Skrift och texter på bygget

Projektet Skriftbruk i arbetslivet www.nordiska.su.se/skriftbruk Rapport nr 2, 2003 Skrift och texter på bygget En undersökning av vad och hur några byggnadsarbetare läser och skriver, verbalt och visuellt, i sitt arbete Anna-Malin Karlsson Institutionen för nordiska språk Stockholms universitet anna-malin.karlsson@nordiska.su.se

Rapporter från projektet Skriftbruk i arbetslivet ISSN 1652-8107 Anna-Malin Karlsson Institutionen för nordiska språk Stockholms universitet 106 91 Stockholm

Innehåll 1 Inledning... 5 1.1 Fallstudiens syfte och rapportens uppläggning... 5 1.2 Bakgrund... 6 1.2.1 Projektet Skriftbruk i arbetslivet... 6 1.2.2 Närliggande forskning... 6 1.3 Byggbranschen... 10 2 Material och metod... 13 2.1 Val av yrke, arbetsplatser och individer... 13 2.1.1 Träbygg AB... 13 2.1.2 Snickaren Andreas... 14 2.1.3 Ekbergs Bygg AB... 15 2.1.4 Betongarbetarna Mikael och Krister... 16 2.2 Metoder... 16 2.2.1 Observation... 17 2.2.2 Texter: insamling, typologisering och analys... 21 3 Skriftanvändningen... 24 3.1 Skrifthändelser... 24 3.1.1 Träbygg AB... 24 3.1.2 Ekbergs Bygg AB... 31 3.1.3 Snickarens och betongarbetarnas skrifthändelser... 36 3.2 Skriftbruksmiljöer... 38 3.2.1 Träbygg AB... 38 3.2.2 Ekbergs Bygg AB... 38 3.2.3 Träbyggs och Ekbergs skriftbruksmiljöer... 41 3.3 Skriftens roll i det dagliga arbetet... 42 4 Texterna... 44 4.1 Textinventering, Träbygg AB... 44 4.2 Textinventering, Ekbergs Bygg AB... 47 4.2.1 Sammanfattande jämförelse... 49 4.3 Texttypologi... 51 4.4 Viktiga texter och frågor för analys... 54 4.4.1 Ritningarna... 55 4.4.1.1 Snickarnas väggritning på Träbygg... 55 4.4.1.2 Betongarbetarnas armeringsritning på Ekbergs... 58

4.4.1.3 Frågor för fortsatt analys... 61 4.4.1.4 Ritningen i bruk: en skrifthändelse i detalj... 62 4.4.2 Dokumenterande texter... 68 4.4.2.1 Tidrapporten (Träbygg) vs. lagbasens texter (Ekbergs)... 68 4.5 Byggets texter: tentativa slutsatser... 73 5 Slutdiskussion... 75 6 Käll- och litteraturförteckning... 78 6.1 Observationer... 78 6.2 Intervjuer... 78 6.3 Litteratur... 79

1 Inledning Vårt samhälle är i mångt och mycket ett skriftsamhälle. Läs- och skrivkunnighet betraktas som en av de mest grundläggande färdigheterna, och en stor del av det offentliga samtalet sker traditionellt genom skrift. Skriften är också allt viktigare även i vardagen och i privatsfären. Utvecklingen av nya kommunikationsmedier (e-post, sms) kan sägas ha stärkt skriftens ställning och skrivna meddelanden är numer en självklar del av våra sociala liv. Den tekniska utvecklingen och den ökande användningen av datorer är en av de faktorer som antas öka skriftanvändningen i arbetslivet, även i sådana yrken som tidigare inte innehöll mycket skriftbruk. En annan, samverkande faktor är en växande administration i kombination med decentralisering och delegering. Många som tidigare sett sin yrkesroll som främst omvårdande eller inriktad på konkret produktion måste idag både planera och dokumentera sitt arbete i skrift. Ökade krav på kvalitetskontroll, miljöhänsyn och liknande bidrar till en växande mängd texter på våra arbetsplatser. Dessa tendenser har uppmärksammats av ett stort antal forskare (se exempelvis Mikulecky & Drew 1991, Gustavsson Eriksson 2002). Förändringarna motiverar i sig fler studier av olika vanliga yrken i samhället, och det skriftbruk som är kopplat till dem. Samtidigt finns också i många yrken ett skriftbruk som länge varit en naturlig del av arbetets utförande, men som inte uppmärksammats av forskningen och som inte heller av yrkesutövarna själva uppfattats som skrivande och läsande. Båda dessa typer av skriftanvändning, utgör studieobjektet för projektet Skriftbruk i arbetslivet. Projektet löper över tre år (2002 2004) och finansieras av Vetenskapsrådet. 1 I denna fallstudie är det byggnadsarbetaryrket som står i fokus. 1.1 Fallstudiens syfte och rapportens uppläggning Syftet med fallstudien är att kartlägga den skriftanvändning som ingår under en byggnadsarbetares arbetsdag, att identifiera de funktioner skriften har och att klargöra hur texterna används för att skapa mening i arbetet. Dessutom syftar studien till att beskriva byggnadsarbetarens skriftbruksmiljö. Resultaten ska kun- 1 I projektet ingår även Olle Josephson och Per Ledin. 5

na ligga till grund för en jämförelse med skriftbruk, texter och skriftbruksmiljöer i helt andra yrken. Rapporten ska ses som en grundläggande redovisning av material, metod och observationsdata. Här finns också några textanalyser liksom jämförande, principiella resonemang och diskussioner av teoretiska begrepp, men dessa inslag är begränsade och syftar framförallt till att peka ut områden som projektet bör arbeta vidare med. Mer ingående studier av texter och jämförelser av fallstudier kommer främst att presenteras i andra, mer fokuserade publikationer. Det gäller även diskussioner av projektets teoretiska resultat. Projektrapporter som denna fungerar då som bakgrund och referens. 1.2 Bakgrund 1.2.1 Projektet Skriftbruk i arbetslivet Projektet vill alltså bredda och fördjupa förståelsen av vilken roll skriften spelar i arbetslivet, med särskilt fokus på vanliga yrken, dvs. yrken som många människor har. Att dessa yrken är icke-akademiska och inte traditionellt uppfattas som skriftorienterade gör att projektet samtidigt uppmärksammar en del av arbetslivet som tidigare fått mycket ringa belysning av språk- och textforskare, särskilt om man efterlyser ett skriftbruksperspektiv. Vid valet av yrken har vi tagit hjälp av den bland arbetslivsforskare vanliga uppdelningen i M- T- och S-yrken, dvs. yrken vars arbetsobjekt är Människor, Ting respektive Symboler (Kohn & Scholer 1983, jfr Härenstam m.fl. 1999:48). I en pilotstudie (Josephson & Ledin u.u.) studerades undersköterskeyrket, dvs. ett M-yrke, medan denna fallstudie av byggnadsarbetaryrket faller inom T-sektorn. Projektet planerar vidare att genomföra fallstudier inom tillverkningsindustrin (T), transportbranschen (T), handeln (M), samt ytterligare en studie inom vården (M). 2 Projektet övergripande syfte och principiella metodik presenteras närmare i projektansökan (Ledin, Josephson & Karlsson 2001) och i Josephson & Ledin (u.u.). 1.2.2 Närliggande forskning Den forskningstradition projektet teoretiskt ansluter sig till, New Literacy Studies, intresserar sig framförallt för vardagligt skriftbruk bland annat för att detta tidigare inte uppmärksammats av skriftforskare. Ett viktigt exempel är Barton & 2 Eftersom S-yrkena framförallt är akademiska, och traditionellt skriftorienterade, faller de vid sidan av projektet. 6

