Stödlinjen. en nationell stödlinje för personer som har problem med spel om pengar och deras anhöriga

Stödlinjen en nationell stödlinje för personer som har problem med spel om pengar och deras anhöriga

Statens folkhälsoinstitut isbn: 978-91-7257-554-7 foto: sid 9, foto Johan Brandsten, övriga foton Photos.com grafisk form: AB Typoform tryck: Edita Västerås, 2008

Stödlinjen en nationell stödlinje för personer som har problem med spel om pengar och deras anhöriga

Vad är Stödlinjen? Stödlinjen fyller flera funktioner. Spelberoende och spelrelaterade problem är ofta dolda för omgivningen och spelaren gör sitt bästa för att hålla sina spelproblem hemliga. När problemen blir alltför stora eller om de av någon anledning blir uppenbara för de anhöriga, blir spelarens och de anhörigas behov av stöd ofta akut. De sociala och ekonomiska följderna kan sätta både den spelberoende och de anhöriga i kris. Spelproblem är dessutom ofta förknippade med skam och skuld. Kunskapen om spelberoende är begränsad inom den offentliga vården och det kan vara svårt att få lämpligt stöd. I dessa lägen kan ett samtal till Stödlinjen vara till stor hjälp och man kan hänvisas till tillgängliga stödinsatser som socialtjänst, vård eller lokala självhjälpsgrupper. Stödlinjens verksamhet kan också hjälpa till att upptäcka olika trender, det vill säga spegla hur utvecklingen i samhället och på spelmarknaden kan påverka spelproblem. Genom samtalen till Stödlinjen kunde man t.ex. tidigt se att nätpokertrenden förde med sig allvarliga spelproblem för många. En ytterligare funktion som Stödlinjen fyller är att vara ett informationscentrum dit inte bara spelare och deras anhöriga kan vända sig utan också socialarbetare, vårdpersonal, personer i ideella föreningar och stödgrupper samt andra intresserade. Dessa kan få information om Stödlinjens statistik och om vilka stöd- och behandlingsresurser som finns tillgängliga i aktuella delar av landet. 2 stödlinjen

Stödlinjens bakgrund Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att följa utvecklingen av spelberoende samt att verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. En av de första insatserna som gjordes när uppdraget gavs 1999 var att inrätta en stödlinje för spelare och deras anhöriga. Initiativet kom från branschrådet Oberoende Spelsamverkan (OSS). De första årens erfarenheter visade att det fanns behov av att utveckla arbetet på Stödlinjen. Detta ständigt pågående utvecklingsarbete finansierar och ansvarar Statens folkhälsoinstitut för. Det privatägda företaget ACE AB/Spelinstitutet AB ansvarar för driften och ser till att Stödlinjen är bemannad med utbildad och erfaren personal. Branschrådet Oberoende Spelsamverkan (OSS) består av representanter från Spelberoendes riksförbund, Lotteriinspektionen, Statens folkhälsoinstitut, AB Svenska Spel, AB Trav och Galopp (ATG), Folkspel, Sveriges Bingoarrangörers Centralorganisation (Svebico) samt Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR). 3 stödlinjen

Stödlinjens verksamhet och utveckling Stödlinjen besvarar cirka 2 000 stöd- och informationssamtal per år. Det är i huvudsak tre aspekter av förändringar på spelmarknaden som har haft betydelse för hur samtalen till Stödlinjen har sett ut under perioden. Detta gäller utvecklingen gällande internetspel, automatspel och datorspel. Dessa tre spelformer har var och en för sig gett större avtryck på samtalen till Stödlinjen under perioden än införandet av statliga internationella kasinon. Stödlinjens största förändringar under åren är att öppettiderna har förlängts och att bemanningen har utökats. Vidare har Stödlinjen synts mer genom att telefonnumret har tryckts på spelkvitton, spelkuponger och lotter. Slutligen kan man sedan 2004 ringa till Stödlinjen från mobiltelefon. Under perioden 2002 2007 har antalet inkomna besvarade samtal på Stödlinjen ökat. Den genomsnittliga samtalslängden är relativt konstant. Antalet spelare som ringer till Stödlinjen minskade under 2006, medan antalet anhöriga ökade under hela perioden 2002 2006. Den samtalskategori som ökat mest under Stödlinjens tid är fel- och busringningar, som delvis kan förklaras genom den ökade exponeringen av telefonnumret. Busringningar är påfrestande för personalen och de kan hålla linjen upptagen för människor som behöver stöd. De spelare som ringer är huvudsakligen män och deras andel har under hela perioden aldrig understigit 80 procent. Under senare delen av perioden kom samtalen oftare från yngre spelare. När det gäller anhöriga kommer de flesta samtalen mest från kvinnor. 4 stödlinjen

