Vägar tillbaka! Ökad livskvalitet genom förbättrad rehabiliteringsverksamhet. Allians för landstinget i Kalmar län 1
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka Albert Einstein Varje individ är unik med olika förutsättningar och behov. Så måste vi också ha rätt att bli behandlade. Alla har vi behovet av att bli sedda, trodda, lyssnade till och bli bemötta med respekt. Livet är en resa som innehåller både ljusa och mörka stunder. Kanske är det just dessa skillnader som gör att vi kan uppskatta de goda stunderna. Men det är lätt att fastna i mörka tankar. Det kan handla om situationer i livet med långvarig arbetslöshet eller längre sjukskrivning. Då är det lätt att tappa självförtroendet och det blir svårt att övervinna de hinder som finns för att kunna komma vidare. Det är i dessa stunder vi behöver hjälp och stöd för att kunna se möjligheterna till en förbättrad livskvalitet. Det är i motvinden som draken stiger Chuang Tzu Förord För de flesta människor är den sociala gemenskapen, inte minst på arbetet, en betydelsefull del av tillvaron och av den upplevda livskvaliteten. Det kan gå fort att tappa kontakten med arbetsplatsen och arbetskamraterna under en sjukskrivningsperiod. Ju längre tid ett sjukdomsfall pågår, desto mindre är sannolikheten att den sjukskrivne kan komma tillbaka i arbete. Det finns därför en risk att den drabbade kan hamna i ett permanent utanförskap. En tidig rehabilitering har större förutsättningar att lyckas och ge vinster för individen än om insatserna kommer först i ett senare skede. Mot denna bakgrund tillsatte landstingsalliansen i Kalmar län under våren 2008 en arbetsgrupp vars uppgift var att komma med förslag hur landstinget kan förbättra sin verksamhet inom rehabiliteringsområdet till nytta för den enskilde länsinvånaren. Arbetsgruppen har bestått av Lars Hamrin (FP), Maj-Stin Alvarsson (C), Madeleine Rosenqvist (KD) samt Per Schjelbred (M). Pierre Edström (FP) har fungerat som gruppens sekreterare. Sammanfattning Alliansregeringen har på olika sätt prioriterat aktiva åtgärder för att få fler tillbaka i arbete efter långa sjukskrivningar. Tidigt insatta och effektiva rehabiliteringsinsatser är avgörande för om detta arbete ska lyckas. Den enskilt viktigaste åtgärden i detta sammanhang är den 2
rehabiliteringsgaranti som införts. Det handlar också om att ge den enskilde möjligheter till en ökad livskvalitet och därmed ökad självkänsla. På landstingsnivå är det viktigt att vi har ekonomiska resurser, en vårdstruktur och verksamma behandlings-metoder som kan svara upp mot de rehabiliteringsbehov som finns. Det är också viktigt att vi kan nå en fram-gångsrik samverkan med övriga aktörer inom rehabiliteringsområdet så att de gemensamma resurserna gör största möjliga nytta för individen. Landstingsalliansens arbetsgrupp föreslår följande åtgärder för att förbättra rehabiliteringsverksamheten i landstinget. Inrätta 3-5 multiprofessionella rehabiliteringsteam i primärvården med filialverksamhet i övriga delar av länet. Tydligare ansvar för husläkaren i rehabiliteringskedjan. Utökad och jämnare fördelad sjukgymnastik inom länet. Ökat erfarenhetsutbyte mellan olika kompetenser enligt Axelinamodellen. Bättre stöd till patienter med lättare psykisk ohälsa. Satsning på kognitiv beteendeterapi, bl a på Internet. Inrätta ett kompetenscentrum för smärta vid Västerviks sjukhus. En obruten rehabiliteringskedja mellan regionvård och länssjukvård. Vårdplatser inom rehabiliteringsmedicin på Västerviks sjukhus. Ökade resurser till extern rehabilitering. Betona folkhögskolornas roll i rehabili-teringsarbetet. Fler lönebidragsanställda