Konst för barn på TV Exempel på hur konst har visats för barn på Sveriges television 1992-1999 samt 2010-2014 Art for children on television Examples of how art is shown for children in Swedish television 1992-1999 and 2010-2014 Anna Karin Nilsson Konstfack, Institutionen för bildpedagogik Kompletterande examensarbete inom bildpedagogik 1999 Examensarbete 15 hp, skriftlig del Handledare: Elin Låby Opponent: Linda Aker Datum för examination: 2014-10-06 1
Abstract I den här uppsatsen undersöker jag vad som har visats om visuell konst för barn på SVT under åren 1992-1999 samt 2010-2014. Jag har studerat fyra programserier om konst: Det är inte klokt! från 1993, Alla tiders tavlor från 1994, Skapa stort från 2011 samt Evas superkoll från 2011 och framförallt närstuderat avsnitt ett i varje serie. Jag har undersökt vilken konst som visas och hur man markerar att det är konst samt på vilket sätt barn är delaktiga i programmet och hur de tilltalas. Med konst menar jag här det som SVT själva benämnt som konst. Med visas för barn menar jag att programmen har visats på barnvänlig tid, oftast inom ramen för Bolibompa eller på Barnkanalen och att målgruppen uttalat är barn. Jag har också studerat hur programmen förändrats över tid. Det jag kom fram till, inom ramen för den här uppsatsen, var att konsten som tas upp i programmen är den redan etablerade konsten, som vi återfinner på museer och som offentlig skulptur, och att den framför allt finns i Stockholm. Vi förstår att det är konst just genom att konsten presenteras i sådan miljö som själv definierar vad som är konst. Programmen reproducerar alltså den gängse uppfattningen om var konst finns och vem som bestämmer vad som kallas konst, och man använder sig av vedertagna sammanhang. Med åren har programmen blivit rörligare rent fysiskt och innehåller fler miljöer och/eller konstverk än tidigare. Även personerna som deltar i programmen rör sig mer och är på det viset mer aktiva. Vad jag kunnat se riktar sig de flesta program till yngre barn och upp till cirka 12 år. Man kan också se att antalet program med skapande ökat och att kopplingen barn-skapande-konst ses som något naturligt, både i de tidigare programmen och de senare. Nyckelord: barnprogram, konst, skapande, bildpedagogik, Sveriges television 2
Innehållsförteckning 1. Inledning...4 1:1 Introduktion... 4 1:2 Bakgrund... 4 1:3 Syfte... 6 1:4 Frågeställning... 7 1:5 Empiri... 7 1:6 Urval och avgränsning... 8 1:7 Metod och tillvägagångssätt... 9 1:8 Teori och tolkningsram....10 1:9 Tidigare forskning...11 2. Bearbetning och analys...12 2.1 Programmen...12 2.1.1. Det är inte klokt!...12 Analys...14 2.1.2. Alla tiders tavlor...16 Analys...16 2.1.3 Evas superkoll...17 Analys...20 2.1.4 Skapa stort...21 Analys...28 3. Tolkning och resultat... 29 4. Slutdiskussion... 34 Källförteckning... 37 Bilagor... 39 Bilaga 1...39 3
1. Inledning 1:1 Introduktion Jag påbörjade mitt examensarbete på Konstfack 1999. Det var då tänkt att handla om program om konst för barn på TV, och jag satt på Arkivet för ljud och bild och tittade igenom timmar av program. Av olika anledningar slutförde jag inte uppsatsen. När jag nu, 2014, tar tag i min studie igen har jag ett material att utgå ifrån, men det blir i en annan kontext. 15 år har gått, och min fråga blir nu vad som visas om konst för barn på SVT idag satt relation till 1993-1999. Har programmen förändrats och i så fall hur? 1:2 Bakgrund Det finns mycket skrivet om televisionen och televisionens förhållande till samhället och kulturen. Neil Postman skriver i boken Underhållning till döds varför intresset för vad som förs fram i TV är så stort. Han lägger vikt vid samtalets former i en kultur och att dessa former har stor betydelse för vilka idéer vi kan framföra. 1 Det vill säga att formerna för det offentliga samtalet bestämmer vilket innehållet kan bli och att en konsekvens är att de idéer som lättast kan uttryckas i de tillgängliga formerna blir kulturens centrala innehåll. Televisionen förmedlar enligt Neil Postman samtal i bilder och inte i ord. Leif Furhammar påpekar dock att TV, trots att det är ett bildmedium, ofta är bildsatt radio, och att man lägger större vikt vid det talade innehållet än vid det visade. 2 Att bilden dock är viktig är klart. Detta är en diskussion som jag inte närmare kommer att gå in på. Den berör ganska stora strukturer i samhället, bland annat vem som har makten över medierna. Dessutom har det skett en stor förändring där människor, och så även barn, i större utsträckning än tidigare kan välja vad de vill se, och när. Det finns också en möjlighet att sända egna program, lägga upp filmer på YouTube och andra webbsidor. Det sättet att nå ut till sin omgivning liknar då, åtminstone tekniskt sett, TV. 1 Postman, Neil (1986). Underhållning till döds, Stockholm: Prisma. 2 Furhammar, Leif (1992). Rutmönster: om TV, Stockholm: Norstedt. 4
Tv:s betydelse har idag således fått stor konkurrens av andra medier, främst via internet men fortfarande är naturligtvis televisionen en av de kanaler där det offentliga samtalet förs. I denna uppsats funderar jag över, som bildpedagog, hur TV används i vårt ämne bild och konst. Visas det konst för barn i TV? Om det har visats, hur var de programmen utformade? Vilken förändring kan man se över tid? Konst är en viktig del av samhället och vår kultur och jag undrar över hur, och på vilket sätt, barn får ta del av den via TV. Fördelen med TV för barn är, nu som då jag först började titta på konstprogram för barn, att de flesta barn har tillgång till TV, att de kan titta självständigt och att man kan rikta sig även till mindre barn, av det kanske självklara skälet att TV i första hand är ett bild och ljud medium. Oftast behöver man inte kunna läsa för att tillgodogöra sig information och underhållning därifrån. TV kan också ta dig till andra platser och skapa andra sammanhang än vad du gör själv. Idag, jämfört med 1999, får man i större utsträckning ta med i beräkningen i vilken mån programmen är lätta att hitta i till exempel SVT play och eventuellt som klipp på Youtube. I en TV intervju med Ingrid Agardh sa Lars Weiss i programmet På tu man hand att folk inte enbart ser TV som något som förmedlar till exempel kultur, utan även som något som är en kultur i sig själv. 3 Mina förväntningar på ett konstprogram är inte att det ska återskapa den verkliga upplevelsen av ett konstverk, utan att det blir utifrån TV självt, med dess förutsättningar och på de sätt som TV möjliggör. TV har på så sätt en dubbelnatur, å ena sidan visar den upp en verklighet, å andra sidan skapar den sin egen verklighet även när det gäller nyheter, reportage och dokumentärer. TV- mediet och dess innehåll har gemensamma nämnare med konsten det är en del av vår visuella kultur och uttrycker något om det samhälle vi lever i. I rapporten TV som kulturellt system beskrivs bland annat hur man genom urval av vad som ska visas i TV markerar vad som är intressant och viktigt: 3 Sveriges Television, SVT2, På tu man hand, 1999-04-24. 5
