7.6 Fysiska förändringar En stor del av våra sjöar och vattendrag har utsatts för fysiska förändringar genom till exempel damm- och kraftverksbyggen, rätning och fördjupning för ökad markavvattning samt rensningar för bland annat flottningsändamål. Förutom de positiva effekterna för produktion och samhälle, har förändringarna också medfört allvarliga konsekvenser för den ekologiska statusen i vattnet och förändrat tillståndet i sjöar, vattendrag och hav. Många av de fysiska störningarna utgör idag det största hindret för att uppnå god ekologisk status i våra vatten och restaureringsbehovet är stort. Samtidigt har också vissa typer av tidigare exploatering gett upphov till miljöer som idag har ett högt kulturhistoriskt värde. En vanlig orsak till fysisk förändring är i dagsläget vattenkraftproduktion, som är en viktig del av Sveriges energiförsörjning och dessutom förnybar sett ur ett klimatperspektiv. Bottenhavets vattendistrikt står för en stor den av den svenska skogs- och vattenkraftproduktionen. Det gör att det finns ett stort behov av att inventera de möjligheter och genomföra de åtgärder som finns för att minska de skador som uppstått. Sammanfattningsvis är samlingsbegreppet fysisk förändring ett stort miljöproblem i Bottenhavets vattendistrikt och kommer att kräva omfattande åtgärder i form av verifiering, projektering och fysiska åtgärder för att nå God ekologisk status/potential. Fysisk störning kopplat till grundvattenförekomster Den största fysiska störningen kopplad till grundvattenförekomster är grustäktsverksamhet. Både grundvattnets kvalitet och kvantitet kan påverkas av borttagandet av marktäcke och jordmaterial. Det naturliga skyddet mot förorening av grundvattnet försämras genom att det översta jordlagret tas bort då det fungerar som ett naturligt filter och en spärr som kan hindra förorenande ämnen respektive bakterier och virus att nå grundvattnet. Kommer en förorening ned i grundvattnet kan den vara svår att spåra och avlägsna. I distriktet har sex grundvattenförekomster fått otillfredsställande status genom expertbedömningar. Bedömningarna baseras på att områdena har omfattande skador av täktverksamhet eller andra schaktningsarbeten inom delar som bedöms vara väsentliga för grundvattenbildning inom området, samt att områdena bedöms ha en avsevärd påverkan av vägar, samhällsbyggen, industrier eller förorenade områden. Flödesförändringar För att optimera nyttan av vattenkraften reglerar många av dagens anläggningar vattenflödet i vattendrag samt vattenståndet i sjöar. Vatten innehålls i regleringsmagasin under perioder då nyttan av vattenkraften är mindre och vattnet släpps sedan på när nyttan är större. Vattenflöde och vattenstånd kan också regleras av andra skäl än för att tillgodose kraftutvinning, till exempel för att underlätta sjöfart eller undvika översvämning. Det är dock sannolikt att det är regleringar vars syfte är kraftproduktion som ger upphov till störst påverkan i sjöar och vattendrag idag. Störst blir den fysiska påverkan av flödes- eller vattenståndsförändringar om den kraftigt avviker från naturliga flödes- och vattenståndsfluktuationer. Exempel på detta är om vattenflödet i ett vattendrag stoppas helt under vissa perioder, om vattenflödet tillåts variera mycket på kort tid, så kallad korttidsreglering, eller om vattenståndet i en sjö varierar på ett sätt som inte faller under det normala och mer än vad som är naturligt. Sidan 119 (210)
Flödesförändringar är vanligt förekommande i distriktet och här kan man se en koncentration av problemet längs de större älvdalarna. I Bottenhavets vattendistrikt har ungefär 7 % av vattendragen och 8 % av sjöarna bedömts vara betydligt påverkade av vattenflödesregleringar (Karta 21) Sidan 120 (210)
Miljöproblem Karta 21. Ytvattenförekomster som har, eller riskerar att ha, problem med flödesförändringar. Sidan 121 (210)
