Åtgärder och kostnader för minskad fosforutlakning från jordbruksmark till sjön Glan

Åtgärder och kostnader för minskad fosforutlakning från jordbruksmark till sjön Glan Underlagsrapport (3) till Miljökvalitetsnormer för fosfor i sjöar redovisning av ett regeringsuppdrag (NV rapport 5288) Rapport 5291 juni 2003

Åtgärder och kostnader för minskad fosforutlakning från jordbruksmark till sjön Glan Underlagsrapport (3) till Miljökvalitetsnormer för fosfor i sjöar redovisning av ett regeringsuppdrag (NV rapport 5288)

BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln NATURVÅRDSVERKET Tel: 08-698 10 00 (växel) E-post: upplysningar@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket,106 48 Stockholm ISBN 91-620-5291-8.pdf ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 2003 Elektronisk publikation

Förord - Naturvårdsverket Huvudrapport Miljökvalitetsnormer för fosfor i utvalda sjöar redovisning av ett regeringsuppdrag, NV rapport 5288 Underlagsrapport 1 Åtgärds- och konsekvensanalys för införandet av miljökvalitetsnormer för fosfor i sjön Glan, NV rapport 5289 Underlagsrapport 2 Åtgärder och kostnader för minskade fosforutsläpp från enskilda avlopp, industri m.m. till sjön Glan, NV rapport, NV 5290 Underlagsrapport 3 Åtgärder och kostnader för minskad fosforutlakning från jordbruksmark till sjön Glan, NV rapport 5291 Rapporternas inbördes ordning Sedan början av 1998 finns på Naturvårdsverket ett verksprojekt vid namnet Miljökvalitetsnormer. Projektets verksamhet har utgått från två på varandra följande regeringsuppdrag med syftet att ta fram förslag till miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken, med utgångspunkt från krav i EG-direktiv samt utifrån särskilda nationella problemställningar. Föreliggande underlagsrapport som är beställd på uppdrag av Naturvårdsverket utgör en av tre underlagsrapporter till huvudrapporten Miljökvalitetsnormer för fosfor i utvalda sjöar, NV rapport 5288. Rapporternas inbördes ordning framgår av figuren ovan. Författarna ansvarar själva för innehållet i underlagsrapporterna och Naturvårdsverket har valt att kommentera vissa delar (se Naturvårdsverkets kommentarer). Stockholm i juni 2003 Naturvårdsverket 1

Förord Naturvårdsverket driver ett projekt som ska ta fram förslag på miljökvalitetsnormer för fosfor i sjöar. Normerna ska dels ange högsta tillåtna halt fosfor i sjön, dels ange ett datum då detta villkor ska vara uppfyllt. Projektet ska även visa vilka åtgärder som krävs för att uppnå målet samt vilka kostnader och samhällsekonomiska konsekvenser som är förknippade med dessa åtgärder. Sjön Glan i Östergötland har valts ut som en av exempelsjöarna i Naturvårdsverkets arbete. En metod för att ta fram miljökvalitetsnormer för fosfor i sjöar redovisas i huvudrapporten Miljökvalitetsnormer för fosfor i utvalda sjöar redovisning av ett regeringsuppdrag, NV rapport 5288. För arbetet med att bedöma åtgärder och konsekvenser har Naturvårdsverket valt att söka extern hjälp. Uppdraget att identifiera åtgärder i jordbruket och bedöma deras effekter uppdrogs åt Barbro Ulén, SLU (bilaga 1). Håkan Rosenqvist har bland annat med stöd av Uléns uppgifter beräknat kostnader för olika åtgärder vilket redovisas i föreliggande rapport. Övriga åtgärdsområden (avloppsreningsverk, punktkällor, dagvatten samt enskilda avlopp) har utförts av konsulter inom Swedenviro Consulting Group och redovisas i underlagsrapport 2 Åtgärder och kostnader för minskade fosforutsläpp från enskilda avlopp, industri m.m. till sjön Glan, NV rapport 5290. Arbetet påbörjades på försommaren 2001. I ett senare skede utvidgades uppdraget på utförarens initiativ till att omfatta en samlad analys av såväl resultatet från jordbruket som övriga fosforkällor. Vi ansåg att ett helhetsgrepp på det här stadiet skulle ge ett mer användbart slutresultat. Eftersom en modell utvecklats som utan alltför stort merarbete skulle kunna inkludera även åtgärder inom jordbruket gjorde Naturvårdsverket en tilläggsbeställning. Som dialogpartner och stöd i sammanjämkandet av de två rapporterna rörande åtgärder inom jordbruket har Håkan Rosenqvist spelat en viktig roll. Den samlade analysen ingår i underlagsrapport 1 Åtgärds- och konsekvensanalys för införandet av miljökvalitetsnormer för fosfor i sjön Glan, NV rapport 5289. 2

Naturvårdsverkets kommentarer Föreliggande rapport som är författad på uppdrag av Naturvårdsverket skall inte betraktas som generella rekommendationer, utan är endast ett försök att exemplifiera de åtgärder och kostnader som kan bli aktuella i om det införs en miljökvalitetsnorm för fosfor. Författarna ansvarar själva för innehållet i denna rapport. I rapporten föreslås anläggande av dammar som den enda möjliga åtgärd att i jordbruksmark åstadkomma tillräckliga reduktioner av fosfor för att nå den uppsatta miljökvalitetsnormen. Naturvårdsverkets kommentar: Det bör i sammanhanget framhållas att dammar som åtgärd mot fosforläckage är en relativt oprövad metod som dessutom endast är tillämpbar under vissa givna förutsättningar. I rapporten föreslås dränering som åtgärd för att minska fosforförluster från jordbruksmark. Naturvårdsverkets kommentar: Stående vatten på åkern är ett av problemen kring fosforförluster från åkermark, dränering är inte en motåtgärd till stående vatten. Istället för att leda bort stående vatten är utmaningen att förhindra att det bildas stående vatten. Lösningen kan vara förbättrad infiltration, bättre aggregatstruktur, ökad mullhalt och minskad jordpackning. Det sistnämnda, jordpackning, är en viktig parameter speciellt vid spridning av stallgödsel vid olämplig tidpunkt. Mer FoU för att ge långsiktiga lösningar är nödvändigt. Angående fosforförlusternas storlek från jordbruksmark. Fosforförlusternas storlek är enligt övervakningsprogrammen låga i Östergötland och förlusterna i vattendragen kan inte förklaras via dem. I bakgrundsrapportens källfördelning räknar man därför upp förlusterna från åker för att få ekvationen att gå ihop. Man påpekar att källfördelningar kan behöva göras om med förbättrad kunskapsunderlag. Naturvårdsverkets kommentar:. För att få rätt åtgärdsprogram måste större vikt läggas vid källfördelning än att förutsätta att de kommer via åkern som man gör här. Just källfördelning för fosforförluster har inte varit föremål för speciellt stort intresse fram till idag. Ingen kontinuerlig utvärdering eller uppgradering av beräkningsmodeller och schabloner har skett. Det är av stor vikt att detta sker för att förstå var åtgärder har bäst verkan och var brister i tillämpbara åtgärder sätter begränsningar för förbättringar av vattenkvalitén. Ett nytt utredningsuppdrag till NV, med uppgift att precisera delmålet för fosforförluster till vattendrag, kan förväntas ta upp just dessa frågor. Det är därför viktigt att den brasklapp som finns angiven i bakgrundsrapporten, om källfördelningens relevans, inte glöms bort. De låga fosforförlusterna från åkermarken, som man räknar med i rapporten, är en orsak till varför bedömningen blir att diskuterade åtgärder inte får märkbar effekt. En minskning av fosforförlusterna på 10-15 % på en låg förlustsiffra, blir försumbar. 3

