Positiv Ridning Systemet Hjälperna Av Henrik Johansen

Transkript

1 Positiv Ridning Systemet Hjälperna Av Henrik Johansen Hästen skall svara på så lätta hjälper som möjligt. Alla hästar är mycket känsliga och kan lära sig att svara på små hjälper. Varje gång du ger en hjälp ska du ha ett svar. Varje gång du får ett svar, ska du omgående lätta på pressen från den pågående Du ska alltid veta vad du vill när du ger hjälpen, så du kan försäkra dig om att du får ett korrekt svar. Det är långt ifrån alla hästar som vet hur de ska svara på hjälperna. De har helt enkelt inte fått lära sig det, så de är helt oskyldiga. Jag sitter ofta upp på en häst, vars ryttare inte är nöjd med det sätt som hästen arbetar på. Efter tio sekunder är jag klar över att hästen inte ens förstår språket, alltså hjälperna. Hur ska hästen då ha en ärlig chans att svara riktigt? Talar du kinesiska till en svensk, kan du heller inte förvänta dig att få ett korrekt svar, hur bra kinesiska du än pratar. Ryttaren ska lära sig att ge hjälpen i rätt moment, och hästen ska lära sig att svara samtidigt som hjälpen ges. Illustration av energi som kommer från bakbenen och hela vägen fram till bettet. Är det en fördröjning mellan signal och svar, leder det till spänningar och motstånd hos hästen. Det gör också att ryttaren blir kvar i hjälperna och inte ger efter. Den framåtdrivande hjälpen Den första hjälp, jag vill beskriva är den framåtdrivande, och den är också den viktigaste. De framåtdrivande hjälperna är i huvudsak sätet och skänkeln, därefter spöet och rösten. När du inverkar framåtdrivande är det viktigaste att hästen svarar framåt. Gör den det, är den lydig. Frågan är sedan hur hästen använder energin. Hästen måste få hjälp av ryttaren att lära sig hur den ska använda energin. För att kunna säga att din häst svarar korrekt för de framåtdrivande hjälperna ska du ha följande svar hos din häst i nämnd ordning. 1. Du ska känna att hästen blir aktiv i sina bakben och att det i hästens bakdel skapas så mycket energi att något av den flyttar sig över ryggen och länden. Detta ska göra att ryggmusklerna börjar arbeta, och att ryggen då börjar svinga mera. När ryggmusklerna börjar arbeta försvinner spänningar och stelheter i dem (det kan jämföras med en damm i en flod). Nu kan energin fortsätta från bakdelen via ryggen, vidare ut i halsen. 2. När du känner att energin strömmar från bakdelen, genom ryggen och ut i halsen, skall hästen reagera genom att göra halsen längre, dvs. sträcka sig fram till bettet. Du ska alltså känna det som om energin strömmar genom hela hästen, från bakhoven och hela vägen genom hästens överlinje och fram till bettet. Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 1

2 3. Därigenom får du också det som vi kallar för ett sug i handen. Hästen känns mer rörlig, alla leder böjs mera, och alla muskler arbetar mera. Svarar hästen på detta sätt, kan du känna att den rakriktar sig. Du får en rund överlinje, och det känns som om alla muskler svänger med. Hästen kan balansera på ett riktigt sätt när den har lärt sig att svara korrekt på ryttarens drivning. Det var inte så lite som du ska ha ut av hästen när den svarar korrekt på den framåtdrivande hjälpen, men detta är alltså de svar du ska ha för att kunna säga att den framåtdrivande hjälpen går igenom När du inverkar framåtdrivande är det viktigt att du ger hästen något att gå fram till, nämligen bettet, och att du bevarar en lätt kontakt med hästens mun. Gör du inte det och rider med för lösa tyglar kan du riskera att hästen börjar tänka bakåt när du driver, vilket är ett allvarligt fel. Hästen lär sig lättast att svara korrekt på den framåtdrivande hjälpen om du börjar i skritt. I skritt har du och din häst mer tid till att få känslan för att koordinera hjälperna. Börja ute på fyrkantspåret, där det är lättare att hålla hästen rak. Vi vill göra det så lätt som möjligt för hästen att klara uppgiften. När det fungerar bra tränar du på detta innanför spåret också. En rutinerad ryttare kan lära hästen att svara på olika sätt på de framåtdrivande hjälperna genom att driva på olika sätt t.ex. på ett sätt som ber hästen om att bli mer aktiv i sina bakben utan att öka tempot, får hästen att kännas som om den är på väg i uppförsbacke, ger hästen en signal som säger, flytta dina framben