Är du anhörig till någon med funktionshinder?

Transkript

1 Är du anhörig till någon med funktionshinder? Kris- och samtalsmottagningen STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING

2 Kris- och samtalsmottagningen kan hjälpa dig När man är med om något riktigt svårt kan det hända att man förlorar fotfästet för en tid. Att få veta att ens barn har ett bestående funktionshinder är något av det svåraste som kan hända. Det är också en stor påfrestning om en vuxen familjemedlem drabbas av en skada, t.ex. i samband med en olycka, och får allvarliga bestående men. Ibland kan situationen vara så ansträngande att man behöver professionell hjälp under en period. Att få tala med någon som vet mycket om anhörigas situation kan vara början till en förändring, som gör livet lite lättare. Om någon i din familj, barn eller vuxen, har ett bestående funktionshinder är du välkommen till Kris- och samtalsmottagningen. På mottagningen arbetar psykologer och socionomer med psykoterapeutisk kompetens, som under åren har träffat många anhöriga var och en med sin unika livssituation men med

3 mycket gemensamt, t.ex. känslor av sorg, ilska, oro, otillräcklighet och skuld. Några behöver få komma under en kortare period för att bearbeta en krissituation. Andra kan behöva stödsamtal under en längre tid eller en psykoterapeutisk samtalskontakt för att hantera de känslor som väcks av att leva tillsammans med en funktionshindrad familjemedlem. Det är vanligt med påfrestningar i relationerna inom familjen eller inom den nära släkten. Man kan komma tillsammans med sin familj om man vill. Föredrar man att komma ensam går det lika bra. Terapeuterna på Kris- och samtalsmottagningen har tystnadsplikt. Du behöver ingen remiss utan är välkommen att ringa direkt till mottagningen. Telefonnummer och adress finns på broschyrens sista sida.

4 Anhöriga berättar Gunilla och Peter, föräldrar till Maja sex månader Vi hade väntat länge på att få barn. Förlossningen var jobbig och tog lång tid och vi förstod nästan på en gång att något inte var riktigt som det skulle med vår baby. Läkarna trodde att Maja hade fått syrebrist under förlossningen. Hon var mycket svag och fick svåra kramper efter en vecka. Vi bodde tre månader på sjukhuset och under tiden gjordes flera utredningar. Peter försökte ändå jobba så mycket han orkade för att kunna vara hemma ett tag när vi skulle komma hem från sjukhuset. Vi fick träffa många olika läkare. Det svåraste var när de berättade att Maja hade en hjärnskada. Då var det för tidigt att säga något om hur framtiden skulle bli för henne. Tillvaron var minst sagt kaotisk. Det var tur att vi fick komma till Kris- och samtalsmottagningen så snabbt. Där fick vi hjälp att sortera i alla röriga känslor. Det var bra att få prata med någon som verkligen förstod, vi kunde vara både ledsna och besvikna och vi vågade visa det för varandra. I början träffade vi vår terapeut en gång i veckan. Nu är det bara jag som fortfarande har kvar en samtalskontakt.

5 Carlos, pappa till Alex fyra år Det var vårt habiliteringscenter som föreslog att vi skulle ringa till Kris- och samtalsmottagningen. Min fru var tveksam men jag ringde, för jag kände att jag behövde någon att prata med. Vi har haft det kämpigt ända sedan Alex föddes med sitt ryggmärgsbråck. Som om det inte var nog med alla hans operationer och sjukhusvistelser så blev min fru sjuk och jag jobbade för mycket. Till slut kunde vi inte prata med varandra. Vi flyttade isär för ett år sedan, men försökte ändå hjälpas åt med barnen. Det gick, fast det var tungt. På jobbet fungerade det ganska bra, tills jag hamnade i en depression som jag inte kunde ta mig ur. Jag tog kontakt med min husläkare, blev sjukskriven och fick medicin. Hela den här tiden har jag haft kontakt med en terapeut på Kris- och samtalsmottagningen. Det var bra att hon förstod hur nära botten jag var. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig annars.

