Datum/Date 2006-12-06 Lunds universitet, Avdelningen för arbetsmiljöteknik Språk/Language Svenska/Swedish Engelska/English

Linköpings universitet, Industriell arbetsvetenskap Arbetslivsinstitutet Datum/Date 2006-12-06 Lunds universitet, Avdelningen för arbetsmiljöteknik Språk/Language Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp/Report Category Examensarbete Serietitel och serienummer MAGISTERUPPSATSER I ERGONOMI Mag-Erg-Ex-2006-49 URL för elektronisk version Titel/Title Att cykla eller åka det är frågan. En jämförande studie vid postutdelning med cykel, elcykel och moped. Postal delivery work with different vehicles; bicycle, electrical bike and moped. Författare/Author Kerstin Larsson, ergonom/leg sjukgymnast Sammanfattning/Abstract Denna studie syftade till att utvärdera den fysiska belastningen och subjektiva upplevelsen hos brevbärare vid utdelning i villaområde eller villaliknande område. I studien användes tre olika fordon; vanlig postcykel, postmoped och en prototyp av ny elcykel. I undersökningen deltog 11 brevbärare från Posten i Örebro. Resultaten visar att medelpulsen tydligt sjönk och upplevelsen av ansträngning generellt minskade vid användning av elcykel och moped, i jämförelse med vanlig postcykel, och skillnaden var signifikant. Sammanfattningsvis så visar studien att elcykeln kan vara ett bra redskap vid brevbäring, men behöver utvecklas och förbättras ytterligare. The aim of this study was to compare subjective preferences and physical loads for mail carriers, when using three different vehicles; a standard bicycle for post delivery, a three wheeled moped and a bicycle with an electric support engine. The participants in the study were eleven mail carriers from postoffices in Örebro, Sweden. The results show that heart rate and rating of exertion was significantly lower using the electrically bicycle and the moped (compared with the standard bicycle). The conclusion of the work is that the electrical bike can be a good work tool in postal delivery work, but it needs further development. Nyckelord/Keyword Brevbärare, postväsen, fordon, arbetsfysiologi, frågeformulär, intervju Mail carriers, postal service, vehicle, work physiology, questionnaire, interview

II Magisteruppsats i Ergonomi 2006-49 Att cykla eller åka det är frågan En jämförande studie vid postutdelning med Cykel Elcykel - Moped Kerstin Larsson Examensarbete Mag-Erg-Ex-2006-49 Stockholm 10 maj 2006 Handledare: Jörgen Eklund

III Förord Denna studie har gjorts som ett 20-poängsarbete på magisterutbildningen i ergonomi vid Linköpings universitet i samarbete med Lunds Tekniska Högskola och Arbetslivsinstitutet i Stockholm och Göteborg. Studien ingick som en del i Postens BAS-projekt (Brevbärarnas Arbets Situation) och var ett samarbete mellan Posten och Linköpings universitet. Att skriva en magisteruppsats kräver inte bara intresse och tid hos mig som författare, utan det innebär ett tydligt engagemang hos många fler. Därför vill jag gärna framföra mitt tack till följande personer: Ett varmt tack till min handledare Jörgen Eklund, som trots det geografiska avståndet har varit ett jättebra stöd, alltid lika engagerad i mitt ämne och gett mig en knuff i ryggen vid rätt tillfällen under projektets gång. Alla mina kontakter på Posten i Örebro skall ha ett stort TACK. Särskilt mina brevbärare som tålmodigt svarade på frågor, fyllde i formulär och använde olika fordon. Även arbetsledare och chefer skall ha tack, då de var intresserade av mitt arbete och ofta fanns till hands när jag hade frågor eller behövde hjälp. Jag vill också tacka Börje och Krister som servade och transporterade fordonen, för utan er hade allt tagit ännu längre tid. Sist men inte minst vill jag tacka min familj, Viktor, Lovisa, Harald och Anders för ert tålamod och stöd bland cyklar, pappershögar och pulsklockor.

IV Abstract Since the beginning of the 20th century, the Swedish Postal Services has used vehicles in postal delivery work. Bicycles have been the most commonly used vehicle in the cities, and for the last ten years electrical mopeds have been introduced in postal delivery. Earlier studies have shown that mail carriers have physically strenuous jobs and the use of bicycles sometimes give too high physical work load. Heart rate peaks that equalled extremely heavy work have been encountered during the transport to and from the delivery districts. The aim of this study was to compare subjective preferences and physical loads for mail carriers, when using three different vehicles: a standard bicycle for post delivery, a three wheeled moped and a newly developed bicycle with an electric support engine. Based on the results, recommendations of improvements in postal delivery also were given. The participants in the study were eleven mail carriers from two different post offices in Örebro, Sweden. They had good knowledge and experience of the current delivery districts and how to use a bicycle and a moped in delivery work. The methods in the study were measurements of heart rate, oxygen consumption, ratings of perceived exertion and interviews, individually and in groups. The results show that heart rate and rating of exertion was significantly lower using the bicycle with electrical support engine and the moped (compared with the standard bicycle). The use of the electrically bicycle implied lower physical strain in heavier work situations, for example when starting, in hilly districts, in strong winds and with snow on the ground. With the moped, most participants considered that it was convenient that all mail for the whole day s delivery was stowed on the vehicle, and the three wheels made the moped very stable. But the moped also gave more load, on back, neck and shoulders, compared with the other two bicycles. Many of the mail carriers considered that the electrical bicycle had been better than they expected. It was easy to park and aided starting and cycling up-hill. But some technical details needed to be improved before general useage. The conclusion of the work is that the electrical bike can be a good work tool in postal delivery work. But the vehicle needs further development before it can be introduced on a larger scale.

V Sammanfattning Sedan början av 1900-talet har Posten använt fordon vid postutdelning. Cyklar har varit det vanligaste fordonet i stadsbrevbäring och på mitten av 1990-talet kom elmopeden som ett alternativ till cykeln. Tidigare studier har visat att postutdelning med vanlig cykel kan ge en hög cirkulatorisk arbetsbelastning. Man vet att det vid främst transportsträckor till och från utdelningsdistrikten kan vara pulstoppar som motsvarar extremt tungt arbete. Även kombinationen av fysiska krav som ställs på en brevbärare ökar risken för besvär. Denna studie var en av de sista delarna i Postens BAS-projekt. Syftet var att utvärdera den fysiska belastningen och subjektiva upplevelsen hos brevbärare vid utdelning i villaområde eller villaliknande område. Det var en jämförande studie med tre olika fordon: vanlig treväxlad postcykel, vanlig postmoped och en prototyp av ny elcykel, som var under utveckling i samarbete med flera postleverantörer i Europa. Utifrån resultaten togs även rekommendationer och åtgärdsförslag om brevbärarens arbetsmiljö fram. I undersökningen deltog 11 brevbärare från två utdelningsområden i Örebro. Försökspersonerna hade god kännedom och vana från de aktuella utdelningsslingorna och även vana att köra cykel och moped vid utdelning. Metoder som användes i studien var pulsmätning, submaximal ergometertest, subjektiv skattning och intervjuer. Resultaten visar att medelpulsen tydligt sjönk och upplevelsen av ansträngning generellt minskade vid användning av elcykel och moped i utdelningsarbetet i jämförelse med vanlig postcykel, och skillnaden var signifikant. Användning av elcykel innebar minskad fysisk påfrestning i främst de tyngre arbetsmomenten, exempelvis start från stillastående, hjälp i uppförsbacke, i motvind och vid dåligt underlag. De flesta brevbärare ansåg att det var mest praktiskt att använda moped, men kunde uppleva en ökad statisk belastning på överkroppen vid användning av mopeden. Flera testpersoner uttryckte att man hade upplevt elcykeln mer positivt än väntat. Dock fanns i testgruppen en oro för att nya arbetsredskap, som inte var färdigutvecklade, skulle komma in i den ordinarie verksamheten. Sammanfattningsvis så framkom det i denna studie att elcykeln är ett bra redskap vid brevbäring, men att det krävs ytterligare utveckling och förbättringar innan den kommer ut på marknaden.

