Arcadas inskription 2.9.2015 Henrik Wolff, rektor/rector Bästa ordförande, överlärare, kolleger, studenter och gäster Jag vill hälsa er välkomna till högskolan Arcada. Det gläder mig att öppna ett nytt läsår och vi kan tillsammans se fram emot ett spännande och händelserikt år, för såväl er, våra nya studenter, som för högskolans medarbetare. Ni är här i dag för att ni har valt att inleda era akademiska banor på Arcada och nu väntar ett rikt studieliv som både utmanar och inspirerar. Ni har sökt er till en modern och internationell högskola som varit framgångsrik inom såväl utbildning som forskning. En högskola där vi vet att nyckeln till framgång är en god balans mellan studiemässiga framsteg och ett aktivt socialt liv. Mina damer och herrar Arcada inleder i år sitt tjugonde år som högskola. Det här blir samtidigt mitt tjugonde inskriptionsanförande för högskolan Arcada. År 1995, när vi hade fått tillstånd att starta yrkeshögskoleverksamhet följande år, var yrkeshögskolorna ännu ett nytt koncept som den gamla akademiska världen för det mesta betraktade med misstänksamhet och misstro. Det var en allmän övertygelse att vi skulle urvattna det akademiska. Några riktiga högskolor skulle vi inte bli. I dag är situationen lyckligtvis en annan. Arcada och de andra yrkeshögskolorna har etablerat sin position inom den finländska och internationella högskolesektorn. Med ett unikt uppdrag, med unika förväntningar och med goda resultat. Betoningen av det duala högskolesystemet med en tydlig skiljelinje mellan universitet och högskolor har avmattas. Utvecklingen har varit och är exceptionellt snabb även inom högskolesektorn. Och högskoleväsendet befinner sig nu mer än någonsin i en korseld av trender, kriser och förändringstryck. Nedskärningarna i finansministeriets budgetförslag, som baserar sig på regeringsprogrammet, har mötts av högljudd kritik från flera håll. Nedskärningarna drabbar högskolorna direkt genom minskade statsbidrag och indirekt genom att finansieringen och beviljningsfullmakterna såväl för Finlands Akademi som för Tekes minskar. Den senare påverkar i hög grad också oss. För yrkeshögskolornas del innebär det här en fortsättning på den åtstramningspolitik som redan den tidigare regeringen inledde. I snitt har finansieringen till yrkeshögskolorna reellt sjunkit med över 20 % sedan år 2012. Det säger sig självt att den här utvecklingen är ohållbar med tanke på högskolornas uppdrag och ambition att skapa mervärde och
tillväxt i regionerna. Tillväxt och en hållbar samhällsutveckling förutsätter resursstarka och stabila yrkeshögskolor och universitet. Men, eftersom om den offentliga sektorn måste spara är det svårt att se att inte utbildningen, och specifikt högskolesektorn, drabbas. Det är förvisso olyckligt med tanke på investeringar för framtiden, men ändå. Man kan och bör ställa sig frågan om högskolorna själva har bidragit tillräckligt till att anpassa sin verksamhet till en ny verklighet, med en sannolikt för en lång tid bestående nedskuren offentlig finansiering. Den nya verkligheten handlar dock inte enbart om finansiering. För första gången kan högskolesektorn inte växa organiskt här hemma. Det finns inte längre nya studentgrupper att nå. Tvärtom, årsklasserna minskar, och den långsiktiga trenden med minskande nativitet är global. Högskolornas logik har alltid baserat sig på tillväxt. Tillväxt i studenter och tillväxt i forskning. Nu är det upp till bevis för högskolorna. Är vi mogna att hantera vår autonomi så att vi nu har kraft och kapacitet att agera rätt? Det finns ännu en trend som utmanar högskolorna. Digitaliseringen har på ett avgörande sätt förändrat verkligheten för media, handeln och för bankverksamheten. Också utbildningen berörs. När bankerna digitaliserades flyttades verksamheten till nätet och hemmen. Kontorsnätet blev glesare. Också högskolorna kommer att beröras, när nätet och molnet fylls av digitalt högskolutbud. Vi ska ändå akta oss för att dra för långtgående slutsatser av utvecklingen på annat håll. Högskolorna är inte handelshus, bildning är inte finansiella transaktioner. Men förändringen kommer. Vi är mitt i den. Digitaliseringen kommer att föra med sig stora utmaningar, men även enorma möjligheter. Högskolorna måste anpassa sig till den nya omgivningen. Både strukturellt och substantiellt. Ett intressant initiativ är universiteten och yrkeshögskolan i Tammerfors som strävar efter en gemensam framtid, förbehållslöst utan historiska, strukturella eller politiska begränsningar kring vad man får och inte får göra. Kriterier för framgångsrika högskolor är förmågan att kunna kombinera en gedigen forsknings- och kunskapsmässig bas med öppenhet och smidig förändringsförmåga. Den digitala logiken innebär att den optimala storleken är mindre än förut. För stora högskolor kan vara belastade med en viss tröghet och långsamhet, för små med resursbrist och osynlighet. Fyra svenska högskolor, Arcada, Hanken, Novia, Åbo Akademi, och de tvåspråkiga högskolorna, framförallt Helsingfors universitet, står för det svenska högskolutbudet i vårt land. De fyra svenska högskolorna hör alla till de minsta i landet och en del svenska utbildningar har uppenbara svårigheter att attrahera tillräckligt med studenter. Det är inte självklart att den här strukturen är hållbar på längre sikt. Ett fördjupat samarbete och tydligare arbetsfördelning är ett minimikrav. Här kan arbetsfördelningen inom logistik mellan Arcada och Hanken statuera exempel.
