Bedömningar och åtgärder, som arbetsterapeuten kan bidra med Barns psykiska hälsa Enligt Ambition och ansvar (SOU, 2006) innebär psykisk ohälsa hos barn och ungdom att individen inte upplever att hon/han har tillräckligt god förmåga att möta utmaningarna i livet. Skall detta uppnås krävs att det barnpsykiatriska teamet kompletteras med arbetsterapeuter, som är den profession som arbetar med vardagslivets aktiviteter konkret, det vill säga där aktiviteterna utförs. Specialistpsykiatrin i Sverige har lång väntetid och handhar ibland ärenden som istället borde ligga på primärvårdsnivå. Det kan medföra att bedömning och behandling kommer för sent för barnet och barnets familj. Tillgång till psykosocial kompetens behövs enligt SOU (2006) som nödvändig förstärkning inom primärvården och en av de yrkeskategorierna som behövs är arbetsterapeuten. Arbetsterapeutens kompetens Arbetsterapeuten genomför utredningar av olika funktioner, aktivitet och delaktighet inom de aktiviteter som förekommer i vardagen. Utredningar sker i samråd med barnet/ungdomen och/eller hans/hennes familj. Utredningen bildar underlag för arbetsterapeuten att ställa upp mål och föreslå/genomföra åtgärder, som kan var både förebyggande, kompenserande (anpassning av miljön och kognitiva hjälpmedel) och/eller förbättrande. Arbetsterapeuten arbetar både individuellt med barnet/ungdomen och/eller tillsammans med närstående, men också med grupper av barn/ungdomar. Fokus för arbetsterapeuten i mötet med barnet/ungdomen och familjen är inte en specifik diagnos utan på de begränsningar och resurser individen och/eller familjen har i sitt aktivitetsutförande och möjligheter att vara delaktig i sin vardag. Det väsentligt att möta och hjälpa barn och ungdomar i ett så tidigt skede som möjligt, och så nära individens dagliga miljö som möjligt. Därför skall satsningar framför allt ske inom elevhälsovård och primärvård men inom dessa verksamheter saknas det arbetsterapeutisk kompetens och den måste etableras Vad innebär det för barnet/ungdomen att delta i vardagens aktiviteter? Barnet/ungdomen behöver uppleva att ingå i ett sammanhang tillsammans med andra människor och kunna utföra de aktiviteter som barn/ungdomar gör. Aktiviteter gör oss också rustade att överleva och att uppleva såväl fysisk som psykisk hälsa. Barn/ungdomar med psykisk ohälsa eller psykiska funktionshinder behöver så långt som möjligt kunna vara delaktiga i de för barn vanliga aktiviteter både i hemmet, skolan och på fritiden (Kroksmark, 2005). Ett exempel på hur en arbetsterapeut arbetar med barn/ungdom och deras familjer finns i Linköping. Där arbetar en arbetsterapeut i ett psykiatriskt mellanvårdsteam med hur barn och ungdomar via bland annat arbetsterapi kan bli mer delaktiga i sin egen vardag. 1 Insatserna, 1 Mellanvårdens uppdrag är behandling och/eller utredning av patienter med svår psykiatrisk problematik och stor funktionsnedsättning där öppenvårdsresurser inte är tillräckliga och slutenvårdens omhändertagandenivå är 1
