Frågestund och debatt Sverker Olofsson: Här finns alltså alla möjligheter att ställa frågor om träning, om åldrande och träning, om unga och träning. Precis allt. Jag tänkte göra det väldigt enkelt för mig och börja med en fråga till någon av er, vem som helst: Om jag har en timme tre gånger i veckan är det smartare att springa som en tok eller att promenera långsamt? Ska jag köra hårt eller ta det lugnt? Karin Henriksson-Larsén: Jag tycker att du ska börja måttligt intensivt eftersom det är så obehagligt att tokspringa. Då orkar du troligen inte så långt att du hinner få några endorfiner. Om du däremot börjar promenera i rask takt och mer än 40 50 minuter startar du endorfinproduktionen och det är en större chans att du fortsätter med det beteendet. Sverker Olofsson: Nu är vi inne på motivation och vilja och sådant..? Karin Henriksson-Larsén: Ja, men också hormoner de som får dig att vilja. Sverker Olofsson: Säg att man kommer igång med det här, att man springer en timme 2 3 gånger i veckan. Dagens rubrik har ändå varit Motion på gott 69
och ont. Kan träningen skada min kropp? Här finns både skelett- och muskelforskare som borde kunna svara..? Lars-Eric Thornell: Jag skulle föreslå en allsidig träning. Gör t.ex. ett pass vattengympa på IKSU eller IKSU Spa då har du ingen belastning på höfter och knän, men kan göra väldigt många olika rörelser med bra effekt. Sture Forsgren: Jag tror också att det är viktigt att satsa på det man tycker är roligt. Annars blir det bara så att man hållet på ett tag och att det sedan blir så tråkigt att man slutar. Bättre att redan från början satsa på det man verkligen känner är skojigt! Sverker Olofsson: Lek med tanken att jag tycker det är vansinnigt roligt att springa. Det är kul att springa en mil på 60 minuter och att springa en hel timme utan att stanna. Om jag tycker det är så kul att jag håller på mycket kan det leda till att jag får dåliga höfter, skador i knäna, besvär med senorna och värk i musklerna? Finns det sådana risker? Karin Henriksson-Larsén: Om man har en gammal skada i t.ex. en knäled, en meniskskada eller en korsbandsskada, finns en ökad risk att få artros tidigare än andra. Möjligtvis blir det värre om du håller på och hoppar när du springer; det är visat på yrkesförare som kliver upp och ner från lastbilsflak. De får artros lite tidigare, men då ska det handla om någon form av extrema belastningar. Nina Lindelöf: Sedan är det också viktigt vid artros att kunna behålla muskelstyrkan för att lindra besvären, så det blir en avvägning. Bernt Lindahl: Jag vill nog se det här från andra sidan. Det gäller att få människor att över huvud taget börja röra på sig. Kom ihåg hälsovinstkurvan som jag visade (sid. 17): Om man inte gör någonting alls och börjar med motion vinner man väldigt mycket i sin hälsa. Den som ligger ganska högt på kurvan vinner inte särskilt mycket hälsa på att öka sin fysiska aktivitet. Det fanns också en annan kurva på bilden som visade skaderisken. Med höga träningsvolymer och hög intensitet tror jag åtminstone för vanligt folk att det blir ökad risk för skador. Vi arbetar väldigt mycket med tunga människor som ibland går upp väldigt mycket i aktivitet för att de tycker att det är roligt, men sedan ser vi ofta att de får besvär med fötter och knän så att de 70