/ / produktions och maktförhållanden i samhället återspeglas alltså som makt och värdehierarkier i kulturen, kulturmönster som i sin tur förmedlar värderingar om vad som antas vara viktigt att ta upp i medieinnehållen och kulturmönster vars funktion verkar vara att rättfärdiga rådande maktförhållanden. 4 Om man då, som jag, tycker att bildkonst och formgivning är intressant men också säger något om vår samtid så är det naturligt att jag intresserar mig för hur det tas upp i TV för andra grupper än de som självständigt söker upp den typen av vetskap. TV:s innehåll blir som en barometer på samhället i övrigt, och konst är viktigt för det är så mycket mer än estetik. Här kan alltså TV ha en viss demokratiserande effekt. Filmvetaren Malena Jansson, med flera, frågar sig dock om inte placeringen av alla barnprogram i en egen kanal, Barnkanalen, får effekten att barnens röster idag hörs mindre jämfört med när barnprogrammen låg i samma kanaler som utbudet för vuxna. 1:3 Syfte Varför är det överhuvudtaget viktigt att låta barn ta del av konst? Svaret på denna fråga handlar dels om diskursen vad som är konst men också vad som är demokrati. Konst ställer frågor och kommenterar det samhälle vi lever i. Den kan vara baserad på personliga erfarenheter och tala om stora sammanhang. Konst kan vara ett uttryck för makt eller motstånd, och har varit det genom historien. Konst upprör och gläder och diskuterar. Barn bör få möjlighet att ta del av den debatten och också göra sina röster hörda. Helene Illeris skriver bland annat om hur en av de konstpedagoger hon intervjuat i sin undersökning säger att Samtida konst är en uppenbar källa för debatt och diskussion kring vår kultur och värld, våra förväntningar på livet och våra möjligheter 5 Vilka visuella uttryck som definieras som konst och vad själva begreppet konst innebär har diskuterats genom århundraden, för att inte säga årtusenden. Jag kommer inte här 4 TV som kulturellt system: dokumentation från ett forskningssymposium på Arkivet för ljud och bild, 17 november 1989. (1991). Stockholm: Arkivet för ljud och bild. 5 Helene Illeris Ungdomar och estetiska upplevelser att lära med samtida konst i Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.) (2009). Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och kunskapsformer. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 87. 6
att kunna ge något svar på frågan, men kanske lyfta fram den igen. Vad anses vara konst och varför, och hur talar man om den? Vad vi i alla fall kan enas om är att konst uttrycker, och att det uttrycket tar plats eller försöker ta plats. Det som jag menar som konst inom ramen för den här uppsatsen är det som har etiketterats som sådan av institutioner i det här fallet museer, konsthallar och uppköpare av offentlig konst, samt av SVT självt när de gjort sitt urval och på så sätt gjort det urvalet sökbart med just orden konst eller skulptur eller konstverk. Jag har alltså tittat på programmen utifrån huruvida vi ger barn möjlighet att ta del av den konst i samhället som vuxna tar del av, på vilket sätt det görs och vilken konst som visas. 1:4 Frågeställning Frågeställningen är i vilken omfattning det visas program om konst för barn på TV? Vilken slags konst visas, hur presenteras den och hur förhåller man sig till konstverket? Vilka roller har barnen i programmet och tittarna? Kan man se någon förändring i de program som jag har tittat på, över tid? 1:5 Empiri Jag har studerat program som handlar om (bild)konst med barn som målgrupp och som har visats i Sveriges television på ett sätt som är tillgängligt för barnen. Jag har dels letat i Svensk Mediedatabas (tidigare Arkivet för ljud och bild), samt på SVT:s och Utbildningsradions hemsidor. Första gången tittade jag efter program som sänts mellan 1992 till 1999, andra omgången program som visats 2010 till 2014. Jag har också orienterat mig i huruvida det visas inslag om konst i andra program samt i vilken omfattning det visats program under åren däremellan, det vill säga jag har sett på kvantiteten under åren 1992-2014. Jag har studerat programserierna Det är inte klokt!, (1993), Alla tiders tavlor, (1994) Skapa stort, (2011), samt Evas superkoll (2011). I de tre första har jag studerat alla avsnitt men djupare ett par avsnitt per serie. I serien Evas superkoll har jag närstuderat de tre avsnitt som handlar om tavlor, skulptur respektive installationer. 7
Utöver det har jag studerat några av de program som handlar om konst i endast ett avsnitt i en programserie, däribland Sommarlov och Allt och lite till. 1:6 Urval och avgränsning Jag avgränsade mig till det som visats på Sveriges television, om än ibland producerade av andra och som har varit tillgängliga och avsedda för barn. Under åren 1992-1999 hittade jag huvudsakligen fyra programserier avsedda för barn och yngre ungdom: Färgormen av Ulla Fornaes och med Elisabeth Skoglund som medverkande, 1987 med repris 1992, Björn ritar i TV av Björn Eneroth, 1988 repris 1992, Det är inte klokt av Elisabeth Skoglund 1993, okänt om det repriserats, och Alla tiders tavlor av Harriet Alfons, 1994 och 1995, repris 1995 men då ej på barntid. Under 2010-2014 har jag hittat programserierna Evas superkoll som 2011 har inriktning konst och bland annat handlar om olika former av scenkonst, bildkonst och arkitektur. 6 Skapa stort av Kalle Brunelius, producerat av Utbildningsradion men även sänt på SVT, Barnkanalen, 2011 med repriser 2012, 2013 och 2014 och Little Einsteins 2014, en tecknad filmserie som handlar om musik och konst. På sökorden konst, skulptur, konstverk samt skapande har jag sett att det även visats längre inslag eller avsnitt om konst i andra programserier: 2010: Barndokumentär (15 minuter) om flickan Merle som ska göra en skulptur till ett sjukhus. 7 Runt på vår runda jord (5 minuter). En dokumentär serie om barn där ett avsnitt handlar om en pojke som hjälper sin pappa att göra repkonst. 8 Detta program har repriserats flertal gånger. Philofix (15 minuter) Ett avsnitt i serien innehåller inslag om konstnär som gör konst av smör och frukt och ett annat om en ljuskonstnär. 9 2011: Karamelli (15 minuter) Barnpogram på finska. Ett avsnitt handlar om konst. Philofix, repris från 2010. 6 http://smdb.kb.se/catalog/id/002730932/77. 7 http://smdb.kb.se/catalog/id/002599030/70. 8 http://smdb.kb.se/catalog/id/002623682/10. 9 http://smdb.kb.se/catalog/id/002745684/65. 8
