Bildanalysens fem huvuddelar 1. Materialanalys eller teknisk analys, svarar på frågan om vad bilden är gjord av Den tekniska undersökningen berättar om vad för sorts material bilden är gjord av, vilken typ av färg som använts osv. För att göra en fullständig teknisk undersökning behövs goda förkunskaper och i många fall tillgång till originalbilden. Tekniska undersökningar görs av flera skäl, t.ex. för att värdera bilder, bestämma vem som har gjort dem och när de är gjorda. Jag förväntar mig inte att du har kunskaper nog för att göra en teknisk analys, men kanske du vågar dig på att gissa utifrån det du ser eller vet och då tycker jag att du ska ta med din gissning i analysen. 2. Form- och färganalys, kompositionsanalys, svarar på frågan om hur bilden är uppbyggd En analys av bildens komposition beskriver hur konstverket är uppbyggt, dvs. hur det är arrangerat, ordnat eller strukturerat. Om du analyserar en tvådimensionell (platt) bild är det nu du tittar på riktningar, geometriska former, färg och valör osv. Se vidare längre ner. 3. Innehållsanalys, svarar på frågan om vad bilden visar, föreställer Vad föreställer bilden? Innehållsanalysen berättar om vad som finns i bilden, vad den beskriver, vad den visar eller berättar om. Nu kanske du tänker att det är det som form- och färganalys (bildkomposition), men då har något blivit tokigt. Vi skiljer alltså på bildens komposition hur den är uppbyggd - och dess innehåll. Ibland talar man om att skilja på form och innehåll. Av naturliga skäl är det svårt att göra en innehållsanalys på en bild som inte föreställer något som du kan se någon annanstans, t.ex. ett modernistiskt non-figurativt, abstrakt eller ickeföreställande konstverk. Här är de vanligaste delarna i en innehållsanalys. De skiljer på vad du ser och vad du kommer att tänka på. - Vad ser du, rent konkret? Vad föreställer bilden? Om du t.ex. ser en boll är det nu du berättar det. (I form- och färganalysen talar du däremot om cirklar, klot eller något liknande). Det exaktare ordet för konkret innehåll är: DENOTATION och betyder ungefär det som ordet betyder. - Vad kommer du att tänka på? Vilka associationer väcker bilden? Vilka andra bilder eller delar av bilder påminner den här bilden om? Det där med vad vi kommer att tänka på har också ett finare ord: KONNOTATION. Det är spännande det här med denotation och konnotation. Denotationer bygger på praktiska överenskommelser. Det skulle vara ganska jobbigt om gympaläraren pratade om bollar och du hela tiden trodde att han snackade om tulpanplantering. Ord och bilder kan ses som tysta, inlärda överenskommelser om vad vi menar när vi säger något. Konnotationer är något mer privat eller något som en avgränsad grupp kommit överens om. När min kollega talade om våfflor förut idag kom jag att tänka på den kavaj som jag hade när jag tog studenten. Om du hade våffelfrossa i helgen, tänker du på familjens våffeljärn och alla tänker vi kanske på våffeldagen som de flesta svenskar känner till. Samma sak kan det vara med t.ex. en viss färg: om någon säger rött kanske en person tänker på tomater, en annan på faluröda hus och den tredje på att han skar sig i fingret igår. Konnotationer är intressanta eftersom det handlar om tankebanor, associationer, och det är därför de kan hjälpa till vid bildanalysen. Både du och den som gjort bilden, arbetar med tankebanor, både när bilden görs och när du tittar på den. Ett vardagligare ord för associationer är kopplingar.