måste sluta för att eventuellt kunna börja om igen. Jag tror för min del att det känns väldigt bra att jobba på en måttligt intensiv nivå. Sedan kan jag förstå dem som vill träna mycket intensivt för att det är roligt. Det tror jag kan lösas genom att man successivt bygger upp sig. Huvudproblemet är ju att alltför många rör sig för lite. Ur folkhälsosynpunkt är det viktiga att få igång den stora passiva massan. Publikfråga: Jag har sprungit regelbundet i många år. Vid jultid tog jag semester och vilade i 29 dagar. När jag då skulle börja träna igen i januari märkte jag att jag hade tappat mycket kondition. Tappar jag mer för att jag är äldre? Kur länge kan man vila från träning utan att förlora sin kondition? Nina Lindelöf: Jag kan säga att äldre tappar orken fortare än yngre personer och det tar lite längre tid för dem att träna upp sig tyvärr. Sverker Olofsson: Men hur länge kan frågaren som är lite äldre än jag och som jag vet tränar ganska intensivt ta julledigt utan att tappa så där våldsamt mycket? 71
Karin Henriksson-Larsén: Elitidrottare är ju i allmänhet svåra att få till att vila men i samband med väldigt intensiv träning kan ett uppehåll på upp till 2 veckor faktiskt vara positivt. Man har brutit ner kroppen och måste bygga upp den igen. Men blir uppehållet längre än så, eller sker det i kombination med en skada eller infektion, då minskar konditionen. Publikfråga: Jag tycker man ska ha rutiner för sin motion. För min del stiger jag upp morgonen, fikar inte utan går en timmes promenad. Sedan fikar jag och blir som en ny människa. Bernt Lindahl: Jag tycker det låter jättebra. Vi brukar sträva efter att man får in sin träning i vardagen det är en viktig princip. Tänker man motionera regelbundet och det består i att ringa ihop tre kompisar för en dubbelmatch i badminton blir det inte alltid så lätt. Men att på egen hand gå ut och promenera, det funkar nästan alltid därför är det bra att få in det i vardagen. Artros och glukosamin Sverker Olofsson: Karin nämnde artros tidigare. Vad är det egentligen? Karin Henriksson-Larsén: Artros är ett samlingsbegrepp för det som i dagligt tal kallas förslitningsskador i leden, dvs. att brosklagret blir tunnare. Det kan bero på ålder, överutnyttjande eller en skada. Brosket försämras, glidytorna blir sämre, förmågan att röra leden störs. Broskytan kan t.o.m. försvinna helt så att benet kommer fram och då känns det inte alls bra. Sverker Olofsson: Rekommenderar du att vi lyssnar på marknadsföringen och köper glukosamin blir vi bättre av det? Karin Henriksson-Larsén: Därom tvistar de lärde, och i höstas hade vi en ganska intensiv debatt om den saken här i Umeå mellan ortopederna och några av våra läkare på enheten för idrottsmedicin. Inom Västerbottens landsting rekommenderas inte glukosamin. Man bör veta att det finns två typer: glukosaminsulfat och glukosaminklorid. Om man köper glukosamin bör det nog det stå sulfat på slutet. Det finns studier som tyder på att den substansen har effekt, men det är inte säkert att din läkare vill skriva ut det för det finns inte så mycket bevis. 72
Sverker Olofsson: Men har preparatet den potentialen att det är värt att pröva? Karin Henriksson-Larsén: Framförallt används glukosaminet i veterinärmedicin och hos djur finns ju inte så mycket placeboeffekt. Därför borde det ju kunna ha en verkan, åtminstone om man använder sulfatvarianten. Det finns studier på människa som tyder på det. Sverker Olofsson: Jag har förstått att det är många människor som har väldigt mycket problem med artrosskador. Kan man göra något annat? Karin Henriksson-Larsén: Ja, gå ner i vikt och börja röra sig mera. Också en artrosled mår bättre av att belastningen minskar och av att man använder den. Sverker Olofsson: Menar du att en någorlunda juste och genomtänkt träning kan få skadorna att kurera sig? Karin Henriksson-Larsén: Inte läka, men ge mindre besvär. Sture Forsgren: Jag vill gärna tillägga att skidåkning är en väldigt bra motionsform vid lindrig artros. Massage vid träningsvärk? Publikfråga: Jag funderar kring