ren har man funnit tydliga effekter av mänskliga störningar och i andra fall har man inte funnit detta. Inga entydiga mönster finns vad gäller graden av undvikelse i de studier av semidomesticerad ren som gjorts i Norden. Eventuella effekter varierar stort mellan olika studerade områden och störningstyper, från ingen undvikelse alls upp till flera kilometer. Vidare hänvisar Lindberg till att tillvänjning kan ha inverkat på mönstren i några fall. Lindbergs slutsats är också att det inte finns några vetenskapliga belägg för att de störningsstudier som är gjorda på vilda renar är direkt överförbara på den svenska renskötseln. Samebyn delar inte Niklas Lindbergs slutsatser av det vetenskapliga kunskapsläget av regionala störningseffekter på domesticerad vildren. Samebyn tillbakavisar således Niklas Lindbergs slutsats och hänvisar istället till den kunskapssammanställning av Ingunn Vistnes och dr Christian Nellemann som samebyn med anledning av Niklas Lindbergs utlåtande kommer att ge i målet avseende Vargträsk under våren 2012. Vapsten sameby anser att Mark- och miljööverdomstolen i det så kallade Björkhöjden-Björkvattnetmålet har fastslagit hur man ska förhålla sig till forskningsläget genom sin dom. 3.3 Samisk kultur och identitet Den komplexitet som kännetecknar det samiska samhället gör att det inte finns en renodlad samisk identitet, utan flera. Svenska Samernas Riksförbund betonar att samisk identitet ser också olika ut beroende på vem man är och vad som ryms i begreppet kan man bara avgöra själv. 15 Det finns med andra ord ingen enhetlig definition av samisk identitet, men vad som är tydligt är att synen på dess innebörd har förändrats, både inåt och utåt. Enligt historiken Henry Minde (citerad i Lanttos analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950) var det först kring tiden vid sekelskiftet 1900 då samerna, i kontakt med andra folkgrupper började definiera sig som en distinkt samisk grupp. I förhållandet mellan en stark majoritet och en svag minoritetsgrupp kan denna gruppering och stereotypisering få negativa effekter genom att bilden av den grupp man tillhör på ett sätt blir självuppfyllande. Lantto menar att samerna socialiserats in i en roll och ett synsätt på sig själva som är svår att ta sig ut, vilket också hänger samman med dåtidens syn hos statsmakten på samerna, en lapp ska vara lapp och ta hand om sina renar. Även om renen alltid funnits med så var det annorlunda tidigare. Då var det vildrenarnas vandringar som styrde var samerna bosatte sig och livet formades utifrån jakten som huvudnäring. Att rennäringen är det primära i den samiska kulturen stärks i och med renbeteslagen som 14 Mål nummer M824-11, dom 2011-11-23. 15 www.sapmi.se Sida 15 av 48

kom 1886. Syftet med denna lagstiftning var att separera lappen från övriga befolkningen. De skulle hålla sig till renskötsel, jakt och fiske. Detta ledde till att de samer som av olika anledningar inte anslöt sig till renskötseln, successivt uteslöts från möjlighet att leva och försörja sig inom samiskt område och att bibehålla kontakten med samiska traditioner och samisk kultur. Israel Ruong 16, menar att centrala byggstenar för skapandet av en gemensam samisk identitet är en sammansättning av både objektiva och subjektiva kriterier. Bland de objektiva kriterierna lyfter han fram det samiska språket, samisk slöjd, samiska näringar, samt Sápmi, det samiska landområdet och till de subjektiva kriterierna hör skapandet av samhörighetskänsla, baserad på en gemensam livshållning och bilden av en gemensam historia. 17 Renskötare, eller icke renskötare, det gemensamma är att samer levt av det naturen gett och utvecklat ett sätt att leva genom att bruka men inte förbruka naturresurserna. Nyttjandet av de många olika biologiska resurserna har gjort att det utvecklats ett stort mått av så kallad traditionell kunskap. 18 Denna traditionella kunskap finns viss del dokumenterad, men mycket av kunskapen överförs genom praktiskt renskötselarbete och muntligt mellan generationer. I och med att Sverige ratificerade konventionen om biologisk mångfald 1994, och därmed konventionsartikel 8 som understryker vikten av hänsyn till traditionell kunskap fick traditionell kunskap ökat bevarandevärde. Sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald har givit ut en handledning för hur regeringar, myndigheter och andra markexploatörer skall samråda med urbefolkningar och lokalsamhällen när man planerar att ta i anspråk land och biologiska resurser. Dessa heter Akwé: Kon-riktlinjerna och innebär ett starkare skydd för samisk traditionell markanvändning som kan ha betydelse för den biologiska mångfalden. Det samiska kulturlandskapet täcker stora delar av norra Sverige, och även om spåren av samisk mänsklig aktivitet är diskreta så finns de där. Det traditionella samiska tankesättet är att man inte skulle lämna några överdrivna spår i naturen, utan det material som tagits från naturen skulle lämnas tillbaka till moder jord när det inte användes längre. 3.4 Socioekonomiska förutsättningar för samebyar Det ekonomiska läget inom renskötseln har länge varit otryggt, till följd av sviktande kilopriser på renkött, som nu börjat vända uppåt, stigande drivmedels- och foderkostnader, ökat rovdjurstryck etc. Ekonomin är för många renskötarhushåll ett ständigt återkommande orosmoment. 19 Exploateringar får direkta och ekonomiska konsekvenser för de renskötande samerna och leder i många fall till ökade omkostnader. Det kan handla om ökade drivmedelskostnader, ökat behov av stödutfodring, och minskad slaktvikt etc. Om renhjorden t.ex. sprider eller skingrar sig måste renskötaren köra längre sträckor för att kantbevaka och samla in hjorden, vilket i sin tur också leder till ökade arbetsinsatser. Stödutfodring kan bli nödvändig om betestillgången minskar. De företagsekonomiska kalkylerna är dock inte alltid relevanta inom det samiska samhället där det ofta är andra värden än de ekonomiska som är de primära. Det är inte främst ekonomisk lönsamhet som motiverar renskötarna utan det är snarare en livsform, ett traditionellt sätt att leva. Ekonomin kan vara av underordnad betydelse jämfört med ideologiska och kulturella värden. För att få en helhetsbild av renskötseln är det därför inte tillräckligt att se till de inkomster som renen ger, utan ett renföretag bör också ses som en livsform. I Sverige lever renskötarhushållen i de flesta fall på en kombination av intäkter av skilda slag, typ 16 citerad i Lanttos analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950 17 Lantto, P., 2000 18 Utsi, 2007 s 9 19 Nordin (2007). Sida 16 av 48

