Framgångsfaktorer för ökad export av svenskt kunnande och teknik inom avfallsområdet

Framgångsfaktorer för ökad export av svenskt kunnande och teknik inom avfallsområdet Olof Hjelm*, Wisdom Kanda och Santaigo Mejia Dugand. Industriell miljöteknik Institutionen för ekonomisk och industriell miljöteknik 581 83 Linköpings universitet * E- post: olof.hjelm@liu.se Telefon: 013-28 56 47 2013-02- 25

Sammanfattning Denna rapport redogör för ett mindre uppdrag som avdelningen för Industriell miljöteknik, Linköpings universitet, genomfört på uppdrag av Avfall Sverige. I uppdraget ingick att undersöka hur två utvalda länder, Danmark och Österrike arbetar med att främja export av kunnande och teknik inom området avfallshantering och jämföra detta med svenska initiativ. I rapporten diskuteras möjliga framgångsfaktorer som kan användas för att utveckla svenska initiativ inom området exportfrämjande av svenskt kunnande och teknik inom avfallshantering. Inga speciellt tydliga enskilda framgångsfaktorer kunde identifieras hos de studerade länderna som skiljer sig från det som redan görs i Sverige utan att en strategi för att stärka områdets exportframgångar måste bygga på traditionella utgångspunkter som att utifrån en uttalad målbild bygga på existerande styrkor och relationer. Förslag på insatser ges såväl på makro- som mikronivå där en stor utmaning är att få ihop hela värdekedjan från lagar och incitament via fungerande referensanläggningar, kunskapsuppbyggnad, marknadsanalyser, förstudier, systemleverantörer, systemoperatörer till enskilda komponentleverantörer. Insatser på makronivå En tydligt formulerad målbild är nödvändig för att kunna utforma lämpliga exportfrämjande åtgärder. Rent politiskt kan det vara av värde att avfallsområdet utpekas mer specifikt i de övergripande policydokumenten och aktionsplanerna. En tydlig fokusering är antagligen nödvändig för att kunna genomföra olika satsningar och kunna visa på lyckade initiativ. Denna fokusering kan göras utifrån: o Marknader, där existerande goda relationer och existerande överenskommelser kan underlätta. Markander med låg risk kan väljas om snabb framgång är viktig. o Teknik där hela eller stora delar av värdekedjan kan säkras. Ett exempel skulle kunna vara biogasproduktion och distribution. En stor utmaning ligger i koordinerad samverkan mellan aktörer med olika kompetens. En mer samordnad satsning kräver god kännedom om sektorn och dess aktörer. Som för all framgångsrik säljverksamhet krävs god kundkännedom. o Detta innebär att lösa deras problem med hjälp av vår erfarenhet snarare än att implementera våra lösningar rakt av. o Därutöver krävs speciellt på mer omogna marknader utbildning av möjliga kunder. Insatser på mikronivå För att Sverige ska kunna bli mer framgångsrik exportör av avfallsteknik krävs förstås företag med vilja och förmåga att exportera. Här skiljer sig antagligen inte sektorn sig speciellt mycket från övriga näringslivet. Då varje företag är unikt krävs mer individuell stöttning utifrån det enskilda företagets behov. Det kan vara en mängd olika saker såsom: o Kapacitetsuppbyggnad o Finansiering, även om vi bedömer som att det finns goda verktyg för detta redan. En utmaning som kanske framförallt gäller de mindre företagen i branschen är att överbrygga den upplevda miss-match mellan den stöttning som erbjuds och företagens behov. 2

