När är optimal skördetidpunkt?

Transkript

1 När är optimal etidpunkt? Författare: Agneta Hjellström Tidigare etidpunkt kan ge ett högre ekonomiskt netto. Tidigare etidpunkt med ett högre netto förutsätter genomtänkta utfodringsoch odlingsstrategier med en hög avkastning och anpassade gödselgivor. Tidigare etidpunkt behöver inte betyda att avkastningen blir lägre. Genom att sätta ett internpris för vallen, som utgår från dess värde i foderstaten, kan jämförelse göras med vallens produktionskostnad. Det är viktigt att särskilja vallkalkylen och mjölkkokalkylen för att kunna utvärdera hur man kan förbättra nettot för vallen. Årsvariationen påverkar kalkylen i stor utsträckning. När ska man a vallen? Vad är det som avgör valet av etidpunkt? När är det ekonomiskt mest optimalt att a vallen? Är det alltid bättre, ekonomiskt sett, med högre näringsinnehåll? Det är några frågor som har ställts kring val av etidpunkt för vallen. Här redovisas hur man ekonomiskt sett kan resonera för att bestämma optimal ekonomisk etidpunkt. Generellt om etidpunkt Generellt gäller att ju tidigare vallen as desto högre halter energi och råprotein har den ade grönmassan. En tidig kan dock innebära lägre torrsubstansavkastning än vid senare tidpunkt. Gräs och baljväxter har dessutom olika näringsinnehåll och utvecklas med olika hastighet. Vid i tidigt utvecklingsstadium är energiinnehållet högre i gräs än klöver. Skillnader i näringsinnehåll finns också mellan olika sorter inom respektive grupp men dessa har i allmänhet inte lika stor betydelse. Vallens avkastning och grönmassans innehåll av energi och protein beror av ett samspel mellan en rad olika faktorer, både sådana som är svåra att kontrollera och sådana som går att påverka rent odlingstekniskt. Viktigast av de förstnämnda är klimat och markförhållanden och av de sistnämnda artval, kvävegödsling, etidpunkt och antal ar. För att en med högt näringsinnehåll ska kunna bärgas krävs att kapaciteten för och inkörning är tillräckligt hög i förhållande till areal, avkastning och vallväxternas utvecklingshastighet. Är kapaciteten för låg hinner kvaliteten ofta sjunka under acceptabel nivå innan hela en är bärgad. Arter med snabb utveckling och kvalitetsförsämring ställer högre krav på inkörningskapacitet än arter med långsammare utveckling. (Höglind, 1990)

2 Vad ska man tänka på vid val av etidpunkt? Vid val av odlingsstrategi och etidpunkt bör man således utifrån klimatet och gårdens övriga förutsättningar värdera vilken avkastning och näringsinnehåll man önskar att vallen ska ha. Vilken utfodringsstrategi gården har och vallens värde i foderstaten är därför centralt. Intervallet mellan etillfällena bör också anpassas efter vilka krav som finns på de olika delarnas kvalitet. Vid val av odlingsstrategi ska man också bestämma fröblandning och vilken typ av gödsling som är lämplig. Fem strategier För att kunna föra ett resonemang kring hur man ska välja en ekonomisk optimal etidpunkt har beräkningar gjorts med olika odlingsstrategier som har olika etidpunkter. De olika strategierna har valts utifrån klimat och olika utfodringsstrategier. Beräkningar, för fem olika strategier, har gjorts på en konventionell gård belägen i Halland med ca 25 hektar vall. Strategi I är en ren gräsvall med hög kvalitet (4 ar). Strategi II är en gräs/klövervall med hög kvalitet (4 ar). Strategi III (3 ar) är också en gräs/klövervall med något högre klöverandel än strategi II. Första- och andraen är av bra kvalitet medan tredjeen är sämre och används till ungdjur. Strategi IV är en gräs/klövervall med bra och jämn kvalitet mellan de olika delarna (3 ar). Strategi V (3 ar) är också den en gräs/klövervall med näringsvärden som är lägre och som kan anses vara ganska vanliga (värden från sammanställning av foderanalyser från eår 2002, 2003 och 2004). I tabell 1 finns en sammanställning över de fem strategierna.

3 Tabell 1. Sammanställning över de olika strategierna (Lovang, 2005, Emanuelson, 2005) Skörd Skördetidpunkver Andel klö- Avkastning 1 Energi Råprotein Gödsling % kg ts/ha MJ/kg ts g/kg ts kg N 25 maj , I 1:a 2:a 5 v , :e 5 v , :e 6 v , Summa II 1:a 25 maj , :a 5 v , :e 5 v , :e 6 v , Summa II I 1:a 1 juni , :a 5 v , :e 7 v , Summa IV 1:a 1 juni , :a 6 v , :e 6 v , Summa V 1:a 7 juni , :a 7 v , :e 8 v , Summa Utfodrad mängd.