längre ut och utnyttja din bogfrihet mera dvs. att hästen sätter frambenen i marken längre framför sig, får hästen att bli mer aktiv i sina bakben och får denna energi att flytta sig upp till ryggmusklerna så att de börjar arbeta mera, ger mer takt i traven och en luftigare galopp, kan skapa upplevelsen av att du har mer häst framför dig än bakom dig. Dessa olika svar uppnår du genom att kombinera de framåtdrivande hjälperna med en del andra hjälper. Hjälperna används inte när de ska eller med rätt timing. Hästen svarar inte för skänkeln. Ryttaren driver för mycket. Den förhållande hjälpen Den förhållande hjälpen ska aldrig användas utan att man samtidigt använder den framåtdrivande Den förhållande hjälpen ska i huvudsak fånga upp den energi som du drivit fram i hästen. Jag ska försöka beskriva anledningen till varför vi aldrig ska ta en förhållning utan att driva hästen framåt samtidigt. Många ryttare tar en förhållning utan att driva eftersom de känner att de redan har för mycket energi och att det därför är onödigt att driva. Men i verkligheten tar vi en förhållning därför att vi vill att hästen ska göra något med sin kropp. Det vi önskar att hästen ska göra med sin kropp kräver en viss mängd energi. Den energi vi redan har i hästen används redan till andra ändamål t.ex. till att springa framåt eller att spänna sig. Använder vi en förhållande hjälp utan att samtidigt använda den framåtdrivande hjälpen, kommer Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 2

3 hästen att gå emot och bli spänd. Det är alltså fysiskt omöjligt för hästen att svara korrekt på en förhållande hjälp om den ges utan samtidig drivning. Den mildaste graden av en förhållande hjälp är en upprätning av överlivet, samtidigt som du sitter lite djupare i sadeln och håller om hästen med underskänkeln, så att du känner hästen genom stövlarna. En lätt kramning om tygeln fångar upp den energi som du skapar med de framåtdrivande hjälperna och talar om för hästen att den ska använda energin till att flytta bakbenen längre in under sig. ytterskänkeln samtidig som du förhåller på yttertygeln. Ryttarens händer och armar är för styva och spända. Ryttaren ger den förhållande hjälpen utan samtidig drivning. Ryttaren ger inte efter när hästen svarat korrekt på den framåtdrivande Hästen har inte lärt sig att svara korrekt på den framåtdrivande En fin känsla för hur du ska använda sätet och överlivet kan du få genom att sitta på kanten på en stol och vicka på stolen. Det är fel att använda överskänkeln eftersom det får ryttarens säte att pressas upp ur sadeln och hästens bakben får en tendens att komma ut bakom hästen. Något av det vikigaste när vi har använt en förhållande hjälp, är den eftergift som omedelbart ska ges när hästen har svarat på förhållningen. Kom ihåg att bettet ska vara något vi driver hästen fram till, inte något vi drar bakåt i. Vi ska ofta göra en förhållning med den yttre tygeln. I samband med detta händer det ibland att hästen går emot förhållningen på den sidan. I så fall, kan du träna på förhållningar med denna tygel, genom att du samtidig som du förhåller, flyttar hästen sidvärts för samma sidas skänkel. Du gör alltså en skänkelvikning för För att förstå hur de förhållande hjälperna ska inverka på hästen bör du läsa kapitlen Övergångar och Halvhalten. Vikthjälperna Vikthjälpen använder vi när vi önskar att hästen ska ändra riktning t.ex. i en hörnpassering, volter och vändningar men också i sidvärtsrörelser. Normalt används vikthjälperna alltid förutom när vi rider rakt fram. Som utgångspunkt ska du sitta så rakt över hästen som möjligt. Alltid på raka linjer och i vissa fall även på böjda t.ex. när du rider med hästen rakriktad på böjt spår. Att du lägger vikten i en bestämd riktning talar om för hästen i vilken riktning den ska röra sig. När du ser framåt i rörelseriktningen och lägger din vikt i samma riktning, ska hästen följa din vikt som om den upplevde din vikt som en del av sin egen. För att detta ska fungera är det nödvändigt att det är harmoni mellan dig och hästen, dvs att hästen har format sin kropp under din, så att det är en gemensam tyngdpunkt. Först då upplever hästen din vikt som en del av sin egen. Riktigt bra är det om hästen följer din vikt på samma sätt som handsken följer handen. Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 3