Inom Arcada står vi inte oföretagsamma i väntan på att den stora bilden skall förändras. Vi har redan under några år stött olika digitaliseringsinitiativ. I vår strategi prioriteras åtgärder som förkovrar digitaliseringen. Min vision för ett fungerande digitalt Arcada är en miljö där studenterna utöver vårt eget utbud kan utnyttja det massiva utbud av bearbetad kunskap som finns digitalt på nätet och i molnet. Högskolans egen, unika roll blir att vara mötesplatsen för diskussion och fördjupning. Den personliga kontakten är och förblir oersättlig i högskolans roll att förkovra bildning utöver utbildning. På högskolan faller ytterligare att garantera kvaliteten och relevansen i det utbildningspaket som studenterna på det här sättet inhämtat. Bästa studenter Arcada är en av de bästa högskolorna i Finland. På den ranking som görs på basis av våra finansieringsindikatorer, som beaktar såväl utbildningseffektivitet (examination och studietakt) som forskningsresultat (extern finansiering och publikationer), har vi avancerat från tionde plats 2013 till femte plats 2014. Vårt mål är att höra till de tre främsta. Den här positionen har vi uppnått genom ett målmedvetet arbete, en engagerad och kompetent lärar- och forskarkår och, naturligtvis, ambitiösa studenter. Vi kan glädjande nog också notera att våra goda resultat blir en positiv spiral, som också lockar nya goda studenter till vår högskola. Detta år har vi fler nya studenter än någonsin tidigare. Och, bästa studenter, ni är mer än någonsin delaktiga i vår framgång. Om studenterna inte varit det tidigare så senast nu är ni medparter och inte motparter i Arcada. Ju bättre och aktivare ni studerar, desto bättre blir vi finansierade och kan anställa flera lärare. Det här är också en spiral: ju bättre utbildning desto bättre studieresultat ju bättre studieresultat desto bättre utbildning. Jag vill här också understryka att det inte finns en logisk konflikt mellan studieframgång å ena sidan och socialt liv och social aktivitet å den andra. Tvärtom: de två sidorna kan stöda varandra. Minns den enkla sanningen: ju mer man gör desto mer får man gjort. Även om vi är stolta över våra framgångar, så är vi också medvetna om var våra utmaningar ligger. Arcadas enda verkliga problem är vår litenhet. Litenheten har förvisso sina fördelar, men resursbristen gör sig allt oftare påmind. Vi kunde noga göra ännu bättre ifrån oss om vi skulle vara lite större. Och den världsbild jag för en stund sedan försökte rita upp förtydligar ytterligare bilden. Därför ser jag en konsolidering av det svenska högskoleväsendet som ett mål i sig. En konsolidering som gärna kunde starta från den svenska yrkeshögskolan. Med en sammanhållen starkare högskola kunde vi bli en ännu bättre högskola för studier och forskning, och ännu bättre bidra till tillväxt och välfärd i de finlandssvenska regionerna. Det är samtidigt angeläget att ytterligare fördjupa samarbetet och förtydliga
arbetsfördelningen mellan högskolorna i Helsingfors. Även här finns det en hel del överlappningar och möjligheter till effektivering. Det finns en hel del potential i landets största svenska högskolregion, huvudstadsregionen. Det är ändå viktigt att vad vi än gör skall samordningen utgå från verksamhetens, undervisningens och forskningens, behov och intressen. Vi har inom Arcada, särskilt under de senaste åren, gjort stora framsteg. Den utvecklingen skall vi trygga, inte äventyra. Invandringen har på kort tid blivit en stor politisk fråga för hela Europa. Flyktingvågen har fått en omfattning som börjar påminna om de stora folkvandringarna efter romarrikets fall. Oroshärdarna i Afrika och Sydasien är inte temporära, och klimatförändringen kommer att göra sitt för att folkrörelserna sannolikt blir bestående för en lång tid. Också för vårt land har det blivit en fråga som måste tas på allvar. Låt mig genast understryka att flyktingfrågan primärt och fundamentalt handlar om mänskliga rättigheter. När politiker med regeringsansvar på lösa och spektakulära grunder ifrågasätter bevekelsegrunderna för mänskor som flyr förföljelse, terror, krig och hungersnöd, är det fråga om en argumentation som vi och Arcada inte omfattar. En annan form av invandrarkritisk och rasistisk diskussion är att ifrågasätta multikulturalismen. Vi har inom Arcada alltid sett det multikulturella som en tillgång, också för att den akademiska världen inte kan eller skall begränsas av nationsgränser. När vissa politiker hävdar att enhetskulturen är bättre för samhällsutvecklingen än multikulturen, är det ett påstående som saknar historiskt belägg. Multikultur och invandring är alltid, utöver en kulturell tillgång, också en tillgång med tanke på ekonomisk utveckling. Den effekten kunde vi få också i vårt land. Men det skulle kräva en annan politik, som bättre tar till vara den kompetens och potential som invandrarna har. Den politiken innefattar en betydande satsning på utbildning. Utbildningen av invandrare borde ha karaktären av regeringens spetsprojekt. Arcada har en lång erfarenhet av mångkulturellt arbete och mångkulturell utbildning. Vi har typiskt haft mellan 40 och 50 olika nationaliteter representerade bland våra studenter. Mellan 10 % och 15 % av våra studenter är inte traditionella finländare. Vi är beredda att till denna del axla ett ännu större ansvar. När Arcada inledde sin verksamhet för snart 20 år sedan kunde vi rätt bra förutspå hur vår framtid skulle te sig under de närmaste åren. Trodde vi åtminstone.
I dag är förändringen mer än någonsin det bestående. Framgång nu bygger på förmågan att förändras och våga ta risker. Det kan vi vara bra på i Arcada. Jag vill önska er alla lycka och framgång med studierna och arbetet! Härmed förklarar jag läsåret 2015 2016 öppnat.