VI Innehållsförteckning sid 1 BAKGRUND... 1 1.1 POSTENS HISTORIA UR BREVBÄRARPERSPEKTIV... 1 1.2 FORDONSHISTORIA... 3 1.2.1 Cykel... 4 1.2.2 Moped... 6 1.2.3 Elcykel... 7 1.3 EN BREVBÄRARES ARBETSUPPGIFTER UNDER EN DAG... 7 1.4 BESVÄRSFÖREKOMST... 9 1.4.1 Tidigare studier... 9 1.4.2 Åtgärdsförslag...10 1.5 FYSIOLOGISKA FAKTORER...10 1.6 ANDRA FYSISKA FAKTORER...13 1.6.1 Greppvänlighet och greppstyrka...13 1.6.2 Kyla...13 1.7 PSYKOSOCIALA FAKTORER...13 1.8 AKTUELLA FÖRESKRIFTER...16 1.8.1 AFS 1998:1 Belastningsergonomi...16 1.8.2 AFS 2000:1 Manuell hantering...17 1.9 SYFTE...18 1.9.1 Frågeställningar...18 1.9.2 Avgränsningar...18 2 METODER...20 2.1 FORSKNINGSANSATS...20 2.2 KONTEXTUELL UTFORSKNING...21 2.3 VAL AV METODER...23 2.3.1 Intervjuer...23 2.3.2 Fysiologiska tester...23 2.3.3 Mätning av upplevelse...23 2.4 STUDIENS UPPLÄGG OCH GENOMFÖRANDE...24 2.4.1 Urvalskriterier...24 2.4.2 Undersökningsgrupp...24 2.4.3 Undersökningsområde...24 2.4.4 Undersökningsfordon...25 2.4.5 Undersökningsmetoder...28 2.4.7 Introduktion av fordon och information om arbetsuppgifter...30 2.4.8 Undersökningens genomförande...31 2.5 BORTFALL...32 2.6 DATABEARBETNING...33 3 RESULTAT...34 3.1 PULSVÄRDE...34 3.2 FYSIOLOGISK ARBETSBELASTNING, ENERGIFÖRBRUKNING...36 3.3 SKATTNING AV UPPLEVD ANSTRÄNGNING...37 3.4 INTERVJUSVAR EFTER ARBETSPASSET...39 3.5 SAMMANFATTNING FOKUSGRUPPINTERVJUER...42 3.5.1 Synpunkter om vanlig cykel...43 3.5.2 Synpunkter om el-cykel...44 3.5.3 Synpunkter om moped...45 3.5.4 Allmänna synpunkter...46 4 DISKUSSION...47 4.1 METODDISKUSSION...47 4.1.1Fordon...47 4.1.2 Ordningsföljd...48 4.1.3 Påverkansfaktorer...49

VII 4.1.4 Intervjuer...50 4.1.5 Resultatredovisning...51 4.2 RESULTATDISKUSSION...51 4.2.1 Påverkan på kroppen...51 4.2.2 Jämförelse mellan puls och upplevelse...52 4.2.3 Fysiologisk arbetsbelastning...53 4.2.4 Skattning av upplevd ansträngning...53 4.2.5 Andra påverkansfaktorer...54 4.2.6 Möjlighet att välja fordon...55 4.2.7 Introduktion av nya redskap...56 5 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER...57 5.1 SLUTSATSER...57 5.2 REKOMMENDATIONER OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG...58 5.2.1 Fordon...58 5.2.2 Organisatoriskt...58 6 REFERENSER...59

1 1 BAKGRUND Denna studie, som är en av de sista delarna i Postens BAS-projekt (Brevbärarnas ArbetsSituation), är ett samarbete mellan Posten och Linköpings universitet. I tidigare BAS-projekt (Andrén, 2004; Björkstén, 2004; Eklund, 2004; Erlandsson, 2002; Hjalmarsson, 2003; Lagerstedt, 2005; Roos, 2005; Wheatley, 2002) har man utvärderat brevbärares arbetsmiljö ur olika synvinklar. Utifrån dessa resultat fanns det ytterligare önskemål om och behov av att fokusera på den fysiska arbetsbelastningen och upplevelsen vid postutdelning med olika fordon. 1.1 Postens historia ur brevbärarperspektiv Att dela ut post i Postens regi har gjorts i mer än 350 år. Historiskt så utfärdades år 1636 en kunglig förordning, Postbåden, som innebar att staten skulle inrätta ett postväsen med riktig postgång. Man utsåg också speciella postbönder på ett avstånd av 2-3 mil som med hjälp av två drängar skulle föra posten längs postvägarna till fots. Man blåste i hornet när det var dags för nästa dräng att överta posten för att löpa vidare. Två timmar per mil hade han på sig och alla genvägar skulle utnyttjas. Så småningom fick man hästar och postbefordran blev snabbare (Jöever, 1992; Posten, 1986). År 1668 fanns det 78 postkontor i Sverige, dvs i nästan alla städer. Örebro var en av de städer som redan 1636 fick postkontor och postmästare, alltså en av de första. Man började på 1830-talet sätta upp brevlådor på postanstalter, på diligenser och på ångbåtar och i några städer placerades postlådor även på särskilda platser i staden. För tömning och utbäring anlitades extra brevbärare och man hade hästar som transporthjälp (ibid). År 1856 öppnades den första järnvägslinjen i Sverige och urbaniseringen kom igång, man kunde förflytta sig längre sträckor och på ett nytt sätt. Brevlådor möjliggjorde också användandet av tåg vid posthanteringen. Redan 1859 inrättades en ambulerande postexpedition på linjen Göteborg-Töreboda (Jöever, 1992). Den 28 september 1894 köpte Postverket sina 10 första cyklar i Stockholm till en kostnad av 300 kr styck, vilket var mycket dyrt med den tidens penningvärde. Dessa cyklar användes främst för brevlådetömning (figur 1), men eftersom samma brevbärare delade ut posten och tömde brevlådorna så användes nog cykeln till båda uppgifterna (Synnerholm, 2006).