6 Roza, mamma till Dalia fem år Min man och jag är politiska flyktingar från två olika länder. Vi har upplevt tortyr och ondska. Vi har lämnat vår släkt, vårt hus, ja allt, och startat på nytt i Sverige. Det går bra för våra barn i skolan och vi bor bland många svenskar. Men jag känner mig aldrig glad, jag lider så mycket av att se min dotters handikapp. Jag har inte alls kunnat vara den mamma jag skulle velat vara. Jag har mycket ångest. När jag kom till Kris- och samtalsmottagningen uppmuntrade min terapeut mig att berätta om många olika delar av mitt liv. Jag berättade om min släkt där hemma, hur det var att komma till Sverige, hur det varit med Dalias sjukhusvistelser och mycket annat. Jag upptäckte hur mycket som hängde ihop! När Dalia haft ont och fått sprutor och gråtit och jag inte har kunnat hjälpa henne, så har det väckt upp mina egna minnen av tortyr. Jag har haft så svårt att säga nej till henne, för jag har velat att hon skulle få göra allt hon kan. Men det har lett till problem, hon har blivit så krävande. I samtalen får jag stöd i att försöka vara mer bestämd. Vi pratar om mycket som varit sorgligt i mitt liv men jag känner ändå att jag mår bättre efteråt.

7 Magnus och Louise, föräldrar till Johan elva år Vi har haft kontakt med Kris- och samtalsmottagningen i flera år. Ibland går vi på samtal tillsammans, ibland går bara en av oss. Jobbiga perioder har vi gått en gång i veckan, under lugna perioder bara då och då. Vi har behövt det här stödet och kommer att behöva det länge än. Johan har en fortskridande sjukdom och blir sämre hela tiden, då behöver man mycket stöd för att orka. Det här är det enda ställe där vi kan prata ostört med varandra. Samtalen har nog hjälpt oss att hålla ihop äktenskapet. Vi har också blivit bättre på att ta en dag i taget och glädjas åt det vi har. Niklas, bror till Daniel åtta år Min lillebror fick diagnosen autism för snart tre år sedan. Efter att Daniel fått sin diagnos blev det ännu jobbigare hemma. Pappa blev så tyst. Det var som om han inte hörde vad vi sa och vissa dagar orkade han inte ens gå till jobbet. Mamma däremot retade sig på allt och alla, och hon satt nästan jämt i telefon. Jag gick andra året på gymnasiet då. I skolan kände jag mig ensam och utanför, men jag ville inte prata med mamma och pappa om det de hade ju fullt upp med Daniel. Till slut tog mamma kontakt med Kris- och samtalsmottagningen. Jag gick hos en terapeut några gånger. Mamma och pappa går där nu, fast hos en annan terapeut. Det var bra att mamma lyckades övertala mig att gå dit.

8 Anna-Greta, mamma till Hanna och mormor till Cecilia sex månader Vårt efterlängtade femte barnbarn, lilla Cecilia, var nästan livlös när hon föddes. Hon låg på barnintensiven i flera månader, men nu har hon fått komma hem. Jag vill så gärna vara till hjälp för Hanna, men jag är så bekymrad och ledsen själv så det är inte lätt. Då är det skönt att ha någon utanför familjen att samtala med, någon som inte tycker att jag gör fel som oroar mig så för både min dotter och svärson och lilla dotterdotter.