som barnet/ungdomen och/eller familjen behöver, sker på den tid man önskar och vid de tillfällen som har identifierats där svårigheter föreligger. Det kan förutom i hemmet vara besök i skola, sociala sammanhang samt fritidsaktiviteter (Lundenmark, 2006). Arbetsterapeuten utgår från barnets och familjens egna möjligheter och arbetar med helheten utifrån barnets perspektiv. Behandlingen inriktar sig på att förse både barnet/ungdomen och familjen med redskap på att klara av sin vardag. Arbetsterapeuten tillför rehabiliteringen ett aktivitetsperspektiv och tänker i konkreta mål som till exempel vad barnet/ungdomen måste klara av för att kunna ta sig till skolan, hur han/hon ska interagera med andra samt vad han/hon behöver klara för att kunna gå i skolan och delta i fritidsaktiviteter 2. Eftersom barnet och/eller familjen är delaktiga i att sätta upp mål, kan de själva se konkreta framsteg i vardagen även om de är små 3. Leken är exempel på aktivitet som kan användas som arbetsterapeutisk intervention tillsammans med barnet/ungdomen och hans/hennes närstående. Leken innehåller olika moment, som kan beskrivas som aktiv lek, stillsam lek, fantasifull lek (rollekar), stim och stoj (som kan innehålla riskmoment) och lära av kamrater och andra vuxna (regellekar) (Kroksmark, 2005). Skapande aktiviteter är ett annat exempel på aktivitet, som kan användas som utgångspunkt för att individen ska kunna uttrycka känslor och tankar, men också få möjlighet att dela dessa med andra. Detta kan i sin tur ge nya perspektiv, som kan användas i hans/hennes vardagliga miljö (Thompson & Blair, 1998). Bedömning/Utredning ACIS (Assessment of communication and interaction skills) (Haglund & Kjellberg, 1998) används för bedömning av kommunikations- och interaktionsfärdigheter. ACIS används i observation vid samspel i aktivitet. Bedömningen görs utifrån tre olika områden: - Fysisk kontakt (kontaktar, ser på, gestikulerar, placerar sig, vänder sig, intar kroppsställning) - Informationsutbyte (artikulerar, hävdar sig, frågar, tar initiativ, uttrycker sig, anpassar sig, delar med sig, talar, upprätthåller) - Relationer (samarbetar, rättar sig, riktar sig, förhåller sig till, visar hänsyn). AMPS (Assessment of motor and process skills) (Fisher, 1990; 1992) används vid bedömning av en persons motoriska och processfärdigheter utifrån observation i valda aktiviteter. De motoriska färdigheterna bedöms utifrån: - Hållning (stabiliserar, rätar upp, placerar sig) - Rörlighet (går, når, böjer) för hög. Uppdragen varar under högst tre månader. Mellanvården har intensiv kontakt med familjen vilket innebär kontakter flera gånger i veckan och under längre tid än en timme varje tillfälle 2 Det kan handla om att barnet inte vill gå hemifrån utan sina föräldrar, arbetsterapeuten kan då vara den ledsagande handen. Det handlar mycket om att träna aktivitet. 3 Ofta handlar problemen om att familjerna saknar daglig struktur vilket blir stora svårigheter för barnet. Detta har familjen svårt att själva se och tror att det är fel på barnet. 2
- Koordination (koordinerar, manipulerar, har flyt) - Styrka och ansträngning (flyttar, transporterar, lyfter, kalibrerar, greppar) - Energi (orkar, håller tempo, uppmärksammar). Processfärdigheterna bedöms utifrån: - Använder kunskap (väljer, använder, hanterar, är målinriktad, frågar) - Tidsorganisation (inleder, fortsätter, gör i logisk ordning, avslutar) - Rum och föremål (söker/lokaliserar, samlar ihop, organiserar, återställer, navigerar) - Adaption (lägger märke till/agerar, anpassar beteende, anpassar miljö, tar lärdom av). BAS (Bedömning av anpassningar i skolmiljön) (FSA, 1998) är ett intervjuinstrument som består av tre delar; erfarenheter från tidigare skola, skolmiljön i den nuvarande skolan samt planerade anpassningar. Barnet/ungdomen berättar om: - Sin tidigare skola - Skriva - Läsa - Säga något - Komma ihåg saker - Räkna - Göra läxor - Prov - Praktiskt/estetiska ämnen - Klassrummen - Raster, håltimmar - Studiebesök - Att få hjälp - Skolans