Ridning på olika underlag med den unga hästen Av: Anja Forsberg Bakgrund Ridning på olika underlag gäller generellt för alla hästtyper i alla åldrar för bästa hållbarhet. Men det är viktigt att man tänker på detta när man utbildar den unga hästen, för att undvika eventuella skador. Redan som föl och unghäst bör man tänka på vad den går på för underlag. Till exempel hur hagen ser ut där den går, om den går på lösdrift och så vidare. När man föder upp hästar är det viktigt att tänka på att den får mycket utevistelse. De ska helst gå på lösdrift utomhus i flock för en god grund för hästens hållbarhet. Då får hästen röra på sig mycket redan i tidigt stadium, redan från föl. Träningen för den unga hästen ska vara långsiktig, så man sakta bygger upp hästen (Bosson och Jönsson, 1994). Olika underlag I en studie om banunderlag för träning kom de fram till att ett bra underlag är en fast sviktande botten, med ordentligt med spån/sandblandning som skapar en bra yta att rida på. Det bör vara bra svikt och stötdämpning för att undvika slitage på hästarna. Är underlaget för halt, ojämnt eller hårt kan det skapa spänningar hos hästen (Ahlgren, 2002). När hästen landar med hoven uppstår ett kraftigt tryck, och då måste hovens stötdämpande vävnader fungera väl. Den elastiska putan, som ligger nedanför strålbenet är stötdämpande. När hoven belastas kommer hästens kroppstyngd över kot- och kronben ner till hov- och strålben. De elastiska vävnaderna utvidgas genom trycket när hoven sätts i marken, som går ner mot hornstrålen som upptar mottryck från marken. Hovbrosket skjuts utåt och trakterna rör sig en aning i sidled. Hoven återtar sedan sin normala form när belastningen upphör. Dessa hovrörelser skyddar hovens inre delar från belastningsskador (Pettersson och Green, 1999). Ridning på hårt underlag stärker hästen ben, framför allt senor. Men det är en stor förutsättning att ryttaren vet hur denna form av träning läggs upp. Man bör travar långsamt i korta intervaller för att stärka upp senor och ligament, det ger mycket god blodgenomströmning. Hästen måste först värmas upp innan man travar på hårt underlag och hästen får inte vara trött för då orkar inte muskulatur, senor och ligament ta emot stöten i steget, och då kan skador uppstå. Hästen ska vara skodd för att undvika slitage på lederna (Andersson och Lindberg, 1999). Man styrketränar hästen för att utveckla muskelstyrka och uthållighet. Det kan man göra på olika sätt, såsom klättring, korta arbetspass på djupt underlag, ridning i vatten, snöpulsning med mera. Man tränar upp styrkan genom hög intensitet i arbetet, man anstränger hästen under en kort period. Klättring är bra för hästen, man tränar upp styrkan i musklerna när man klättrar uppför en kort men brant backe. När man rider uppför en lång sluttning, inte lika brant tränar man hästens uthållighet. Ridning nedför backar är bra för en häst som behöver träna 1
samling. Man balanserar då hästen nedför på krökta bakben, vilket liknar samling. Tränar man upp dessa muskler får hästen lättare att samla sig på det raka dressyrspåret (Andersson och Lindberg, 1999). Ridning i terräng samt klättring är även omväxlande för hästen, och kan förbättra dess fysik och exteriör. Tränar man halter och övergångar i uppförsbacke kan man förbättra hästens styrka och balans (Sutton, 2004). Hästens hållbarhet främjas genom ridning utomhus. Hästen får då långsamt vänjas vid de påfrestningar som den utsätts för, som att bygga upp och stärka hästens leder, senor och ligament, eftersom när man rider utomhus rider man på olika underlag. Ridning i vatten är bra att använda i arbetet, då lyfter hästen benen högre naturligt och man tränar även hästens lydnad och förtroende (Zetterqvist- Blokhuis/Jump Club Dressage, 2009). Rehabilitering av ridhästar För hästar under konvalescens och rehabilitering gäller en successiv ökad belastning. Det tar tid för