Skolprojektet 2001 Barns fysiska prestationsförmåga För första gången kartläggs nu svenska barns fysiska prestationsförmåga i ett rikstäckande slumpmässigt urval. Resultaten kan ligga till grund för motsvarande studier i framtiden, utgöra referensmaterial till andra undersökningar mm. Tillsammans med andra data i Skolprojektet 2001 finns nu möjligheter att belysa intressanta samband över ämnesgränser, som har betydelse för barns hälsa och välbefinnande. Örjan Ekblom Kristjan Oddsson Björn Ekblom Idrottshögskolan i Stockholm Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet Bakgrund och syfte Intresset för barns och ungdomar hälsa och fysiska prestationsförmåga är för närvarande mycket stort, inte minst beroende på att i den allmänna debatten görs det ofta gällande att deras hälsa och fysiska prestationsförmåga försämrats under senare år. Tyvärr bygger dessa uttalande inte på tillförlitliga data. I Skolprojektet 2001 finns nu möjligeter att verkligen slå fast konditionsnivå, prestationsförmåga i några väsentliga tester mm från ett slumpmässigt, rikstäckande urval av svenska barn och ungdomar. En ytterligare anledning till att studera barns prestationsförmåga på detta sätt är att det finns möjlighet att studera sekulära trender i prestation, eftersom en liknande studie genomförts år 1987. I skrivande stund är dock dessa data under bearbetning och kommer att redovisas i ett senare skede. Prestationsförmågan under tonåren förändras ofta ganska mycket, men det har saknats en närmare medicinskfysiologisk beskrivning av utvecklingen. Detta är inte minst intressant i praktiskt arbete inom barn- och ungdomsidrotten. Med kunskap om hur mycket som de facto skiljer pojkar och flickor åt i fysisk prestationsförmåga såväl som hur vissa kvaliteter utvecklas under tonåren, kan unga lättare erbjudas träning och andra aktiviteter, som bättre överensstämmer med deras verkliga förutsättningar. De förändringar i människokroppens funktioner och kapaciteter, som främst sker under pubertetsåren, verkar i mycket stor utsträckning ske förbestämt, programmerat av gener. Prestationsförmågan ökar i vissa fall ganska mycket utan att individen tränar. Denna utveckling kan kallas mognad. Samtidigt är barn och ungdomar i vissa avseenden lika träningsbara som vuxna individer och kan alltså få en ökad prestationsförmåga utöver mognaden tack vare fysisk träning (träningsutveckling). En viktig skillnad mellan barns och vuxnas träningsbarhet är att barn inte i samma utsträckning som vuxna kan förändra maximala syreupptagningsförmågan i samband men konditionsträning, inte ens med relativt intensiva träningsprogram. En viktig konsekvens av detta är att inte ens en ganska stor förändring av mängden låg- och medelintensiv aktivitet hos barn över tid har någon större effekt på konditionen. Däremot påverkas andra fysiska kvaliteter såsom muskelstyrka, balans och koordination. Aktivitet och prestation är närbesläktade storheter som till del sammanhänger men också till del är skiljda. Ur ett hälsoperspektiv är bägge intressanta, eftersom båda två har visat sig ha ett samband med hälsoutfall. Ur ett hälsoperspektiv är det inte individerna med den mest imponerande prestationsförmågan som står i fokus, utan de med den lägsta. Vi menar att trots att det finns en tydlig genetisk påverkan på prestationsförmågan, så kan 27