Vad är det för spel som stödlinjen mest kommer i kontakt med? Automatspel har varit det vanligaste problemspelet sedan 2002, framförallt för åldersgruppen 25 44 år. En stor förändring skedde i och med nätpokern. Pokerspel på nätet har under 2007 gått om automatspel som det vanligaste problemspelet och är nu den spelform som flest personer söker hjälp för hos Stödlinjen. Var tredje spelare uppger att poker på internet är det spel som främst ger dem problem. Förutom nätpoker har andra internetbaserade spel tillkommit som inrapporterade problemspel, till exempel nätbingo, kasinospel och skraplotter på nätet. Många som ringer har hittat telefonnumret till Stödlinjen via internet, och färre använder traditionella telefonkataloger. Dessutom sprids numret till Stödlinjen många gånger i de miljöer som spelaren befinner sig i. Exempelvis hittar automatspelarna telefonnumret vid spelautomaterna och nätspelarna på internet. Samarbetet med de olika stödgrupperna som finns runt om i Sverige, till exempel Spelberoendes riksförbund, fungerar bra. Ett fortsatt nära samarbete är en förutsätt- 5 stödlinjen

ning för Stödlinjens fortsatta arbete. Detta gäller även för de internationella kontakterna med andra stödlinjer. Nedan följer ett avsnitt som speglar två arbetsdagar på Stödlinjen. Frilansjournalisten Margareta Creutzer har sammanställt de inkomna samtalen utifrån deras olika karaktär och kompletterat med kommentarer från de rådgivare som haft samtalen. Återspeglingen ger en bild av arbetsmetoderna som används och av hur samtal kan se ut. Du som ringer kan vara anonym och de som arbetar på Stödlinjen har tystnadsplikt. 6 stödlinjen

Två dagar på stödlinjen I dag har jag varit ifrån Jack Vegas i en vecka. Jag har spelat på travet, det har jag, men jag har minskat ned på det också. Anders ringer till Stödlinjen för spelberoende för att berätta. Han har haft flera kontakter tidigare med linjen och det har varit en lång väg att gå för att kunna avstå från spelautomaten. Nu vill han rapportera, kanske få lite ytterligare stöd. Bra! säger Maritha, som svarat i telefon. Hur känns det? Anders säger att det känns som han är på rätt väg. Han tycker att han kom till en vändpunkt han förlorade för mycket pengar och började se sin egen situation. Nu har han har varit på möte på Spelberoendes förening, som han fått tips om från Stödlinjen. Men det viktigaste för mig var mina egna funderingar före mötet. När jag tänkte på mitt liv. Han berättar att det står en spelautomat i matsalen på jobbet. Den sista veckan har han bara gått förbi den och satt sig att äta i stället för att stanna och spela som han brukar, både innan och efter han ätit. De senaste dagarna har den varit avstängd. Och jag har inte brytt mig om det. Jag har tänkt att det gör ju inget, för jag ska ju ändå inte spela. Maritha uppmuntrar honom, berömmer och bekräftar. Om automaten är i funktion igen i morgon, vad gör du då? Då går jag förbi och sätter mig och äter, förklarar Anders. Maritha backar upp honom ännu mer: Det är starkt av dig. Det är ett stort beslut. Du har fattat det beslutet och det har ju gått jättebra. Hon fortsätter: Har du gjort någon plan när det gäller travet hur mycket du ska spela för, hur ofta, kanske vilka dagar? Travet är så viktigt för mig socialt, säger Anders och blir tyst en stund. Men den sista veckan har jag hållit en rimlig nivå på spelet, säger han sen. Det har till och med hänt att jag bara har gått och tittat på loppen, utan att satsa. Och så har den häst som jag skulle ha satsat på vunnit och gett många gånger insatsen tillbaka Vad har du känt då? frågar Maritha. 7 stödlinjen