4 När vi rider sidvärtsrörelser är det ofta nödvändigt att sitta djupare på det inre sittbenet. Detta får hästen att träda mer in under sig med det inre bakbenet och det behövs t.ex. i framdelsvändningar, skänkelvikningar, volter, vändningar och öppnor. När vi lägger vikten på det inre sittbenet är det fortfarande viktigt att vi följer med hästen i rörelseriktningen. Man kan säga att du ska ha vikten där du önskar att hästen ska vara i sitt nästa steg. Kom ihåg att vi lärt hästen att hans plats är mitt under ryttaren. Det är helt fel att försöka flytta hästen genom att få den att gå ifrånvikthjälperna. Ett stort fel, som många gör, är att ge en halvhjärtad hjälp. Ryttaren ber t.ex. hästen om att göra en skänkelvikning, men är inte riktigt säker på om och hur hästen kommer att utföra rörelsen. Detta får ryttaren till att invänta hästens reaktion, och först när ryttaren är säker på att hästen går åt sidan, följer han med. Men då är det för sent. På detta sätt ber ryttaren hästen att gå skänkelvikning, samtidigt som han också säger till den att inte göra det. Ett annat exempel är när ryttaren vill att hästen ska galoppera men är lite osäker på hur det kommer att gå. Kommer hästen att springa in i galoppen och hur och vart kommer han att springa? Denna osäkerhet får också ryttaren att vänta, och först när hästen galopperar följer ryttaren med, återigen alldeles för sent. När du ber hästen om att utföra en rörelse, är det mycket viktigt att du också tror på att hästen kommer att göra den. Att be hästen utföra en rörelse och inte själv gå med i rörelsen från början gör hästen mycket förvirrad. Du har ju lärt hästen att den ska följa, ja i det närmaste kopiera sin ryttare. I de nämnda exemplen känner hästen att ryttaren skickar den ifrån sig och det gör hästen nervös och misstänksam. Kom ihåg: Hästen ska följa ryttarens vikt, inte skjutas ifrån den. Tänk istället kom med mig. Du kan inte visa någon vägen om du går bakom. Tänker ryttaren, nu tänker jag fatta höger galopp, och du kan stå här om du vill, men jag kommer att galoppera, och sitter ryttaren sedan och inverkar som om hästen redan var i höger galopp, kommer hästen i de allra flesta fall att följa ryttaren för att undvika den disharmoni som annars uppstår mellan dem. Detta leder också oftast till att hästen kommer att galoppera i samma galopp som ryttaren. I motsatt situation blir det hästen som beslutar om hur det ska galopperas och ryttaren följer med. Ryttaren sitter inte lika över hästen, när detta krävs. Ryttaren försöker att skjuta hästen ifrån sig med vikthjälperna. Ryttaren viker sig i höften på ett sätt som får vikten att gå i motsatt riktning än den önskvärda. Ridning till yttertygeln På raka spår ska hästen ridas fram till båda tyglarna. För att få hästen att balansera och ge efter i den inre sidan och därmed också slappna av på böjda spår, ska den däremot ridas fram till ryttarens yttre tygel. Inre skänkeln driver hästen fram till den yttre tygeln. Den yttre tygeln möter/fångar upp energin så att det skapas en stabil och lätt kontakt till den yttre tygeln. Vi säger att vi använder diagonala hjälper. Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 4

5 När hästen är fri, utan ryttare på ryggen, använder/formar den sin kropp på ett annat sätt än det sätt vi önskar när den bär en ryttare på ryggen. Grunden till att hästen ska forma sig annorlunda när vi rider är för att den då ska kunna bära vikt. Precis på samma sätt som vi ändrar hållning för att hålla balansen när vi bär på något. När hästen vänder och ändrar riktning utan ryttare, ställer den sig utåt och lägger vikten framåt och inåt. När hästen bär på en ryttare vill vi att den ska stå mer på högkant och ha en större del av sin vikt på bakdelen. Vi vill också att den ska kunna bära sig på böjda spår. För att uppnå detta ska hästen ridas från den inre skänkeln till den yttre tygeln. För att bättre förstå varför hästen ska ridas fram till den yttre tygeln, måste man först förstå vad som händer när hästen går på ett böjt spår med för mycket stöd på den inre tygeln. Att hästen söker stöd på den inre tygeln beror ofta på att den försöker att svänga på samma sätt som när den inte bär en ryttare på ryggen inte för att den är olydig, utan för att det är