Utvärdering Unga Kvinnor Delrapport 2010-10-08 KAREN ASK
Inledning Om utvärderingen Utvärderingen av Unga Kvinnor genomförs vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning (CTA), Malmö högskola. Karen Ask, projektledare och utvärderare, ansvarar för utvärderingen, med stöd från övriga Finsam-utvärderare vid Malmö högskola. Utvärderingen genomförs på uppdrag av Finsam och fokuserar samverkansprocessen mellan projektets deltagande organisationer i överensstämmelse med Finsams överordnade målsättning om att utveckla samverkan i de projekt de stödjer. Utvärderingen genomförs i syfte att skapa lärande och utveckling i projektet och är tänkt att fungera som ett stöd för utveckling av projektets samverkansinsatser. Detta är den första delrapport som omfattar utvärderingen av projektet under vår, sommar och tidig höst 2010. Denna, utvärderingens första del, avser att undersöka samverkan på i första hand förvaltningsnivå och operativ nivå, i andra hand på deltagarnivå. Frågeställningarna är följande: Vilken uppfattning om samverkan i projektet finns hos de samverkande organisationerna? Vad är syfte, mål och målgrupper för samverkan i projektet? Vilket mervärde samverkanslärande får organisationerna av samverkan i projektet? Vilken samverkan sker i projektet? Hur fungerar samverkan i projektet? Insamlingsmetoder och utvärderingsaktiviteter: Intervjuer med chefer och handläggare från alla samverkande organisationer, utom Arbetsförmedlingen som kopplades på i ett sent skede av vårens samverkansprocess. (se lista över intervjupersoner i bilaga 1) Telefonintervjuer med deltagare Analys Uppfattningar om samverkan I tertialrapporten 20100517 beskrivs samverkansinsatserna i Unga kvinnor på följande sätt: Samverkan mellan AIC, INM och Primärvården Skåne har varit nära och konfliktfri. Vinsterna för de samverkande insatserna har varit stora i form av inspiration, engagemang, kunskapsutbyte men också samordning i relation till deltagarna. Det har varit ett prestigelöst och bra samarbete utifrån att deltagarna ska uppnå sina mål. Medarbetarnas roller har blivit tydliga på så sätt att coacherna jobbar med vägar till studier och arbete samt ett stort antal kringkontakter, Terapeuterna arbetar med behandling ( ) Att vägen till framgång för kvinnorna är att inblandade samhällsfunktioner jobbar parallellt och inte seriellt eller var för sig oberoende har blivit mycket tydligt i processen. Tertialrapportens slutsatser stämmer väl överens med det som framkommit i utvärderingens intervjustudie. Samverkan i projektet uppfattas av de medverkande som något positivt, dels för att den syftar till att skapa en gemensam syn på och arbetssätt för målgruppen, dels för att samverkan möjliggör parallella och samlokaliserade insatser som ledar till resultat för deltagarna. Målgruppen 2
är arbetslösa och/eller sjukskrivna unga kvinnor mellan 18 och 30 år med psykisk ohälsa. En sekundär målgrupp är de myndighetspersoner som agerar runt om de unga kvinnorna coacher, socialsekreterare, arbetsförmedlare m.fl. som genom kunskap om KBT-baserad metodik ska utveckla ett gemensamt förhållnings- och arbetssätt. Det finns med andra ord en gemensam syn på syfte, mål och målgrupper för samverkan hos de samverkande parterna. Samverkanslärande Syftet med samverkan ligger nära frågan om samverkanslärande dvs. vad de olika aktörerna kan lära sig genom att samverka med varandra. Tabellen nedan är ett försök att skapa en överblick av vad aktörerna anser sig lära ut och lära in genom samverkan i projektet, utifrån idén att samverkan och samarbete alltid bygger på att ge och att ta, på bidrag och belöning. Översikten bygger på vad som sagts i intervjuerna. Bidrag - Lär ut Primärvården Remitterar deltagare Kunskap om KBT-metodik Belöning Lär in Får hjälp till målgruppen Oklara ekonomiska incitament med fritt vårdval Kunskap om coachning som komplement till terapi Kunskap om AIC en hjälp när klienter ska guidas vidare i systemet Mer kunskap om KBT via INM Att arbeta i AICs lokaler gör att terapeuten inte störs av ordinarie arbetsuppgifter Personliga nätverk hos andra aktörer INM Kunskap om KBT-metodik Legitimitet hos politiker Kunder behandlas enligt samma synsätt i hela systemet, INM får rätt kunder Kunskap om terapi som komplement till coachning Kunskap om AIC en hjälp när klienter ska guidas vidare i systemet Att arbeta i AICs lokaler gör att terapeuten inte störs av ordinarie arbetsuppgifter AIC Lösningsfokuserad arbetssätt? Kunskap om KBT-metodik Kunskap om en annan professions arbets- och synsätt (terapeuter) Kunskap om hur samtida och samlokaliserade insatser kan organiseras Nära tillgång till sjukvård är viktigt för målgruppen unga kvinnor men även för andra målgrupper på AIC Upparbetade kontakter underlättar samarbete kring deltagare. 3