den skadade vävnaden att anpassa sig vid ökad belastning. Uppträningen, där underlaget är en viktig faktor att tänka på, anpassas till varje individ och situation, beroende på skada, hästens användningsområde, ålder och träningsnivå. När hästen rör sig påverkar underlaget interna krafter i hästens ben. Det har gjorts mätningar på hur mycket hovbenet påverkas av den stöt som uppstår när hoven slår i underlaget. De mjukdelar som förbinder hovväggen med hovbenet tar upp 2/3 av kraften vid stöten. Belastningen i benet har studerats och man fann att en större maxbelastning inträffade när skenan är lodrät på ett mjukt underlag än ett hårt underlag. I detta skede ansträngs framförallt böjsenor och gaffelband. Hästar med skador på dessa senor bör inte tränas på mjukt underlag (Björck, 2004). Om underlaget är strävt förkortas den horisontella glidning som uppträder när hoven sätts i marken. Uppbromsningen av hoven blir då snabbare som kan öka belastning en i hasled. Hästar med skador i hasled bör inte tränas på för strävt underlag (Björck, 2004) Vetenskaplig forskning I studien Biomechanical analys of hoof landing stride parameters in harness trotter horses running on different tracks of a sand beach (from wet and dry) and on an asphalt road, gjord av H. Chateau med flera (2010), har de undersökt hovens stöt i landning samt hästens steglängd på olika underlag som var fast våt sand, djup våt sand, djup torr sand och asfalt. De använde sig utav fyra hästar och satte på olika mätinstrument på hästarnas hovar. Resultatet visade att när hästen gick på de mjuka underlagen blev det en minskning av kraften på hoven vid landning, än på de hårdare underlagen. Det visade även en minskning av steglängden och en ökad frekvens på de djupa underlagen. De jämförde även de våta underlagen mot de torra, där resultaten visade att när hästarna gick på de torrare underlagen minskade stötar och slagkrafter på hoven vid landning. Eftersom steglängden ändrades på de olika underlagen tyder det på att hästen ändrar sitt rörelsemönster beroende på underlag, alltså att underlaget påverkar hästen (Chateau med flera, 2010). Det har gjorts mätningar på stötar i hoven och vibrationer vid inbromsning på olika underlag som var asfalt och sågspån blandat med sand. Resultatet vid inbromsning från trav på asfalt visade 707 m/s och inbromsning från trav på sågspån/sand var 31 m/s. Forskningen om underlag har varit till nytta för utvecklingen av tävlingsbanor för att undvika belastningsskador. De viktigaste faktorerna som påverkar stötarna i hovarna är den totala längden på banan samt banans lutning (Hinchcliff med flera, 2008). 2
EGEN UNDERSÖKNING Under den praktiska undersökningen fick ryttarna rida sina hästar på olika underlag vid bankbanan som var: Hårt underlag (grusvägen bakom banken/vattnet) Mjukt underlag (ridbanan) Ridning i vatten (genom vattenhindret) Terräng (gräsbanan) Alla moment filmades och dokumenterades. Steglängd/takt (bedöma om steglängd och takt ändras) Bjudningen (se om det finns skillnader i hästens bjudning på de olika underlagen) Spänning respektive avspänning (vilket underlag har hästen lättast att spänna av på) Ryggverksamhet (bedöma skillnader i bakbensaktivitet samt rörlighet i rygg och länd) Allmänt uttryck (om hästen ser mer nöjd ut på något av underlagen) Resultat från undersökningen Häst 1 Första hästen blev mer taktmässig och avspänd på gräsmarken, och ryttaren hade bäst känsla där. I vattnet tog hästen högre kliv och på det sättet fick bättre bakben samt blev rörligare i ryggen. Annars var hästen ganska lika i steget, ganska kort steg och markbunden. Häst 2 Andra hästen visade stor förbättring på det mjuka underlaget från det hårda. På det hårda underlaget fick hon en snabb takt och var väldigt spänd medans på det mjuka blev hon mer taktmässig, var avspänd och rörde sig mer genom kroppen. I vattnet tog hon väldigt höga