Utredningsuppdrag 15/13 Paramedicinsk kompetens En bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens med hänsyn till nationella riktlinjer

- Landstingsdirektörens stab Planeringsenheten TJÄNSTESKRIVELSE Datum 2015-08-18 Sida 1(2) Referens Diarienummer 150054 Landstingsstyrelsen Landstinget i Kalmar län Postadress Landstinget i Kalmar län Box 601 391 26 Kalmar Utredningsuppdrag 15/13 Paramedicinsk kompetens En bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens med hänsyn till nationella riktlinjer Förslag till beslut 1. Landstingsstyrelsen godkänner slutredovisning av utredningsuppdrag 15/13 En bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens. 2. Landstingsstyrelsen ger hälso- och sjukvårdsförvaltningen, primärvårdsförvaltningen och psykiatriförvaltningen i uppdrag att i samverkan: - Under hösten 2015 påbörja arbetet med de identifierade utvecklingsområdena psykiatrins behov av paramedicinsk insats och intern nivåstrukturering. Utvecklingsarbetet innefattar att fördelningen av nuvarande paramedicinska länsresurser ses över och vid behov omfördelas. - Breddinföra fysioterapeut som första kontakt i primärvård, i takt med att ekonomin tillåter. - Stödja införande av internetbaserade stöd- behandlingsmetoder som kan ges via digitala E-hälsotjänster så att de blir en del av de insatser som paramedicinska aktörerna tar stöd av. - Tillsammans med IT-förvaltningen och med hänsyn till pågående regional IT-samverkan se över förutsättningarna för en gemensam struktur för vårddokumentation. Bakgrund Landstingets möjligheter att utveckla vården med stöd av de nuvarande paramedicinska resurserna är god. Med paramedicinska resurser avses professionerna arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator, logoped och psykolog och deras erfarenheter av att arbeta personcentrerat är ett annat kompetensområde som kommer övrig hälso- och sjukvårdspersonal till gagn i de fall där man möts i tvärprofessionella team. De paramedicinska aktörerna har för vana att ta stort egenansvar vid såväl bedömningar som utförande av insatser, men framhåller behovet av att utveckla arbetssättet för att kunna stärka sin roll i att ge rätt insats på rätt Webbplats Ltkalmar.se Besöksadress Strömgatan 13 391 26 Kalmar E-post landstinget@ltkalmar.se Telefon 0480-810 00 vx Organisationsnr 232100-0073 Bankgiro 833-3007

Landstinget i Kalmar län Datum 2015-08-10 Sida 2(2) vårdnivå. För att kunna följa upp utförda vårdåtgärder och sammankoppla detta med de rekommendationer som de nationella riktlinjerna anger krävs införande av en strukturerad vårddokumentation. Landstingets uppdrag är att ge en jämlik och likvärdig vård över hela länet och att särskilt ta hänsyn till de personer och målgrupper där stora komplexa behov identifieras stödjer verksamhetens förslag att arbeta vidare med utvecklingsområdena psykiatri och intern nivåstrukturering. Arbetet med att införa E-hälsa ger goda förutsättningar för att landstingen ska kunna erbjuda fler behandlingsalternativ- och metoder. Christina Edward Enhetschef, planeringsenheten Bilaga Slutredovisning av utredningsuppdrag 15/13 En bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens daterad den 18 augusti 2015.

En bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens med hänsyn till nationella riktlinjer (uppdrag 15/13 landstingsplan 2015-2017) Datum: 2015-09-07 Version: Dnr: 150054 Handläggare Leni Lagerqvist Planeringsenheten 0480-845 06 leni.lagerqvist@ltkalmar.se

Innehåll 1 Inledning... 5 2 Uppdrag och syfte... 6 2.1 Uppdrag... 6 2.2 Syfte... 6 3 Paramedicinsk kompetens... 7 3.1 Definition... 7 3.2 Organisationstillhörighet... 7 4 Nationella riktlinjer... 8 4.1 Inom vilka områden finns det riktlinjer?... 8 5 Personcentrerad vård... 10 6 Prioritera... 11 6.1 Nationella riktlinjer som prioriteringsunderlag... 11 6.2 Att arbeta med prioritering... 11 7 Paramedicinska resurser per 1000 invånare... 13 8 Utvecklingsarbeten... 14 8.1 Förbättringsprogram... 14 8.2 Forskning och evidens... 14 8.3 Återgång till arbete... 15 8.3.1 Ex. 1, Fysioterapeut som första kontakt... 15 8.3.2 Ex. 2, Vardagsrevidering... 16 8.4 Verksamhetsöversyn... 16 8.5 Kroniska sjukdomar - en nationell satsning... 19 8.6 E-hälsa, internetbaserat stöd och behandling... 19 9 Organisation... 21 9.1 Primärvårdsförvaltningen... 21 9.2 Psykiatriförvaltningen... 21 9.3 Paramedicinska aktörer med specificerade avtal/uppdrag... 21 9.4 Hälso- och sjukvårdsförvaltningen... 21 9.4.1 Hälso-och sjukvårdsförvaltningens paramedicinska enheter... 22 10 Summering... 23 10.1 Sammanfattning... 23 10.2 Slutsatser och fortsatt inriktning... 24 11 Metod... 25 12 Bilagor... 26 3

12.1 Bilaga 1, Paramedicinska resurser fördelat per yrkesgrupp... 26 12.1.1 Arbetsterapeut... 26 12.1.2 Dietist... 27 12.1.3 Fysioterapeut... 27 12.1.4 Kurator... 28 12.1.5 Logoped... 28 12.1.6 Psykolog... 29 12.2 Bilaga 2, Sammanställning av FoU-dagar april-maj 2015... 29 12.3 Bilaga 3, Läns FoUs förslag till verksamhetsplan 2014-2016... 30 12.4 Bilaga 4, tabell målgrupper... 31 13 Referenser...32