2 Figur 1. Cykelåkande brevlådetömmare i Stockholm 1906. Bild från www.postmuseum.se Under hela 1900-talet skedde en ökad mekanisering av arbetet vid Posten. Tekniken var till för att underlätta och snabba på brevbärarens arbete. Redan 1905 gjordes försök med att använda bil som transporthjälpmedel, men de hästdragna posttransporterna fungerade fortfarande bättre när det var snö, halka eller branta backar. Under 1920-talet förändrades dock situationen och bilar, motorcyklar och cyklar började användas mer vid posttransporter. Men fortfarande på 1940-talet kunde brevbäraryrket ses som en form av hedersuppdrag och till stor del fick man själv hålla med både kläder och cykel (Jöever, 1992; Posten, 1986). Mopeder kom till användning inom Posten efter att mopedlagen börjat gälla 1952, och redan i mitten av 1950-talet fanns det postmopeder i Stockholm och Sollentuna och det blev successivt fler ute i landet. Man använde bensindrivna 2-hjuliga mopeder, främst i städernas ytterområden och i mindre samhällen ute på landet. 1960 fanns det vissa mopedsträckor bland lantbrevbärarlinjerna (Synnerholm, 2006). I mitten av 1960-talet kom Tjorven, en specialbyggd postbil som användes i stads- och lantbrevbäring, och efter 1980 försvann mopederna nästan helt från Posten. Nu använde man alltså mestadels cyklar och olika sorters postbilar. På mitten av 1990-talet kom de första el-mopederna och på slutet av 1990-talet kom cyklar med hjälpmotor till Posten som ett komplement till de vanliga cyklarna och bilen. Dessa cyklar var konstruerade

3 som en vanlig standardcykel med hjälpmotorn placerad i framnavet och med batteri på pakethållaren. Kraftuttaget reglerades med ett gashandtag (liknande mopedens konstruktion). Motorn gick att stänga av och då fungerade cykeln som en vanlig cykel, men var ca 6 kg tyngre jämfört med en vanlig cykel på grund av batteriets vikt och viss konstruktionsförstärkning. (Information om elcyklarna har framkommit vid samtal med personal på Posten i Örebro, Floda/Lerum och Eskilstuna.) 1.2 Fordonshistoria I de flesta fall använder sig brevbärare av någon typ av fordon när de förflyttar sig mellan de hus där posten delas ut. Cyklar eller mopeder är de vanligaste fordonen i stadsbrevbäring och i aktuella uppslagsverk kan man läsa följande beskrivning av cykel och moped: Cykel = tvåhjuligt motorlöst fordon som framförs genom trampning av pedaler (Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, 2002). Moped = ursprunglig kortform för motorvelociped = lättaste typ av motorcykel med mycket svag motor; inte körkortspliktig (Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, 2002). Verbet att cykla ges följande betydelse : 1. Förflytta sig trampande med hjälp av cykel. 2. Framföra orimligt påstående eller orimlig åsikt, - nu är du väl ändå ute och cyklar!. (Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, 2002) När man som en jämförelse söker efter beskrivning av cyklar och mopeder i äldre litteratur så är det svårt att hitta något på ordet cykel. Men vid ytterligare efterforskning så finner man ordet velociped där det finns betydligt mer skrivet och nedanstående förklaring är väl en beskrivning av cykling som gäller än idag: För friska personer kan velocipedåkning, rationellt idkad, utgöra ett godt hälso- och rekreationsmedel. Som ett slags gymnastik i fria luften bildar den ett korrektiv mot instängdt stillasittarlif. Farten vid velocipedåkning bör ej öfverstiga i medeltal 15 km. i timmen. (Nordisk Familjebok, 1921)

4 Även inom ordspråk och citat är cykel använt, exempelvis En revolution är som en cykel: går den inte framåt så faller den. (Okänd) Cykel; ett fordon som drivs på filmjölk och vetegroddar fiffigt va! (Okänd) Från omkring år 1900 används orden cykel och cykling istället för bicycle eller velociped (Tekniska museet, 2006). 1.2.1 Cykel Man kan inte med bestämdhet säga när och vem som uppfann cykeln (eller velocipeden som den hette från början) men 1818 utvecklades en löpmaskin av Karl Friedrich Drais von Sauerbronn i Tyskland och kan väl räknas som en av pionjärerna inom velocipedens utveckling. Cykeln har sen utvecklats i olika steg från början av 1800-talet och fram till idag. Till en början ifrågasattes om man behövde denna typ av färdmedel. Var det något enbart för de rika eller var det ett funktionellt transportredskap? Man kunde ju fortfarande lika gärna gå till fots, åka båt, rida eller åka med häst och vagn. Dessutom var vägarna på 1800- talet väldigt dåliga för två- och trehjuliga fordon (Ekström, 2001). Figur 2. Höghjuling, 1890-talets velociped (Nordisk Familjebok, 1921).

5 På slutet av 1860-talet serietillverkades de första cyklarna i Sverige. Men den första cykelepoken tog slut ca 10 år senare, då man upplevde att cyklarna med järnbandsklädda trähjul var tunga och svåra att manövrera på leriga vägar och steniga gator. Under 1870-talet utvecklades höghjulingar, en cykel med stort hjul fram och trampor i navet och ett litet hjul bak (figur 2). Med ett stort hjul kunde man rulla långt med få trampvarv och människan har ju alltid strävat efter att komma så långt som möjligt med minsta möjliga insats. Dessa cyklar var dyra och det var främst de rika som hade råd att köpa dem. De var alltså ganska snabba, drygt 25 km/tim, och därmed också farliga. Använde man den lilla bromsen på framhjulet för hårt så var det lätt att slå runt och man kunde lätt fastna med foten mellan ekrarna. Därför utvecklades under 1880-talet en säkerhetscykel (figur 3) som till en början upplevdes vara en ful ankunge jämfört med de vanliga höghjulingarna. Denna bestod av två lika stora hjul med en sk diamantram som sen blev föregångare till dagens cykel. Man utvecklade också frihjulsnavet med broms i bakhjulet. 1888 utvecklades de första luftfyllda däcken och från slutet av 1890-talet hade alla cyklar luftgummidäck med standardiserade mått. I början av 1890-talet var säkerhetscykeln den dominerande cykeln som tillverkades (ibid). Figur 3. Herrvelociped, modern svensk (Nordisk Familjebok, 1921). Till en början var cykeln inte ett transportmedel som användes i arbetslivet men 1893 står det i en notis från Göteborg att Post- och Telegrafverket provade en säkerhetscykel och telegram kunde delas ut på minst hälften så kort tid som förut. Detta är nog en av de första gångerna som en brevbärare har använt cykel som arbetsfordon. Cyklar var dyra vid denna tid, om man gör en jämförelse med dagens penningvärde, men efter hand ökade tillverkningen av cyklar och därmed sjönk priset (ibid).