Det har ju varit frustrerande. Men jag har också tänkt att: Jag har ju feeling! säger Anders, inte utan stolthet i rösten. Sedan skojar de om vad som kan inträffa, trots att man har feeling : jockeyn kan vara ur form av en rad olika skäl, en fågel kan komma flaxande och distrahera hästen. Om du skulle spela och förlora på travet, tror du att du kan få tanken att gå och ta tillbaka förlusten på Jack Vegas? frågar Maritha. Anders tänker efter, han kan inte helt säga emot den risken. Maritha uppmanar honom att vara uppmärksam på sådana tankar, att stanna upp och tänka: Vänta nu! Hur brukar det gå när jag spelar på automaterna? Anders håller med. Han upprepar det hon säger. Maritha frågar om han tänker gå på spelberoendeföreningens möten igen. Anders tvekar. Kanske inte just nu, eftersom han känner sig lite krasslig. Kanske sen. Jag ringer igen och berättar hur det går, säger han. Gör det! säger Maritha. Ring och berätta hur det går! uppföljning och uppbackning Den här sortens samtal till Stödlinjen är vanliga. En person som haft kontakt tidigare kan ringa upp igen, ibland upprepade gånger. I vissa fall för att de har fått förtroende för den som svarat, ibland för att de känner behov av ytterligare stöd, uppbackning eller någon att anförtro sig till. Ibland för att förmedla glädjande nyheter om sin kamp mot spelberoendet. Eftersom det är fem anställda som arbetar med att ta emot samtal är det inte säkert att det går att få tala med samma person som gången innan. En fråga som väcks är om den som ringer känner motståmd mot att dra sin historia än en gång för en annan än den man först haft kontakt med, i synnerhet med tanke på hur djupt personliga och känsliga frågor det handlar om. Telefonmottagarna tycker inte att det verkar hämma dem som ringer. En orsak kan vara den personliga och empatiska attityden samt uppmärksamheten som varje mottagare visar var och en som ringer upp. Det kan ibland till och med vara en fördel att tala med en ny person, förklarar Ulrika. Att man får berätta en gång till gör att man hör sig själv formulera problemet igen. Det kan hända att fokus har flyttats något sen sist och samtalen utgår ju alltid från en speciell fråga, det som är aktuellt just där och då. Man måste komma ihåg att Stödlinjen inte är en behandlingskontakt. 8 stödlinjen

Hon menar att det också kan fungera som en del av processen att komma till rätta med sitt beroende, att bli bemött på en aning olika sätt vid olika tillfällen. Även om vi har samma kunskaper och tekniker är vi ju lite olika som personer. En del av tekniken i samtalen är att ge mycket uppbackning, beröm och bekräftelse så fort möjlighet ges. Den som är fylld av problem behöver ofta hjälp att se att han/ hon faktiskt också har tagit något steg åt rätt håll, tänkt en konstruktiv tanke som kan vara en bra början. Exempelvis kan en bra början vara själva beslutet att ringa till Stödlinjen, för många ett stort steg som kan ha tagit lång tid att samla sig till. Ett annat sätt är att bekräfta personen genom att upprepa och sammanfatta vad han eller hon säger och sedan lägga till ytterligare en aspekt eller fråga, som kan leda tanken vidare utifrån vad uppringaren själv har formulerat. Personen hör därmed frågan igen och hör sitt eget svar. Samtalsmottagarna påpekar att de alltid utgår från den bild av problemet som personen själv presenterar och försöker hjälpa fram motivation att starta en förändring, utifrån den situation som den som ringer upplever. 9 stödlinjen

livet förstörs! maskinerna är överallt! Även den som tagit steget att ringa upp Stödlinjen kan ha ett motstånd mot förändring eller sakna all tro på sin förmåga att förändra. Ulrika tar emot ett samtal från Farid. Spelautomaterna har tagit över hela hans liv. Förtvivlad berättar han. Jag har mycket stora problem. Hela lönen går åt, jag är utan mat, betalar inte räkningar. Jag har en bankskuld på 55 000. Automatspel är något mycket farligt! Skulle du vilja sluta spela? frågar Ulrika. Ja, det är klart. Livet förstörs. Jag lät bli att spela i tre veckor, men så började jag igen. Maskinerna är överallt! Ulrika hakar på uppgiften om treveckorsuppehållet. Vad gjorde du då, när du försökte sluta? Träffade kompisar. Simmade. Jag har berättat på jobbet att jag har problem med spelandet, svarar Farid. Jättebra gjort, säger Ulrika. Hon börjar berätta att det finns behandling mot spelberoende och stödföreningar där man hjälper varandra, men avbryts av Farid. 10 stödlinjen