träningsvärk. I det allmänna medvetandet ligger nog att träningsvärk är lika med inflammation. Vid behandling av muskler som man har värk i är väl regeln att inte massera när det är inflammation. Men när Lars-Eric Thornell säger att det han talar om inte har med inflammation att göra, kan det då t.o.m. vara konstruktivt med massage för att öka blodtillförseln som hjälp för uppbyggnaden av muskeln? Lars-Eric Thornell: Massage är skönt en sådan behandling är helt OK vid den här typen av påverkan. Däremot är massage inte bra vid en akut skada eftersom den kan förvärras då. Vid en bristning eller liknande, t.ex. om man har spelat brännboll och sträckt sig, är det bättre att kyla ner det onda än att försöka värma det, vilket är effekten av massage. Mer allmänt kan man säga att det som känns bra efter att man har motionerat, det är oftast bra. Det finns studier som visar att värme kan minska träningsvärk. 73
Publikfråga: För ett antal år sedan hade TV-programmet Café Umeå och Korpen samlat en grupp hösäckar som skulle ha gympa två gånger i veckan och dessutom göra någon egen aktivitet. Vi som deltog testades från huvud till fot på Idrottsmedicin och då upptäcktes det att jag hade en benskör kota i ryggen. När jag kom tillbaka efter en termin sade man: Du har burit dig åt som en elitidrottsman, du har två kotor till som är bensköra. Vad hade jag gjort för fel? Karin Henriksson-Larsén: Ja, jag kommer ihåg det där projektet. Varför drabbades just dina kotor? Det finns en tendens om man motionerar och inte får i sig tillräckligt med kalk och kanske inte heller kan ta in det vilket är svårare efter klimakteriet att kroppen plockar benvävnad från ryggen och sätter i höfterna. Därför är det viktigt med ett tillräckligt stort kalkintag när man börjar motionera. Sverker Olofsson: Vad betyder det exakt? Borde hon borde ha druckit mer mjölk? Karin Henriksson-Larsén: Ja, till exempel. Sverker Olofsson: De skador som uppstår på det här sättet, är de permanenta? Karin Henriksson-Larsén: Jag vet inte om hon hade tryckt ihop dem eller om de bara hade lågt kalkinnehåll. Om de är hoptryckta är det en permanent skada, men om de inte är hoptryckta kan man äta kalk som kan byggas in. Ibland kan man också behöva mediciner. Hjärtproblem och motion Sverker Olofsson: Ni sa ju att om man är dålig på att träna innebär det ökade risker. Det har med hjärtat, förträngningar i ådrorna och en massa sådant att göra. Om man har de problemen, kan man med vettig träning göra sig frisk eller åtminstone gå åt rätt håll? Bernt Lindahl: Absolut. Mycket av det jag visade pekade på linjära effekter på just hjärt-kärlsidan. Kort sagt: Ju mer träning desto bättre. Men de här riktlinjerna var ju egentligen utformade för friska vuxna. Det är klart att den som i grunden har en kärlsjukdom kanske ändå behöver gå till sin läkare och få klartecken innan det blir alltför kraftfull fysisk aktivitet. 74
Sverker Olofsson: Säg att man är i 60 70-årsåldern och har sina krämpor. En vettig träning bromsar då inte bara upp den negativa utvecklingen utan den kan också så att säga styra tillbaka en aning? Bernt Lindahl: Det finns studier som säger att man kan förbättra genomblödningen i hjärtat. Man studerade i och för sig livsstilsförändringar, där fysisk aktivitet var en del av det hela tillsammans med ändrad kost och bättre stresshantering. Men väldigt ambitiösa undersökningar visade att blodflödet i kranskärlen faktiskt ökade. Nina Lindelöf: Det finns faktiskt en speciell hjärtsviktsträning som genomförs med lägre intensitet utan vila men med byte av muskelgrupper hela tiden. Publikfråga: Fysisk aktivitet är ju viktigt och borde vara än viktigare i framtiden. Det bör finnas en stor marknad för nya sätt att motionera och träna mera. Jag har lanserat promenadsammanträden och försöker få gehör i den lokala simhallsdebatten för en strömmande simkanal. Därför vill jag fråga panelen: Finns det forskning om hur man utvecklar nya idéer och innovationer för att stimulera till fysiska aktiviteter, gärna roligare sådana? 75