6 Nästa tydliga förbättring på cykeln kom först i mitten av 1930-talet genom utveckling av ballongdäck. Ballongdäcken kom att användas på transportcyklar som måste tåla tung last och även rostfritt stål började användas på cyklarna. Cykeln fick ett rejält uppsving i början av andra världskriget men under 1950- talet så sjönk cykelförsäljningen och personbilarna ökade markant istället. På senare år har cyklarna utvecklats mot olika typer av användningsområden, man har fler växlar, avancerad teknologi, cykeldatorer m m och några exempel på cyklar är landsvägscykel, BMX, Mountainbike, Citybike och enhjuling (Ekström, 2001). 1.2.2 Moped En motorped, dvs cykel med hjälpmotor, visades första gången på Parissalongen år 1897. Det var främst Tyskland som ledde utvecklingen av detta fordon. Under början av 1900-talet gick utvecklingen mot starkare motorer och därmed började motorcyklarna komma fram. Men under 1920-talet så ändrades den svenska lagen när det gällde om man fick köra med eller utan körkort och detta begränsade användningen av motorcyklar. Efter 1927 så fick en körkortsbefriad motorcykel endast väga 45 kg och måste vara försedd med trampor. Dock försvann även denna möjlighet från 1939 då alla motordrivna cyklar klassades som motorcyklar och ytterligare begränsningar gjordes. Nu var cykeln det enda transportalternativet för de allra flesta. Efter kriget höjdes många röster om att få ett säkert och körkortslöst alternativ för de som behövde bra transportmedel till sin arbetsplats och som även gjorde att isoleringen på landsbygden kunde brytas. Det lades en proposition för en ny mopedlag och i början av 1950-talet kom mopeden som ett enkelt, lättskött och behändigt transportmedel som inte krävde körkort eller någon registrering av fordonet (figur 4). Figur 4. Husqvarna Novolette 3311 med Rexmotor, 1953. Tidig mopedmodell; en förstärkt cykel med påhängsmotor och bensintank (www.mo-ped.se/hva/index.htm).

7 Det fanns endast en åldersgräns på 15 år. Mopeden blev snabbt ett populärt fordon och redan våren 1953 var det över 70 000 försäkrade fordon i Sverige och man var därmed en av världens största mopedmarknader (Berntsson Melin, 1994 ; www.veteranmopeder.com ). Idag lyder beskrivningen av en moped att det är ett motorfordon som är konstruerat för att köras i högst 45 km/tim. En moped får ha en förbränningsmotor med högst 50 cm³ slagvolym eller en elektrisk motor med högst 4 kw effekt. En fyrhjulig moped får väga högst 350 kg utan last. Är mopeden eldriven ska batterierna inte räknas in i vikten (Vägverket, 2004). Det finns mopeder av klass I och klass II. Mopeden av klass I är en EU-godkänd moped som är konstruerad för att köras i högst 45 km/tim. Denna moped skall vara registrerad och kräver förarbevis. Moped klass II består av två slags mopeder. Det ena är en EU-godkänd moped som är konstruerad för att köras i högst 25 km/tim. Den andra typen är en moped som är godkänd i Sverige enligt äldre bestämmelser (måste ha typintyg som är utfärdat före juni 2003) och konstruerad för att köras i högst 30 km/tim. Klass II-mopeder är inte registrerade. Skillnaden, mellan klass I och II-mopeder, ute i trafiken är främst att klass I-mopeder inte får köras på cykelbanor och i cykelfält på vägarna, medan klass II-mopeder skall köras på cykelbanor (gäller 2-hjuliga mopeder och i vissa fall 3-hjuliga) när sådana finns att tillgå (Vägverket, 2004). 1.2.3 Elcykel Elcykeln är en cykel med motor. Denna cykel som har likheter med motorpeden från slutet av 1800-talet, dvs har en hjälpmotor, började utvecklas i mitten av 1990-talet. För att idag benämnas som elcykel skall den vara konstruerad så att elmotorn kopplas in när trycket på tramporna ökar, t ex för att underlätta trampningen i uppförsbackar och i stark motvind. Motorn får endast förstärka kraften från tramporna och får inte ge något krafttillskott vid hastigheter över 25 km/tim. Motorns nettoeffekt får inte överstiga 250 W (Vägverket, 2004). 1.3 En brevbärares arbetsuppgifter under en dag En brevbärares arbetsdag består av flera moment. Det innefattar både inne- och utearbete. Arbetsdagen börjar tidigt inne med sortering av A-post som skall delas ut samma dag. Man gör en finsortering, sk kamning, vilket innebär att

8 posten sorteras i fack som är markerade för respektive adressat/hushåll. Som brevbärare ansvarar man för ca 300-600 hushåll. Kamnings-arbetet tar cirka 2 timmar och utförs stående/gående. Efter sortering av posten plockar brevbäraren ner posten i sina postväskor eller plastbackar och man buntar de delar av posten som skall transporteras med bil till buntningsställe på utdelningsrundan. Buntning innebär att man lägger ihop lagom stora buntar av post som stämmer med utdelningsrundan och varje bunt hålls samman med gummiband eller remmar. En bunt väger mellan 8 och 12 kg. Dessa buntar lyfts sedan på vagn för vidare transport till buntbil. Buntar används endast av dem som använder cykel på sin utdelningsrunda. Vid mopedanvändning har man post och reklam placerad på mopedens flak, dvs brevbäraren har med all post från starten av utdelningsrundan och därmed behöver man inte göra ordning buntar. Man förflyttar alltså sin post med hjälp av rullvagn, alternativt bär manuellt, från sorteringsplatsen till aktuell cykel eller moped och gör en omplockning av materialet eller flyttar över postväskorna på cykeln. Oftast förvaras både cykel och moped i ett separat utrymme, tex källare, kallförråd, men på vissa kontor står fordonen utomhus. En del brevbärare packar i ordning sin post i postväskorna/-backarna inne på kontoret medan andra brevbärare väljer att packa om först när dessa är placerade på fordonet. Det senare arbetssättet minskar antalet tunga lyft, då en fullt lastad postväska kan väga 13-15 kg, men fungerar inte i alla miljöer beroende på utrymme, avstånd, risk att välta cykel etc. Sen är det dags att åka ut till utdelningsrundan. Avståndet till utdelningsrundorna varierar, från några 100 m till cirka 5 km. Är det längre väg ut använder man oftast fordon som t ex moped eller bil, vid utdelning. Vid utdelning i villa- eller villaliknande områden med cykel/moped sker utdelningen till stor del under rullning, dvs man sitter kvar på fordonet och lägger i posten med en hand. Ibland parkeras fordonet och brevbäraren går några steg för att dela ut. Detta sker vanligtvis när det är flera brevlådor att dela ut till samtidigt. Utdelningen tar olika lång tid beroende på mängden post och reklam, väderlek, årstid, fordon, brevbärarens dagsform mm. Tiden från avfärd till hemkomst på Posten är 2 4 timmar beroende på utdelningsdistrikt. Efter utdelningsarbetet återstår en del innearbete, man skall kamma B-post och göra eftersändningar av post. Eftersändning av post sker oftast sittande vid arbetsbord och är en av få uppgifter med stillasittande arbete som förekommer under arbetsdagen. Om man kör moped vid utdelningsarbetet så blir det en stor del sittande under förflyttningsträckorna och en cyklande brevbärares arbete sker till största delen stående, gående och på cykel.

