Rapport om den globala detaljhandeln

Rapport om den globala detaljhandeln Stephanie Luce Oktober 2013 En rapport av UNI Global Union

Innehållsförteckning Inledning... 3 Vikten av detaljhandeln i världsekonomin... 3 Effekterna av den globala ekonomiska krisen... 5 Viktiga branschtrender... 5 Otrygga anställningar inom detaljhandeln... 7 Facklig granskning... 9 Rekommendationer... 11 Sammanfattning... 15 Referenser... 16 2

Inledning Detaljhandeln har genomgått djupgående omvandling under de senaste decennierna. På grund av avreglering av utländska investeringar, konkurrens/monopolpolitik och policy för landanvändning, kopplat med bredare nyliberala reformer som påverkar konsumentmarknaderna och handeln, har stora detaljhandlare lyckats stärka sin makt och expandera globalt. Små detaljhandlare dominerar fortfarande i många delar av världen men transnationella företag tar mer och mer över större marknadsandelar. Samtidigt som storföretagen försöker öka sina vinster minskar de investeringsrisken genom att använda sig av underleverantörer och franchising. Trenderna påverkar mindre företag, såväl som leverantörerna, konsumenterna och de anställda. Förändringar i detaljhandeln sker samtidigt som vi ser nya bredare arbetsmarknadstrender där arbetsgivarna försöker flytta över anställningsriskerna på arbetstagarna genom att arbeta med "flexibel" arbetspraxis, reducera antalet heltidstjänster och öka deltidsarbete och använda tillfälliga anställningsformer och varierande arbetstid som visstidsanställning och inringning vid behov. Fler handelsanställda har "prekära anställningsformer" med låg anställningstrygghet, låga löner och inte tillräckligt många arbetstimmar. Den globala ekonomiska krisen ger arbetsgivarna utrymme att intensifiera övergången till större flexibilitet och dålig anställningspraxis. Ökningen av otrygga jobb har inte orsakats av krisen; utan snarare påskyndat en befintlig trend. 1 Fackföreningar måste hitta sätt att ta itu med trenderna inom detaljhandeln och organisera anställda i otrygga anställningsformer. Medan organisationsgraden har sjunkit i många länder, finns det en strimma av hopp för fackföreningar som anpassar sig till den nya miljön Vikten av detaljhandeln i världsekonomin Detaljhandeln är en av de största näringslivsgrenarna i många nationella ekonomier. Definitionen av branschen skiljer sig från land till land men enligt ILO, "Menas med detaljhandeln allmänt det sista steget i distributionsprocessen, med återförsäljare som säljer varor i små mängder till allmänheten. Detta skiljer sig från partihandel, där företag säljer till andra företag. 2 Detaljhandeln står för över 15 biljoner US$ i globala intäkter, och förutspås ha fortsatt stark tillväxt. 3 Branschen är mycket varierande, med små detaljhandlare som fortfarande lever kvar i utvecklingsländerna, samtidigt som storföretagen blir mer och mer dominerande. Konsultföretaget Deloitte uppskattar att världens största 250 detaljhandelsföretag sammantaget realiserade intäkter från försäljning efter valutajustering på 4.3 biljoner US-dollar under 2011, vilket motsvarar en ökning på 5,1 procent jämfört med 2010. Det betyder att de största 250 företagen stod för cirka 40 procent av detaljhandelns totala intäkter 2011. Det genomsnittliga toppföretaget redovisade en inkomst på 17 miljarder $ under 2011. Industrin är starkt globaliserad med stora detaljhandlare i nästan alla länder. De största 250 detaljhandelsföretagen är baserade i alla regioner (men domineras av Europeiska och amerikanska företag). Medan den största tillväxten inom branschen har skett i de minst utvecklade ekonomierna, säljs merparten av alla varor fortfarande i Europa och Nordamerika. Enligt ILO säljs 60 procent av alla varor i dessa två regioner även om de står för endast en femtedel av världens befolkning. 4 Medan små butiker fortfarande är mest vanliga inom vissa regioner är branschen alltmer koncentrerad, i takt med att stora företag köper upp mindre företag och detaljhandelskedjor har ersatt små oberoende butiker. 5 Tabell 1 visar att de 10 största detaljhandelsföretagen ensamt står för 29 procent av den totala detaljhandelns intäkter. Walmart fortsätter att dominera branschen, med en inkomst 2011 nästan fyra gånger större än det näst största företaget, Carrefour. Branschanalytiker säger att branschen även fortsättningsvis kommer att uppleva tillväxt och koncentration. Fusioner och förvärv fortsätter att vara en viktig trend, särskilt i Latinamerika, och de största företagen etablerar sig alltmer i olika format (stormarknader, supercenters och mindre butiker). Företag som är nya i topp 250-listan 2011 var främst avknoppningar från moderbolag, inklusive Dia (en avknoppning från Carrefour) och E-MART (en avknoppning från Shinsegae i Sydkorea). 3

Tabell 1: De 10 största detaljhandelsföretagen (2011) Företag Ursprungsland Detaljhandelsintäkter (miljoner US$) Detaljhandelns intäktstillväxt Netto vinstmarginal Avkastning på kapital # etableringsländer % av detaljhandelsintäker från utllandsverksamheter Wal-Mart USA 446,950 6.0% 3.7% 8.5% 28 28.4% Carrefour Frankrike 113,197-9.80% 0.50% 0.80% 33 56.70% Tesco Storbritannien 101,574 5.80% 4.40% 5.50% 13 34.50% Metro Tyskland 92,905-0.80% 1.10% 2.20% 33 61.10% Kroger USA 90,374 10.00% 0.70% 2.50% 1 0.00% Costco USA 88,915 14.10% 1.70% 5.80% 9 27.00% Schwarz Tyskland 87,841 5.80% n/a n/a 26 55.80% Aldi Tyskland 73,375 3.70% n/a n/a 17 57.10% Walgreen USA. 72,184 7.10% 3.80% 9.90% 2 1.50% The Home USA Depot 70,395 3.50% 5.50% 9.60% 5 11.40% Topp 10* 1,237,710 4.40% 2.90% 6.20% 16.7** 32.90% Topp 250* 4,271,171 5.10% 3.80% 5.90% 9.0** 23.80% Topp 10:s andel av Topp 250 29.0% Källa: Deloitte 2013. Större ägarkoncentration inom branschen har resulterat i ett fåtal företag som kontrollerar stora marknadsandelar i flera länder. De fem största detaljhandlarna dominerar 88 procent av livsmedelsförsäljning i Sverige, 85 procent i Danmark och 84 procent i Finland. De fyra största livsmedelskedjorna kontrollerar två tredjedelar av livsmedelsbutikerna i Storbritannien; och de fyra största lågprisbutikerna kontrollerar drygt 86 procent av marknaden i Korea. 6 Sysselsättningen inom handelssektorn står ofta för cirka 10-15 procent av den totala sysselsättningen i ett land i genomsnitt, men det är svårt att mäta i länder med stora informella sektorer. 7 Cirka 142 miljoner personer var anställda i detaljhandeln i 82 länder, inklusive Kina och Indien, baserat på data för det senaste tillgängliga året. 8 Detaljhandeln står också för en betydande andel av BNP i många länder, från 8 procent i USA, till 14 procent i Indien. 9 Detaljhandeln och partihandel är den tredje största ekonomiska sektorn i Tyskland, som står för 9,4 procent av det totala bruttoförädlingsvärdet. 10 Detaljhandelssektorn har haft stor tillväxt i vissa länder i förhållande till den övriga ekonomin, men trenden håller inte överallt. Till exempel i Australien, har den totala volymen av försäljningsintäkterna ökat, men branschen svarade för 5 procent av BNP 1996-97, och endast 4,1 procent av BNP 2009-2010. 11 Branschen har vuxit och förändrats delvis pga. att stora detaljhandlare i rika länder i det närmaste har nått marknadsmättnad på den inhemska marknaden och branschkonsolidering ger större kapacitet för global expansion. Men lika viktigt är politiska förändringar som tillåter att denna transformation kan ske i synnerhet, avregleringspolitik i tillväxtmarknader, ofta i samförstånd med IMF. Det finns en mängd bestämmelser som påverkar detaljhandel - från konkurrensbestämmelser och lagar om zonindelning för att begränsa utländska direktinvesteringar. 12 Sydostasien dominerades exempelvis av lokala detaljhandelsföretag under större delen av 1900-talet, men till följd av finanskrisen i Asien, godkände Indonesien att liberalisera sin detaljhandels- och konsumentpolitik 1998 som ett villkor för att få lån av IMF. Ungefär samtidigt lättade Malaysia och Thailand på sina bestämmelser om fusioner och förvärv och joint ventures. 13 Somliga av dessa länder har sedan vidtagit åtgärder för att reglera detaljhandelsmarknaden för att försvara små lokala företag, men andra länder, som Indien, håller fortfarande på att avreglera, vilket gör det lättare för utländska återförsäljare att komma in i landet. 4