i landstinget. Fortsatt satsning på verksamhet i Samord-ningsförbundets regi. Bättre samverkan kring den enskilde från olika rehabiliteringsaktörer. Förbättrad utvärdering av gjorda rehabiliterings-insatser Stimulera forskning inom rehabiliteringsområdet. Inledning Under en lång tid har socialdemokraterna med hjälp av sina stödpartier misslyckats med att få fler tillbaka till ett normalt liv efter långvariga sjukskriv-ningar. Istället för att erbjuda aktiva rehabiliteringsinsatser har den förda politiken med-fört passiva sjukskrivningar och därmed ökad risk för utanförskap. I sin förläng-ning innebar den vänster-styrda politiken att man sopade undan problemen genom att förtidspensionera drabbade redan i tidiga år. Istället för att resignera borde man ha sett möjligheterna och prövat arbetsförmågan individuellt. Vi vill inte i första hand se hindren som kan finnas utan fokusera på de möjligheter och den förmåga som finns hos varje människa, hur liten den än är. Alla individer har färdigheter som går att utveckla. Om vi stärker dessa egenskaper kan vi öka självkänslan och möjligheten att tro på sig själv. Den nya Alliansregeringen insåg tidigt att något måste göras inom området och att det är en prioriterad uppgift att bryta det utanförskap som många annars riskerar att hamna i. Regeringen avsatte därför redan i arbetet med budgeten för åren 2008-2010 totalt 3,4 miljarder kronor för sådana insatser. Insatserna på central nivå kan förenklat delas in så här: 3
Åtgärder för att motverka långvarig sjukfrånvaro. Åtgärder för att underlätta återgång till arbete. Åtgärder för att motverka långvarig sjukfrånvaro En förbättrad sjukskrivningsprocess. Satsning på aktiva insatser, t ex förstärkt företagshälsovård och rehabiliteringsgaranti. Åtgärder för att underlätta återgång till arbete Ökade möjligeter för återgång till arbete för personer med sjukersättning. Översyn av aktivitetsersättningen. Försöksverksamhet med alternativa insatser. Flexiblare finansiell samordning, t ex mellan sjukvård och Försäkringskassa. Nyfriskjobb. Den viktigaste enskilda åtgärden i regeringens satsning är införandet av en rehabiliteringsgaranti som syftar till att snabbare få människor tillbaka i arbete genom att erbjuda medicinska rehabiliteringsinsatser som har vetenskapligt stöd. Garantin inriktas på de två dominerande diagnosgrupperna när det gäller sjukskrivningar, nämligen besvär i rörelseorganen och lättare psykisk ohälsa. Det handlar t ex om smärta i axlar, nacke och rygg samt ångestsyndrom, vissa depressioner och stress. Landstingen får ersättning i förhållande till de rehabiliterings- eller behandlingsinsatser som produceras. För år 2009 år är totalt 600 miljoner kronor och för 2010 1 miljard kronor avsatta för detta arbete. Av dessa medel ska 40 miljoner kronor per år användas till forskning. Även på landstings- och kommunnivå är det viktigt att vi vidtar åtgärder för att ge individen en ökad livskvalitet. För landstingets del handlar det i första hand om insatser för att förbättra utredning och behandling. Detta ska bl.a. ske genom de medel vi får från regeringen till rehabili-teringsgarantin. Redan nu pågår ett framgångsrikt arbete på hemmaplan för att minska ohälsan. Som ett hjälpmedel i arbetet med att minska sjukskrivningarna tecknade landstinget redan under den förra mandatperioden, med alliansmajoritet, ett samverkansavtal med Försäkrings-kassan. Avtalet innehåller övergripande mål samt konkreta åtgärder för att få en bättre kvalitet i det vardagliga arbetet kring sjukskrivningsprocessen. Som ett resultat, bl a av det framgångsrika arbetet inom Bra sjukskrivning, kunde