Hamiltons undersökning av lokalt förankrad skriftanvändning i ett bostadsområde i Lancasters utkanter (Barton & Hamilton 1998). Centralt för traditionen är att se skriftanvändningen som socialt förankrad, dels i konkreta situationer, dels i återkommande sociala praktiker. Även om det privata, vardagliga skriftbruket står i fokus i New Literacy Studies har perspektivet även använts i forskning om akademisk skriftanvändning som insocialisering i en akademisk identitet (Ivanič). Till viss del kan New Literacy Studies ses som en reaktion på och ett tydligt alternativ till den typ av literacy-studier som hävdat att det finns en generell läskompetens och att denna kan testas och bedömas på ett kontextlöst och absolut sätt. Forskning om skriftbruk i arbetslivet har främst uppehållit sig vid tjänstemannayrken (se exempelvis Gunnarsson 1992). I internationella sammanhang har man än tydligare koncentrerat sig på the professions som bör förstås som akademiska yrkesprofessioner (läkare, ingenjörer, advokater och liknande). Dels har vi här den stora mängden genreforskning som utgår från texter och textmönster för att därigenom kunna ligga till grund för pedagogiska tillämpningar (Swales 1990, Bhatia 1993). Dels finns forskningen om kommunikation i professionerna, där bland annat juridisk, ekonomisk och medicinsk institutionell kommunikation studeras (exempelvis Sarangi & Roberts 1999). Mindre vanlig är forskning om kommunikation i icke-akademiska arbetsmiljöer. Inom projektet Arbete och språkmiljö intresserade man sig dock under början av 1980-talet för relationen mellan arbetsorganisation, produktionssätt och språkbruk. Arbetsplatserna som undersöktes var Volvo Torslandaverken (Andersson 1982) och ett av Postgirots kontor i Stockholm (Holmqvist & Källgren 1986, Holmqvist 1986). Här fokuserades visserligen inte skrift speciellt utan kommunikationen i stort (dock framförallt den kommunikation som ingick i själva arbetet, ej privat kommunikation eller kommunikation om arbetet). Den av dessa undersökningar som förefaller mest relevant för denna studie är Anderssons (1981, 1982) fältarbete på Volvofabriken, som ju också rör ett tingyrke. Huvudfokus ligger här på den språkliga kommunikationens förhållande till produktionen på fabriken. Utgångspunkten är alltså inte den enskilde individen och hans eller hennes arbetsuppgifter, utan fabriken och dess verksamhet som helhet. Andersson föreslår en kommunikationstypologi som sorterar den kommunikation som ingår i arbetet i 9 grupper: 1) ordergivning, 2) arbetsfördelning, 3) instruktion, 4) kvalitetskontroll, 5) arbetsövervakning, 6) arbetsrapportering, 7) arbetskoordinering, 8) brytning av arbetsprocessen och 9) information (s. 65 66). Studien har som redan nämnts inte skrift och skriftbruk som studieobjekt, men det framgår ändå vilka av de olika kommunikationstyperna som framförallt är skriftliga. Ordergivning sker bland annat genom lappar och etiketter som fästs på karosserna som sedan transporteras vidare i produktionskedjan. Även bilens 7

adresslapp sägs kunna fungera som en indirekt order. Vid sidan av denna ordergivning, som Andersson kallar lokal, finns även en central ordergivning som är skriftlig och som sker via bildskärmar. Även kvalitetskontroll utförs till stora delar genom skrift eller snarare själva markeringen av hur kvalitetskontrollen utföll. Kontrollanten sätter märken med tusch direkt på karossen enligt ett visst system. Arbetsrapportering sker genom stämpelur när det gäller arbetstiden och genom avstämning av programmet på bildskärmarna när det gäller produktionen. Det som Andersson kallar information är också ofta skriftligt. Det rör sig i allmänhet om varningsskyltar av olika slag. Utifrån Anderssons typologi är det inte någon särskilt stor del av kommunikationen på Volvo Torslandaverken som är skriftlig. Ett av Anderssons resultat är att en stor del av kommunikationen på fabriken, och mycket av den kommunikation som många ofta deltar i, inte ens är verbal. Så exempelvis när det gäller instruktion och arbetskoordination som främst utförs genom rörelser och konkreta handlingar. I Anderssons studie beaktas dock i stort sett endast relativt direkt kommunikation mellan människor. Skrift som finns som en del av arbetsmiljön, och som de anställda läser i förbifarten, kastar ett öga på eller åtminstone är medvetna om, tas bara upp i begränsad omfattning (och förs då uteslutande till typen information). Än mindre uppmärksammas de eventuella anteckningar den enskilde anställde gör för sitt eget minne. Möjligen hänger detta ihop med att den prototypiska arbetsrelaterade kommunikationen förutsätts vara muntlig. Andersson ansluter sig dock till ett semiotiskt perspektiv när han prövar tanken att en kaross i sig kan utgöra en order av typen arbeta med mig. Att denna typ av icke-verbalt betydelseskapande uppmärksammas beror dock främst på att den passar i den typologi Andersson har skapat dels utifrån arbetets organisation, dels utifrån de talhandlingar den (framförallt muntliga) kommunikationen uppfyller. Trots att intresseområdet i båda fallen är relativt vanliga arbetsplatser där de anställda normalt inte har akademisk utbildning, skiljer sig fallstudierna inom det föreliggande projektet från studierna inom projektet Språkbruk och arbetsmiljö på flera sätt. Den viktigaste skillnaden är att vi inte utgår från arbetets organisation på ett övergripande plan, eller från produktionsprocessen. Istället väljer vi att utgå från den individuelle arbetstagaren och hans eller hennes arbetsdag. Att vi dessutom utgår från användning av skrift hjälper till att fokusera våra fallstudier ytterligare. Lämnar man det språkvetenskapliga fältet hittar man fler, och mer aktuella svenska studier av arbetsvillkor och textanvändning inom så kallade T-yrken. Pedagogen Eriksson Gustavsson (2002) undersöker ett antal industriarbetares individuella syn på sin egen läs- och skrivförmåga och på de krav som ställs på dem i arbetet. Alla de undersökta har läs- och skrivsvårigheter. Eriksson Gus- 8