ett sätt som hästen känner igen och är trygg med. Nämligen det sätt som den använder när den är fri. Lyckas hästen med detta kommer den att få alldeles för mycket vikt på framdelen, vi tappar bäringen från ryggmusklerna och bakbenen träder inte in under tyngdpunkten. Rids hästen in på ett böjt spår med för mycket vikt på framdelen, blir den tvungen att lägga för mycket vikt över den inre bogen och den måste då ställa sig utåt för att bevara balansen. Härigenom blir hästen spänd i ryggen, och det undertramp från bakbenen som bidrar till att bära mera vikt blir inte längre möjlig. Skulle vi lyckas med att få en häst som spänner sig på detta vis att ställa sig inåt, har vi uppnått detta genom att dra i den inre tygeln hästen kommer sannolikt att vrida huvudet inåt, med resultatet att den då också kommer ännu mer i framvikt. Att hästen söker stöd på den inre tygeln beror ofta på att ryttarens halvhalter inte har fått hästen i balans, vilket är förutsättningen för att den ska kunna bära sig korrekt på det böjda spåret (hästen går i framvikt). Den unga hästen, eller en häst som inte har fått den riktiga grundutbildningen, måste först lära sig att gå fram till den yttre tygeln, för den inre skänkeln. Har hästen inte lärt sig detta, kan vi inte heller förvänta oss att den ska kunna svänga eller gå på ett böjt spår i balans. Tillbaka till den ryttare som rider sin häst korrekt på det böjda spåret. Ryttaren börjar med halvhalter för att flytta så mycket vikt från framdelen till bakdelen så att hästen kan förbli i balans, när den går från ett rakt spår in på ett böjt, se även Hörnpasseringar. När tyngdpunkten är flyttad längre bak är hästen mer villig att följa ryttarens vikt, som nu flyttas inåt. Ryttaren flyttar vikten inåt genom att sänka sin inre häl och sitt inre knä och samtidigt skjuts den inre höften lite framåt. När ryttaren gör detta, ska han passa så att han inte viker sig i den inre höften och därmed lägger vikten fel. Ryttaren släpper den yttre tygeln, och tappar kontakten med hästens mun. Hästen lägger sig och tar för mycket stöd på den yttre tygeln. Ryttaren viker sig i den inre höften när han använder den inre skänkeln för att driva hästen fram till den yttre tygeln. Ryttaren tar bakåt i den yttre tygeln i stället för att möta eller fånga upp energin med den. Den inre skänkeln Den inre skänkeln har olika uppgifter, beroende på vad vi önskar att hästen ska göra. Skän- Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 5

6 kelns normala plats är ca en handsbredd bakom sadelgjorden, där den tillsammans med sätet och den yttre skänkeln verkar framåtdrivande. Den inre skänkeln har ofta en lösgörande effekt som t.ex. när du flyttar hästen för den inre skänkeln, eller när du använder den för att få hästen att sträcka sig framåt och nedåt till den yttre tygeln. På böjda spår är innerskänkelns plats framme vid sadelgjorden. Det är den skänkeln som hästen ska böja sig runt, samtidigt som den driver hästen ut till den yttre tygeln, tillsammans med en framskjutande höft som aktiverar det inre bakbenet. I en skänkelvikning ska den inre skänkeln normalt placeras lite längre bak, där den skapar en energi som den sänder diagonalt ut till den yttre tygeln, samt aktiverar det inre bakbenet. Vi har ett uttryck som säger att hästen ska flytta sig för skänkeln, men det är inte möjligt. När du sitter på hästen är du en del av hästens vikt. Att påstå att man kan flytta en häst för skänkeln, är det samma som att påstå att man kan lyfta sig själv i håret. Försöker man att flytta en häst för skänkeln arbetar man emot naturlagen. När ryttaren driver med den inre skänkeln i en sidvärtsrörelse, skapar den en energi som rör sig diagonalt ut i den riktning som hösten rör sig i. Det är inte fel att använda uttrycket, hästen ska flytta sig för skänkeln bara vi vet vad som menas. Den inre skänkeln ligger inte an, när den borde göra det. Den inre skänkelns ligger för långt bak. Ryttaren ser inte till att få rätt svar vid rätt tidpunkt. Den yttre skänkeln På raka spår inverkar den yttre skänkeln (tillsammans med den inre) framåtdrivande. Då är skänkelns plats strax bakom sadelgjorden. I volter och vändningar har den till uppgift att se till att bakdelen inte faller ut. Faller bakdelen ut leder det till att hästen hamnar i framvikt. Hästen