fysiska prestationsförmågan användas för att analysera effekter av fysisk aktivitet på olika hälsovariabler, eftersom andelen individer med en genetiskt predisponerad mycket låg prestationsförmåga är liten. Det är ingen tvekan om att de absolut flesta barn och ungdomar med en låg prestationsförmåga har detta på grund av låg fysisk aktivitetsgrad. En annan viktig aspekt på undersökningar av denna typ är hur man mäter fysiska prestationsförmågan respektive fysisk aktivitet. De vanligaste använda metoderna för aktivitetsmätning har felmarginaler som försvårar analysen av mängden omsatt energi under en längre tidsrymd. Dessutom kan försökspersonerna under studieperioden vara fysiskt aktiva på ett sätt som skiljer sig från hur de brukar vara, varvid man få ett icke rättvisade värde. Å andra sidan är fysisk prestationsförmåga ett resultat av en längre tids aktivitet, som i allmänhet inte påverkas av ett annorlunda leverne under ett fåtal veckor och därmed fås ett mått som kan sägas spegla livsstil under en längre tid. I denna artikel presenteras data som beskriver hur prestationsförmågan hos 1732 pojkar och flickor förändras från 10 till 16 år och i vilken grad den överlappar mellan olika ålder i samma kön respektive olika kön vid samma ålder. Metod Nedan beskrivs i detalj de tester som har genomförts i Skolprojektet 2001. Syftet är att möjliggöra för den intresserade läsaren att göra egna mätningar. Till en del finns dessa metoder beskrivna i Eurofit-studierna 1. Strävan har inte varit att utveckla egna tester, utan tvärtom använda vedertagna tester för att möjliggöra jämförelser i största möjliga mån. Kroppsmått Längd mättes med en golvfast mätsticka. Längd i cm med en decimal antecknades. Kroppsvikten mättes med en digital våg och kroppsvikten bestämdes i kilo med en decimal. Resultat och diskussion Vid tidpunkten för detta skrivande finns enbart preliminära data varför en detaljerad resultatredovisning för olika mätningar inte föreligger. Emellertid, för att belysa prestationsförmågans variation mellan olika åldrar hos flickor och pojkar (jämförelse 1) respektive mellan flickor och pojkar i samma ålder (jämfö- 1. Maximal cirkulatorisk kapacitet beräknades utifrån pulsreaktion på ett submaximalt arbete på en Monark-cykelergometer bild 1. Hjärtfrekvensen mättes med hjälp av telemetri (Polar Electro Oy, Kempele). Som mått på maximal cirkulatorisk kapacitet, användes wattpuls (W x HF -1 ). Aerob fysisk arbetsförmåga beräknas från maximal cirkulatorisk kapacitet relaterad till kroppsmassa. Aerob fysiska arbetsförmåga beräknas genom att normalisera W x HF -1 för vikt dvs W x HF -1 x kg kroppsvikt -1. 2. Funktionell muskelstyrka i överkropp och armar bestämdes genom att mäta tiden som försökspersonen kunde hänga med flekterade armar i ett räck bild 2. Greppet om räcket var supinerat (undertag), dvs. handflatan var riktad bakåt och handryggen från bröstet. Försökspersonen instruerades att hänga så pass högt upp att hakan var i linje med räcket. Testet avbröts när försökspersonen inte längre förmådde att hålla den positionen. 3. Funktionell styrka i buk- och höftmuskulaturen mättes genom ett situptest, där försökspersonen ombads att göra maximalt antal sit-ups på 30 sekunder bild 3. Försökspersonens fötter hölls fast mot underlaget av en av testledarna. Händerna hölls vid öronen och armbågarna var riktade framåt. En sit-up godkändes då den inleddes från helt liggande med skuldrorna i underlaget och avslutades med att armbågarna vidrörde knäna. Antalet hela sit-ups antecknades. 28
4. Sargent s jump används för att mäta funktionell styrka i benmuskulaturen. Hopphöjden mättes med hjälp av ett måttband som var fäst vid en sele kring midjan och alltså mätte tyngdpunktens vertikala förflyttning bild 4. Måttbandet löpte under en fasttejpad plast profil, där antalet centimeter avlästes före och efter hoppet. Försökspersonen instruerades att hålla armarna fixerade i midjan vid hoppet. Tre försök gavs och höjden noterades i centimeter, med en decimal. 