Karin Henriksson-Larsén: Jag tror att svaret kan bero på politisk åsikt om hur man ska göra detta. I det block som regerar nu tror man nog på den fria marknadens styrning av innovationer. Jag vet inte om man på andra sidan kanske mer tror på en statlig utredning. Tennisarmbåge och idrottsmedicin Sverker Olofsson: Jag har fått en skriftlig fråga, egentligen tre, som handlar om tennisarmbåge. Laserbehandling m.m. har inte gett förväntat resultat efter sex månader vad gör man? Ska jag vila, ska jag behandla och hur kommer jag i kontakt med Idrottsmedicin när jag inte heter Zlatan? Sture Forsgren: Tennisarmbåge berör egentligen inte senorna utan muskelfästena på armbågens utsida. På Idrottsmedicin har man testat injektionsbehandlingen som jag beskrev och fått ganska god effekt också på tennisarmbåge. Det finns annars väldigt många behandlingsalternativ, en variant är faktiskt att vila bort besvären. Sverker Olofsson: Hur lång tid tar vilokuren då? Sture Forsgren: Ganska lång tid så det kanske man inte har tålamod till. Sverker Olofsson: Är man sjuk så är man. Men den ursprungliga frågan då: Är det senan, muskeln eller slemsäcken som gör ont? Sture Forsgren: Smärtan kommer från bindväven där nerver blir retade av substanser i vävnaden. Sverker Olofsson: Man kan ju tänka sig att någon har väldigt besvärligt med sin armbåge. Är då rådet att ta kontakt med en läkare på orten där du bor, försöka få en remiss för att få komma till någon av era behandlingar? Sture Forsgren: Ja, det är bra om man blir riktigt utredd, för en sådan person har nog prövat många utvägar. Lars-Eric Thornell: Det finns en energikris i musklerna på utsidan av tennisarmbågen, precis samma energikris som man ser hos personer som har skuldermuskelvärk. En del av muskeln är också påverkad. Stretching fungerar jättebra här liksom excentrisk träning. Jag jobbar också inom företagshälsovård hos Umeåhälsan, och där lyckas vi ganska väl med att lära patien- 76
terna hur man stretchar och drar ut den här muskeln. Överbelastar man en muskel förkortas den med sämre funktion. Här gäller det att återställa muskelns normala balans. Sverker Olofsson: Med positiv effekt för till exempel en elak armbåge? Lars-Eric Thornell: Det är samma sak som vid tendinoserna. Då säger man ju på Idrottsmedicin att det ska göra ont! Det är gott att det gör ont därför att då har det effekt. När vi lagar oss själva är det en fråga om att bygga om vi måste bygga om senan med nytt kollagen, vi måste bygga om musklerna med nya myofibriller. Sverker Olofsson: Men om du får tag i den där ilskna armbågen, hur lång tid ska man räkna med innan man är OK igen? Lars-Eric Thornell: Om man inte gör någonting alls blir det oftast bra efter ett och ett halvt år, men så länge vill man inte vänta. Den som har ett monotont arbete med upprepade rörelser kan ju inte hålla på med det under ombyggnadsfasen utan då får man försöka jobba med något annat så att armen får vila. Sverker Olofsson: Sista frågan på lappen Hur kommer man i kontakt med Idrottsmedicin? tyder ju på förtroende. Men då ska man ha en vanlig remiss? Karin Henriksson-Larsén: Jag håller med Lars-Eric om att man först ska prova med stretching och med excentrisk träning, precis som vid hälsenor och patellarsenor. Om det inte har fungerat har det ju varit så att fram till februari i år kunde man få remiss från sin distriktsläkare till Idrottsmedicin oavsett om man heter Zlatan eller något annat. Som ni har läst i tidningarna har det varit privatiseringsdiskussioner men senare kanske det finns ett vårdavtal. Då kan man gå till sin distriktsläkare och få en remiss till Idrottsmedicin, som sedan får skicka remiss till det privata bolaget. Sverker Olofsson: Den här träningen och stretchingen, är det något som man kan få hjälp med hos vilken sjukgymnast som helst? Nina Lindelöf: Det tycker jag att man borde kunna. 77