9 Gällande rast under arbetsdagen så har man två kortare pauser, förmiddag och eftermiddag och en längre lunchrast. De flesta tar en frukostrast före utgång på utdelningsrundan och lunchrast efter hemkomst från utdelningen. Arbetstider för en brevbärare är vanligtvis mellan cirka 06.30 och 15.00. Sammanfattningsvis kan en brevbärares arbetsdag se ut så här: 1. börjar dagen ca 06.30 2. sorterar och kammar A-post 3. buntar post som skall transporteras till buntlåda 4. packar postväskor 5. cyklar/åker ut till utdelningsrundan 6. delar ut posten 7. cyklar/åker tillbaka till Posten 8. kammar B-post 9. gör eftersändningar 10. hemgång ca 15.00 1.4 Besvärsförekomst 1.4.1 Tidigare studier Det har gjorts flera tidigare studier där man tittat på hur belastning, arbetsmoment, arbetsställningar och arbetsredskap påverkar en brevbärare och hans/hennes arbetsmiljö. Man har visat att en brevbärares arbetsbelastning varierar över dagen, beroende på olika typer av arbetsuppgifter under arbetspasset (Wheatley, 2002). Brevbäraryrket består av en stor del repetitivt arbete i stående, gående och åkande med fordon (Arbetsmiljöverket, 2003). Det innefattar många statiska arbetsmoment, precisionsarbete, tunga lyft, obekväma arbetsställningar och ställer krav på god syn (Wheatley, 2002). Man har i studier uppmätt att brevbärare generellt sett har en hög fysisk belastning och vet att detta kan leda till besvär från rörelseorganen, då främst i nacke, skuldra, ländrygg och knä (Erlandsson 2002, Lindgren & Eklund 1997, Samuelsson 1993, Wheatley, 2002). Även vid jämförelse med andra referensgrupper ser man en tydlig ökning av besvär i nacke, skuldra, handleder, bröstrygg och knäled hos brevbärare och att kvinnor har en generellt högre besvärsfrekvens jämfört med män (Erlandsson 2002). Detta överensstämmer ju också med den generella skillnaden som säger att kvinnans maximala muskelstyrka är ca 2/3 av mannens. Dessutom vet man att muskelkraften minskar med stigande ålder. Från 20 till 65 år sjunker med ca

10 20 %. Dock kan skillnaden i minskning av muskelkraft variera mycket mellan olika muskler och olika individer (Åstrand, 1990). Statistik från Arbetsmiljöverket år 2005 visar att tunga och ensidiga arbetsmoment samt arbetstakten har ökat mer för brevbärare än någon annan yrkesgrupp. Brevbärare känner sig kroppsligt uttröttade efter arbetet och har ont i rygg, axlar, armar, höfter, ben, knän och fötter (Arbetsmiljöverket, 2005). 1.4.2 Åtgärdsförslag Bland de åtgärdsförslag som framkommit vid litteraturöversikt angående fysiska besvär och belastningar i brevbärararbetet (Björkstén, 2004) så nämner man att brevbärare bör ges möjlighet till variation av utdelningsdistrikt och fordon samt få information om bra arbetsteknik för att minska risken för överbelastning och skador. Flera andra studier gällande brevbärare har handlat om att finna lösningar som påverkar den fysiska belastningen i arbetet och därmed minskar risken för belastningsbesvär, exempelvis genom utformning av lämpliga skor (Nylén, 1998), användning av bärväst vid postutdelning (Artmont, 1997; Lagerstedt, 2005), hjälpmedel vid sortering- och utdelningsarbete (Hjalmarsson, 2003), fastighetsboxar i flerfamiljshus (Andrén, 2004). 1.5 Fysiologiska faktorer Från välkänd forskning vet man att kvinnor upplever större fysisk ansträngning vid tyngre arbete än vad män gör. I medeltal har kvinnor en syreupptagningsförmåga som motsvarar ca 70 % av männens. Det betyder att en kvinnas hjärta måste slå fler slag jämfört med en mans när de utför samma arbetsmoment. Det är också välkänt att tungt muskelarbete ökar risken för arbetsrelaterade besvär och sjukdomar och att den fysiska påfrestningen ökar med stigande ålder, oavsett kön (Åstrand & Rodahl, 1986; Åstrand, 1990; Louhevaara & Kihlbom, 2005). Man vet att hjärtat och det kardiovaskulära systemet behöver ha möjlighet att återhämta sig periodvis. Pulsen bör gå ner till ett viloläge, en vilopuls på ca 60 80 slag/min, flera gånger under ett arbetspass. Detta behövs för att kroppen inte skall ackumulera trötthet vilket i sin tur leder till att tiden för återhämtning ökar betydligt. Vid otillräcklig återhämtning blir då samma arbete tyngre att utföra. Möjlighet till återhämtning, individuellt vald arbetstakt och arbetsintensitet är förutsättningar för ett optimalt arbetssätt och för att trötthet skall undvikas