5. Gripstyrka i dominant hand mättes med hjälp av en hand-dynamometer (Cardionics, Bandhagen, Sverige) bild 5. Gripbredden på dynamometern anpassades till försökspersonens hand. Testet genomfördes stående och med bägge händerna utmed sidan med dynamometern således hängande utmed sidan. Försökspersonen uppmanades att krama maximalt hårt om greppet. Tre försök gavs. 7. Rörlighet bestämdes med ett sitand-reach-test. Försökspersonen satt på golvet med raka ben framåt och uppmanades att försöka böja sig maximalt framåt mot fötterna med armarna paralella bild 7. Testledaren kontrollerade med en hand att knäna förblev raka under testet. Endast långsamma rörelser tilläts, dvs inga häftiga stötar eller ryck. På bänken fanns en centimeterskala som hade sin nollpunkt i linje med fötterna. Om försökspersonen inte nådde till 0 dvs. i linje med fötterna - antecknades ett minustecken, följt av antalet cm som saknades till nollpunkten - dvs fotsulorna. Om försökspersonen klarade av att passera nollpunkten med händerna noterades resultatet med positivt tecken. 6. Balansförmågan testades genom ett statiskt balanstest. Försökspersonen balanserade på valfritt ben på en 5 cm bred, stabil metallprofil bild 6. Antalet gånger som försökspersonen behövde kliva upp på metallprofilen för att klara att stå där under 60 sekunders effektiv tid noterades. Testet utfördes med skor. relse 2) har resultaten från fyra tester (cykelergometri, armhängande i räck, sit-ups och hopp) vägts samman. Vid jämförelse 1 jämfördes det sammanslagna resultatet av de fyra testerna, för samtliga flickor respektive pojkar när avsikten var att jämföra prestationsutvecklingen inom könen med stigande ålder. Vid jämförelse 2 jämfördes de fyra testernas sammanvägda resultat från flickor och pojkar i samma ålder. Sammanvägningen gjordes som en normering av z-värden, där varje enskilt testresultat överfördes till en ny, sammanslagen skala med medelvärdet 10 och standardavvikelsen 3. Indexet beräknades därefter som ett medel av de olika testerna. I figur 8 respektive figur 9 redovisas fördelningen av detta sammanlagda poängtal för de tre åldersgrupperna flickor respektive pojkar vid jämförelse 1. Dessa indexkurvor indikerar bara en prestationsförmåga som bara bygger på tre tester på muskelstyrka och ett på maximal cirkulatorisk kapacitet. Man kan inte 29
Figur 8. Prestationspoäng för flickor 10-, 13- och 16 år Figur 9. Prestationspoäng för pojkar 10-, 13- och 16 år Figur 10. Prestationspoäng för 10-åriga flickor och pojkar utesluta att med andra typer av tester kan kurvorna ha ett annat utseende. Men ändå kan dessa index användas för diskussioner gällande skillnader i fysisk prestationsförmåga mellan olika åldrar och kön, eftersom eleverna har genomfört exakt samma tester och på ett standardiserat sätt. Bland flickorna (figur 8) har fördelningskurvan mycket lika utseende i alla tre åldersgrupperna medan den bland pojkar (figur 9) har tre olika konfigurationer. Detta kan bero på att tre av fyra tester i stor utsträckning återspeglar olika kvalitéer i muskelstyrkan hos eleverna. Bland flickor ses en mycket liten muskelstyrkeutveckling under puberteten om den normaliseras för kroppsvikt medan den hos pojkar accelereras under samma tidsperiod. Således kommer flickornas kurvor ha relativt lika utseende i de tre åldrarna medan variationen i mognad hos pojkarna leder till att kurvorna får olika utseende. Det framgår tydlig att det bland flickor finns 10-åringar som har bättre poängindex än många av de 13- och 16-åriga flickorna. De tre bästa procenten av flickorna i tredje klass har en prestationspoäng som är bättre än ca tre av fyra sjätteklassare och hälften av niondeklassarna. De tre bästa procenten av pojkar i tredje klass har en prestationspoäng som är bättre än nära sex av tio sjätteklassare, men bara ca två av tio niondeklassare. Överlappningen mellan 13 och 16-åriga flickor är i stort sett total och överlappningen mellan 10- och 16-åriga flickor är ca 50 procent. Motsvarande överlappning mellan 10 och 16-åriga pojkar är betydligt mindre eller ca 10-15 procent. Skillnader i prestation mellan könen i samma ålder Jämförelse 2 av prestationsförmågan - mätt i de fyra testerna - mellan lika gamla flickor och pojkar redovisas i Figur 10, 11 och 12 för åldersgrupperna 10, 13 respektive 16 år. Som tydligt framgår av figur 10 så är överlappningen mellan 10-åriga pojkar och flickor nästan total och att toppoängen är desamma bland flickor och pojkar. Detta verifierar erfarenheter från bl.a. idrotten, där flickor och pojkar mycket väl kan tävla med och mot varandra individuellt såväl som i lagsporter. Bland 13-åringarna (figur 11) är spridningen stor bland 30