Kalmar län visa ett minskat antal sjukskrivningsdagar under 2007. Det medförde att vårt landsting under 2008 erhöll 43 miljoner kronor ur regeringens s.k. miljardenpengar. Vad är rehabilitering? En allmänt vedertagen beskrivning av begreppet reha-bilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder av medi-cinsk, social, psykologisk och arbetslivsinriktad karaktär som syftar till att individen ska återfå sin funktionsför-måga och kunna leva ett normalt liv. Man kan alltså enligt denna definition dela in rehabiliteringsåtgärder i fyra delar: medicinska, sociala, psykologiska eller arbetsinriktade. Skillnaderna mellan olika rehabilite-ringsområdena beskrivs ofta så här: Medicinsk rehabilitering Avser att återställa grundläggande funktioner genom insatser från hälso- och sjukvården och på så sätt öka förutsättningarna för att kunna leva ett normalt liv. Psykologisk rehabilitering Åtgärder för att nå en positiv självkänsla eller självupp-fattning. Det kan t ex handla om att få en tro på den egna förmågan att nå uppsatta mål. 4
Social rehabilitering Innebär att individen, utifrån en ökad självinsikt, kan förstå och se sin roll i ett större sammanhang. Det kan handla om kontakten med arbetet eller något annat sammanhang där man känner en tillhörighet. Arbetsinriktad rehabilitering Innebär riktade åtgärder som dels syftar till att öka förmågan att utföra arbete och dels till att anpassa arbetet efter nya förutsättningar. Aktörer inom rehabiliteringsarbetet Insatserna inom rehabiliteringsområdet kan utföras av en mängd olika aktörer som t ex hälsooch sjukvården, arbetsmarknadsorganen, Försäkringskassan, kommuner-nas hemsjukvård och privata aktörer. Utförandet av den medicinska rehabiliteringen är t ex ett gemensamt ansvar för landstinget och kommunerna. I landstinget regi bedrivs rehabiliteringsarbetet på olika nivåer. De flesta insatserna görs inom primärvården på våra hälso- och vårdcentraler samt inom länssjukvården på våra tre sjukhus. När det krävs särskilda insatser i form av en mer specialiserad vård sker detta ofta på regionnivå. Vi har valt att avgränsa arbetet till den rehabiliterings-verksamhet som landstinget ansvarar för. De framtagna förslagen har därför i första hand avgränsats till att avse medicinsk rehabilitering, inte minst psykisk ohälsa och besvär i rörelseorganen. Arbetsgruppen konstaterar också att landstinget som arbetsgivare har ett stort ansvar även för psykologisk, social och arbetsinriktad rehabilitering för sina egna anställda. Kännetecken för en god rehabiliteringsverksamhet Arbetsgruppen har kommit fram till att all form av rehabiliteringsverksamhet i landstinget bör karakteriseras av följande: Verksamheten ska bygga på en god tillgänglighet till mottagning och behandling. Åtgärder ska sättas in så tidigt som möjligt och på lägsta möjliga vårdnivå för att förhindra att större insatser behöver sättas in i ett senare skede. Förebyggande insatser enligt visionen H-län hälsolän ska uppmuntras. Det är viktigt att på olika sätt åskådliggöra och konkretisera de vinster i form av en ökad livskvalitet som individen kan uppnå genom olika rehabiliteringsinsatser. Insatserna ska vara resurseffektiva och präglas av en helhetssyn på såväl individen som samhällsekonomin. Samtliga verksamheter inom landstinget måste samverka för att få ut mesta möjliga nytta i varje enskilt fall. Patienterna ska erbjudas likvärdiga rehabiliteringsinsatser oavsett var i länet man bor. Insatserna ska leda till en minskad risk för utanförskap. Vi måste synliggöra och ta vara på varje individs möjligheter. Åtgärderna ska vara evidensbaserade och effektiva. Även rehabiliteringsarbetet måste utgå från ett genusperspektiv och undanröja de osakliga skillnader som kan finnas i bemötande och behandling. 5