Effekterna av den globala ekonomiska krisen Handelsbranschen upplevde en allvarlig nedgång under den globala ekonomiska krisen, men började komma igång igen 2010 även om det skett ojämnt mellan och inom olika länder. Detaljhandeln har återhämtat sig i blygsam takt i USA, i viss mån beroende på investerarnas dåliga förtroende, ihållande arbetslöshet och undersysselsättning och långsam tillväxt i Europa. EU har upplevt en eurokris och åtstramningsåtgärder under flera år, tillsammans med hög arbetslöshet och undersysselsättning i vissa länder. De flesta åtgärderna för 2011 visade dock på blygsam total tillväxt för branschen globalt och de största 250 företagen hade en sammansatt nettovinstmarginal på 3,8 procent. 14 Detaljhandelsföretagen är fortfarande inriktade på tillväxt och "tillväxtmarknader" är källan till snabba inkomster. Det genomsnittliga topp-250 företaget har verksamheter i nio länder och nästan en fjärdedel av deras intäkter 2011 kom från utländska verksamheter. Global expansion är särskilt viktigt inom detaljhandeln, eftersom den etablerade inhemska marknaden erbjuder mindre utrymme för tillväxt och konsumenterna är mycket priskänsliga. Detaljhandlare är därför angelägna om att attrahera shoppare inom den växande medelklassen och den unga befolkningen i Latinamerika, Asien, Afrika/Mellanöstern och Centraleuropa. Intäkterna från detaljhandeln 2011 steg endast med 3,4 procent i EU 6,3 procent i USA, men 29 procent i Afrika/Mellanöstern och 21,3 procent i Latinamerika. Deloitte konstaterar att det finns "större flexibilitet i prissättning" i dessa regioner, vilket möjliggör lönsamhet över genomsnittet. Eftersom detaljhandlare anser att de inte kan höja priserna på många marknader, söker de andra sätt att minska kostnaderna. Trots stor branschkoncentration är företagen mycket konkurrenskraftiga, och mycket uppmärksamma på priser i andra butiker men också i näthandeln och på tillväxtmarknader. Detaljhandlare strävar efter att upprätthålla vinstmarginalerna gentemot konkurrenterna genom innovativa metoder och noggrann övervakning av leverantörskedjor, inventering och de anställda. Medan tillverkarna brukade spela en dominerande roll i många leverantörskedjor, har detta förhållande ändrats i takt med att enskilda detaljister vunnit marknadsandelar och makt. Detta har möjliggjort att en stor detaljhandlare kan diktera avtalsvillkoren med en leverantör i en "köpardriven" leverantörskedja. Omvandlingen har också ändrat relationerna mellan olika företag, och förminskat grossisternas roll i vissa länder. Till exempel Walmart köper numera många av sina produkter direkt från små producenter, däribland jordbrukare. Detta kan tyckas medföra fördelar, som potentiellt högre vinst, men i själva verket skapar förhållandet många problem för leverantörerna. En studie konstaterade att "direkt upphandling... utsätter småskaliga producenter för tuffa krav från inhemska och internationella snabbköpskedjor om exempelvis kyltransporter för att minimera nedbrytning och redovisningspraxis som leder till att leverantörer får betalning efter sju till 45 dagar efter leverans. 15 Stora detaljhandlare kan köpa en stor del av leverantörens produkter, och har därför makt att ensidigt sänka priset för varorna, och kan överföra kostnader för paketering och frakt till producenterna. Walmart exempelvis håller leverantörer ekonomiskt ansvariga för kostnaderna för osålda eller förstörda varor. 16 Viktiga branschtrender Förutom globala expansion och stor ägarkoncentration, finns det minst tre andra viktiga trender som påverkar detaljhandeln: e- tailing, fallande organisationsgrad, och antagandet av den amerikanska modellen som kallas "low road" med otrygga anställningsvillkor. E-Tailing En av de stora trenderna i branschen är tillväxten av "e-tail": handel via dator eller smartphone. Detta inkluderar vissa uteslutande onlineåterförsäljare som Amazon.com men mer och mer traditionella återförsäljare expanderar sin egen onlineförsäljning. Branschkonsulten Deloitte hävdar att drygt 5 procent av den totala detaljhandelsförsäljningen nu sker via mobil, och att det kommer att stiga till 17-21 procent (eller från 628 $ till 752 miljarder $) år 2016. Många kunder handlar fortfarande i en fysisk butik men gör sina köp online. 17 Därför råder Deloitte återförsäljare att lära de anställda att vara "varumärksambassadörer" som kan hjälpa kunder att shoppa i butiken och använda teknik för att handla online. Denna trend påstås leda till att vissa detaljhandlare flyttar en del av personalen från butiksgolvet till callcenter, och får därmed ökade möjligheter att flytta arbetstillfällen. 18

Inledande forskning tyder på att effekterna av tilltagande e-handel påverkar detaljhandlarnas ekonomiska resultat i marginell och ojämn utsträckning. 19 Onlineförsäljning är beroende av starka varumärken och starka band till leverantörerna för snabb och korrekt leverans, vilket tyder på att detaljister som vill expandera sin e-handelsverksamhet kan vara sårbara på dessa områden. 20 Låg organisationsgrad En annan trend inom den globala detaljhandeln är att fackföreningarnas inflytande minskar. I de flesta länder men inte alla - har fackföreningarna stadigt förlorat medlemmar under de senaste decennierna. Detta stämmer för fackligt medlemskap generellt och trots att det inte samlas in data om fackligt medlemskap inom detaljhandeln i flera länder, tyder dock tillgängliga uppgifter på att det sker medlemstapp även här. När det gäller fackligt medlemskap inom detaljhandeln i synnerhet i USA, sjönk antalet medlemmar från 1,2 miljoner 1983 till 700 000 år 2012, och trots att sysselsättningen inom sektorn växte sjönk organisationsgrad från 8,6 till 4,7 procent under samma period. 21 Antalet anställda inom parti- och detaljhandeln som täcks av kollektivavtal i Tyskland sjönk från 70,9 procent 1998 till 59,7 procent 2004. 22 I Korea ligger den allmänna organisationsgraden på 11 procent, men inom detaljhandeln uppgår den endast till 3,6 procent. 23 Å andra sidan verkar organisationsgraden inom detaljhandeln ha ökat något i ett fåtal länder även om det inte finns tillgängliga data för samma år. Till exempel i Storbritannien där organisationsgraden inom detaljhandeln är lägre jämfört med inom samma sektor i många andra länder, ökade organisationsgraden något från 11 procent 1995 till 11,8 procent 2010. 24 Även i Kanada har organisationsgraden allmänt ökat något och inom detaljhandeln ökade den från 13,6 procent 1997 till 14,2 procent 2003. 25 Sverige är fortfarande ett extremvärdefall, där organisationsgraden i allmänhet är hög och inom detaljhandeln ligger den på 70 procent bland icke-tillfälligt anställda. Svenska handelsförbunden räknar även de flesta cheferna i branschen bland sina medlemmar. 26 Low-road sysselsättningsmodellen En annan viktig trend i branschen är växande dominans av "low road" modellen när det gäller anställningsvillkor. Arbetsgivare som väljer "low road" tenderar att betala låga löner, är snåla med övriga fördelar och ser de anställda som en kostnad snarare än en tillgång. Arbetsgivare som använder low-road modellen tenderar att avkvalificera arbetet och har hög personalomsättning. Arbetsgivare som väljer low-road vägen är inte ett nytt fenomen. Konceptet med lågprisvaruhus lanserades i USA av Woolworth som avkvalificerade säljyrket och anlitade mycket unga kvinnor. Företaget krävde att de anställda arbetade långa dagar på stående fot hela tiden för relativt låga löner. 27 Men det finns också många arbetsgivare som arbetar med bra praxis och valt motsatsen och arbetar med high-road modellen inom branschen och erbjuder jobb som täcks av kollektivavtal med bra löner och stor anställningstrygghet. Med branschkonsolidering och uppkomsten av stora globala aktörer, spelar low-road modellen nu en mycket mer framträdande roll i så hög grad att företag som valt high-road modellen konkurreras ut. Forskaren Chris Tilly hävdar att det finns två stora trender som främjar utvecklingen mot low-road modellen: "supermarketization" och tillväxten av lågpriskedjor. 28 "Supermarketization" stormarknader tränger undan många traditionella marknader och små butiker det var ett fenomen som först började i USA, och som sedan spred sig till Västeuropa och Japan som en del av efterkrigsboomen, och som mer nyligen nått resten av världen. Denna trend har banat väg för stora multinationella företag som dominerar delar av detaljhandeln och försvagat de mindre butiksinnehavarnas ställning. Spridning av lågprisbutiker är tämligen ny, även om modellen går tillbaka till 1800-talet i USA och Woolworths grundande. Lågprismodellen grundar sig på stor volym, vilket möjliggör företaget att sälja till lägre priser. Men när fler och fler länder började anta nyliberala reformer ochavreglera försvagades arbetsrättslagarna och deras tillämpning och villkoren blev gynnsamma för stora lågprisbutiker som Walmart. Under de senaste 30 åren har Walmart vuxit till en enorm makt i USA och på den globala detaljhandelsmarknaden. Men andra stora lågprisvaruhus som USA-baserade Target och tysk-baserade Lidl och Aldi har expanderat enormt. Dessutom har lågprisvaruhus börjat inkräkta på stormarknadernas territorium i form av hypermarknader som suddar ut gränsen mellan dessa typer av försäljningsställen. Många av lågprisvaruhusen och stormarknaderna har valt low-road i fråga om anställningsvillkor. Walmart växte till en början framgångsrikt i en region med relativt låg organisationsgrad men sedan gick det betydligt bättre för företaget i områden med 6

