Punkt 8.1.1 Tema Vårdförbundet Arbetsgruppens rapport Mitt medlemskap i Vårdförbundet Den här arbetsgruppen, med såväl förtroendevalda som medlemmar utan förtroendeuppdrag, har fått i uppgift att arbeta med frågor om medlemskapets innehåll, om kraven som medlemmarna ställer på organisationen - och kraven som organisationen ställer på medlemmarna. Vem får vara medlem? Hur hanterar vi de olikheter som finns mellan olika medlemsgrupper? När Vårdförbundet omprövar sin organisation och sina arbetsformer är det med medlemmarnas glasögon som denna förnyelse måste ske. En utgångspunkt för våra diskussioner har varit att det inte som tidigare är anställningen som är grunden för medlemskapet, utan våra professioner. I centrum står idag frågor om kvaliteten i vården, arbetets innehåll och hur professionerna värderas och utvecklas. Vision 2018 för hälsa och helhet, som kongressen antog, slår fast att Vårdförbundet vill vara den kollegiala mötesplatsen och självklara organisationen för samtliga inom våra fyra professioner. I dessa ingår den stora gruppen vanliga anställda, men även chefer, studerande, forskare, egenföretagare och företagare med anställda. Medlemskapet innebär inte samma sak för alla. Behoven skiljer sig också beroende på om man arbetar på små och stora arbetsplatser, eller på arbetsplatser i exempelvis glesbygder och storstadsområden. Det finns även stora skillnader mellan oss som individer, när det gäller vad vi förväntar oss av medlemskapet. Men det finns enligt vår mening en gemensam kärna i det som vi medlemmar har rätt att få ut av vårt medlemskap, oavsett alla skillnader mellan oss. Vi vill lyfta fram följande områden: Som medlem stärker jag min professionsidentitet Som medlem får jag stöd för mina villkor och förutsättningar i mitt arbete Som medlem är jag med och påverkar vården och hur professionerna värderas Som medlem deltar jag i förbundets beslutsprocess Medlemskapets innehåll På de följande sidorna beskriver vi medlemskapets innehåll, så som vi vill att det ska vara. Därefter följer en summering av våra diskussioner om utmaningar och dilemman och möjligheter och förbättringsområden. Vi har brutit olika perspektiv och synsätt mot varandra. Vi presenterar en hel del olika idéer och tankar - och vi kommer med några förslag, som vi har enats om. 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 1 (10)
Som medlem stärker jag min professionsidentitet Som medlem utvecklar jag min professionsidentitet! Jag tillhör en av de fyra professioner som formar Vårdförbundet. Alla våra professioner har sina värderingar och särdrag. Men det är mer som förenar än som skiljer. Som medlemmar i Vårdförbundet har vi alla en gemensam grund i våra utbildningar och i vårt yrkesarbete. Vi behöver värna och utveckla våra professioner och det gör vi bättre tillsammans. Jag får genom mitt medlemskap en del i en professionsgemenskap, som ger mig en större kraft i min egen utveckling i arbetet. Den kraften har jag också glädje av när jag är med om att påverka det som sker i stort, tillsammans med alla andra! Som medlem får jag stöd för mina villkor och förutsättningar i mitt arbete För att få bra villkor och trygghet i mitt arbete, har jag glädje av solidariteten mellan professionskollegor och stödet av organisationen! Stödet finns inom fyra huvudområden: 1. Mina förutsättningar för att kunna utöva min profession. Jag får tillgång till kunskaper som jag behöver. Vårdförbundet arbetar för att förbättra förutsättningar för att mer användbar vårdforskning kommer till stånd och att resultaten blir tillängliga för de verksamma inom professionerna. Jag får möjlighet att dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper och får kunskapsverktyg för att påverka mina arbetsförhållanden. Genom att vara med och utveckla min professions kunskapsområde, är jag med och förbättrar vården. 