Arbetsgruppens förslag Inrättande av multiprofessionella rehabiliteringsteam Den nya nationella rehabiliteringsgarantin prioriterar två diagnosgrupper. Det handlar om personer med problem i rörelseorganen samt de med lättare psykiska ohälsa. Enligt uppgifter från Försäkringskassan svarar dessa båda grupper för ca 80 % av samtliga sjukskrivningsfall. Därför skulle en effektiv rehabiliteringsverksamhet med snabba insatser kunna ge mycket goda resultat i arbetet för en ökad folkhälsa. Landstingets rehabiliterings-verksamhet ska som ovan nämnts genomsyras av samverkan mellan olika professioner, helhetssyn på patienten samt god tillgänglighet till mottagning och behandling. Vi föreslår därför att 3-5 fasta multiprofessionella rehabiliteringsteam inrättas i landstinget och att man utifrån dessa bedriver filialverksamhet på fler platser i länet. Rehabiliteringsteamen ska vara kopplade till primärvården. Yrkesgrupper som bör finnas representerade i teamen är läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och psykolog. Verksamheten ska vara öppen och bygga på remisser från hälsocentraler/husläkarmottagningar eller att man själv som patient kontaktar teamet. Tydligare ansvar för husläkaren i rehabiliteringskedjan Som patient behöver man ofta någon som kan visa vägen i vårdkedjan. Det gäller också i högsta grad inom rehabiliteringen eftersom insatser ska kunna planeras och utföras på bästa sätt. Det bör tydliggöras att detta ansvar ligger på den läkare man har listat sig hos i primärvården och som därför alltid ska ha det direkta patientansvaret. Ansvaret kan t ex handla om att fungera som en kontaktperson/koordinator som kan lotsa patienten till fortsatt rehabilitering efter en vistelse på sjukhus. Patienten ska vid särskilda önskemål kunna välja någon annan person än husläkaren som sin lots genom rehabiliteringskedjan. Tillgång till sjukgymnastik i hela länet En väl utbyggd sjukgymnastik över hela länet är ett redskap för att effektivt kunna arbeta med de patienter som har problem från rörelseorganen. Vissa geografiska områden i länet har brist på sjukgymnastresurser, vilket försvårar och försenar rehabilitering för en del av länets invånare. Därför vill vi utveckla sjukgymnastiken i hela länet. Landstinget bör, i större utsträckning än vad som nu sker, aktivt pröva vårdavtal med privata sjukgymnaster för att utjämna skillnaderna. Ökat erfarenhetsutbyte mellan olika professioner enligt Axelinamodellen På flera håll i landet, även i vårt landsting, pågår projekt med en metod kallad Axelina mellan läkare inom primärvården och sjukgymnaster. Axelina syftar till att behandla vissa axelproblem. Verksamheten ska ge bättre samsyn och rehabilitering för en stor grupp patienter. Läkare och sjukgymnaster har fått gemensam utbildning i undersökning, bedömning samt behandling. Målet är att patienterna ska få likvärdig behandling enligt samma synsätt hos sjukgymnasten och distriktsläkaren som hos ortopedspecialisten på sjukhuset. Insatserna kan sättas in snabbare och därmed minska lidande, långa sjukskriv-ningar och därmed stora 6