1 Inledning Länets kvinnor, män, flickor och pojkar ska erhålla en god och jämlik vård som är kunskapsbaserad och personcentrerad. Hälso- och sjukvården ska stärka patientens delaktighet och baseras på individuella behov. Vården ska vara kunskapsbaserad och bland annat bygga på de nationellt framtagna behandlingsriktlinjerna. Socialstyrelsens nationella behandlingsriktlinjer omfattar inte alla diagnoser. De är framtagna för de diagnosområden som berör en större andel av befolkningen eller där det råder stora olikheter i behandlingsresultaten. I dagsläget finns det 14 riktlinjer och en 15:e helt ny MS och Parkinson är under framtagande. Rekommendationerna i dessa behandlingsriktlinjer vänder sig till all hälso- och sjukvårdspersonal inkluderat de paramedicinska. Rekommendationerna gäller såväl de förebyggande, de behandlande som de rehabiliterade insatserna. Syftet med de nationella behandlingsriktlinjerna är att skapa en jämlik vård i landet samt vara ett stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna ska fördelas inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Målet med riktlinjerna är att bidra till att patienter och klienter får en god vård och socialtjänst. Landstingets förvaltningar med sjukvårdsuppdrag dvs. primärvårds- psykiatri- samt hälso- och sjukvårdsförvaltning har ansvaret att bemanna med den hälso- och sjukvårdspersonal tillika den yrkesprofession som krävs för att bedriva en kvalitetssäkrad sjukvårdande- och rehabiliterande verksamhet. De tvärprofessionella teamens samlade kompetens framhålls i de nationella riktlinjerna och anges på sikt vara en resursbesparing med hög patientnytta. Den paramedicinska kompetensen inom landstinget i Kalmar län har som tradition att arbeta personcentrerat, men behöver tillsammans med de övriga professionerna utveckla arbetet med att samverka genom det tvärprofessionella teamet oavsett organisationstillhörighet. Denna rapport beskriver övergripande vilka paramedicinska resurser landstinget har att tillgå i förhållande till riket samt ger en beskrivning av vilka områden de är verksamma inom. Den beskriver också vilka verksamheter som efterfrågar den paramedicinska kompetensen samt behovet av ökad tillgång och samverkan. De paramedicinska uppdragen vänder sig övergripande dvs. till alla diagnosgrupper varför en analys i förhållande till enbart de nationella riktlinjerna inte är möjlig att beskriva. Det faktiska förhållandet mellan nuvarande paramedicinska resurser och de behov av insatser som de nationella riktlinjerna rekommenderar kan rapportens analys inte heller dra några slutsatser av. Detta med anledning av att nuvarande tillgängliga och över tid insamlade underlag inte vårddokumenterats med specifik koppling till nationella riktlinjer eller specifika diagnosgrupper. Det är först när en systematisk vårddokumentation tillämpas som landstinget kan genomföra uppföljningar och analysera om efterfrågade mål och mått har uppnåtts. De verksamhetsansvariga för de paramedicinska aktörerna föreslås få i uppdrag att tillsammans med IT-förvaltningen ta fram en modell för detta. 5

2 Uppdrag och syfte De nationella riktlinjernas innehåll och fokus har ändrats över tid. De senast tillkomna tillika de senast reviderade innefattar alltfler indikatorer och målvärden som stöd för uppföljning. I arbetet med att ta fram dessa har Socialstyrelsen dessutom ökat efterfrågan på tvärprofessionell samverkan, detta med syfte att riktlinjernas innehåll ska spegla helheten av vården och inte enbart de medicinska. De medicinska rekommendationerna är fortfarande dominerande, men allt fler rekommendationer och indikatorer berör teamsamverkan och de paramedicinska insatserna. Att dessa har ökat och fått en högre prioritet påverkar landstingens beslut om vilka insatser och framförallt vilka paramedicinska insatser som krävs för att kunna svara upp till riktlinjerna. I samband med att remissarbeten genomförs har Landstinget i Kalmar län som rutin att genomföra dialogforum s.k. Kunskapsseminarier. Vid dessa seminarier möts vårdens företrädare, ledning, politiker och patientföreträdare där man tillsammans processar fram underlag som stöd för remissvar. Resultatet av de underlag som framkommit vid de senast genomförda seminarierna framhåller också de paramedicinska insatsernas betydelse för att landstinget ska kunna svara upp till den vård som rekommendationerna föreslår. 2.1 Uppdrag I landstingsplanen för 2015-2017 definieras uppdraget som en bred analys av landstingets behov av paramedicinsk kompetens med hänsyn till nationella riktlinjer. Uppdraget innefattar att; definiera vilka vårdaktörer som landstinget avser inom benämningen paramedicinsk kompetens. kartlägga befintliga resurser fördelat per 1000 invånare samt jämföra dessa med övriga landsting. beskriva de paramedicinska uppdrag som landstinget har kopplat till nationella riktlinjer. beskriva förhållandet mellan nationella rekommendationer och befintliga resurser per invånare. 2.2 Syfte Syftet med rapporten är att beskriva nuläget av paramedicinsk kompetens samt ge analys av de förutsättningar landstinget i Kalmar län har för att kunna möta de behov som rekommenderas i de nationella riktlinjerna.

3 Paramedicinsk kompetens Definitionen av paramedicin enligt medicinsk ordbok 1 är enheter inom sjukvården som arbetar med icke rent medicinska behandlingar, bland annat bestående av sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, kuratorer och dietister. Enligt den information som Sveriges Kommuner och Landsting samt vad några andra landsting och regioner uppger innefattar paramedicinska kompetenser fysioterapeuter (tidigare benämning sjukgymnaster), arbetsterapeuter, logopeder, kuratorer, dietister och psykologer. 3.1 Definition Landstinget i Kalmar läns paramedicinska kompetens innefattar professionerna arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator, logoped och psykolog. 3.2 Organisationstillhörighet Bortsett från psykologerna har merparten av de paramedicinska kompetenserna sin organisationstillhörighet inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Övriga har sin organisationstillhörighet fördelat mellan Primärvårds- och Psykiatriförvaltning samt hos de privata vårdaktörer som har Samverkans- eller vårdavtal med landstinget. Övergripande beskrivning av respektive yrkeskår och organisation, läs mer under rubrik 9.. 1 http://medicinskordbok.se/component/content/article/9-b/55476-paramedicin 7

4 Nationella riktlinjer De nationella riktlinjer som rapporten syftar på är de som är framtagna av Socialstyrelsen. På sin hemsida beskriver Socialstyrelsen följande; Samhällets resurser räcker inte till att utföra alla åtgärder i socialtjänsten och hälso- och sjukvården samtidigt. Därför måste beslutsfattare som politiker och verksamhetschefer ta ställning till hur resurserna ska fördelas inom de olika områdena. Nationella riktlinjer är ett stöd för beslutsfattarna så att de kan fördela resurserna efter befolkningens behov och så att de gör största möjliga nytta. Därför baserar Socialstyrelsen beslutet att göra riktlinjer på att det finns ett stort behov av vägledning i vården och socialtjänsten. Riktlinjerna, som är framtagna utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet, visar på nyttan och riskerna med olika åtgärder. Därmed vill Socialstyrelsen bidra till att stärka människors möjlighet att få jämlik och god vård och socialtjänst. Socialstyrelsens nationella riktlinjer är rekommendationer som bygger på kunskapsläget vid den tidpunkt då riktlinjerna har tagits fram. De utgör vägledning för vårdgivare och är inte bindande uttalanden om lämpliga behandlingsåtgärder eller rådgivning till patienter i enskilda fall. Det är alltid behandlande läkare som har ansvaret för att i det enskilda fallet baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet göra en bedömning av den individuella patientens behov så att denne får adekvat behandling. 2 4.1 Inom vilka områden finns det riktlinjer? För närvarande finns det 14 framtagna riktlinjer och en 15:e är på gång, den riktar sig till vård för personer med MS och Parkinson. 1. Astma och KOL reviderad version väntas hösten 2015 2. Bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancer 3. Diabetes, reviderad version publicerades mars 2015 4. Depression och ångestsyndrom reviderad preliminärversion väntas våren 2016 5. Demens reviderad version väntas våren 2016 6. Hjärtsjukvård reviderad version väntas hösten 2015 7. Lungcancer 8. Missbruk och beroende reviderad version publicerades april 2015 9. Ny riktlinje - MS och Parkinson preliminärversion väntas hösten 2016 10. Palliativ vård 11. Psykosociala insatser och läkemedelsbehandling vid schizofreni 12. Rörelseorganens sjukdomar 13. Sjukdomsförebyggande metoder 14. Stroke 15. Tandvård 2 http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/omnationellariktlinjer