2. Mina möjligheter att utveckla mig inom min profession. Jag får karriärrådgivning och annat stöd när jag vill byta anställning och inriktning på arbetet, eller starta eget. 3. Min lön och mina anställningsvillkor. Om jag är anställd får jag underlag för att själv kunna påverka min lön och andra villkor. Även om kollektivavtalen som förbundet sluter centralt inte innehåller garantier för höjd lön för alla, innebär de ett stöd i min egen löneförhandling. 4. Mina rättigheter och skyldigheter i yrkeslivet. Jag kan behöva stöd för att ta tillvara mina rättigheter inom allt från uppsägnings- och arbetstidsfrågor, till studieledighet, arbetsskador, rehabilitering, och förebyggande arbete inom vård- och arbetsmiljön. Det gäller också frågor i samband med anmälningar till HSAN. Stödet kan handla om att jag får information eller att jag får svar på frågor och någon att bolla idéer med. En del gånger behöver jag ett mer aktivt stöd av någon som representerar mig. 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 2 (10)
Som medlem är jag med och påverkar vården och hur professionerna värderas Genom att vara medlem tar jag del, direkt och indirekt, i förbundets arbete med att påverka vad som händer på flera nivåer: avgöranden på den lokala arbetsplatsen, nationella vårdpolitiska beslut, den internationella utvecklingen inom vården och våra fyra yrken. Jag och alla andra medlemmar är länkar i den kedja som förbundet utgör, i arbetet med att bilda opinion i olika frågor. Tillsammans blir vi en betydande påverkansorganisation, i frågor som exempelvis att våra utbildningar ska ha högsta kvalitet, vara attraktiva och ge tillträde till forskning och att våra professioner ska värderas högre. Jag påverkar vad som sker när jag deltar i diskussioner vid fikabordet på jobbet om sådana frågor, och om mer näraliggande arbetsfrågor. Detsamma gäller när jag på fritiden deltar i samtal med vänner, grannar och släktingar om vården, om våra professioners insatser och om hur dessa blir värderade. Även när jag avstår från att vara med, så har det sin betydelse för vår gemensamma förmåga att påverka. Som medlem deltar jag i förbundets beslutsprocess Jag vill att min organisation ska vara öppen och genomskinlig för mig som medlem! Jag vill att organisationens ledare på alla nivåer berättar om sitt arbete på ett sådant sätt, att vi medlemmar förstår beslutsgången och hur alternativen ser ut i olika frågor. Organisationens ledare ska uppmuntra mig som enskild medlem till att vara delaktig i beslutsprocessen. För att jag ska kunna vara det, måste det vara lätt för mig att få kontakt med mina representanter. Som medlem kan jag lämna förslag, inte bara i form av en motion till ett årsmöte. Jag får veta vad som händer med dessa förslag. I vissa frågor kan jag delta i medlemsmöten och fatta vissa beslut. Men oftast låter jag valda representanter representera mig, enligt den representativa demokratins principer. I det flesta fall är inte det viktigaste för mig att jag själv är med när beslutsklubban faller. Det är viktigare att jag kan få ett ord med i laget när beslutet växer fram och formas. Därför är det avgörande att ledarskapet i organisationen kännetecknas av en vilja till dialog. Ledarskapet måste präglas av en uppriktig strävan att ge medlemmarna verkliga möjligheter att delta i beslutsprocessens alla skeden! Möjligheter och förbättringsområden och några utmaningar och dilemman I gruppens diskussioner och i en enkät som genomfördes i anslutning till gruppens arbete har vi stött på såväl utmaningar och dilemman, som möjligheter och förbättringsområden inom medlemskapets olika delar. En del av de tankar och idéer som kommit fram redovisar vi här, i tre huvudavsnitt: 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 3 (10)