Prioriteringar och remisser Publikfråga: Jag har en golfarmbåge sedan två år. Jag har gått hos sjukgymnast och har fått akupunktur, kortisonsprutor och jag har varit på vårdcentralen. Läkaren sade att efter två år skulle det gå tillbaka av sig själv genom broskbildning det har det inte gjort. Jag vände mig till ortopeden och frågade om jag kunde få remiss till Sankt Eriks sjukhus eftersom jag visste att de utförde s.k. skrapning där. Fick då som röstmeddelande från överläkaren att: Sådant gör vi inte här och vi skickar inte heller några remisser. Är du inte nöjd med det kan du vända dig till Förtroendenämnden. Vad ska jag göra? Karin Henriksson-Larsén: Golfarmbåge har vi inte studerat så jag kan inte säga att Idrottsmedicin har någon bättre behandling än andra. Det är tyvärr så att du inte har så mycket annat att göra än att vända dig till nämnden om det nu är en diagnos som inte är prioriterad. Inom landstinget har man ju hållit på med prioriteringar och numera är vissa saker bortprioriterade. Sverker Olofsson: Det skulle kunna innebära att en golfsmärta satsas det inga pengar på? Karin Henriksson-Larsén: Sjukvården har under hösten och våren arbetat med prioriteringar. Om man t.ex. har artros i stortåleden och inte har väldigt ont, då får man dras med den. Om just golfarmbåge är en sådan diagnos vet jag emellertid inte. Sverker Olofsson: Vi kanske ska säga det: Det här sker då för att skapa resurser för dem som är riktigt sjuka. Hur mäter man träningsintensitet? Publikfråga: Ni har diskuterat en del om maxintensitet i träning och sagt att den varierar mellan individer. Är det inte möjligt att använda pulsfrekvensen som mått på lämplig intensitet? Nina Lindelöf: Den träning som jag beskrev är inriktad på styrka och balans inte i första hand kondition. Vid sådan träning går det inte att använda pulsen, det skulle i så fall vara vid konditionsträning. Karin Henriksson-Larsén: Man vill ju jobba i procent av maximal hjärtfrekvens, men problemet är att den maximala hjärtfrekvensen sjunker med ål- 78
dern och inte lika mycket hos alla. En forskare som heter Gunnar Borg och som var en period här i Umeå har gjort en väldigt intressant skattningsskala. När man går efter den skalan får man ut en lagom hjärtfrekvens i relation till sin egen förmåga. Borgskalan, som den kallas, används många gånger för att styra belastningen. Det finns också en variant som kan mäta upplevelsen av styrketräning, t.ex. när man får ont. Borgs skalor är väldigt fiffiga och han är nog den mest citerade forskaren i Sverige. Nina Lindelöf: Borgs skala rekommenderas också i FYSS-boken. Sverker Olofsson: Borde man köpa sig ett ex. av den där boken? Är det en rekommendation? Nina Lindelöf: Ja, om man har ett sådant intresse. Jag har köpt den för egen del. FYSS för alla har jag inte tittat på, men jag tycker att den låter jätteintressant. Publikfråga: Jag tänkte ställa en mer epidemiologisk fråga: Dödligheten är ju något lägre bland äldre som motionerar mycket, men hur ser sjuklighetsmönstret ut för dem? Är det så att de ändå får de här katastrofala ålderssjuk- 79