11 (Brouha, 1960, citerad i Louhevaara & Kihlbom, 2005; Åstrand & Rodahl, 1986; Åstrand, 1990). Vad gäller storleken på arbetsbelastning över en hel arbetsdag så rekommenderas att den fysiska arbetsbelastningen vid ett rörligt, varierande jobb inte kräver mer än 30 40 % av maximal syreupptagningsförmåga (VO2) (Åstrand, 1990). Men vid ett varierande arbete som även innefattar manuell hantering så minskar den maximala arbetsförmågan och därför rekommenderas att gränsen för arbetsbelastningen inte bör passera 30 35 % av max syreupptagning (Jörgensen, 1985). Åstrand och Rodahl (1986) har gjort en generell klassificering över arbetets intensitet i termer av syreförbrukning (liter per minut) och hjärtfrekvens (slag per minut), tabell 1. Tabell 1. Klassificering av arbetets intensitet ( Åstrand & Rodahl, 1986) Arbetsintensitet Syreförbrukning liter/minut Hjärtfrekvens slag/minut Lätt arbete < 0,5 < 90 Medeltungt arbete 0,5 1,0 90-110 Tungt arbete 1,0 1,5 110-130 Mycket tungt arbete 1,5-2,0 130 150 Extremt tungt arbete > 2,0 > 150 Detta är baserat på 20-30-åringar och kan endast användas som en riktlinje för bedömning av hur arbetet belastar kroppen under hela eller delar av arbetsdagen. Om man gör en jämförelse mellan två personer, 25 respektive 65 år, så är det troligt att den maximala syreförbrukningen ha minskat med ca 30 % och maxpulsen med 20 % hos 65-åringen. I Tabell 1 motsvarar därmed 65-åringens 110 slag per minut 25-åringens 130 slag, vilket alltså är mycket tungt arbete. När man summerar ovanstående forskningsresultat så kan man ur ett fysiologiskt perspektiv se att en pulsfrekvens mellan 90 och 110 slag/min (medeltungt arbete, enligt tabell 1) under en hel arbetsdag (dvs både inne- och utearbete) är acceptabel och en bra riktlinje för hur en brevbärares arbete bör se ut (Eklund, 2004). Därmed bör man minska ner de högsta belastningstopparna över en arbetsdag. Dock bör inte alla arbetsmoment med hög belastning elimineras, då detta ju samtidigt är ett sätt att bibehålla eller träna upp sin kondition. Även vid studier på brevbärare har man sett en högre fysisk belastning på kvinnliga brevbärare och att belastningen ökar med åldern, oavsett kön (Oja et

12 al., 1977). Vid postutdelning med cykel har flera studier visat att man kan se höga och ibland mycket höga pulsvärden under en utdelningsrunda (Oja et al., 1977; Lindgren & Eklund, 1997; Erlandsson, 2002; Louhevaara & Kihlbom, 2005). Men detta är enbart en del av arbetsdagen och betyder inte att man har lika stor belastning under hela arbetspasset. Man har sett att pulsvärden hos brevbärare skiljer sig tydligt mellan cykling till och från utdelningsområdet jämfört med arbetet vid utdelning. Det är cyklingen till och från som ger de högsta pulsvärdena, mellan 110 och 170 slag/min (Wheatley, 2002). Vid en finsk studie jämförde man den fysiska arbetsbelastningen med olika typer av arbetsredskap vid postutdelning (Pekkarinen et al., 2001). Man använde vanlig cykel och gående med postkärra och jämförde detta med eldriven cykel och eldriven kärra. Resultatet visar att arbetsbelastningen minskade i genomsnitt 12 % vid användning av de elektriska hjälpmedlen. Kuperad terräng påverkar självklart den fysiska ansträngningen. Man har uppmätt pulsvärden på 160-170 slag/min under utdelningsrundor med cykel i kuperade områden (Wheatley, 2002). Vid test med elcykel och elkärra i uppförsbackar, jämfört med användning av vanlig cykel och kärra, så har man sett tydlig minskning i belastningen på hjärtat när man använder elcykel/elkärra (Pekkarinen et al., 2001). Kontinuerligt byte mellan några olika utdelningsdistrikt är förslag som kommit fram vid undersökningar (Björkstén, 2004). Detta för att få variation på arbetsbelastningen vid trappgång, bilkörning och cykling och därmed också kunna förändra brevbärarens totala belastning på hjärtat. Utifrån att arbetsbelastningen skiljer sig beroende på ålder och kön så kan en riktlinje för arbetsintensiteten för brevbärare vara att pulsen, beräknad över hela arbetsdagen/arbetspasset, inte ligger över 110 slag/min och detta är ännu viktigare för äldre personer (Wheatley, 2002). Om man gör en koppling mellan pulsen och den subjektiva upplevelsen av ansträngning med Borgs RPE-skala, Ratings of Percieved Exertion, (Borg, 1998) så kan man se att dessa två faktorer kompletterar varandra bra. RPEskalan är graderad från 6 till 20, där 7 är mycket, mycket lätt, 13 är något ansträngande och 19 mycket, mycket ansträngande. Valet av 6 som lägsta värde på RPE-skalan är baserat på en vilopuls, som för många människor är runt 60 slag/minut (6 x 10). Skalan är konstruerad så att puls och upplevelse av ansträngning följs åt. Det betyder att när en person under ett kortare cykelergometertest går över en puls på 130 så upplevs arbetet förmodligen också något ansträngande (Borg, 1998). Men det bör beaktas att arbete över längre tid, exempelvis en hel arbetsdag, påverkar upplevelsen av ansträngning.

13 1.6 Andra fysiska faktorer 1.6.1 Greppvänlighet och greppstyrka Arbetet som brevbärare betyder att det till stor del handlar om manuell hantering vilket omfattar en del tunga lyft, mycket repetitivt arbete, inte alltid greppvänlig hantering och en stor del precisionsarbete. Vid cykling och mopedkörning handlar det också om att använda styrreglage och detta görs till viss del samtidigt som man delar ut post. Postutdelning är också ett precisionskrävande arbete och ofta sker utdelning under samtidigt förflyttning vilket troligtvis ökar precisionskravet vid utdelningsarbetet. Skulder- och nackbesvär är vanligt förekommande i nästan alla typer av handintensivt arbete som utövas under en större del av arbetstiden. Även monotont upprepade kortcykliga rörelser utgör en riskfaktor (Hägg, 2001). Handaktiviteter ökar generellt belastningen på skulderregionens muskler (Sporrong et al., 1995). Studier har visat att krav på precision i manuellt arbete ger en förhöjd generell muskelaktivitet i skuldermuskulaturen (Sporrong et al., 1998). 1.6.2 Kyla Som brevbärare arbetar man utomhus året runt. Studier visar att man i vårt nordiska klimat framförallt har problem med värmebalansen vintertid. Nedkylning av händer och fötter är ett stort problem och som brevbärare är det framförallt händerna som är störst bekymmer. Studier visar att man redan efter 30-40 minuters arbete i + 4 C har en hudtemperatur i fingrarna på 10-15 C. Känseln är nedsatt, man blir klumpig i händerna och det blir svårt att utföra precisionsarbete, ex hantering av post (Åstrand, 1990). Man har sett att ökning av arbetsintensitet är effektivare för uppvärmning av fingrarna än att öka värmen genom klädsel (Gavhed, 2003). Det har även framkommit att kylan kan vara en stressfaktor när den fysiska förmågan påverkas. Nedkylning kan ge försämrat omdöme, reducerad arbetsförmåga och sämre uthållighet (Gavhed & Holmér, 2006). 1.7 Psykosociala faktorer En god balans mellan krav och kontroll både i arbetsliv och på fritiden har stor betydelse för den egna hälsan och välbefinnandet. Detta samband började man