Rekommendationerna som Socialstyrelsen sammanställer är endast ett urval av samtliga åtgärder som kan ske inom ett diagnosområde. Socialstyrelsen fokuserar främst på de åtgärder där det råder stora olikheter mellan landstingen eller där ny evidens finns för att införa nya behandlingsstrategier eller avsluta icke aktuella. Riktlinjernas anger vad som bör utföras, men inte av vem. I flera rekommendationer lyfter man fram teamets betydelse parallellt med att man framhåller vikten av en tvärprofessionell samverkan gällande såväl diagnosticering, behandling som uppföljning. Utifrån ett hälsoekonomiskt perspektiv kan man genom tvärprofessionell samverkan på ett kostnadseffektivt sätt stödja varandra att ge den enskilde patienten en individanpassad vård, som sker på rätt vårdnivå och utförs av rätt kompetens. Vårdens resurser är begränsade och ett sätt att nyttja dem effektivt är att samverka och fördela arbetsuppgifter parallellt med att den enskilde och gruppens kunskapsinhämtning ökar. Ett strukturerat sätt att genomföra detta på är att arbeta i team vilket vården i stort och de paramedicinska aktörerna har för vana att göra. Nyttan av de tvärprofessionella teamen och att arbeta personcentrat har fått ökad betydelse i takt med att patienternas delaktighet och inflytande i sin hälsa och vård fått ökat fokus, såväl i landstinget som nationellt. 9

5 Personcentrerad vård För att landstinget fortsatt ska kunna bedriva en god och säker vård finns ett behov av att nyttja de totala resurserna på ett samordnat sätt. Att bedöma vilka målgrupper som ska prioriteras samt vilka behov av kompetens som krävs för att genomföra detta bör analyseras ur flera perspektiv och där personcentrad vård är ett av dem. Vårdhandboken beskriver att personcentrerad vård innebär att vårdens aktörer i högre grad fokuserar på de resurser varje person har. Personcentrerad vård innebär en övergång från en modell där patienten är det passiva målet för en medicinsk intervention (och där fokus för många vårdprofessioner ligger på patientens behov i stället för på resurser), till en modell där en överenskommelse görs med patienten (ofta tillsammans med anhöriga) som är aktiv i planering och genomförande av den egna vården (såväl inom sluten- som öppenvård, akut och palliativ vård) samt rehabiliteringen. Att patienten får vara i centrum och så långt det är möjligt inkluderas i alla vårdbeslut och processer är viktigt och har visats leda till bättre egenvård och bättre samarbete mellan vårdare. Personcentrerad vård är idag ett internationellt erkänt begrepp som kan och bör tillämpas brett och inom många discipliner som har med patienternas vård och omsorg att göra 3 I landstingets delrapport 15/04 En handlingsplan för köfrid vård 4 lyfts de tre nyckelbegreppen partnerskap, patientberättelse och dokumentation fram. Den paramedicinska kompetensen inom landstinget i Kalmar län har som tradition att arbeta enligt ovanstående beskrivning av personcentrerad vård. Inom alla former av habilitering, rehabilitering och övrig paramedicinsk behandling är patientens resurser och förmåga det basala utgångsläget och en naturlig del av den totala behandlingsprocessen. Individuell plan kopplat till kontinuerlig uppföljning är andra vedertagna moment i samtliga processer. 3 Vårdhandboken - en tjänst från Sveriges landsting och regioner www.vardhandboken.se 4 delrapport 15/04 En handlingsplan för köfrid vård dnr 150054, Planeringsenheten B.Alfredsson och A. Aronsson.

6 Prioritera När man talar om prioriteringar inom sjukvården tar man ofta stöd av det resultat som prioriteringsutredningen Vårdens svåra val resulterade i 1995, närmare beskrivet den etiska plattformen innefattande människovärdesprincipen, behovsoch solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. 5 I boken Att välja rättvist framhåller man dessutom att de centrala begreppen inom området prioritering är just ordet prioritering samt ransonering, hälsa, behov, livskvalitet och nytta. Författarna nämner också att de beslut om resursfördelning som rör hälso- och sjukvård ofta sker i flera nivåer dvs. på individ-, grupp och populationsnivå. De nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande åtgärder är ett bra exempel på hur landstingen rekommenderas att erbjuda insatser på alla nivåer tillika prioritera och fördela aktuella resurser samt sätta mål, följa upp och analysera utfallet, se exempel beskrivning per nivå. Populationsnivå, faktiska aktiviteter och stödjande kampanjer (professionsutövning) som belyser hälsovinsterna tillika tydliggör egenansvaret dvs. att hälsa och motion är varje individs ansvar Gruppnivå, där patienter med bedömd nedsatt hälsa kopplat till specifika diagnosområden erbjuds riktad information och behandling (professionsutövning). Individnivå, där enskilda patienter med bedömda behov erbjuds riktade insatser och stöd (professionsutövning). Hälso- och sjukvården som är en av de mest komplexa sektorerna i samhället kan som en följd av detta innefatta att organiseringen och styrningen av prioriteringar i hälso- och sjukvården kan ske allt från lokala sjukvårdsnivån dvs. på enskild vårdenhet till landstingsövergripande. Dessa lokala inriktningsbeslut som bl.a. tydliggörs i den årliga landstingsplanen måste i sin tur ta hänsyn till de sjukvårdsregionala och de nationella processerna. 6.1 Nationella riktlinjer som prioriteringsunderlag En av de nationella processerna som resulterar i stöd till prioritering inom vissa sjukdomsområden är Socialstyrelsens nationella riktlinjer vilka öppet prioriterat riktar sig till såväl politiker, vårdaktörer, patienter som närstående. Att öppet prioritera skapar en ökad samsyn på rättvisa samt har högt förtroende hos befolkningen. Man ska dock notera att dessa nationellt framtagna rekommendationer endast ger förslag på prioriteringar men att det slutligen alltid blir upp till respektive huvudman att väga samman dessa med övriga prioriteringar. 6.2 Att arbeta med prioritering Att bedriva förändringsarbete tillika prioritera genom att arbeta med processarbete har sin fördel i att det utförs i team. Särskilt framgångsrikt blir det när teamen är 5 Vårdens svåra val SOU 1995:5, Socialdepartementet 1995 http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/1995/03/sou-19955/ 11