SDF Remitterar deltagare Kunskap om målgruppen Kunskap om samverkan med alla parter Kunskap om KBT-metodik Deltagare i sysselsättning avslutar försörjningsstöd AF Har inte intervjuats eftersom de kom med i ett sent skede under våren. Samverkan i projektet vilken och hur? Vilken samverkan sker i projektet? Och hur fungerar den? Samverkan i projektet fungerar bra på många sätt. I det följande lyfts några av faktorerna för denna välfungerande samverkan fram. När det gäller samverkansstrukturen har det, efter ett halvt år med viss osäkerhet, arbetats fram en gemensam bild av en tydlig roll- och ansvarsfördelning mellan involverade parter, framför allt mellan AIC, primärvården och INM. Samverkansorganisationen upplevs smidig på grund av en välfungerande processledning från INM som gynnas av att vara en liten, privat organisation med större manöverutrymme än en myndighet som t ex Region Skåne. Den samverkan som sker i projektet handlar främst om kommunikation. Samverkan upplevs fungera bra därför att kommunikations fungerar genom att den är snabb, öppen och tydlig. Dessutom kommuniceras det lagom mycket, t ex läggs inte onödig tid på långa möten utan det viktiga är att parterna finns tillgängliga för varandra. Olika typer av frågor bör dessutom kommuniceras på den nivån där de befinner sig. Exempelvis lägger cheferna sig endast vid behov i den operativa delen av projektet som framför allt genomförs på handläggarnivå. Coacherna nämner dock ett tillfälle där de satt med på ett styrgruppsmöte vilket de upplevde som fel nivå att agera på. En framgångsfaktor handlar också om att det, som nämnts, finns en gemensam syn på projektets syfte, mål och målgrupper hos de samverkande parterna. Men också om att det finns ett engagemang för att samverka kring målgruppen och rätt förhållningssätt till samverkan hos de involverade personerna som grunden för ömsesidiga relationer det vill säga ett förhållningssätt som karakteriseras av ödmjukhet, respekt och kompromissvilja. En fördel är att flera av de involverade aktörerna har samverkat länge innan projektet började. Det gör att man har rätt förväntningar till och förtroende för varandra. Det som är nytt är att primärvården och INM samverkar med AIC. Vad betyder samverkan för deltagarna? Samverkan i projektet upplevs av de intervjuade framför allt vara lyckad eftersom den har gett bra resultat för deltagarna. Bland terapeuter, coacher och socialsekreterare finns en klar uppfattning att det är just samarbetet kring de parallella insatserna av terapi och coachning som gett resultat. Där man tidigare kunde uppleva deltagare i målgruppen gå runt och runt i systemet utan att någonting hände, ser man nu resultat i form av praktik, studier eller arbete. Hur upplevs samverkan ur deltagarnas perspektiv? Genom telefonintervjuer med tre av vårens deltagare visar det sig att kontakten med coacherna ger den kontinuitet och trygghet som deltagarna behöver. Coacherna fungerar som en sorts spindlar i nätet när deltagarna behöver komma i kontakt med olika myndigheter. Deltagarna upplever att involverade myndighetspersoner har 4
liknande förhållningssätt och är uppdaterade kring samma saker. Men de reflekterar i övrigt inte kring vilka organisationer som personerna representerar, t ex nämner flera av deltagarna att de inta haft kontakt med INM och primärvården trots att terapeuterna kommer därifrån. Detta kan bero på samlokaliseringen, något som terapeuterna tar upp som positivt deltagarna identifierar sig som arbetssökande och inte som sjuka genom att terapeuterna sitter i AIC`s lokaler. Trots detta finns synpunkten hos deltagarna att det hade varit bättre med fler myndighetsresurser under samma tak, samt en bättre uppdatering mellan involverade handläggare så att deltagaren släpper vara informationsbäraren mellan olika parter. Särskilt Arbetsförmedlingen upplevs