Innehållsförteckning Förord - Naturvårdsverket...1 Förord - Swedenviro Consulting Group...2 Naturvårdsverkets kommentarer...3 Innehållsförteckning...4 1. Inledning...5 1.1 Generell beskrivning av metodik att finna ut kostnader...5 1.2 Svagheter i metoden...7 1.3 Fosforutlakning...8 1.4 Kväveutlakning...12 1.5 Alternativ markkostnad...14 2. Kostnader för åtgärder att minska fosfor i Glan...16 2.1 Gräsbevuxen mark...16 2.2 Stallgödsel...35 2.3 Dränering...40 2.4 Kalkning...41 2.5 Energiskog...44 2.6 Dammar...45 2.7 Rening av avloppsvatten genom vegetationsfilter...49 3. Kostnader och omfattning av åtgärderna...52 3.1 De billigaste åtgärderna...52 3.2 Omfattning på areal och reduktion...54 3.3 Incitamentsersättningar och administrativa kostnader...59 3.4 Nyttor utöver fosforreduktion...61 4. Sammanfattning och diskussion...63 Litteraturlista...68 Personliga meddelanden...69 Bilaga 1...70 Referenser...79 4

1. Inledning 1.1 Generell beskrivning av metodik att finna ut kostnader För att finna ut kostnader för minskad utlakning av fosfor från åkermark studeras några olika åtgärder. Dessa åtgärder är: Att på olika sätt öka arealen gräsbevuxen mark, ändrad stallgödselspridning, täckdikning, kalkning, kalkfilterdiken och dammar intill bäckar och åar. Ökning av gräsbevuxen mark som studeras i denna skrift, kan dels ske genom ekologisk produktion, uttagen areal på hela fält som är gräsbevuxna, gräsbevuxna remsor inne i fälten, gräsbevuxna skyddszoner, gräsbevuxna vändtegar, gräs för energiändamål. Dessutom studeras rening av avloppsvatten genom bevattning i energiskog samt dammar. Det finns ytterligare metoder att reducera fosforutlakning utöver de som studeras här. Dessa åtgärder har dock valts bort på grund av en alltför stor osäkerhet beträffande deras effekt på fosforutlakningen. Exempel på sådana åtgärder är enligt bl.a. Jordbruksverket (1999) och Wittgren m. Fl. (2000): Rådgivning om stallgödsel och handelsgödsel som medför att gödsling minskar på jordar med höga fosforklasser Rådgivning för minskning av fosfor i utfodringen Lägre djurtäthet i förhållande till spridningsareal Identifiera och åtgärda punktutsläpp (mjölkrum, enskilda avlopp, läckande gödselvårdsanläggningar, pressaft) Omfördelning av stallgödsel mellan djurgårdar och icke-djurhållande gårdar. Punkterna rådgivning, lägre djurtäthet och omfördelning har inte beaktas i denna rapport då åtgärdernas effekter och kostnader har ansetts för svåra att beräkna. Punktutsläppen är redovisade i underlagsrapport 1 Åtgärds- och konsekvensanalys för införandet av miljökvalitetsnormer för fosfor i sjön Glan och underlagsrapport 2 Åtgärder för minskade fosforutsläpp till sjön Glan. Först beräknas en kostnad per hektar, som därefter räknas om till en kostnad per kilo minskad fosforutlakning. Därefter beaktas värdet av mindre kväveläckage av åtgärderna, vilket används för att minska kostnaden per kilo reducerat fosforläckage. Beräkningarna kommer att vara inriktade på de förutsättningar som gäller kring sjön Glans avvattningsområde. I denna studie kommer all jordbruksmark i Östergötland att ingå i arealberäkningarna. Nästa steg är att ta hänsyn till fosforretentionen innan fosforn 5

når sjön Glan. Retentionen innebär att det blir lägre reduktion i Glan än på den plats där åtgärden utförs. Detta innebär även att kostnaden per kilo fosforreduktion blir högre i sjön än på den plats där åtgärden utförs. Syftet med beräkningarna är att finna ut storleksklasser på kostnader för de olika åtgärderna för att minska fosforutlakningen. Alla nyttor med åtgärderna beaktas inte i de ekonomiska beräkningarna. På företagsnivå finns det ett antal ekonomiska effekter som inte beaktas i denna studie. I avsnitten om kalkning och dränering beaktas inte effekter på skörd och jordbearbetning, markpackning eller växtnäringsämnens tillgänglighet. Det tas inte heller hänsyn till att det ibland finns orsaker som gör att det blir lägre skörd vid fältkanter. Dessutom går det inte att fånga alla lokala förhållanden i den här typen av studier. Olika lantbrukare har olika kostnader för att utföra samma åtgärd. Vissa av åtgärderna för att minska fosforutlakningen är lönsamma för lantbrukaren, utan hänsyn till själva minskningen av fosforutlakningen. Det finns dock anledningar till att lantbrukaren inte genomfört åtgärden, exempelvis gårdsspecifika förutsättningar som gör det ointressant i det enskilda fallet eller så kan det vara så små ekonomiska belopp att det har mindre betydelse för lantbrukaren. En annan förklaring kan vara att lantbrukare inte känner till att det är en lönsam åtgärd. Generellt kan det sägas att kostnaden för att minska fosforutlakningen är skillnaden mellan alla ändrade intäkter och alla ändrade kostnader som uppkommer av åtgärden, utom effekten på fosforutlakning. I ett samhällsperspektiv ingår det andra kostnader och intäkter än vad det gör för en lantbrukare. Exempelvis beaktas inte påverkan på flora och fauna eller förändringar av kväveutlakning i lantbrukarens företagsekonomiska kalkyl. Beräkningarna avser lantbrukare som är ekonomiskt medvetna och har flexibla resurser. I praktiken har inte lantbrukarna så flexibla resurser utan har en befintlig maskinuppsättning, samt har ofta ett lägre alternativvärde på frigjord tid än de schablonberäknade timkostnader som används i denna studie. Detta innebär att många lantbrukare kommer att uppleva ett högre inkomstbortfall än de här beräknade. Konsekvensen blir att upplevda kostnader för åtgärderna i många fall kommer att vara större än de här beräknade. Lantbrukarnas upplevda kostnad per arealenhet kommer att öka med ökad areal i Östergötland för de olika åtgärderna. De här framräknade kostnaderna är de som uppkommer för de enskilda lantbrukarna. Om det är önskvärt att enskilda åtgärder ska genomföras på en stor andel av den möjliga arealen för åtgärden, krävs antingen tvingande regler eller en ersättning till lantbrukarna som är högre än kostnaderna. Ju större anslutning till en åtgärd, desto högre ersättning behöver betalas ut till lantbrukarna, när det används ersättningar och inte tvingande regler för att få åtgärder genomförda. För att få med fler i en åtgärd måste ersättningen även höjas för de som accepterat en lägre ersättning. Därmed krävs det höga ersättningar för att få höga anslutningar för åtgärderna. Det kan därmed vara billigare att ha med en mindre del areal från åtgärder som i dessa beräkningar är dyrare, än att försöka få med all tillgänglig areal för de billigare åtgärderna. Den del av ersättningen som motsvarar kostnader för åtgärden är en ren kostnad. Ersättningar utöver kostnader för åtgärden kan ses som en inkomsttransferering. Det är en utbetalning för staten, men en ökad inkomst för lantbrukaren, till skillnad mot kostnadsersättningen som inte är inkomsthöjande för lantbrukaren. Vilken incitamentsnivå ersättningarna ska vara på, beror bl.a. på hur stor anslutning som önskas till åtgärderna. 6