svag arbetsrätt eller med brister i arbetsrättslig tillämpning. Walmart är ökänt för sina låga löner och dåliga arbetsvillkor, och har varit föremål för ett antal rättegångar allt från lönestöld till lönediskriminering. Walmart är dock inte ensam om att vara en lowroad arbetsgivare. Lågprisbutiker och stormarknader behöver inte vara low-road arbetsgivare: det finns några undantag. Den tilltagande trenden går dock mot en stor ökning av low-road modellen i fråga om anställningsvillkor. I allmänhet är personalomsättningen högst bland timanställda och nyanställda. En granskning som genomfördes på det brittiska apoteket Livingston fann till exempel att personalomsättning hänger ihop med tjänsteålder, med den högsta omsättningen bland dem som arbetade 16 timmar eller mindre i butiken. 29 Detaljhandelsexpert Susan Lambert rapporterar att personalomsättningen kan vara "så mycket som 200 procent högre bland arbetare med lägre än ett tjänsteår jämfört med omsättningen bland de med fler tjänsteår." 30 Personalomsättningsnivån varierar kraftigt från en butik till en annan eftersom olika anställningspraxis kraftigt påverkar personalomsättningen. Till exempel i en undersökning av australiska butiker, varierade personalomsättningsnivån från 13 upp till 95 procent. 31 Modellen med low-road i fråga om anställningsvillkor och hög personalomsättning skapar en ökning av otrygga anställningsformer som vi nu kommer att gå in på närmare. Otrygga anställningar inom detaljhandeln Förändringar i den globala detaljhandeln har skett samtidigt som vi bevittnar en ökning av otrygga jobb överlag. Detta beror delvis på företagens arbetspraxis, omstruktureringar, avreglering av arbetsmarknaden, attacker mot fackföreningar och en kraftig ökning av den globala arbetskraften. Problemet med otrygga jobb är utbrett och har drabbat de flesta världsdelarna. Det finns nationella skillnader och även vissa undantag men det allmänna mönstret är deskilling (avprofessionalisering) och större otrygghet. Inom detaljhandeln finns det många olika typer av otrygga jobb, inklusive undersysselsättning och ofrivilligt deltidsarbete, låga löner och flexibel arbetstidspraxis som "inringning" och automatiserad schemaläggning. I en rapport noterades "att pressen på hyperflexibility har resulterat i en personalstrategi som baseras på nollkompetens, nollkvalifikationer, nollutbildning och nollkarriär vilket förklarar varför arbete inom detaljhandeln domineras av dåligt betalda deltidsjobb." 32 Otrygga anställningsformer har också ökat till följd av ökad outsourcing, kontraktsarbete och franchising. Denna praxis möjliggör att stora multinationella företag kan lägga ut arbete på underleverantörer och leverantörer vilket skapar otydliga gränser för juridiskt ansvar. Nedan följer detaljer om dessa trender. Undersysselsättning En stor del av otrygga jobb är deltidsarbete. ILO rapporterade att deltidsarbete ökade i två tredjedelar av världens rika länder under 2012. 33 Medan denna allmänna tendens gäller för OECD-länderna verkar trenden särskilt stark inom detaljhandeln. 34 Delvis har detta skett pga. att ett antal länder har luckrat upp tiden för shopping utöver åtta timmars arbetsdag. 35 Detta möjliggör att detaljhandlare kan utvidga sina öppettider, inklusive stora så kallade lådbutiker som håller öppet 24-timmar om dygnet. 36 Detaljhandlare förvandlar heltidsjobb till deltid som ett sätt att minska kostnaderna för att klara den tilltagande konkurrensen från lågprisbutiker och näthandeln. Trots bevis för att det kan skada detaljhandlare på lång sikt, utvärderas butikschefer ofta för sina lönelistor och lönekostnader. Om de kan hålla lönerna nere på kort sikt, ser det bra ut för chefen och butiken. 37 En tredje relevant faktor är att det finns fler arbetstagare som vill arbeta deltid. Detta inkluderar studenter och kvinnor med barn. Branschen sysselsätter nu fler unga studenter som arbetar deltid än någonsin. Detta beror delvis på att fler ungdomar studerar och behöver arbeta deltid för att täcka sina studiekostnader. Återförsäljare kan dra nytta av studenternas behov av deltidsarbete och har blivit beroende av denna pool av arbetstagare. 38 Medan datainsamlingen inte är konsekvent mellan länder, tyder undersökningar och regeringens data på en stor och växande andel deltidsarbetande i detaljhandeln. I en undersökning bland handelsanställda i New York City rapporterades att nästan 60 procent av arbetstagarna arbetade deltid, på tillfälliga kontrakt, eller som semestervikarier eller "heltidsflex." 39 En studie av elva EU-länder visade att drygt en tredjedel av all försäljnings- och butikspersonal arbetade deltid den högsta nivån jämfört med alla yrken. 40 Cirka 70 procent av alla nya jobb som skapades i Japan mellan 1987 och 1997 var deltidsarbeten, och i synnerhet inom parti- och detaljhandeln. 41 I Kanada står detaljhandeln för den största andelen deltids- och visstidsanställda. 42 Otrygga jobb har ökat snabbt under senare år i de central- och östeuropeiska länderna. En rapport visar exempelvis att andelen av handelsanställda som är tillfälligt anställda ökade från 7 procent år 2000 till 34 procent år 2008 i Polen och 12,5 procent till 20 7

procent samma år i Slovenien. Andelen deltidsarbetande handelsanställda ökade dramatiskt under samma år i Estland och Slovenien. 43 Dessutom finns det bevis för att återförsäljare minskar arbetstidens förutsägbarhet. En granskning av 17 stora amerikanska företag fann att inget företag garanterar ett minsta antal timmar per vecka för deltidsarbetande. 44 En deltidsanställd kan därför inte anses som en vanlig eller normal deltidsarbetare med schemalagd arbetstid. I själva verket rapporterade en artikel nyligen i the Guardian att ett brittiskt företag Sports Direct hade 20 000 deltidsanställda 90 procent av företagets arbetskraft - på "nolltimmarskontrakt." Detta innebär att anställda inte har någon garanterad minsta veckoarbetstid. Även när arbetstagare har ett planerat arbetstidsschema kan det skäras ner med kortare än en dags varsel. 45 En undersökning av stora brittiska arbetsgivare fann att denna praxis har ökat kraftigt, från 11 procent med nolltimmarskontrakt 2005 till 23 procent 2011. Vissa rapporter tyder på att minst 200 000 arbetstagare berörs främst inom detaljhandel, catering och hälso- och sjukvård. 46 En granskning fann att kvinnor i EU-länderna i genomsnitt var mer benägna att föredra deltidsarbete än sina motsvarigheter i USA vilket tyder på att ofrivillig deltid inte är något större problem i EU. Men detta är delvis beroende av omfattningen av sociala trygghetssystem som stöd till kvinnor, och vissa forskare hittar variationer mellan länder och mellan olika grupper av kvinnor. Till exempel, fann en granskning att kvinnor i Storbritannien har lite institutionellt stöd för barnomsorg, vilket gör det svårare för dem att gå från deltid till heltidsarbete. 47 En annan granskning fann att medelålders kvinnor och mindre utbildade i Finland mer sannolikt arbetade ofrivilligt deltidsarbete än andra kvinnor. 48 Deltidsanställda möter också hinder om de vill flytta över till fasta jobb eller klättra på karriärstegen. En granskning bland den australiska arbetskraften fann att arbetsförhållandena möjligtvis är sämre än förväntat i detaljhandeln, där många arbetstagare jobbar på "tillfälliga" deltidsjobb utan skydd och trygghet. Det fanns lite bevis på att tillfälligt anställda inom detaljhandeln går över till fast deltidsarbete och faktiskt lite bevis på att fast deltid innebär bättre löner och arbetsvillkor jämfört med tillfälligt deltidsarbete. 49 En granskning av 11 europeiska länder fann att deltidsarbete används som ett steg mot heltidsarbete för mindre än 5 procent av individerna. 50 Låga löner När heltidsarbete övergår till deltidsarbete sjunker genomsnittslönen. I USA tjänar de vanligaste yrkeskategorierna inom detaljhandeln - kassapersonal, säljare och lagerpersonal den lägsta mediantimlönen jämfört med alla yrken. Forskare som studerat fem länder - USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna fann att arbete inom detaljhandeln är dåligt avlönat i samtliga fem. Medianvärdet för handelsanställda i varje land låg någonstans mellan 24 och 56 procent mindre än vad den genomsnittliga arbetstagaren i varje ekonomi tjänade. 51 Detta tyder på att även i länder med starkare arbetsmarknadsreglering är lönerna inom handelsbranschen lägre än inom andra branscher. Det kan vara intressant att notera att löneskillnaderna var störst för amerikanska detaljhandelsanställda högre upp på lönestegen än för nyanställda, vilket tyder på att mittenchefsnivån i amerikanska detaljhandeln drabbas av de största löneskillnaderna jämfört med deras gelikar. Flexibilitet En annan tydlig trend inom detaljhandeln hänger ihop med en bredare politik och företagsstrategi mot en övergång till "arbetskraftsflexibilitet. Under de senaste decennierna har beslutsfattarna och arbetsgivarna pressat för reformer som ger arbetsgivarna större frihet att anställa och avskeda arbetare som de vill och anlita tillfällig arbetskraft och överföra anställningsriskerna från företaget till de anställda. 52 Det kallas "flexibilitet" och påstås vara ett sätt för arbetsgivarna att sänka kostnaderna och kunna hävda sig i konkurrensen på den globala marknaden. Med "flexibel" arbetskraft, kan arbetsgivare minimera arbetskraftskostnaderna genom att minska personalstyrkan i svackor, och öka den i rusningsperioder. Detta kan innebära förändrade sysselsättningsnivåer dag för dag eller veckovis; skiftande antal arbetstimmar från en vecka till en annan; varierande skift varje vecka etc. Mycket av detta har möjliggjorts genom arbetsmarknadsavreglering som reformer i England, Frankrike, Tyskland och Spanien 1980 för att tillåta tillfälliga arbetskontrakt eller arbetskraftsreformer i Sydkorea och Japan på 1990-talet som skapade "oskyddade" eller "irreguljära" arbetare. 53 Central- och östeuropeiska länderna genomförde arbetsrättsreformer på 2000-talet som gjorde det lättare för arbetsgivare att utnyttja tillfälliga eller korttidskontrakt bland annat genom reformer i Polen i 2002-2003, Slovenien i 2006, och Estland 2009. Dessa politiska förändringar möjliggjorde för företagen att arbeta med nya metoder för större flexibilitet. Två sådana åtgärder är tillväxten av "inringning" och automatiserad schemaläggning. Några forskare har hänvisat till detta som "just-in-time bemanning" 8