2012: Miljöhjältarna (25 minuter)skrotsamlaren Emma ska göra konst av skrot. 10 Philofix, repris från 2010. Ordstormisar (2 minuter). Konstnär som målar en tavla. Repris 2013 och 2014 2013: Allt och lite till. Ett 30 minuter långt avsnitt i programserien handlar om konst. Min teckning. Program där barn målar en teckning och berättar om den. Sommarlov. Avsnitt 50 handlar om konst i viss utsträckning: de programledda delar av programmet som ligger mellan de filmer som visas. Ursprungligen tänkte jag även titta på pysselprogram, där programledaren och/eller någon annan skapar själv, utan avstamp i till exempel konst, men valde sedan att fokusera på program med konst som utgångspunkt. Antalet program med pyssel och olika former av skapande verksamhet är stort och har dessutom ökat sedan jag började studera programmen. Materialet skulle därför bli alldeles för omfattande. På Utbildningsradion finns ett stort antal program om konst och arkitektur tillgängliga för lärare att använda, men barnen kan inte självständigt nå dessa och därför har jag valt att inte ta med dem. En del av dem har också visats i Barnkanalen. Jag har valt att titta djupare på några få serier: Det är inte klokt, 1993, Alla tiders tavlor, 1994, samt Evas superkoll och Skapa stort, 2011. Detta urval har jag gjort eftersom det är programserier som helt ägnar sig åt konst i någon form. Jag har också valt att beskriva avsnitt 1 ur varje serie, därför att de följande avsnitten följer liknande eller samma upplägg som det första, och att serien blir introducerad där. 1:7 Metod och tillvägagångssätt. När jag har analyserat programmen har jag i första hand använt mig av en kvalitativ metod. Jag har tittat på dem vid flera tillfällen och undersökt både hur tilltalet har skett, programmets innehåll och med vilka bilder programmet byggs upp. För att kunna göra detta har jag antecknat och pausat programmen och sparat enskilda bilder. Jag har även undersökt hur ofta programmen visas och hur långa de varit men även hur många program som visas för att skapa mig en uppfattning om kvantiteten även om jag inte gjort någon egentlig kvantitativ analys. 10 https://smdb.kb.se/catalog/id/002800009/79. 9
Gillian Rose beskriver i boken Visual Methodologies olika sätt att närma sig och forska om och med visuellt material. Hon beskriver bland annat att det visuella materialet befinner sig, eller kan härledas till, tre platser/områden: Produktionen, Platsen för bilden själv, Platsen där publiken möter den. Detta synsätt kan appliceras både på konsten inom programmen samt på programmen själva. 11 1:8 Teori och tolkningsram. I analysen har jag bland annat utgått från den modell Simon Lindgren beskriver i boken Populärkultur som undersöker bilden/texten på tre nivåer:1) Den textuella nivån, det vill säga hur texten är uppbyggd och utformad 2) Den kontextuella nivån, i vilken kontext, sammanhang, som texten befinner sig och vilka relationer den har till andra texter. 3) Den sociohistoriska: texten i ett ännu större sammanhang socialt, kulturellt och ideologiskt. 12 Hur skapas mening, ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, som Lindgren också skriver Utifrån ett sådant perspektiv handlar analysen av kultur inte i första hand om vad den beskriver utan hur den betyder. 13 Jag har också använt mig av ett semiotiskt perspektiv, bland annat för att analysera hur uppfattningen skapas om att någonting är konst, och studerat vilka bilduttryck som används. 14 Pierre Bourdieu skriver om kulturellt kapital och konst som symboliskt gods och att det enbart finns för dem som har möjlighet att tillägna sig konsten och dechiffrera det. 15 Jag har även tittat på programmen ur det perspektivet, den diskursen om man så vill. Ges barnen/tittarna ett större kulturellt kapital ur den bemärkelsen eller är programmen i första hand tillgängliga för barn som redan besitter förkunskaper om konst och de miljöer där konst visas? 11 Rose, Gillian (2012), Visual methodologies: an introduction to researching with visual materials. 3. ed. London: Sage, s.20. 12 Lindgren, Simon (2009). Populärkultur: teorier, metoder och analyser. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber. 13 Ibid., s 30. 14 Ibid., s 62. 15 Rose, Gillian (2012). s.38.; Bourdieu, Pierre (1993). Kultursociologiska texter. 4. uppl. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion. 10
1:9 Tidigare forskning Det finns en heldel forskning i området barn och television. Jag kommer här att nämna några som har varit viktiga för mig under arbetet med den här uppsatsen. Ingegerd Rydin har i boken Barnens röster, som är en del av Stiftelsen Etermedierna i Sveriges forskningsprojekt, undersökt utvecklingen av barnprogram i radio och TV. Hon tar bland annat upp hur samhällets rådande syn på barn och barndom samt andra värderingar får genomslag i barnprogrammen. Det ger en bakgrund till hur programmen ser ut idag och nycklar till hur man kan studera dagens utbud. Där kan man se att tanken att introducera barn till konst och kultur, och även fostra dem i det här området, ingalunda är en ny idé utan har förekommit under en lång tid. 16 Margareta Rönnberg har bland annat forskat om barnkultur och barn och medier under många år. Hon har gett ut ett stort antal publikationer, och behandlar till exempel i 1970-talets Barnjournalen och dagens Lilla Aktuellt public journalism respektive infotainment hur nyhetsrapportering och nyhetsprogram för barn har förändrats. 17 En av hennes tidigare böcker, TV är bra för barn, behandlar synen på TV och barn och på vilket sätt TV faktiskt kan vara bra för dem och hur barnen tillgodogör sig och förstår TV/rörlig bild. Den boken var viktig när jag började med uppsatsen och det var en debatt som var mer livaktig då än den kanske är idag. 18 I antologin Estetiska lärprocesser har jag i första hand läst Helene Illeris kapitel om ungdomar och estetiska upplevelser, Feiwel Kupferbergs om konstnärligt skapande och konstpedagogik som bland annat berör tolkning och förståelse av verk samt Staffan Selanders kapitel Det tolkande och det tolkade uttrycket som handlar om skapande, uttryck och tolkning. 