Jag behöver ingen psykolog! Jag har en kompis som har hjälpt mig jättemycket. Jag vet allt. Jag vet att jag inte kan vinna tillbaka pengarna. Du kan inte ana hur mycket pengar som försvinner i spel. Ingen grupp! Jag vill inte vara med i någon grupp. Du har gjort många bra saker redan, fortsätter Ulrika. Du har klarat av att göra uppehåll i tre veckor, du har berättat på jobbet att du spelar för mycket. Det är starkt av dig. Du har en kompis som stöttar dig. Hur ska du göra för att inte spela bort lönen nästa gång? Jag ska betala räkningarna, säger Farid plötsligt medgörlig. Och sen? Köpa mat. Och vad ska du göra för att behålla resten av pengarna, när du har gjort det? Farid faller tillbaka in i tankarna på spelförlusterna och tvånget att spela. Spelet dödar folk! Om jag inte hade spelat hade jag gift mig för länge sen. Nu kommer jag aldrig att kunna gifta mig. Den som kan lösa ditt problem är du själv, säger Ulrika. Ibland kan man göra viktiga saker själv och ibland kan man bestämma att man tar hjälp av någon, men även då är det ju du själv som löser ditt problem. Inte någon psykolog, upprepar Farid, men tillägger: Vad skulle han kunna hjälpa mig med? Ulrika förklarar kort hur behandling kan gå till och Farid lyssnar utan att avbryta. Jag ska lämna pengarna till min kompis nästa gång jag får lön, konstaterar han sen. Och om jag spelar för en enda krona sedan, så ringer jag till dig! Ulrika backar upp honom, påpekar att han har gjort bra saker, att han redan är en bit på väg. Du har möjlighet att förändra dig, att sluta spela och att träffa en bra tjej. Jag tänker fel, säger Farid. Jag glömmer att det inte går att vinna tillbaka pengarna på spelautomaten, jag glömmer bort hur det brukar bli. Ulrika bekräftar och upprepar det han sagt. Det är bättre att ringa till er än att spela. Man blir lugnare, säger han, innan de avslutar samtalet. 11 stödlinjen

att hitta den egna handlingskraften Mitt i Farids förtvivlan frågade Ulrika om det var så att han ville sluta spela, vilket för en utomstående åhörare kunde tyckas uppenbart. Hon förklarar detta: Det är inte självklart att personen vill sluta helt. Vi kanske tolkar in att det är vad han vill, men han kan tänka i andra banor. Därför är det bra att fråga och också få honom att uttala det själv. En viktig del av samtalet är att locka fram självmotiverande uttalanden. Ibland har spelare ambitionen att begränsa spelandet, att hålla det på en acceptabel nivå, inte sluta helt utan sätta en gräns vid t.ex. 100 kronor per dag. Det händer att detta förhandlingssätt är en del av motståndet mot att sluta spela. En enkel multiplicering säger att 100 kronor per dag motsvarar 700 kronor i veckan och över 36 000 kronor per år. Många tycker att den summan var mer än vad de avsåg. Tanken att bara spela vissa dagar i veckan för upp till 100 kronor kan då dyka upp som ett alternativ. Samtalsmottagaren kan stödja den tanken, men också ställa frågan vad som ska hända om personen vinner pengar. Ska han då hoppa över en gång och hur lång tid går det då till nästa gång och hur går det? Men det kan vara okej att prova det ett tag och se hur det går, säger Ulrika. Många kan behöva göra så, innan de kan sluta helt. Samtalsmottagarna på Stödlinjen är noga med att påpeka att de inte ska servera lösningar eller tala om hur spelaren bör göra. Uppgiften är snarare att hjälpa den som ringer att hitta de vägar som är möjliga från just hans eller hennes horisont, förmå personen att hitta den egna handlingskraften. Det kommer också helt andra sorters samtal till Stödlinjen. Anna tar emot ett från en man som säger att han är spelberoende, spelar på allt och att han behöver professionell hjälp. Han har försökt att sluta flera gånger av egen kraft på en rad olika sätt, men misslyckats. Han tar tacksamt emot telefonnumret till den förening för spelberoende som finns i den stad där han bor, liksom namnet på den person på orten som kan hjälpa honom med en ansökan till socialtjänsten om att få plats i ett vårdprogram för spelberoende. Det är väldigt värdefullt om det finns en stödförening på den ort där spelaren bor, förklarar Anna. Då kan man hänvisa till något konkret där de kan få direktkontakt och stöd från andra. Ofta har de som ringer inte väntat sig att det finns någon hjälp över huvud taget. 12 stödlinjen

Sedan ringer en man som är fast i pokerspel på nätet, kopplat till ett parallellt tvångsmässigt porrsurfande. Han vill egentligen inte ha någon hjälp, inte ännu, vill bara prata med någon om sin situation. Anna berättar att det inte är ovanligt att spelare har ett dubbelberoende. Det kan handla om alkohol och spel eller tabletter och spel. De olika beroendena förekommer i olika kombinationer, där den ena ofta har funktionen av ångestdämpare, förklarar Anna. Det kan fungera att använda kognitiv metod i behandlingen av dessa dubbelberoenden och det kan vara en längre process, men det går att behandla det. Det kan ju också vara så att om huvudproblemet försvinner, t.ex. spel, så påverkar det också det andra problemet. Behovet av ångestdämpning kan minska. reflektion över spelets funktion Har spelare med olika typ av beroenden behov av olika bemötande? Är det någon skillnad på hur exempelvis en pokerspelare tas emot jämfört med en Jack Vegas-spelare, när de ringer till Stödlinjen? Samtalsmottagarna tycker på det hela tagit inte att det finns varken behov av olika bemötande eller skillnader på mottaganden. Vi utgår nog snarare från på vilket sätt spelaren presenterar sitt problem, säger Anna och framhåller att det är viktigt att vara medveten om att spelet fyller en funktion för varje spelare och man strävar efter att få spelaren att själv reflektera över vilken den funktionen är. Jag tycker att man kan använda motiverande samtal på alla typer av spelberoende, säger Margona, som ansluter till diskussionen. En metod är att försöka få spelaren att precisera fördelarna och nackdelarna, plus och minus, med att spela respektive att inte spela. Det hjälper personen att bena ut sin situation och sina alternativ. Spelet ger spänning, gemenskap och bekräftelse. Eller lugn, flykt från den livssituation man är i och hopp om pengar och status. Det raserar också ekonomin, slukar ens tid och förstör nära relationer. Men att sluta spela ger också nackdelar: man måste ta itu med de problem spelandet har skapat, man förlorar de viktiga fördelar som spelet har gett. Hur ska man lösa problemen, hur ska man tillfredsställa de behov spelet har fyllt, på ett nytt sätt? Vad ska man göra med all tid - det skrämmande tomrum som uppstår om man slutar att spela? Vad kan man komma på som finns i stället? 13 stödlinjen