eftersom det liknar "just-in-time produktion", metoder som syftar på att minska kostnaderna genom att skära ner på alltför stor inventering.54 Schemaläggningsteknik möjliggör för företag att spåra kundefterfrågan. Apex Optimization GmbH utformade t.ex. ett verktyg för schemaläggning för schweiziska återförsäljare, som "försöker matcha den förväntade efterfrågan med antalet säljare genom att optimera skiftgången" 55 Det är inte lätt att helt automatisera schemaläggning, eftersom det kräver korrekta prognoser av kundflödet och faktorer som dåligt väder eller trafikförhållanden kan påverka den dagliga detaljhandeln. Forskare arbetar dock fortfarande med att utveckla tekniken och göra den mer perfekt. Susan Lambert rapporterar att de flesta butikschefer som hon talat med var tvungna att se över kundflödet dagligen, och grundat på det balansera schemaläggningen för nästa dag. 56 Outsourcing/utkontraktering & Franchising En annan faktor som leder till otrygga jobb är tillväxten av outsourcing och franchising. I takt med att detaljhandlarna expanderade och det skedde utbredd branschkonsolidering under 1980- och 1990-talet, arbetade företagen med strategier för att minska kostnaderna och minska investeringsrisken. En metod som detaljhandelsföretagen använde för att skära kostnader och överföra placeringsrisk och juridiskt ansvar var att ta delar av det arbete som normalt utförs internt och lägga ut det på andra företag, inhemska eller internationellt. Företagen inom detaljhandeln började till exempel outsourca produktionen av varor, reklam, lagerhållning, personalledning, förpackning och skyltning etc. I teorin skulle den praktiken tillåta företaget att dra nytta av nischtillverkare och stordriftsfördelar. Men det tillät företaget att konvertera sina fasta kostnader till rörliga kostnader och söka efter billigare produktion som att ta arbete som utfördes av egen organiserad personal och lägga ut det på entreprenad eller flytta arbete från höglöneländer till låglöneländer. En granskning fann att kortsiktiga kostnadsbesparingar är den vanligaste orsaken till outsourcing. 57 En annan metod är franchising som möjliggör för företag att öppna fler butiker med liten risk. 58 Medan franchisekonceptet går tillbaka till 1800-talet har det ökat i popularitet under de senaste decennierna och används i synnerhet som en metod att expandera internationellt. Konsekvenserna av dessa två metoder - outsourcing och franchising på arbetstagarna har vissa likheter. Båda leder till mer komplexa relationer mellan arbetstagare och arbetsgivare, eftersom de delvis är utformade för att flytta över det juridiska ansvaret för företag. En medarbetare kan exempelvis arbeta för ett franchiseföretag som arbetar med låga löner och har hög personalomsättning. Franchisetagare kan bedriva anställningspraxis som sätter ökad press på arbetarna t.ex. genom oregelbundna skift eller till och med obetalda löner. Den anställde kan försöka vidta rättsliga åtgärder mot företaget, men företaget har begränsat ansvar. Och när det gäller att kräva högre löner eller utbetalning av innestående lön, ligger merparten av vinsten generellt hos huvudkontoret och inte hos franchiseföretaget vilket betyder att företag i viss mån kan skydda sina tillgångar mot arbetstagarnas krav. 59 Facklig granskning För att närmare analysera trenderna inom detaljhandeln, arbetspraxis och otrygga anställningsformer, genomförde UNI en undersökning bland medlemsförbunden i maj och juni 2013. Undersökningen var avsedd att samla mer information om detaljhandeln och sysselsättningsutvecklingen i olika länder. En enkät skickades ut elektroniskt på fem språk till UNIs medlemsförbund. Vi fick in totalt 32 ifyllda enkäter från 23 länder. Medan alla fackförbund företräder handelsanställda varierar sektorerna som täcks av berörda förbund ganska mycket. 60 Detaljerade resultat från undersökningen finns i en separat rapport men här följer ett sammandrag av de viktigaste resultaten. Nästan 80 procent av de tillfrågade säger att otrygga anställningsformer har ökat i respektive länder under de senaste fem åren. Av dem som rapporterar en ökning säger majoriteten att otrygga arbeten har ökat med upp till 50 procent. 9

De som rapporterade de största ökningarna (över 50 %) är den demokratiska republiken Kongo, Slovakien och USA. Sjuttio procent av de tillfrågade rapporterade att arbetsskift ofta varierar från vecka till vecka, och över hälften svarade att detaljhandeln ofta anställer via bemanningsföretag. Svaren från demokratiska republiken Kongo, Polen, Sverige och USA rapporterade att skift med inrigning ofta förekommer. Nästan 70 procent säger att återförsäljare använder automatisk schemaläggning i deras respektive länder. Majoriteten av de tillfrågade rapporterade att stress på jobbet, låga löner, för få arbetstimmar och dåliga villkor är allvarliga problem för arbetstagare i otrygga jobb. Uppgiftslämnarna rapporterar att lågutbildade mera sannolikt återfinns på otrygga anställningar, påföljt av unga arbetstagare. Ungefär en tredjedel av de tillfrågade uppgav att kvinnor och migrerande arbetstagare mestadels arbetar i otrygga jobb. Nästan alla medlemsförbund som deltog i enkäten har medlemmar inom otrygga jobb, även om de flesta uppger att medlemmar inom otrygga jobb uppgår till mindre än 20 procent av förbundets totala medlemsantal. Nästan 30 procent av de tillfrågade har nyligen ändrat förbundspolicy för att underlätta medlemskap för otrygga arbetstagare. Till exempel Handels i Sverige har sänkt medlemsavgiften för medlemmar med låga löner och otrygg arbetstid; SYNTRACOM i Niger har genomfört informationskampanjer och hållit möten på stora varuhus; och UA ZENSEN i Japan har satt som mål att "ha 50- eller ända upp till 75- procents organisationsgrad i varje företag. Nästan 30 procent av de tillfrågade har nyligen ändrat förbundspolicy för att underlätta medlemskap för otrygga arbetstagare. Två tredjedelar av de svarande säger att det har skett lagändringar om otrygga anställningar. Av dessa rapporterar 60 procent att lagstiftning har försämrat villkoren för otrygga arbetstagare, medan 25 procent säger att nya lagändringar har förbättrat villkoren. Resten säger att lagstiftning har gjort vissa saker bättre och vissa sämre. Lagändringar i Finland, Japan, Lesotho, Malaysia och Thailand har förbättrat villkoren. I Finland t.ex. har otrygga arbetstagare fått bättre semesterbestämmelser och hälso- och sjukvårdsskydd. Malaysia har fastställt en minimilön för alla arbetstagare, inklusive otrygga arbetstagare. I Japan har lagen om anställningskontrakt och den om bemanningsarbetare ändrats och ger bättre rättigheter för arbetstagare på otrygga jobb. Enligt den thailändska arbetslagstiftningen har arbetstagare inom otrygga anställningsformer rätt till samma lön och förmåner som vanlig arbetare. Samtidigt har lagar i Argentina, Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA försämrat villkoren. För det mesta sker liknande förändringar i länder som hade bättre arbetsrättslagar och social trygghet till att börja med. De svarande ser många hinder att organisera arbetstagare inom otrygga jobb och det största problemet är att otrygga arbetstagare lever i rädsla för uppsägning eller andra former av trakasserier. Svag lagstiftning eller att befintliga lagar inte tillämpas är också ett stort hinder. Respondenterna föreslog olika vägar för UNI att hjälpa till, med tanke på organisationens internationella nätverk. Medlemsförbunden kom med flera specifika idéer, inklusive utveckling av globala ramavtal med storföretag som Walmart, och fler solidariska kampanjer för att belysa frågor om otrygga jobb. 10