Kollegialt stöd i många former Ledarskap för medlemmarnas delaktighet Våra krav på varandra Kollegialt stöd i många former För att stärka professionsidentiteten och professionsgemenskapen betyder Vårdförbundets skrifter och tidskrifter mycket. Sammanhållningen tar sig också materiella former, genom medlemsstipendier, medlemsförmåner och symboler som synliggör medlemskapet. Ett kollegialt stöd inom den egna professionen, och mellan professionerna, kan ske i många olika former. Ett nav i den kollegiala mötesplatsen är Vårdförbundets nätplats. Men det är också viktigt med olika former av traditionella medlemsmöten. De medlemmar som idag ofta har svårast att få det stöd de behöver tror vi finns bland chefer, privatanställda och egenföretagare. Det är medlemmar som finns inom alla fyra professioner. Det är inte så att ingenting har gjorts, men här går mycket att förbättra och utveckla! Vårdförbundet vill ju vara en organisation som styrs av medlemmarna och där medlemmen möter organisationen i form av förtroendevalda. Men kåren av förtroendevalda har hittills varit mindre utbyggd bland chefer, privatanställda och egenföretagare. Det gäller också medlemmar som studerar och forskar. Idag är det offentliganställda som har lättast att få stöd, eftersom det är i offentlig sektor som organisationen har funnits längst. Där finns ofta många medlemmar på stora arbetsplatser och därför finns det ett utbyggt nät av valda representanter nära medlemmen. Men vi ser att det även bland de offentliganställda finns skillnader i hur stödet till medlemmen fungerar. Det finns medlemmar som är ensamma eller få i sina professioner på arbetsplatser inom stat och kommun. Även inom landstingen kan det finnas specialiserade mindre enheter, där valda representanter och ibland även arbetsgivarens beslutsfattare befinner sig långt från den enskilde medlemmen. Men medlemmarna måste oavsett var de befinner sig få uppbackning och stöd, när de behöver det. I arbetsgruppen tror vi inte att vi ska ha olika typer av medlemskap, med olika skyldigheter och rättigheter, för studerande, forskare, pensionärer, egenföretagare och andra företagare, chefer, privatanställda och offentliganställda. Vi vill inte ha skillnader när det gäller valbarhet och rösträtt mellan exempelvis yrkesaktiva och icke-yrkesaktiva. Däremot tror vi alltså att det går att göra mycket mer för att möta de särskilda behov som olika medlemmar har! Bland flera av de kategorier som finns tvärs över alla professioner, kan man tala om en dubbel identitet: både professionsidentiteten och den identitet som man kan känna som exempelvis chef. Ledarskapsfrågor är något som förvisso direkt angår flertalet medlemmar i Vårdförbundet. Men för cheferna är frågorna kring att leda människor och verksamheter något som helt och hållet präglar deras arbete. Det kan därför vara mycket värdefullt för dem att möta chefer inom de andra professionerna, och i olika typer av verksamheter, för 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 4 (10)
erfarenhetsutbyte och ömsesidigt lärande. Intresset för sådana möten och diskussioner är stort och växande idag. För några år sedan fanns tankar om någon typ av förening för chefer inom ramen för Vårdförbundet. Då kom man fram till att inte satsa på det. Men kanske är det dags att åter titta på den frågan och samtidigt diskutera andra alternativ, för att tillgodose de behov som många chefer uppenbarligen upplever idag? På liknande sätt bör man titta på andra tvärgrupper, som företagare och forskare. Samverkan och stödmedlemskap En fråga som har med kollegialt stöd inom och mellan professionerna att göra, handlar om hur vi som medlemmar i Vårdförbundet ser på samverkan med de fyra föreningar som arbetar med våra professioners kunskapsområden. De som idag kommer in i våra yrken har kanske inte alltid så lätt att greppa hur de olika organisationerna hänger ihop. Många känner inte till att det var de fyra yrkesföreningarna i mitten av 1960-talet bildade det som idag är Vårdförbundet, som en förhandlingsorganisation. Många unga vet inte heller att det under nära 35 år fanns dubbelt medlemskap, så att man var medlem både i Vårdförbundet och en av de fyra föreningarna. Nu har det gått cirka tio år sen de