tvärprofessionella och resultatet genomsyras av respekt och tillit till de kompetenser som olika vårdaktörer innehar 6. Landstinget i Kalmar län har sedan en längre tid arbetat med att utveckla vården med stöd av processarbeten som bemannas tvärprofessionellt. Initialt har grupperna har bildats där landstinget efter Öppna Jämförelsers resultatrapporter sett vikten av att återkoppla och utveckla. För närvarande finns det aktuella processgrupper för hjärta, stroke, diabetes, äldre, neuropsykiatri, astma KOL och ett flertal cancerdiagnoser där alla har uppdraget att kartlägga befintliga processer och utveckla dem så att kvaliteten i vården ökar och att vårdens samlade resurser nyttjas på ett kostnadseffektivt sätt. Alla vårdgivare, och i detta fall landstinget, har uppdraget att utöva en god och säker vård för länets medborgare. Berörda verksamhetschefer har i sin tur ansvar för att de arbetsuppgifter som ska utföras av hälso- och sjukvårdspersonal, utförs på ett kvalitetssäkrat sätt 7. Vårdens insatser och arbetsuppgifter innefattar allt från de mest avancerade till att den enskilde vårdaktören måste ta ställning till att avgränsa och påvisa vad som är egenvård. Dessa ställningstaganden blir lättare att ta beslut om när det finns stöd för hur man ska prioritera. Landstingets organisation där tre förvaltningar var för sig har ett sjukvårdsuppdrag har ansvaret för att dessa prioriteringar för såväl de enskilda som de gemensamma paramedicinska resurserna tydliggörs. Att kompetensutveckla, stödja och rätt nyttja de enskilda resurserna är sannolikt greppbart emedan de gemensamma resurserna ställer helt andra krav på att verksamhetscheferna samverkar och gemensamt prioriterar hur resurser ska fördelas och nyttjas mest effektivt. Att arbeta processorienterat är ett sätt för förvaltningarna att skapa förutsättningar för att och olika kompetenser möts i syfte att förbättra patientens väg genom vården oavsett organisationstillhörighet. Det processorienterade arbetssättet bidrar också till att synliggöra patientens delaktighet och ansvar. Med stöd av individuella vårdplaner tydliggörs vad hälsosjukvårdspersonal kommer att bidra med, men även vad den enskilde individen har för egenansvar gällande fortsatt behandling och eller rehabilitering. Att utgå från individens resurser dvs. att arbeta personcentrerat faller sig naturligt i dessa sammanhang. 6 Att välja rättvist - Om prioriteringar i hälso- och sjukvården av Per Carlsson och Susanne Waldau. Studentlitteratur AB, Lund 2013. 7 Socialstyrelsen juni 2015 Vem får göra vad inom hälso- och sjukvården och tandvården?

7 Paramedicinska resurser per 1000 invånare Det upp till varje landsting/verksamhetschef att bemanna med den kompetens som verksamheten efterfrågar för att möta patienternas behov. För att kunna jämföra bemanningssituationen inom respektive yrkesfunktion med riket har utredaren fått ta del av nationell utdata från Sveriges Kommuner och Landsting för verksamhetsåret 2014. Landstingens anställda psykologer och privata vårdaktörer med Samverkans- eller vårdavtal är inte medtagna i denna SKL statistik, men är likväl är de en del av de sammantagna paramedicinska resurserna. Landstinget i Kalmar län har dessutom valt att stimulera såväl de offentliga som de privata aktörerna till att ackreditera sig som KBT- respektive MMR1 eller MMR2 enheter 8 vars insatser till stor del genomförs av paramedicinska vårdaktörer i samverkan med läkarkompetens. Sammanfattningsvis ligger Kalmar län något under riket gällande samtliga paramedicinska professioner per 1000 invånare. Att beskriva förhållande mellan patienternas behov och landstingens bemanning/resurser kräver en detaljerad åtgärdsstatistik fördelad per diagnosgrupp. Åtkomsten av detaljerad åtgärdsstatistik är inte möjlig, detta pga. att det saknas strukturerad registrering och vårddokumentation, såväl på lokal som nationell nivå. Den bilagda sammanställningen bör därför endast ses som en bild av hur Landstinget i Kalmar län förhåller sig till övriga landsting/regioner. Se mer specifik information per yrkesgrupp i bilaga 1. 8 KBT = Psykolog eller motsvarande med kompetens att behandla med kognitiv beteendeterapi avseende diagnoserna Depression, Ångest och Stressrelaterade sjukdomar. MMR1- enheter. MMR 1 = leg. Arbetsterapeut, Fysioterapeut, Psykolog eller motsvarande med kompetens att behandla smärta med koppling till rörelseapparaten. MMR 2 = högre kompetensnivå. 13

8 Utvecklingsarbeten En satsning som bär namnet Varje dag lite bättre - kraften hos många! är ett exempel på hur landstinget stödjer team- och processarbete. 2007-04-26 tog Landstingsfullmäktige i Kalmar län beslut om att satsa ytterligare på forskning och utveckling. Detta arbete är fortfarande aktuellt och beskriver landstingets långsiktiga satsning på systematiskt förbättringsarbete men också ett förhållningssätt och en väg för att uppnå bästa tänkbara vårdkvalitet. De övergripande landstingsgemensamma strategierna för forskning, utveckling och auskultation ligger som grund för denna satsning. 9 En underutnyttjad resurs som bör utvecklas ytterligare är momentet lära av varandra dvs. att påvisade goda resultat omgående sprids och införs länsövergripande. De paramedicinska aktörerna deltar i likhet med övriga i vården till att ständigt förbättra och utveckla för att möta de behov som patienter efterfrågar. 8.1 Förbättringsprogram En av de väl etablerade arbetsformerna är deltagande i landstingets förbättringsprogram. Syftet med landstingets förbättringsprogram är att bidra till att skapa struktur och kontinuitet i verksamheternas förbättringsarbete, där stödet sker enligt genombrottsmetodiken och där man uppmanas att genomföra det i tvärprofessionella team. De paramedicinska aktörerna är fullt delaktiga och nedan redovisas en sammanställning av de förbättringsprogram från omgång 10 och 11 som har koppling till nationella riktlinjer (NR) och paramedicinsk kompetens. Siffran i parentes beskriver vilken omgång av förbättringsprogram det avser samt vilken koppling arbete har till NR. Strukturerad uppföljning av personer med demenssjukdom i särskilda boenden (11- NR Demens) Cancerrehabilitering förbättringsarbeten x 3, alla vid länets tre sjukhus (11 - NR Cancersjukvård för patienter med lung-, bröst-, prostata- samt tjock och ändtarmscancer) Nutritionsscreening (10 NR = alla berör nutrition) Information till kranskärlssjuka patienter (10 - NR Hjärtsjukvård) Är livsstilsförändring vid diabetes möjlig? (10 NR Diabetes och NR Sjukdomsförebyggande) Hur sover du? (10 NR Schizofreni och NR Depression och ångest) Snabbare omhändertagande (10 NR Schizofreni och NR Depression och ångest) Rehabiliteringsprocessen (10 NR Stroke) 8.2 Forskning och evidens De paramedicinska aktörerna arbetar kunskapsbaserat och bidrar till att landstinget utvecklar sitt arbete med den patientnära evidensbaserade forskningen. Ett exempel på hur landstingets dietister, arbets- och fysioterapeuter visar på aktuell forskning 9 Navet- Varje dag lite bättre. http://navet.lkl.ltkalmar.se/ledning-amp-styrning/forskning-ochforbattring/kvalitet-och-forbattring/forbattringsarbete/varje-dag-lite-battre/