Vad ser de framför sig på plus-sidan. Vad är det de skulle vinna om de slutar spela? fortsätter Margona. Syftet är att få spelaren att börja tänka på dessa frågor på ett konkret och konstruktivt sätt. För den som har kommit fram till beslutet att sluta spela handlar det också om att identifiera vilka situationer och associationer som startar spelsuget? Var och en måste hitta en plan för hur de ska agera och tänka när de hamnar i risksituationer - vilket man måste räkna med händer. Allt detta är gemensamt för alla typer av spelare, menar samtalsmottagarna på Stödlinjen. Sedan finns det förstås en del olikheter i hur olika spelare ser på sitt spel, påpekar Margona. Om vi tar just poker och spelautomater som exempel, så anser pokerspelare ofta att deras spel innehåller ett mått av status, särskilt inom gruppen. Det handlar om prestation, strategi och att vara smart nog. De har också en typ av motstånd mot att se problemen i vitögat som visar sig i kommentarer som: Jag har egentligen inga problem, men jag har haft lite otur just nu. Eller: Jag har gjort ett par misstag på sista tiden. Jack Vegas däremot är mer av ett flyktspel, man är mer ensam i sitt spelande samtidigt som det sker offentligt och det är mer skamfyllt. Det händer att automatspelare utvecklar en slags personlig relation till maskinen, tycker att den talar till dem, kräver deras uppmärksamhet och emellanåt beviljar dem något tillbaka. Ofta anser de att maskinen är en hon. anhöriga mellan sorg, omsorg och ilska Den stora skiljelinjen i karaktären på samtal till Stödlinjen går mellan spelarna och de anhöriga. En anhörig som ringer har starka känslor av oro, både för spelaren och för familjeekonomin och inte minst för den egna relationen till spelaren. Upplevelsen av svek är vanlig, en djup förtroendekris har drabbat förhållandet, eftersom spelaren i allmänhet hållit sina spelaktiviteter hemliga, eller i varje fall den mängd pengar de slukat. Vi utgår alltid från den uppringande personens upplevelse, också när det är en anhörig som ringer, förklarar Margona. Anhöriga har en särskild process de ska gå igenom, som skiljer sig från spelarens. Ofta är känslorna motstridiga och pendlar mellan sorg och ilska och omsorg om spelaren och om relationen. En bra väg för 14 stödlinjen

15 stödlinjen

den anhöriga är att söka kunskap och stöd, både från professionella och från andra anhöriga, understryker hon. Strax därefter kommer ett samtal från en ung kvinna, Emma, som tas emot av Margona: Jag ringer om min pojkvän, som har börjat spela igen. Pojkvännen, som spelar poker, har hållit upp i ett halvår. Tidigare spelade han för summor runt 50 000 kronor, säger Emma. Men nu är han plötsligt uppe i 500 000 kronor. Jag har sett i hans mejl att han nyligen har öppnat ett kreditlånekort på Unibet. Vilka konsekvenser har det för dig själv? är det första Margona frågar. Ja, jag kan ju inte lita på honom. Jag sa för ett halvår sen att om det händer igen så är vårt förhållande slut. Men nu vet jag inte. Det är ett dilemma om jag ska stanna kvar eller inte. Jag tänker att han kanske går under, han kanske hamnar på gatan om jag inte ställer upp. Du ska tänka på att det är han som har valt att spela. Det är inte du och du har inte ansvar för hans spelande. Om du kommer fram till att stanna kvar, så kan han ha ett bra stöd i dig, men det är viktigt att du känner efter hur du mår på grund av det här, säger Margona. De pratar lite om det faktum att Emma redan tidigare ställt ett ultimatum, men att hon nu inte vet om hon kan fullfölja det. Margona påpekar att det inte bara bör skylas över och glömmas bort, utan att det är väsentligt att vara så tydlig som möjligt. Du behöver inte fatta några snabba beslut för det, utan låt det ta den tid som krävs. Men du kan påminna honom om vad du sa tidigare och beskriva för honom vilket dilemma du hamnar i. Sedan frågar Margona om Emmas egen ekonomi riskerar att bli indragen i pojkvännens spelande. Emma anser att hon har kontroll över sina pengar och att han inte kan komma åt dem. Margona understryker vikten av att hon bevakar sin ekonomi och ger några tips om hur hon kan skydda den bättre. Margona menar att pojkvännens återfall och förändrade inställning till spelet är så omfattande att de gemensamt och även var för sig bör söka kunnig hjälp. Eftersom de bor i ett av storstadsområdena finns hjälp att få på nära håll. Hon berättar om de behandlingsmöjligheter som finns, lite om de metoder som används och om Spelberoendes förening med stödgrupper för både spelaren och anhöriga. Emma får adresser och telefonnummer. 16 stödlinjen