fem organisationerna enades om att det bästa för alla var att bryta upp från det mycket nära partnerskapet, för att istället hitta nya former för samarbete. Det kan vara dags att se över hur det har gått. Behöver vi kanske göra något för att göra det tydligare vad de olika organisationerna har för uppgifter? Hur kan vi samarbeta på bästa sätt kring våra gemensamma intressen? I gruppen har vi också diskuterat idén om någon form av stödmedlemskap, för personer som sympatiserar med Vårdförbundets arbete men inte själva arbetar inom våra fyra professioner. Vi har inte kommit fram till något konkret förslag om hur man skulle lägga upp ett sådant medlemskap. Stödmedlemmar skulle, till skillnad från vanliga medlemmar, varken ha skyldigheter eller rättigheter. Ledarskap för medlemmarnas delaktighet Vi har diskuterat en hel del om ledarskapet i organisationen, i synnerhet de lokala representanterna. Fungerar inte dessa på ett bra sätt, blir det också mycket svårare för den enskilde medlemmen att utöva något inflytande inom organisationen och att få det stöd hon behöver. För nya medlemmar kan det första personliga mötet med organisationens representanter ofta vara avgörande för intrycket av organisationen, och för viljan att engagera sig. På många håll tycks det bli allt svårare att få tillräckligt många som kan tänka sig att åta sig uppdragen på det sätt som det fungerar idag. Ibland blir medlemmar övertalade att ta ett uppdrag utan att de är tillräckligt intresserade, insatta och motiverade. I värsta fall kan en ointresserad och okunnig förtroendevald bli en stoppkloss istället för en stöttepelare för medlemmens inflytande. De som blir lokala representanter måste verkligen vilja och kunna vara det och de måste få stöttning av Vårdförbundet så de känner trygghet och engagemang! 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 5 (10)
Ingen borde kunna få bli vald utan att veta vad man ger sig in på. Det skulle vara ett krav att man läser en befattningsbeskrivning innan man blir vald. I gruppen har vi talat om att det kanske är bättre att en plats får stå tom en tid, hellre än att övertala någon som inte trivs i rollen och inte utvecklas. Står platsen tom blir problemet tydligt. Vi behöver också förbättra förutsättningarna för medlemmarna att ta uppdrag genom goda möjligheter att arbeta på betald arbetstid, på alla typer av arbetsplatser, inte bara stora arbetsplatser inom landstingen och regionerna. Man kan ha olika tankar och idéer om hur befattningen som lokal ledare ska se ut och hur det lokala arbetet ska organiseras. Det finns förstås ingen standardlösning, eftersom förutsättningarna ser så olika ut. Men i gruppen är vi eniga om vad som kännetecknar den typ av ledarskap som vi behöver. Ett nyckelord är dialog en strävan efter en dialog och en förmåga att åstadkomma dialog. Ett annat kännetecken är en vilja att fungera som en medpart i förhållande till medlemmarna, i ett positivt förbättringsarbete på arbetsplatserna. Det gäller att inte begränsa sig till att vara en motpart i förhållande till arbetsgivarna, inriktade på att motsätta sig förväntade försämringar och bistå enskilda medlemmar som råkar illa ut. Det är en viktig och oundviklig del att ställa upp för medlemmar som kommer i kläm, men arbetet får inte bara vara detta. Vi medlemmar och våra representanter måste bli tydligare när det gäller våra egna idéer och vad vi vill så att vi kan agera, istället för att bara reagera. Det gör vi bland annat genom att skapa fler möjligheter till samtal inom organisationen och få med fler i diskussioner på ett tidigt stadium. Ett viktigt kännetecken för ett önskvärt ledarskap är en insikt om att det gäller att använda sig av de slumrande resurser som finns i många medlemmars intresse och engagemang. En ledare kan inte göra allt ensam och uppdraget blir mindre tungt om man involverar fler! Gör uppdragen mindre pressade och mer roliga Vi menar att det är viktigt att tänka nytt och