samhällskostnader. Det är viktigt att vi utvecklar Axelinakonceptet i vårt landsting och att vi överför modellen och tankesättet även till andra rehabiliteringsområden. Ökat stöd vid psykisk ohälsa Det personliga samtalet är av största vikt vid arbetet med patienter som lider av lättare psykisk ohälsa. Denna grupp prioriteras också inom ramen för den inrättade rehabiliteringsgarantin. Det man som patient söker vård för idag är ofta sammansatta problem som har med livskriser eller psykisk ohälsa att göra. För att stärka detta arbete har landstinget redan tidigare beslutat att placera ut beteendevetare i primärvården. Detta synsätt förstärks ytterligare i vårt förslag att inrätta multiprofessionella team. Satsning på kognitiv beteendeterapi För att behandla den stora patientgruppen med besvär i form av lättare psykisk ohälsa behövs t ex insatser inom kognitiv beteendeterapi (KBT). KBT är en form av psykologisk behandling som fokuserar på patientens tankar, känslor och beteende från ett inlärningsperspektiv. Inom KBT betonas betydelsen av självhjälp och förmågan att lära sig handskas med sina problem. KBT som metod har visat sig särskilt framgångsrik bland gruppen unga vuxna. Ett problem är att det i hela landet råder brist på personal med KBT-kompetens. Möjligheterna att få samtalsterapi är begränsade och här kommer KBT via Internet att bli ett viktigt komplement. Datorbaserad KBT innebär att patienten går igenom en behandling baserad på KBT-manualer som anpassats till ett datorformat. Vi anser att landstinget bör införa ett datorbaserat KBTsystem som komplement till den verksamhet som bygger på ett personligt möte mellan patient och vårdpersonal. Inrätta ett kompetenscentrum för smärta i Västervik Många patienter som är i behov av rehabiliteringsinsatser lider av kronisk smärta. Smärta är ett omfattande och svårt problemområde där kompetens måste byggas, utvecklas och underhållas. Det finns därför ett stort behov av att utveckla smärtlindringsverksamheten i länet. Ett beslut att utveckla ett länscentrum för smärta vid Västerviks sjukhus finns redan men vänstermajoriteten i landstinget har inte verkställt det. Ett länscentrum i Västervik skulle på sikt kunna fungera som ett kompetenscentrum även för en större region. Hit ska patienterna kunna remitteras från de olika multiprofessionella rehabiliteringsteamen. En obruten rehabiliteringskedja Det är viktigt att man kan se en tydlig och obruten vårdkedja även i rehabiliteringsarbetet. Därför måste t ex rehabiliteringskedjan mellan region- och länssjukvård förstärkas i syfte att kunna möta de krav som regionsjukvården ställer på länssjukvården. Det kan annars uppstå ett glapp mellan de högspecialiserade rehabiliteringsinsatserna på regionsjukvårdsnivå och vård på hemmaplan. För att överbrygga problemen måste landstinget nu fullfölja det tidigare fattade beslutet att inrätta ett länscentrum för rehabiliteringsmedicin vid Västerviks sjukhus. Landstinget bör därför inrätta ca tio vårdplatser med inriktning på medicinsk rehabilitering på sjukhuset samt avsätta resurser till verksamheten som kan användas i både sluten- och öppenvård. Enheten ska fungera som en resurs för hela länet. De multiprofes-sionella teamen ska kunna remittera patienter med särskilda rehabiliteringsbehov till detta centrum. Ökade resurser till extern rehabilitering Även om vi skulle vilja så har vi inte de resurser som krävs för att utföra alla rehabiliteringsinsatser på hemmaplan. För att kunna hjälpa patienter med särskilda behov 7