datorspelande ungdomar Föräldrar som ringer till Stödlinjen är ofta osäkra, och ibland oense inom familjen, om hur de ska agera gentemot sitt barns överdrivna datorspelande. En del har försökt att få stopp på spelet genom förbud och kanske genom att handgripligt stänga av datorn i tonårsrummet metoder som inte gett det resultat de hoppats på. Vi ger naturligtvis även de föräldrarna stöd, även om de inte gjort den mest pedagogiska insatsen, säger Maritha. Vi understryker att det är bra att de har reagerat, vi visar förståelse för deras oro och så försöker vi komma fram till vilken metod som är mer lämpad att hjälpa ungdomarna. Det som känns handlingskraftigt först, kanske inte är någon bra problemlösning. Det handlar mycket om att ge föräldrarna kunskap och att ställa frågan vilken funktion spelet har för deras barn. När samtalet vänds mot denna fråga händer det att föräldrarna i stället grips av samvetskval. Då får vi understryka att de inte hade kunnat göra något annorlunda med den kunskap de haft hittills, men när de tagit reda på mer kan de agera på andra sätt. En mamma ringer om sin 20-årige son, som slutat umgås med sina kompisar och bara sitter instängd på sitt rum, utan att ens komma och äta middag med resten av familjen. Hon berättar om allt tjafsande som uppstår mellan henne och hennes make om hur man ska hantera problemet. Jag vet att jag gör fel, säger hon. Jag springer in och ger honom mat på rummet och jag försöker vädja till honom på olika sätt. Jag ser ju att han är deppig när han är hemma. Fast när jag träffar honom på stan eller på hans jobb är han gladare. Maritha vänder på frågan: Nu är han ju myndig och kan välja själv vad han vill göra tycker han själv att han har problem med datorspelandet? Eller kan det vara så att han blir deppig när han ser att ni blir arga, ledsna och oroliga? Mamman säger att hon aldrig har tänkt på frågan på det sättet, men framhåller samtidigt att så länge man bor hemma måste man ju rätta sig efter vissa gemensamma regler. Helt rätt! understödjer Maritha och lägger till att sonen också är en förebild för de yngre barnen i familjen, oavsett om det är en bra eller dålig förebild. Maritha informerar om webbplatser om datorspelproblem, ger tips om litteratur och om kurser för föräldrar till unga som fastnat i datorspelande. Hon pekar på vär- 17 stödlinjen