fritt om hur vi kan vända upp och ner på organisationens arbete närmast medlemmen, utifrån vad som bör känneteckna det lokala ledarskapet i organisationen. Vi måste här våga pröva nya tankar och idéer, både i teorin och i praktiken! Vi tror att en nyckel till det bristande och minskande intresset för att bli lokal representant handlar om ensamheten i uppdraget. Det är lätt att känna sig isolerad och pressad på sin post. De lokala representanterna kan känna sig som gisslan. Det händer att de motarbetas av arbetsgivaren och till och med får lägre lön. Hur kan man göra uppdraget mindre utsatt? I många fall kanske det kunde vara lättare att få medlemmar att ta på sig uppdraget, om två (eller tre) kunde få dela på det, eventuellt i olika typer av uppdrag. 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 6 (10)
Det måste också bli roligare, lustfyllt att var representant! Det ska inte bara handla om att svara på arbetsgivarens propåer, utan också om att jobba med positiva frågor för medlemmarna, i stort och smått. Man behöver få vara både inspiratörer, förmedlare av nya idéer och tankar samt förhandlare. För att förbättra förutsättningarna för medlemmens inflytande, finns mycket att göra för att vidareutveckla och förbättra hur vi inom organisationen informerar, hur man utbildar medlemmar och för en dialog mellan medlemmar och representanter. Det går också att förändra utbildningen av förbundets förtroendevalda och anställda, med inriktning på att lyfta fram frågor om medlemsinflytandet. Eldsjälar, perspektivbrytningar och idéåteranvändning Organisationen måste öppna sig för att bättre kunna ta tillvara eldsjälars engagemang i enskilda frågor, genom att skapa tillfälliga uppdrag och projektarbeten. I gruppen anser vi att det därför är en stor utmaning att utveckla många olika och nya former, för att bredda medlemmarnas direkta medverkan i arbetet med att påverka och bilda opinion. Fler behöver vara aktiva för att vi ska nå de resultat vi vill nå! Vi i arbetsgruppen tror att det finns en dynamik i att vi har fyra professioner som speglar sig i varandra. Och vi tror att det går att göra detta mer systematiskt. Perspektivbrytningar mellan olika typer av arbetsplatser och professioner kan betyda mycket för att underlätta uppdraget för de lokala representanterna, minska hemmablindheten och frigöra kreativiteten när det gäller att hitta egna positiva förslag och problemlösningar. Man blir klokare av att mötas över gränser, det ser vi själva i den här arbetsgruppen! Det gäller också att återanvända idéer och lösningar från andra håll. Där det är praktiskt genomförbart kan man pröva att låta representanter från olika näraliggande arbetsplatser bilda en gemensam grupp, ett team, med intresserade medlemmar. Det finns många olika former för att underlätta kontakterna mellan medlemmar och representanter. Diskussionsforum på nätet kan vara ett sätt. Hur man hanterar förslag Någon har sagt: Även om bara tio procent utnyttjar demokratin, så måste den fungera till hundra procent - för om den inte fungerar, blir den ett omedelbart hot mot hela organisationen. I gruppen anser vi att en viktig fråga när det gäller medlemskapet och den interna demokratin handlar om medlemmens rätt att få komma med idéer och förslag och att någon tar hand om dem och ger besked om vad som händer med dessa. Det gäller lokalt men även nationellt. Vi vill särskilt lyfta fram betydelsen av att man inte glömmer att komma tillbaka till medlemmen med ordentliga svar på frågan: Vad blev det av förslaget? Har resultatet blivit ett annat än det medlemmen tänkt sig och så kan det ju vara ibland gäller det att förklara varför och hur 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 7 (10)