pojkarna, vilket kan förklaras av att i denna ålder finns det individer som helt passerat puberteten och har en god muskelstyrka och prestationsförmåga av mognad, samtidigt som det finns individer som ännu inte inträtt i puberteten. Bland 16-åriga flickor och pojkar är skillnaderna i prestationsindexet stora se figur 12. Såväl median som toppoäng är vitt skilda. Det skall påpekas att resultaten visar vidare att spridningen inom för en given ålder inom könen är avsevärt större än skillnaderna mellan dessa. Det tolkar vi som att det finns en grupp barn i dessa åldrar som faktiskt har en god eller mycket god fysisk prestationsförmåga likväl som det finns en ganska stor grupp barn som har en låg fysisk prestationsförmåga. Sammantaget uppvisar resultaten från denna del av Skolprojektet 2001 alltså en mer komplex bild än den gängse. Det är uppenbarligen inte så att alla barn är otränade och svaga, utan att det snarare finns en undergrupp barn i båda könen och alla åldersgrupper som skiljer sig markant negativt från sina kamrater. Om detta beror på enbart låg fysisk aktivitetsgrad eller låg mognadsgrad kan inte avgöras ännu, men det är vår förhoppning att vidare analyser kommer att ge några svar på dessa svåra frågor. Det är emellertid helt klart att dessa barn och ungdomar med låg fysisk prestationsförmåga kan i en framtid komma att utgöra en högriskgrupp ur ett hälsoperspektiv. Flera undersökningar har studerat stabiliteten av fysiska aktivitetsvanor från ungdomstiden till vuxenlivet 2. De visar generellt att fysisk prestationsförmåga uppvisar en högre grad av stabilitet än fysisk aktivitet. Det innebär att de som i ungdomen uppvisar en svag prestationsförmåga kan vara i stor risk att även i vuxen ålder bibehålla denna, om inte insatser görs i ungdomsåren. Sammantaget visar dessa studier på barn och ungdomar 10 16 år i Skolprojektet 2001 på en stor variation inom kön vad avser resultat från tester på fysisk prestationsförmåga, som är i de flesta åldrar är betydligt större än skillnaderna mellan könen i samma ålder. Det finns en stor grupp som har låg fysisk prestationsförmåga och som med stor sannolikhet kommer att utgöra en riskgrupp för generell ohälsa i vuxen ålder. Det finns all anledning att uppmärksamma denna grupp Insatser för ökad grad av fysisk aktivitet och Figur 11. Prestationspoäng hos 13-åriga flickor och pojkar. Figur 12. Prestationspoäng hos 16-åriga flickor och pojkar. prestationsförmåga måste vara mångfacetterad. I fallet med fysisk aktivitet är det särskilt viktigt att arbeta på flera områden parallellt, eftersom det definieras som all muskelaktivitet som en person utför, oavsett duration, intensitet eller frekvens. Att öka aktiviteten på ett område eller en arena kan i värsta fall vara effektlös, eftersom individen i samma stund minskar aktiviteten kompensatoriskt på ett annat. Dessutom bör ett sådant folkhälsoarbete bedrivas lokalt, för att öka möjligheterna att dra nytta av lokala förhållanden och drivkrafter. En sådan arena, av flera, är givetvis skolan och ämnet Idrott och hälsa, där utbildade lärare motiverar och lär ut fysisk aktivitet för eget bruk i framtiden. Dessutom når man där även de som annars inte väljer att vara aktiva, de som inte vill, kan eller vågar ta del av all den motion, aktivitet och rörelse som erbjuds inom idrottsrörelsen och annorstädes. 1. Handbook for the Eurofit tests of physical fitness.; 1988; Rome. Edigraf Editoriale Grafica. 2. Twisk JW, Kemper HC, van Mechelen W. Tracking of activity and fitness and the relationship with cardiovascular disease risk factors. Med Sci Sports Exerc 2000;32(8): 1455-61. 31