19 Åsa Pettersons avhandling TV for children: How the Swedish Public Service Television Imagines a child audience, handlar bland annat om hur man ser på barnpubliken i SVT 16 Rydin, Ingegerd (2000). Barnens röster: program för barn i Sveriges radio och television 1925-1999. Stockholm: Stift. Etermedierna i Sverige. 17 Rönnberg, Margareta (2008). 1970-talets Barnjournalen och dagens Lilla Aktuellt: barnnyheter som public journalism respektive infotainment. Svensk television : en mediehistoria. s. 190-222. 18 Rönnberg, Margareta (1997). TV är bra för barn. Stockholm: Ekerlid. 19 Lindstrand, Fredrik & Selander, Staffan (red.) (2009). Estetiska lärprocesser: upplevelser, praktiker och kunskapsformer. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. 11
och hur den konstrueras och visualiseras i programmen. 20 Hon har undersökt barnprogram från 1980, 1992 och 2007. Under dessa år har förändringar i SVT:s uppdrag ägt rum. I avhandlingen analyserar hon bland annat tilltal till barnen, interaktivitet och deltagande och hur detta förändrats över tid. När det gäller interaktivitet så skriver hon om huruvida barnens/tittarnas deltagande görs till en del av innehållet i programmet och i så fall hur. 2. Bearbetning och analys 2.1 Programmen 2.1.1. Det är inte klokt! Denna programserie om 10 avsnitt sändes första gången 1993. Den är gjord av Elisabet Skoglund, som också är en väletablerad bildpedagog. Hon har skrivit ett flertal böcker på temat konst, barn och skapande, bland annat Leken och konsten samt Lusten att skapa. 21 TV- programmen är cirka 10-15 minuter långa och sändes på barnprogramstid, klockan 1830-1840. Elisabet Skoglund besöker Moderna Museet tillsammans med en liten grupp barn och samtalar kring ett eller flera verk där. Beskrivning av avsnitt 1 av Det är inte klokt! Programmet introduceras av programledaren Johan i Bolibombastudion som En ny serie börjar idag: om konst, skulptur, fantasi och om paradiset. Därefter öppnar han brev som barn skickat in och som handlar om vad paradiset är. Han visar en teckning och berättar att barnet som skickat in brevet säger att Paradiset är när alla är vänner. Programmet inleds med intro som återkommer i alla av snitt. Det innehåller bland annat bilder på konstverk och barn, bland annat på en skulptur som kommer upp ur marken och lyfter på ett brunnslock och bilder från Moderna museet. 20 Pettersson, Åsa (2013). TV for children: how Swedish public service television imagines a child audience. Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2013. 21 Skoglund, Elisabet (1993). Leken och konsten. Stockholm: Bergh.; Skoglund, Elisabet (1998). Lusten att skapa. 2. uppl. Stockholm: Bergh. 12
Elisabeth Skoglund går med en grupp barn mot Moderna Museet. Vi får också veta i text att det är Moderna. De sätter sig utanför, vid skulpturen Paradiset av Niki de Saint Phalle. E. S frågar barnen: Om det kom någon från en annan planet, hur skulle ni beskriva Paradiset? (det vill säga platsen paradiset). Barnen berättar fantasifullt om hur de tänker. Sedan berättar E. S. bibelns berättelse om Paradiset, och om hur Gud först skapade en man, hur mannen kände sig ensam och hur Gud sedan skapade Eva. Målningar och skulpturer som föreställer det bibliska paradiset varvas under tiden med närbilder på E. S, men även på bilder som relaterar till det barnen tänkt... Hon berättar om hur Adam och Eva luras av ormen att äta äpplet och hur de sedan kastas ut från paradiset. Även närbilder på barn visas. Barnen diskuterar om det var rätt eller fel samt andra närliggande frågor. Bilder visas på Niki de Saint Phalles skulpturer från skulpturgruppen Paradiset. E. S. börjar berätta om Niki och hennes man Jean Tinguely, och att de tyckte om varandra och gjorde olika saker ihop. Sedan säger hon att Niki städade barnens rum och la alla trasiga saker i en hög. (bild på dockor). Niki tänkte att det var synd att slänga dem 13
och bakade in dem i gips och satte dem på kakelugnen (under tiden E. S. berättar växlar bilderna då och då till närbilder på barnen som lyssnar). Därefter visas en närbild av ett fotografi av köttfärssås och spaghetti. E. S. talar om att Niki även bakade in det i gips och sköt på det med gevär så att det rann ut sås. Vi får se en svart vit film med Niki de Saint Phalle som gör det. E. S. berättar att Niki har sagt att hon varit i Paradiset och vet hur det ser ut där och så byggde hon Paradiset med sin man. Bilder visas på skulpturgruppen Paradiset, som innehåller skulpturer både från Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely. Tror ni att det finns någon orm i det här Paradiset? frågar Elisabet. Nä, det finns nog bara tanter som snurrar runt. Barnen tittar. Där! Vi får se en inklippt bild av en levande orm. Bilder på Paradiset, närbilder och inzoomningar på skulpturerna. Musik. Sluttext: Paradiset av Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely. Tack till Moderna Museet. Medverkande: SLUT Analys Barnen får ofta komma till tals och fantisera fritt. Elisabet Skoglund tar ofta upp episoder ur konstnärens liv som kan intressera barn det kan handla om något som hände när konstnären var liten, eller om hans eller hennes barn. Hon pratar också om hur konstverket har kommit till (eller kan ha kommit till), hur konstnären fick sin idé och hur han eller hon har gått till väga. Barnen associerar utifrån konstverken och får gissa och tycka fritt. Deras associationer visas ofta upp i bild, som stöd för tittaren. Barnen som deltar i programmen ser det ju inte. Se nedan exempel från när de diskuterar Meret Oppenheims verk Min Guvernant, de ihopbundna skorna får barnen att tänka på kyckling. 14