det av att samla kunskap för att förstå problemet bättre och lättare komma överens om vilka regler man ska ha hemma. Inte bara spelare och anhöriga ringer till Stödlinjen utan även personal inom exempelvis pedagogiskt och socialt arbete. Den här dagen får Ulrika ett samtal från en lärare i en specialskola för ungdomar med sociala och psykiska problem. En 15-årig pojke, som läraren beskriver som mycket intelligent men med stora problem från sin uppväxt, har ägnat helgerna och nätterna åt datorspelet World of Warcraft. Personalen har fått gå och hämta honom på morgnarna och mer eller mindre tvinga honom till skolan. Sedan lärare i samråd med socialsekreterare nu beslutat att ta datorn ifrån honom vägrar han helt att gå i skolan. Nu undrar jag: har vi gjort fel? säger läraren. Ulrika för även här in frågan om vad spelet betyder för pojken själv. Kan det vara så att han hellre vill vara den person han är i spelet än den han är i verkligheten, med tanke på hans traumatiska bakgrund? Hon ställer också frågan om läraren tror att det finns risk att förlusten av datorn blir ett trauma i sig, om det är så att pojken nu har blivit av med det enda som är roligt. Läraren som redan tycks vara orolig för just det, konstaterar att det helt enkelt var en desperat åtgärd att beslagta datorn. Han tar emot Ulrikas information om var skolan kan få sakkunnig hjälp i denna situation och noterar instämmande hennes påpekande: Det gäller att få med honom på tåget, så att man inte själv hamnar i styrhytten medan killen står kvar på perrongen när samtalet känns tungt En kvinna ringer och Anna tar emot samtalet. Kvinnan heter Marie och har haft mycket kontakt med Stödlinjen tidigare. Någon gång i månaden ringer hon, mest för att berätta hur läget är med hennes spelande make. Från Stödlinjens sida har man informerat henne om behandlingsmöjligheter och om stödgrupper för både spelare och anhöriga, men hittills har hon inte tagit några andra initiativ än att just ringa stödlinjen. Den här gången har situationen förvärrats betydligt. Jag har fått stryk, säger hon kort. Anna får henne att berätta vad som har hänt. Mannen har varit kraftigt berusad, skrikigt och slagit sönder saker i lägenheten och sedan även gett sig på Marie. 18 stödlinjen

Han säger att han inte minns något av det, säger hon. Men han betedde sig hemskt. Även mot barnen. Det har ju inte hänt förut att han har slagit mig. Han har bett om ursäkt, men han har inte varit särskilt snäll eller ångerfull för övrigt sen det hände. Han vill få det till att det är jag som är sjuk, att jag har ett sjukt kontrollbehov och han säger elaka, sårande saker. Han säger att han inte tänker sluta spela och att jag inte ska lägga mig i om han spelar. Just nu känner jag mig bara förvirrad och trött. Anna frågar om Marie har polisanmält honom för misshandel. Det har hon inte. Jag vill inte det. Barnen är rädda att det sociala ska komma och ta dem om jag gör det. Men om det händer igen så anmäler jag honom, säger hon lite svävande. Det blir ett ganska långt samtal. Anna understryker med skärpa att barnen måste få någon utanför familjen att tala med om vad som har hänt. De pratar om möjliga stödkontakter i skolan. Anna ger även Marie telefonnummer och adress till två olika kvinnojourmottagningar, en i närheten av hennes eget bostadsområde och en i centrum, för den händelse hon inte vill gå till en mottagning där hon kan bli igenkänd. Det är viktigt att du söker stöd, Marie, upprepar Anna. Både för dig själv och för barnen. De behöver det både nu och i fortsättningen. Se till dig och dina barn. Det finns möjlighet att förändra, det gäller att du ska bestämma vilket steg du ska ta. Marie berättar att hon har avtalat tid med en psykolog. 19 stödlinjen

Jag vet att jag måste göra något. För barnens skull. Bra, Marie! säger Anna uppmuntrande. Ta upp både spelandet och våldet med psykologen. Ring igen efteråt och berätta hur det har gått! Det är få samtal till Stödlinjen som innebär en enkel hänvisning till en annan stödkontakt. Samtalsmottagarna tar ofta emot djupt personlig information från människor som befinner sig i desperata situationer. Somliga samtal känns tunga, som det med Marie. Anna känner att det är osäkert om Marie verkligen kommer att göra något, vilket oroar, inte minst med tanke på barnen i familjen. Samtalsmottagarna måste hantera dessa känslor av oro och ganska snart vara redo att ta nästa samtal. Anna signalerar till kollegorna att hon haft ett samtal som känts problematiskt. Det är en varm och stöttande atmosfär, också inom arbetsgruppen. Ja, vad gör vi när det känns tufft? Man kan ta en paus och gå ut i fem minuter, det kan lätta, säger Ulrika, medan hon masserar axlarna på Anna. Vi har möjlighet att ge varandra handledning, gå igenom samtalet och ge stöd åt varandra, förklarar Anna. Det som sägs stannar ju mellan oss. Man kan ta upp frågor som: Kunde jag ha gjort på något annat vis? Kunde jag ha haft ett annat perspektiv? Vi kan också ringa våra chefer och ventilera en fråga eller ett samtal. Vi lär oss också en teknik, fortsätter Ulrika, så att vi kommer ihåg att Jag kan inte lösa problemet. Jag kan däremot få den som ringer att ta nästa steg, genom att peppa, informera, motivera och ge hopp. busringare och andra Det finns en annan sorts uppringningar som också kan fresta på samtalsmottagarna, fast av andra skäl, nämligen busringande. Mot slutet av dagen kommer ett samtal från en flicka som säger sig bo i en fosterfamilj och ha en storasyster som spelar krigsspel på datorn hela dagarna och nätterna. Margona som tar samtalet frågar hur fosterföräldrarna reagerar på det. Då hörs ett fniss och en viskning i bakgrunden och samtalet trycks av. Någon minut senare ringer en pojke som också säger sig bo hos fosterföräldrar och tycker att hans storebror får spela orättvist mycket på datorn, medan han själv får sitta och vänta. Därefter följer ett antal samtal med variationer på temat. Mottagarna svarar lugnt och tillmötesgående på varje uppringning, men uppmanar till sist de som ringer att sluta busringa på numret. 20 stödlinjen