4 Beräkning Bidragskalkyler har gjorts för de olika strategierna. Kalkylerna är beräknade från jordbearbetning och sådd till lagring i plansilo. I kalkylerna ingår kostnader för utsäde, gödsel, ensileringsmedel, växtskydd, kalkning, analys, drivmedel, lejda maskintjänster, ränta, arbete, maskiner och markkostnader. Utöver dessa kostnader tillkommer även kostnader för sänkt avkastning i insåningsgröda och samkostnader. Kostnader för lagring belastar mjölkkokalkylen tillsammans med övriga byggnadskostnader. Alla fem strategier är beräknade med samma maskinkedja. Detta för att dels undvika att blanda in ytterligare en parameter, dels för att inte kapaciteten i maskinkedjan ska inverka på kvaliteten. Här antas också att man lejer för sådd, flytgödselspridning, sprutning och hackning. Slåtter och packning har man egna maskiner för. Utöver intäkter för vallens värde ingår även miljöersättning för vallodling som intäkt i kalkylen. Vallens intäkter utgörs här av ett internpris som grundar sig på de olika delarnas värde. Det bygger på ersättningsvärdet för energi- och råproteininnehållet. Det är beräknat på samma sätt som standardkostnaden för hemmaproducerat grovfoder i IndividRAM. Här är ersättningsvärdet för energin satt till 0,0456 kr/mj och 0,0041 kr/gram för råprotein (Rietz, 2005). Gårdsstödet är en samintäkt och finns inte med som en intäkt för vallen. På detta sätt får man fram ett netto där man kan se hur väl vallen kan bära sina egna kostnader. Nettot kan beskrivas som täckningsbidrag (TB) 1, TB2 och TB3. I TB1 ingår alla intäkter minus rörliga kostnader som t ex utsäde, gödsel och lejda maskintjänster. Till TB2 tillkommer kostnader för arbete och kapitalkostnad för specialmaskiner. I TB3 ingår även kostnader för marken och kapitalkostnader för basmaskiner. Markpriset är här satt till kronor per hektar, vilket antas vara en rimlig arrendekostnad för åkermark i Västsverige. Genom kalkylen kan man också beräkna vallens produktionskostnad i kr/kg ts, vilken man kan jämföra med det genomsnittliga internpriset för vallen. I tabell 2 finns en sammanställning över täckningsbidrag, produktionskostnad och medelpris för respektive strategi. Tabell 2. Strategiernas: täckningsbidrag, produktionskostnad och genomsnittliga pris. Strategi I Strategi II Strategi III Strategi IV Strategi V Täckningsbidrag 1, Täckningsbidrag 2, Täckningsbidrag 3, Täckningsbidrag inkl gårdsstöd, Produktionskostnad, 1,48 1,42 1,45 1,45 1,33 kr/kg ts Internpris, kr/kg ts 1,28 1,27 1,24 1,24 1,13

5 Värdet på vallen skiljer sig dock mellan de olika delarna. Råproteininnehållet är den samma under alla delar för alla strategier utom i strategi V. I tabell 3 finns en förteckning över delarnas avkastning och värde för respektive strategi. Tabell 3. Delarnas avkastning och internpris för respektive strategi. 1: 2:a 3:e 4:e Strategi I ts/ha Internpris, kr/kg ts 1,32 1,27 1,27 1, Strategi II ts/ha Internpris, kr/kg ts 1,32 1,26 1,26 1, Strategi III ts/ha Internpris, kr/kg ts 1,26 1,26 1, Strategi IV ts/ha Internpris, kr/kg ts 1,26 1,22 1, Strategi V ts/ha Internpris, kr/kg ts 1,12 1,09 1,18 - Näst högst och näst lägst Nettot för de olika strategierna skiljer sig. För strategi V var nettot lägst. För denna strategi valdes en sen etidpunkt med hög avkastning och relativt normala näringsvärden på grönmassan. Det medförde att strategin hade lägst produktionskostnad trots en relativt hög gödselgiva. Värdet för vallen var dock sämre. Medelpriset för vallen var 1,13 kronor per kg ts vilket ska jämföras med dess produktionskostnad 1,33 kronor per kg ts. Strategi I däremot hade det högsta värdet på vallen 1,28 kronor per kg ts. Men produktionskostnaden på 1,48 kronor per kg ts var också högre än för de övriga strategierna. Den totala avkastningen var dock den samma för strategi I som för strategi V. Strategi I hade en lägre och tidigare första som tillsammans med en högre gödselgiva gjorde det möjligt att även ta en fjärde. Utfallet för strategi III och IV var relativt lika. Båda hade en produktionskostnad på 1,45 kronor per kg ts. Värdet på vallen var också den samma 1,24 kronor per kg ts. Trots att båda strategierna hade en senare jämfört med strategi I hade de en lägre avkastning som gjorde att skillnaden i produktionskostnad inte var större än 3 öre. Den lägre avkastningen innebar också att maskinkostnaden var lägre för dessa strategier jämfört med strategi I och II. Allt annat oförändrat måste strategi III och VI ha ca 500 kg högre avkastning per hektar för att ha samma netto som strategi II, som i det här fallet hade det bästa nettot. Strategi II är i det här fallet den bästa strategin. Skördetidpunkten var tidig. Förstaen skedde den 25 maj. Intervallet mellan de olika delarna var fem till sex