Överhuvudtaget anknyter Elisabet ofta till barnens egen värld på olika sätt, även vad det gäller företeelser hos konstverket. Även om hon i sina böcker tar upp skapande, så är programmen främst inriktade på samtalet runt konst. Elisabet har rollen som vägvisare, men på ett sätt där barnens åsikter tas på allvar. Barnen får alltså komma till tals och deras tankar och uttalande respekteras. De konstnärer och verk som tas upp är: 1. Paradiset av Niki de Saint- Phalle och Jean Tinguely; 2. René Margritte Den röda modellen ; 3. Hans Arp Att fånga ett moln ; 4. Rauschenberg Monogram (geten i däcket); 5. Marcel Duchamp Fontaine (pissoaren); 6. Claes Oldenburg Filé mignon och knäckebröd ; 7. Karsten Regilds Löv och Dan Wolgers Kofferten ; 8. Arman Natt i vilda västern (assemblage med kannor) och Merit Oppenheim Min guvernant (vita ihop bundna skor på ett fat) 9. Jean Tinguely Metamatic no 17 (en maskin som ritar); 10. Wolfgang Palen Artikulerat moln. Teman som tas upp i anknytning till de här konstverken är bland annat att samla på saker och ting och vad man kan göra med det, vad som är konst och hur man vet att det är konst (bland annat i samband med Duchamp), vad en titel på ett konstverk säger, hur man kan göra för att fånga en känsla, med mera. Det tas också upp företeelser som vänder upp och ner på begrepp som man är van vid, som till exempel W. Palens paraply gjort av tvättsvamp och alltså fungerar tvärt om mot ett vanligt paraply. Konstverken finns alla på Moderna Museet vilket är tydligt i programmet. Det ger effekten att tittaren dels får reda på att Moderna Museet överhuvudtaget existerar, vad som visas där och att konsten är möjlig att intressera sig för. I och med att barnen i programmet får associera fritt och komma med egna tankar och kopplingar ger det intrycket att du faktiskt inte behöver ha förkunskaper för att tillgodogöra dig konsten. 15
I programmet Det är inte klokt får vi kort information om konstverkets tillblivelse och Elisabet berättar hur konstnären har tänkt. Hur vi vet att konstnären har tänkt så är däremot oklart. Vi får samtidigt information om var verket finns genom att vi helt enkelt får möta det där och om hur bilden möter sina betraktare: barnen i programmet. 2.1.2. Alla tiders tavlor. Alla tiders tavlor sändes första gången 1994-12- 01 och består av 22 avsnitt. Första gången visades 17 av programmen varje vardag och var 5-10 min långa. De sändes inom ramen för barnprogrammen och det var programledaren för barnprogrammen som presenterade Alla tiders tavlor. När programmen sändes i repris visades de dock på mer vuxen tid (ca kl 20.00). Några avsnitt sändes enbart vuxen tid. Konstnärerna som valts var i stor utsträckning de mest kända, såsom Picasso, Millais, Dardel, Velazques med flera. Programmen är gjorda av bland annat Harriet Alfons som har varit redaktör för barnböcker som Bildriket som ingick i serien Min nya skattkammare. 22 Programmet visar enskilda konstverk, företrädesvis målningar, från olika epoker och från olika delar av Europa. Programmen är upplagda så att t.ex. en målning visas i helbild. En speakerröst berättar en historia, den tavlan föreställer eller om konstnären, samtidigt som olika inzoomningar på detaljer och delar av tavlan görs. Det blir som en bildberättelse. Upplägget påminner om när man i barnprogrammen visar och berättar en tecknad saga ur en bok, utan att ha animerat. Där brukar man också låta kameran zooma in olika delar av bilden som är relevanta för texten som läses (se till exempel filmerna om Pettson och Findus). Musik spelas i bakgrunden och är vald, som det verkar, med anknytning till målningen. Analys Oftast porträtteras ett konstverk per avsnitt. Programmet avslutas med en helbild på tavlan igen, och med fakta om konstnär, år och var den finns att se. Platserna varierar stort, men som regel är det ett museum som har tavlan. I förordet till Bildriket står att 22 Alfons, Harriet & Westin, Birgitta (red.) (1984). Min nya skattkammare. Bildriket. Stockholm: Natur och kultur. 16
urvalet av de konstverk och bilder som ingår har varit personligt och också utifrån att bilderna ska göra sig bra i en bok. 23 Man har inte tagit med konstverk som i första hand bygger på till exempel färgupplevelsen i måleriet utan snarare berättande bilder. Det framstår som om så varit fallet även i programmen. De utvalda tavlorna gör sig bra i rutan och möjligheten att med kamerans hjälp fokusera och isolera delar är en stor fördel. Tempot är lugnt och möjliggör för tittaren att ta del även av andra detaljer i tavlan än de som direkt pekas ut. Tilltalet är sakligt och jag uppfattar det som åldersoberoende, det vill säga att man inte verkar rikta sig specifikt barn eller vuxna. Detta ger också en slags pondus till verken, det ger dem en känsla av tidlöshet även om de placeras i sitt historiska sammanhang i viss utsträckning. 2.1.3 Evas superkoll Eva Funck är tillbaka med en tredje säsong av Evas superkoll. Den här gången tar hon sig an ämnet konst. Eva berättar om hur operan uppstod, vad installationer är för något, varför det finns teater och mycket, mycket annat. I säsongens första avsnitt kommer det att handla om målade tavlor och alla de symboler och berättelser som döljer sig bakom penseldragen. 24 I programmen om konst i Evas superkoll beskrivs konst i bredare bemärkelse än enbart bildkonst. Programserien har visats i 8 avsnitt under 2011. De är 15 minuter långa och visades kl. 18:30-18:45 i Barnkanalen, SVT. Avsnitt 1 handlar som nämns ovan, om målningar, nr 4 om installationer och avsnitt nr 8 om skulptur. Där emellan finns avsnitt om scenkonst, design, arkitektur och litteratur.. Jag har studerat avsnitten om måleri, installationer och skulptur. Evas superkoll. Beskrivning av avsnitt 1. Programmet börjar med ett stort öga, vilket är vinjetten. Därefter får vi se Eva Funck i bild. Hon står i ett rum med tavlor och berättar att hon befinner sig på Nationalmuseum i Stockholm och att det är ett ställe som visar målningar. 23 Ibid., s. 3. 24 Svensk mediedatabas, Barnkanalens tablå, 2011-04-14. 17
Eva visar på ett porträtt och berättar att det föreställer Tessin, och att man med porträtten ville berätta om sig själv genom att måla in motiv som handlade om den som porträtteras. Hon talar också om porträttens funktion, och att de till exempel kunde skickas för att visas upp för någon man ville gifta sig med. Porträtten representerade alltså de avmålade i olika sammanhang. Hon går vidare genom salarna och stannar upp vid olika tavlor som hon berättar livfullt om. Vid en målning med stilleben med blommor förklarar hon en del av motivets betydelse för tittaren att blommorna betydde lyx. Kameran zoomar in på olika delar av målningen och man ser insekter och kryp som också är avbildade i den. Eva säger, apropå att man kan se dem då tänker jag att jag vill leva så mycket jag kan innan jag vissnar! Hon stannar också vid en stor 1700- tals tavla med ett myller av figurer, bland annat puttis. Hon talar om att den målades för fyrahundra år sedan och att det då inte fanns någon film, men att målningen är som en film och att man kunde stå länge och titta på den och prata om det man såg där. Kameran zoomar in olika händelser i tavlan och Eva 18