Rekommendationer Övergången mot otrygga jobb inom detaljhandeln är ojämn i länderna där UNI har medlemsförbund, men den globala trenden och företagens arbetspraxis påskiner att situationen sannolikt kommer att förvärras. I länder där arbetstagarna och fackföreningarna traditionellt haft starkt skydd har det skett förändringar på lagstiftningsområdet på senare tid som gjort det lättare för arbetsgivare att anställa arbetstagare på otrygga villkor. Det har skett vissa positiva lagändringar i de asiatiska länderna som börjat ta itu med problemen med korttidskontrakt och löneskillnader mellan reguljära och icke-reguljära arbetstagare. Det här avsnittet innehåller några rekommendationer som UNI och medlemsförbunden kan fortsätta arbeta med för att ta itu med frågor gällande otrygga anställningsformer. Det finns inga enkla lösningar eftersom trenderna som leder till en ökning av otrygga jobb är komplexa. Som det heter i en ACTRAV-rapport "krävs ekonomiska och socialpolitiska insatser, inklusive ett bra socialt grundskydd, en lön som det går att leva på, minskad volatilitet på finansmarknaden, stärkt skattebas, offentliga tjänster och offentliga investeringar för att hindra social uteslutning, skapa produktiva och miljömässigt hållbara samhällen, att löneökningarna ligger i linje med produktivitetstillväxten och att förhindra illojal konkurrens på arbetsmarknaden" för att råda bot mot problemet. 61 Det innebär att det krävs en omfattande strategi. Här följer några rekommendationer. Höja organisationsgraden Den bästa strategin att vända trenden mot otrygga jobb är att höja organisationsgraden inom detaljhandeln, och att skapa fler heltidsjobb för olika yrken, vid sidan om deltid, säsongsbetonade jobb och tillfälligt anställda. Trots många hinder gäller det för fackföreningarna att hitta sätt att organisera anställda inom otrygga jobb. I Japan inledde förbundet UI ZENSEN ett försök att organisera deltidsarbetande på 1990-talet. Deltidsarbetande utgör nu ungefär hälften av förbundets medlemskap. Förbundet har 137 organiserare och annan personal som främst arbetar på regional nivå och 7 som arbetar på förbundskansliet. 62 Brittiska handelsförbundet USDAW rekryterade 90 000 nya medlemmar 2008, delvis genom att bygga formellt partnerskap med arbetsgivare som Tesco och andra livsmedelsföretag. Handelsförbunden i Estland, Polen och Slovenien har använt flera olika taktiker, från offentliga utbildningskampanjer till lagstiftningsinitiativ. I Estland anlitade förbundet organiserare för att rekrytera enskilda medlemmar i mikroföretag, vilket krävde stadgeändringar. I Polen inledde handelsförbunden i Solidarnosc en kampanj mot en stormarknad 2010 och lyckades organisera 1 000 nya medlemmar. Dessutom säkrade de löneökningar och tillsvidareanställningar för alla anställda som ersatta tillfälliga kontrakt. 63 Innovativa program Förutom att utvidga traditionella organiseringssatsningar med inriktning på anställda inom otrygga anställningar kan facket utforska innovativa program som bland annat Retail Action Project (RAP) i New York City. RAP är ett arbetscenter som bildats med stöd av United Food and Commercial Workers (UFCW). Det tillhandahåller medlemsservice och kompetens- och karriärutveckling och hjälp med att bekämpa lönestölder. RAP fungerar även som gemenskapsbyggande och allierar sig med andra fackföreningar för att stödja rättsliga kampanjer, till exempel som förordningen om löner som det går att leva på i New York och om sjukersättning. RAP bistår också arbetare som försöker organisera på sina arbetsplatser. Nätverk med leverantörskedjan Andra fackförbund använder nya metoder för att organisera genom att etablera nationella, och i vissa fall internationella nätverk för handelsanställda och de anställda i leverantörskedjan. Mest noterbart är nätverket runt Walmart. 2012 bildade medlemsförbunden som företräder de anställda på Walmart i Argentina ett nationellt nätverk för att dela information och samarbeta i gemensamma kampanjer, och ta itu med den allt större andelen visstidsanställda. Fackföreningarna samarbetar sinsemellan och med andra samhällspartner för att organisera Walmart eller utmana Walmarts missbruk i ett dussintals länder. Under de senaste åren har dessa nätverk utvidgats och omfattar starkare allianser mellan handelsanställda, lagerarbetare och anställda inom logistik och produktion (till exempel kvinnor som syr kläder åt Walmart i Bangladesh). Kampanjer för ökad medvetenhet Förutom organiseringsinitiativ har medlemsförbunden i flera länder satsat på fler informationskampanjer om otrygga anställningsformer. Detta inkluderar användning av sociala medier, demonstrationer, aktionsdagar, offentliga utfrågningar m.m. 64 Viktiga innovativa sätt som utnyttjas av förbunden i Central- och Östeuropa mot otrygga anställningar var att gå ut i massmedia

och driva politiska kampanjer. Facket kämpar mot "skräpjobb" i Polen och "minijobb" i Slovenien, och belyser det faktum att arbetsgivarna inte använder otrygga anställningsformer pga. ekonomiska svårigheter. 65 High road-strategier Alla arbetsgivare är inte negativt inställda till sina anställda och fackföreningar. UNIs medlemsförbund kan föreslå high roadstrategier för arbetsgivare eller arbetsgivarföreningar som skulle gynna både företagen och de anställda. Det finns ett antal studier som visar att arbetsgivare som höjer lönerna kommer att återvinna en del av kostnaden för löneökningen via övriga vinster i synnerhet genom lägre personalomsättning, högre produktivitet och minskad frånvaro; och som ett resultat minska kostnaderna för att anställa och utbilda ny personal och för arbetsledning. Till exempel lågprisföretaget Costco spenderar mer på löner och andra förmåner än konkurrenten Sam's Club (som ägs av Walmart), men har en betydligt lägre personalomsättning. Costco spenderar ungefär 244 miljoner dollar per år på personalomsättning. Om företaget hade haft samma personalomsättningsnivå som Sam's Club, skulle kostnaderna stiga till 631 miljoner dollar. Costco sparar därför ungefär 387 miljoner dollar per år på personalomsättningskostnader. 66 Förutom löner kan andra arbetsvillkor påverka personalomsättning, produktivitet och frånvaro som bland annat följande: Högre bemanning Studier har funnit att varje dollar som spenderas på ytterligare lönekostnader av stora amerikanska detaljhandlare ledde till en försäljningsökning på mellan 4 till 28 dollar. När butikerna är underbemannade tenderar kunderna att göra färre inköp. Kunderna behöver personalens hjälp med att hitta produkter, med inköp och för att korta köerna i kassan så mycket som möjligt. 67 I en studie av fyra lågprisdetaljister (Costco, Trader Joe's, QuikTrip och Mercadona) fann Professor Zeynep Ton att medan alla fyra företag har mycket högre arbetskraftskostnader än konkurrenterna är de mer lönsamma och har högre försäljning per anställd och per kvadratmeter. 68 Yrkesutbildning och karriärbanor Yrkesutbildning ger anställda bred kompetens vilket krävs i dagens moderna säljmiljö som kombinerar personlig försäljning med tekniska kunskaper om näthandeln. Jobbutbildning ger också bättre karriärmöjligheter och öppnar vägen för att nybörjare stannar kvar inom branschen och eventuellt i företaget. Yrkesöverskridande utbildning gör det möjligt för arbetstagare att röra sig mellan aktiviteter och yrken, vilket möjliggör en karriär inom branschen och gör att folk stannar längre i ett visst företag. Många återförsäljare spendera en hel del resurser på att utveckla kundlojalitetsprogram, men investerar inte till- räckligt i att utbilda sin personal, även om forskning visar att marknadsframgång "till stor del beror på säljarna" särskilt för företag som använder "kundorienterad säljtaktik". 69 Utbildning är en kostnad för arbetsgivare men det leder till högre produktivitet och ökad försäljning. I en granskning som omfattar brittiska företag i olika branscher, fann forskarna att en ökning av andelen arbetstagare som utbildas i en bransch med 5 procentenheter kunde associeras med 4 procent större förädlingsvärde per anställd och 1,6 procent högre lön. 70 Franska återförsäljare ställer högre kompetenskrav på handelsanställda, särskilt hög nivå av teknisk kunnighet och produktkännedom. 71 Yrkesutbildning är vanligt inom den tyska detaljhandeln, där 81 procent av dem anställa fullföljer ett två - eller treårigt yrkesutbildningsprogram. 72 De anställda skaffar sig färdigheter på ett brett område inom detaljhandeln och kan flytta mellan olika arbetsuppgifter. High Road-arbetsgivare Arbetsgivarna nedan tenderar att betala högre löner och erbjuder bättre förmåner än konkurrenterna. Ingen av dessa företag är high road-arbetsgivare i alla avseenden. Endast vissa Costco-butiker är fackligt organiserade och vissa Carrefour-butiker använder sig av antifackliga metoder. Vissa återförsäljare är "high road" arbetsgivare i ett land men "low road" i ett annat. Men exemplen nedan visar ändå att ett alternativ till "low road" är möjligt för multinationella detaljhandelsföretag. Costco, ett USA-baserat lågprisföretag med verksamhet i åtta länder rankas ofta i Fortune magazine som ett av de bästa företagen att arbeta i och finns med på listan över "världens mest beundrade företag. Medan den nationella genomsnittslönen för kassapersonal är 9.12 $ per timme, betalar Costco sin kassapersonal 15.63 $ i timmen (i genomsnitt). Costcos anställda tjänade 2005 en genomsnittlig årslön på 35 360 $ betydligt mer än genomsnittet på Sam's Club - 21 028 $, vidare får anställda bonus på mellan 2 000 till 3 000 $ två gånger om året och andra generösa förmåner. Anställda stannar längre på Costco, där personalomsättningen i genomsnitt är 17 procent (mycket lägre än Walmarts omsättning på 44 procent). 1 Costcos anställda är mer produktiva jämfört med personalen i konkurrerande företag. Costco genererar betydligt högre omsättning per timanställd, och högre försäljning per kvadratmeter; arbetskraftskostnaderna och övriga driftskostnader är betydligt lägre i procent av försäljningen 12