kombinationsnäringar, andra lönearbeten etc. 20 I många renskötarhushåll förvärvsarbetar kvinnan i samhället och bidrar med sin lön till renskötarhushållets totalekonomi. Det finansiella läget inom renskötseln i dag kräver att renskötarhushållen förlitar sig på många ben. Inom Vapsten har man tidigare inte behövt förlita sig på förvärvsarbete vid sidan av, men man ser att utvecklingen går åt det hållet, på grund av att rennäringen inte längre är lika ekonomiskt bärkraftig. Vapsten sameby menar på att detta beror på att grundförutsättningarna för deras verksamhet har blivit så radikalt förändrade de senaste 30-40 åren. Det ökade rovdjurstrycket i kombination med ökad konkurrens om markanvändning, kostnader för fordonspark, etc. (se även kapitel 4.3) medför att rennäringen inte är lika ekonomiskt bärkraftig som den var förr. Vapsten sameby menar på att samerna tidigare har varit mycket anpassningsbara och flyttat på sig till förmån för infrastruktur och bebyggelse, men att den möjligheten inte finns kvar idag. Kombinationsnäringarna har betydelse för renskötarhushållens ekonomiska situation och är något som de kan påverka i ganska stor utsträckning själva. I många renskötarhushåll är det vanligt förekommande med kombinationsnäringar t ex slöjd, köttförädling, röjningsarbeten etc. Gemensamt för dessa kombinationsnäringars utövande är att de måste underordnas renskötselarbetet, därför är det svårt för en renskötare att förena renskötsel med en fast anställning. En del kombinationsnäringar, t ex slöjden påverkas mindre av en vindkraftsetablering, medan andra kombinationsnäringar som t ex köttförädling, och turism kan påverkas negativt, medan t.ex. tillfälliga röjningsuppdrag och andra entreprenörsuppdrag kan påverkas såväl positivt som negativt av en vindpark. Sådana arbetstillfällen är många gånger förenliga med renskötseln, vilket möjliggör att renskötarhushållen genom att ta del av liknande arbetsuppgifter kan få ytterligare en inkomstkälla. Nordin (2007) menar att när det lokala ekosystemet tillåter flera levnadssätt samtidigt och därmed inkomster från olika håll, kan detta betraktas som strategisk planering av renskötarhushållen. 3.5 Hälsosituation bland renskötande samer Avsnittet nedan sammanfattar specialiststudien som genomförts av Per Sjölander 2009. Det bör noteras att Sjölanders arbete ger en överblick över hälsosituationen hos Sveriges samer men att dessa resultat inte nödvändigtvis är relevanta i alla sina delar för Vapsten sameby. Hälsosituationen bland renskötande samer i Sverige har först under det senaste decenniet varit föremål för systematiska, vetenskapliga undersökningar. Trots att kunskapen fortfarande är begränsad förefaller det som de renskötande samernas hälsa vara ungefär den samma som i den övriga svenska befolkningen (för översiktsartiklar, se Hassler 2005; Hassler, Sjölander 2005; Hassler et al. 2008a, b; Sjölander 2009). Det finns dock en del skillnader som är värda att notera. I jämförelse med den övriga norrlandsbefolkningen uppvisar de renskötande männen något lägre dödlighet i cancer och hjärt-kärlsjukdomar, men högre risk för dödsolyckor. Arbetsrelaterade dödsolyckor är flera gånger vanligare bland renskötande män än bland jordbrukare och byggnadsarbetare, vilket betyder att renskötsel är ett relativt farligt jobb. Dödsolyckorna i rennäringen domineras av fordonsolyckor, både på vägar och i terräng. Kvinnor i renskötarfamiljer har en överrisk för stroke, medan de renskötande männen har en underrisk i förhållande till andra svenskar i samma geografiska område [Sjölander et al. 2008a]. Det finns vetenskapligt stöd för att de renskötande männens förhållandevis låga risk för hjärt-kärlsjukdomar kan vara en effekt av hög fysisk aktivitet och relativt hälsosam kost, medan kvinnornas högre risk för stroke förmodligen är relaterad till hög exponering för olika psykosociala riskfaktorer (se nedan och [Sjölander et al. 2008a]). 20 Nordin, (2007), s. 95 Sida 17 av 48