lokaler - Skolans personal. Bruininks Oseretsky Test of Motor Profiencency 2 nd edition (BOT 2) ( Bruininks, R, & Bruininks, B. 2005) är ett normrefererat standardiserat test med fin och grovmotoriska uppgifter. Testet är beskrivande och utvärderande. Testet består av 8 deltest med totalt 53 uppgifter. Innehåll: - Finmotorisk precision - Finmotorisk integration - Finmotorisk smidighet och snabbhet - Koordination övre extremitet - Bilateral koordination - Balans - Springa, snabbhet och smidighet - Styrka Testet är utarbetat för en normalpopulation barn och ungdomar 4 21 år. Reliabilitet och validitet moderat till hög. COPM (Canadian Occupational Performance Measure) (Law et al., 1998) är en metod för bedömning av personens egen uppfattning av problem i samband med utförande av dagliga 3
aktiviteter. Via en semistrukturerad intervju skattar personen sitt utförande samt hur tillfredsställd han/hon är med utförandet. COPM fokuserar på personliga dagliga aktiviteter (personlig vård, förflyttning, att klara sig i samhället), produktivitet (sköta hushållet, utbildning/skola, lek) samt fritid (stillsam fritid, aktiv fritid, social samvaro). COPM är inte avsett för riktigt små barn, men har visat sig användbar för barn redan vid 5-6 års ålder. DOA (Dialog om arbetsförmåga) (Linddahl & Norrby, 2001) är ett självskattningsinstrument där personen skattar sina färdigheter relaterat till behandlingens mål och genomförande samt dialog med arbetsterapeut om skattningsresultat. Instrumentet har rubriker med underliggande frågor rörande: - Självkännedom, intressen och värderingar - Roller och vanor - Fysisk förmåga - Organisations- och problemlösningsförmåga - Förmåga till samspel och kommunikation. OCAIRS (Occupational Circumstance Assessment Interview and Rating Scale) (Henriksson & Haglund, 2005) ger en bild av personens aktivitetssituation och deltagande i dagliga livet samt beskriver hans/hennes egna uppfattning om delaktighet och förmåga att klara dagliga aktiviteter. Frågor ställs utifrån begreppen: - Intressen - Roller - Vanor - Uppfattning om sin egen förmåga - Värderingar - Utförande - Kortsiktiga mål - Långsiktiga mål - Tolkning av tidigare erfarenheter - Fysisk miljö - Social miljö - Beredskap för anpassning. PDMS -2 (Peabody Developmental Motor Scale 2nd ed.) ( Folio & Fewell 1998) Normrefererat, standardiserat instrument som bedömer förskolebarns fin- och grovmotoriska förmåga. Utvecklad för mindre barn (1 71 mån) med misstänkt motorisk försening. Testet innehåller följande delar: - Reflexer - Balans - Rörelseförmåga - Objekt manipulation - Grepp - Visuomotorisk integration Hög reliabilitet och validitet. 4
PEDI (Pediatric Evaluation of Disability Inventory) (Haley et al. 1992, svensk översättning och manualsupplemet: Nordmark & Orban) är ett normrefererat strukturerat intervjuformulär innehållande tre delar: - Funktionella färdigheter, - Hjälpbehov - Anpassningar Varje del innefattar de tre områdena: - Personlig vård, - Rörelseförmåga - Social förmåga. PEDI intervjun görs med vårdnadshavare eller annan vårdgivare och är normrefererat för förskolebarn men kan även användas för äldre barn. PEDI har god reliabilitet och i huvudsak god validitet. En nyligen gjord studie i Norge visade dock att dagens skandinaviska förskolebarn är mindre självständiga när det gäller personlig vård än amerikanska barn. PRPP (Percieve, Recall, Plan, Perform) är en bedömningsmetod som bygger på aktivitetsanalys och observation av aktivitetsutförande. Det erbjuder en