Carrefour är en multinationell varuhuskedja med huvudkontor i Frankrike. Det finns starka fackföreningar på företaget som förhandlar om löner och arbetsvillkor. I vissa länder har Carrefours anställda avtalsenliga löner som ligger utöver branschens minimilön. 73 År 2001 skrev företaget under ett globalt ramavtal med UNI som garanterar att företaget ska respektera ILO:s principer och erkänna anställdas rätt att ansluta sig till fackföreningar av eget val överallt där företaget bedriver verksamheter. Medan avtalet har tillämpats ojämnt, har vissa framsteg skett i flera länder, däribland Rumänien, Turkiet och Colombia. Inom ramen för det globala ramavtalet erkände Carrefour förbundet på Carrefour Colombia 2011, och det första kollektivavtalet tecknades 2012. Lösningar på lagstiftningsvägen Medan vissa arbetsgivare frivilligt arbetar med high-road praxis, gör andra motstånd och föredrar att köra på low-road med hög personalomsättning. I liknande fall krävs att UNIs medlemsförbund arbetar för att få till stånd lagändringar för att höja standarden inom detaljhandeln. Minimilön Inte alla länder har lagstadgad minimilön eller lagar som styr lönerna, och i länder som har det ligger minimilöner ofta långt under vad som krävs för att komma ur fattigdom. Eftersom detaljhandeln tenderar att betala låga löner, kan en högre minimilön göra stor skillnad för löneinkomsten. Frankrike och Danmark har t.ex. högre minimilön. Och som resultat av det är endast cirka 20 procent av handelsanställda lågavlönade i de länderna, jämfört med 42 procent av handelsanställda i USA, ett land med en låg minimilön. 74 UNIs medlemsförbund i Malaysia, Kesatuan Pekerja Pekerja Ikano PTE Ltd, noterade att landet införde lag om minimilön för första gången 2012. Regeringen förklarade att detta var en del av regeringens plan att förvandla landet till en höglönenation vid 2020. Malaysiska fackliga centralorganisationen krävde 1 200 ringgit per månad men till slut fastställdes 900. Lagen förväntas gynna cirka 3,2 miljoner arbetstagare. 75 Kambodja, Hongkong, Indonesien, Thailand och Vietnam har också infört lagstadgad minimilön under senare år. Policy om Lön som det går att leva på I länder där fackföreningar inte har tillräcklig politisk makt för att höja löner på nationell nivå, har fackligt aktiva bedrivit en politik för en lön som det går att leva på på kommunal nivå och på företagsnivå som alternativ strategi för att höja lönerna. Bland många initiativ kan nämnas kampanjer för en lön som det går att leva på i Storbritannien som pressat stora arbetsgivare att betala högre löner. Över 10 000 anställda har fått löneökningar genom initiativet. Den stora kosmetikakedjan Lush lovade nyligen att betala löner som det går att leva på, men de flesta stora återförsäljarna har ännu inte anslutit sig. I USA täcker ett antal förordningar om anständiga löner anställda inom detaljhandeln. En modell är policy som gäller för offentligt ägda arbetsplatser, till exempel flygplatser, hamnar och sportarenor. Alla medarbetare på Los Angeles internationella flygplats omfattas till exempel av en förordning som fastställer en minimilön på 10.91 $ med sjukförsäkringsskydd, eller 12,16 $ per timme om arbetsgivaren inte betalar sådant skydd. Washington D.C. antog nyligen en liknande förordning Large Retailer Accountability Act som kräver att detaljhandelsföretag med bruttointäkter över 1 miljard dollar ska betala 12,50 $ i timlön. 76 Minimiarbetstid och minimalt antal arbetstimmar Vanligare än överarbete är problemet med för få timmar. Här kan UNIs medlemsförbund arbeta för att lagstifta om minimiskift. Kanada har exempelvis beslutat att ett arbetsskift minst måste vara tre timmar. I British Columbia är den provinsiella lagen starkare och säger att det krävs minst fyra timmars lön för schemalagda skift upp till fyra timmar, och åtta timmars lön för schemalagda skift på upp till åtta timmar. 77 Sju amerikanska delstater, plus District of Columbia, har liknande lagar om tre - eller fyra timmars lön för ett arbetsskift. Oregon hade en liknande lag men den upphävdes 1990 och gäller nu endast för arbetstagare under 18 år. Brittiska politiker försöker förbjuda nolltimmarskontrakt. Tre parlamentsledamöter från labour har nyligen släppt en rapport om den praktiken och lagt fram ett lagförslag. 78 En metod vore att belöna företag med skattelättnader eller förtur i statliga upphandlingar om de lovar att garantera konsekventa arbetstimmar månad från månad. 79 Utvidgad social trygghet Arbetstagare på otrygga anställningar blir mer otrygga i länder med arbetsrelaterade förmåner. Genom att utvidga det sociala skyddet minskar deras rädsla och utsatthet i viss mån. Några länder har ändrat politik för att anställda med otrygga anställningsvillkor ska ha bättre tillgång till sociala förmåner. 13

Som tidigare nämnts har Thailand arbetat med att reglera villkoren för migrerande arbetstagare, som nu har tillgång till social trygghet och sjukförsäkring, och lagen om arbetsskydd säger att arbetstagare i otrygga anställningar har rätt till samma lön och förmåner som vanlig arbetare. Fackföreningarna i Indonesien har kämpat för bättre social trygghet för alla arbetstagare i över ett decennium. Efter mycket arbete lyckades de få regeringen att införa en lag om ett nationellt socialt trygghetssystem 2004 som skulle fastställa minimal levnadsstandard för alla, och utvidgat skydd till arbetstagare i otrygga anställningar. Systemet har ännu inte genomförts fullt ut, trots massiva protester. Men den högsta domstolen fann regeringen och åtta ministrar skyldiga till att inte tillämpa lagen och beordrade dem att införa bestämmelser för att skapa det nya systemet. 80 Vissa forskare tror att otrygga jobb inte är så vanliga i Europa, eftersom de sociala trygghetssystemen är mera universella; vilket skulle minska incitamenten som återförsäljare har att dra ner på heltidsarbete. Som tidigare nämnts utesluter vissa amerikanska lagar deltidsanställda. Till exempel anställda måste arbeta minst 1 250 timmar i 12 månader för att vara berättigade till sjukledighet eller för vård av anhöriga, och en majoritet av alla delstater har regler som utesluter många deltidsanställda från arbetslöshetsförsäkringen. 81 Om denna politik skulle omfatta alla arbetsgivare, oavsett timmar, skulle arbetsgivare ha mindre incitament att anställa deltidsarbetande för att undvika liknande kostnader. 82 Reglering och investeringar En annan metod att skydda handelsanställda är att införa, expandera och genomföra reglering för detaljhandlarna. Som nämnts har många länder gått i motsatt riktning och avreglerat detaljhandeln och konsumentindustrin på ett sätt som ger större makt till multinationella företag och minskat de anställdas och fackets inflytande. Det finns dock fortfarande möjligheter att använda befintlig reglering, eller kanske införa ny reglering till förmån för anställda inom otrygga anställningar. Sydkorea har infört restriktioner mot stora detaljhandlare för att skydda mindre återförsäljare. Så kallade big box-butiker måste få samtycke från lokala handlare för att öppna en butik, och kan dömas till böter om de inte gör det. Även med tillstånd får de inte sälja vissa varor, till exempel vissa råvaror och livsmedel som lokala handlarna säljer. Landet upprätthåller starka zonindelningslagar som förbjuder stora butiker att öppna nära befintliga marknader och som begränsar öppettiderna 83 Anti-monopolbestämmelser eller konkurrenslagstiftningen skulle kunna stärkas för att ta upp frågan om detaljhandelsföretag som dominerar marknaderna och leverantörerna. I USA, skrevs monopolreglerna om i början av 1980 på ett sätt som inverkade på de flesta konsekvenserna för konsumenterna som enkäten tittade på. I Storbritannien har konkurrenskommissionen vidtagit åtgärder för att hantera de stora brittiska snabbköpens maktställning i förhållande till livsmedelsleverantörerna genom att upprätta en industriombudsman för att övervaka kontrakt. Det sydafrikanska facket försökte använda landets konkurrenskommission för att förhindra Walmart att göra intåg i landet genom samgående med Massmart. Det misslyckades men kommissionen beslutade dock att 503 arbetstagare som förlorat sina jobb i fusionen skulle återanställas. 14

Sammanfattning Undersökningen som genomfördes bland UNIs medlemsförbund bekräftar att frågan om otrygga anställningar är ett problem inom detaljhandeln. Medan vissa metoder, till exempel inringning vid behov, inte förekommer i alla länder, uppger dock 80 procent av de tillfrågade att otrygga anställningsformer har ökat de senaste fem åren. Majoriteten av de tillfrågade rapporterar att handelsarbetsgivare i deras länder ofta eller regelbundet variera arbetsskift från vecka till vecka, anställer arbetstagare via bemanningsföretag eller jobbmäklare och anlitar deltidsanställda. Över 40 procent rapporterar att arbetsgivare ofta anställer deltidsanställda på tillfälliga kontrakt, anställer medarbetare på individuella kontrakt och använder falsk yrkesutbildning eller provanställning för att begränsa heltidsanställningar. Transnationella detaljhandelsföretag expanderar runt om i världen och detaljister bedriver fusioner och förvärv på ett sätt som kraftigt ökat vissa storföretags marknadsandelar i förhållande till relativt få mindre butiker. Det är inte bara en oavsiktlig biprodukt av globaliseringen utan snarare resultatet av omfattande avreglering av detaljhandeln, finanssektorn och konsumentsektorn och ändringar i ländernas markanvändningspolitik och monopollagar. Dessa ändringar gör det lättare och mer attraktivt för företag att bedriva "low-road" anställningspraxis, och att de värderar sina anställda som en kostnad snarare än som en tillgång. Det finns undantag till detta mönster och några återförsäljare är lönsamma och framgångsrika trots att de fortfarande betalar relativt bra löner och villkor och samarbetar med fackföreningar. Det krävs omfattande och samordnade ansträngning från fackföreningarnas sida för att vända trenderna inom detaljhandeln som försatt fler arbetstagare i en prekär situation. Det krävs ändringar av nationella lagar och reglering, innovativa metoder för facklig organisering, globala nätverk och samordnade kampanjer. Fackets förmåga att motarbeta problemet begränsas i viss mån beroende av formen för arbetsmarknadsrelationer och nationella lagar. Men med tanke på att de flesta stora detaljhandelsföretagen opererar över nationsgränserna och försöker expandera anställningsformer med låg standard och införa villkor som möjliggör "flexibilitet måste fackföreningarna hitta sätt att samordna strategier även internationellt.