Bland både män och kvinnor i renskötarfamiljer är belastningsskador i muskler och leder vanligt förekommande. Besvär från händer, armbågar, axlar och ländrygg är vanligare bland de renskötare männen jämfört med andra yrken där belastningsskadebesvär är vanliga, bl.a. jordbrukare, yrkesförare av terrängfordon, arbetare i industrin, bygg- och transportsektorerna. Det finns också här en oroande tidstrend. I jämförelse med studier som gjordes för ca 20 år sedan tycks belastningsskadorna vara väsentligt fler bland dagens renskötare. Idag utgör belastningsskadorna ett avsevärt hälsoproblem i rennäringen. Belastningsskadorna kan ha flera orsaker men är ofta ett resultat av en kombination av exponering för fysiska och psykosociala riskfaktorer och av socioekonomiska villkor. Den ohälsa som observerats bland renskötande samer kan till viss del bero på att man underutnyttjar den svenska hälso- och sjukvården. Förtroendet för primärvård, psykiatri och socialtjänst är betydligt lägre bland renskötande samer än i den övriga norrlandsbefolkningen. En väsentlig anledning till detta är att man upplever vård- och omsorgspersonal som okunniga när det gäller renskötseln och den samiska kulturen. Följden blir att medlemmar från renskötarhushåll ofta möts av fördomar och erbjuds behandlingsalternativ som upplevs som orealistiska, t.ex. att sluta köra snöskoter eller att sjukskriva sig under kalvmärkning eller renflyttning. Detta betyder att man ibland undviker att söka vård trots att man har medicinska behov. 3.6 Kort om Hornmyr projektet Utredningsområdet för vindkraftparken Hornmyr omfattar 7,8 km 2 och är lokaliserad ca 1 km väster om samhället Hornmyr i Lycksele kommun. Området är utpekat som riksintresse för vindkraft av Energimyndigheten och finns upptaget som område lämpligt för vindbruk i Lycksele kommuns tillägg till Översiktsplan. Nordisk Vindkraft planerar att uppföra 9 stycken vindkraftverk med en effekt av totalt 27 MW. Tillförsel av energiproduktion beräknas till 85-95 GWh per år. Ansökt totalhöjd (inklusive när ett rotorblad står rakt upp) är 175 meter, och maximal rotordiameter 112 m. Vindkraftverken kommer att förses med hinderbelysning enligt Transporstyrelsens föreskrifter. Transformatorer kommer att placeras inne i eller nedanför vindkraftverken. Val av fundament kommer att ske efter det att den geotekniska undersökningen är genomförd. De två vanligaste formerna är bergförankrade fundament och gravitationsfundament. Bolaget beräknar det totala markanspråket för vindkraftparken i form av vägar, fundament etc. till ca 55 Ha. Av dessa beräknar man att ca 12 Ha är tillfälligt bortfall, och ca 43 Ha är permanent markbortfall. Nordisk vindkraft beräknar det permanenta markanspråket till 5,4 % av projektets totala område på 780 Ha. Transporter till och från vindkraftsparken planeras via skogsbilväg nordväst om Hornmyran. De befintliga vägarna kan komma att förstärkas och breddas för att uppfylla de geometriska krav som ställs på vägnätet i byggnadsfasen. Preliminärt beräknas 3,9 km av befintliga vägar behöva uppgraderas. Nya vägar inom området kommer att behöva anläggas liksom anslutning från nordväst, totalt uppskattar bolaget det till att ca 10 km nya vägar kommer att behöva anläggas. Två alternativ till anslutning på elnätet har tagits fram, ett västerut till Fäbodliden och ett österut till Tuggens kraftstation. Koncession för uppförande av ny kraftledning kommer att sökas till Energimarknadsinspektionen, enligt el-lagen. I bägge alternativen kommer det ansökas om ca 30 km ny 130 kv ledning. Transport av vindkraftverken planeras att skeppas till Umeå hamn, för vidare lastbilstransport via väg E12 till Vännäsby, vidare på väg 92 till Bjurholm och sedan på väg 353 upp mot Lycksele. Vid Lycksele går transporterna vidare åt sydväst på väg 365 och vid Vägsele tar de av österut och in till den planerade vindkraftanläggningen vid Hornmyran. Sida 18 av 48

Vid en framtida avveckling planeras vindkraftverken att nedmonteras och återvinnas i största möjliga utsträckning. Vägar lämnas kvar i befintligt skick. Fundament och elkablar täcks över med 30 cm jord, då det bedöms att det orsakar mindre miljöpåverkan att lämna kvar än att transportera bort och återfylla med andra massor. Den mest påtagliga säkerhetsrisken under drifttiden bedöms enligt Nordisk vindkraft vara nedisning och risk för iskast och isras. Bolaget refererar till en studie (Garrad Hassan, 2007) där man beräknat sannolikheten att is från ett vindkraftverk ska träffa en utvald kvadratmeter på mellan 50 och 300 m från ett vindkraftverk. Beräkningen visar att is kommer att träffa denna utvalda kvadratmeter 0,000 000 007 gånger per år eller, uttryckt på annat sätt, en gång på 137 500 000 år. I en holländsk studie (Braam and Rademakers, 2004) har man beräknat sannolikheten för att ett vindkraftverk oavsett aggregatstorlek ska tappa någon bladdel. Beräkningen anger att det är 0,075 % risk att ett vindkraftverk under ett års tid ska tappa någon bladdel. I kapitel 8.16 Säkerhet i MKB görs en mer detaljerad beskrivning över säkerhetsrisker. Sida 19 av 48

4. Vapsten Sameby 4.1 Allmän beskrivning Rennäringen inom Vapsten Sameby är verksam i Västerbottens län, från Norska gränsen ner till kustlandet vid Bottenviken. Området begränsas i norr av Umeälven och i söder av Vilhelmina norra sameby, se Bilaga 1. Renhjordarna gör årstidsbundna vandringar i öst-västlig riktning mellan betesmarkerna i skogslandet och fjällen. Det är långa flyttvägar mellan vinterbete och sommarbete. Renarna har sitt sommarbete ovan odlingsgränsen. Gränserna ovan odlingsgränsen för Vapsten sameby redovisas i Länsstyrelsens kungörelse daterad den 25 maj 1946. Antalet vintergrupper varierar mellan tre till fem grupper, vilket är beroende av den aktuella betessituationen. Fragmentering av samebyns vinterbetesområden har medfört att man måste dela upp sig i fler och mindre vinterbetesgrupper. På slutet av 1990-talet var Vapsten indelade i två vinterbetesgrupper. Idag är man uppe i emellanåt fem grupper. Uppdelningen av vinterbetesgrupper sker familjevis. Bevakningsinsatsen för en mindre vinterbetesgrupp är lika stor eller ibland till och med större som för en stor vinterbetesgrupp. Rotationsbetet att beta sig runt genom olika området- vilket är eftersträvansvärt har samebyn tvingats upphöra med. På grund av fragmenterade betesmarker får man istället använda alla områden under längre tid, vilket leder till mer ensidigt bete. En annan nackdel med flera vinterbetesgrupper är att renskötarna blir mer utsatta t.ex. vid sjukdom när de arbetar ensamma med en vintergrupp. Högsta tillåtna antal renar är 6500 oräknat årskalvar. Samebyn måste hålla detta renantal för att vara ekonomisk bärkraftig. Byns medlemsantal är 30 personer, med en relativt jämn åldersfördelning. Tillfrågade respondenter inom samebyn menar att det inte finns utrymme för utökat antal medlemmar, då dagens intrång försämrat förutsättningar att bedriva renskötsel. Betestillgången har minskat, och arbetsbördan har ökat. Nordsamiskan är dominerande språket i Vapsten sameby, även om många använder svenska som vardagsspråk. Medlemmarna använder främst samiska i det praktiska renskötselarbetet. För dem som är aktiva inom renskötseln är samiskan oftast mer naturlig eftersom många av begreppen, som till exempel märkessnitt, renarnas utseende, naturformationer och betesförhållanden är samiska och saknar motsvarighet i det svenska språket. Medlemmarnas bosättningar återfinns på olika platser inom samebyn och många har två bostadsadresser. Många renskötare lever åtskilda från sina familjer vintertid. De hyr då en bostad i närheten av var renhjorden befinner sig på vinterbeteslandet. För vissa innebär det att de endast träffar sin familj ett par gånger under hela vintern. Samebyn menar på att det moderna svenska samhället inte medger pragmatiska lösningar för de traditionella samiska levnadssättet, att flytta med renhjorden. På grund av renskötseln idag inte är lika ekonomisk bärkraftig som tidigare behöver en i familjen många gånger ha ett hel- eller deltidsjobb på annan ort. Ofta är detta jobb på den plats där barnen går i skolan. Medan barnen är små kan det vara möjligt att flytta med efter renarna, men när barnen börjar skolan blir det svårt. Vapsten menar på att toleransen från det svenska samhället är låg beträffande möjligheter att byta skola, rätten till undervisning på samiska etc. Idag finns inte längre möjlighet till inackordering av barn på sameskolan. Kvinnan stannar därför ofta kvar på den plats där barnen går i skolan, en anpassning till det svenska moderna samhället. Samebyns anläggningar är lokaliserade på strategiska platser över hela samebyns område. Sedan 1960-talet har modern teknik används i renskötselarbetet. Renskötarna har tillgång till en rad tekniska hjälpmedel såsom radiokommunikation, snöskotrar, helikopter, fyrhjulingar, lastbilar och motorcyklar. Förutom dessa hjälpmedel så har mobiltelefonen så smått revolutionerat livet för renskötarna. Numera kan de ringa hem och tala om att, t.ex., är på hemväg från skogen eller om de har råkat ut för något oförutsett. Till fjälls har man dock dålig mobiltäckning, men väl satellitsändare som kan användas för Sida 20 av 48