6 veckor. Jämfört med strategi I som har samma etidpunkt och samma avkastning, var kostnaden för gödningen knappt 550 kronor lägre per hektar. Produktionskostnaden för strategi II var 1,42 kronor per kg ts, dvs. den näst lägsta av strategierna. Värdet på vallen var 1,27, som var det näst bästa värdet. Tidigare etidpunkt var här mer ekonomiskt optimalt. Det förutsätter dock genomtänkta strategier med en hög avkastning och anpassade gödselgivor. Samtliga strategier hade dock ett negativt TB3. Väljer man att ta in gårdsstödet i vallkalkylen får man i stort sett täckning för kalkylens kostnader på den här gården. För strategi II och III finns ett positivt TB3 inkl gårdsstöd som kan bidra till att täcka vallens samkostnader. Skördetidpunkten har som visats ovan effekt på maskinkostnaden. En tidigare etidpunkt med högre kvalitetskrav på vallen kan också innebära en lägre avkastning. Vid en sådan situation kan det också få andra konsekvenser på arbets- och maskinkostnaden. Arealbehovet ökar, vilket kan innebära sämre arrondering som ger högre transport- och arbetskostnader och sämre utnyttjande av maskinkedjan. Ett ökat arealbehov kan också få till följd att mark som är mindre lämpad för vall tas i anspråk. Intervallet mellan arna kan också ställa högre krav på lagring och sorteringsmöjligheter. Skiljer sig näringsinnehållet väsentligt mellan de olika delarna önskar man gärna kunna sortera fodret. Det kan betyda ökade kostnader i hantering och lagerkapacitet. Man kan konstatera att det inte är självklart att tidigare innebär lägre avkastning, eller att en tidig och en hög gödselgiva ger ett bättre ekonomiskt netto. En vall med lägre kvalitetskrav och lägre kvävegivor behöver inte heller betyda att nettot blir sämre. Det kan därför inte nog understyrkas vikten av att räkna på vallens produktionskostnad. Vallen ska bära sina egna kostnader och bör därför beräknas separat från mjölkkokalkylen. Genom att räkna på vallens produktionskostnad kan man också avgöra om den odlingsstrategi och etidpunkt man har valt är optimal utifrån gårdens förutsättningar och vallens värde i foderstaten. Kalkylerna visar också vilka starka och svaga sidor vallodlingen har. Det är viktigt att komma ihåg att inte bara räkna fram produktionskostnaden utan att jämför den med vallens värde. Nettot i form av täckningsbidrag är också viktigt att titta på. För att vallproduktionen ska vara konkurrenskraftig på sikt krävs att värdet ska täcka samtliga kostnader med avdrag för eventuella bidrag. Man bör dock vara medveten om att årsmånsvariationen påverkar kalkylen i stor utsträckning. Produktionskostnaden för de fem olika strategierna varierade mellan 1,33 och 1,48 kronor per kg ts. Men produktionskostnaden kan variera betydligt mer. Olika beräkningar som har gjorts tidigare på verkliga gårdar visar att den kan vara mellan 1,00 och 2,00 kronor per kg ts (Rietz, 1999). Som visats av de fem strategierna ovan kan en tidigare etidpunkt innebära ett bättre netto. Men en större effekt på nettot och produktionskostnaden har maskinkostnaden. Det är också den parameter som man tidigare har sett skiljer mest mellan olika gårdar. För gården i detta exempel utgjordes maskinkostnaden % av den totala kostnadsmassan. Gödningskostnaden är också en stor kostnadspost. För de olika strategierna ovan var den % av

7 den totala kostnaden. Det är således viktigt att gödningen är väl anpassad till de förutsättningar man har och den odlingsstrategi man har valt. Av detta exempel kan konstateras att en tidigare etidpunkt kan ge ett bättre ekonomiskt netto då man har väl anpassade odlingsstrategier som man fullföljer. Det gäller att välja strategi utifrån den egna gårdens förutsättningar och vilka krav foderstaten ställer på vallen. Rådgör med växtodlingsrådgivare om lämplig odlingsstrategi, gödselgivor och etidpunkt. Följ upp vallodlingen genom att räkna dess täckningsbidrag, produktionskostnad och värde i foderstaten. Se över maskinkedjan och jämför kalkylen med andra för att se hur man kan sänka produktionskostnaden ytterligare och stärka vallens konkurrenskraft. Källor Hushållningssällskapet, 2004: Produktionsgrenskalkyler för växtodling i Skåne, Halland och Blekinge Håkan Rietz, 1999: Vad är grovfodret värt? Svensk Mjölks Djurhälso- och Utfodringskonferens 1999 Höglind, M., 1990: Vallboken Vallodling. Sveriges Lantbruksuniversitet. Speciella skrifter 40. Uppsala. Agriwise: Områdeskalkyler Margareta Emanuelson, 2005 Christer Johansson, 2006 Ulrik Lovang, 2005 Håkan Rietz, 2005