Inledning Denna rapport redogör för ett mindre uppdrag som avdelningen för Industriell miljöteknik, Linköpings universitet, genomfört på uppdrag av Avfall Sverige. Uppdraget är en del i Avfall Sveriges exportsatsning som har målet att skapa en kraftfull nationell satsning från avfallsbranschen som binder ihop dess kompetenser, både från det privata och från det offentliga 1. I uppdraget ingick att undersöka hur två utvalda länder, Danmark och Österrike arbetar med att främja export av kunnande och teknik inom området avfallshantering och jämföra detta med svenska initiativ. Analysen ska primärt identifiera framgångsfaktorer som kan användas för att utveckla svenska initiativ inom området exportfrämjande av svenskt kunnande och teknik inom avfallshantering (i fortsättningen ibland förenklat kallat avfallsexport). Grundmetoden för uppdraget har varit en benchmarkingstudie. Benchmarkingen bygger på fakta som insamlats om respektive lands aktiviteter för att främja export av kunnande och teknik inom området avfallshantering. Dessa fakta har insamlats genom litteraturstudier, internetsökningar, e- postkonversationer och ett mindre antal telefonintervjuer. Frågor som vi sökt besvara är bl.a.: Hur stöttar myndigheter export inom området? Finns andra viktiga exportfrämjande aktörer och hur arbetar de? Hur framgångsrika anses åtgärderna vara? Utifrån beskrivningen av respektive lands aktiviteter genomfördes en jämförelse av skillnader och likheter. Vi har även kompletterat med resultat och erfarenheter från två pågående projekt; MegaTech, Sustainable Business and Clean Technology Markets in Megacities samt Business models for market expansion of Swedish municipal environmental technologies. Resultaten har analyserats utifrån relevant teori om exportfrämjande. Uppdraget genomfördes november 2012 till januari 2013 och motsvarade drygt en månads arbete. Rapporten har följande upplägg. Först diskuteras vad som kan avses med framgångsrik export då detta utgör en viktig förutsättning för uppdraget. Därefter ges en kort beskrivning av aktiviteter som genomförs i Sverige idag. Statistik redovisas och diskuteras för att ha som utgångspunkt för en diskussion om hur framgångsrika olika länder är avseende avfallsexport. Detta följs av en redogörelse för de initiativ och aktiviteter vi identifierat i de studerade länderna vilka jämförs med svenska aktiviteter och initiativ. Slutligen beskrivs ett antal möjliga framgångsfaktorer som kan användas för att utveckla svenska initiativ inom området exportfrämjande av svenskt kunnande och teknik inom avfallshantering. Läsaren av denna rapport förutsätts vara något sånär insatt i den svenska avfallssektorn varför alla organisationer och aktiviteter inte beskrivs i detalj. Mottagare av rapporten är Avfall Sverige och primärt deras arbetsgrupp för export och dess medlemmar. 1 Se www.avfallsverige.se/export 3

Vad är framgångsrikt främjande av export? Framgång vid främjande av export kan innebära ett antal olika saker. Vid utformning av olika exportfrämjande aktiviteter anser vi det först vara nödvändigt att ha en klar bild av vad man vill uppnå. Vi har identifierat minst fyra olika sätt att mäta denna framgång: 1. Ökad internationell kunskap om svenska lösningar. 2. Ökad försäljning av svenskt kunnande på en exportmarknad. 3. Ökad försäljning av svensk teknik på en exportmarknad 4. Ökad försäljning av svenskt avfall på en exportmarknad. Vi ser inte att det fjärde området (export av avfall för hantering utomlands) ligger inom vårt uppdrag. Sannolikt är det en kombination av de tre första som är ett önskvärt scenario där andra länders ökade kunskap om svenska lösningar leder till först en svensk kunskapsexport och i bästa fall därefter även till teknikexport. Det är dock långt ifrån säkert att så är fallet, vilket kommer att diskuteras mer nedan. Viktigt att notera är dock att olika aktiviteter behövs för de olika områdena i sig och ytterligare andra om en harmoniserad målbild mellan de olika områdena är önskvärd. Till område 1 kan föras aktiviteter som utresande delegationsresor, mottagande av delegationer, vänortssamarbete, studiebesök, mässverksamhet mm. Syftet med dessa aktiviteter är primärt att öka kunskapen om befintliga lösningar men även undersöka förutsättningarna på potentiella exportmarknader. Utförare av detta är främst olika myndigheter, speciellt kommuner och kommunala bolag, och offentligt finansierade främjandeorganisationer (t.ex. medlemmar i Asset). Avståndet till konkreta affärer är ofta långt men aktiviteterna kan ses som värdefulla även om de inte leder till några konkreta affärer för svenska företag (eller kanske istället till affärer för utländska företag). Försäljning av kunnande (område 2) inbegriper olika former av konsultliknande verksamheter såsom betald utbildning, marknadsbearbetande uppdrag, tekniska förstudier, utformning av konkreta lösningar etc. Här förekommer en blandning av såväl offentliga aktörer (t.ex. kommunala bolag), främjandeorganisationer (hubbar såsom medlemmar i Asset) som privata konsultbolag. Denna verksamhet är mer eller mindre affärsdriven och kan leda till vissa exportinkomster. Troligen är det dock en relativt liten verksamhet med begränsad potential. Område 3 kan ses som ordinär exportverksamhet dvs. att svenska företag säljer sina tekniska lösningar (produkter och/eller tjänster) på en internationell marknad. Vi har inte i det här uppdraget gått in på skillnaden i förutsättningar för kommunala respektive privata bolag att sälja teknik. Vi ser dock detta främst som en aktivitet för privata bolag. Potentialen för detta område är helt beroende av vilka teknikleverantörer som finns i landet och deras förmåga att verka på en exportmarknad. Vad sker i Sverige idag? Det har inte varit vårt uppdrag att kartlägga alla aktörer i Sverige som på olika sätt arbetar med avfallsexport. Det finns redan en rad kunskapssammanställningar inom det området. Vi ger här istället en övergripande bild av hur vi uppfattar situationen idag. Ett konstaterande är att en mängd olika myndigheter, offentliga organisationer och privata företag är aktiva inom området. De aktiviteter som pågår väljer vi att beskriva utifrån två olika nivåer; makro respektive mikronivå (se figur 1). På makronivå pågår en mängd olika aktiviteter i form av att beskriva, marknadsföra och sälja svenska systemlösningar. Vad vi kan se är avfallshantering ofta en delmängd av stora systemlösningar såsom hållbar stadsutveckling etc eller generella exportfrämjande insatser för hela miljöteknikområdet. 4