nödsamtal. Detta är både ett medvetet val för att såväl som andra företag ta del av utvecklingen och effektivisera rennäringen men också ett måste och en anpassning utifrån rådande omständigheter. 4.1.1 Vapsten vid olika årstider Rennäringens årscykel delas ofta in i åtta årstider. Nedan följer en sammanställning av vad som sker under dessa årstider, med början på vårvintern då flytten mot fjällen påbörjas. Redovisningen nedan skall ses som ett genomsnittsförlopp eller ett normalår för renskötseln i Vapsten sameby, där avvikelser är regel snarare än undantag. Avvikelser i väder- och betesförhållanden ger olika förutsättningar varje år. Redovisningen nedan är dels en sammanställning av skriften Vapsten sameby En beskrivning av samebyns förutsättningar, markanvändning och renskötsel, samt information erhållen från intervjuer med medlemmar i Vapsten sameby under september-november 2011. 4.1.2 Våren och försommaren Vår-Giddá (april-maj) Renar har flyttats delvis med lastbil sedan 1960-talet då anläggningen i Björkvik anlades (i samband med Vattenfalls vattenreglering). Under de senaste åren har det vidare blivit allt vanligare att flytten av Vapsten samebys renhjord från vinterbeteslandet till vårbeteslandet skett med lastbil. Anledningarna till detta är flera och innefattar såväl svaga isar (som bland annat orsakas av Vattenfalls reglering av sjösystem från Abelvattnet samt Umeälven), en växande infrastruktur, en ökad rovdjursstam och svårigheter att flytta landvägen (till fots), det senare främst på grund av skogsbruket men numera även på grund av andra konkurrerande markanvändare. Avverkningar och olika markberedningsmetoder, begränsar framkomligheten samt orsakar brist på naturligt bete som är nödvändigt vid flyttning landvägen. Förutom att det är kostsamt att flytta renarna mellan de olika betesområdena med lastbil, så innebär det också andra problem. Renarna måste lastas på våren innan snön försvinner, annars riskerar man att renarna sprids och blir svåra att samla ihop. Den tidiga samlingen och flytten innebär att renarna kommer upp till fjälls när snötäcket fortfarande är djupt. Vidare har den viktiga hänglavsbärande och fjällnära skogen blivit alltmer sällsynt på grund av avverkning vilket gör det svårt för renarna att hitta föda. Renarna lastas oftast av vid arbetshagarna i Bodefors, eller i Björkvik, se bilaga 2. Dessa platser är utvalda därför där finns intilliggande skogar av hänglavsbärande skog som spelar en viktig roll under den tid av våren då snötäcket fortfarande ligger på marken och ställvis omöjliggör markbete. Gardfjäll är ett mycket viktigt vårbetesland, det ligger längst österut av fjällen som Vapsten har tillgång till, och har många södersluttningar och närhet till hänglavsbärande skog. Ur renskötselsynpunkt vill man låta renarna beta där så länge som möjligt. Där finns även marklav på fjället, och närhet till stora myrmarker som medger ett varierat bete. Även om många renskötare idag flyttar sin renhjord med lastbil tycker man att det bästa alternativet ur ett renskötselperspektiv är att gå landvägen. På så sätt flyttar man på ett naturligt sätt i fas med snösmältningen och renarna behöver inte bli stressade. I takt med att det blir allt svårare att få ihop renskötseln ur ett ekonomiskt perspektiv kan renskötare i framtiden också tvingas flytta till fots. Vajan föder varje vår en kalv och fjolårskalven stöts bort strax före eller i samband med kalvningen. Vajorna kalvar i regel på samma tid och plats år efter år. Kalvningen inleds under perioden 25 april till 30 maj. Under våren och vid kalvningstid är renarna mycket känsliga för störningar. Det är viktigt att vajan får den ro som behövs för att hon ska kunna ta hand om sin kalv. Vajorna söker sig till områden inför kalvning med Sida 21 av 48