är via landstingets FoU dagar paramedicin. Under april och maj månad 2015 gavs de möjligheten att delge sina pågående eller avslutade forskningsarbeten alternativt mastersuppsatser. Utredaren, som tog del av dessa redovisningar, menar att arbetena berörde insatser för såväl barn som vuxna och att kopplingen till de nationella riktlinjerna var tydlig. Som exempel lyftes ett antal rekommendationer som anges i riktlinjerna för Sjukdomsförebyggande, Rörelseorganens sjukdomar, Hjärtsjukvård, Ångest och depression samt till de kommande vid MS och Parkinson fram. Samtliga arbeten som redovisades finns sammanställt i bilaga 2. För att få en överblick över övriga FoU-områden som har aktualiserats, se bilaga 3 - Läns FoUs förslag till verksamhetsplan 2014-2016. 8.3 Återgång till arbete I landstingsplan 2015-2017 lyfts rehabiliteringens betydelse för återgång till arbete fram. Ett exempel på att landstinget arbetar med detta utvecklingsområde är den nationella satsningen Sjukskrivningsmiljarden 10. Syftet med satsningen var att stimulera hälso- och sjukvårdens medverkan att förbättra sjukskrivningsprocessen med målet att påskynda återgång till arbete. De utvecklingsarbeten/projekt som landstinget redovisade under våren 2015 har en tydlig koppling till de nationella riktlinjerna för Sjukdomsförebyggande metoder, Rörelseorganens sjukdomar, Diabetes, Hjärta, Stroke, Depression och ångest. Nedan beskrivs två av dessa utvecklingsarbeten/projekt där arbets- och fysioterapeuter varit drivande. 8.3.1 Ex. 1, Fysioterapeut som första kontakt Projektet testade en arbetsmodell där patienter med besvär från rörelse - och stödjeorganen av den mottagande sjuksköterskan på hälsocentralen triagerades från hälsocentral till fysioterapeut. Det ändrade flödet syftade till att förbättra omhändertagandet av aktuell patientgrupp. Patienterna med dessa behov fick, av den mottagande sjuksköterskan på hälsocentralen, en tid bokad till fysioterapeut vid första kontakt med hälsocentralen. Det preliminära resultatet av de 755 patienter har ingått i projektet visade att; Majoriteten tillika 74 % av patienterna, endast behövde 1-2 besök hos fysioterapeuten. Vid 3-månadersuppföljningen hade 5 % målgruppen varit sjukskrivna för sina besvär och 4 % sökt läkare för aktuella besvär. 90 % av målgruppen blev färdigbehandlade utan att träffa läkare, där det i resterade 10 % innefattade sedvanligt samarbete kring patienten. Slutsatser är bland annat att ett tidigt omhändertagande gynnar tillfrisknandet, vilket sannolikt påverkar sjukskrivningstalet i positiv riktning och därmed är fördelaktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ytterligare en samverkansvinst är det ökade samarbetet mellan hälsocentral och rehabiliteringsenhet, vilket gynnat 10 http://skl.se/halsasjukvard/sjukskrivningochrehabilitering/sjukskrivningsmiljarden.5228.html 15

arbetet och ökat förståelsen för varandras kompetenser och skapat effekter utanför projektets ramar. Projektet är avslutat och det goda resultat har för avsikt att spridas och införas länsövergripande under planperioden 2016-2018. 8.3.2 Ex. 2, Vardagsrevidering I projektet vardagsrevidering var syftet att identifiera kvinnor med aktivitetsobalans i vardagen samt att utforma, genomföra och utvärdera rehabiliteringsprogram baserat på vardagsrevidering för personer med sjukskrivning eller risk för sjukskrivning pga. stressrelaterad ohälsa. För att på ett evidensbaserat sätt kunna mäta och följa individernas resultat och utveckling använde man sig av ett flertal validerade skattningsinstrument, se nedan. Tillfredsställelse med dagliga aktiviteter SDO (Satisfaction with Daily Occupations) Depression och ångest HAD (Hospital Anexietyand Depression scale) Emotionellt välbefinnande (hälsa) SF-36 (Short Form 26 Health Survey) Stressymtom SCI-93 (Stress and CrisisInventory) Tro på sin egen förmåga GSE (General Self-efficacyscale) Tro på sin arbetsförmåga WAI, en fråga (WorkAbilityIndex) Resultatet kunde påvisa följande förändringar; minskad sjukskrivning ökad återgång till arbete ökat självförtroende ökad tillfredställelse med dagliga aktiviteter mer nöjda med rehabilitering Projektets syfte och innehåll har en tydlig koppling till de rekommendationer som bland annat återfinns i de nationella riktlinjerna för Sjukdomsförebyggande metoder, Rörelseorganens sjukdomar, Depression och ångest. Projektet är avslutat och är nu en del av ordinarie verksamhet i Hultsfred samt ska bli en del av den ordinarie verksamheten i Vimmerby. 8.4 Verksamhetsöversyn Hälso- och sjukvårdsförvaltningens enheter HabNorr, Samrehab och HRK har genomfört en länsövergripande verksamhetsöversyn i syfte att kartlägga nuläge, skapa gemensam målbild samt identifiera utvecklingsområden. Verksamhetsöversynen har redovisats internt och utredaren fått ta del av arbetsmaterialet. Gemensam målbild Länets habilitering och rehabilitering har tagit fram en gemensam målbild. Med fokus på hälsa och livskvalitet skall invånarna i Kalmar län;