berättar för oss och tolkar det vi ser. Att människor var påklädda, men gudar var nakna, och att tavlan handlar om kärlek. Hon talar också om att puttis på den tiden stod för fantasi eller saga och att om man ser puttis i en tavla så vet man att det just är fantasi. Sedan visas tavlan Karl den XII likfärd och den presenteras som att den ville föreställa verkligheten men att helt verklig är den ju inte och hon pekar ut hur konstnären i målningen förändrat verkligheten, så som att Karl den XII bars hem i en kista och inte öppet på en bår som på tavlan. Målningen Fors i Småland visas, utan att namnges. Eva berättar hur den är gjord, att konstnärerna ofta satte samman olika bilder till en större. Hon visar också i detalj på måleriet och hur det ansågs skickligt. En bild på en impressionistisk målning visas. Eva förklarar att kameran vid den här tiden kommit och att konstnärerna i sina målningar ville visa hur det kändes, vilket intryck något gav. Inte hur det såg ut, för det kunde kameran göra. En bur med fågel visas samt två bilder som inte ser ut att komma från museet och som förtydligar att man kan måla samma motiv olika beroende på hur man känner för det. Kameran fokuserar på målningen så man ser hur måleriet gått till. Därefter återvänder hon till den impressionistiska tavlan. Hon håller också upp en skylt med ordet impressionism=intryck. Sedan befinner sig Eva på Moderna Museet, säger hon. Vi ser också en miljö som ser ut som ett museum. Hon visar där flera tavlor i kronologisk ordning och berättar om vilken stil de tillhör: pointilism, kubism och futurism på ett liknande sätt som hon gjorde om 19
impressionismen. Hon relaterar till de tankar som var grunden i stilarna och ibland vilket mottagande stilarna fick, och beskriver också måleritekniken. Efter genomgången av de här stilarna tar hon upp hur man kan måla enbart med färg utan tydliga motiv och vilka känslor en målning kan ge hos betraktaren. Hon berättar hur det känns när hon har seglat och kopplar det till en målning med solnedgång och en båt i siluett. Eva visar en bild gjord av Nils Dardel, Svartsjukedrama, och säger att den kan ses som en film. Tavlan handlar just om svartsjuka och innehåller en person som blir skjuten. Kameran zoomar in vissa detaljer i bilden och Eva berättar och förklarar samtidigt vad detaljerna i bilden står för som att två hundar står för trofasthet och att choklad betyder kärlek. Eva säger att det är skönt att få berätta om sina känslor. Hon talar om att på ett museum finns alltid någon vakt att fråga om man vill veta mer och att det nästan alltid finns en spännande berättelse att berätta. Sen finns det konstnärer som bara vill måla en ruta i en ruta sen finns det de som vill måla så enkelt att var och en som tittar på tavlan kan få en egen upplevelse. En tavla med vit rektangel på svart visas (av Kasimir Malevitj). Jag stannade kvar lite längre och då blev det ett sommarminne och Eva berättar om att tavlan får henne att tänka på när hon är inomhus och tittar ut genom en ljus öppning. Det var min alldeles egen upplevelse av den här tavlan. Och Eva avslutar: Nu har jag visat några få tavlor av alla de tavlor som finns, och med det hoppas jag att det blir lite mer spännande nästa gång ni tittar på en tavla. Vi är sedan tillbaka i Bolibompastudion, där programledaren säger: Vill ni se fler fina tavlor då ska ni titta i morgon, då är det ni som står för konsten. SLUT Analys Eva Funck som presentatör av konsten påverkar hur tittaren uppfattar den. Eva är en välkänd person för barnen och har gjort ett antal program som behandlar olika företeelser i samhället, ofta om hur någonting fungerar, det kan vara en händelse eller 20
en sak (till exempel en cykel). 25 Hon har dessutom gjort en serie pysselprogram. Detta ger intrycket av att Eva vet mycket och när hon säger att något är konst, och det dessutom finns på museum, så verkar det troligt. Kopplingen till hennes andra program, och andra säsonger av Evas superkoll, med annat innehåll, ger också intrycket av att konst är något naturligt som finns omkring oss, som är intressant och värt att studera närmare. Moderna Museet har också information om programmen på sin hemsida, kortare nu men längre när programmet var aktuellt, vilket ytterligare bidrar till att ge legitimitet och trovärdighet åt hennes program. 26 Moderna museet fungerar här som auktoritet både när tavlorna visas i Evas superkoll (tittaren får veta att Eva befinner sig på Moderna för att hon säger det och för att miljön liknar en museimiljö inga möbler, mycket konst som inte hänger för tätt, föremål på piedestal och Eva som är guide) och för att de sedan uppmärksammar programmet på sin hemsida. Det vill säga tavlorna är konst och TV- programmet är ett tillförlitligt program om konst. Det blir en konsthistoria i snabbformat, lustfyllt berättat. Målningar beskrivs, ibland med en given tolkning, som när Eva berättar att putti stod för fantasi och saga, eller att hundarna betydde trohet. Konstnärernas namn talas sällan om. En del av den konst hon visar förekommer även i de andra konstprogrammen, så som Meret Oppenheims skor och Karl den XII likfärd. Programmet ger intryck av att konst verkligen är något som kan intressera barn, och även här, precis som i de andra programmen ges en introduktion till konstvärlden genom att hon berättar vad museerna visar och att det alltid finns en vakt man kan fråga. Inga barn visas, utan de barn som hon guidar för är de som tittar på programmet och hon talar också till tittaren genom att se in i kameran, peka och visa. 2.1.4 Skapa stort Ett konstverk blir till! Kulturserie för barn i 9- års åldern. Skapa Stort bjuder på olika typer av konst och kultur med stor variation. Syftet är att vidga kultur- och konstbegreppet och inte minst att lyfta fram barnens eget skapande. så beskrivs programmet på UR:s hemsida. 25 Claude Bennedahl och Henrik Johansson (2010) Utformningen av lärande barnprogram: En kvalitativ analys utifrån filmteori och semiotik. Kandidatuppsats, Medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan i Halmstad. 26 http://www.modernamuseet.se/stockholm/nyheter/evas-superkoll/. 21