tavssons huvudintresse är läs- och skrivförmåga: Vilken typ av läs- och skrivkompetens behövs i dagens industri och hur gör man för att erövra den om man har speciella problem? Därmed är hon mindre intresserad av texterna och hur användningen och tolkningen av dem skapar mening i arbetet vilket är en av huvudfrågorna för vårt projekt. Dock är flera av Eriksson Gustavssons resonemang och resultat relevanta som jämförelsegrund för våra undersökningar, kanske särskilt dem som är inriktade på T-yrken. Exempelvis låter Eriksson Gustavsson sina informanter föra läsdagböcker, där de noterar alla så kallade lästillfällen de hamnar i under tre dygn. Denna uppgift ledde till att flera informanter fick omvärdera den egna bilden av hur mycket de läste under arbetsdagen; en stor del var sådan läsning de tidigare inte reflekterat över. Metoden med läsdagbok verkar dock inte ha fångat all läsning. Eriksson Gustavsson skriver: En annan upplevelse som deltagarna kommenterade var att många lästillfällen var av så kort varaktighet att det inte var möjligt att notera att man läste och än mindre vad man hade läst. Arbetet skulle ha blivit avbrutet alltför ofta om dessa korta lässekvenser och allt läsmaterial skulle ha antecknats. (S. 167) Syftet med läsdagböckerna var dock inte främst att ringa in olika typer av lästillfällen och dessas roll i arbetet, utan snarare att ge en kvantitativ överblick över mängden läsning i arbetet. Generellt gäller att de flesta lästillfällena är korta, men det totala antalet lästillfällen och den sammanlagd lästiden varierar mycket mellan de olika informanterna. Lässekvenser med en varaktighet av mindre än en minut är de vanligaste i en arbetssituation som kännetecknas av en ständig förändring av aktiviteten skriver Eriksson Gustavsson (s. 167). Flest lästillfällen och längst sammanlagd lästid redovisar i hennes undersökning de som arbetar vid datorer. Istället för texter talar Eriksson Gustavsson om läs- och skrivmaterial och menar då den skrift informanterna antingen tar del av eller själva producerar under arbetsdagen. Läsmaterialet delar hon efter informanternas rapportering upp i två huvudkategorier: beteckningar och enstaka ord samt texter (s. 167). En liknande uppdelning finns hos Kirch & Guthrie (1994) även om de snarare fokuserar läsprocessen när de talar om text search och prose comprehension. De flesta lästillfällena hos Eriksson Gustavsson inbegriper den förra typen, eller som hon formulerar det mycket korta enheter och begränsade sekvenser (s. 168). Hennes informanter nämner här exempelvis ( ) beteckningar och koder som utgörs av siffer- och bokstavskombinationer, listor över förtecknade detaljer i kataloger, tabeller med mått och gränsvärden, körplaner, följekort, ritningar, diagram, scheman och kommandon i datorprogram. De avläser serienummer, mätresultat på skjutmått och gör enklare beräkningar. Läsmaterialet består av små separata enheter och lästiden vid varje tillfälle blir kort. (s 168) 9

Som exempel på vad som kallas texter nämns manualer och längre rapporter (s. 169). Detta är en typ av skrift som används mycket sällan av Eriksson Gustavssons informanter. Något oftare förekommer e-postmeddelanden samt informationsblad, meddelanden och notiser på anslagstavlor. Jag återkommer till resonemanget om texter och texttypologier i avsnitt 4. Bakgrunden till Eriksson Gustavssons studie är ett par större så kallade surveyundersökningar, bland annat IALS (International Adult Literacy Survey). 3 Dessa undersökningar tillhör det omfattande, övergripande och statistiskt inriktade forskningsfält som på engelska brukar kallas adult literacy, med underavdelningen workplace literacy. Denna forskning är till stor del inriktad på att ringa in vilka så kallade grundläggande färdigheter, basic skills som krävs i arbetslivet, samt att hitta metoder för att mäta, bedöma och i förlängningen utveckla dessa färdigheter hos individer som saknar dem. (Se exempelvis Sticht 1988 eller Mikulecky & Drew 1991 för översikter.) Perspektivet skiljer sig alltså på avgörande sätt från det som anläggs i projekt Skriftbruk i arbetslivet. Istället för att mäta och bedöma en normativt fastlagd kompetens vill vi beskriva hur relationen mellan skrivna texter och arbete ser ut i några vanliga yrken idag. Den så kallade adult literacy-forskningen kan dock ge oss viktig bakgrundskunskap och användbara begrepp för att exempelvis beskriva olika typer av läsande och skrivande. 1.3 Byggbranschen Följande översikt över byggbranschen och dess anställda bygger på statistik från Byggnadsarbetareförbundet. (Ca 85 % av alla byggnadsarbetare beräknas vara anslutna till fackförbundet.) Enligt statistik från 2001 4 är 76 % av byggnadsarbetarna 30 år eller äldre. Största åldersgruppen är den mellan 30 och 39 år (28 %). Enligt Byggnads har medlemskåren åldrats de senaste åren, vilket främst beror på den dåliga nyrekryteringen under lågkonjunkturen. Detta visas också i att 69 % av medlemskåren har 10 års erfarenhet av yrket eller mer. Endast 18 % har fem års erfarenhet eller mindre. Regionalt sett bor de flesta byggnadsarbetare (knappt hälften) i vad som kallas Mellansverige (och som skiljs från norra skogslänen, 3 IALS finns dokumenterad i ett antal OECD-rapporter: 1991: Adult literacy and economic performance. Paris: Head of Publication Service. 1995: Literacy, economy and society. Paris: Head of Publication Service. 1997: Literacy skills for the knowledge society. Further results from the International Adult Literacy Survey. Paris: OECD Publications. 2000: Literacy in the information age. Final report of the International Adult Literacy Survey. Paris: OECD Publications. 4 Denna statistik bygger på Byggnads a-kassa. 10