ska heller inte sätta ut det yttre bakbenet till sidan, som ett stödben. Sker det, kommer energin från det yttre bakbenet att gå diagonalt in över den inre bogen. Hästen blir då svår att böja och går emot den inre tygeln. Vid många tillfällen är yttre skänkelns uppgift att tillsammans med yttertygeln fånga upp den energi som den inre skänkeln skapar. Vid bakdelsvändningar och i slutor aktiverar ytterskänkeln hästens yttre bakben, som då ska sättas längre in under hästens kropp. Den yttre skänkeln har ofta en samlande inverkan på hästen t.ex. i öppnor och slutor och andra rörelser. Den yttre skänkeln ligger inte stilla. Den yttre skänkeln används för mycket. Den yttre tygeln Den yttre tygeln är utöver att vara den tygeln som vi ofta rider hästen fram till också den hjälp som tillsammans med den yttre skänkeln reglerar ställning och böjning. Yttre tygeln och skänkeln rakriktar hästen efter ställning och böjning. Den yttre tygeln inverkar efter behov förhållanden i många sidvärtsrörelser, se kapitlet om Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 6

7 de förhållande hjälperna. Den yttre tygeln kan också vara ledande, dvs. visa hästen vägen. Vanliga fel Den yttre tygeln har inte en stabil kontakt med hästens mun, så att hästen har den yttre tygeln att gå fram till. Den inre tygeln På böjda spår och i många rörelser har den inre tygeln till uppgift att ställa eller böja hästen. Den inre tygeln ska aldrig användas utan att man samtidigt inverkar med den inre skänkeln. Den inre tygeln kan också vara ledande, dvs. visa hästen vägen. Den inre tygeln kan också inverka som ett understödjande tygeltag till den inre skänkeln. En understödjande innertygel används t.ex. ofta vid inlärning av skänkelvikning, där den flyttas ut något från hästens hals. Ryttaren försöker att få hästen att ge efter genom för mycket användande av den inre tygeln. Ryttaren använder den inre tygeln för mycket vid ställning och böjning istället för att driva hästen ut till den yttre tygeln. Ryttaren blir hängande i den inre tygeln. Felaktigt och för mycket användande av innertygeln är ofta anledningen till att hästen hamnar i framvikt, t.ex. när ryttaren försöker att tvinga hästen att sänka huvudet, vilket är ett allvarligt fel. Sätets inverkan Sätets placering är mitt i sadeln i sadelns djupaste punkt. Det viktigaste med sätet är att det är avslappnat och inte motarbetar hästen. Sätet kan också ge hästen olika signaler och är alltså också en hjälp. Sätet inverkar tillsammans med skänklarna framåtdrivande. I förhållningar och halvhalter ska vi sitta lite djupare ner i sadeln så att sätet får en förhållande inverkan. Ryttarens drivning med sätet kan också ange den takt som vi önskar att hästen ska röra sig i. På böjda spår och i många rörelser ska den inre höften skjutas fram. Det är en signal till hästen om att den också ska flytta fram sin inre höft och därmed bära sig mer på det inre bakbenet. Ryttaren sitter inte rakt och kommer därför att lägga för mycket vikt på det ena sittbenet. Ryttarens säte motarbetar hästen. Ryttarens förhållande hjälp går inte igenom, med följden att ryttaren sitter med ett spänt och mothållande säte, som motarbetar hästen. Kroppsspråket Hästen är ett otroligt följsamt djur, och det ska vi utnyttja och vara glada för. Sitter du på en häst som är uppmärksam på dig och som respekterar dig som ledare, är det viktigt att du är medveten om din kroppshållning. Hästen vill nämligen, långt mer än vad de flesta är medvetna om, kopiera ryttaren. Vilket betyder att du ska vara såsom du vill att hästen ska vara, istället för att vara som hästen är precis nu. Är hästen spänd och du spänner dig för att hästen gör det, förstärker du spänningarna i hästen. Är hästen slö och du också är det, blir hästen ännu slöare. Hänger du i tyglarna, kommer hästen också att hänga i tyglarna osv. Det är viktigt att du alltid vet vad du vill och att du har en upplevelse för hur du vill att hästen ska kännas. Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 7