strukturerad metod för att undersöka problem med kognitiv informationsbearbetning i utförande av vardagliga aktiviteter och ger riktlinjer för lämplig behandling. Bedömningen kan göras individuellt eller i grupp och i relevanta situationer i vardagslivet (t ex hemma, i skolan). TVPS III (Test of Visual Perceptive Skills, 3 rd edition) (Martin 2006 bygger på TVPS poch TVPS-R av Gardner) Normrefererat test för åldrarna 4 18 år. Testar visuell perception och består av svartvita abstrakta testbilder. Innehåller 7 deltest med 16 uppgifter i varje. - Visuell diskrimination - Visuellt minne (arbetsminne) - Visuell spatial förmåga - Formkonstans - Visuellt sekvensminne - Figurbakgrunduppfattning - Helhetsuppfattning Testet har hög reliabilitet och validitet. Författare till detta dokument: Christina Ross Gunilla Wahlström Wärngård Birgitta Gunnarsson Ulla Kroksmark Maud Hagberg Katarina Sandberg Christina.Ross@lio.se gunilla.ww@klaravardagen.se birgitta.gunnarsson@ltkronoberg.se ulla.kroksmark@oft.gu.se maud.hagberg@karolinska.se katarina.sandberg@ltkronoberg.se (FSA, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter; Psykiatriutskottet och Barnutskottet) 5
Referenser Bruininks, R., & Bruininks, B., (2005) Bruininks- Oseretsky Test of Motor Profieciency 2 nd edition. Tillgänligt från Assessio Chapparo, C., & Ranka, J. The Perceive Recall Plan Perform (PRPP) System of Task Analysis. Tillgänglig från: http://www.occupationalperformance.com/index.php/au/home/assessments/prpp Fisher, A.(1990,1992). AMPS Bedömning av motoriska färdigheter och processfärdigheter. Översättning och bearbetning av Birgitta Bernspång. Folio, R., Fewell, R. (1998) Peabody Developmental Motor Scales Inte tilgängligt I Sverige kan köpas från USA. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.(1998). BAS Bedömning av Anpassningar i Skolmiljön. Haglund, L., & Kjellberg, A. (1998). Bedömning av kommunikations- och interaktionsfärdigheter, ACIS-S, Version 2. Översättning och bearbetning av instrumentet The Assessment of Communication & Interaction Skills (ACIS), Version 4.0,1995, av Kirsty Forsyth i samarbete med Marcelle Salamy, Sandy Simon och Gary Kielhofner. Haley, S. (1992) Peadiatric Evaluation of Disability Inventory Tillgängligt från Assessio Henriksson, C., & Haglund, L. (2005). OCAIRS - Svensk version 4.0. Översättning och bearbetning och av instrumentet Occupational Circumstance Assessment Interview and Rating Scale.(Deshpande, S., Kielhofner, C., Haglund, L., Olsen, L., & Forsyth, K., 2002). Linddahl, I., & Norrby, E. (2001). Dialog om aktivitetsförmåga, DOA- riktad mot arbete. Kroksmark, U. (2005). Barns vardagsaktiviteter ur ett tidsgeografiskt perspektiv. I Bendixen, H.J., Borg, T., Frydendal Pedersen, E., & Altenborg, U. (Red.). Aktivitetsvidenskab I et nordiskt perspektiv. Copenhagen: FSDL s Forlag. Law, M., Baptiste, S., Carswell, A., McColl, M. A., Polatajko, H., & Pollock, N. (1998). Canadian Occupational Performance Measure (2nd ed. Rev.) Ottawa, ON: CAOT Publications ACE. Lundenmark, E. (2006). I mellanvården samverkar alla. Tidskriften Arbetsterapeuten, 8, 17-18. Martin, N (2006) Test of Visual Perceptual Test III Tillgängligt från Warne förlag SOU 2006:100. Ambition och ansvar. Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder. Slutbetänkande av Nationell psykiatrisamordning. Thompson, M., Blair, S.E.E. (1998). Creative arts in occupational therapy: Ancient history or contemporary practice. Occupational Therapy International 5(1), 48-64. 6