södra skogslänen, södra Sverige och Stockholm). I Stockholm bor 15 % av medlemmarna. De flesta byggnadsarbetare (36 %) är anställda i mindre företag med 6 25 anställda hantverkare. En knapp fjärdedel arbetar i riktigt stora företag med mer än 100 anställda. Den största branschdelen är husbyggnad där knappt hälften av medlemmarna är sysselsatta. Inte mindre än 32 yrkeskategorier hör till Byggnads. Den klart största är träarbetare (43 500), följt av betongarbetare (15 600) och VVS-montörer (10 800). Byggbranschen är extremt mansdominerad. Mindre än 1 % av Byggnads medlemmar är kvinnor. När det gäller medlemmar med invandrarbakgrund eller annat modersmål än svenska finns ingen statistik. Dock finns historiskt en viss tradition av arbetsinvandring, främst från Finland. Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att den typiske byggnadsarbetaren är en man i 35-årsåldern, bosatt i Mellansverige eller Stockholm, anställd vid ett mindre företag som sysslar med husbyggnation. Han är träarbetare och har arbetat inom yrket i stort sett hela sitt vuxna liv. Enligt en utredning av byggnadsarbetarnas arbetsmiljö 2001 5 är det utmärkande för byggnadsarbete att det är såväl fysiskt ansträngande som psykiskt pressande och stressigt. I utredningen uppmärksammas även de pressade byggtiderna och det faktum att två av tre medlemmar upplever att arbetstakten har ökat under den senaste femårsperioden. Detta kan sägas gälla arbetslivet i stort, men för byggnadsbranschen får den ökade arbetstakten vissa speciella konsekvenser, bland annat när det gäller den rent fysiska arbetsmiljön och risker som är kopplade till den, samt när det gäller byggprodukternas kvalitet. Det kan i sammanhanget nämnas att LO sedan en tid bedriver ett aktivt arbete för att få framförallt sina manliga medlemmar att läsa mer. Med utgångspunkt i återkommande undersökningar om medlemmarnas läs- och kulturvanor genomförs olika kampanjer (ibland kopplade till studiecirklar) som exempelvis Läs för mig pappa! där just LO-män uppmuntras att läsa böcker för sina barn. Man har också en särskild stödverksamhet inriktad mot medlemmar med dyslexi. Generellt förefaller LO:s egna strävanden i läs- och skrivsammanhang vara inriktade mot skönlitteratur och begrepp som kultur och bildning. Det handlar alltså främst om läsande och skrivande utanför yrket, och kulturen som en väg till en mer meningsfull tillvaro. Att man inte intresserar sig så mycket för den skriftkompetens som finns, och krävs, inom de egna yrkesområdena stärker vår uppfattning om att denna till stor del är osynlig. Språk och skrift ses som något som måste erövras (dvs. något tillspetsat kan man säga att det handlar om andras språk och skrivan- 5 Rapporten Fler dödsfall & dålig arbetsmiljö bland byggnadsarbetarna. Byggnadsarbetareförbundet 2001. 11

de), inte något man redan har och kan utveckla. 6 Perspektivet känns dock igen från adult literacy-forskningen. 6 Detta framkom vid LO-konferensen Allas lika rätt till språket den 7 maj 2002. 12

2 Material och metod Projektets metod skisseras i projektansökan (Ledin, Josephson & Karlsson 2001) som tredelad och bestående av analys av skriftbruksdagen, analys av skriftbruksmiljön samt textanalys. Samtliga steg utgår från en individ på så sätt att det är just den personens arbetsdag som beskrivs, just hans eller hennes skriftbruksmiljö (på arbetet) och just de texter som han eller hon kommer i kontakt med under arbetsdagen. Metoden diskuteras ytterligare i Josephson & Ledin (u.u.). Nedan preciseras hur den tillämpats i den aktuella fallstudien. 2.1 Val av yrke, arbetsplatser och individer När det gäller val av företag och individ att följa har statistiken fått vara vägledande, om än inte helt styrande. Den ena arbetsplatsen valde jag efter att ha sökt efter mindre företag (6 25 anställda) på Internet. Jag bad sedan arbetsledningen att få följa en träarbetare, eftersom detta är den största yrkesgruppen inom Byggnads. Det andra företaget, en relativt stor koncern, fick jag kontakt med genom den lokala fackförbundsavdelningen. Här lät jag den produktionsledare jag först talade med föreslå en arbetare jag kunde följa. Det blev en betongarbetare, eller snarare två betongarbetare eftersom den man jag skulle följa visade sig arbeta i nära samarbete med en kollega. (Att det blev två arbetsdagar som följdes, på olika arbetsplatser, beror på att den första observerade arbetsdagen blev kraftigt avkortad och föreföll innehålla alltför lite av normala arbetsuppgifter. Jag återkommer till detta.) Genom de två arbetsplatserna representeras arbetsgivare av de två vanligaste storleksordningarna, liksom de två vanligaste yrkesgrupperna. Likaså handlar det om två av de mest byggnadsarbetartäta regionerna i Sverige. Det ena företaget arbetade vid tiden för observationen med ombyggnation av befintliga lokaler medan det andra sysslade med nybyggnation av bostäder. Alla namn, såväl på individer som på företag, har bytts ut i texten. 2.1.1 Träbygg AB Det första företag som kontaktades för besök, Träbygg AB, har ett knappt 30-tal anställda, varav ca 20 byggnadsarbetare. Vid tiden för undersökningen är Träbygg AB generalentreprenör för ett flertal ombyggnadsprojekt vid ett större sjukhus i Stockholmsområdet. Företaget har därför en så kallade etablering på sjuk- 13