14 tala om redan på slutet av 1970-talet då den amerikanske forskaren Robert Karasek visade en modell med två dimensioner i arbetet, dels hur stora krav arbetet ställer och dels hur stort det egna inflytandet är över arbetssituationen. Med denna modell konstaterade Karasek att risken för hjärtinfarkt var störst i yrken där kraven var höga men där möjligheterna till eget inflytande samtidigt var små. I forskningsarbete tillsammans med professor Töres Theorell kompletterade Karasek senare modellen med en social dimension, vilket utvecklades till den kända krav-kontroll-stöd-modellen, se figur 5 (Karasek & Theorell, 1990). Figur 5. Krav - kontroll stöd modellen. (Karasek & Theorell, 1990) Man kan i denna modell se tre dimensioner som har stor betydelse för hälsan; de psykiska kraven, beslutsutrymmet och det sociala stödet från arbetskamrater och chefer. Denna modell har också visat sig vara pedagogiskt bra att använda vid förändringsarbete. Även många andra forskare har övertygande visat att det sociala stödet har generell betydelse för såväl den fysiska som psykiska hälsan (Rydén & Stenström, 1994). Man kan konstatera att det inte automatiskt föreligger en motsättning mellan hög produktivitet och de anställdas krav på en hälsofrämjande arbetsmiljö. Studier har tvärtom visat att den typ av arbetsmiljö som är bäst för hälsan också är bäst för produktionen på ett företag eller i en myndighet. Om takten ökas eller kraven höjs utan att de anställda har bra kontrollmöjlighet över sin situation, så får man ingen bestående produktivitetsökning, och det vore bra om fler aktörer på arbetsmarknaden var medvetna om detta (Theorell, 1993). Krav, kontroll och stöd är omgivningsfaktorer som är möjliga att förbättra eller förändra med arbetsorganisatoriska åtgärder. Detta kan i sin tur leda till att arbetet blir mer attraktivt. En studie av Åteg et al., (2004) visar att ett attraktivt arbete är beroende av vad man utför och hur man utför det, vad den anställde får ut av att utföra arbetet och hur de gemensamma arbetsförhållandena ser ut.

15 Exempel på faktorer är arbetstakt, handlingsfrihet, status, stimulans, arbetstid och den fysiska miljön, se bilaga 1 Kategorier och dimensioner i ett attraktivt arbete. Delaktighet och inflytande på arbetet är så viktiga faktorer att dessa måste anses höra till hälsans bestämningsfaktorer (Theorell, 2003). Wahlstedt (2001) har i sina studier av brevbärare visat på betydelsen av egen kontroll och att ha kontakt med sina arbetskamrater och hur detta påverkar upplevelse och rapportering av besvär från leder och muskler. Vad gäller upplevelsen av arbetet så visar en Linköpings-studie (Lindgren & Eklund, 1997) att brevbärare generellt tycker om och är positiva till att vara igång fysiskt vid postutdelning med cykel, men att det kan vara fysiskt tungt att cykla beroende på väderlek, kupering, mycket post, flera omlastningstillfällen och egen dagsform. I en studie av Roos (2005) har man studerat vad det finns för förutsättningar, stöd och hinder för lärandet i en brevbäraremiljö. Denna studie handlar om inlärning av ny arbetsmetod vid finsortering (kamning) av post. Resultaten visar att det ofta är dåligt med planerad och avsatt tid för introduktion till nya arbetssätt och arbetsredskap och att erfarna kollegor spelar en avgörande roll för upplärning till nya medarbetare. Men både erfarna och oerfarna brevbärare upplever en osäkerhet och brist på introduktion/utbildning vid införande av nya arbetsmetoder, vilket visar vikten av att ha tillräckligt med resurser och tid för inlärning (Roos, 2005). Även Wahlstedt et al., (1996) belyser vikten av tidigt insatta förebyggande åtgärder. Kundanpassning, leveranssäkerhet, service och kvalitet har de senaste tio åren varit använda parametrar som påverkar produktionsorganisation och produktionsplanering. Som leverantör av tjänster och varor krävs att man är lyhörd för marknadens krav och i hög grad flexibel, dvs både volym- och produktflexibel. Anpassningsförmågan till förändringar av denna typ kan underlättas genom att man tillämpar ett gruppkoncept. En breddad kompetens och erfarenhet hos en väl fungerande grupp är en god grund för snabba anpassningar till ändrade krav (Arbete, människa, teknik, 1997). Sammanfattningsvis kan man ana att det har stor betydelse att man känner en begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i det man gör (både på arbete och fritid) för att kunna bevara sin hälsa. Genom sin forskning identifierade forskaren Aaron Antonovsky (1992) detta förhållningssätt som på svenska kallas KASAM, känsla av sammanhang. Detta är inte något statiskt tillstånd utan han menar att KASAM, vars tre ingredienser är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, är en viktig faktor för att behålla positionen (balansera) mellan hälsa och ohälsa, och öka möjligheten att röra sig mot den friska hälsopolen (se figur 6).

16 Begriplighet Hanterbarhet Meningsfullhet KASAM Ohälsa Hälsa Figur 6. Känsla av sammanhang KASAM. 1.8 Aktuella föreskrifter 1.8.1 AFS 1998:1 Belastningsergonomi I föreskriften AFS 1998:1 Belastningsergonomi beskriver man följande som berör arbetsställningar och rörelser: Arbetsställningar och arbetsrörelser 2 Arbetsgivaren skall så långt det är praktiskt möjligt ordna och utforma arbete och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda för kroppen gynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser. Långvarigt eller ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål liksom med händerna över axelhöjd skall undvikas. Detsamma gäller arbete som innebär kraftutövning i ogynnsamma arbetsställningar. Manuell hantering och annan kraftutövning 3 Arbetsgivaren skall se till att arbete som kräver kraftutövning så långt det är praktiskt möjligt ordnas och utformas så att arbetstagaren kan arbeta med arbetsobjekt, arbetsutrustning, reglage, material eller personförflyttningar utan att utsättas för hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar. De faktorer som kan ha betydelse för brevbäringsarbetet som berör arbetsställningar, arbetsrörelser och manuell hantering kan var cykling i uppförsbackar, i motvind, i snömodd, med tung last mm. Detta kan innebära ökad kraftutövning i delvis ogynnsamma arbetsställningar. Även postutdelning från fordon är en ofta förekommande manuell hantering som kan innebära ogynnsam arbetsställning.