Initiativen sker såväl på nationell som regional som på företagsnivå. Kännetecknande är just fokus på systemlösningar och så här gjorde vi i Sverige. Med mikronivå menar vi aktiviteter på det enskilda företaget. Det kan vara aktiviteter som är helt frikopplade från makronivån (dvs. ordinär exportfrämjande verksamhet som coachning, rådgivning, kreditgivning etc) eller att enskilda företag väljer att associera sig till olika aktiviteter som sker på makronivå för att få ökad synlighet eller på andra sätt generera affärer. Figur 1. Illustration av två olika nivåer för främjande av export av svenskt kunnande och teknik inom avfallsområdet. En utmaning ligger i att harmonisera aktiviteterna på de olika nivåerna så att bägge drar fördel av genomförda insatser (illustrerat med ett frågetecken). Givet den tidigare diskussionen om vad som kan anses som framgångsrikt gör vi några noteringar. Aktiviteter på makronivå kan pågå och vara framgångsrika utan att det genererar affärer för de enskilda teknikleverantörerna på mikronivå. Det kan t.o.m. innebära att ett framgångsrikt främjande av svenska lösningar på makronivån genererar affärer i andra länder än Sverige. Om det är önskvärt att aktiviteterna på makronivån leder till ökad export på mikronivån ställer det speciella krav på hur olika initiativ utformas. 5

Är de andra länderna mer framgångsrika? Offentlig statistik har samlats in från Österrike (Statistik Austria), Danmark (StatBank) och Sverige (SCB). Tillgängligheten på statistik varierar mellan länderna. Figur 2 visar omsättningen inom avfallsektorn i de studerade länderna 2008-2010. Siffrorna avser omsättningen inom NACE: 38000 Waste management and materials recovery (NACE är EU:s standard för branschindelning och motsvaras i Sverige av Svensk Näringsgrensindelning (SNI). Utifrån omsättningen kan konstateras att Sverige har störst omsättning följt av Österrike och sedan Danmark. Figur 2. Omsättningen (Mkr) inom NACE: 38000 Waste management and materials recovery i Sverige, Österrike respektive Danmark 2008-2010. Källa: Österrike (Statistik Austria), Danmark (StatBank) och Sverige (SCB). Figur 3. Antalet företag inom NACE: 38000 Waste management and materials recovery i Sverige, Österrike respektive Danmark 2008-2010. Källa: Österrike (Statistik Austria), Danmark (StatBank) och Sverige (SCB). 6