bra bete och lite störningar. Kalvningslanden finns där barmarksfläckar bildas tidigt och där terrängen ger skydd mot hårt väder för de nyfödda kalvarna. Den största delen av Vapstens renar kalvar efter att de passerat Virisfjället och andra längre österut, vid Gardfjäll. 4.1.3 Vårsommar-Giđđageassi (juni) Vårsommaren präglas av återhämtning och uppbyggnad. Renen är fritt strövande, spridda över stora områden inom året-runt-markerna och drar sig främst till björkskog, myrmark och bäckdrag där grönskan kommer tidigt. Renen får beta i lugn och ro fram till den tid då mygg och värme infinner sig, vilket innebär att renskötarna lägger mer tid på andra sysslor inom renskötselarbetet. Om det är ett bra försommarbete kan renarna börja återhämta den vikt de tappat under vintern. 4.1.4 Sommar-Geassi (juni-juli) Under högsommaren återfinns de flesta renarna inom fjällområdet, huvudsakligen väster om Gardfjäll. Företrädesvis är det handjuren som blir kvar på Gardfjäll. Sommarbete finns även på norsk sida gränsen. Samlingarna inför kalvmärkningen påbörjas normalt i början av juli månad. Renarna samlas i olika hagar och märks vanligtvis under natten, då det är svalare. Samling sker inom hela fjällområdet beroende på var renarna finns och vilket gärde som är lämpligt att samla till. Varje renägare har ett unikt renmärke (snitt i öronen). Renkalvarna märks med samma märke som vajan. Under varmare perioder söker sig renen till högre partier där snödrivor inte hunnit smälta för att undkomma mygg och insekter. Under högsommaren är därför de höga fjällen (t.ex. Virisfjället, och Löfjället) mycket viktiga. Renarna är speciellt känsliga för kormflugan och svalgbromsen vars larver har renen som värddjur. Svala, blåsiga och regniga somrar gynnar renarnas tillväxt då de kan beta hela dagarna. 4.1.5 Höstsommar-Čahkčageassi (augusti) Från augusti till september är renarna mer spridda, och håller sig en och en eller i små grupper vilket gör dem svåra att samla. Detta innebär att kalvmärkningen blir allt svårare att genomföra. Fjällområden blir hårt belastade under slutet av augusti när småviltjakten börjar. Renarna söker då sig gärna till lugnare områden. Vissa områden är avlysta från jakt för att renarna skall kunna finna betesro. Östlig vind och störningar gör att renarna drar österut mot odlingsgränsen. Vid västlig vind och störningar vandrar renarna västerut och mot norska gränsen. När det är svalare och mindre insekter vandrar renarna ner från fjälltopparna och återgår till att beta löv, gräs, örter och svamp. Detta är en viktig tid för att bygga upp det fettlager som behövs för att överleva vintern. 4.1.6 Höst- Čakča (september-oktober) I månadsskiftet augusti-september samlar renskötarna renarna för höstslakten. Främst är det sarvar som tas ut ur hjordarna, medan vajorna sparas. Den optimala fördelningen, för en bärkraftig avel, är cirka 30 procent sarvar och 70 procent vajor. I och med samhället utveckling som har medfört en tuffare ekonmisk verklighet är det idag emellertid vanligare att renhjorden består av fem procent tjurar. Detta är en icke önskvärd situation för samebyn då det påverkar aveln och långsiktigt försämrar renhjordens struktur. Dock ser man att det är åt det hållet utvecklingen gått och fortsätter. Sarvar slaktas för att ge vajorna företräde på krympande vinterbetesmarkerna. Sida 22 av 48

Sarvslakten pågår fram till runt den 20 september då brunstperioden börjar. Slakten sker i Abelvattnet och vid Atosstugan nära norska gränsen med hjälp av mobilt slakteri (se bilaga 1). Ibland förekommer även slakt vid Skäggvattnet (även där används den mobila anläggningen). En fullvuxen sarv kan uppnå en levandevikt på mellan 100-150 kg strax före brunsten. Under den påföljande parningstiden förbrukar sarvarna i stort sett allt kroppsfett och mycket muskelmassa. Under senhösten då snön har börjat falla föredrar renarna att vara i dalgångarna, nere i björk och granskogen för att beta på marken och äta hänglav. 4.1.7 Höstvinter- Čakča dálvve (oktober-december) Omkring den 20 oktober, beroende på väderleken, börjar nedflyttningen till vinterbeteslandet. Vid denna tid har samebyn stora problem med att hålla kvar renarna inom året-runt-markerna så att de inte kommer för tidigt till vinterbetesområdena. Ju längre renskötarna kan hålla renarna kvar desto längre kan de spara på vinterbetet. Samebyn lägger därför ned stora arbetsinsatser och använder ofta helikopterhjälp för att hålla renarna kvar på fjället. Vapsten samlar renarna från hela fjällområdet till lämplig anläggning, exempelvis vid Atostugan, Bodefors (Dikanäs), Abelvattnet eller i Björkvik. Därefter sker lastbilstransport med avlastning till vinterbete. Flyttvägen mellan året-runt-markerna och vinterbetesmarkerna är ca 30 mil ibland längre. Under höstvintern delas renarna in i mindre vintergrupper. Vintergrupperingen underlättar flyttningar och utnyttjandet av vinterbetet. På vinterbetesområdena är Vapsten sameby uppdelad i tre till fem vinterbetesgrupper, beroende på betesförhållandena. Snö och kyla under höstvintern försämrar grönbetet. Renen övergår gradvis till lavbete. 4.1.8 Vinterland -Dálvi (december-mars) Under vintern hålls vintergrupperna åtskilda och de flyttar/betar mellan olika betesområden. Vinterbetets tillgång beror inte enbart på områdets storlek och lavförekomst utan främst på betets tillgänglighet. Hård skare och nedisning innebär stora problem eftersom det gör det svårare för renarna att nå marklaven. Kalhyggen kan ha besvärliga snöförhållanden och svårtillgänglig föda. Betesområden öster om E4 behöver nyttjas då betessituationen är särskilt vansklig. Detta innebär att renarna då måste korsa denna stora väg med tung trafik. Under vintern betar renen i huvudsak olika lavar vilka svarar för ca 40-60 % av näringsintaget. Även gröna delar av gräs och örter är viktiga under vintern eftersom de tillför ett viktigt tillskott till laven som är protein- och mineralfattig. Lav är däremot rik på för renen smältbara kolhydrater, vilket gör det till ett mycket bra foder. Under vintern hushåller renen med resurserna och det sker ingen tillväxt. När det råder svåra snöförhållanden är trädväxande häng- och tagellavar liksom sköldlavar på björkstammar särskilt viktiga då de ibland kan utgöra renens enda tillgängliga föda. Vapsten sameby är en av de sex samebyar som fortfarande är hårt drabbade av Tjernobylolyckans följdverkningar med en del cesium kvar i lavmarkerna. Renar som skall slaktas och som visar förhöjda värden måste utfodras 45-60 dagar innan slakt för att få ner cesiumhalten till det fastställda gränsvärdet. Utfodring av renar i större omfattning kan även ske vid dåliga betesvintrar vilket har blivit mer vanligt p g a det ostabila väderleksförhållandena. Töväder med efterföljande kyla gör att betet fläckvis blir låst p g a ett hårt istäcke mot marken. Renen kommer då inte åt renlav eller andra renbetesväxter. Sida 23 av 48