17 Ensidigt upprepat, starkt styrt eller bundet arbete 4 Arbetsgivaren skall se till att arbete som är ensidigt upprepat, starkt styrt eller bundet normalt inte förekommer. Om särskilda omständigheter kräver att en arbetstagare utför sådant arbete skall riskerna för ohälsa eller olycksfall till följd av hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar förebyggas genom arbetsväxling, arbetsutvidgning, pauser eller andra åtgärder som ökar variationen i arbetet. För brevbärare kan användning av samma typ av fordon och arbete på samma utdelningsrunda vara faktorer som innebär ensidigt upprepade rörelser. Handlingsutrymme 5 Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren har sådana möjligheter att påverka uppläggning och genomförande av det egna arbetet att tillräcklig rörelsevariation och återhämtning kan åstadkommas. Kunskaper, färdigheter och information 6 Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren har tillräckliga kunskaper om lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser, hur teknisk utrustning och hjälpmedel skall användas, vilka risker olämpliga arbetsställningar, arbetsrörelser och olämplig manuell hantering medför tidiga tecken på överbelastning av leder och muskler Arbetsgivaren skall vidare se till att arbetstagaren ges möjlighet att träna in en lämplig arbetsteknik för den aktuella arbetsuppgiften. Han skall även följa upp att instruktionerna efterlevs. Möjligheten att välja fordon och utdelningsrunda, ha en bra arbetsteknik och hjälpmedel i arbetet kan påverka rörelsevariationen och den egna återhämtningen för brevbärarna. 1.8.2 AFS 2000:1 Manuell hantering I föreskriften AFS 2000:1 Manuell hantering och bilagan, Krav vid manuell hantering, kan följande beaktas vad gäller postutdelning och användning av fordon:

18 1.5.1 Bördans eller lastens egenskaper Manuell hantering kan medföra risk för skador, särskilt i ryggen, om bördan eller lasten är för tung eller för stor, är otymplig eller svår att få grepp om, är instabil eller har ett innehåll som kan förskjutas Utifrån denna föreskrift bör man beakta att arbetet som brevbärare innebär mycket manuell hantering med daglig påverkan av ovan nämnda faktorer. 1.9 Syfte Syftet med studien är att utvärdera och jämföra den fysiska belastningen och subjektiva upplevelsen av ansträngning hos brevbärare vid postutdelning i villaområde eller villaliknande områden, för tre olika fordon; vanlig cykel, cykel med hjälpmotor (el-cykel) och el-moped. Ett annat syfte är att få fram brevbärarens attityder och upplevelser vid användning av dessa fordon och ytterligare syfte är att ge rekommendationer till förbättringar av fordonen. 1.9.1 Frågeställningar 1 Hur skiljer sig en brevbärares fysiska belastning vid arbete med vanlig cykel, cykel med hjälpmotor och el-moped? 2 Hur skiljer sig brevbärarens upplevelse av ansträngning vid arbete med de olika fordonen? 3 Vad är brevbärarnas uppfattning om de olika fordonen? 4 Hur skiljer sig brevbärarens fysiska belastning och upplevelse vid olika delar av utdelningsrundan? 5 Vilka förbättringar på fordonen skulle vara önskvärda för att få utdelningsarbetet att fungera på ett bra sätt? 1.9.2 Avgränsningar På marknaden finns det olika typer av fordon som används av brevbärare vid postutdelning. I undersökningen måste en naturlig avgränsning göras och därför studeras endast tre olika 2- eller 3-hjuliga fordon; vanlig cykel, cykel med hjälpmotor (el-cykel) och el-moped. Inte heller görs det någon jämförelse av ekonomi och tekniska lösningar på respektive fordon samt påverkan av temperatur och väderlek.

Försökspersonerna som ingår i studien arbetar på 2 olika postkontor i Örebro. Studien görs vid likartade postutdelningsmiljöer avseende kupering och längd på utdelningsrundan samt i villaområde eller villaliknande postutdelningsområde. 19

20 2 METODER 2.1 Forskningsansats Uppfattningen att kvantitativ forskning enbart sysslar med teoriprövning och kvalitativ forskning med teoriskapande kan man betrakta som en konvention som har väldigt lite att göra med hur forskare rent praktiskt går tillväga inom de två traditionerna. Synen på kvantitativ och kvalitativ forskning som paradigm har fått sin kraft från uppfattningen att de vilar på helt skilda och därmed oförenliga kunskapsteoretiska ståndpunkter (Bryman, 1997). Men idag anser man att de flesta forskningsmetoder generellt har både kvalitativa och kvantitativa inslag i sig och därmed är gränserna mellan vad som är tydligt kvalitativ forskning och tydligt kvantitativ forskning mer utsuddade (Allwood, 1999). Att använda sig av mer än ett forskningsinstrument när man studerar olika variabler är en strategi som kallas triangulering. Detta höjer en studies tillförlitlighet och man får på så vis flera olika perspektiv på samma studieobjekt, se figur 7 (Björklund & Paulsson, 2003). Studieobjekt Brevbärare med olika fordon Undersökningsmetod 1 Undersökningsmetod 2 Pulsmätning Gruppintervju Figur 7. Triangulering genom användning av olika metoder för att undersöka brevbärares upplevelse vid användning av olika fordon. (Modifierad efter Björklund & Paulsson, 2003, s 76) Triangulering kan användas när man vill kombinera kvantitativ och kvalitativ forskning på samma frågeställning. Genom denna kombination kan man som forskare göra större anspråk på att slutsatserna är säkra, då de är bekräftade på två olika sätt (Bryman, 1997). När man söker efter forskning där triangulering har använts så är det ovanligt att träffa på undersökningar där den kvantitativa

21 och den kvalitativa delen har storleksmässigt likvärdiga roller. I de flesta fall tycks det angreppssätt dominera som upplevs som den viktigaste källan till information. Denna tendens kan, enligt Alan Bryman, bero på forskarnas utbildning och bakgrund, då man oftast har utbildats till att bli duktig på en viss typ av forskning. Utifrån det problemområde som är valt i detta arbete, med dess syfte och frågeställningar, så valde jag att använda mer än en metod och därmed också använda mer än en typ av information. 2.2 Kontextuell utforskning Kontextuellt utforskande är en typ av intervjuform där målet är att samla in data för senare analys. I denna typ av utforskning använder man tre grundprinciper: 1 kontext 2 partnerskap 3 fokus Detta innebär att man utgår från den verkliga arbetssituationen, ser användarna som experter på sitt arbete och försöker vara medveten om att olika personer ser olika saker i samma situation. Därmed försöker man utvidga utforskningens totala fokus (Löwgren & Stolterman, 1998). I min studie om Postens olika fordon var vissa kriterier redan klara från början. Posten hade ett intresse av att få olika fordon, som används av brevbärare i stadsmiljö, utvärderade. Man var också intresserad av att se hur stora skillnaderna mellan upplevd och reell ansträngning var för brevbärare som främst har utdelningsarbete i villaområden eller villaliknande områden. Det fanns också intresse i att se om något alternativ till de fordon som används idag i utdelningsarbetet kunde vara aktuellt i framtiden. För att få en bild av den aktuella situationen på Posten beslutades att göra en kontextuell utforskning. Jag försökte ta reda på vilka postkontor som har den äldre modellen av cyklar med hjälpmotor och i vilken omfattning de används. Efter viss efterforskning så framkom att dessa cyklar, som har funnits i 5-6 år, inte används i någon större omfattning över landet, men att några postkontor i Västsverige hade elcyklar. Jag fick kontakt med Posten i Lerum/Floda. Där har 3 elcyklar, av den äldre modellen med gasreglage, använts kontinuerligt i utdelningsarbetet sen år 2002.