husområdet, dvs. ett antal baracker med kontor, omklädningsrum, lunchrum och visst förrådsutrymme. Vid ett inledande samtal med arbetschefen och projektledaren 7 på Träbygg AB (2 maj 2002) framkom att företaget enligt dem har en relativt platt arbetsorganisation där en del av arbetarna fungerar som arbetsledare på bygget. Arbetsledaren ansvarar för att material och liknande finns på plats. Arbetsledaren får i sin tur sina instruktioner av arbetschefen. En del kommer till baracken vid 6.30 på morgonen, men många går direkt till den aktuella arbetsplatsen vid 7-tiden. Man har alltså ingen generell samling innan arbetsdagen börjar. Vid den aktuella observationen arbetar man med renovering av en öppen vårdavdelning, ca en kilometers gångväg från etableringen. Träbygg AB har vid undersökningstillfället befunnit sig på sjukhusområdet i drygt ett halvår och räknar med att finnas kvar sammanlagt minst ett år. Man förhandlar hela tiden om nya projekt. I idealfallet startas varje projekt med ett startmöte där planen gås igenom, men nu (och som oftast) måste man börja innan allt är klart för att hinna färdigt inom utsatt tid. 2.1.2 Snickaren Andreas Den snickare jag följer under en dag på Träbygg AB kan vi kalla Andreas. Han uttryckte enligt uppgift en viss oro inför observationen eftersom han ju inte kan fylla i blanketter. 8 Andreas är 30 år och bor en bit utanför Storstockholm. Han gick bygglinje på gymnasiet, träteknisk gren och fick sedan jobb på sin praktikplats, ett stort byggföretag. Där var han kvar i 4 5 år tills det blev sämre tider och han fick sluta. Andreas var arbetslös knappt ett år. Han sökte på allt och hamnade på glasmästeri där han arbetade med fönsterrenovering ett par år. Sedan gick det sämre även för det förtaget och Andreas jobbade då åt en skuttfirma (ett fåmansföretag) och gjorde tillbyggnader på sommarhus, verandor, terrasser. När det blev mindre jobb där sökte han sig till en glasfirma igen, och när det efter 7 De titlar och beteckningar för yrkesroller som används på de två arbetsplatserna är inte helt parallella och inte heller helt genomskinliga. Hos Träbygg finns två chefer som har sin huvudsakliga arbetsplats i kontorsbaracken. Den ene kallas arbetschef och är i praktiken VD:s närmaste man på platsen. Den andre kallas projektledare och är mer tillfälligt ansvarig för just detta bygge. Ute på byggarbetsplatsen finns sedan en arbetande arbetsledare. På den andra arbetsplatsen, Ekbergs Bygg, möter jag bara en person med arbetsledande funktion och han kallas produktionsledare. Jämfört med hierarkin hos Träbygg förefaller han befinna sig någonstans mittemellan den arbetande arbetsledaren och de två cheferna på kontoret. 8 När jag sa att jag skulle undersöka skriftanvändning utlöste det i huvudsak två typer av reaktioner. Den ena gick ut på att det inte fanns något skriftbruk värt att undersöka, och att det som eventuellt förekom var av dålig kvalitet. Den andra typen av reaktion grundade sig på upplevelsen av ökat pappersarbete och problemen det medförde. Det var främst arbetsledarna som tog upp problem med blanketter och liknande. 14

ett tag blev problem med ekonomin och löneutbetalningarna där sökte han arbete på Träbygg AB där han varit i 2 2,5 år. Enligt Andreas är det normalt att jobba 2, 3 eller 4 år på varje bolag, eftersom ekonomin för firmorna ofta går upp och ner. Han hade dock själv gärna stannat längre på samma ställe och beskriver sig själv som inte kräsen. Andreas trivs bra med arbetet. Han tycker det är kul just att bygga någonting och se att det blir något. Han bedömer själv att han har fallenhet och orkar bra. Han gillar när man får ta i lite. Det han tycker minst om med jobbet är när man inte är säker på vad man ska göra och blir villrådig. Han tycker också att det har blivit mer fylla i blanketter något som han tycker är jobbigt. Han förklarar: Det är inte bara att man har ett papper där man ska sätta en kråka utan man måste tänka efter, man måste gå igenom, skriva förklaringar, gå tillbaks och titta för man kan inte stå med det där papperet hela tiden bredvid sig i näven för varenda grej man gör. 2.1.3 Ekbergs Bygg AB Det andra företaget är större och finns representerat på fyra orter i Sverige. Den valda arbetsplatsen finns i en mellanstor stad i Mälardalsregionen. På orten har företaget ca 100 anställda varav ca 60 är byggnadsarbetare. Företaget arbetar vid tiden för besöket med nybyggnation av bostadslägenheter i utkanten av staden. Huset man bygger ska bli fyra våningar högt och varje plan ska innehålla fyra lägenheter (två treor och två tvåor). Vid mitt besök var man byggt klart gatuplanet och håller på att göra färdigt golvet till plan 2 samt förbereder gjutning av väggar. Produktionsledaren på den aktuella arbetsplatsen, som är den jag först pratar med, beskriver bygget som relativt litet. Företaget har flera andra byggen på gång på orten och har dessutom ett centralkontor som sköter det mesta av administrationen. Produktionsledaren fungerar som en arbetande arbetsledare. Han finns med på bygget och gör så kallade utsättningar, dvs. han märker ut var olika saker ska göras utifrån ritningen (se vidare kapitlen 3 och 4). Han har också ett litet kontor i en av barackerna. Jag frågar om han har möten och genomgångar med byggarna, men han menar att de ändå förstår vad som ska göras. Vid sidan av produktionsledaren finns hos Ekbergs en så kallad lagbas på varje bygge. Lagbasen är en av arbetarna och uppgiften cirkulerar så att man vanligen är lagbas för ett bygge och sedan byter. Lagbasen för dagbok och skriver underlag för löneutbetalningarna. Han samlar också ihop olika typer av ledighetsansökningar och reseersättningsblanketter och är också den som är med och förhandlar om ackorden. Han styr dock inte arbetet på själva bygget. 15

På den aktuella arbetsplatsen finns både träarbetare (eller snickare som de själva säger), och betongarbetare, alla anställda av Ekbergs. Anställd av företaget är också kranföraren. Parallellt med dessa arbetar ett antal elektriker från ett annat företag. Arbetstiden för Ekbergs byggare är 6.45 16. 2.1.4 Betongarbetarna Mikael och Krister Mikael kan vi kalla den person som produktionsledaren föreslog att jag skulle följa. Han är 27 år och betongarbetare. Redan vid dagens början stod det dock klart att Mikael normalt arbetar tillsammans med Krister, och har gjort så under en längre tid. Det blev därför så att jag följde och pratade med båda under den aktuella dagen. Krister är 39 år och också betongarbetare. De två männens olika vägar in i yrket kan sägas spegla två olika tidsepoker. Krister började som lärling direkt efter nian och lärde sig arbetet genom att utföra det, se och fråga. Den enda formella utbildning han har är en månadslång kurs i ritningsläsning som arbetsgivaren bekostade när han var lärling. Denna gav honom ett så kallat blått kort som var nödvändigt för att få arbeta på ett bygge. Mikael har istället gått en tvåårig gymnasielinje, Bygg och anläggning. Redan under sin praktikperiod träffade han Krister och sedan dess har de följts åt på tre olika företag. Mikael har alltså knappt tio års erfarenhet av yrket och Krister drygt 20. Krister påpekar att sedan han lärde upp Mikael faktiskt bara har träffat på en ung betongarbetaraspirant en kille som verkade föga intresserad av yrket. Båda är tveksamma till den nya, treåriga gymnasieskolan och oroade över att så få unga verkar vilja bli betongarbetare. Det bästa med yrket är enligt båda att man får vara ute mycket. Mikael lägger till att det också är fritt, att man sköter sig själv. Krister säger att miljön är både det bästa och det sämsta: när det är kallt eller faller snöblandat regn är det inte så roligt. Mikael tillägger att det är tungt rent fysiskt. På frågan om något förändrats under den tid de arbetat svarar de att det är mindre folk nu, och fler så kallade löshästar. De märker besparingar på fler sätt, bland annat genom att ritningarna, och överhuvudtaget den information som följer med ritningarna, blivit sämre, dvs. mindre preciserad för de olika arbetsmomenten. Tidigare fick de flera olika specifikationer för olika delar, exempelvis för armeringsjärnen, men nu måste de göra sådant själv för att kunna planera. De säger att samma tjänster går att få fortfarande, men att det oftast sparas in på dem. 2.2 Metoder Studien har två huvudsakliga metoder: en för observationen av arbetet och en för textanalysen. Dessa presenteras här i tur och ordning. 16