9 Patrik och Maria, föräldrar till Pia 18 år Vår Pia är en glad tjej egentligen, eller var det förr i alla fall. Men sedan något år tillbaka är hon som förbytt. Hon är deppig, irriterad och arg. Hon vill inte gå i skolan, inte ha någon sjukgymnastik och inte träffa sina kompisar. Pia vill bara en sak och det är att vara som alla andra! Det känns som om hon tycker allt är vårt fel. Men vi ville ju inte att hon skulle få en cp-skada. Ändå känner man sig skyldig, som inte kan ge henne ett vanligt liv. Det är fantastiskt att bara fyra samtal kunde göra oss mycket lugnare. Vi förstår att Pia har rätt att vara arg över att livet är så orättvist och att hon behöver få bråka med oss för att bli mer självständig. Nu kan vi prata mer sansat med henne när hon skriker och skäller. Vi tar henne mer på allvar och det känns mycket bättre.

10 Ulla, förälder till Jan 28 år Ända sedan han var riktigt liten har jag känt att han är annorlunda. Jan fick sin diagnos först när han var 23 år gammal. Han bodde då fortfarande hemma och gick varken i skolan eller hade något jobb. Han vände upp och ned på dygnet och vi bråkade mycket. Hela hans skoltid var jättejobbig. Ingen förstod sig på Jan. Han blev mobbad av sina kamrater. Jag upplevde att ingen lärare brydde sig om att ta reda på hur det var med honom. Jag kände mig ofta som en dålig mamma. När Jan var liten tog jag ut skilsmässa. Jag tror att Jans pappa har liknande problem som Jan. Kontakten mellan dem fungerar dåligt och de träffas sällan. Jag är ofta deprimerad och har tidvis ätit medicin. Nu är Jans situation äntligen lite bättre och då är det som om luften har gått ur mig och all min ork har tagit slut. Jag har blivit sjukskriven på deltid och har det besvärligt med ekonomin. Sedan jag fått kontakt med Aspergercenter har jag börjat förstå Jans problem på ett nytt sätt. Kontakten med Kris- och samtalsmottagningen har hjälpt mig att sortera i känslor och problem och jag har fått perspektiv på vad jag kan och vad jag inte kan påverka. Mitt självförtroende är nu lite bättre och jag oroar mig mindre för Jan.

11 Dagmar, hustru till Erik 57 år Både kuratorn på sjukhuset och psykologen på Hjärnskadecentret tyckte att jag skulle vända mig till Kris- och samtalsmottagningen för att få hjälp för egen del. Hittills har allt handlat om min man Erik, som för två år sedan drabbades av stroke. När han hade flyttat hem från sjukhuset blev det också tydligt vilken förändring som skett även i mitt liv. I dag vet jag inte om eller när jag kan börja arbeta igen. Jag måste kanske sälja vårt radhus. Erik har inte fått någon daglig sysselsättning utan är alltid hemma. I huset finns ständigt assistenter och det är en ovanlig situation för mig att aldrig få vara ensam i mitt eget hem. Men det svåraste är nog ändå att Erik blivit så olik sig och behöver hjälp och tillsyn dygnet runt. Våra roller som man och hustru har helt förändrats och numera är jag vårdare åt min man. Det är en lättnad att kunna få prata om alla mina motstridiga känslor och ovissheten inför framtiden. Verkligheten är som den är, men det hjälper faktiskt att få prata om det svåra.

12 Kris- och samtalsmottagningen är en enhet vid Länscentret, ett länsövergripande resurscenter inom Handikapp & Habilitering. NÄR NÅGON I FAMILJEN HAR ETT FUNKTIONSHINDER KAN OCKSÅ DE ANHÖRIGA BEHÖVA PSYKOLOGISKT STÖD Kris- och samtalsmottagningen finns för DIG som är mamma eller pappa syster eller bror mormor/morfar/farmor/farfar make, maka eller barn till någon med bestående funktionshinder som får eller har rätt att få insatser genom Handikapp & Habilitering. VÄLKOMMEN! Kontakta oss om du vill få denna broschyr i anpassat format: stortext, e-text, punktskrift, inläst eller teckentolkad. Kris- och samtalsmottagningen Adress: Tideliusgatan 12, 7 tr, Rosenlund Tel: FWD