behöver vi ibland anlita vårdgivare i andra län eller i utlandet, s k extern rehabilitering. Alliansen har redan tidigare, utan framgång, krävt ökade resurser till extern rehabilitering. Vi upprepar detta krav men vill även se över de regler och riktlinjer som finns för att bevilja behandling utanför det egna landstinget. Vi vill öka möjligheterna för fler att få ta del av externa rehabiliteringsinsatser. Folkhögskolorna en viktig aktör i rehabiliteringsarbetet Landstingets fyra folkhögskolor fyller en viktig funktion i arbetet för att nå en förbättrad folkhälsa. Detta gäller inte minst de förebyggande åtgärderna enligt lands-tingets vision om Hlän hälsolänet. För många innebär tiden på en folkhögskola en möjlighet till nystart efter en längre tid av sjukskrivning eller arbetslöshet. Det är viktigt att våra folk-högskolor används på ett mer systematiskt sätt i rehabiliteringsarbetet. Som ett exempel kan nämnas de egenvårdskurser om smärta som bedrivs på skolorna och som bidrar till en ökad insikt om såväl sin sjukdom som vilken behandling som behövs. Denna verksamhet bör utvecklas och även i fortsättningen ske i samverkan med landstingets verksamhet Nyckeln, där professionellt understödd egenvård erbjuds för personer med långvariga hälso- och livsstilsproblem. Landstingets rehabiliteringsarbete ska vara ett föredöme för andra arbetsgivare Landstinget är länets största arbetsgivare. Med det följer ett särskilt ansvar dels för den egna personalen, dels för att vara ett föredöme för andra. Det kan handla om att erbjuda en god rehabiliteringsverksamhet för landstingets egna anställda t ex i form av en väl fungerande företagshälsovård. För många är lönebidragstjänster ett sätt att gradvis komma tillbaka till arbetslivet. Landstinget tar dock emot lönebidragsanställda i en mycket liten omfattning. Landstinget bör föregå med gott exempel och ta emot fler lönebidragsanställda i sina olika verksamheter. Fortsatt satsning på verksamhet i Samordningsförbundets regi Samordningsförbundet i Kalmar län består av Försäkringskassan, Länsarbetsnämnden, landstinget och alla kommuner. Förbundets uppgift är att bedriva finansiell och politisk samordning inom rehabili-teringsområdet. Uppdraget är att underlätta för medlemmarna att samverka kring individer i arbetsför ålder som behöver ett samordnat stöd från flera rehabiliteringsaktörer. De samordnade resurserna ska användas för insatser som syftar till att den enskilde ska uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. Det är viktigt att landstingets engagemang i Samordnings-förbundet fortsätter och utvecklas ytterligare. Bättre samverkan kring den enskilde Det är viktigt att olika parter kommer in tidigare i rehabiliteringsprocessen. Därför vore det önskvärt att ordna formella mötesplatser redan i ett tidigt skede på hälso- eller vårdcentralen. Här skulle t ex läkare, arbetsgivare, Försäkringskassan, företagshälsovård, arbetsförmedling och kommunens socialtjänst kunna samverka kring patienten för att hitta goda lösningar. På så vis undviker man att den enskilde faller mellan stolarna eller att onödigt dubbelarbete utförs. 8
Förbättrad utvärdering och forskning De metoder vi använder i hälso- och sjukvården ska vara baserade på vetenskapliga fakta. Även inom rehabiliteringsområdet ska arbetet vara evidensbaserat. Vi måste därför kunna peka på en nytta för patienten på såväl kort som lång sikt för de insatser som görs. Det är viktigt att vi på ett bättre sätt följer upp och utvärderar resultat av olika behandlingar. Landstinget bör också stimulera till forskning som kan ta fram nya metoder och utveckla redan befintliga inom området. Kontaktuppgifter Arbetsgruppens ledamöter Ordförande Lars Hamrin (FP) E-post: lars.hamrin@telia.com Telefon: 070-249 82 11 Ledamöter Per Schjelbred (M) E-post: p.schjelbred@telia.com Telefon: 0471-121 60 Maj-Stin Alvarsson (C) E-post: maj-stin.alvarsson@telia.com Telefon: 070-557 17 54 Madeleine Rosenqvist (KD) E-post: madeleine.rosenqvist@kristdemokraterna.se Telefon: 070-221 14 87 Sekreterare Pierre Edström (FP) E-post: pierre.edstrom@liberal.se Telefon: 070-265 64 27 9