Studeras istället antalet företag i branschen (Figur 3 ovan) blir bilden något annorlunda med i stort sett samma antal i Sverige och Österrike men betydligt färre i Danmark. En motsvarande bild kan göras för export inom den valda sektorn i Sverige respektive Danmark. Data var inte fritt tillgängligt för Österrike utan krävde en avgift. Detta var inget som rymdes inom uppdragets budget. Vi har även funnit uppgifter att Österrike började samla in exportsiffror men avbröt det arbetet p.g.a. kvalitetsskäl och inte avsåg att samla sådan data i frmtiden. Av bilden (Figur 4) framgår att förhållandena mellan total omsättning och export i Sverige och Danmark är ungefär densamma. Trenderna kan sannolikt förklaras av förändrade konjunkturlägen. Figur 4. Export (Mkr) inom NACE: 38000 Waste management and materials recovery i Sverige respektive Danmark 2008-2010. Källa: Danmark (StatBank) och Sverige (SCB). Det finns ett antal problem med att använda offentlig statistik i att beskriva branschen. Sannolikt inkluderas t.ex. inte olika konsultaktiviteter i NACE 3800. Statistiken ger också enbart den övergripande bilden. Viktiga frågor att ställa sig är vem som exporterar och vad som exporteras? Frågan om vem som exporterar är relevant då sektorn till stor del består av mindre företag medan såväl omsättning och export sannolikt domineras av ett fåtal större aktörer. Vi har inte kunnat gå djupare in i statistiken för de olika länderna inom ramen för denna studie. Vad som exporteras ger också relevant information. Sannolikt är det även här några delområden som dominerar (t.ex. återvinning) och även aktiviteter som att avfall från andra länder skickas till Sverige för behandling. Denna verksamhet är under en övergångstid accepterad så länge som avfall deponeras i de länder som sänder avfall till Sverige. Grundfilosofin är dock i Sverige som EU att avfallet ska processas i närheten av där det uppkommer. Utan att ta ställning i sak är det en viktig aspekt att fundera över vilken form av export man vill stimulera. 7

Oavsett svårigheten att uttala sig om de studerade länderna är mer framgångsrika än Sverige kan en benchmarking ge värdefulla bidrag till utformningen av olika exportfrämjande åtgärder. Tabell 1 sammanfattar olika initiativ inom de studerade länderna. Tabellen har tagits fram genom att studera nationella policydokument, strategier och aktionsplaner i de utvalda länderna. Utförligare liknande analyser finns i publikationer som listas i litteraturlistan. Från tabellen kan utläsas att likheterna mellan länderna är stora. Till att börja med ges en hel del stöttning som är oberoende av bransch etc. Det rör sig om finansiell stöttning via t.ex. exportkrediter till information, rådgivning, marknadsföring etc. Denna verksamhet verkar vara rätt jämförbar mellan länderna. Därefter redovisas exempel på mer miljöteknikspecifika åtgärder. Samtliga länder har utvecklade aktionsplaner för att öka miljöteknikexport generellt. Även här är likheterna stora då samtliga tre länder pekar ut SME, samverkan i tripple helix, information och marknadsföring av miljöteknik (internet, broschyrer); konferenser (hemma och utomlands); demonstrationsprojekt (finansiellt stöd); teknisk samverkan med utvalda länder; nationell koordinering mellan stödorganisationer och deras initiativ; och utvalda marknader och teknologier. Identifierade skillnader är för Österrike framtagandet av varumärket Environmental technology made in Austria, ett uttalat fokus på nya EU- medlemmar och sydöstra Europa och specifika teknologier, samt detaljerade studier av specifika exportmarknader. Sverige utmärker sig genom insatser gentemot kluster, affärsmodeller och andra prioriterade markander samt teknikområden. Danmark har specifika exportgarantier för miljöteknikexport, uttalade prioriterade marknader och teknikområden och detaljerade analyser av marknadspotential i prioriterade länder. Vi har hittat väldigt lite åtgärder som är specifikt inriktade mot avfallsområdet. Noterbart är att både Danmark och Österrike nämner avfall som en prioriterad teknikgren medan Sverige inte lika tydligt uttalar det som ett prioriterat område. Det förutsätts snarare utgöra en naturlig komponent i mer holistiska koncept såsom hållbara byggnader och hållbar stadsutveckling. 8