inte märka våra organisatoriska gränser erbjudas stöd utifrån varje individs behov och förutsättningar med syfte att bibehålla eller återvinna bästa möjliga funktionsförmåga samt skapa goda villkor för ett självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhällslivet. vara delaktiga i sin egen hälso- och sjukvård vara delaktiga i Läns FoU:s utvecklingsarbete Statistik kopplat till målgrupper Samtliga professioner har likt all övrig hälso- och vårdpersonal krav på att vårddokumentera. Vårddokumentationen har varierad grad av struktur för att fånga kvalificerad data varpå det är svårt att på ett enkelt sätt ta fram specifikt efterfrågad utdata. Verksamhetsöversynen innehöll en viss redovisning av statistik fördelat på de olika professionerna. Statistiken/utdatan ger en viss överblick över antal remisser, antal besök (nya och återbesök) och var de är utförda, men kan inte anses tillräcklig för att utredaren i denna rapport ska kunna dra slutsatser med koppling till de nationella riktlinjernas angivna diagnosområden. Definierade uppdrag för respektive profession saknas. Verksamhetens olika professioner har själva sammanställt underlag från vilka kliniker och enheter att de över tid fått muntliga uppdrag från. Dessa redovisas i tabell, se bilaga 4. Det man kan notera är att de offentliga fysioterapeuterna likt de privata fysioterapeuterna med vårdavtal är verksamma inom diagnosområdet rörelseorganens sjukdomar. De privata fysioterapeuternas angivna kompetens tillika vårdavtal domineras dessutom av inriktningen ortopedi. Utvecklingsområde 1 - Psykiatri Ett av de utvecklingsområden som verksamhetsöversynen framhåller är att det i den norra länsdelen helt saknas resurs av både arbets- och fysioterapeut kopplat till Barn och Ungdomspsykiatrins verksamhet. För att vården ska vara likvärdig över länet och det faktiska behov som finns avseende bedömning och intervention från professionerna måste nuvarande resurstillsättning eller uppdrag tydliggöras alternativt ändras. Målgruppen/patienterna som söker och får stöd från psykiatriska verksamheterna har ofta, framförallt i akuta stadier, mycket nedsatt autonomi vilket ställer andra och specifika krav på de paramedicinska insatserna. När man ska arbeta personcentrerat med denna målgrupp krävs hög kontinuitet, tydlighet och uthållighet för att nå trygghet och delaktighet. Detta sätt att bemöta är inte alltid lika avgörande för att nå resultat inom den somatiska vården, där merparten av de paramedicinska aktörerna har mest erfarenhet. Den sammantagna resursen av dietister, arbets- och fysioterapeuter riktad till psykiatrins verksamhet täcker idag inte behovet av att utföra dessa bedömningar och behandlingar som länets patienter är i behov av, något som även Psykiatriförvaltningens ledning framhåller. 17

Utvecklingsområde 2 - Förslag på intern nivåstrukturering Rehabilitering allmän och specifik inom såväl öppen- som slutenvård, vilken HRK och Samrehab ansvarar för, är jämfört med habiliteringsverksamheten inte lika tydlig i sina processer. För att möta den mångfald av diagnosgrupper tillika upprätthålla kompetens för att möta både enkla och komplexa behov, akuta eller planerade insatser, kräver dessa struktur, tydliga processer och rutiner samt ständiga prioriteringar. I samband med verksamhetsöversynen framhölls behovet av nivåstrukturera internt. Det saknades struktur och stöd för hur de enskilda aktörerna på ett systematiskt sätt skulle urskilja den enkla insatserna från de komplexa och där till koppla rätt insats och kompetens till rätt vårdnivå. I deras förslag på struktur anges följande nivåer eller våningar, som de valt att benämna det. Syfte med dela in de paramedicinska insatserna i våningar var att tydliggöra för såväl patienterna som för professionen att insatsen som erbjuds är baserad på individuella behov dvs. helt enligt arbetssättet personcentrad vård. Bild 2 Indelningen är dessutom ett försök till att prioritera efter behov på grupp- och populationsnivå. I samband med intervju med en av verksamhetscheferna finns det stora möjligheter att utveckla systematiken och arbetsflödet för att redan vid första mötet kunna erbjuda rätt nivå/våning. Nedan följer verksamheternas beskrivning av respektive nivå och vilken målgrupp som de anser relevanta. Egenvårdsvåningen Fysisk aktivitet, kost, allmän prevention etc. Målgruppen domineras av personer som söker för enkla åkommor samt att de ofta kan ange en tydlig problembild. Behandlingarna utgörs till störa delen av insatser kring rörelse och stöd. Tidig insats av en profession där man mellan professioner dessutom vid behov kan lämna över till någon annan dvs. lätt att jobba i en kedja. Primärvårdsvåning Tidig, samordnad och allsidig rehabilitering i kedja och/eller i multiprofessionellt team Målgruppen är exempelvis personer med Neurologiska diagnoser, ryggmärgsskador, psykiatriska diagnoser etc Individerna har stora behov av insatser från flera aktörer där samordning är en vinst för såväl patient som övriga berörda. Specialistvårdsvåning Samordnad och allsidig rehabilitering i multiprofessionellt team

Målgruppen har oftast komplexa åkommor, där både multi- och samsjuklighet, är vanligt förekommande. Här ingår även målgruppen Asylpatienter/Nyanlända som många varit med om flera trauman och där vården dessutom måste ta stor hänsyn till språkliga och kulturella skillnader. Oavsett bakgrunden och ingången till att denna målgrupp kräver specialistvård så har samtliga stora behov av insatser från flera aktörer som sker så tidigt det bara är möjligt samt samordnat. Högspecialiserad våning Samordnad och allsidig rehabilitering i multiprofessionellt team Målgruppen har enbart komplexa åkommor, där både multi- och samsjuklighet, i hög grad alltid är förekommande. Exempel på områden är; Smärta - livsstil/levnadsvanor, psykiatriska, neuropsykiatriska, multisjuka yngre och äldre m.fl. Dessa målgrupper kräver högspecialiserad vård tillika har stora behov av strukturerade insatser och att de sker samordnat med hög kontinuitet. Samordningen avser alla paramedicinska aktörer och att de dessutom inne har formell eller reell specialistkompetens. 11 8.5 Kroniska sjukdomar - en nationell satsning För att landets invånare med kroniska sjukdomar oavsett bostadsort ska kunna erbjudas likvärdig och jämlik vård står Sveriges kommuner och landsting (SKL) bakom arbetet en Nationell strategi för att förebygga och behandla kronisk sjukdom. Arbetet ska genomföras under 2014-2017 och 450 miljoner kronor har avsatts för satsningen. En satsning som leds av samordnaren Roger Molin och som ska ha fokus på; Patientcentrerad vård Kunskapsbaserad vård Prevention och tidig uppmärksamhet Strategins vision lyder: Bästa möjliga hälsa för personer med kroniska sjukdomar och en långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård. 12 Med anledning av de beskrivna områdena kommer de paramedicinska kompetenserna sannolikt att vara involverade och beröras av strategins utfall. Beskrivningen av strategin har dessutom en tydlig koppling till flera av de nationella riktlinjerna bland annat dem för Sjukdomsförebyggande metoder, Rörelseorganens sjukdomar, Diabetes, Hjärta, Stroke, Depression och ångest, Schizofreni, Missbruk och beroende, Tandvård, Cancersjukvård samt de kommande riktlinjerna för personer med MS och Parkinson. 8.6 E-hälsa, internetbaserat stöd och behandling Gränssnittet mellan egenvård och sjukvårdande behandling förändras i takt med att nya metoder och tekniker aktualiseras. Genom att använda modern teknik och nya behandlingsformer ökar möjligheterna att få såväl avancerad som allmän vård i 11 Verksamhetsöversyn HabNorr, Samrehab och HRK_ LKL 2014, Sofia Erlandsson 12 http://www.life-time.se/2014/02/06/nationell-satsning-for-att-lyfta-varden-av-kroniskasjukdomar/ 19