Förutom att de ockuperar linjen för dem som faktiskt kan behöva komma i kontakt med oss, kan de påverka vårt sätt att svara, förklarar Margona. När man lyfter luren efter den tionde busringningen är det risk att man låter lite trött och avvaktande. Och om det då är ett seriöst samtal som kommer, är det inte bra. Det händer att mottagarna till slut säger att de tänker spåra samtalet om busringandet fortsätter. En nödlögn, eftersom det är något de varken får eller kan göra, men som kan ge effekt. Margona berättar att hon någon gång tagit tillfället att förklara för en busringare vilken situation den är i som har behov av att komma fram till Stödlinjen och att det tagit skruv. Den möjligheten ges dock sällan eftersom ringaren oftast bryter samtalet innan dess. Det filter som har lagts in i form av en telefonsvarare som meddelar vart den uppringande har kommit, innan mottagarna får samtalet, har minskat såväl bus- som felringningar. Ännu en kategori samtal som kommer till Stödlinjen är från personer som inte har spelproblem, men som kan ringa återkommande och vilja berätta om sin situation i andra avseenden. Det kan vara människor som lever ett mycket ensamt liv, det kan också röra sig om olika andra svårigheter, berättar Maritha. Om det är någon som fortsätter att ringa som uppenbart har andra problem än spel, förklarar vi att vi inte kan hjälpa personen med det som den behöver, samtidigt som vi säger: Men du kan ta kontakt med Det kan vara psykiatrin, en alkoholmottagning, familjerådgivning eller något annat och vi ger dem telefonnummer till en sådan kontakt. I den här skildringen av samtal till Stödlinjen under två dagar har de uppringande personerna med egna problem med spel endast varit män och de anhöriga som ringt enbart varit kvinnor. Detta är inte en helt rättvisande bild av de samtal som kommer. Men den pekar på en tendens i fördelningen av samtalen. Även med hänsyn till att det finns fler män än kvinnor med spelproblem i befolkningen, tycks män med egna problem mer benägna att ringa än kvinnor i samma situation. Och kvinnor verkar mer benägna att ringa om problemspelande anhöriga än män. Samtalsmottagarna har också intrycket att det är vanligare att kvinnor ringer i ett något tidigare skede, innan ekonomin har gått helt i kvav. Namnen på de personer som ringt är fingerade. 21 stödlinjen

Spelproblem? Testa dig själv Jag tänker ständigt på spel Jag spelar för allt oftare och för större summor Jag misslyckas ofta med att kontrollera, begränsa eller sluta med mitt spelande Jag är ofta rastlös eller irriterad när jag försöker minska eller sluta med mitt spelande Jag spelar för att slippa tänka på mina problem Jag återvänder ofta för att vinna tillbaka det jag förlorat Jag ljuger ofta om hur mycket jag spelar Jag har begått brott för att få pengar till mitt spelande Jag har äventyrat en viktig relation, en anställning, en utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av mitt spelande Jag förlitar mig på att andra ska ordna fram pengar för att lösa de ekonomiska problem mitt spelande har orsakat Stämmer något alternativ in på dig kanske du bör fundera över dina spelvanor. Kontakta gärna Stödlinjen för att prata om ditt förhållande till spel om pengar! STÖDLINJEN 020-819100 www.stodlinjen.se 22 stödlinjen

Sedan 1999 har Statens folkhälsoinstitut drivit en Stödlinje för människor som har problem med spel om pengar och deras anhöriga. Den som ringer till Stödlinjen kan få stöd i sin situation och få råd om vart man kan vända sig för vård och behandling eller för att få mer information. Stödlinjens verksamhet kan hjälpa till att upptäcka förändringar på spelmarknaden och tillhandahålla statistik om spelproblemens karaktär bland dem som söker råd och stöd. I denna broschyr skildras Stödlinjens verksamhet i en beskrivning gjord av journalisten Margareta Creutzer, som följt arbetet under två dagar. STÖDLINJEN 020-819100 www.stodlinjen.se Vill du veta mer om spel och spelberoende? Gå in på www.fhi.se/spelberoende eller www.speletsbaksida.se Statens folkhälsoinstitut Distributionstjänst 120 88 Stockholm Fax 08-449 88 11 fhi@strd.se www.fhi.se ISBN 978-91-7257-554-7