På vinterområdet har rovdjurstrycket ökat markant de senaste åren. Rovdjurens jakt på byte gör att renarna jagas runt och trampar ned snön som blir hård och därav blir betet svåråtkomligt (betet blir låst ). Detta i sin tur skapar behov för större betesområden för renskötseln. Klimat- och sårbarhetsutredningen förutspår att renskötseln i framtiden kommer att möta kortare men mer besvärliga vintrar. Risken för svåra snöförhållanden med is och skare som är mycket svårgenomträngliga för renen när den letar föda ser ut att öka då mängden regn vintertid ökar enligt scenarierna samtidigt som temperaturen oftare kommer att växla mellan plus- och minusgrader 21. 4.1.9 Vårvinter-Gidádálvi (mars-april) Samling av renarna på vinterbeteslandet inför flyttningen till vår- och kalvningsland i fjällområdet påbörjas innan snön försvinner. Avlastning sker många gånger vid arbetshagarna bland annat i Bodefors och Björkvik. Många medlemmar i Vapsten sameby menade att det var som att komma hem när renarna kommit över odlingsgränsen på vårkanten. Man känner att fjällområdena representerar lugn och ro, bort från de många konkurrerande aktiviteterna som finns i vinterbetesområdena. Dock har medlemmar på senare tid märkt av ökat tryck och ökade aktiviteter och störningar också på åretruntmarkerna till fjälls. Vapsten har svårt att få gehör och respekt för skoterförbud till fjälls. Skotertrafiken har på senare år ökat rejält till fjälls, särskilt runt påsk märker Vapsten av extra ökad aktivitet, vilket får renarna att spridas. Också provborrningar för gruvverksamhet innebär en störning för samebyn på vårvinterbete. 4.2 Jakt, fiske och annan aktivitet inom Vapsten Jakt och fiske ingår som del i renskötseln och utgör en kompletterande inkomstkälla. Vad gäller fiske så är det många av samebyns medlemmar som fiskar för husbehov. 4.3 Konkurrerande markanvändning I både fjäll- och skogsområdena upplever samebyar ett tilltagande tryck från närings- och fritidsintressen, järnvägar och infrastruktur, samhällsutbyggnad, skogsbruk, gruvdrift, vindkraftsutbyggnad, turist- och sportanläggningar, jakt och fiske samt fritidsbebyggelse m.m. Konkurrensen om mark har lett till att rennäringens betesmarker successivt har minskat, att flyttningar försvåras och att renar på olika sätt utsätts för störningar. Vapsten sameby delar sina marker med många andra markanvändare. Nedan följer en översikt av de vanligast förekommande. De många olika intressenter och projekt som finns kräver en betydande arbetsinsats från samebyn- i samrådsprocesser och liknande. 4.3.1 Skogsbruk Skogsbruk bedrivs över stora delar av byns marker och avverkning sker i relativt stor omfattning på vinterbetesmarkerna. Skogsavverkningen medför betydande betesbortfall. Det kan ta upp till en mansålder innan ett område som har avverkats har återhämtat sig; speciellt problematiskt är det faktum att renlaven försvinner. Efter det att ett område genomgått markberedning, jorden vänds upp och ned, så tar det lång tid innan lav växer tillbaka. Tiden för fullständig återkolonisation 21 SOU 2007:60 kap 4.4.4 Sida 24 av 48

av renlavar på marberedda ytor varierar från 10 år, när marken är behandlad med fräsning, till 50 år, när marken harvats 22. På stora kalavverkade ytor kan snön komma att packas hårdare vilket gör det svårt för renen att komma åt föda. Betet kan även vara svåråtkomligt på grund av kvarliggande skogsavfall. Slutavverkning som sker på flyttleder kan vidare medföra svårigheter att flytta renhjorden. Naturliga samlingsställen och rastbeten kan komma att försvinna vilket minskar betes- och vilomöjligheterna för renen under flyttningen. Svårigheterna finns kvar under en betydande tid eftersom det är svårt att flytta med en renhjord genom en tät ungskog. Gödsling påverkar växtligheten genom att mängden lav minskar till förmån för bärris och gräs. Renar undviker att beta på gödslade områden och det kan därför vara svårt att flytta över ett sådant område. Vapsten menar på att ett gödslat område kan förloras totalt för renbete. SLU har en forskningsstation, Strömsjöliden, där olika typer av skogsbruk prövas på olika ytor på Vapsten samebys vinterbetesmarker. Skogsbruket inklusive skogsbilvägar fragmenterar betesområden vilket gör att renhjordar riskerar att splittras. Detta följer eftersom renen gärna följer plogade vägar och skoterspår. Vägarna kan också i vissa fall ha sina fördelar för renskötarna vid t. ex, vid stödutfodring i fält. Då det är besvärligt att avverka på höjdpartier så har skogsbolagen många gånger låtit bli att avverka där. Därav har det funnits goda förutsättningar för hänglav att växa. Hänglaven blåser vid kraftig vind ned på snön och blir tillgänglig för renen. Dessa höjdpartier är nu istället av intresse för vindkraft. 4.3.2 Turism Turismen inom Vapsten sameby varierar med de olika turistsäsongerna. Under vårvintern är det främst den oreglerade skoteråkningen som stör renskötseln. Förutom att de skrämmer och stressar upp renhjorden, väljer renarna att följa uppkörda skoterspår. Vapsten sameby omges av samebyar som har förbudsområden för skotertrafik, vilket innebär att mycket skotertrafik samlas på Vapstens marker. Skotertrafikens intensitet kan också frambringa låsta beten beroende på snöförhållanden. Hundspannskörning har också ökat och detta skapar störningar särskilt under våren, då många vill turista uppe på kalfjällen. Det är framför allt vajorna som behöver lugn och ro inför och under kalvningen som störs av skällande och ylande hundar men också den ökade mänskliga aktiviteten av turister i områdena. Antal fritidsfiskare ökar, vilket gett upphov till ökande mänsklig aktivitet på känsliga områden. Detta stör renarna när de flyttar västerut till fjällen, med början under april månad. Under höstsommar pågår den fria småviltjakten i samebyns åretruntmarker. Detta har medfört att renarna måste hållas inom snävare jaktavlysta områden. Detta leder till ett ökat betestryck på dessa områden och att renens behov av fri strövning inom betesområdena begränsas. 4.3.3 Bebyggelse Allmänt sett är byggnads- och anläggningsarbeten störande för renskötseln när de förläggs vid eller på områden som renskötseln har ett kontinuerligt behov av. Intrång av detta slag är något som återkommer med jämna mellanrum eftersom detta är en fortgående verksamhet i samhället. 4.3.4 Vattenkraft Vapsten sameby har påverkats av vattenkraftsutbyggnader. I stort sett alla vattendrag inom samebyn som går att använda för vattenkraft är reglerade. Det är Abelvattnet, Bleriken, Björkvattnet, Geavhta, Ajaure, 22 Å Eriksson & Jon Moen 2007. Skogsbrukets effekter på rennäringen- en litteraturstudie. Sveaskog, SSR, Umeå Universitet Sida 25 av 48