patientens närmiljö. Den enskilde individens möjligheter att dra nyttan av sin förvärvade kunskaper ökar dessutom delaktig-, självständig- och valfriheten. Som ett komplement till de traditionella behandlingsformerna finns internetbaserat stöd och behandling. En nationell plattform för internetbaserat stöd och behandling har utvecklats av 1177 Vårdguiden. Landstinget i Kalmar har tagit fram en införandeplan och kommer att ansluta sig till den nationella plattformen januari 2016. Alla vårdgivare kan erbjuda internetbaserat stöd och behandling på ett säkert sätt som ett komplement till annan behandling. Ett nationellt arbete pågår kring utveckling, kvalitetssäkring och införande av behandlings- och stödprogram i landsting och regioner. Plattformen ger vårdgivare möjlighet att erbjuda stöd och behandlingar till invånare på ett säkert sätt via webben som ett komplement till annan behandling. Exempel på behandlingar via nätet är behandling mot ångest och depression, smärta, tinnitus och screening vid alkohol och drogproblem. 13 Med tanke på snabbt växande utvecklingen bör ovan angivna diagnosområdena ses som de första exemplen. Landstinget i Kalmar län har likt övriga landsting stora möjligheter att utveckla arbetsmetoder med koppling till fler nationella riktlinjer än de vid Depression- och Ångestsyndrom, Rörelseorganens sjukdomar samt Missbruk- och beroendevård. Egenvården inom de paramedicinska angreppsområdet kan visa sig var en starkt underutnyttjad resurs och landstinget har genom sitt framgångsrika arbete med utveckla patientmedverkan en utmaning i att tillsammans med professionen och patienterna utveckla egenvården. De paramedicinska aktörernas medverkan i att utveckla och antalet områden där digitala behandlings- och stödprogram kan komplettera de traditionella behandlingsformerna är nödvändig för att nuvarande resurser ska kunna styras till dem som behöver vården mest. Landstinget i Kalmar län är tillsammans med Region Jönköping och Östergötland mitt uppe i en upphandlingsprocess gällande nämnda behandlings- och stödprogram. 13 http://skl.se/halsasjukvard/ehalsa/internetbaseratstodochbehandling.internetbaseratstodochbehandlin g.html

9 Organisation Nedan följer en kortfattad beskrivning av de paramedicinska aktörernas omfattning, organisationstillhörighet samt i viss grad vilken målgrupp de har ansvar för. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen som har den största andelen innefattar även resultatet av den verksamhetsöversyn som de genomförde under 2014. Se rubrik 10. 9.1 Primärvårdsförvaltningen Primärvårdsförvaltningen har tre landstingsövergripande uppdrag där det finns anställda psykologer. Dessa är fördelat på 20 heltidstjänster inom Hälsoval, 7 (6,65) tjänster inom barnhälsovård (BHV) samt 2 kuratorer och 3 psykologer barn- och ungdomshälsan (BoU). BoU har inte fått alla tjänster tillsatta utan rekrytering pågår. 14 9.2 Psykiatriförvaltningen Vuxenpsykiatri mitt (VUP mitt) har två anställda arbetsterapeuter med uppdrag psykiatrisk rehabilitering, öppenvård Oskarshamn samt 47 psykologer med uppdrag mot både vuxna och barn. Dessa psykologer har sina placeringar i Kalmar, Oskarshamn och Västervik. Förvaltningen har också 3-4 vakanta tjänster, som inte är bemannade pga. nationell kompetensbrist. 15 9.3 Paramedicinska aktörer med specificerade avtal/uppdrag Planeringsenheten ansvarar de Samverkans- och vårdavtal som landstinget har upphandlat enligt lagen om offentlig upphandling eller enligt lagen om vårdval. Inom ramen för de paramedicinska aktörerna innefattar det 34 privata fysioterapeuter, där dessa domineras av kompetens inom rörelseorganens sjukdomar. Landstinget arbetar i samverkan med dessa aktörer inom ramen för Fysioterapeut som första kontakt. Utöver dessa fysioterapeuter finns det dessutom 59 ackrediterade KBT-enheter, 33 ackrediterade MMR1-enheter samt 5 ackrediterade MMR2-enheter, där alla ackrediteringarna innefattar såväl offentliga som privata enheter. 9.4 Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Hälso- och sjukvårdsförvaltningen är den förvaltningen som har flest antal paramedicinska kompetenser knutna till sig och där merparten är organiserade inom enheterna HabNorr, Samrehab och HRK. 14 Uppgifter från PV, juni 2015. 15 Uppgifter från PVF, juni 2015 21

Bild 1 Dessa enheter har dock ett landstingsövergripande uppdrag dvs. de ska även tillgodose de behov som övriga sjukvårdande förvaltningar efterfrågar för att kunna bedriva en säker och god vård. De professioner som dessa enheter har ansvar för är fysioterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder (hab), kuratorer, dietister och psykologer (hab). Under 2014 genomfördes en verksamhetsöversyn som mer detaljerat beskriver deras uppdrag och nulägesbedömning. Utanför dessa enheter finns det 10 anställda logopeder vid länets tre Öron-Näsa- Hals-kliniker, som inte har någon direkt koppling till paramedicinska enheterna. Dessa logopeder har ett avgränsat uppdrag kopplat till definierade målgrupper som erhåller sina insatser vid de tre logopedmottagningarna. 9.4.1 Hälso-och sjukvårdsförvaltningens paramedicinska enheter Hälso- och sjukvårdsförvaltningens enheter Habilitering i Norr (HabNorr), Samrehab och Habiliterings- och rehabiliteringskliniken (HRK) har ett länsövergripande ansvar för att de offentligt anställda fysioterapeuterna, arbetsterapeuterna, dietisterna arbetar länsövergripande oavsett vårdnivå. Till enheterna finns dessutom delar av landstingets kuratorer, logopeder (hab), och psykologer (hab) kopplade, även dessa aktörer har oavsett vårdnivå ett länsövergripande uppdrag inom sitt verksamhets- och upptagningsområde. Habiliterings- och rehabiliteringsenheterna har en nödvändig roll i landstingets centrala och övergripande arbete med såväl hälsofrämjande som övrig hälso- och sjukvård. HabNorr, Samrehab har uppdelade ansvarsområden emedan HRKs organisation ansvarar för både rehabilitering och habilitering. Att erbjuda tidiga, samordnade och allsidiga insatser oavsett vårdnivå ställer krav på strukturell och samordnad ledning och styrning. De paramedicinska aktörerna har upparbetade samarbetsytor mot övriga förvaltningar inkluderat privata vårdgivare och kommunerna. För att kunna möta aktuella behov samt planera för framtida behöver all hälso- och sjukvårdspersonal vara delaktiga i de processer som har bäring på det egna kompetensområdet. Det tvärprofessionella teamens uppbyggnad inom habiliteringen ska ses som ett föredöme när landstinget vill beskriva hur man i arbetar personcentrerat. Habiliteringen har också upparbetade processer och rutiner som stöd såväl internt som externt, främst i samverkan med flertalet externa vårdgivare och myndigheter.