bortkopplat från projektet, men även handläggare på Försäkringskassan önskas vara bättre informerade. Diskussion Frågor för reflektion Här presenteras några av utvärderarens reflektioner kring problemställningar som visat sig i intervjustudien. Frågor som projektet kan diskutera kring framhävs i kursiv text. Samverkan ur ett deltagarperspektiv Samverkan i projektet upplevs vara lyckad eftersom den har gett bra deltagarresultat. KBT eller liknande terapeutisk insats bör fortsatt erbjudas på AIC som komplement till coachningen. Men synpunkten har framförts att insatsen kan erbjudas av en terapeut som anställs på AIC och inte behöver ske genom samverkan med primärvården och INM eftersom denna samverkan är tidskrävande. Beror det lyckade resultatet verkligen på samverkan? Är samverkan en förutsättning för att kunna köra parallella insatser med coachning och terapi? Deltagarna efterfrågar bland annat fler resurser under samma tak samt bättre uppdatering mellan involverade parter så att deltagaren inte ska vara informationsbäraren mellan olika parter. Involvering av Arbetsförmedlingen i ett tidigare skede efterfrågas och har planerats att ske under hösten 2010. Men även andra myndigheter som deltagarna är i kontakt med bör hållas informerade om projektet, såsom Försäkringskassan och Kriminalvården. Hur kan detta ske? Deltagarna talar ibland själv om insatsen som ett samarbete mellan dem själva och coacherna, terapeuterna och andra handläggare. Projektet ser i sin tur deltagarna som målgrupp för eller mottagare av insatser. Sker samverkan verkligen ur ett deltagarperspektiv? Vad innebär det att se deltagarna som målgrupp/mottagare för projektet eller som en samverkande part i projektet? Långsiktighet Välfungerande samverkan finns inom ramen för de personliga nätverk som skapats i projektet. Samverkan i projektet verkar vara mer beroende av personer än av organisationer. Frågan kring permanentning av projektet och hur det kan göras upplevs viktig hos samtliga intervjuade. Hur kan långsiktig samverkan och lärande till gagn för målgruppen unga kvinnor skapas på organisationsoch inte bara på individnivå? Några idéer om som har framkommit kring samverkansprojektets långsiktighet: Viktigt att synliggöra vinster (personliga och samhällsekonomiska) hos huvudmännen för att få dem att bekosta insatsen med ordinarie medel. Viktigt att diskutera vem som ska betala 5
vad. Viktigt att få en samsyn kring vad som ska prioriteras och vad som ska prioriteras bort i budgeterna. I stadsdelen Limhamn-Bunkeflo finns redan en samverkansstruktur på olika nivåer som man kan använda. Det finns dock inget permanent forum där alla involverade aktörer kan mötas. Viktigt att fundera igenom om en samverkansgrupp behövs och vem som ska vara med i den. Några föreslår att styrgruppen fungerar som samverkansgrupp I fortsättningen. Samverkan bör ske med en vårdcentral i Södra Innerstaden där problemen med unga kvinnor finns. I Limhamn-Bunkeflo kan samverkan kring KBT-metodik i stället utvecklas mot andra målgrupper. Samspelet mellan coachning och KBT kunskaper om varandras metoder Vi har ju inte varit så insatta egentligen i coachningen, vad de faktiskt har gjort. De har ju inte heller direkt berättat för oss vad de gör, det har mer varit vi som har berättat vad vi gör. (terapeut, INM) Coacherna har lärt sig om KBT-metodiken genom utbildning och handledning. Terapeuterna har inte lärt sig om coachningsmetodiken på samma sätt men tycker sig ha en bild av vad coachningen innebär, genom att deltagarna berättar vad de gör på coachningen. Coacherna och terapeuterna har båda en tydlig bild av att deras olika insatser kompletterar, snarare än kolliderar med varandra. Coacherna upplever att olika syn på målgruppen kan bero på olika arbetsmetoder. Kan projektet primärvården, INM och deltagarna vinna på att metodlärandet också går åt andra hållet att terapeuterna får mer kunskap om lösningsfokuserat arbetssätt? 6
Bilaga 1 Intervjuer Processledare, chef, INM Bunkeflo. Avdelningschef Individ och familj, SDF Limhamn-Bunkeflo. Sektionschef AIC Hyllie. Chef primärvården Limhamn, Vårdcentralen Limhamn. Arbetscoacher AIC Hyllie 2 pers Socialsekreterare, Individ och familj, SDF Limhamn-Bunkeflo, 1 pers. Psykoterapeuter, Region Skåne och INM Bunkeflo, 2 pers. 3 deltagare har intervjuats via telefon 7