Utbildningsradion har producerat programmet och programledare är Kalle Brunelius som tidigare bland annat arbetat med Hjärnkontoret. Skapa stort visades första omgången 2011 kl 19:20, direkt efter Lilla Aktuellt på SVT:s Barnkanalen, och i SVT2 på dagtid. Det var då 30 minuter långt och innehöll förutom det jag kommer att beskriva, även inslag om någon författare samt Hiphopskolan. Andra omgången var 2012 i en kortare version där enbart delen som behandlar konst och skapande tas upp och visades på dagtid i SVT2 och i Barnkanalen på kvällstid, kl 19.35. Det repriserades med två långa samt med fem korta avsnitt 2013. Senast sändes det som repris i Barnkanalen en gång i veckan, kl 1630, 2014. Det var inte tillgängligt via SVT play, eller på Barnkanalens hemsida även om programmets ikon låg där utan man fick gå till UR play för att kunna se programmet utanför ordinarie sändnings tid. Detta försvårar tillgängligheten för barnen, likaså var sändningstiden 2014 en sådan tid som barn sällan tittar på TV, varken i skolan, på fritids eller hemma, eftersom det ligger vid en tid barnen ofta förflyttar sig, till exempel går hem från skolan. Av de program jag undersökt är Skapa stort det som visats flest gånger. Skapa stort består av 8 avsnitt. Våren 2014 samtidigt låg tillgängliga på nätet. I de här 8 avsnitten tas olika typer av konst upp: 1. Yves Kleins blåa målning 2. Meret Oppenheims ihopbundna skor, Min guvernant. 3. Lena Cronqvists målning Skvallerbyttan. 4. Alexander Calders verk "Skogen är bästa stället". 5. Liss Erikssons staty Paret. 6. Kjartan Slettemarks pudeldräkt. 7. Vee Speers fotografi. 8. Åsa Stjernas ljudkonst. Programmets upplägg är sådant att det börjar med en kort introduktion av ett verk och en konstnär som visas i ett typiskt sammanhang till exempel på Fotografiska museet, Moderna museet, som offentlig skulptur et cetera. Kalle Brunelius tittar på, och pratar om, verket tillsammans med ett barn. Han berättar ofta något om när konstnären var liten och något om vad konstnären tänkte när hen gjorde verket. Barnet får sedan frågan om vad hen skulle vilja skapa för verk efter att ha sett det de har sett. När barnet har associerat kring konstverket och beskrivit vad hen vill göra så går barnet och Kalle B. tillsammans och handlar material eller förbereder sig på annat sätt. Det kan vara att skissa på hur det ska se ut, genom att studera eller fotografera av ett djur eller en människa eller vad man vill avbilda. 22
Insprängt i programmet ligger korta filmade inslag som är inskickade av andra på så sätt skapas ett sammanhang även med andra. Det kan vara animerade filmer som beskriver hur barnet arbetat, korta snuttar om något som är relevant för sammanhanget. Ett exempel är ett filmat inslag om vargar från Kolmården, när ett barn ville avbilda en varg. Sedan får man se när det nya konstverket skapas och barnet berättar för Kalle Brunelius vad hen tänker på och hur hen vill ha det. Det hela avslutas med en vernissage på ett galleri dit vänner och familj till barnet är inbjudna. Skapa stort. Beskrivning av avsnitt 1: Kleins blå tavla Kalle B befinner sig på en strand. Han berättar om hur Yves Klein kom på den blå färgen. Bilden växlar till en blå tavla, därefter kommer en skylt med Moderna museet, Yves Klein, Blå monokrom, IKB48. Barnet, Albin, och programledaren Kalle sitter och tittar på målningen. Det syns tydligt att det är på ett museum genom att man kan ana andra konstverk runt om. Kalle: Vad tänker du på när du ser den här då? Albin: Det är inte jättelätt att förklara men man känner en känsla. Sommar, min morbrors lantställe. Kalle: Nu ska vi göra ett konstverk av inspirationen som du fått av det här, vad vill du göra? Albin: Något så man får fram den här sommarkänslan. 23
De står utanför museet, (på baksidan ser man om man tidigare varit där). Det är en kall och snöig vinter. Albin ringer sin pappa. Sedan åker Kalle och Albin ut till Västertorp där lantstället ligger. Sommarhuset ligger vid vatten och ser ut som en typisk sommarstuga, trots vintern. Albin: Om jag vore Klein, då skulle jag ha målat en nyans ljusare. Albin berättar att han har tusentals minnen från lantstället och om sommaren. Säger sen att han har börjat fundera på en skulptur, beskriver sin idé. De plockar vass ihop. De börjar såga och vika hönsnät, pratar om gestaltning av gräsmattan som skulpturen ska innehålla. Kalle: OK, Albin, vad är nästa steg nu då? Albin sågar och donar, är aktiv. Kalle B sitter i soffan med en kopp kaffe bakom och är passiv. Albin ber Kalle om hjälp. De pratar också om spring- i- benen känslan som Albin vill få fram. Albin: Om man tittar på det här ska man få fram sina egna sommarminnen. Albin: Man vill ha ett speciellt konstverk som är lite speciellt. Kalle: Det finns bara ett sätt att göra det riktigt speciellt på. Det är att utgå från dina egna minnen som ingen annan har. Albin: Men kan du flytta lite på hinken där? Inslag: Sommardikt. En dikt läses av en flickröst samtidigt som en stillbild visas av två flickor, Alma och Tuva. En närbild på händer som bygger och smetar med klibbigt tidningspapper (papiermaché kan man ana). Albin och Kalle jobbar vidare med skulpturen som ska föreställa en koja och gubbar som springer. Hur ser man ut då när man springer? frågar Albin Kalle springer utanför huset och Albin tittar på genom fönstret samtidigt som han skissar på stort papper. Han jobbar sen vidare med ståltråd. 24
Kalle: Hur tänkte du när du byggde de här? (Gubbarna som springer) Albin: Jag tänkte att en ska springa runt och står här lite spring- i- benen känsla. De diskuterar sedan hur de ska lösa uppsättningen av den tillverkade kojan i skulpturens träd. Inslag: Sommarljud av Tage Johansson. Det består av vågljud tillsammans med en bild av vatten, sjö eller hav, och en ö. Loggan till Skapa stort tonar fram. Vi får se Albin och Kalle ute och inspektera den verkliga kojan ute i sommarstugans trädgård för att se om de hittar en konstruktionslösning till skulpturen. De bestämmer sig för att använda liknande konstruktion. Inslag: En form av animation med stillbilder i serieform som beskriver och sammanfattar Albins arbete. Nu är det dags för vernissage och snart kommer publiken, säger en röst. Albin och Kalle befinner sig på galleriet, en liten lokal i bottenvåningen av ett hus i storstadsmiljö. Albin lägger sista handen vid sitt verk. Man ser konstverket i helbild för första gången. Vi tittare får alltså inte heller se konstverket ordentligt förrän vid vernissagen. 25