10 Summering 10.1 Sammanfattning Landstingets möjligheter att utveckla vården med stöd av de nuvarande paramedicinska resurserna är god. Med paramedicinska resurser avses professionerna arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator, logoped och psykolog. Antalet aktörer, som sammantaget ligger i snitt med riket, visar på att de tillsammans besitter god kompetens samt är delaktiga i landstingets forsknings- och utvecklingsarbeten. Deras erfarenheter av att arbeta personcentrerat är ett annat kompetensområde som kommer övrig hälso- och sjukvårdspersonal till gagn i de fall där man möts i tvärprofessionella team. Teamens funktion och metoden att arbeta processorienterat är inte heller nytt för de paramedicinska aktörerna, men kan utvecklas inom flera områden och verksamheter samt att moment lära av varandra blir en resurs dvs. där det goda resultatet omgående sprids och införs länsövergripande. Psykiatriförvaltningen har särskilt uttalat att de har behov av att utveckla dessa tvärprofessionella team där de idag i samband med utredningar och behandlingar upplever sig ha ett större behov av dietisters, arbets- och fysioterapeuternas kompetens. Landstingets habilitering är en verksamhet som har mångårig erfarenhet av att arbeta i tvärprofessionella team och vars erfarenheter man bör ta tillvara vid utvecklingen av andra, nya team. De paramedicinska aktörerna har för vana att ta stort egenansvar vid såväl bedömningar som utförande av insatser, men framhåller behovet av att utveckla arbetssättet för att kunna stärka sin roll i att ge rätt insats på rätt vårdnivå. Verksamhetschefer oavsett förvaltning behöver tillsammans hitta arbetsformer så att gemensamma prioriteringar tydliggörs och nuvarande resurser kan fördelas jämlikt och till de målgrupper som behöver det mest. För att kunna svara upp till och prioritera mellan de behov som anges i de nationella riktlinjerna och alla övriga diagnosområdena behöver de paramedicinska aktörerna få stöd i att strukturera upp patientflödet och systematisera insatserna. De tre sjukvårdande förvaltningarna har ett gemensamt ansvar att utveckla detta så de paramedicinska resurserna fördelas jämlikt och nyttjas effektivt. Dietisterna har i samband med förbättringsarbetet Nutritionsscreening 16 tagit fram ett bra exempel på hur man kan identifiera måloch diagnosgrupp samt ange prioriteringsgrad för respektive insats. Detta prioriteringsunderlag kan ligga till grund för att likvärdiga underlag för de övriga paramedicinska aktörerna tas fram. För att effektivt kunna nyttja nuvarande resurser bör verksamheten också skilja på vad för kompetens som krävs för att möta upp de planerade insatserna och mot de akuta, icke planerade insatserna. Vid planerade insatser är den individuella vårdplanen ett stöd för såväl patient som för den verkställande vårdaktören eller teamet. I arbetet med att utveckla strukturen och systematiken så att rätt kompetens erbjuds på den vårdnivå patientens behov kräver blir HSFs genomförda verksamhetsöversyn från 2014 och dess förslag på utvecklingsområden viktig att använda. De två utvecklingsområden som särskilt lyfts fram är psykiatrin och intern nivåstrukturering. Landstingets uppdrag att ge en jämlik och likvärdig vård 16 Förbättranutritionsomhändertagandet införande av nutritionsscreening på Behandlingsenheten frp.10 april 2014. Behandlingsenheten och Samrehab akutblocket, Västerviks sjukhus 23

över hela länet och att särskilt ta hänsyn till de personer och målgrupper där stora komplexa behov identifieras stödjer dessa två utvecklingsområden. Egenvården inom de paramedicinska angreppsområdet kan visa sig var en starkt underutnyttjad resurs och landstinget har genom sitt framgångsrika arbete med att utveckla patientmedverkan en utmaning i att tillsammans med professionen och patienterna utveckla egenvården. Arbetet med att införa E-hälsa ger goda förutsättningar för att landstingen ska kunna erbjuda fler behandlingsalternativ- och metoder. De paramedicinska aktörernas medverkan i detta utvecklingsarbete är en viktig kompetens. För nuvarande paramedicinska resurser ska kunna styras till dem som behöver vården mest måste dessa behandlingsalternativ tillämpas i takt med att de digitala programmen kvalitetssäkras. Det är verksamhetschefernas ansvar att ha vetskap om vilken kompetens varje enskild aktör besitter och vad som krävs för att kunna bedriva en god och säker vård inom det verksamhetsområde som avses. De paramedicinska kompetensområdena synliggörs inte per automatik mot respektive yrkesprofession. Som exempel kan en arbetsterapeuts och en fysioterapeuts upptagnings- och verksamhetsområde vara helt avgörande för vilken specifik kompetens som måste utvecklas för att klara de behov som just de patienterna och den målgruppen har. De paramedicinska aktörernas avsaknad av kompletterande statistik över kompetensprofil samt avsaknaden av diagnosinriktade uppdrag gör att rapporten inte kan beskriva de paramedicinska uppdragen kopplat till nationella riktlinjerna. Eftersom de nationella riktlinjerna inte täcker alla diagnosområden, som landstinget tillika de paramedicinska aktörerna har helhetsansvar för, kan rapporten inte heller beskriva förhållandet mellan nationella rekommendationer och befintliga resurser per invånare. 10.2 Slutsatser och fortsatt inriktning Förhållandet mellan nuvarande paramedicinska resurser och de behov av insatser som de nationella riktlinjerna rekommenderar kan inte beskrivas. Med målet att nuvarande resurser ska fördelas jämlikt i länet samt att patienter oavsett vårdnivå ska kunna erhålla en god vård föreslås Hälso- och sjukvårds-, Primärvårds- och Psykiatriförvaltningen ges i uppdrag att i samverkan; under hösten 2015 påbörja arbetet med de identifierade utvecklingsområdena psykiatrins behov av paramedicinsk insats och intern nivåstrukturering. Utvecklingsarbetet innefattar att fördelningen av nuvarande paramedicinska länsresurser ses över och vid behov omfördelas. Fortsatt utveckla Fysioterapeut som första kontakt i primärvård. de internetbaserade stöd- behandlingsmetoder som kan ges via digitala Ehälsotjänster ska bli en del av de insatser som paramedicinska aktörerna tar stöd av. tillsammans med IT-förvaltningen och med hänsyn till nuvarande regional IT-samverkan ta fram en gemensam struktur för vårddokumentation. Detta så att efterfrågan av behov och utförda insatser kan kopplas samman med diagnosgrupper och de indikatorer som de nationella riktlinjerna omfattar.