man har arbetat med frågan. Missar man detta, kan det leda till att medlemmen som kommit med en idé tappar tilltron till att det är meningsfullt att bry sig och göra något. Visst kan rådgivande medlemsomröstningar och opinionsundersökningar i vissa fall vara ett sätt att öka medlemmens direkta inflytande i viktiga vägvalsfrågor. De kan ibland komplettera andra åtgärder. Men viktigast är att medlemmarna får verkliga möjligheter att vara med i de diskussioner som föregår klubbslagen i den vanliga beslutsgången. Ett särskilt dilemma handlar om medlemmarna har rätt att gena förbi sina lokala representanter. Detta har blivit allt vanligare. Frågan är om detta hamnar i motsättning till att stärka de lokala representanterna? Eller är det en demokratifråga att medlemmen har rätt att föra sin fråga vidare, oavsett hur den lokala representanten ställer sig? Rätt nivå för att påverka Vi är medlemmar i Vårdförbundet för att påverka och därför måste vi anpassa organisationen för att kunna påverka på bästa sätt. Ett dilemma är att vi ibland har decentraliserat vår egen organisation mer än motparten har gjort. Det medför att arbetsgivaren fattar sina beslut på en högre nivå än där våra representanter befinner sig. Detta kan bli förödande för representanter som försöker påverka på en nivå där allt redan är bestämt. Bland medlemmarna växer det i värsta fall fram en bild av att det inte lönar sig att försöka påverka lokalt inom organisationen, eftersom den ändå inte tycks kunna påverka någonting lokalt på arbetsplatsen. Våra förväntningar och krav på varandra Ibland kan det uppstå intressekrockar. Det kan krocka mellan individens behov och behoven hos alla andra på arbetsplatsen, eller mellan de anställdas behov och vårdtagarnas behov. En vanlig och tydlig fråga handlar om arbetstiderna, där intressena kan variera mycket. Ska man ta rast som det är sagt, eller ska man hoppa över för att kunna gå hem tidigare? Vad innebär det för andra anställda som känner att de behöver den återhämtning en rast ger? Och vad innebär det för kvaliteten i vården om personalen bara kör på utan att ta rast? Som medlemmar har vi i grunden positiva förväntningar på varandra, både när det gäller att vilja varandra väl, och när det gäller att vilja ge vårdtagarna bästa möjliga vård och omsorg. Men det kan ibland krävas av oss att vi inte väjer undan för svåra samtal, vid de tillfällen när intressena krockar. För vår sammanhållning och styrka i våra professioner, och för kvaliteten i vården och omsorgen, gäller det att vi kan, vill och vågar tydliggöra och reda ut intressekrockarna. Men det krävs också att vi kan samtala på bra sätt, utan att det blir ett enkelt rätt eller fel, utifrån några dogmer som inte får ifrågasättas. Det här kan man vidga till större frågor: Vad kan vi medlemmar förvänta oss av varandra? Vad ställer vi för krav på varandra? Dessa frågor handlar om vad vår professionsetik, uttryckta i våra yrkesetiska koder och riktlinjer, innebär i praktiken. Vad får de för konsekvenser i arbetsvardagen, för kvaliteten i 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 8 (10)
vården, för våra professioners anseende och för vår arbetsmiljö och tryggheten i jobbet? Vi kommer också in på förväntningarna och kraven på oss som medlemmar som vi har ställt upp i organisationens stadgar, utifrån våra grundläggande värderingar. Den som uppenbarligen kränker Vårdförbundets stadgar eller motverkar dess syften kan uteslutas, men detta är något som ytterligt sällan förekommer - och så ska det vara! Däremot kan det möjligen ibland vara pedagogiskt att påminna om att detta faktiskt är ett alternativ. Det är ingen självklar rättighet att under alla omständigheter få tillhöra vår organisation. Det är helt avgörande är att vi håller diskussionen om våra etiska krav och förväntningar på varandra levande och även tar upp frågorna när det berör en arbetskamrat. I vår diskussion konkretiserade vi våra resonemang utifrån tre exempel från verkligheten, där vi ställde frågorna om hur man hanterar etiken i praktiken: Hur gör vi om en kollega får anmärkning efter anmärkning på sig enligt Lex Maria, och som medlemmar tycker att det är olustigt att jobba ihop