Med ett stöd motsvarande här framräknade kostnader är det många lantbrukare som har lägre kostnader och många som har högre kostnader för att genomföra åtgärderna. För lantbrukare med lägre kostnader än här framräknade skulle ett stöd på framräknade kostnader innebära att det finns en ersättning utöver deras kostnader. Det finns alltså även en incitamentsersättning inlagd i detta belopp för de lantbrukare som har låga kostnader för att genomföra åtgärderna. 1.2 Svagheter i metoden Fosforläckaget är endast ca 0,2 kilo per hektar (Olsson och Hellström, 2001), men i gengäld finns det många hektar åkermark i Glans avvattningsområde. Åkerarealen i Östergötlands län är strax över 200 000 hektar (SCB, 2000). Reduktionen som uppnås med åtgärderna är dessutom relativt måttlig, nämligen ca 20%. För att få fram kostnader för reduktionen av fosforläckaget görs en kvot, där hektarkostnaden sätts i täljaren och antalet kilo som läckaget reduceras med i nämnaren. Om vi börjar med att se på vad täljaren består av för osäkerhetsfaktorer finner vi ett antal sådana: a) Bedömning av kostnader finns det en osäkerhet för b) Olika lantbrukare har olika kostnader för samma åtgärd c) Skillnad i samhällsekonomiska och företagsekonomiska kostnader d) Vilka andra nyttor är beaktade och bedömningen av värdet av dessa nyttor e) Det som sätts in i täljaren är en restpost av alla andra faktorer Även nämnaren har ett antal osäkerhetsfaktorer. Osäkerheten kan handla om dubbelt/hälften i mängd utlakning. a) Mängd utlakning före reduktion b) Lokala skillnader i utlakning c) Åtgärdens effekt för att uppnå en reduktion Med en utlakningsreduktion på t ex 0,04 kilo per hektar innebär varje hundralapp i hektarkostnad 2 500 kronor per kilo minskad fosforutlakning. Även relativt små hektarkostnader för att utföra åtgärderna innebär relativt höga kostnader per kilo minskat fosforläckage. I nedanstående tabell kan det utläsas vad olika hektarkostnader för fosforreducerande åtgärder innebär vid olika stor fosforreduktion i kilo per hektar. Ur tabellen framgår det att även relativt små hektarkostnader kan innebära ganska stora kostnader per kilo fosfor, speciellt vid låg reduktion av utlakningen. Tabellen ger även en indikation på att åtgärder enbart för att minska fosforläckaget ofta innebär höga belopp per kilo minskad fosforutlakning. Ur tabellen kan det också konstateras att även 7

mindre missbedömningar i hektarkostnader kan leda till stora missbedömningar i kronor per kilo minskad fosforutlakning. Tabell 1:1 Kostnad i kronor per kilo minskat fosforläckage vid olika kostnader i kronor per hektar för åtgärderna och olika reduktion räknat i kilo per hektar. Reduktion av utlakning i kilo per hektar 0,01 kg 0,03 kg 0,05 kg 0,07 kg 0,10 kg 0,15 kg Kostnad Kr/ha 100 kr 10 000 3 333 2 000 1 428 1 000 667 500 kr 50 000 16 667 10 000 7 143 5 000 3 333 1 000 kr 100 000 33 333 20 000 14 286 10 000 6 667 5 000 kr 500 000 166 667 100 000 71 429 50 000 33 333 Resultaten från beräkningarna i denna studie bör endast ses som storleksklasser på kostnader p.g.a. ett antal osäkerhetsfaktorer. Osäkerheten om både fosforutlakningen och reduktion av de olika åtgärderna är relativt stor. Omfattningen på kostnaderna kan också diskuteras p.g.a. att alla nyttor och alla kostnader inte ingår. 1.3 Fosforutlakning Enligt Olsson och Hellström (2001 sid. 20) är beräknad genomsnittlig fosforförlust från jordbruksmark 0,202 kg per hektar i Vätterns avrinningsområde och 0,176 kg per hektar på Östgötaslätten. Olsson och Hellström har skapat ett index för grödornas inverkan på fosforläckaget. Indexet är baserat på kunskap om grödornas inverkan på fosforläckage och hur stor del av området som varje grödgrupp utgör. Det antogs att kategorin åker inte reducerar läckaget som är beräknat utifrån arealförlustkoefficienter, d.v.s. 100% läcker ut, medan vallodling reducerar läckaget med 20%, bete med 40% och småskog med 50%. Varje grödgrupp får därmed följande koefficient: åker = 1.0, vall = 0.8, bete = 0.6 och småskog = 0.5. Information om utlakning relaterat till jordbruk kommer i denna studie huvudsakligen från Barbro Ulén, Inst. för markvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, 2001. I bilaga 1, Åtgärder för att minska fosforförluster i Glans avrinningsområde beskriver Barbro Ulén olika åtgärder för att reducera fosforläckage från jordbruksmark. 8

Tabell 1:2 Arealer och fosforläckage från de olika grödgrupperna i Östergötland med arealer för hela länet och fosforläckage per hektar från Östgötaslätten. Areal ha Procent av areal Läckage per ha Läckage i kg i länet Läckage i procent Åker exkl. vall o småskog 123799 48 0,2054 25428 56 Vall 84589 32 0,1643 13898 31 Bete 48589 19 0,1232 5986 13 Småskog 1290 0,5 0,1027 132 0,3 Summa 258 211 100 0,176 45444 100 Källa: Egen bearbetning av SCB (2000) samt Olsson och Hellström (2001). Den sammanlagda åkerarealen i Östergötland är 209 600 hektar. Dock utgör inte hela Östergötland Glans avrinningsområde. I de ekonomiska beräkningarna kommer det att antas ett fosforläckage på 0,20 kg fosfor per hektar för åkermark, när läckaget inte justerats för olika jordars lerhalter. Det finns dock en relativt stor osäkerhet om utlakningens storlek. I och med att lerhalten har stor inverkan på utlakningen gäller det att lerhalten i de uppmätta områdena som ligger till grund för bedömningen 0,2 kilo per hektar stämmer överens med normal lerhalt för Östergötland. Utlakningen enligt tabellerna i kapitel 2 (t ex tabell 2,2), där utlakningens storlek är kopplad till lerhalt, blir i genomsnitt lägre än 0,2 när jordarternas fördelning i Östergötland beaktas. Det tas inte hänsyn till organogena jordar i denna studie, vilket påverkar skillnader i uppmätta fosforläckage. Mängden fosforläckage från åkermark är mycket ojämn under året och är även beroende av avrinning från åkrarna. Detta ökar ytterligare osäkerheten ytterligare om mängden läckage. Utlakningen är olika stor på olika områden. T ex är utlakningen större intill bäckar och år. Flera av åtgärderna med gräsbevuxen mark, görs på platser med högre utlakning än i genomsnitt för fältet. 9