Referenser 1 Detaljhandelsföretagen använder mer och mer otrygga anställningsformer trots att "krisen endast i begränsad utsträckning påverkar de ledande, mestadels multinationella detaljhandelsföretagens vinster" i Central- och Östeuropa. Se Adam Mrozowicki, Adam, Triin Roosalu och Tatiana Bajuk Sencar. Malawi "Precarious Work in the Retail Sector in Estonia, Poland nd Slovenia: Trade Union Responses in a Time of Economic Crisis. European Review of Labour and Research. Vol 19.2: 267-278. Citat på sidan 276. 2 FN:s indelning av detaljhandeln i nio kategorier: icke-specialiserade butiker; livsmedel, dryck och tobak; drivmedel för motorfordon; informations- och kommunikationsutrustning; hushållsartiklar; kultur och fritidsartiklar; och övrig detaljhandel, ej i butik, på torg eller marknad. Andra klassificeringssystem, som det nordamerikanska industriella klassificeringssystemet t.ex. använder andra kategorier. 3 "2012 Rapport om den amerikanska detaljhandeln som väger 4 biljoner US$." 2012. Investment Weekly News. Vol 64. Business Insights: Essentials. Web. 26 augusti, 2013. 4 ILO. 2011. "Globalt Forum om äldre arbetstagares behov i relation till ändrade processer och arbetsmiljö inom detaljhandeln." Genève, 21 22 September 2011. 5 Joachim Zentes, Dirk. Morschett och Hanna Schramm-Klein. 2011. Strategic Retail Management: Text och internationella fall. Springer; S.R. Kalliappan, Mickes Alavi, Kalthom Abdullah och Muhammad Arif, 2008. "Liberalisation of Retail Sector and the Economic Impact of the Entry of Foreign Hpermarkets on Local Retailers in Klang Valley, Malaysia." International Journal of Economics and Management. Vol 19.2: 323-342. 6 Alan Felstead, Alan, Alison Fuller, Nick Jewson and Lorna Unwin. 2011. Following the Retail Chain: Sandwiches, Supermarkets, and the Potential for Workplace Learning. Irena Grugulis och ÃdÃl Bozkurt, eds. Retail Work (Critical Perspectives on Work and Employment). Palgrave Macmillan; Boon L. Lee. 2012. Output and Productivity Comparisons of the Singapore and Hong Kong Wholesale and Retail Trade Sectors, 2001-2008. Australian National University och Wiley Publishing Asia Pty Ltd: Crawford School of Public Policy. 7 Sysselsättningen inom detaljhandeln är svår att mäta, med tanke på datadefinitioner och inkonsekvenser mellan olika länder, och i utvecklingsländerna är större delen av de anställda inom detaljhandeln egenföretagare. Dessutom kombineras data för partihandeln och detaljhandeln i många länder. 8 ILO LABORSTA databas (tabell 1E) rapporterar att 80 länder anställde totalt 177 miljoner arbetstagare inom parti- och detaljhandeln 2008 eller det senast tillgängliga året. Med USA och Storbritannien som riktmärke, omfattar sysselsättningen inom detaljhandeln cirka 73 procent av sysselsättningen inom den kombinerade parti- och detaljhandeln. (se US Department of Labor, Bureau of Labor Statistics, "Employment Situation Summary April 2013" och brittiska underhusets, "The Retail Industry," 29 April, 2013). Data för Kina kommer från Sheng Lu. 2010. "Understanding China s Retail Market." China Business Review. 1 Maj. http://www.chinabusinessreview.com/understanding-chinas-retail-market/. Data för Indien kommer från Mohammad Amin. 2010. "Challenges of Retailing in India." World Bank Group,Entreprise Surveys Note No. 10. http://www.enterprisesurveys.org/~/media/fpdkm/enterprisesurveys/documents/enterprise%20notes/retail-10.pdf 9 Uppgifterna från USA kommer från National Retail Federation (Branschföreningen för Handel) Data för Indien är från Amin 2010. Några källor rapporterar att siffran 14 % för Indien omfattar parti- och detaljhandeln. Se Mohan Malena, Mohairen, Kamal Sharma, Jeevan Prakash Chandra och Thomas J. Korah. 2005. "FDI in India s Retail Sector: More Bad than Good?" Economic and Political Weekly. Vol. 40, Nr 7, pp. 619-623. 10 Metro Group 2012. "Metro Retail Compendium 2012/2013." http://www.metrogroup.de/internet/site/handelsportal/get/documents/metrogroup_international/corpsite/04_comm/publications/re tailcompendium-2013-en.pdf 11 Productivity Commission 2011. "Economic Structure and Performance of the Australian Retail Industry. Inquiry Report No 56, 4 November 2011. Melbourne: Samväldet Australien. 12 Anuradha Kalhan och Martin Franz. 2009. "Regulation of Retail: Comparative Experience." Economic and Political Weekly. Vol xliv(32). 8 augusti. 13 Kalliappan et al 2008. 14 Deloitte. Malawi "Global Powers of Retailing 2013: Retail Beyond." http://www.deloitte.com/assets/dcom- Australia/Local%20Assets/Documents/Industries/Consumer%20business/Deloitte_Global_Powers_of_Retail_2013.pdf 15 James J. Biles, Kevin Brehm, Amanda Enrico, Cheray Kiendl, Emily Morgan, Alexandra monter, Simon, Kristian Hamer. 2007. "Labour Turnover in the Retail Industry: Predicting the Role of Individual, Organisational and Environmental Facators." International Journal of Retail & Distribution Management. Vol 35.4: 289-307. Citat från sidan 59. 16 Aaron Brenner, Barry Eidlin och Kerry Candaele. 2006. "Wal-mart Stores Inc." Utarbetad för den internationella konferensen om globala företag, globala fackföreningar, global forskning och globala kampanjer. 16

17 Deloitte (2013) rapporterar att 60 % av smartphoneanvändare uppger att de använder sina telefoner för shopping i butik. 18 En ny undersökning fann att 73 procent av amerikanska shoppare fortfarande föredrar att handla i själva butiken, istället för online, vilket tyder på att även om e-tail kan växa, är de fysiska butikerna fortfarande den viktigaste platsen för shopping. Se Business Insights: Essentials. 2013. "Instant.ly U.S. Retail Survey: Two Thirds of Consumers Prefer Brick and Mortar Stores Over Online Shopping. Entertainment Close-up 19 maj. 19 Luvai Motiwalla och M. Riaz Khan. 2003. "Financial Impact of E-Business Initiaties in Retail Industry." Journal of Electronic Commerce in Organizations. Volym 1.1: 55-73. 20 Deborah A. Colton, Martin S. Roth och William O. Bearden 2010. "Drivers of International E-Tail Performance: The Complexities of Orientations and Resources." Journal of International Marketing. Volym 18.1: 1-22. 21 Barry T. Hirsch och David A. Macpherson. 2013. Fackliga datakompileringar från 2012 CPS postat 26 januari 2013. Unionstats.com. 22 John T. Addison, Alex Bryson, Paulino Teixeria och Andre Pahnke. 2010. Slip Sliding Away: Ytterligare medlemstapp i Tyskland och Storbritannien." IZA diskussion papper nr 4760. Bonn, Tyskland. 23 Joohee Lee. 2012. "A Renewal of Solidarity or Contnued Decline? The Korean Retail Workers Struggles against Neoliberalism: " In Suzuki, Akira, editor. Cross-National Comparisons of Social Movement Unionism: Diversities of Labour Mouvement Revitalization in Japan, Korea and the United States.. Vol. 18. Oxford, Storbritannien: Peter Lang. 24 Organisationsgraden inom "partihandel, detaljhandel och bilreparation. James Achur. 2010. "Fackliga medlemskap 2010." London: Statistiska centralbyrån i Storbritannien. 25 Andrew Jackson. 2008. "Rowing Against the Tide: The Struggle to Raise Union Density in Hostile Environment." Kanadensiska LO:s kongress. Saint-Lazare, Quebec. http://workerpower.ca/pdf/rowing_against_the_tide_clc.pdf 26 Irena Grugulis och Ödül Bozkurt, eds. 2011. Att arbeta i handeln (kritiska perspektiv på arbete och sysselsättning). Palgrave Macmillan. 27 Howard Zinn, Robin D.G. Kelly och Dana Frank. 2002. Three: Gruvarbetare, musiker, butiksflickor och arbetstagarnas kämpaglöd under förra århundradet. Beacon Press. 28 Chris Tilly. 2007. Global Restructuring in Retail: What Impact on Labor? Department of Regional Economic and Social Development, University of Massachusetts Lowell. 29 James Hendrie. 2004. "A Review of a Multiple Retailer's Labour Turnover." International Journal of Retail & Distribution Management, 2 6: 434-441. 30 Susan J. Lambert. 2008. " Passing the Buck: Labor flexibility Practices that Transfer Risk onto Hourly Workers. Human Relations. Vol 61(9): 1203-1227. Sidan 1218. 31 Trak Recruiting 2011. Fashion & Retail Employee Staff Turnover. 22 September. http://www.trakrecruiting.com/news.php?id=89&n=latestnews&c=5 32 Thomas Andersson, Ali Kazemi, Stefan Tengblad och Mikael Wickelgren. 2011. Not the Inevitable Bleak House? The Positive Experience of Workers and Mangers in Retail Employment in Sweden. Irena Grugulis och Ödül Bozkurt, eds. Retail Work (Critical Perspectives on Work and Employment). Palgrave Macmillan. Sidan 255. ILO. 2012. "Arbetslivsrapport 2012: Bättre jobb för en bättre ekonomi." Genève: Internationella Arbetsorganisationen 34 Deltid definieras olika i olika länder - ibland baseras definitionen på antalet arbetade timmar och i andra fall på arbetsvärdering. För dem som använder timmar, är den vanligaste definitionen antingen under 35 timmar per vecka, eller under 30 timmar. Enligt olika definitioner har yrken inom handelsbranschen en relativt hög andel deltidsanställda i de flesta OECDländerna. Se Alois van Bastelaer, Georges Lemaître och Pascal Marianna. 1997. "Definitionen av deltidsarbete för internationella jämförelser." Labour Market And Social Policy Occasional Papers- nr 22. Paris: OECD. 35 Tobias Wenzel. 2010. "Deregulation of Shopping Hours: The Impact on Independent Retailers and Chain Stores, DICE discussion paper, No 03. 36 Kris Maher. 2008. More People Pushed into Part-Time Work Force," Wall Street Journal, 8 mars. 37 James Surowiecki. 2012. The More the Merrier." New York. 26 mars. http://www.newyorker.com/talk/financial/2012/03/26/120326ta_talk_surowiecki 38 Prue Huddleston. 2011. "" It s All Right for Saturdays, but Not Forever." The Employment of Part-time Student Staff Within the Retail Sector" I Grugulis och Bozkurt 2011. 39 Stephanie Luce och Naoki Fujita. 2012. "Discounted Jobs: How Retailers Sell Workers Short " New York: Retail Action Project. 40 Hielke Buddlemeyer, Gilles Mourre och Melanie Ward-Warmedinger 2005. "Part-time Work in EU Countries: our Market Mobility, Entry and Exit." 2013 Europeiska centralbanken. http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/scpwps/ecbwp460.pdf 41 Noel Gaston och Tomoko Kishi. 2006. "Part-time workers doing full-time work in Japan." Journal of the Japanese and International Economies. Vol. 21.4: 435-54. 17