- Vilka symboler/vilket symbolvärde kan du se eller ana? Det här området kallas IKONOGRAFI och också här krävs det förkunskaper. Men samtidigt måste jag säga att jag tycker att många ungdomar är duktiga på just detta område. Om du tror att det finns symboler eller symbolvärden i den bild som du arbetar med så pröva dig gärna fram. Vanliga symboler är sådana som betecknar religion, nationalitet, status, ålder och kön. 4. Genetisk analys, svarar på frågan om vilken typ av bild det är Genus betyder sort eller kön och genetisk analys är ett sätt att försöka komma underfund med vilken stil eller grupp bilden hör till. I den genetiska analysen kartläggs vilken typ av traditioner, vilken konsthistorisk period eller ism som bilden hör till. Exempel på sådana begrepp är medeltid, barock och impressionism. Men det finns mängder med andra typer av grupperingar genrer ett exempel är att sorterar in foto i reklamfoto, dokumentärt foto, naturfotografi, porträttfoto m.fl. Även den genetiska analysen kan vara svår att göra utan förkunskaper, så i likhet med t.ex. materialanalysen får du gärna använda gissningar. 5. Funktionsanalys, svarar på frågan om hur bilden används Funktionsanalysen beskriver vilket sammanhang bilden finns i, dess KONTEXT. Funktionsanalyser berättar om var bilden finns, varför bilden finns samt hur den används. Vi tar Mona Lisa som exempel: Originalet finns på Louvren och är ett porträtt. I det sammanhanget är den alltså ett museiföremål. En parafras av Mona Lisa hittar vi kanske i ett klassrum och då är det ett exempel på en skoluppgift. Men vi kan också hitta en parafras på ett konstgalleri och då är det en konstprodukt. När Mona Lisa används för att göra reklam för tamponger (vilket var fallet för några år sedan) finns bilden i ett kommersiellt sammanhang, dvs. är reklam med syfte att sälja något. En bild av Mona Lisa i en konsthistorisk bok har framförallt informerande eller utbildande funktion; bilden fungerar som fakta presenterad i bildform. Vi kan använda oss av KOMMUNIKATIONSMODELLEN som för att beskriva hur bilder fungerar. Kommunikationsmodellen är en slags skiss eller plan över hur all kommunikation fungerar oavsett det handlar om tal, text eller bild. Den består av fyra delar eller uppgifter: sändaren, meddelandet, ämnet och mottagaren: Tänk dig att kommunikationsmodellen är som ett skåp, med fyra hyllplan. På hyllorna ligger det olika sorters bilder. Vi använder modellen som ett sorteringsverktyg. Bilder som t.ex. läggs på sändarhyllan har sändarfokus, är mycket privata och förstås kanske bara av sändaren själv. Se vidare längre ner. Nu har du de fem stora delarna i en bildanalys. Sammanställningen är ett försök att ge en glimt av vad en bildanalys kan vara. Förhoppningen är att du, med hjälp av detta dokument, kan få idéer till ditt arbete och uppslag till sätt att tänka och arbeta på.
Färg- och formanalys eller kompositionsanalys När du har undersökt en bilds komposition, hur den är uppbyggd, kan du beskriva bildens effekt dvs. hur den styr mottagarens reaktioner på den, uppfattning eller tankar om den. Bilder ser olika ut beroende på vilken effekt som bildskaparen vill att de ska ha. Ingen bild tillkommer av en ren slump. Det som gör att det blir en bild är en mix av kunskaper, erfarenheter och avsikter hos den som gjorde bilden och kunskaper, erfarenheter och effekt hos den som ser den. Nästan all bildkomposition utgår från idéer om balans, motvikt, försök att skapa harmoni, jämvikt eller oroligheter och disharmoni. Man talar ibland om dynamik. En helt balanserad bild kan t.ex. verka stabil men trist, obalans kan ge ett oroligt men mer spännande uttryck Här kommer en rad tips på undersökningsområden eller infallsvinklar som du kan söka efter eller utgå från när du undersöker eller analyserar bilden. Alla är inte aktuella i alla bilder, utan du kan se punkterna som en slags meny med valmöjligheter. Ett annat sätt att tänka kring punkterna nedan är att de är som en slags extra glasögon som du sätter på dig när du tittar på bilderna, glasögon som hjälper dig att få syn på grunddragen i en bild. Två praktiska tips för att lättare få syn på kompositionen eller grunddragen: 1. Kisa eller kliv en bit från bilden så att du för en stund inte blir så upptagen av detaljer eller innehåll. Tänk om bilden till fläckar eller fält som har olika form och är olika mörka, ljusa eller färglagda. 