2.2.1 Observation Fältarbetet kan normalt sägas ha tre faser: en förberedelsefas, en observationsfas och en kompletteringsfas. Arbetsgången prövades fram i projektets pilotstudie (Josephson & Ledin u.u.). Till förberedelserna hör sådant som att sätta sig in i branschen, ta fram bakgrundsfakta och statistik, men också att orientera sig på den utvalda arbetsplatsen och i bästa fall träffa den individ som ska följas, eller eventuellt någon arbetsledare, för en förberedande faktaintervju. Själva observationen sker under en arbetsdag och är alltså koncentrerad kring en person vars alla arbetsrelaterade handlingar följs genom vad man kan kalla skuggning. Här antecknar fältarbetaren vad som händer med särskilt fokus på två saker: dels händelser där skrift är inblandad, dels arbetets och skriftanvändningens förhållande till den fysiska miljön. Texter som används under dagen kopieras eller fotograferas. Efter en tid sker om möjligt en återträff på arbetsplatsen med tillfälle för förtydliganden och kompletteringar. Telefonintervjuer i efterhand kan också förekomma. För föreliggande studie har alltså två omgångar observationer genomförts, detta av flera skäl. Vid den första observationen, på Träbygg AB, slumpade det sig så att ganska mycket just denna dag inte fungerade som normalt. Snickaren Andreas påpekade flera gånger att den valda dagen inte var någon bra dag eftersom rätt ritning saknades, fel material hade levererats osv. (Mer om detta nedan.) Många av mina observationer och iakttagelser blev därmed av en negativ typ ur skriftbrukssynpunkt, exempelvis att man talade om en ritning som inte fanns eller att man fick problem för att det var fel på en bygghandling. Så småningom framkom det dock, som så ofta, att detta som man kallade ett undantag inträffade ganska ofta, och att det normala snarast var en illusion. Observationen kan därför sägas ha sitt eget värde, samtidigt som det kunde vara intressant att göra ytterligare observationer för att bredda bilden och förhoppningsvis kunna studera hur texterna verkligen används när de används. Att den andra observationen genomfördes på ett annat företag beror framförallt på att den informationsfördröjning som rådde på Träbygg föreföll känneteckna just den typ av projekt man höll på med där (ombyggnation med pressat tidsschema och i det närmaste parallell upphandlingsprocess). Det föreföll därför intressantare att välja en arbetsplats där andra villkor rådde, vilket ledde till att jag medvetet sökte ett företag som sysslade med ett mer långsiktigt nybyggnadsprojekt. Vid själva observationen användes alltså anteckningsblock, digital stillbildskamera och tidvis även en ljudbandspelare (Mini Disc). Iakttagelse och fältanteckningar får dock sägas vara den främsta dokumentationstekniken. Att det finns mycket att ta ställning till vid fältantecknande framgår av den introduktion Emerson, Fretz & Shaw (1995) skrivit i ämnet. Deras reflektioner och råd berör främst 17

två problemområden: dels hur fältarbetaren bör och kan förhålla sig till den grupp och den scen hon observerar, dels hur fältarbetaren gör text av sina observationer och därmed skriver fram en etnografi. När det gäller det första problemområdet är Emerson, Fretz och Shaw klara på en punkt: the fieldworker cannot and should not attempt to be a fly on the wall (1995:3). Hon kan aldrig bli osynlig, men i det att synligt observera ligger en paradox: det faktum att fältarbetaren är där för att observera vad de andra gör medför att det oundvikligen blir en spänning mellan henne och hennes studieobjekt. Detta gör att många fältarbetare, särskilt nybörjare, känner en klar ambivalens mot att anteckna. En del antecknar inte alls utan försöker minnas och antecknar efteråt, medan andra smyger undan och antecknar i smyg. Emerson, Fretz och Shaw menar att man absolut ska anteckna, och att man kan göra detta på ett varierat sätt: ibland öppet, ibland lite i avskildhet och ibland inte alls på en lång stund om tillfället kräver det. När det gäller själva antecknandet ger författarna flera handfasta tips. Det är viktigt att inte tolka och ännu mindre värdera under antecknandet. Man bör anteckna vad som händer, i så stor detalj som möjligt, för att ge ett brett underlag för senare tolkning. Detta inte minst eftersom etnografiskt orienterade forskare främst är intresserade av den studerade gruppens värderingar och inte sina egna. Detta innebär dock inte att antecknandet ska vara helt förutsättnings- och urskillningslöst. Dels bör fältarbetaren vara känslig för vad som kan vara nyckelhändelser i verksamheten, dels kan hon mycket väl ha egna huvudbegrepp som hon fokuserar observationen kring. Därmed är vi inne på det andra problemområdet, som egentligen inte är ett problem utan snarare en förutsättning: det faktum att fältarbetaren observerar för att sedan skriva. Det innebär att man redan i sina iakttagelser formulerar en text. Detta är ofrånkomligt, men ett sätt att ändå göra fältanteckningarna så rika som möjligt är att dela upp skrivandet i flera steg: först anteckningarna på plats, sedan renskrivningen och kompletteringen direkt efteråt (vad författarna kallar full field notes ) och slutligen skrivandet av själva etnografin. Eftersom denna studie inte är renodlat etnografisk genomförs inte det sista steget fullt ut. Istället kommer en anpassad variant av de renskrivna fältanteckningarna att tjäna som utgångspunkt för mer principiella resonemang med utgångspunkt för begrepp som är centrala för projektet. I etnografiska sammanhang kan också en observationstid på en dag tyckas mycket kort. För vårt syfte, att i detalj beskriva en autentisk dag, med olika händelser i ett konkret sammanhang (snarare än abstraktionen en statistiskt normal dag ), att beskriva en arbetsmiljö ur skriftbruksperspektiv samt att samla in texter som används, förefaller en dag dock tillräckligt särskilt som ju projektet kommer att genomföra flera fallstudier för jämförelser. 18