med för att man inte vet om man kan lita på att saker blir rätt gjorda? Hur gör vi om en chef svartmålar såväl sjuksköterskorna som yrkesgrupp som förbundet och ändå är kvar som medlem? Hur gör vi om en medlem sköter sitt jobb men misshandlar sin sambo? I alla tre fallen kan man argumentera för att medlemmen skadar kårens och organisationens anseende och motverkar förbundets syften, så att detta skulle kunna motivera en uteslutning. Man kan hänvisa till såväl solidariteten som professionskraven. I fallet med den Lex-Maria-prickade kan man hävda att det är ett arbetsgivaransvar att se till att anställda uppfyller sina arbetsuppgifter. Medlemmarna bör ta upp problem de ser med chefen, om det är fara för arbetsmiljön och för en säker vård. Det gäller att våga säga ifrån om problem som finns, det är en del i en starkare profession. Om det finns någon form av personligt problem som döljer sig bakom misstagen, kan medlemmen behöva kollegialt stöd. Organisationens representanter och arbetskamrater måste försöka visa på lösningsmöjligheter för individen. I fallet med den svartmålande chefen gäller det i första hand att chefens underställda gemensamt fattar mod och tar ett ansvar för att tillsammans säga att man inte accepterar att chefen agerar så oprofessionellt och osolidariskt - och att man i längden inte kan acceptera ett sådant agerande från en medlem i förbundet. Chefen bryter ju också med spelregler när det gäller samverkan och respekt för organisationer. Till stöd för en sådan diskussion bör det finnas tydliga etiska koder och riktlinjer för chefer, något som alltför ofta saknas idag. Det blir i praktiken mycket svårt för en chef att stå emot ett samlat tryck från medarbetarna. Det innebär inte att det är lätt att få till stånd ett sådant samlat agerande nerifrån och upp. Men det är en möjlig väg att gå. 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 9 (10)
Ett argument mot uteslutning i det här fallet är att man förmodligen inte löser konflikten därmed. Och det kan vara lättare komma till tals med besvärliga chefer när de är kvar inom förbundet. I fallet med medlemmen som begått ett brott, i det här fallet misshandel av sambo, kan man hävda att ett brott begånget på fritiden skall rättsväsendet hantera, inte de organisationer som personen är medlem i. När personen fått och tagit sitt straff, är brottet sonat. Organisationen bör inte straffa en gång till genom uteslutning eller annan åtgärd, enligt det här synsättet. Man kan hävda att vi har alla våra hemligheter och skadar vi inte någon på jobbet, så ska man lämna det privata i fred. Mot detta kan man dock hävda att det som sker på fritiden kan påverka arbetet. En misshandlad hustru vill inte bli vårdad av en vårdanställd som själv är hustrumisshandlare, precis som hon inte vill lämna in en anmälan till en polis som är hustrumisshandlare. En kärnfråga kan vi formulera så här: Har jag ett beteende som påverkar trovärdigheten för professionen, bland dem jag är till för? Men det gäller att det inte bara blir ett allmänt tyckande, utan att det verkligen finns en koppling till vad som påverkar relationen mellan yrkesutövaren och vårdtagaren. Gränserna är svåra här! Ska en person kunna vägra att ta emot vård av en sverigedemokrat, eller en person med en viss religiös inriktning? Hur ska man ställa sig till en medlem som man vet sätter andras liv och hälsa på spel på fritiden, genom ett av våra allra vanligaste brott, nämligen fortkörning? Det här var några exempel på att det inte finns några enkla svar på frågan vilka krav som vi som medlemmar kan och bör ställa på varandra. Men dessa exempel visar också, menar vi, att det kan uppstå spännande och viktiga diskussioner, som i sig kan betyda mycket för våra professioners och våra organisationers ständigt pågående arbete med ett gemensamt etiskt förhållningsätt! 8.1.1 Tema Vårdförbundet, Arbetsgruppens rapport - Mitt medlemskap i Vårdförbundet Extra kongress 2012 10 (10)