42 Isik U. Zeytinoglu, Maxell Lillevik, M. Bianca Seaton och Josefina Moruz. 2004. " Part-Time and Casual Work in Retail Trade Stress and other Factors Affecting the Workplace." Industrial Relations. Vol 59(3): 516-544. 43 Mrozowicki et al 2013 44 Lambert 2008. 45 Simon Neville. 2013. "Sports Direct: 90% of Staff on Zero-hour Contracts." The Guardian. 28 Juli. 46 Phillip Inman. 2013. Zero-hours Contracts Need Code of Practice, Says Lib Dem MP. " The Guardian. 4 juli. 47 Vanessa Gash. 2008. "Preference or Constraint? Part-time Workers' Transitions in Denmark, France and the United Kingdom. Work Employment Society Volym 22.4: 655 674. 48 Merja Kauhanen. 2008. Part-Time Work and Involuntary Part-Time Work in the Private Service Sector in Finland. Economic and Industrial Democracy. Vol 19.2: 217-248. 49 Gillian Whitehouse,George Lafferty ochpaul Boreham. 1997. From Casual to Permanent Part-Time? Non-Standard Employment in Retail and Hospitality. Labour & Industry: a Journal of the Social and Economic Relations of Work.Arbetskraft & bransch: en Journal arbetesociala och ekonomiska förbindelser. Vol 19.2: 33-48. 50 Hielke Buddlemeyer, Gilles Mourre och Melanie Ward-Warmedinger 2005. 51 Wiemer Salverda, Joachim Moeller och Michel Sollogoub. 2005. Retail Employment and Wage Rigidities. I Ive Marx och Wiemer Salverda, eds. Low-wage Employment in Europe: Perspectives for Improvement. Leuven: ACCO. 52 Jacob S. Hacker 2006. The Great Risk Shift: The Assault on American Jobs, Families and Retirement, and How You Can Fight Back.. Oxford: Oxford University Press. 53 Adrianna D. Kugler. 2004. The Effect of Job Security Regulations on Labor Market Flexibility Evidence from the Colombian Labor Market Reform. I James J. Heckman och Carmen Pagés. Law and Employment: Lessons from Latin American and the Caribbean. Chicago, IL: University of Chicago Press. 54 Nancy K. Cauthen. 2011. Scheduling Hourly Workers: How Last Minute, Just-In-Time Scheduling Practices Are Bad for Workers, Families and Business. New York: Demos.; Lambert 2008. 55 C.N.Jones och K. Nolde. 2013. Demand Driven Employee Scheduling for the Swiss Market. http://infoscience.epfl.ch/record/187141/files/apexannals10.pdf 56 Lambert 2008. 57 David Jennings. 2001. Thorntons: the Vertically Integrated Retailer, Questioning the Strategy. International Journal of Retail & Distribution Management. Vol 19.2: 176-187. 58 Marlene Grewal, Börje R. Iver, Javalgi Raishekhar (Raj) G. och Lori Radulovich. 2011. Franchise Partnership and International Expansion: A Conceptual Framework and Research Propositions. Entreprenuership: Theory and Practice. Vol 35.4: 533. 59 Krueger fann att lönerna var högre i varuhus som ägs av företaget jämfört med franchiseföretag, och att tenure-earnings profile (löneökningstakten) var brantare på det förstnämnda, vilket tyder på att de som arbetar för franchising har sämre karriärmöjligheter. Se Alan Krueger. 1991. Ownership, Agency, and Wages: An Examination of Franchising in the Fast Food Industry. Quarterly Journal of Economics 106(1): 75-101. 60 Svaren inkluderar 14 på engelska, 10 på franska, 4 på spanska, 3 på svenska och tyska. 61 ACTRAV. 2012. "From Precarious Work to Decent Work." Slutdokumentet till arbetarnas Symposium om strategier och bestämmelser för att bekämpa otrygga anställningar. Genève: Internationella arbetsorganisationen. 62 Charles Weathers. 2007. Organizing Marginalized and Non-Regular Workers A US-Japan Comparison. Center for Research on Economic Inequality. Discussion Paper Series. Osaka City University. 63 Mrozowicki et al 2103. 64 ACTRAV. 2012. 65 Mrozowicki et al 2013 66 Wayne F. Cascio. 2006. Decency Means More than Always Low Prices : A Comparison of Costco to Wal-Mart s Sam s Club. Academy of Management Perspective, augusti. 67 Marshall L. Fisher, Åse Krishnan och Serguei Netessine. 2006. Retail Store Execution: An Empirical Study. Operations and Information Management Department. Wharton School, University of Pennsylvania; James Surowiecki. 2012. The More the Merrier." New York. 26 Mars. http://www.newyorker.com/talk/financial/2012/03/26/120326ta_talk_surowiecki 68 Zeynep Ton. 2011. Why Good Jobs are Good for Retailers. Harvard Business Review. Vol 90 (1-2): 124-31. 69 Charles E. Pettijohn, Linda S Pettijohn och A.J. Taylor. 2002. The Influence of Salesperson Skill, Motivation, and Training on the Practice of Customer-Oriented Selling. Psychology & Marketing, Vol. 19.9: 743 757. 70 Lorraine Dearden, Howard Reed och John Van Reenen. 2012. Who Gains When Workers Train? Training and Corporate Productivity in a Panel of British industries. London: Institutet för finanspolitiska studier. WP 00/04. 71 Anne-Marie McGauran. 2001. Masculine, Feminine or Neutral? In-company Equal Opportunities Policies in Irish and French MNC retailing. International Journal of Human Resource Management. Vol 12.5: 754 771. 18

72 Françoise Carré, Chris Tilly och Lauren D. Applebaum 2010. Competitive Strategies and Worker Outcomes in the US Retail Industry. UCLA Institutet för forskning om arbete och sysselsättning. Research and Policy Brief. 73 EiroOnline. http://www.eurofound.europa.eu/eiro/2008/11/articles/be0811019i.htm 74 Carré, Tilly och Applebaum 2010. Observera att Danmark inte har en nationell minimilön. Minimilönen fastställs istället via förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. 75 Liz Gooch. 2012. Malaysia Enacts Minimum Wage. New York Times. 1 Maj. 76 Förordningar om anständiga löner är en form av bredare strategier som syftar till att påverka den ekonomiska utvecklingspolitiken. I USA har fackliga och samhälleliga koalitioner skapat community benefits agreements som inte alltid är kommunpolitik, utan avtal som förhandlas fram med developers (affärsutvecklare) för att fastställa högre löner, facklig neutralitet, följa miljönormer och som ofta ger andra fördelar som bostäder med låga hyror och daghem. Liknande avtal har uppnåtts genom att använda stadsstyrelsens inflytande. Eftersom ekonomiska utvecklingsprojekt vanligtvis kräver zonindelningstillstånd, och ofta innehåller en mängd ekonomiska bidrag (från lån med låg ränta till skatteavdrag) pressar koalitioner staden att koppla liknande krav till utvecklingsprojekt. I andra fall kopplas villkoren till staden eller delstatens ekonomiska utvecklingsprogram, då man övergår från platsspecifika till branschomfattande avtal. Till exempel Los Angeles, Kalifornien införde en lön att leva på-politik som omfattar alla projekt under Community Redevelopment Agency. Utvecklare, plus deras entreprenörer och underentreprenörer måste betala sina anställda en lön som uppfyller stadens lönenivå. Dessutom måste alla hotell och tredjeparts hyresgäster inklusive detaljhandel betala löner som det går att leva på för land som ägs eller hyrs av byrån. 77 Haley-Lock fann att chefer i USA:s restauranger skickar hem anställda tidigt om kundflödet är lågt men att chefer på samma restaurangkedjor i British Columbia inte gjorde det. Hon drar slutsatsen att lagstiftning om minimiskift var en orsak. Anna Haley- Lock, 2011. Place-Bound Jobs at the Intersection of Policy and Management: Employer Practices in Seattle, Chicago and Vancouver Restaurant Chains. American Behavioral Scientist. Vol 55(7): 823-842. 78 Neville 2013. 79 Cauthen 2011. 80 IFS 2012. Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. 81 National Employment Law Project. 2008. Rebuilding a Good Jobs Economy: A Blueprint for Recovery and Reform. http://nelp.3cdn.net/107e65168f65eacd6e_l1m6ibpdr.pdf 82 Susan J. Lambert, Anna Haley-Lock, och Julia R. Henly. 2012. Schedule Flexibility in Hourly Jobs: Unanticipated Consequences and Promising Directions. Community Work and Family,15.3: 293-315. 83 Marc Castro. 2012. South Korea Squeezes Big Box Retailers International Venture Capital Post. 14 april. 19

20