2. Teckna av bilden, snabbt, så att du förenklar den. Teckna med blyerts eller liknande material. Markera mörkare och ljusare partier. Undersökningsområden eller infallsvinklar När man är vältränad på att granska bilders komposition behöver man inga listor, men i början kan det vara bra att få lite tips om vad man ska titta efter. Här kommer några förslag: Tacksamt är att använda motsatsbegrepp: Centrum utkant (periferi) Djup bildyta, (tavlans yta) Linje yta Form yta Färgrikt få färger (kulör) Tomt innehållsrikt Ljust mörkt (valör) Klar mättad färg (mättnad) Hög låg kontrast Tät färg luftig färg Rakt krokigt Tydligt oskarpt Naturlig färgskala onaturlig, konstlad färgskala Blankt matt Hårt mjukt och så vidare
Annat som du kan titta efter är: Bildens format: liggande (landscape), stående (portrait) eller kvadratisk form, annan form, här finns många traditioner och möjligheter att bryta mot traditioner Proportioner, former och förhållanden som upprepas i bilden: gyllene snittet har varit betydelsefull regel sedan renässansen (1300 1400-talet), och verkar vara inbyggd i vår västerländska bildvärld, den optiska mittpunkten, dvs. inte den matematiska mittpunkten utan den som känns bra, tredjedelsregeln. Geometriska former: främst två-, men också tredimensionella (cirkel, triangel, kvadrat, rektangel, klot, kon, pyramid, kub), tacksamt att använda när man tittar på bilder. Tänk dig att du liksom lägger ut en halvgenomskinlig mall över bilden, och du kommer att upptäcka att olika delar går att knyta samman genom att de bildar en geometrisk form, ett knep som används för att få just bilden att hänga samman eller för att leda blicken. Blickpunkter, en blickpunkt, en sak som dominerar, som blicken återvänder till eller flera blickpunkter som gör att ögat följer stigar, Blickpunkter används för att skapa rörelse i bilden, ibland liksom en berättelse, vad får vi syn på först, vart vandrar blicken sedan osv. Huvudpersonen eller det viktigaste i mitten är ju vanligt, men inte alltid självklart, t.o.m. trist, stelt. Något kanske lurar i ytterkanten, periferin? Eller kanske bilden uppfattas mer lockande, spännande eller dynamisk om huvudmotivet är förskjutet i någon riktning? Diagonaler, uppåtgående till höger kan tolkas positivt, nedåt till höger kan tolkas negativt. Diagonaler bryter mot bildens ofta kvadratiska eller rektangulära form, liksom spränger ramarna. Kurva, S-form, zig-zag eller liknande linjeformer. Det kan vara ett sätt att växa utanför ramarna, att få bilden att bli mer livlig, spännande eller orolig. Riktningar, t.ex. in i bild ut ur bild, vänster höger, uppåt nedåt, tänk på hur vi läser, från vänster till höger, tänk också på att många bilder är påverkade av religiösa traditioner, t.ex. himmel och helvete, tänk på hur riktningar och förväntningar kan hänga samman, t.ex. om en person står vänd åt ett visst håll, vad kommer att hända i nästa bild dvs. i nästa ögonblick Bakgrund, mellanplan, förgrund, olika kroppar/föremål på olika nivåer beroende på deras inbördes relation, kan jämföras både med resonemanget om djupeffekt i bilden och med det där med blickpunkter. Ljussättning, finns det någonstans som ljuset i bilden kommer ifrån eller är det en mer eller mindre orealistisk ljussättning. Kommunikationsmodellens olika roller eller: hur används bilden? På sidan två ovan, under funktionsanalys, hittar du en kommunikationsmodell. Det är en envängsmodell, ungefär som ett walkie-talkie-samtal där bara en person kan tala; den andra kan bara lyssna. Det är alltså en mycket enkel modell och den stämmer inte på så mycket kommunikation idag. Vi använder den ändå för att komma åt en metod för sortering av bilder. På många sätt handlar bildanalys om just sortering. I avsnittet Funktionsanalys handlar det om att sortera upp bilder olika beroende på hur de används. Vi skiljer här på fyra sorters användande: det som ligger nära sändaren, det som handlar om det konstnärliga och poetiska avbildandet av verkligheten runt omkring oss, det som handlar om faktabilder och till sist det som handlar om bilder som ska komma mottagaren nära, reklamen och propagandans bilder. På nästa sida hittar du de fyra typerna och ett försök att beskriva dem lite närmare.