domarna eller drabbas de av annat som mer stämmer med yngre personers sjukdomsmönster? Bernt Lindahl: Jag kom att tänka på en duktig forskare inom det här området som hette P-O Åstrand och myntade uttrycket att man ska dö ung så sent som möjligt. Det ligger väl mycket i tanken att den största vinsten kanske inte är att vinna några år till livet utan att vinna liv till åren. Man mår helt enkelt bättre längre. Om man sedan vinner något eller några år i livslängd är det väl bra, men inte huvudsaken. Det handlar om att upp genom åren må bättre, känna sig bättre, orka mera. Det tror jag är vinsten med att få människor att komma igång med träning. Sverker Olofsson: Jag inser att frågan låter otäck, men kan det vara så att en vältränad person lever längre också i den sista riktigt svåra sista fasen av livet? Bernt Lindahl: Jag känner inte till någon studie som har tittat på just det. Låsningar och motivation Publikfråga: När jag är ute och motionerar med lite snabb gång låser sig knäet och jag får plötsligt våldsamt ont. Stannar jag bara någon minut och står stilla för att sedan börja röra mig lite försiktigt försvinner smärtan och när jag kommer hem känner jag ingenting från knäet. Sedan 14 dagar efteråt kommer smärtimpulsen igen när jag är ute och går. Då kan den sitta i lite längre men släpper oftast efter bara några minuter. Är det begynnande artros eller vad är det? Karin Henriksson-Larsén: Det är jättesvårt att ställa en diagnos bara på vad du berättar. Man måste alltid göra en undersökning för att kunna vara säker. Utan en sådan kommer jag att tänka på två saker. Det ena är att det kan vara artros om du i samband med att smärtan kommer råkar vrida till i leden. Det här att trampa lite snett kan ofta hänga ihop med en plötslig artrossmärta som går över. Det andra är att du skulle kunna ha något som kan komma i kläm en liten broskbit eller liknande, vilket inte är ovanligt, eller någon del på insidan av leden som är inflammerad och irriterad och sedan åka ur igen så att du inte har besvär av det. 80
Sverker Olofsson: Tycker du att frågaren ska stå ut eller borde han göra någonting åt det? Karin Henriksson-Larsén: Det är jättesvårt att säga. Kanske ska han gå och få sitt knä undersökt av en distriktsläkare. Sture Forsgren: Om hans smärtor är förenade med en låsningstendens i knäet kanske man också får fundera på menisken. Sverker Olofsson: Innan vi släpper fram fler publikfrågor skulle jag vilja höra ett litet resonemang mellan Bernt och Nina kring det här med hur man ska få igång och motivera folk för motion. Jag tänker då inte bara på gamla: Hur ska man göra det kul? Det är ju faktiskt så att för den som inte är van att motionera känns det nog ganska tråkigt att gå ut och traska i skogen eller vad det nu kan vara. Bernt Lindahl: Vi ser det så här att kunskap är en del av processen med att komma fram till att man ska börja röra på sig men kanske inte den viktigaste delen. Många människor vet vad de borde göra men gör det inte i alla fall. Därför jobbar vi mycket med att man måste kunna se att det här är möjligt för mig att göra. Det måste rymmas inom det liv man lever. Om man inte har tid för det måste man skapa tid. Man måste också känna att det ger någonting och då får man börja i det lilla. Man sätter upp ett litet mål, t.ex. ut och promenera i 15 minuter, och markerar sedan med ett streck på papper varje dag man har gjort det. Sedan kan man öka till 30 minuter då sätter man två streck. Det är just det här att sätta upp ett mål, se att man uppnår det det är då man växer i din tillit: Det här är möjligt för mig. Det är jag som utför det. Det är ingen annan som har sagt det till mig utan jag gör det här. När du växer i tillit kan du skapa ett nytt