Tabell 1.3 Utlakning på spannmålsmark där åtgärd görs, samt reduktion av utlakning. Åtgärd Utlakning Före åtgärd i kg/ha Reduktion i % p.g.a. åtgärd Förbättrad arrondering 0,3 20 Gräs på vändtegar 0,3 30 Vårspridning av flytgödsel 0,4 12 Energiskog 0,2 50 Hela fält som gräsbevuxen uttagen areal 0,2 20 Gräs för fastbränsle 0,2 20 Ökad vallodling 0,2 20 Skyddszon med bortförsel av gräs 0,3 30 Skyddszon utan bortförsel av gräs 0,3 30 Vallremsor i fältet 0,2 30 Gräs för biogas 0,2 20 Dränering 0,2 30 Kalkning 0,2 5 Kalkinblandning vid dränering 0,2 15 Kalkfilterdiken vid sluttningar 0,2 15 Reduktionen i kilo fosfor per hektar utgörs av utlakningen innan åtgärden utförs multiplicerat med reduktion. För att det ska bli stor reduktion per hektar krävs alltså både att utlakningen är hög innan åtgärden görs samt att åtgärden har en hög procentuell reduktion. Utifrån ovanstående tabell kan därmed utläsas att gräs på vändtegar, skyddszon, vårspridning av flytgödsel och energiskog ger en högre reduktion per hektar än övriga åtgärder på jordbruksmark. 10

1.3.1 Situationer med hög effekt av åtgärder De situationer då det kan förväntas störst effekt för flertalet åtgärder är på jordar med hög lerhalt och där det sprids stallgödsel på kuperade fält med stor risk för ytavrinning. När flera av dessa faktorer sammanfaller kan det bli betydligt högre reduktion av fosfor än vad som antagits i beräkningarna. Exempel på sådan situation är lerjordar i kuperad terräng med bäck intill fältet och där det anläggs skyddszon intill bäcken. Där det sprids stallgödsel på kuperade fält intill bäckar kan också uppnås betydligt högre fosforreduktion än vad som antagits i beräkningarna. Kuperade fält intill bäckar har en högre effekt av skyddszoner än vad som antagits generellt i beräkningarna. Genom att identifiera dessa situationer med hög fosforreducerings-effekt på enskilda gårdar, kan fosforreduktionen ske till en lägre kostnad än den här framräknade. 1.3.2 Fosforreduktion i Glan Fosfortillförseln till sjön Glan är dels beroende av utlakningens storlek per hektar, dels reduktionen samt arealen i varje delavrinningsområde. All fosfor som tillförs vattendragen rinner inte ned till sjön Glan. Retentionen är olika stor för olika områden. Nedanstående formel visar sambandet mellan fosforläckage från åkermark och fosfortillförsel till Glan. Utlakning i kg / ha * fosforreduktion i % * (1-retention i %) * areal i området * % av areal som åtgärden genomförs på = minskad utlakning från ett område till Glan. Kostnaderna för fosforreduktion har beräknats på den reduktion som uppnåtts när fosforn lämnat fältet. Denna kostnad är lägre per kilo fosfor än kostnaden per kilo fosforreduktion i Glan. Skillnaden ligger i den fosforretention som inträffar i vattendragen mellan åkern och sjön Glan. Detta innebär att kostnaden per kilo fosforreduktion är högre vid sjön Glan än vad den är vid åkerkanten, p.g.a. att det är mindre antal kilo att fördela ut kostnaderna på. Därmed blir det billigare att reducera fosforn i Glan genom att göra åtgärder i närheten av sjön jämfört med att genomföra likartade åtgärder längre bort. Nedanstående formler visar sambanden mellan kostnader och fosforreduktion i Glan. Kostnad per hektar för åtgärd / (Utlakning i kg / ha * fosforreduktion i % * (1-retention i %) * areal) = kostnad per kilo minskad P i Glan. Kostnad per kilo reducerad utlakning vid åtgärdsplats / (1-retention i % ) = kostnad per kilo minskad P i Glan. Arealer i denna studie avser hela Östergötland vilket är större areal än Glans avvattningsområde. 11

1.4 Kväveutlakning Även kväveutlakningen kommer att minska med ett flertal av åtgärderna. Enligt Jordbruksverket (1999) Rapport 2000:1, Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket, anges att kostnaden att ta bort kväve i reningsverk uppskattas till 50 till 60 kronor per kilo kväve. I Jordbruksverket (2000) används en alternativ kvävereduktionskostnad på 60 kronor per kg kväve. Samma värde används i denna studie för N-reduktion. Det kan dock diskuteras om 60 kronor är ett för högt värde. Detta p.g.a. att mer jordbruksmark ligger i inlandet än vad kommunala reningsverk gör. När kvävet rinner i bäckar och åar kommer en stor del av kvävet att försvinna upp i luften och därmed inte nå ut till Östersjön. Kväveutlakningen är högst på lerfattiga jordar och lägst på jordar med högt innehåll av lera. Det motsatta gäller för fosforutlakning. Tabell 1.4 Kväveläckage i förhållande till jordarten i Östergötland Ler (%) Sand (%) TotN kg/ha år 10 55 22 20 45 16 30 35 12 40 25 10 50 20 8 60 15 6 Åtgärderna för att minska fosforutlakningen reducerar även kväveutlakningen med relativt stora kvantiteter kväve. Tabell 1:5 Minskning i kväveutlakning i kg per hektar vid olika åtgärder för att minska fosforläckage. Lerhalt% Ekologisk djurhållning Kantzoner Förbättrad arrondering Gräs på vändtegar Vallremsor i fältet Gräs på träda 10 15 15 15 15 15 15 20 11 11 11 11 11 11 30 8 8 8 8 8 8 40 7 7 7 7 7 7 50 6 6 6 6 6 6 60 4 4 4 4 4 4 12