Kontinuitetsförändringar Kontinuitetsförändringar i sjöar och vattendrag är ett miljöproblem som är jämt distribuerat i Bottenhavets vattendistrikt och några tydliga geografiska mönster är svåra att urskilja. Möjligen är väl trenden att problemet är större närmare kusten jämfört med i inlandet och i fjällkedjan. I många vattendrag och i utloppet av sjöar finns dammar och vägtrummor som helt eller delvis hindrar organismer från att röra sig fritt inom eller mellan vattenområden. I vissa fall är det så olyckligt att vandringshindret förhindrar fisk att ta sig till lek- eller uppväxtområden eller till viktiga områden för att söka föda. Sammantaget innebär vandringshinder stora problem framförallt för fiskbestånden men även för annan akvatisk fauna. I distriktet har ungefär 21 % av vattendragen och 26 % av sjöarna bedömts ha problem med kontinuitetsförändringar (Karta 22). Intressekonflikter kan uppstå i vissa fall då kulturhistoriskt värdefulla bruksmiljöer, gamla kvarnar m.m. utgör vandringshinder. Det kan också uppstå konflikter med vattenkraftsintressen i de fall kraftverksdammar utgör vandringshinder. Vandringshinder i form av fellagda vägtrummor kan åtgärdas relativt enkelt medan det kan krävas större åtgärder för att skapa vandringsvägar förbi större anläggningar som dammar. Morfologiska förändringar I flera fall är den morfologiska förändringen kopplad till förändring av kontinuitet och/eller flöde och vattenstånd. Kontinuitets- flödes- och vattenståndsförändringar kan orsaka morfologiska förändringar genom naturliga förlopp. Exempelvis förändrar uppdämning av ett vattendrag vattenföringsförhållandena på ett sådant sätt att bland annat sedimentations- och erosionsmönster förändras och därigenom ändras också vattendragets morfologiska förhållanden. Vattendragens morfologi har också ändrats artificiellt för att bland annat öka nyttan av en vattenkraftanläggning. Det är därför vanligt att vattendragssträckor nedströms utflödet från en vattenkraftanläggning är rensade. Annan mänsklig verksamhet där man aktivt ändrat morfologin på sjöar och vattendrag är inom jord- och skogsbruket. Vattendrag har rätats och fördjupats och sjöar har sänkts för att öka arealen brukbar mark. Tätortsbygge, sjöfart och flottning av timmer är andra verksamheter som innebär åtgärder som förändrar morfologin på ett sådant sätt att det utgör en betydande förändring. Morfologiska förändringar har en mycket homogen och jämn spridning i distriktet, men även här är problemet mindre i inlandet och i fjällkedjan. I Bottenhavets vattendistrikt har ca 20 % av vattendragen och 14 % av sjöarna bedömts ha problem med morfologiska förändringar (Karta 23). Sidan 122 (210)
Miljöproblem Karta 22. Ytvattenförekomster som har, eller riskerar att ha, problem med kontinuitet. Sidan 123 (210)
Miljöproblem Karta 23. Ytvattenförekomster som har, eller riskerar att ha, problem med morfologiska förändringar. Sidan 124 (210)
När det gäller kustvattnen är hamnar och andra konstruktioner den vanligaste formen av fysisk påverkan, tillsammans med rensning och muddring. Omfattningen av de morfologiska förändringarna i kusten är bitvis mycket stor men är inte kartlagd i detalj. Hur stora ingreppen är varierar i olika delar av Bottenhavets kustområde. Redan i tidig historisk tid byggde människan anläggningar i kustområdet för att hindra fienden från att ta sig fram. Sådana ingrepp är vanliga i anslutning till strategiska hamnar och sund och kan bestå av till exempel utfyllnader och träpalissader. Under senaste århundradet har även många vägbankar anlagts mellan fastland och/eller skärgårdsöar. Dessa bankar har helt, eller till stor del, skurit av vattnets möjlighet att röra sig normalt i vissa fjärdsystem. Numera görs de största ingreppen för att båtar ska kunna trafikera farleder och angöra gamla och nya hamnområden och bryggor. Ingreppen består bland annat i att hårdgöra stränder för att bygga kaj- och brygganläggningar, men även i omfattande muddringar på flera olika håll. Landhöjningen i kombination med och en flack och grund kust, mest utpräglat i de sydliga delarna av distriktet, gör att man muddrar regelbundet för att komma in till hamnar och båtplatser. Sprängning under vatten är numera relativt enkelt att utföra och ofta görs stora ingrepp i samband med anläggning eller omdragning av farleder, nybyggnation eller ombyggnad av hamnar. I samband med muddringsarbeten dumpas ofta stora mängder muddermassor, även i områden ute på öppna fjärdar. Hur stora mängder det rör sig om och vilken eventuell påverkan dessa har på vattenrörelser är inte kartlagt. På flera platser har båt- och fartygstrafik skapat erosion av strandmiljöer och ibland är de morfologiska förändringarna av den strandnära undervattensmiljön så stora att de ursprungliga strandbiotoperna har ersatts av andra som mer liknar exponerade utsjömiljöer. Utbredningen av problemet med morfologiska förändringar i kustområdena har inte bedömts i den första förvaltningscykeln eftersom det inte har funnits några tydliga bedömningskriterier för detta miljöproblem. Sidan 125 (210)