Kalle: Det är häftigt att du hämtat allt material från stället där scenen utspelar sig. Albin: Låt oss säga att den inte direkt utspelar sig där utan att jag vill ha den känsla man får där. Närbilder och inzoomningar på skulpturen. Vi får se rött bubbel hällas upp i glas och salta pinnar och popcorn i närbild. Kalle: Vad är det värsta som kan hända nu då? Albin: Att min lillebror går fram till konstverket och river ner det. Albin öppnar dörren och ropar till dem som står utanför: Nu kan ni komma! Härligt. Alla kommer in. De kramas. Kalle: Välkomna hit allihop! Står bredvid Albin i klädd kavaj och med blommor i ena handen. 26
Han presenterar verket: Summer, summer, summertime Kalle frågar en kvinnlig besökare i medelåldern med kulturutseende Om jag bad dig att göra ett konstverk, vad skulle du göra? Med utgångspunkt ifrån det här? Jag vill bara ut och springa i gröngräset direkt. Avslutande bild på galleriet utifrån. Vi ser dem där inne. Musik: Summer, summer, summertime. SLUT Konsten sätts alltså i en slags social kontext, och barnens skapande blir också till konst i och med att den placeras på ett galleri. På slutet frågar programledaren en av besökarna vad hon skulle vilja göra för konstverk efter att ha sett detta (barnets) verk. På så sätt förs inspirationen vidare. Hur vet vi då att det är ett galleri och en vernissage? För att förstå det måste du nästan ha besökt ett liknande sammanhang tidigare. Närbilder på bubblet som hälls upp, att vi får veta att andra är inbjudna att komma och se verket för första gången, blommor som sedan överräcks, allt talar i alla fall om för tittaren att barnet firas i och med att bilden/verket är färdigt och de inbjudna får komma och titta. Också det själva faktum att lokalen inte innehåller något annat än programledaren, barnet, konstverket och besökarna gör att vi förstår att det är just det som firas och att det är viktigt. Det sker också en presentation av barnet och verket för besökarna. För den tittare som har förförståelse för vad ett galleri är och vad det representerar görs barnets verk också till konst i och med att det visas upp där. 27
Analys Som helhet visar programserien att det inte bara är tavlor som är konst, utan också att flera olika uttrycksformer är möjliga för att skapa en berättelse, en bild av en tanke, upplevelse eller känsla och på så sätt förmedla det till andra. Barnens egna produkter visar en bredd: det produceras både rörlig bild, collage, måleri, skulptur och dans. Det är inte det presenterade konstverkets form som styr slutprodukten i det avseendet utan till exempel Kjartan Slettemarks pudeldräkt resulterar i en film. I boken Populärkultur skriver Simon Lindgren om analysmetoder och teorier som kan användas för att se på och undersöka text i vid bemärkelse. En text kan till exempel vara en bild, en annons, en film. 27 Bland annat beskriver han förekomsten av narrativ struktur som behövs för att kunna förstå berättelsen/texten. Han talar om att det är det urval och ordnande av händelser, och på vilket sätt händelser bygger upp den avslutande situationen, det vill säga de berättartekniska delarna och hur de sammanfogas. I Skapa stort är det en tydlig struktur, som angivits ovan, och den återkommer på liknande sätt i avsnitten så att tittaren känner igen sig. Förhållande till konstverket Delvis hamnar det ursprungliga konstverket lite i skymundan genom att vi får en ganska kortfattad introduktion till det. Barnet och Kalle Brunelius besöker alltså en plats där konstverket finns, en plats som enligt samhällets överenskommelse (eller diskursen Vad som är konst ) gör verket till konst. Det kan vara ett museum eller liknande. För ett barn som är vant vid de här platserna går det snabbt att så att säga avkoda situationen, för ett barn som inte är det blir det naturligtvis inte lika självklart, men vi som tittare har då fått en verbal förklaring. På så sätt lär programmet oss också att i den här kontexten (museet och så vidare) visas det som kallas för konst. Denna del är dock relativt kort i programmet och det som mest framträder är skapandeprocessen och hur vi alla kan tillgodogöra oss konst. I och med att skapandeprocessen görs till en så stor (fysisk) del av innehållet så blir det också en markör att just den är viktig för att göra en handling till konst (att sedan visas upp och diskuteras). 27 Lindgren (2009). s.15. 28
Är programmet att betrakta som populärkultur eller finkultur? Enligt Simon Lindgren finns det inte en skarp gräns mellan de båda, och en text kan också vara dubbelkodad och tala på flera sätt samtidigt och alltså tolkas olika av olika personer och i olika sammanhang. I det här fallet är innehållet konstverk och museum samt till viss del avsändaren (Utbildningsradion) att tolka som exempel på uttryck för finkultur medan formen, här ett TV- program som visas för ett stort antal barn på Barnkanalen eventuellt gör det till ett populärkulturellt program. 3. Tolkning och resultat Programmens röda tråd är således att introducera barn till konst. I programmen Det är inte klokt! samt Skapa stort. även att inkludera barnens skapande. Elisabet Skoglund gör det främst verbalt som jag beskrivit ovan medan Kalle Brunelius i sina program ju huvudsakligen ägnar programmet åt just det handgripliga skapandet. Detta ger en förståelse för konstverket som introduceras och jag tycker att det på många sätt ansluter till idén att konstverket blir till i mötet med betraktaren även om konstnärens egen uppfattning också behandlas. Den återges, alternativt tolkas, av programledaren och ibland ställs direkt frågan vad barnen tror att konstnären tänkte. Den stora skillnaden mellan Det är inte klokt!, Evas superkoll och Skapa stort ligger i just att man får se barnen skapa i Skapa stort men också genom inklippen från inskickade filmsnuttar. Det känns också väldigt tidstypiskt eftersom dagens teknik är förändrad och barn ofta söker och lägger ut filmer och bilder på nätet, mms:ar och mailar filmer och bilder till varandra. Det överensstämmer alltså med vårt sätt att kommunicera med varandra i vardagen. Barnens förhållande till programledaren är också annorlunda: i Skapa stort säger barnet ofta emot Kalle, kommer med egna förslag och är mer aktivt. Det ger sig delvis av att det enbart är ett enda barn som porträtteras medan det i Det är inte klokt! är en grupp (om 29