Tabell 1:6 Minskning i kväveutlakning i kg per hektar vid olika åtgärder för att minska fosforläckage. Lerhalt % Gräs för energi Gödsel på våren Dränering Kalkning Kalkfilter diken 10 15 31 0 0 0 20 11 22 0 0 0 30 8 16 0 0 0 40 7 14 0 0 0 50 6 12 0 0 0 60 4 9 0 0 0 Det ekonomiska värdet av minskad kväveutlakning är relativt högt för ett flertal av åtgärderna, för att minska fosforutlakningen. De flesta åtgärderna reducerar kväveutlakningen med undantag för dränering, kalkning och kalkfilterdiken. Tabell 1:7 Kostnad för rening av motsvarande mängd kväve i traditionella reningsverk Kostnaden är antagen till 60 kronor per kg kväve. Värdena i tabellen är i kronor per hektar. Lerhalt % Ekologisk djurhållning Kantzoner Förbättrad arrondering Gräs på vändtegar Vallremsor i fältet Gräs på träda 10 900 900 900 900 900 900 20 660 660 660 660 660 660 30 480 480 480 480 480 480 40 420 420 420 420 420 420 50 360 360 360 360 360 360 60 240 240 240 240 240 240 13

Tabell 1:8 Kostnad för rening av motsvarande mängd kväve i traditionella reningsverk. Kostnaden är antagen till 60 kronor per kg kväve. Värdena i tabellen är i kronor per hektar. Lerhalt % Gräs för energi Gödsel på våren Dränering Kalkning Kalkfilter diken 10 900 1860 0 0 0 20 660 1320 0 0 0 30 480 960 0 0 0 40 420 840 0 0 0 50 360 720 0 0 0 60 240 540 0 0 0 1.5 Alternativ markkostnad Alternativvärdet på mark har stor betydelse för de åtgärder som påverkar markanvändningen, som t ex gräsbevuxna marker. I många situationer är det spannmålsodling som är det mest sannolika alternativet till gräsbevuxna marker. Ett annat alternativ kan vara uttagen areal. Flera alternativ med gräsbevuxen mark uppfyller även villkoren för uttagen areal. Arrendepriserna runt Glan bedöms till ca 1 500 kronor per hektar för den bördigare marken och ca 1 000 kronor per hektar för den mindre bördiga marken. Tabell 1:9 Resultat per hektar vid traditionell markanvändning. Första kolumnen med siffror anger resultatet per hektar när samtliga kostnader utom markkostnaden är beaktade, andra kolumnen anger resultatet från en områdeskalkyl som inte beaktar kostnader före arbete, ränta, avskrivning eller administration. Kolumn tre anger hektarkostnaden för ränta avskrivning samt arbete. Rosenqvist 2001 Alla kostnader kr per hektar Områdeskalkyler 2001 Ej alla kostnader kr per hektar Rosenqvist 2001 Kostnad för ränta, arbete & maskiner kr per hektar H-vete 1350 4914 3928 Vårvete 654 3473 3751 Korn 452 3048 3776 14

Havre 320 2858 3712 Uttagen areal 1439 2022 787 Arrende 1300 1300 0 Källa: Siffrorna i kolumn ett och tre är enligt beräkningar utförda av Rosenqvist, medan kolumn två är från SLU:s områdeskalkyler www.agriwise.se (2001). Uppgifter om arrende är en bedömning från olika källor och kommer inte från Rosenqvist eller SLU:s områdeskalkyler. Resultatet per hektar i SLU:s områdeskalkyler beaktar inte hela maskinkostnaden eller arbetskostnaden. I Rosenqvist 2001 beaktas hela maskinkostnaden samt arbetskraftskostnaden. Det är tänkbart att en del lantbrukare inte uppfattar hela sin kostnad för eget arbete, ränta och avskrivning som en kostnad i ett kortsiktigt perspektiv. Detta innebär att den ersättning som lantbrukarna vill ha ut bör ligga i intervallet mellan den nivå där alla kostnader täcks samt resultaten i SLU:s områdeskalkyler. I beräkningarna i denna rapport används en markkostnad på 1500 kronor per hektar. I beräkningarna på kostnader för fosforläckage är det ej taget hänsyn till att jordar med lerhalter under 10% ibland har ett lägre alternativvärde än jordar med medelhög och hög lerhalt. Jordar med lerhalter som understiger 10% har i regel låg bördighet. Villkor för uttagen areal För att erhålla arealstöd måste viss del av den stödberättigade arealen tas ur jordbruksproduktion. Undantag gäller för små gårdar med en areal som motsvarar en avkastning på mindre än 92 ton spannmål. Arealstöd utbetalas till spannmål, oljeväxter, baljväxter, oljelin, gräsensilage och uttagen areal. Uttagen areal är areal som inte får användas för livsmedelsproduktion och som det krävs en minsta andel av för att erhålla arealstöd till nyss nämnda grödor. För år 2000 var det 10 procent. Arealstödet är för uttagen areal för flertalet områden i Svealands slättbygder (Ss) 2 226 kronor per hektar år 2000. Med undantag för arealer som används för fleråriga energigrödor, får högst 50% av den ersättningsberättigade arealen vara uttagen areal under år 2001. Minimikravet för uttagen areal anges av EU, medan maximalt tillåten uttagen areal är en nationell angelägenhet. 15

2. Kostnader för åtgärder att minska fosfor i Glan Nedan presenteras kostnader för ett antal åtgärder för att minska fosforhalten i sjön Glan. Förutom ett förslag om hur avloppsvatten kan renas genom vegetationsfilter på jordbruksmark (2.7) är samtliga åtgärder inriktade på att minska fosforutlakning från jordbruksmark. 2.1 Gräsbevuxen mark Gräsbevuxen mark har lägre fosforutlakning än ettåriga grödor. Det innebär att det är intressant att öka den gräsbevuxna arealen ur fosforutlakningssynpunkt. Om antalet djur ökar är det dock inte säkert att fosforutlakningen minskar. Ur fosforläckagesynpunkt behöver arealen gräsbevuxen mark öka utan att djurhållningen ökar i omfattning. Några olika sätt att öka vallarealen utan att öka djurhållningen kommer att studeras. Utöver de här studerade sätten att öka arealen gräsbevuxen mark utan att öka mängden djur, finns även möjlighet att producera foder till grisar och höns från vall. Genom att processa grönmassan kan en proteinrik produkt erhållas s.k. bladnäringskoncentrat med ca 45 till 55 procent råprotein. Denna produkt kan delvis ersätta sojamjöl, fiskmjöl och köttmjöl. Produkten har även ett högt innehåll av xantofyll och betakaroten, vilket gör att värphönsens äggula blir gulare. I Frankrike tillverkas denna produkt huvudsakligen från lusern. 2.1.1 Vallodling Följande text är en beskrivning på hur ökad vallodling skulle kunna åstadkommas inom ramen för nuvarande stödsystem. Vid ekologisk produktion bedöms avkastningen i vallodlingen vara 28 procent lägre än i konventionell vallodling. Denna bedömning grundar sig på försök utförda av Hushållningssällskapet i Malmöhus län. Det finns andra som hävdar att avkastningen i ekologisk vall är likvärdig med konventionell vallodling. Dessutom är grovfoderandelen större i foderstater till ekologiska nötkreatur jämfört med konventionella nötkreatur. Av tabell 2.1 framgår bedömt grovfoderbehov för konventionella och ekologiska nötkreatur. För beräkningarna på ekologisk produktion i denna rapport, har det använts ett underlag som tagits fram av Håkan Rosenqvist åt Livsmedelsekonomiska institutet i Lund. Ekonomiska beräkningar har gjorts för en ekologisk mjölkgård och en konventionell mjölkgård. Typgårdarna är belägna i Östergötland. Dessa två typgårdar är på 100 hektar åker med 40 mjölkkor, 20 årsproducerade kvigor och 20 årsproducerade ungtjurar. 16