8 Vill du känna att hästen ska vara koncentrerad och fokuserad på uppgiften? Vill du känna att hästen ska vara avslappnad? Vill du känna att hästen ska vara rörlig? Vill du känna att hästen ska vara i balans? Vill du känna att hästen ska vara full av energi? Vill du känna att hästen ska vara stadig? Vill du känna att hästen ska röra sig taktmässigt? Naturligtvis vill du det. Som ryttare uppnår du detta genom att du upplever din egen kropp på precis samma sätt som du önskar att din häst ska kännas. Det är inte alltid så lätt, men kanske är det här som vi finner hemligheten med vad det är som gör duktiga ryttare till det de är. De sekundära hjälperna De sekundära hjälperna är rösten, piskan och sporrarna. Rösten Rösten kan användas uppmuntrande, att ge ett kommando eller att belöna. Rösten kan också användas för att lugna hästen. Du kan också använda rösten till att driva och skapa mer energi. Men kom ihåg att hästen inte förstår orden du säger. Ibland pratar ryttare för mycket till hästen. Ofta pratar ryttare också med sig själva för att lugna sig själva eller ge sig själv mod. Ryttaren använder rösten för mycket. Vissa ryttare ska akta sig så att deras röst inte låter hysterisk. Det är inte tillåtet att använda rösten när du tävlar. Piskan Hästen ska respektera piskan, men aldrig vara rädd för den. Piskan används i huvudsak som en förlängning av de hjälper som pratar till hästens bakben. När ryttaren driver ska hästen förstå att den ska bli mer aktiv i sina bakben. Sker inte det kan ryttaren använda piskan på hästens bakdel, så att hästen förstår att den signal som givits pratar till hästens bakben, och att ryttaren därför önskar ett svar från den änden. Använd aldrig piskan istället för skänkeln. På unghästar kan det vara en fördel att använda ett kortare och lite tjockare spö. Hästen blir rädd för piskan. Piskan används för mycket. Piskan används fel. Ryttaren använder piskan istället för skänkeln. Sporrarna Att rida med sporrar kräver att man kan sitta stilla med skänkeln. Sporrarna är till för att förstärka skänkelns inverkan. D.v.s. de har ungefär samma syfte som piskan. Men vi ser ofta att sporrarna används alldeles för mycket. Det är en bra idé att ganska ofta rida hästen utan sporrar. Sporrarna används för mycket. Sporrarna är onödigt långa eller skarpa. De hjälper som ingen pratar om Det finns inga hjälper som tränarna vill hålla hemliga och inte vill berätta om. Men det finns hjälper som bara rutinerade ryttare känner till och kan använda. Dessa hjälper har inte ens något namn. Sättet vi använder hjälperna på, timingen, kombinationen av dem, och känslan som vi använder hjälperna på, ger många extra hjälper/signaler. Dessa hjälper kan man bara lära sig genom tränig och åter träning. Jag tror inte att någon människa blir så gammal att han hinner lära sig alla. Ett exempel: Genom sitt sätt att driva kan ryttaren få hästen att svara på många olika sätt. Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 8

9 Genom det sätt vi kombinerar de olika hjälperna kan drivningen be hästen om att öka tempot, att bli mer aktiv i bakbenen utan att öka tempot, att sätta frambenen i marken längre framför kroppen, att forma kroppen så att den känns mer i uppförsbacke, att skapa bättre takt och schwung, att bli mer rörlig, att få mer luft i galoppen, att sträcka halsen mera, osv. Det är bara fantasin som sätter gränser. Timing Det är viktigt att ryttaren ger hjälpen i rätt moment. Om han inte gör det är det nästan som att tala japanska till en norrman. Har ryttaren inte känslan för att ge hjälpen i rätt moment, kommer ögonblicket där hästen kunde svara att gå förlorat. Men det är också viktigt att hästen svarar på hjälperna i takt med att de används. Den tid som det går mellan ryttarens signal och hästens svar skapar ofta något negativt. Tar du exempelvis en förhållning där du sträcker dig uppåt, ska du ha svaret på åt. Hästen ska alltså svara i samma ögonblick som hjälpen ges. Sker inte detta kommer du inte till den punkt där du kan ge efter och då blir du hängande i Hästen blir spänd och går emot. Signalen till hästen om att du är nöjd med svaret är ju att du tar bort pressen av När vi har gett en hjälp och fått ett svar ska hjälpen oberoende av vilken det är tas av hästen med det samma. Hästen ska alltså lära sig att svara omgående på hjälpen, vilket naturligtvis förutsätter att den förstår hjälpen, samt att ryttaren är konsekvent. Det bästa sätt att belöna hästen är inte genom att ge den morötter eller liknande, utan att upphöra med Copyright by Positive Riding. All rights reserved. 9