Vid tolkningen av observationsdata är framförallt ett begrepp centralt: skrifthändelse. Begreppet, på engelska literacy event, förekommer inom framförallt amerikansk och brittisk etnografisk skriftbruksforskning och definieras av Heath (1983:386) som occasions in which the talk revolves around a piece of writing. Skriften behöver alltså inte bära den huvudsakliga kommunikationen i en skrifthändelse. Snarare antyder Heaths definition att skrifthändelser är händelser där man muntligen talar om skrift, något som också visade sig vara mycket vanligt i Heaths undersökning av förortsbarns vardagliga skriftanvändning. Begreppet har senare använts av bland andra Barton (1994), Barton & Hamilton (1998) och Ivanič (1998). Den senare betonar att skriften kan ha olika roll för händelsen, eller för en handlings utförande. Hon jämför exempelvis en inköpsrunda med läsning på ett bibliotek (Ivanič 1998:63). I Ivaničs undersökning är det ovanligare att skrifthändelser är muntliga, och det ses som mer naturligt att skriften ofta är det som bär kommunikationen i händelsen. (Se även Karlsson 2002 och Josephson & Ledin u.u. för svenska tillämpningar.) I denna undersökning används begreppet skrifthändelse för att beteckna kommunikativa händelser där skrift är inblandat. Det innebär att en skrifthändelse kan vara både skriftlig (när kommunikationen sker genom skriften) och muntlig (när man talar om det skrivna), men också skriftlig och muntlig samtidigt. Kravet på kommunikation innebär att det däremot inte räknas som en skrifthändelse när någon flyttar en bok från ett bord till en kartong förutsatt att detta inte innefattar läsning på bokens pärm eller rygg. Denna typ av händelser, ett slags ickekommunikativ hantering av skriftprodukter, är dock intressant att notera eftersom händelserna i sig antyder att skrift spelar en viss roll i den verksamhet händelsen är en del av. Riklig förekomst av skriftprodukter bygger upp en viss typ av skriftbruksmiljö (jag återkommer till det begreppet nedan) och hanteringen, flyttandet av skrift blir då ett sätt att organisera denna miljö. Frågan om hur man ska resonera om olika typer av skriftanvändning är central för projektet, och jag återkommer till den i kapitel 3.) Eftersom man inte kan förvänta sig att en beskrivning av arbetsdagens skrifthändelser är detsamma som en beskrivning av arbetsdagens huvudsakliga innehåll behövs här även ett vidare begrepp som beskriver olika sociala och arbetsrelaterade skeenden. Det också är viktigt för undersökningens syfte att förstå skrifthändelsernas situationella kontextuella inramning. Jag kommer för detta ändamål att använda begreppet verksamhet. Inom interaktionsforskningen (se exempelvis Linell 1998) används begrepp som aktivitet ( activity ) eller verksamhet ofta för att beskriva kontexten i vilken interaktionen äger rum. I sin översikt över hur det engelska begreppet activity (som hädanefter kommer att översättas med verksamhet) används skiljer Linell (1998) mellan kommunikativa verksamheter, som han menar kan jämföras med kommunikativa genrer, och 19

icke-kommunikativa verksamheter. Linell gör dock en poäng av att inte helt likställa kommunikativa verksamhetstyper med genrer. Långtifrån alla kommunikativa verksamheter är så tydligt normerade att man kan kalla dem genrer, menar han. På så sätt blir begreppet verksamhet, eller verksamhetstyp, som jag ser det mer abstrakt och snarare ett verktyg för forskaren (som därmed kan definiera dem med hänsyn till sitt syfte) än en enhet som är entydigt avgränsad i den sociala verkligheten. I den typ av interaktionsanalys som diskuteras här förknippas alltså kommunikation med en eller flera verksamhetstyper. Relationen mellan kommunikation och verksamhet kan se ut på olika sätt. Kommunikationen kan vara den enda eller huvudsakliga verksamheten. Den kan också vara underordnad eller samordnad med någon icke-kommunikativ och kanske till och med ickeverbal verksamhet. Linell ger ett exempel med två personer som småpratar (verbal och kommunikativ verksamhet) medan de lagar mat (icke-verbal, ickekommunikativ verksamhet). Begreppet verksamhet definieras alltså inte absolut, utan de verksamheter som studeras utmärks av att de inramar (och ofta definierar) interaktion av något slag, oavsett om verksamheten i sig är kommunikativ eller icke-kommunikativ. 9 I ett senare arbete resonerar Linell (2002) om verksamheters olika dimensioner. Dessa kan vara relativt kontextuella och innefatta sådant som ramar, syften, deltagare, plats, medium etc, eller relativt diskursinterna som exempelvis typisk dagordning, fasstruktur och deltagarstruktur. Ytterligare aspekter rör intertextualitet och relationer till större sociala strukturer, ungefär vad man kan kalla sociokulturell kontext. Eftersom de aspekter Linell kallar kontextuella, liksom intertextualitet, i denna rapport tas upp i samband med textanalyserna (se vidare nedan) kommer jag att i samband med analysen av verksamheterna kring skrifthändelserna främst se till verksamhetens interna struktur. Intressant blir då att studera verksamhetens fasstruktur och relatera skrifthändelsens roll till denna. Om en verksamhet består av en inledning, en arbetsrelaterad kärnaktivitet och en avslutning (jfr Linell 2002) är det intressant att se var skrifthändelsen hör hemma. Centralt både vid observationen och tolkningen av data är även begreppet skriftbruksmiljö. Detta grundar sig på resultaten av den pilotstudie som genomförts (Josephson & Ledin u.u.). Här är antagandet att arbetets rumsliga förutsättningar är viktiga för skriftanvändningen och att man kan förvänta sig att finna särskilda textsamlingspunkter där texter förvaras och används. Om texterna är viktiga för organisationen av arbetet innebär det att de arbetande individerna vid vissa viktiga, kanske till och med fasta, tillfällen under arbetsdagen söker sig till 9 I själva verket kan distinktionen mellan kommunikativ och icke-kommunikativ också uppfattas som alltför grov. Det är ju inte alltid givet vad som kan utgöra kommunikation vid ett givet tillfälle. 20