SÄNDARE Jag Sändaren (den som gjort bilden), konstnären, i fokus, präglar bilden Personligt (subjektivt), unikt, individuellt Ett uttryck för och en bild av något som inte självklart har en bild, t.ex. en känsla, en tanke, en kunskap, en erfarenhet. Ofta svår att tolka, koda och förstå. Bilden kräver en del av den som tittar. Ibland kan eller vill inte sändaren hjälpa oss att förstå bilden. Samtidigt är bilden ofta öppen för olika tolkningar. Ofta abstrakt, icke-föreställande. Ofta symboliskt, men kanske inte alltid med symboler som alla genast förstår eller känner igen. Privata konnotationer/ associationer. Det kan vara svårt att använda konkreta substantiv för att beskriva bildens innehåll. Det är lättare att använda ord som beskriver bildens yta: färg, form, linje, rörelse, riktning. Ofta det som kallas modern konst. MEDDELANDE Vi En avbildning av något som finns utanför den gör bilden, en miljö, en situation eller ett motiv. Motivet finns inte bara i huvudet på den som gör bilden. Realistiskt, föreställer något, konkret Sättet bilden är gjord på, valet av motiv, konstnärlig metod och teknik, är i fokus. Kan självklart vara personligt och unikt, men den som ser bilden kan lättare känna igen den, förstå eller ha en relation till den. Bilden är begriplig för andra. En bild där den som gjort den använt konstnärliga medel för att avbilda ett intryck av något. Kanske undersökt hur dagsljuset ger färg åt snön, hur ett visst sätt att använda penseln gör gräset mer levande eller hur olika storlek på husen ger djup i bilden. Ofta mer traditionella bilder, bilder med ett tydligt innehåll: naturmåleri, porträtt, stilleben, stadsbilder, landskapsbilder. Om det är foton: ofta av hög teknisk kvalitet men helt realistiskt. ÄMNE Man Den som gjort bilden är osynlig, ointressant. Inte viktigt för bilden. Sakligt och neutralt. Beskrivande och informativt. Dokumentärt, journalistiskt Bilder som lär ut, stödjer kunskapsinhämtning. Faktabilder. Vanligt med bild och text i kombination, eller att de finns i närheten av varandra Det är av naturliga skäl viktigt att bilden är lätt att förstå, snabbt och säkert. Klart och tydligt. Inget krångel. Ju tydligare bilden är desto mindre utrymme för olika tolkningar, men just därför mindre risk för missförstånd. Symboler används, men då är de välkända. Bilder som förekommer i läroböcker, uppslagsböcker, faktagrafik i tidningar, skyltar med neutral, upplysande funktion. Även nyhetsbilder, dokumentärfoton. MOTTAGARE Du! Mottagaren är i fokus. Bilder som görs för att påverka, uppmana, övertala eller förändra. Ibland är sändaren intressant, ibland inte det beror helt på vad det betyder för mottagaren. Ofta är den som gjort bilden inte samma som den som vill påverka. Det kan t.ex. vara en reklambyrå som gör bilder åt ett företag. Sändare= säljare/agitator. När den här sortens bilder funkar som bäst, accepterar mottagaren bilderna rakt av och gör eller reagerar som sändaren vill. Inget tolkande här inte. Helst rakt in i hjärteroten, maggropen eller längre ner. Utnyttjar ofta andra bilder, symboler, personer eller kunskaper, t.ex. kändisar, nationsflaggor och bebisar. Ofta bild och text ihop. Reklam och propaganda.