Gardiken, samt Umeälven. Reglering av sjöar och vattendrag medför alltid problem i form av onaturliga nivåförändringar som sker under isperioden. Isarna var tidigare de naturliga flyttlederna men de kan ej längre användas pga. av svaga och farliga isar och plötsliga förändringar i vattennivåerna. Infrastrukturen vid Abelvattnet genomgår just nu en modernisering med betydande störningar som följd. 4.3.5 Vindkraft Energimyndigheten, som ansvarar för Riksintresse vindbruk, har planerat 1578 km 2 eller 16% av den totala yta för riksintresse vindbruk i Sveriges i Västerbottens län. Ca 30 av de drygt 70 utpekade områdena i Västerbotten län ligger inom eller i nära anslutning till Vapsten samebys marker (se figur 1). Energimyndigheten har vidare utpekat speciellt kalfjällsområdena inom Vapstens sameby som lämpliga för vindkraft. Detta pga. att dessa fjäll anses utgöra så kallade brutna fjällområden, i sin tur till följd av vattenregleringarna som beskrivs ovan. Vapsten påtalar att detta medför en särskilt påtaglig och kännbar situation för samebyn. Figur 1. Utpekade riksintressen för Vindbruk inom Vapsten samebys betesmarker. Riksintresse för rennäring är också markerat. Vindkraftverk innebär förlust av betesmarker. De medför visst buller och mänsklig aktivitet, vilket blir till störning för renarna 23. Om de är placerade olämpligt kan de utgöra en barriär för flyttning. Vapstens menar på att alla lokaliseringar på deras betesområden är olämpligt placerade. Det finns även risker associerade 23 Ö Danell Sida 26 av 48

med vajrar, isbildning på vindkraftsblad som kan innebära risker för renskötare (skoter- och helikopterförare) och renar. Särskild störning förutspås uppstå under anläggningsfasen. Befintliga vindkraftparker inom till Vapstens betesområden: Gabrielsberget Vapsten nyttjar i dagsläget inte området, men har i och med Nordmalingmålet rätt till att nyttja marken för sina renar vid Gabrielserget. Parken omfattar 26 vindkraftverk. Befintliga vindkraftparker i närheten till Vapstens betesområden: Stor-Rotliden (Vattenfall) i drift: 40 vindkraftverk (närliggande projekt på gränsen mellan Vapsten och Vilhelmina norra sameby) Hörnefors 11 vindkraftverk- Ligger i närheten av Vapstens vinterbetesmarker, den utgör i dagsläget ingen störning för samebyn. När denna utredning genomfördes pågick flera samråds eller tillståndsprocesser som rör vindkraftsprojekt inom samebyns marker 24 : Vargträsk, Nordisk Vindkraft AB: 21 vindkraftverk, tillståndsgivet men överklagat av Vapsten sameby Fäbodberget och Flakaträsk: ca 35 vindkraftverk Vinliden: Nordisk Vindkraft ca 11 vindkraftverk Hemberget Energi: ca 200 vindkraftverk planeras Hornmyran: 9 vindkraftverk (aktuellt projekt) Storfall: Balticgruppen ca 20 vindkraftverk Nordanbäck/ Nyåker: Stenberg Vindkraft/ Kraftö AB, 44 vindkraftverk. Stensvattnet: Triventus/ Wallenstam, 38 vindkraftverk Tallträskliden: WPD Scandinavia, 6 vindkraftverk Långsjöby: Triventus, ca 70 vindkraftverk. Anmälningsärende: Yttre verkansliden 8 vindkraftverk, Fred Olsen Renewables Ovan nämnda vindkraftparker är de som fanns registrerade hos Länsstyrelsen i Västerbotten Län i oktober 2011, och som omfattar mer än 1 vindkraftverk. Med reservation för att det finns pågående projekt i tidigt skede där Länsstyrelsen ännu inte blivit informerade. Kommande projekt från Nordisk Vindkraft som ej var anmälda till Länsstyrelsen vid tidpunkt för förfrågan om data: Fjällberg (vid Åttonträsk): ca 60 vindkraftverk. (Tidigare Sandsjön och Hemberget i planeringsskedet Råberget, mätmast finns Kommande projekt, andra aktörer, ej anmälda till Länsstyrelsen vid förfrågan om data 25 : Norrbäck: Vattenfall, ca 60 vindkraftverk Ava: Kraftö vind, okänt antal vindkraftverk Rönäset: Triventus, ca 25 vindkraftverk Pågående och planerade vindkraftverk redovisas på kartbilaga 2. 24 Källa: Länsstyrelsen i Västerbotten Län 25 Källa: Vapsten sameby 2012-03-27 Sida 27 av 48