Beräkningarna avser typgårdar som redan är omlagda till ekologisk produktion. Det första året som marken är ekologisk, det s.k. omläggningsåret är inte beaktat i beräkningarna. Genom att jämföra resultaten mellan de olika typgårdarna kan det dras slutsatser om konkurrenskraften mellan ekologisk och konventionell produktion med djurproduktion. Utifrån gjorda beräkningar framgår det att ekologiska mjölkgårdar i dagsläget uppvisar en högre lönsamhet än konventionella, när stödet till ekologisk produktion ingår i resultatet. Detta innebär att det inte uppkommer någon kostnad för gårdar som ökar sin vallareal p.g.a. övergång till ekologisk produktion. Detta gäller för gårdar som har relativt lätt att övergå till ekologisk produktion. Gårdar som har andra planeringssituationer än de här studerade typgårdarna kan ha andra kostnader, som gör det svårare att övergå till ekologisk produktion. Exempel på sådana kostnader är för liten areal i förhållande till djurhållningen eller att ombyggnationer måste ske för övergång till ekologisk produktion. Stödet till ekologisk produktion har stor betydelse för lönsamhetsförhållandet mellan ekologisk och konventionell produktion. Med beaktande av ekologiskt stöd uppvisar den ekologiska mjölkgården ett resultat som är 33% högre än den konventionella mjölkgården. Utan stöd till ekologisk produktion, skulle den ekologiska gården ha haft ett resultat som varit 25% lägre än för den konventionella mjölkgården. Stöden för ekologisk produktion till mjölkgården är 1 530 kronor per hektar åker. Ekologisk mjölkproduktion utan bidrag för ekologisk produktion uppvisar ett resultat som är 660 kronor lägre per hektar jämfört med konventionell mjölkproduktion. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör det beaktas att stöden till lantbruket med dagens regler kommer att öka med ökad ekologisk produktion. Tabell 2:1 Vallfoderåtgång per mjölkko, kviga och ungtjur med ekologisk resp. konventionell produktion samt ökat behov av vallareal med 28% lägre hektaravkastning i vallodling. Konventionell kg/djur Ekologisk kg/djur Skillnad kg/djur Skillnad % Ökad vallareal % Mjölkko 2700 3300 600 22 70 Kviga 1800 2200 400 22 70 Ungtjur 1300 2500 1200 92 167 Som vi kan se i ovanstående tabell ökar vallarealen avsevärt med ekologisk djurhållning. För en gård med 40 mjölkkor, 20 årsproducerade kvigor och 20 årsproducerade ungtjurar behövs det ca 85% större vallareal på den ekologiska gården jämfört med den konventionella. Detta innebär för Svealands slättbygder (Ss) att vallarealen ökar med 20 hektar vall på nyss nämnda besättningsstorlek. Mellanskillnaden i lönsamhet mellan en konventionell mjölkgård och en ekologisk mjölkgård, utan beaktande av stöd, är 75 000 kronor per år till den konventionella 17

gårdens fördel. Utfördelas hela denna kostnad på de 20 extra hektaren vall som behövs vid ekologisk produktion blir det 3 750 kronor per hektar ökad vallareal. Med ett fosforläckage på 0,2 kg per hektar och en minskning av läckaget med 20%, innebär 3 750 kronor per hektar extra vall en kostnad på 94 000 kronor per kilo minskat fosforläckage. Tabell 2:2 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader per hektar extra vall p.g.a. ekologisk produktion. Lerhalt (%) Tot P (kg/ha) Reduktion (%) Reduktion (kg/ha) Kostnad kr per ha Kostnad kr per kg P 10 0,07 15 0,010 3750 375000 20 0,13 17 0,022 3750 170000 30 0,18 20 0,036 3750 104000 40 0,24 23 0,055 3750 68000 50 0,29 26 0,075 3750 50000 60 0,35 29 0,102 3750 37000 Källa: Tabell 7, bilaga 1. Dessutom minskar fosforläckaget vid ekologisk produktion p.g.a. att det inte tillförs någon lättlöslig fosfor i handelsgödsel samt genom att fosforförråden i marken minskar. I dessa beräkningar är det endast taget hänsyn till att vallarealen ökat. Det har alltså inte tagits hänsyn till om ekologisk produktion i sig kan läcka annorlunda per hektar. Tabell 2:3 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader per hektar extra vall p.g.a. ekologisk produktion när hänsyn tas till minskad N-utlakning p.g.a. ökad vallodling. Lerhalt (%) Värde av N- reduktion kr/ha Kostnad kr per ha för åtgärd Kostnad kr per ha för P Kostnad kr per kg P för åtgärd 10 900 3750 2850 285000 20 660 3750 3090 140000 30 480 3750 3270 91000 40 420 3750 3330 61000 50 360 3750 3390 45000 60 240 3750 3510 34000 18

Ekologisk djurhållnings påverkan på utlakningen I Östergötland finns det 52 000 hektar slåtter- och betesvall. Med ett ökat vallarealbehov på 84 procent med ekologiska kor och ekologisk vallodling, skulle varje procent av nötkreatur som blir ekologiskt producerad öka vallarealen med 440 hektar, utan hänsyn till att även hästar konsumerar vallfoder. Med ett minskat fosforläckage på 0,04 kg per hektar vall skulle utan hänsyn till hästfoder en procents övergång till ekologisk djurhållning innebära ca 18 kilo minskad utlakning. När det även tas hänsyn till hästfoder, skulle varje procent i övergång från konventionell djurhållning till ekologisk djurhållning innebära ca 15 kilo minskad fosforutlakning i Östergötland. 2.1.2 Skyddszoner Intill bäckar finns det en risk för att handelsgödsel och stallgödsel kan hamna i bäcken eller bäckkanten. Skyddszoner placeras därför vid bäckar och åar, vilket innebär att de ligger lågt i landskapet. Detta betyder i sin tur att dessa ytor även tar emot ytavrinning från andra delar av fälten. Resultatet blir att en större andel av fosforläckaget hamnar i skyddszonerna jämfört med omgivande mark. Skyddszoner med krav på bortförsel av växtrester Miljöstödet för skyddszoner innebär att jordbrukare kan få ersättning för insatser som minskar växtnäringsläckage och erosion från åkermark. Skyddszoner gynnar också växt- och djurliv. Ersättning ges för skyddszoner på åkermark utmed vattendrag, sjöar, hav eller dammar. Ersättningen för skyddszoner är 3 000 kronor per hektar oberoende av vilket skördeområde marken finns inom. Skyddszoner ska vara minst 6 meter breda och ersättning ges för högst 20 meters bredd. Vissa skötselvillkor ska uppfyllas för att bidraget på 3 000 kronor per hektar ska utbetalas. Bl.a. ska skyddszonen skördas och skörden ska föras bort. Kostnader för skörd och bortförsel är till stor del beroende av planeringssituationen på den enskilda gården. Finns det användning för det skördade gräset och det inte är alltför små ytor, kan det t o m ha ett positivt skördevärde. Dock får skyddszonen skördas tidigast den 15 juli, vilket gör att näringsinnehållet i gräset är relativt lågt p.g.a. sen skörd och att det inte kvävegödslats. Även utan användning av gräset, uppkommer kostnader för sådd, huggning, strängläggning och pressning, p.g.a. kravet att gräset ska bortföras. Med en insåningskostnad på 675 kronor som fördelas ut på 5 år, blir insåningskostnaden 160 kronor per år. Kostnad för huggning bedöms till 260 kr, strängläggning till 150 kronor och pressning till 600 kronor per hektar och år, vilket tillsammans blir 1 170 kronor per hektar och år. Dessa kostnader förutsätter att det inte är alltför små ytor som är skyddszoner på aktuell gård. Storleken på kostnaderna är till stor del beroende av storleken av skyddszonerna. Vid små ytor är det tänkbart att inställelsekostnaden kan tillkomma med ca 50% av hektarkostnaden, vilket innebär en fast kostnad på ca 600 kronor per gård som har skyddszon. För en skyddszon på 0,5 hektar innebär det kostnader på ca 1 200 kr, vilket blir 2 400 kronor per hektar. Skötsel av skyddszonerna kommer att kosta de flesta lantbrukare som inte har egna lämpliga maskiner mellan 1 200 och 2 500 kronor per hektar beroende på bl.a. skyddszonen storlek. Det kan alltså konstateras att med små ytor av skyddszoner och när det inte 19