textsamlingspunkterna. Skriftanvändningens roll i arbetet kan också antas speglas av hur många dessa textsamlingspunkter är och var de finns i förhållande till de platser individerna främst uppehåller sig på under dagen. 2.2.2 Texter: insamling, typologisering och analys Begreppet text är på många sätt centralt i projektet Skriftbruk i arbetslivet. Vi utgår från antagandet att mänsklig interaktion och organiserandet av verksamheter till stor del sker genom texter. Vi tror att texterna i sig, och hur de används, säger mycket om deltagarnas förståelse av verksamheten. Det innebär att vi är intresserade både av texternas inre struktur, eftersom de kan sägas utgöra en social struktur som säger något om arbetet som verksamhet, och av texterna som fysiska ting: hur de omtalas, benämns, hanteras och placeras. Därför får den observerade individens perspektiv också avgöra vilka texter som samlas in för analys. Det handlar alltså om de texter som används och eller omtalas eller på andra sätt aktualiseras under den aktuella arbetsdagen. Urskiljandet av dessa texter och typologiseringen av dem kan ses som det första steget i analysen. Vårt intresse för texterna i arbetet skiljer vårt perspektiv från större delen av den forskning om workplace literacy som refererats tidigare. Eriksson Gustavsson (2002) talar exempelvis hellre om läsmaterial och exempelvis Mikulecky & Drew (1991) skriver om materials (s. 699) och reading material (s. 670). När man här delar upp detta material i olika typer utgår man gärna ifrån omfång och/eller komplexitet. Mikulecky & Drew (1991) refererar exempelvis en undersökning där materialen ranged from informal notes to highly technical prose in textbooks (s. 672). Detta hänger säkerligen ihop med att dessa forskares främsta intresse är att bedöma vilken generell intellektuell kompetens deras informanter besitter eller bör besitta. Längre, sammanhållna texter bedöms då vara svårare än korta noteringar. Smith (1998) gör en uppdelning mellan olika typer av text source. Här nämns correspondence, functional (to do) materials, informational (to learn) materials, periodicals/magazines/newspapers, textbooks, general books, leisure/hobby, religous/spiritual/self-development, childrens books, teaching materials och consumer information (s. 206). Principen bakom uppdelningen diskuteras inte, men klart är att de texter som kan tänkas förekomma på arbetet inte genreindelas i någon högre utsträckning. Snarast har man haft behov av någon slags kanske enkel differentiering för att över huvudtaget kunna tala om olika läsmaterials betydelse för individers resultat på olika test. För vårt syfte är det intressantare att utgå från verksamhetens egen textindelning För projektet som helhet är alltså även begreppet genre relevant, eftersom det kopplar texterna till en specifik social process (Ledin 1996). Detta hindrar 21

dock inte att vi på olika stadier gör våra egna typologier, där texter grupperas efter olika principer. Det faktum att projektet ser texter som en del av meningsskapandet på arbetet, och som en aspekt av arbetets innehåll och organisation, ställer relativt stora krav på de analysmodeller som används. Det räcker inte att exempelvis bedöma texternas komplexitetsgrad och relatera den till läsarens kognitiva nivå, utan textanalysen bör syftar till att blottlägga perspektiv på arbetet och diskursiva konstruktioner av verksamheter, deltagare och arbetsobjekt. I projektansökan (Ledin, Josephson & Karlsson 2001) och i pilotundersökningen (Josephson & Ledin u.u.) förs begreppen heteroglossia och kronotop fram som fokuspunkter för textanalyserna. Med kronotop avses då det tidrum som texten skapar och som den placerar in arbetaren och andra textaktörer i. Heteroglossia syftar på det mångröstade som många menar kännetecknar de flesta texter i det moderna samhället (Fairclough 1992, Ledin, Agàjan-Lester & Rahm 2003). Intressant i projektets fallstudier är vilka röster som förekommer och i vilka sammanhang de förekommer. Exakt vilka analyser som behövs för att fånga tid, rum och röster i de olika texter projektet kommer att samla kan inte sägas på förhand. Inte heller är det säkert att dessa begrepp kommer att vara lika relevanta för alla texter. En annan utgångspunkt i projektet är att texter generellt och i ökande omfattning är multimodala. Med detta menas här att de skapas genom flera olika semiotiska system tillsammans; här framförallt visuella sådana. Kress & van Leeuwen (2001) menar att multimodalitet i det moderna samhäller främst bör studeras utifrån två aspekter: dels de semiotiska resurser som används, dels de verksamheter texterna används i. I båda aspekterna skapas mening i dialog: mellan exempelvis den skrivna texten, dess layout och det material den är skriven på, respektive mellan texten, dem som använder den och den specifika situationen. I denna delstudie studerar jag multimodalitet i termer av textens interna semiotik (textens struktur), det materiella (vad texten är gjord av), det rumsliga (var den finns) och användningen (deltagare, verksamhet och omgivande interaktion). I den här rapporten kommer jag, förutom typologiseringen, att presentera översiktliga analyser av ett mindre antal utvalda texter. Dessa genomförs utifrån följande trestegsmodell som är tänkt att kunna fungera som utgångspunkt även för fördjupade analyser av byggandets texter. - Först beskrivs textens yttre villkor: dess materialitet, rumsliga sammanhang och användning. Inblandade röster kan här förväntas ta sig uttryck i valet av material, det fysiska formatet och vem som hanterar texten. Här iakttas också hur textens förhåller sig till verksamhetens tid och rum dels genom textens konkreta relation till rummet, dels genom vilken plats den intar i den kommunikationskedja den ingår i. Josephson & Ledin (u.u.) använder sig av begreppsparen perifert centralt respektive dolt öppet för att beskriva texternas rumsliga placering. 22

Dynamiken i byggnadsarbetarens skriftmiljö gör möjligen att sådana begrepp blir svåra att använda eftersom texter hela tiden flyttas. Dock skulle begreppen möjligen kunna kopplas till personer snarare än rum, eftersom arbetets relativt hierarkiska struktur gör att en text som är dold för en person är öppen för en annan. - Därefter beskrivs textens struktur. Här vill jag förankra begreppen heteroglossia och kronotop i Hallidays (1994) teori om de tre metafunktionerna. Kronotop för jag här framförallt till den ideationella metafunktionen, den struktur som representerar processer och tillhörande deltagare. Texten analyseras därför på så sätt att centrala meningskomponenter lyfts fram och placeras i tid och rum. De perspektiv som då framträder bildar övergång till begreppet heteroglossia som här tolkas som framförallt just perspektiv: är det byggarbetarens perspektiv som framträder i texten, eller någon annans? I så fall vems? Och varför? I denna typ av analys ingår i förlängningen att peka ut vilka modaliteter som främst används för att skapa olika typer av mening. - Till dessa två steg vill jag lägga ett tredje som främst har funktionen att binda ihop textstruktur och användning, dels genom att återvända till en eller flera skrifthändelser och knyta drag i textstrukturen till specifika tolkningar och handlingar, dels genom att relatera texten till andra texter och andra verksamheter som den antas ha intertextuella och interdiskursiva kopplingar till. Resonemangen kring texter i denna rapport är tänkta att tjäna som ett underlag till kommande artiklar och uppsatser där särskilda aspekter av texterna kan utforskas med ingående och där jämförande textanalyser (med texter från olika yrken) kan utföras. Syftet med textbeskrivningarna här är främst att fördjupa beskrivningen av skriftbruket vad gäller just byggnadsarbetaryrket, men också att peka ut texter och aspekter av dessa som kan vara intressanta för fördjupade studier. 23