steg, speciellt med bakbenen som hon lyfte högt under sig. På gräsmarken tyckte ryttaren att hästen hade bäst bjudning. Häst 3 Tredje hästen blev mer taktmässig på gräsmarken där den tog ut steget mer. Hästen var även mer avspänd där. På det hårda samt mjuka underlaget hade den väldigt snabb takt och kort steglängd. I vattnet tog hästen högre steg och fick mer bakbensaktivitet. DISKUSSION Med våra unghästar i unghästkursen VT-11, har vi ridit på olika underlag i alla gångarter som djup snö, is, asfalt/frusen mark, mjukt underlag på rakbanan, galoppbanan, i ridhuset samt klättrat i skogen. Därför uppstod ett intresse för att ta reda på mer om olika underlag och göra en praktisk undersökning om det. Att det var underlaget som påverkade hästen går inte att bevisa, utan det var troligtvis mer omgivningen som påverkade hästen, speciellt när den var avspänd eller spänd. Men det som kan diskuteras är ridning på gräsmark som visade bättre bjudning hos alla hästar samt bättre takt och steglängd hos en av hästarna. Ridning på gräs kan göra att hästarna bjuder bättre då det oftast är större yta samt mer öppet. Ridning i vatten gör att hästarna måste ta högre kliv, vilket är bra för bakbensaktiviteten. Det kan även vara skonsamt för hästens rygg då den arbetar mer med ryggen eftersom den aktiverar bakbenen mer. 3
Eftersom olika underlag har olika effekter är det viktigt att man varierar underlag när man rider. Ridning på hårt underlag stärker hästens ben och senor, men om man bara skulle rida på hårt underlag skulle det istället slita på hästens ben. Ridning på djupt underlag för ofta kan ge hästen bland annat senskador. Men det finns ingen forskning på vad som är för djupt, utan man får använda sitt sunda förnuft. I ridhus är underlaget oftast väl planerad och uppbyggd, och att man tar hand om underlaget på bästa sätt med harvning och mockning med mera. Om man tävlar med sin häst är det bra att träna på olika ridhusunderlag så att man inte alltid sitter och rider på samma underlag för att sen komma ut på tävling där underlaget är helt olikt det man vanligtvis rider på och leder till att hästen kanske minskar steglängden, eller blir bromsig för att den kanske inte känner igen sig på det nya underlaget. Även för variation i miljön, annars kan hästen uppleva att det är obehagligt att komma till nya ställen, vilket kan påverka tävlingsresultaten. När man rider ut hästen rider man på olika underlag av naturen, alltså både hårdare och mjukare underlag, och rider man i skogen tillkommer oftast stenar och rötter där hästen får lyfta mer på benen. Har man tillgång till att klättra med hästen är det bra då den får klättra uppåt och nedåt, vilket förbättrar hästens muskulatur och kondition. REFERENSER Litteratur Andersson. I. och Lindberg. C. 1999. Unghästar. Tredje utgåvan. Västerås: Forma Publishing Group AB. Ahlgren. L. 2002. Banunderlag för träning i hästhoppning. Fördjupningsarbete nr 204. Flyinge. Björck, G. (red). 2004. Hästens konvalescens. Upplaga 1:1. Malmö: Liber AB. Bosson. A. och Jönsson. J. 1994. Fälttävlan. Motala: Borgströms Tryckeri AB. Chateau, H. Holden, L. Robin, D. Falala, S. Pourcelot, P. Estoup, P. Denoix, J-M and Crevier- Denoix, N. 2010. Biomechanical analys of hoof landing stride parameters in harness trotter horses running on different tracks of a sand beach (from wet and dry) and on an asphalt road. Equine vet. J.42 (suppl. 38) 488-495. Hinchcliff, K.W. Geor, J.R. Kaneps, J.A. 2008. Equine exercise physiology. Elsevier Limited. Magnusson, L-E. 2007. Hovvård. Upplaga 3:1. Malmö: Liber AB. Pettersson, H. Green, B. 1999. Håll hästen frisk. Femte upplagan. Västerås: Ica bokförlag AB. Sutton, A. 2004. Den skadefria hästen. Natur och kultur/fakta etc. Internet 1 Zetterqvist- Blokhuis/Jump Club Dressage. 2009. Träna dressyrhästen ute. http://www.tidningenridsport.se/article.aspx?m=45207&a=199288 (Hämtad 2011-04-03) 4
5