finns nötkreatur eller hästar på gården, kan skyddszonerna vara en relativt dyr åtgärd för att minska fosforläckage. Utan krav på bortförsel av gräset skulle kostnaderna varit betydligt lägre. Vallareal på annan plats på gården kan minska, om det produceras grovfoder på skyddszoner. Avkastningen är lägre på skyddszonerna än i konventionell vallodling, vilket innebär att den gräsbevuxna arealen kommer att öka, även om gräset på skyddszonen används som foder. På gårdar med nötkreatur finns det i regel också vallskördemaskiner vilket gör att nötkreatursgårdar får lägre maskinkostnader för skyddszoner, jämfört med växtodlingsgårdar. Andra nyttor av skyddszoner som inte beaktats är påverkan på växt och djurliv. Bl.a. kan jakten förbättras med skyddszoner. Risken för att bekämpningsmedel, handelsgödsel och stallgödsel ska hamna i vattendragen minskar. Spannmålsavkastningen kan vara lägre beroende av t ex träd och buskar vid bäckkanter, vilket innebär ett lägre ekonomiskt netto av spannmålsodling intill bäckkanter. Det innebär att skyddszonen kan ge ett positivt ekonomiskt netto för lantbrukaren med en ersättning på 3 000 kronor per hektar om lantbrukaren har användning av skörden eller har egna vallskördemaskiner. Utöver detta ska markkostnaden täckas. Med en markkostnad på 1500 kronor per hektar blir den totala kostnaden 2 700 till 4 000 kronor per hektar. Nettot för lantbrukaren med ett stöd på 3 000 kronor per hektar blir då mellan ett underskott på 1 000 kronor per hektar och ett överskott på 300 kronor per hektar skyddszon, när lantbrukaren inte har någon användning av skörden. Detta innebär att det krävs minst två hektar för att det ska vara lönsamt för lantbrukare med skyddszoner, när det inte finns någon användning för det skördade gräset och lantbrukaren inte har egna vallskördemaskiner. Med ett fosforläckage på 0,3 kg per hektar när det odlas spannmål intill vattendrag och med en minskning av läckaget med 30%, innebär 4 000 kronor per hektar skyddszon en kostnad på 44 000 kronor per kilo minskat fosforläckage. Om en procent av Östergötlands åkerareal skulle bli skyddszoner skulle fosforutlakningen minska med ca 190 kg. Tabell 2:4 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner när lantbrukaren erhållit ersättning med 3 000 kronor per hektar med krav på bortförsel av avhugget gräs, men det inte finns användning för fodret. Lerhalt (%) Tot P (kg/ha) Reduktion (%) Reduktion (kg/ha) Kostnad kr per ha Kostnad kr per kg P 10 0,10 22 0,022 1000 45500 20 0,20 26 0,052 1000 19200 30 0,27 30 0,081 1000 12300 40 0,36 34 0,122 1000 8200 20

50 0,44 39 0,172 1000 5800 60 0,52 44 0,229 1000 4400 Källa: Egen bearbetning av muntlig information från Ulén 2001, Hoffman 2001 och Linder 2001. Det är tveksamt att medräkna markkostnaden bland kostnader när inte stödet beaktas. Markkostnaderna påverkas nämligen av lönsamheten i lantbruket. För lantbrukets lönsamhet ingår stöden som en väsentlig del. Det innebär att det här räknas med en kostnad på 2 500 kronor per hektar när stöden inte beaktas. Tabell 2:5 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner utan beaktande av lantbrukarens ersättning med 3 000 kronor per hektar med krav på bortförsel av avhugget gräs och det inte finns inte användning för fodret. Lerhalt (%) Tot P (kg/ha) Reduktion (%) Reduktion (kg/ha) Kostnad kr per ha Kostnad kr per kg P 10 0,10 22 0,022 2500 113 600 20 0,20 26 0,052 2500 48100 30 0,27 30 0,081 2500 30900 40 0,36 34 0,122 2500 20500 50 0,44 39 0,172 2500 14500 60 0,52 44 0,229 2500 10900 Källa: Egen bearbetning av muntlig information från Ulén 2001, Hoffman 2001 och Linder 2001. Även kväveutlakningen kommer att minska med skyddszoner, vilket har ett samhällsekonomiskt värde. 21

Tabell 2:6 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner när lantbrukaren erhållit ersättning med 3 000 kronor per hektar med krav på bortförsel av avhugget gräs och det inte finns användning för fodret. Hänsyn har tagits till minskad N-utlakning p.g.a. skyddszoner. Lerhalt (%) kr/ha Värde av N- reduktion för åtgärd Kostnad kr per ha för P Kostnad kr per ha för åtgärd Kostnad kr per kg P 10 900 1000 100 4500 20 660 1000 340 6500 30 480 1000 520 6400 40 420 1000 580 4800 50 360 1000 640 3700 60 240 1000 760 3300 Tabell 2:7 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner utan beaktande av lantbrukarens ersättning med 3 000 kronor per hektar med krav på bortförsel av avhugget gräs och det inte finns användning för fodret. Hänsyn har tagits till minskad N-utlakning p.g.a. skyddszoner. Lerhalt (%) kr/ha Värde av N- reduktion för åtgärd Kostnad kr per ha för P Kostnad kr per ha för åtgärd Kostnad kr per kg P 10 900 2500 1600 72700 20 660 2500 1840 35400 30 480 2500 2020 24900 40 420 2500 2080 17000 50 360 2500 2140 12400 60 240 2500 2260 9900 22