Totalt sett, befintliga och i dagsläget kända planerade vindkraftsprojekt inom eller i närheten av Vapsten vinterbetesområden omfattar ca 650 vindkraftverk. 4.3.6 Gruvverksamhet och prospektering Vapsten sameby påverkas av pågående och tidigare gruvverksamhet. Gruvverksamhet medför i allmänhet att stora områden blir obrukbara eller svårnyttjade för renskötseln. Själva gruvan innefattar sandmagasin, vägar, diken och stängsel och dessa medför, beroende på lokalisering, att t.ex. betesområden, strategiska platser och flyttleder försvinner eller blir obrukbara under en lång tid. Föroreningar kan orsaka att marken blir obrukbar med avseende på betet. Det kan vara svårt att helt återställa ett område ur renskötselsynpunkt efter avslutad gruvverksamhet. Aktiviteten i och omkring gruvan (sprängningar etc.) medför att renarna skyr områden som ligger i direkt eller nära anslutning till gruvan. Förutom själva markbortfallet ökar också trafiken på vägarna i området, vilket kan medföra en ökning i antalet påkörningsolyckor och allmän störning för renarna med påföljande spridning och stress. Inom Vapsten finns idag Svartlidengruvan, mellan Lycksele och Storuman där Dragon Mining bryter guld. Förutom betesmark påverkade gruvan fyra av Vapstens flyttleder. Bolaget har erhållit undersökningstillstånd från Bergsstaten om att utför provborrningar öster och väster om nuvarande dagbrott. Även Viking Gold har erhållit undersökningstillstånd för provborrning av guld i området. Dessa undersökningstillstånd löper tvärs över Vapstens betesmark i nordostlig-sydvästlig riktning från Storuman flygplats till väg 360, se figur 2. Vid Fäboliden har Lappland Goldminers ett beviljat miljötillstånd och bearbetningskoncession men ingen gruvverksamhet bedrivs i dagsläget då projektet inte anses vara ekonomiskt hållbart. Lappland Goldminers gick i början av mars 2012 i konkurs. Vapsten ser det som att det är en tidsfråga innan gruvverksamhet startar i Fäboliden, till exempel genom ett annat bolag. Den så kallade guldlinjen (en geologisk formation där ett flertal guldfyndigheter har hittats under senare år) löper tvärs över samebyns flyttleder. Till följd av detta samt den rent allmänt mineralrika geologin så pågår det ofta prospektering i samebyns områden. Prospektering pågår för nuvarande, bland annat i nordöstra delen av Södra Storfjället, och vid Stortjärnhobben. Stortjärnhobben är ett prospekt som ägs av Lappland Guldprospektering AB. Området ligger 4 km sydost om Grundfors by i Storumans kommun. Bolaget erhöll bearbetningskoncession i februari 2007 för Stortjärnhobben, på 22 ha. Nickel Mountain (tidigare IGE Nordic) har beviljats bearbetningskoncession för en nickelfyndighet i Rönnbäcksnäset och Vinberget som båda ligger vid Björkvattnet söder om Tärnaby. Ansökan om miljötillstånd lämnas troligen in till miljödomstolen i slutet av 2012. Förutom störning på renskötseln och betesbortfall så har gruvverksamheten inom Vapsten medfört försämrad relation med lokalbefolkningen i aktuella områden. I och med att arbetslöshet och serviceutbud är begränsat i regionen så välkomnas ofta gruvverksamhet av lokalbefolkning som ser möjlighet till jobb och förbättrad service. Medlemmarna i samebyn uppfattas då som nej sägare och att de inte ser till lokalsamhällets bästa. I bilaga 2 redovisas gruvverksamhet, bearbetningskoncessioner för mineraler, metaller och torv samt, undersökningstillstånd på Vapstens vinterbete. Sida 28 av 48

Figur 2. Utsnitt över Svartliden (i drift), beviljade bearbetningskoncessioner och några av de erhållna undersökningstillstånd som förekommer på Vapstens vinterbetesmarker. 4.3.7 Täktverksamhet Inom samebyn finns en omfattande torvtäktverksamhet vid Norrheden söder om Storumans tätort. Den har tagit användbar mark från renskötseln men även dess lokalisering har medfört svårigheter. Renarna har svårt att ta sig över de diken som torvtäkten skapar. Renarna tvingas därför vandra söderut. I närheten rinner Storbäcken (svår passage) som framför allt under våren är svår att passera. Sammantaget medför detta att renarna kan förhindras komma västerut och leder till att renar blir kvar öster om odlingsgränsen. Exempel på ett sådant fall var 1989 då Länsstyrelsen beslutade om tvångsslakt av renar som inte tog sig igenom området. Kommunbränsle i Ådalen har erhållit bearbetningskoncession för torvbrytning på Lokmyran och Fårmyran i Nordmaling kommun. Neova har ansökt om bearbetningskoncession för torvtäkter Beatamyran och Tallåsmyran i Bjurholm kommun om vardera ca 300 Ha Inom Vapsten samebys marker finns ett flertal grustäkter. Grustäkterna förekommer ofta på rullstensåsar, vilket sammanfaller med tallhedar, vilket är mycket bra vinterbete för renarna. Antalet grustäkter förväntas utökas och öka i takt med att vindkraftsparker byggs. Sida 29 av 48

Figur 3. Befintliga grustäkter på Vapstens betesmarker. (Källa Länsstyrelsen Västerbotten län). 4.3.8 Rovdjur Rovdjur är ett stort problem för rennäringen då det har skett en ökning av rovdjur i Sverige de senaste 20 åren. Lo, järv, björn, och varg utgör ett betydande problem året runt. Järv finns idag i hela skogslandet. I maj är kungsörn och även havsörn ett stort problem då de ger sig på framförallt kalvar men även vajor. Detta medför utökad bevakning av renhjorden, sommar som vinter. Länsstyrelserna genomför i samarbete med samebyarna inventeringar av rovdjursstammen. Inventeringen 2010-2011 bekräftar att Vapsten har 0,5 säker och 3 sannolika järvföryngringar, 7 säkra lodjursföryngringar, 2 tillfälliga vargar, förekomst av björn och 13 lyckade häckningar av Kungsörn på sina betesmarker 26. Antalet rovdjur varierar från år till år. Hittills under 2012 så har Vapsten konstaterat 6,5 lodjursföryngringar. Tidigare hade Vapsten ca 8 järvföryngringar på sina vinterbetesmarker, men har fått bedriva skyddsjakt för att minska antalet. Årets inventering av järv har påbörjats och tros vara färdigställd runt midsommar 27 För att få en bild över omfattningen Vapsten (och även andra samebyars) rovdjursproblematik visas nedanstående räkneexempel. Sametinget och Naturvårdsverkets förslag till utformning av ersättningssystem för rovdjursrivna renar 1995 innebar att totalt 25000 35000 renar skulle ersättas årligen 26 Länsstyrelsen 2011, ärendenummer 502-7084-2010 27 Medlem i Vapsten sameby, 2012-03-27 Sida 30 av 48