beteende. Sedan gäller det att hålla på och då kommer det alltid motgångar. Det är en process: Du kan vara jätteduktig i flera veckor, flera månader kanske och sedan kommer det en motgång och då slutar du. Då gäller det att komma igång igen. Nina Lindelöf: Om man har som mål att förbättra en viss sak gäller det verkligen att hitta rätt träningsmetod för att nå målet. Det är viktigt att sätta överkomliga delmål ett väldigt högt mål kanske man inte kan nå på en gång utan måste ta i steg. Just uppnådda resultat av träning är motiverande, det har man sett. 81
Sverker Olofsson: Om ni två med all er auktoritet på det här området använder lite lätt hot, t.ex. om du inte skärper dig och tar dina 15 minuter per dag kommer du att ligga och sprattla med en hjärtinfarkt om två år? Funkar något sådant? Bernt Lindahl: Man kan nog alltid skrämma någon till att bli mer aktiv, men jag är mer inne på att människor i det långa loppet inte gör det som andra bestämmer att de ska göra. Någonstans måste man hitta en dialog där individen själv kommer fram till att det här är bra för mig och jag mår av att göra det. Då uppstår ett slags inre drivkraft inte att någon står och slår dig med piskan utan en kraft som kan göra processen mycket mer långsiktig. Sverker Olofsson: Jag tänkte på när Nina pratade om de gamla människorna resultaten är ju så oerhört uppseendeväckande. Man tycker nästan det borde vara lättare att motivera där, men det är det alltså inte? Nina Lindelöf: Det här är så väldigt individuellt. Jag har förmånen att arbeta på en dagrehabilitering med personer som naturligtvis är motiverade när de kommer. Sedan gäller det förstås att vidmakthålla det. För min del, även om början av mitt föredrag kanske var lite hotfull, tror jag inte på hot utan på inspiration! Sverker Olofsson: Jag tänkte också på vad du sade om att det är så mycket sämre beställt med viljan att börja träna hos kvinnor. Nu pratar vi om äldre människor: Är det en kulturfråga som ligger kvar sedan gamla tider? Kommer det att jämna ut sig mellan män och kvinnor? Nina Lindelöf: Det kan jag nog tro. I de studier som har visat det här brukar det vara så att kvinnorna har andra åtaganden som de prioriterar högre. Det kan t ex vara att ta hand om Sverker Olofsson: gubben. Nina Lindelöf: Ja, så kan det nog vara. Familjeförhållandena påverkar träningen mer hos kvinnor än hos män. Det är en kulturell och förhoppningsvis generationsfråga som också kan förändras. Sture Forsgren: Jag tror också som jag sa förut att det är viktigt att man gör det man känner är roligt för att det ska hålla i längden. Om jag ska vara 82
ärlig vill jag inte gå till de där apparaterna på IKSU, trots att jag har dem i närheten, utan jag åker hellre skidor. Det beror kanske på att jag har åkt skidor sedan jag var ett litet barn. Sverker Olofsson: Då har du det med dig nästan från födseln. Frågan är hur man kan få igång människor som inte har en sådan vana och inte ens har en bild av att föräldrarna någonsin tränade. De som verkligen inte har någonting med sig, hur ska man få dem att börja engagera sig? Bernt Lindahl: Jag håller delvis med att man ska göra det som är roligt, för det är ju en stark drivkraft. Men om det som är roligt också är väldigt komplicerat att åstadkomma t.ex. ringa ihop tre vänner för att träffas i någon lokal och det är svårt att få tider blir det inte av tillräckligt ofta. Med våra patienter bygger vi det mesta på dagliga promenader. Nu kan man ju inte tvinga människor att ge sig ut och gå, men bland dem som börjar är det väldigt många som under resans gång upptäcker att det är trevligt och riktigt roligt. Man mår bra av det efteråt, säger de ganska snart. 83