Skyddszoner utan krav på bortförsel av växtrester Om det inte ställs krav på att gräset ska huggas och bortföras sjunker kostnaden avsevärt för skyddszoner. Med en insåningskostnad på 675 kronor som fördelas ut på 5 år, blir insåningskostnaden 160 kronor per år. Kostnad för putsning bedöms till 260 kr, vilket tillsammans blir 420 kronor per hektar och år. Dessa kostnader förutsätter att det inte är alltför små ytor som är skyddszoner på aktuell gård. Vid små ytor antas hektarkostnaden öka med 50 %, vilket innebär en fast kostnad på ca 210 kronor per gård som har skyddszon. För en skyddszon på 0,5 hektar innebär det kostnader på ca 315 kr, vilket blir 630 kronor per hektar. Dessutom tillkommer markkostnaden på 1 500 kronor per hektar vilket innebär en sammanlagd kostnad på ca 2 100 kronor per hektar skyddszon. Med en ersättning på 3 000 kronor per hektar i stöd innebär det att åtgärden är lönsam för lantbrukaren. I nedanstående beräkning utan stöd tas inte markkostnaden med p.g.a. att den påverkas av jordbruksstöden. Med ett fosforläckage på 0,3 kg per hektar innan det är skyddszon och en minskning av läckaget med 30%, innebär 630 kronor per hektar skyddszon en kostnad på ca 7 000 kronor per kilo minskat fosforläckage. Tabell 2:8 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner utan beaktande av lantbrukarens ersättning på 3 000 kronor per hektar och utan krav på bortförsel av gräset. Lerhalt (%) Tot P (kg/ha) Reduktion (%) Reduktion (kg/ha) Kostnad kr per ha Kostnad kr per kg P 10 0,10 22 0,022 630 28600 20 0,20 26 0,052 630 12100 30 0,27 30 0,081 630 7800 40 0,36 34 0,122 630 5200 50 0,44 39 0,172 630 3700 60 0,52 44 0,229 630 2800 Källa: Egen bearbetning av muntlig information från Ulén 2001, Hoffman 2001 och Linder 2001. Om det tas hänsyn till värdet av minskad kväveutlakning sjunker kostnaden per kilo fosfor ytterligare. 23

Tabell 2:9 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa förluster med gräsbevuxen uttagen areal. Kostnaden i kronor per hektar avser skyddszoner utan beaktande av lantbrukarens ersättning med 3 000 kronor per hektar och utan krav på bortförsel av gräset. Hänsyn har tagits till minskad N-utlakning p.g.a. skyddszoner. Lerhalt (%) Värde av N- reduktion kr/ha Kostnad kr per ha för åtgärd Kostnad kr per ha för P Kostnad kr per kg P för åtgärd 10 900 630 ingen ingen 20 660 630 ingen ingen 30 480 630 150 1850 40 420 630 210 1720 50 360 630 270 1570 60 240 630 390 1700 Som vi kan se i ovanstående tabeller sjunker kostnaderna avsevärt för skyddszoner om det inte ställs något krav på bortförsel av skörderester. 2.1.3 Förbättrad arrondering genom gräsbevuxna kanter Om fältens arrondering ska förbättras sker detta i regel i närheten av fältkanter. Detta innebär att det i många fall även är i närheten av bäckar och diken. Dessutom minskar dubbelspridning av växtnäring och dubbel jordbearbetning. Dubbel jordbearbetning gör att jorden finfördelas mer och därmed ökar risken för ytavrinning. Genom att ha gräsbevuxna marker vid fältkanter som inte är linjära, kan arronderingen förbättras för spannmålsodlingen. Detta minskar brukningskostnaden per hektar. Dessutom minskar dubbelsådd av utsäde, dubbelspridning av handelsgödsel och dubbelsprutning av bekämpningsmedel. Denna dubbelkörning är både en kostnad och en miljöskada. Hur stor denna kostnad är beror bl.a. på fältformen. Kostnader för direkta insatser som t ex gödning, utsäde och bekämpningsmedel kan bedömas till ca 2 000 kronor per hektar för Svealands slättbygder (Ss) och kostnader för körslor kan bedömas till ca 3 000 kronor per hektar. Blir det dubbelkört t ex 0,1 hektar p.g.a. icke linjära kantformar innebär detta ca 500 kronor i ökade kostnader som kan minskas genom förbättring av fältformerna med kantzoner. Dessutom innebär dubbelkörning ökad markpackning. Med en insåningskostnad på 675 kronor per hektar, som utfördelas på 5 år blir insåningskostnaden ca 160 kronor per år. Kostnad för huggning bedöms till 390 kronor per hektar vilken påverkats av dålig arrondering på gräsremsan. Kostnader för sådd och huggning blir tillsammans 550 kronor per hektar exkl. markkostnad och exkl. arealstöd för uttagen mark. Om de gräsbevuxna markerna är minst 20 meter breda kan marken räknas som uttagen areal, vilket innebär att ett arealstöd på ca 2 200 kronor 24

per hektar kan erhållas, med de stödnivåer som gällde år 2000. Dock minskar kravet på uttagen areal på andra platser på gården. Med en kostnad på 550 kronor för sådd och skötsel av gräsytan, sparade kostnader på 500 kronor per hektar p.g.a. minskad dubbelkörning, arealstöd på 2 200 kronor per hektar samt en markkostnad på 1 500 kronor per hektar blir nettointäkten 650 kronor per hektar. Denna åtgärd orsakar med andra ord ingen kostnad för lantbrukaren. Andra nyttor av gräsbevuxna fältkanter som inte beaktats är påverkan på växt och djurliv. Bl.a. förbättras jakten med gräsbevuxna fältkanter. Om en procent av Östergötlands åkerareal skulle bli gräsbevuxna fältkanter, minskar fosforutlakningen med ca 60 kg per år. Med ett fosforläckage på 0,3 kg per hektar och en minskning av läckaget med 20%, skulle varje 100 kronor per hektar med vall vid fältkanter innebära en kostnad på 1 700 kronor per kilo minskat fosforläckage. Tabell 2:10 Uppskattade fosforförluster från åkermark i Östergötland och kostnader för att minska dessa med gräsbevuxna fältkanter. Kostnaden per kg fosfor per 100 kronor i kostnad för att minska P-utlakning genom gräsbevuxna fältkanter. Lerhalt (%) Tot P (kg/ha) Reduktion (%) Reduktion (kg/ha) Kostnad kr per ha Kostnad kr per kg P 10 0,10 15 0,015 100 6700 20 0,20 17 0,034 100 2900 30 0,27 20 0,054 100 1900 40 0,36 23 0,083 100 1200 50 0,44 26 0,114 100 900 60 0,52 29 0,151 100 700 Källa: Egen bearbetning av muntlig information från Ulén 2001, Hoffman 2001 och Linder 2001. Även kväveutlakningen kommer att minska med gräsbevuxna fältkanter. Ur ett samhällsperspektiv gör den minskade kväveutlakningen åtgärden ytterligare intressant att genomföra. 25